lördag 27 december 2014

Önskeringen

Jag har skrivit min första bok på egen hand.
Det tog 30 år och 145 böcker innan det var dags för en egen bok.

Den heter "Önskeringen" och den utspelas i området Vivalla i Örebro.

Pratade om den i SVT:s nyhetsprogram "Tvärsnytt"


Och dessutom var jag med i SVT:s "Gomorron" den 5 december.




Och så pratade jag om boken i radions p4. Det klippet finns inte längre kvar, tyvärr.

Och så blev jag intervjuad i tidningen "Örebroarn"

För den som nu har blivit OFATTBART nyfiken på boken så finns det en hemsida där man kan beställa boken, eller läsa mer om den, eller ladda ner pressmaterial om boken.

Önskeringen

Jag är i alla fall stolt och glad över att boken finns ute och att det kanske kan bli en uppföljare om den här första boken fungerar tillräckligt bra ute i landet.

Boken finns förstås också att köpa på till exempel Adlibris och Bokus.

Jag tycker att det just nu saknas böcker som låter barnbokshjältarna få vara från ett annat etniskt ursprung än normalt i svenska barnböcker.

Det återstår att se om publiken är redo för den här typen av bok.

Jag berättade även om boken och läste en snutt från den på ÖBO:s hemsida.


Sune i fjällen

Det är jul igen.

Vi har haft premiär på ännu en Sunefilm. "Sune i fjällen".
Många väljer att gå och se den - och det är SÅ otroligt roligt!
Samtidigt så är kritiken lika förutsägbar som tidigare år.
Det märkliga är att kritikerna skriver att filmen är så fruktansvärt dålig - och i nästa mening att det kommer bli en publiksuccé...
Jag menar - vad säger det om kritikernas syn på vanligt folk?
Är inte det ändå höjden av överlägsenhet?
Att sätta sig på höga hästar och vara en bättre filmkännare än alla andra.
Hur kan de då med någon form av heder gå till banken och hämta ut sina lönecheckar och samtidigt kalla sig "folkets röst"?
De är ju tydligen så otroligt mycket bättre än vanligt folk!

Snacka om snobbism.

Nåja.

Jag är verkligen inte bitter över det - jag är bara glad att så många vill se filmen och att så många barn tycker om den!
Filmen är gjord för publiken - inte för kritikerna.

Jag har full respekt för att man inte tycker om vår figur - eller de filmer vi nu har skapat.
Det är fritt att tycka som man vill.

Många menar att det inte är "den riktiga Sune", eftersom det inte är samma skådisar som för 23 år sen när vi gjorde "Sunes jul".
Jag hade verkligen önskat att vi då hade hunnit göra fler filmer med de skådisarna.
Men det gick inte!
Barnen blev för gamla.
Det är samma sak nu.
Vi har gjort tre filmer på tre år - och det är någon sorts rekord, tror jag.
Det är oerhört svårt att hinna göra tre filmer på så kort tid.

Personligen så skulle jag gärna jobba vidare med samma skådisar i ytterligare några filmer. Men det är inte heller möjligt.
William som spelar Sune i de här tre filmerna är nu 14 år och han får allt svårare att spela 10-11 år med en tillräckligt stor trovärdighet.

Den senaste filmen är den sista med det här gänget.
Under dagen i dag kommer filmen att komma upp i mer än 200 tusen besökare.
Det är helt ofattbart och underbart roligt!

Jag skulle mer än gärna arbeta vidare med nya filmer om Sune.
Kanske en helt ny ensemble med nya ansikten som ska gestalta vår 30 år gamla figur.
Jag hoppas verkligen att vi då får möjlighet att arbeta fram nya manus i lugn och ro innan inspelningarna drar igång. Det bör kunna finnas självförtroende hos producenter i landet att våga satsa på bred familjefilm som underhållning för alla åldrar även i framtiden.