fredag 2 januari 2009

Framtiden börjar nu!

Livet är i ständig förändring.
Men genom historien så har vi människor varit ganska rädda för förändring.
Det nya har ofta känts skrämmande eller obehagligt.
Kanske kan det bero på att vi har känt att vi inte har kontroll över det okända?
Ibland kommer jag på mig själv att avfärda nya saker som en ren reflex, helt enkelt för att jag inte förstår dem.
Men det här är ingenting nytt.
Så har det väl alltid varit?

Se bara på alla tekniska förändringar genom tiderna och våra rädslor för dem.
Ofta har det dessutom visat sig vara de så kallade experterna på olika områden som visat den största rädslan för förändringar.
Det finns hur många exempel som helst att välja bland:
Jag tänker till exempel på en professor vid Oxford universitet som år 1878 sa att när utställningen i Paris stängde så skulle det elektriska ljuset släckas och ingen skulle någonsin mer höra talas om det.

Eller fysikern och ordföranden i den brittiska vetenskapsakademin som för 110 år sedan med bestämdhet hävdade att ”radion har ingen framtid”.

Vad är det som vi är så rädda för?
Varför är utveckling så skrämmande?
Varför hålla kvar vid det gamla för att det nya är så okänt?
Handlar det enbart om att inte ha kontroll?

Jag har en känsla att den här typen av rädsla för det nya och okända genomsyrar oss så kallade vuxna än i dag.

Det dyker ständigt upp nya uppfinningar som jag upptäcker mig själv att till en början bara fnysa åt.
Därför försöker jag allt oftare hålla mig nyfiken och inte fördömande innan jag ger det nya en ärlig chans.

För de här bakåtsträvande historiska personerna var inga udda eller märkliga typer. De var helt enkelt misstänksamma mot det nya och det är med perspektiv på sakerna som deras uttalanden verkar helt absurda.
Men när de ondgjorde sig över nymoderniteterna upplevdes säkert deras uttalanden som sakliga och vetenskapligt korrekta.

Jag menar: Vad vet vi i dag och framtiden, egentligen?

Det är ett oskrivet blad som vi har all möjlighet i världen att påverka.

Framtiden är all stund som kommer efter nu. Det är morgondagens historia.
Och det bästa av allt?

Den är gratis.

10 kommentarer:

Lallis - liv och leverne sa...

Ja, det är ju mycket kuligheter egentligen som nu är historia men som vi har varit både rädda och livrädda för. För att inte tala om skeptiska.
Jag har.
Min mamma var livrädd för mikrovågsugnar till exempel.
Pappa trodde att videoapparater var skumma.
Och någon trodde att internet var en fluga.
Och vilken tur att varje dag är gratis.
Jag ser framför mig vad folk hade vässat dagarna på mellandagsrean annars.
Hu!

Ha en fin fredag.

Lallis - liv och leverne sa...

Man kan inte vässa dagarna.
Jag menade armbågarna.*s*

Nastasia sa...

Jag är nog allt lite konstig jag.
Jag har aldrig varit rädd för det nya, gillar det, tycker det är spännande! =D

Och JA det bästa av allt - det är ju faktiskt GRATIS! ;o)

Ha det så jätte BRA!

Anonym sa...

Förändringar är väl både på gott och ont. Vi har inte alla facit idag. Det mesta är nog ändå positivt ur utvecklings synpunkt ... kanske vi ändå skulle vara mer försiktiga med både vårt klot och varandra... Kan nog tycka att pengen och egot som styr det mesta, det borde vara annat som styr.
Men det kanske är en annan diskussion.
Anonyma Ninni

Ninni sa...

Människan är ju av naturen ganska lat. (Eller är det bara jag??) Och att lära sig nya saker kan vara både tidskrävande och lite jobbigt. Man måste nog vända lite på tänket emellanåt, att se det nya som en positiv och utvecklande utmaning istället för nåt besvärligt.

Det allra bästa med framtiden tycker jag ändå är spänningen. Man vet ju egentligen ingenting!

Kram från oanonyma Ninni

Marie S sa...

Just behovet att förnya och förändra, är det som skiljer människan från djuren (och sånt där annat kryp).. men får vi det bättre, blir det bättre ?
Eller har djuren det bäst, som följer sitt och årsväxlingar som dom alltid gjort ? Utan uppfinningar och grejer !

Och...är verkligen morgondagen gratis..jag undrar det ?!

I vilket fall som helst önskar jag god fortsättning på nya året !

skrivanne sa...

Visst är det skrämmande och spännande på samma gång detta med framtiden. Jag är dock av den mer optimistiska personen och ser att varje dag är en möjlighet. En möjlighet att göra något gott. Det kanske alla tekniksnubbar skulle ha nytta av...
Kram Anna

Hanna sa...

Jag håller med den oanonyma Ninni. Jag är lat till naturen precis som jag tror att många andra är. Jag är van att göra på ett visst sätt och det går fort för att rutinen sitter i benmärgen - när någon ändrar t ex i datasystemen på jobbet måste jag lära nytt. Det går lååångsamt. JOBBIGT!

Tindra sa...

Jag ser fram mot förändringar mot någon sorts skräckblandad förtjusning! Inte vill jag bara ha allt som det är, utan även utmanas lite.
Samtidigt är det ju så tryggt...Man vet vad man har. Inte vad man får:-)

Gott nytt år och tack för tänkvärda ord!

Lena-fena sa...

Och det var väl en gång i tiden en skivbolagsdirektör som sade att gitarrgrupper inte hade någon framtid, så de där Beatles var nog inget man skulle satsa på...