söndag 18 januari 2009

Reflektioner om reaktioner

Jag tycker att det är intressant med människors reaktioner.

Till att börja med mina egna.
Därefter folk i min omgivning och efter det folk i allmänhet.
Alla reagerar på olika saker.
Olika starkt och olika nyanserat.

Jag har funderat lite på det där.
Vad är det vi reagerar på?
Egentligen!

Jag hörde nån gång att det i stort sett alltid är saker i den person vi regarar på som speglar någonting i oss själva.
Den andre framkallar bara reaktionen i oss. Den har inte så mycket med själva reaktionen att göra. De är bara den bakomliggande orsaken till att vi reagerar.

Det leder mig in på en fundering om det är så att sånt som vi förnekar i oss själva blir smärtsamt att se i andra.
Därför reagerar vi.

Ibland är det saker vi ser i oss själva, som vi inte tycker om.
När vi då ser samma sak i andra så reagerar vi.

Och ibland är det en brist på någonting inom oss själva.
När vi då ser den egenskapen i någon annan så reagerar vi på det.

Reaktionerna kan vara både positiva och negativa.
Men det behöver i sig inte betyda att någon av dem är sann.
Det är endast vår egen reaktion.
Och det är bara vi själva som kan göra nåt åt den.
Men visst är det väl så att vi ofta hamnar i att tänka att "om bara den där andra personen gör på ett annat sätt så kommer jag må bättre".

Så efter att ha funderat länge på det och diskuterat det och läst om det så blir jag alltid lika fascinerad och intresserad när jag reagarar starkt på någon person.

"VAD i den personen speglas inom mig?"

En sån reaktion fick jag när jag såg Lets Dance - och den där 31-åriga Kitty som beter sig som en omogen 13-åring.
Jag reagarade oerhört starkt.
Tyckte att hon bettede sig som en idiot.

Och jag blev faktiskt inte alls särskilt intresserad av att försöka förändra eller förkasta henne eller hennes beteende.
Jag blev istället intresserad vad det är i MIG som har regarat så starkt.
Jag blev så triggad att jag inte kunde se människan ens.

Jag har fortfarande inte kommit på vad det är som reagerar inom mig.
Och inte heller varför.
Jag låter nyfikenhetens dörr stå öppen för nya insikter om mig själv.

Och det där gäller ju alla människor.
När någon regarar starkt på någon annan person så blir jag nyfiken.
Varför framkallar det beteendet en så stark reaktion?

Jag söker inte några svar.
Men jag älskar att ställa frågor.


"Det är inte den enes fel när två träter. Det är den andres"

14 kommentarer:

imse sa...

Många gånger när jag reagerar över nåt eller någon så är jag i själva verket avundsjuk. Faktiskt så är det så, fast det svider att erkänna.

Men, jag reagerar också oerhört när människor far illa. Blir orättvist och orätt behandlade. Jag vet inte vad det är som styr mig då. Kan vara att jag själv ibland känt mig orättvist behandlad.
Eller snarare orättvist bedömd. Jag är och har alltid varit en tystlåten figur. Och som sådan uppfattas man ibland som dum eller märkvärdig.
Det är nog därför som jag alltid tar parti för den svage.

Tindra sa...

Jag tror definitivt på att det är något hos den person jag retar mig på som påminner om något hos mig själv och att det är därför jag reagerar som jag gör!

skrivanne sa...

Mycket intressant frågeställning. För visst är det sant det du säger.
Sedan kan det vara erfarenheter som talar oxå! Vad som finns i ryggsäcken.
Men att reagera är ju sunt. För att aldrig reagera är ohälsosamt.
Nej nu ska jag reagera på att dottern vill ha pysselhjälp! Kram Anna

Marie S sa...

Beteendevetenskap är en extremt intressant del av mänskligheten, att reflektera över både sig själv och andra.
Varför man gör, säger och reagerar.
Jag tyckte också Kitty var pinsam... så vad hos mig skämdes?..någonting !
Skämdes å hennes vägnar eftersom hon inte lärde sig av första gången, 31 år och allt !
(Och jag gillar Kitty det är en gullig tjej och en toppen barnprogramledare).
Intressant reflektion om speglingar !
Ha en bra söndag...

Marika. sa...

Jag gillar också Kitty och jag reagerade också start när hon babblade på i lets dance, men jag tror att hon gjorde så som en REAKTION på att hon fick så taskiga kommentarer från juryn. Jag tror att hon försökte prata på för att göra det mindre pinsamt för sig själv, liksom på något vis säga att hon egentligen inte brydde sig men... Fast det blev ju tyvärr bara värre och oerhört pinsamt för oss som tittade på!
Jag vet inte om det är så men det var så jag reagerade i alla fall!

Marika.

Niklas sa...

Kitty for president.. ;)

Fast det verkar som andra Kitty-älskare också tyckt hon var pinsam. Själv tycker jag det är minst lika pinsamt att folk tittar på let's dance.. ;)

Ann-sofie sa...

Ja, man speglar sig ju med varandra, ibland kan man tycka illa om vad andra gör bara för att man egentligen känner igen sig själv i det den gör, tex så kan jag bli otroligt irriterad på min mamma när hon är velig på grund av osäkerhet, men det tror jag beror på att jag själv känner igen mig så starkt i hennes sätt att vara, man orkar inte på något sätt se sina brister så tydligt.

Lallis - liv och leverne sa...

Jag tror absolut att det är så.
Och jag reagerade som du faktiskt just där.
Jag tänkte dock inte alls, utan konstaterade bara.
Det är ju lite dumt.
Men att det reflekterar något hos oss själva..
Jag blir till exempel väldigt irriterad på min son i vissa lägen mer än andra.
Men när jag tänker på det så är det mina egna brister som han också besitter(tyvärr) som jag blir mest störd på.
Det är ju mindre smickrande och lite att tänka på. *s*
Söndag!
Ha en fin en.

Fredriksson sa...

Jag har själv funderat på det där, kommer heller inte på vad det är. Nu såg jag inte Kitty grejen men har härt flera som tycket hon var löjlig.

Själv har jag samma vibbar av Tex Linda Rosing el för den delen Gynning. förstår inte varför jag bryr mig om vad dessa gör. Det är inte possitiva reaktioner,jag omyndigförklarar dom, mest för att jag tycker att de får utrymme och blir kända för att gänga i tv. Det är inte av avundsjuka, jag vill inte vara Linda Rosing. Jag brukar få kommentaren "Men varför ens bry sig" av min kompis Jennie. Och varje gång undrar jag, Ja varför gör jag? Får ännu inget svar:)

Fredriksson

emsa sa...

Väldigt intressant?? Ska fundera medans jag stökar ut den sista biten av julen!
Men du, är det bra med spikmatta????Funkar det?
Berätta lite om du har lust!
Ha en fortsatt bra söndagskväll!

Susjos sa...

Kanske du blev lite sugen på hennes klänning,med massa godis och sånt...

kvinnan med koftan sa...

flera gånger har jag märkt att om jag retar mig på någon( t ex på jobbet) så kommer jag av någon anledning stöta på denna person tills jag är tvugnen att stanna upp och fundera vad min irritation handlar om igentligen. och många gånger är det inget av vikt eller så visar det sig att personen i fråga är trevlig. och då stöter jag inte på denna person mer...det är nog meningen att man ska lära sig något...

zinkbaljan sa...

Hallojsan!
Jag håller verkligen med dig Sören om Let´s Dance Kitty! Hon suger! Jag kan inte heller med den "13 åringen"!Morr!

:)

Jo föresten så lyssnade jag på dina råd ang. min outslagna amaryllis hi hi. Jag satte igång och sjunga "Jag vill vara din Margareta" för den och då jädrar satte den fart kan jag lova!!!
:)

Ha en fin dag!

LILLA BLÅ sa...

Jag undrar varför reagerar man olika tillsammans med olika personer. Ex barn/ungdomar som blir som förbytta med en vän och med en annan vän är de som de brukar. MÅSTE man spela en roll för att få vara med och "leka"???? Något som jag ogillar mycket men det är svårt att handskas med. Vad ska man säga... Det är som Tomas Ledin sjunger "gilla läget..."

Ha en fin kväll

Kramar @nette