lördag 3 januari 2009

Lyssna på tystnaden

Intuition är någonting som vi all föds med.
Ofta pratas det om den kvinnliga intuitionen, men jag anser att vi alla människor föds med en naturlig intuition.
Men redan väldigt tidigt tränas vi att inte lyssna på den inre rösten som vägleder oss om vad som är rätt och fel för oss.

Tänk på hur ofta vi så kallade vuxna säger till ett barn som har känt på sig någonting att det säkert bara är inbillning eller att det de känner på sig inte har någon substans.
För oss som förnekar barnets naturliga intuition så behöver det inte bottna i någon vilja att sabotera för barnet. Det kanske helt enkelt inte passar sig i just den situationen att bejaka det barnet har känt på sig. Anledningarna kan vara hur många som helst.
Men det som händer då är att vi långsamt tränger undan den naturliga intuitionen till förmån för tänkande som baseras på sunt förnuft.

Och det kanske inte alltid är så bra?

Det intuitiva kännandet är något som vi har med oss genom födseln och det är något som alla djur har utvecklat och lärt sig att använda för att kunna överleva.
Djurens instinkter påminner i mångt och mycket om den naturliga intuitionen.

Känner du igen situationen att du kommer in i ett rum och genast känner att någonting är fel.
Du kanske inte kan säga precis vad det är, men någonting är inte som det borde vara.
Det naturliga sättet att respondera på den signalen är att genast vända om och gå ut igen.
Men vi tränas långsamt till att skjuta bort den signalen och istället ser vi oss omkring i rummet – och kanske konstaterar att det inte finns något skrämmande där.
Så vi stannar kvar.
Och en stund senare kommer det in en person som vi absolut inte vill träffa på.
Den typen av händelser tycker jag ofta att jag själv är med om och jag hör ofta talas om andra som är med om liknande händelser.
Man tänker genast ”Varför vände jag inte om i dörren? Jag borde ha fattat det här!”

Men glädjande nog så är det inte för sent att lära om.

Man kan börja redan nu att börja lyssna på den inre rösten och den naturliga intuitionen.

Lyssna på tystnaden…

och när ni är klara med det kan ni få ett gott skratt genom att se denna UNDERBART roliga film!!!



jag skrattade hysteriskt!

12 kommentarer:

skrivanne sa...

Klokt inlägg, som vanligt Sören! Tänk om alla använde den barnsliga intuitionen visst skulle man slippa en massa situationer... Sen är man väl glad att man inte är liten jämt... Kram anna

Syster yster sa...

Men visst är det konstigt att den känslan endast infinner sig när det är något som inte känns bra? Varför kan man inte komma in i det där rummet och känna - "hm, här är det bra vibrationer". Tar vi den känslan för given istället för att verkligen känna in den och njuta av den? Och visst är det skumt att man kan få dåliga vibbar av vissa männniskor - fastän att man inte alls känner dem.
Just nu har jag en stark inituativ känsla av att en person i min närhet mår dåligt...jobbigt

Ulrika Gabriel sa...

Hej!
Ute på en liten "bloggsurftur" och vinden blåste mej in hit. Vad trevligt!
Visst är det något barnen har med sig som vi "tränar bort" med åren. Det där ärliga, äkta och okonstlade. Barns logik är fantastisk. Jag älskar att samtala med och lyssna på barn. Av dem kan man lära sig mycket.

tinna sa...

Du har helt rätt. Jag var mycket intuitiv som barn men fick alltid höra att det inte var något att bry sig om..MEN jag har lärt mig att använda den igen och det är Häftigt. Ser allt och hör allt, det är jag det.

Susjos sa...

Jack Black! Underbar!!!...

Tindra sa...

Man kan aldrig veta hur en annan människa känner eller tänker. Det tror jag är viktigt att komma i håg!
Man får inte bagatellisera känslor!

Lallis - liv och leverne sa...

Den där känslan känner man nog ofta.
Sedan kommer den övriga hjärnan och ställer till det och talar om att man nog bara inbillar sig.
Klippet var underbart kul.:)
/L

Sören Olsson sa...

Han som vet talar inte, han som talar vet inte.

Lao-Tse 604-531 F.K

Lallis - liv och leverne sa...

Nähä.
Det var klokt sagt. Och en lite nedslående tanke.
FÖr jag pratar nästan jämt.
Måste bero på att jag inte vet ett enda skit.*s*
Skojar bara.(mest)

Anonym sa...

För min del så tror jag att människor och djur föds med reflexer.... att vi föds med intuitiv förmåga är jag mer tveksam till. ( misstänker att jag hamnar i gruppen att tala utan att veta och visst, så är det, jag har inte en susning )
Jag tror vidare att den intuitiva förmågan går att träna upp om man skulle vara intresserad. Tror också att man blir "bättre" på den ju mer man varit med om / ju äldre man blir.

Intuition kan nog för en del förväxlas med förmågan att läsa av.
Vissa är oerhört skickliga på att läsa av läget/stämningar etc. Tror att det beror på hur upptagen man är av sej själv eller kanske hur intresserad man är av sin omgivning. Vissa blir duktiga av genom tragiska omständigheter: Har du som barn varit otrygg och fått tassa på tå för att kolla humöret på den vuxne så får du kontinuerlig och tidig träning.

Men jag, som de flesta andra, har varit med om saker som är logiskt svårförklarade. Så var går gränsen mellan att vara intresserad/observant och det "onaturliga"?
... och du, det där med manlig intuition är jag extra skeptisk till..."L"
Anonyma Ninni

Anonym sa...

...Är det linser eller har du så fantastiskt vackra ögon?
Anonyma Ninni

Imse sa...

Ja, man ska alltid följa magkänslan. Det är nåt jag lärt mig med åren faktiskt och som jag försöker göra, för det mesta.
Men visst händer det, att man går för fort fram och inte lyssnar på den där inre rösten.
Och nästan alltid ångrar man sig.

Må gott!