måndag 10 augusti 2015

Jaktsäsongen närmar sig

Snart är det dags för årets jakt av älg i skog och mark.
I samband med jaktsäsongen ska det återigen debatteras det etiska eller oetiska i att jaga och skjuta djur.

Att låta alla djur få leva fritt och få leva i lugn och ro är en utopi som inte känns särskilt realistisk.
Samhället skulle inte klara av allt för stora stammar av älg, varg, hjort, vildsvin, räv och så vidare.
För att underhålla djurlivet på en nivå som är rimlig för att naturen ska vara väl balanserad så fattas det årligen beslut om hur många djur som ska få skjutas.
Då tycker jag att det är bra att det finns folk som tycker att det är trevligt med jakt, som får tillstånd att skjuta det antal djur som behöver dödas för att kunna fortsätta upprätthålla en väl avvägd balans i djurriket.

Ibland kan jag tycka att en del människors sätt att betrakta djur har blivit lite väl influerat av Disney.
Man ser inte djuren längre som ett djur, utan som en trevlig individ som har tankar, känslor och åsikter. Dessutom så kan man prata med dem om man lär sig deras språk.
Kanske har djur känslor på liknande sätt som en människa. Det vet jag ingenting om. Men sannolikt så har de i alla fall inte samma värdegrunder eller tankar och åsikter som på något sätt påminner om människans.
Det som ett djur mest agerar från är deras instinkt.
De tänker inte så avancerade tankar som i filmerna från Disney.
Att skriva pratbubblor på djuren gör att människor kan få för sig att djuren har dessa tankar och funderingar och känner den rädsla som deras tecknade förebilder.

Jag tänkte häromdagen på hundar.
Förr i tiden så fanns det alltid hundkojor där hunden fick bo. Jag menar...finns det ens i dag?
Jag tänker på "Snobben" som ligger där på taket av sin hundkoja.
Hundkojor måste ha fått en betydande försäljningsminskning under årens lopp.
I dag är hunden en minst lika självklar familjemedlem som alla andra människor.
Men de är ju inga människor!
De är djur.




Jag tycker själv mycket om hundar och katter och skulle säkert tänka likadant om jag hade en hund. Den skulle inte behöva ligga ute och lida i en hundkoja på natten. Självklart så skulle jag också ha den inne i huset som en extra familjemedlem.
Jag tycker bara att det är intressant att se hur synen på djur har förändrats genom åren.

När jag växte upp så fanns en TV-serie som hette "Fablernas värld" där inledningen på många sätt sammanfattar den missuppfattning som på senare år har blivit vanlig hos många av oss.
Där var det nämligen en uggla som förklarade för oss barn följande:
"Här står vad djuren gör och tänker. Djur har också människors känslor. Djuren är väl också människor? Ja! I Fablernas värld."

Nu ska jag sluta skriva och ta en pratstund med katten. Hon har sett lite ledsen ut på senaste tiden.
Tjing!








3 kommentarer:

Marlene (Fd Ensamma Mamman) sa...

Jag ser gärna att man skjuter av lite fler rådur och älgar eftersom det kryllar av dem! Efter att vi krockade med en älg i början på juni har jag förstått hur otroligt många de är och hur många som faktiskt skadas och dör i viltolyckor. Jag hade tur, jag kunde varit en av dem...

imse sa...

Jag pratar och resonerar mycket med min hund, huruvida han förstår vad jag menar låter jag vara osagt! // Inger// trollresan.blogg.se

freander sa...

Varför ska vi värdera varelser utefter hur lika dom är oss människor?
Tycker det blir lite osmakligt att man ska se ett liv som mindre värt för att det inte innehåller samma saker som människors.

Sedan drivs vi människor också av våra instinkter men då det för många känns obekvämt väljer många att ha andra ord för instinkterna hos människor.

Självklart kan djur känna, fundera (inte som vi människor, eftersom dom inte är människor) och tänka - även om det inte är verbalt i ord så som vi gör. Åsikter har dom garanterat även om det för den sakens skull inte innebär att dom har tagit ställning i vem dom vill se som nästa kulturminister eller hur många procent skatt det ska vara.

Att en varelses värdegrund eller förmåga att ha en sådan ska styra över hur stor rätt den har att leva får mig att ställa mig frågan: har i så fall mindre vetande människor mindre rätt att få leva?
En människa som genom olycka eller medföddhet fått sin intellektuella kapacitet begränsad.

Det finns såklart en hel del argument för jakt. Men samma argument skulle lika gärna kunna fungera på utrotning av olika folkgrupper.

Visst är det så att vi värderar dom som ligger oss närmast högst. Men för den sakens skull är det ingen absolut sanning att just dessa är mest värda.