Att tigga eller inte tigga. Det är frågan.

Under den senaste tiden så har det debatterats en hel del angående de tiggare som under senare år har blivit ett välkänt inslag i vår närmiljö.
Men varför måste man debattera dessa tiggare som ett ”problem"?
Jag förstår det verkligen inte!

Utanför den ICA-butik där jag oftast handlar sitter det alltid en tiggare.
Oftast är det en yngre kvinna som sitter och hälsar på mig när jag går in för att handla.
- Hej, säger hon.
- Hej, hej, svarar jag.
Jag känner inget obehagligt tvång att genast ge henne mina pengar.
Om jag vill så ger jag henne lite av de småpengar som jag råkar ha på mig.
Om jag inte vill så gör jag inte det.
Hon hälsar i alla fall.
Och jag hälsar tillbaka.

Jag kan verkligen inte förstå vad det är som är så provocerande med dessa tiggare.
Deras brott är väl kanske att de hälsar på mig.
Och i så fall är väl jag lika skyldig som hälsar tillbaka, då?

Är det det dåliga samvetet som gnager, och som gör att det är besvärligt att behöva påminnas om att vi egentligen har det ganska bra här i landet?
Nä. Tiggarna där jag bor har jag inga som helst problem med.

Deras utsatthet är för mig alldeles uppenbar.
De sitter där i både sol och regn.
Självklart så ingår de inte i någon profithungrig maffia som vill ta alla våra pengar!
De måste ju i så fall vara världens minst lönsamma maffia!

"Idag fick vi hela fyra kronor av lättlurade svennar! Nu kan vi köpa en massa knark och sälja vidare till lättlurade knarkare..."

Jag vet såna som blivit attackerade och hotade av tiggare.
I de fallen kan jag förstå att man blir förbannad.
Det skulle jag bli.
Om nån skulle säga till mig "du måste ge mig pengar" så skulle jag svara "Nä, det måste jag inte. Hade du varit trevlig hade jag kanske gett dig pengar, men nu har jag verkligen ingen lust att ge dig nåt.”
Det är deras frihet att tigga pengar.
Det är min frihet att ge pengar, eller inte.

Jag vet inte om SD och alla andra motståndare till dessa tiggare bottnar i en önskan om att hela Sverige ska förvandlas till en pilsnerfilm där alla ser ut som Anderssonskans Kalle eller Kalle på kaviarförpackningarna och säger "Tjeena grosshandlarn" mest hela tiden.
Men i så fall är det nog dags att vakna och inse att tiderna förändras hela tiden.
Det så kallade "folkhems Sverige" var något som var aktuellt i en helt annan tid än den som vi nu lever i.
Världen förändras.
Folk flyttar, flyr och emigrerar.
Gränser suddas ut allt mer och kanske närmar vi oss en värld som John Lennon skrev om för 44 år sedan.

"Imagine there is no countries - It isn´t hard to do.
 Nothing to kill or die for - and no religion to
Imagine all the people living life in peace”

Tänk om det kan vara så att världen håller på att bli en plats där folk kan sluta bråka om vem som tillhör ett visst land och där man istället kan låta varje enskild individ få vara människa istället för en nationalist i ett visst land med skarpa gränser.

Varför försöka motarbeta förändring?
Även om jag blundar så innebär ju inte det att det blir mörkt i hela världen för den sakens skull. Förändring sker vare sig man vill det eller inte.
Varför se det som en fiende?

 Samtidigt så blir jag beklämd när en annan del av vårt samhälle anser att de besitter facit om vilka åsikter som ska få finnas.
Att riva ner reklam som man anser är idiotisk känns inte heller särskilt moget.
Bemöt dumheterna med argument istället.
Ta debatten.
Det är väl just avsaknaden av debatt som gör SD till det näst största partiet i det här landet.

Men glöm inte bort att de flesta av oss röstar INTE på dem!
Vi är fler som har en annan åsikt än de som SD framgångsrikt för fram genom sina kampanjer.
Att riva ner kampanjen gör en inte till debattens segrare.
Det gör argument och ren fakta.

Men oavsett hur den debatten förs så kan jag personligen inte hitta några som helst problem med att se tiggare utanför våra mataffärer.
Det är ändå vårt fria val att ge dem pengar. Eller inte.