söndag 11 januari 2009

Tur eller otur del 2

Jag funderar vidare inom ämnet tur eller otur.

Många tycks känna det som om de har mest otur.
Men kanske kan det vara så att man upptäcker oturen lättare för att det är det som går mot det tänkta målet?

Jag tänker så här:
Det man tar för givet kan uppfattas som tur om man ser det positiva i det.
Sånt som händer dagligen.
Små saker som händer utan att man ens funderar särskilt mycket över det. Det händer, tror jag dagligen i alla människors liv saker som vi kan uppfatta som tur eller som något vi bara tar för givet. Det handlar i det fallet om inställningen.

Men när man drabbas av otur så stör det någonting som man har sett fram emot.
Man hade tänkt sig ett annat resultat.
Då kommer vi in på en annan aspekt av det hela.

Att förväntningar är källan till all besvikelse.

Det kanske låter grymt, med om man tänker på det lite så är det väl så?

Går det att bli besviken om man inte har haft förväntningar?
Jag kan inte komma på nåt sånt tillfälle i alla fall.

Därmed inte sagt att man kanske behöver ha förväntningar på vissa saker.
Det är inte alls poängen.
Poängen är att när man förväntar sig ett visst resultat - och det inte lyckas.
Då blir man besviken.
Och kanske känner det som om man har haft otur.

Men tanken på att man har TUR när man lyckas med någonting kan ju också vara ganska deprimerande.
- Vilken tur att du var duktig i dag!
Det innebär ju att skicklighet inte räknas som en tillgång.
Om man lyckas så beror det bara på att slumpen har slagit till.
Jag läste någonstans att framgång endast beror på tur. Fråga bara nån som har misslyckats...


Och om man är vidskeplig och tror att en hartass ska ge bättre tur, tänk då på hur det gick för haren.

För om någonting är tur eller inte behöver ses över tid också.
Det som i dag kan se ut som en stor olycka kan i framtiden vara källan till stor glädje.
Jag tänker till exempel på min son.
När han föddes för 18 år sen tyckte jag till en början att det var en katastrof.
Men tiden har visat att jag hade fel.
Det var tvärtom. Det var ett mirakel.
Och även om livet med honom har varit fyllt av en hel del smärtsamma upplevevelser så är det ingenting mot allt som jag har fått ut i form av glädje och kärlek av att få leva med honom.

Så vem vet vad som är tur eller otur?

Det finns en vansinnigt bra historia från Kina som berättar om just det där, men det orkar jag inte skriva i dag. Jag tar den en annan dag.
Om ni har tur så kanske ni får läsa den senare här på bloggen.
Vem vet?

10 kommentarer:

Monica sa...

Hej! Trevlig blogg du har, hittade hit via Åsa. Återkommer med säkerhet!

Det där med tur och otur, tja, jag tror det handlar mycket om vad man har för attityd till själva livet och hur man använder sina energier. Som du skriver, hur VET man egentligen om det var tur eller otur, "det där" som hände? Förutfattade meningar har nog en finger med i spelet. T ex att vinna en massa pengar anses som tur men om det stiger en åt huvudet och man tappar fotfästet i tillvaron, var då inte den där vinsten en sabla otur?

Och besvikelser. Jo, jag vill nog påstå att de alltid måste föregås av en förväntning för att kunna uppkomma. Men, man måste våga ta risken att bli besviken annars blir inte livet så roligt. Och de är inte livsfarliga. Det gäller väl att inte ha totalt ogrundade och orealistiska förväntningar, då får det snarare vara förhoppningar, DE orsakar knappast några besvikelser, bara ett diskret "tusan också"...

Sten sa...

Vilken cliffhanger. Den Kinesiska anekdoten ser man fram emot. På tal om detta om tur och otur så var Sörens blogginlägg lysande. Man måste lära sig analysera livets skeenden lite mer kreativt. Det kan ge väldigt mycket och hela ens liv känns mer upplyftande.
Jag hade själv inte tidigare tänkt så mycket på relationen förväntningar - besvikelse. Intressant.
Jag vill också citera två för mig okända tänkare. "Förberedelse i kombination med tillfälle är det som brukar kallas tur...." samt "Om utfallet av en handling inte blir det man förväntat betyder inte det att man misslyckats (eller haft otur) om man kan ändra sin insats nästa gång man utför handlingen".

Anonym sa...

Detär sant! Det är mer positivt att tänka som du resonerar. Att det är tur att man lever och mår så pass bra som man gör... Det är ändå otur om det skulle ändras på något sätt...
Det är tur att soffan är ledig i kväll oxå. För där tänker jag ladda upp för jobb i morgon. Det var otroligt tur att de sökte efter just mig när jag behövde ett jobb! Ha det så gott! kram Anna

Anonym sa...

Jag är en människa med tur! Jag lever ju här och nu:-) Å bara ett klick från en massa härliga bloggare som ger mig tankeställare varje dag!

Sandra sa...

Då hoppas jag på tur den här gången, så att jag får läsa historien. Jag blev nyfiken så klart. Men om du inte skriver ut den kan jag kanske med lite skicklighet själv söka upp den! ;)

Jag tror nog för det mesta inte på tur eller otur egentligen. Jag kan tycka att jag har tur eller otur i kärlek. Tur eller otur i spel. Sånt kan jag inte styra över. Tillfälligheter avgör och slumpen slumpar sig så att vissa lyckas vinna 25 000 i månaden i 25 år. Medans andra aldrig någonsin ens vinner 25 kr... Men mycket styr man över själv.

Jag gick en kurs i berättande för några år sen. Då pratade vi en hel del om fel och rätt ur en pedagogisk synvinkel. Det jag tog med mig därifrån var att det mesta inte behöver bli fel, utan snarare ett nytt rätt. Som pedagog försöker jag alltid ha med mig den inställningen.

Ett barn med downs syndrome. Det har även jag i min familj. Det var naturligtvis inte det barn min styvfar räknat med att få heller för 18 år sen, men så rätt det blev. Jag kan inte se ordet otur i det samanhanget. Inte fel heller. Pernilla är en glädjekälla utan stopp! Precis som Ludvig verkar vara. Så fylld av humor och intressanta funderingar. Vilken tur ändå att det blev just hon som kom till jorden! ;)

Storarvid sa...

Det finns flera aspekter på tur. Om jag exempelvis ser tillbaka på alla "plus och minus" i mitt liv får jag liksom en känsla av att jag på något sätt haft mer tur en jag förtjänat. Man måste liksom sätta det som hände en själv i ett perspektiv på hur alla människor på jorden har det. Väg in alla som svälter, dör i sjukdommar, lever i extrem fattigdom, krig. Där bara att överleva en enda dag är en kamp. I detta perspektiv har jag liksom haft mer tur än jag tycker jag förtjänat ibland.
En annan sak som jag nämner ofta i detta är att de saker man ibland tycker är så viktiga för stunden ibland visar sig vara utan betydelse, både i tur och otur. Andra saker som först kan verka så obetydliga för stunden, senare kan få en så enormt stor betydelse.

imse sa...

Tur eller otur, slump eller oslump. Svårt att säga vad som är vad.

Det som är otur för mig, är inte alldeles säkert otur för dig. Och tvärtom.

Det sociala livet spelar väl in också. Sitter jag ensam inne på min kammare, har jag kanske inte så mycket tur i livet.
Är jag däremot i farten för jämnan, måste jag väl ha tur då och då.

Sen är det väl mycket som är varken tur eller otur. Det bara händer. Är det slumpen då?

En rökare som får lungcancer har väl varken otur, tur eller slump.

Jag tror mer på karmalagen: du får vad du ger.

Kram

ylvisen sa...

Alldeles riktigt, tänker på din son. Jag förstår precis! Jag trodde aldrig att något som var så skrämmande för tre år sedan kunde bli så bra...

kram ylva

Ulrika Gabriel sa...

De allra flesta av oss har en sådan fantstisk TUR med mycket och för det mesta. Vi stannar bara inte till och uppmärksammar det. Vi tar bara för givet.
Här om dagen förundrades jag så pass att jag nästintill lamslogs över min tur, att bo här, i vårt land. Jag stod och plockade i matvaror i kyl och frys efter en veckohandling.
Tänk vilken otrolig tur att jag bor här, i detta land. Jag kan sätta mig i min bil, åka till närmaste affär, plocka det jag vill ha (jodå jag betalar också) och ta med det hem...

Sedan har ju även jag varit med om det katastrofala. Att få ett barn som inte följde mallarna (Downs syndrom). Men, som ganska snart visade sig vara en välsignelse.
Jag har tur jag!

mig & alice sa...

Åh vilka härliga tänkvärda inlägg du gjort om tur eller otur. Visst är det väl så att vi ofta(kanske just svenskar) använder det uttrycket ofta. Kan det ha med Svenska avundsjukan att göra tro? Hmmmm.

Jag skrev för några inlägg sedan på min blogg berättelsen om Kalle. Mannen som vi älskar att hat för att han är så himla positiv jämnt. Du har säkert fått den på mail eller läst den någon gång. Men om du vill läsa den så gå in under Butiken vid etiketterna i högerspalten. Det är det första inlägget som visas...Happening....och scrolla ner lite. Mycket tänkvärd berättelse som påstås vara sann. Den man varje människa behöva läsa lite då och då faktiskt...precis som din berättelse.

Glömde nästan att berätta att min Vilmer blev oerhört häpen att du svarat på min blogg...så tack för det.
Den stackarn har lyssnat på en och samma gonattsaga under 1 1/2 års tid nu...Nämligen den om när Sune och familjen ska fotograferas. Kan han ta någon bestående skada av det tror du? ;-)

Ha det så gott
/Melinda