måndag 12 januari 2009

Historien om tur eller otur

Så här kommer den.
En oerhört tänkvärd text.

Historien kommer från Lao Tzu:s tid. (cirka 500 före Kristus)

Det var en gammal man som levde i en liten by. Han var väldigt fattig, men även kungar var avundsjuka på honom för han ägde en vacker vit häst.
Kejsaren erbjöd honom stora rikedomar i utbyte mot hästen, men mannen svarade bara:
- Den här hästen är inte bara en häst för mig. Det är en vän. Och man kan inte sälja en vän.
Mannen var fattig, men han sålde aldrig hästen.
En morgon upptäckte han att hästen inte stod i stallet. Hela byn samlades och sa:
- Du är en dåre! Vi förstod att hästen en dag skulle bli stulen. Det hade varit bättre om du hade sålt den. Vilken olycka!
Men mannen svarade bara:
- Jag skulle inte gå så långt att kalla det en olycka. Säg bara att hästen inte är i stallet. Allt annat är en värdering. Om det är otur eller tur vet jag inte. För det är bara ett fragment. Vem vet vad som händer härnäst?
Människorna i byn skrattade. De hade alltid vetat att mannen var lite galen.

Efter 15 dagar kom plötsligt hästen tillbaka. Han var inte stulen. Den hade bara varit ute i vildmarken. Och med sig hade den tagit ett dussin vildhästar.
Ännu en gång samlades hela byn. De sa:
- Du hade rätt gamle man. Detta var ingen olycka. Det var tur!
- Ni går för långt om ni kallar detta för tur, sa den gamle mannen. Säg bara att hästen är tillbaka. Vem vet om det är en lycka eller en olycka? Det är bara ännu ett fragment. Ni läser ett enda ord i en mening och bedömer därefter hela boken.
Människorna i byn sa inte så mycket. Men inom sig tänkte de att mannen hade fel. Tolv vackra vildhästar. Hur kunde det vara en olycka?

Mannen hade en son som genast började träna de tolv vilda hästarna.
En vecka senare föll han av en av hästarna och bröt bägge benen.
Folket i byn samlades återigen och ännu en gång värderade de situationen. De sa:
- Du hade rätt igen, gamle man! Det var en olycka. Din enda son har förlorat möjligheten att använda sina ben. Du är en gammal man och skulle behöva hans hjälp. Nu är du fattigare än någonsin.
Den gamle mannen sa:
- Ni är besatta av dömande och värderande. Det räcker med att säga att min son har brutit sina ben. Ingen vet om det är tur eller otur. Livet kommer i små fragment och mer än så vet vi inte.

Några veckor senare drabbades landet av ett stort krig, och alla unga män tvingades in i armén. Endast den gamle mannens son blev kvar, för han kunde inte strida med sina brutna ben.
Hela byn grät och sörjde, för det var ett krig som de sannolikt skulle förlora och de visste att de flesta unga männen aldrig skulle komma tillbaks till byn. De samlades hos den gamle mannen igen och sa:
- Du hade rätt igen. Detta var bevisligen tursamt för dig. Din son må vara en krympling, men han är i alla fall hos dig. Våra söner kommer troligen aldrig tillbaks.
Mannen svarade återigen:
- Ni fortsätter att värdera och döma. Ingen vet! Säg bara så här: att era söner har tvingats in i kriget och min son har inte tvingats till det samma. Men endast Gud vet om det är tur eller otur.

När man bara ser på små fragment av livet så blir det fullt av förutfattade meningar. När man dömer en situation har man slutat växa. Värdering är ett sätt att cementera tillvaron. Bestämda åsikter stelnar vårt omdöme. För att ständigt vara i en process av ovisshet och växande är obekvämt.
Faktum är att resan aldrig tar slut.
En väg slutar. En annan tar vid.
En dörr stängs. En annan öppnas.
Gud är en ändlös resa.
Och endast de som är modiga nog att inte bry sig om målet utan känner sig tillfreds med resan kan vandra in i evigheten.



Bild av Jan Stenmark.
Älskar hans humor för den är så galen. Precis som jag.
Gjorde egna såna här bilder - fast teckningar för många år sen.
Bland annat en massa människor med stearinljus som skallar. Utom en vars skalle var av banan.
Och så texten:
"Han var inte direkt nåt ljushuvud"
Är det roligt?

17 kommentarer:

imse sa...

Du, det där var en fantastisk berättelse.
Så full av klokskap och vishet.
Vi är ju alltid så snabba att göra en bedömning. Av människor. Av händelser. Och så sitter vi fast i uppfattningen vi fick.
Att alltid ha ett vidöppet sinne, det är något att sträva efter. Att se saker för vad de är, utan bedömning och betygsättning. Bara konstatera.

Monica sa...

Klok text. Har den i en liten fin bok, som jag av en händelse fick i min hand för ett par år sedan. Satt i ett väntrum och kände mig ganska nere. Texterna gav mig energi, köpte ett 10 tal böcker och gav bort till olika själar. Jag brukar leva under devisen att allt kommer i tre. Då vet jag att jag har något riktigt bra att se fram emot när det känns lite motigt. Det blir lite balans då...

billan sa...

Tur hade jag som idag fick läsa den tänkvärda historien om den gamle mannen. Annars hade jag lätt kunnat få för mig att min dag var fylld av otur.
Och du: det där om ljushuvena och bananskallen... Riktigt roligt tycker jag

Susjos sa...

Så ska man ju självklart se det! Vilken tur att jag fick läsa denna historia!
Din ljushistoria var bra,hihi

kvinnan med koftan sa...

underbar historia och
en bra tanke att ha med sig.
Ska nu försöka leva mer "Go with the Flow" istället för att fastna i värderingar.ta vad som givs...

skrivanne sa...

Det är och kommer alltid att vara en klok text!
Sen är vi återigen människor och vi kommer alltid sitta och lägga in värderingar i våra liv... ;)
För visst är det otur att en får sjukdom/olycka men tur att man får mer öppnare ögon mot omvärlden!
Sen är din bild mycket skoj...enligt mina värderingar i alla fall!
Kram Anna

Anonym sa...

Mycket bra. Det finns kanske ingen tur eller otur. Liksom det inte finns vackert eller fult. Allt sitter i ögonen/huvudet på den det berör.
Vi glömmer mycket ofta att se helheten... men det är nog svårt ibland. Vi är ju bara människor.

Bananhuvudet var så sjukt dålig så den blev rolig.?
Ninni

Monica sa...

Den texten behöver man läsa nån gång ibland för att bli påmind om dess kloka innehåll. Vi får "lära oss" vad som är tur och otur, rätt och fel m m. Och inget är egentligen givet...

fru Sätterlund sa...

Vilken otroligt bra och tänkvärd berättelse. Det är så lätt att lägga in värderingar utan att se helheten. Ska bära med mig denna visa text :) Tack för att du delar med dig av dessa kloka ord.

Kram Therese

Lallis - liv och leverne sa...

De var minsann kloka(re?) på Lao Tse:s tid!
Jättebra text. Som ger tid för eftertanke.

Och det sista sitter jag ännu och skrattar åt så ja; jag tycker att det var skitkul med bananskallen.
*s*

Lallis - liv och leverne sa...

Lao Tzu för tjyven.
Vem sa att JAG var klok?

Niklas sa...

Älskar stenmark!

Sören Olsson sa...

imse - jag tycker som du.

Monika - Ja, det är en mycket bra text som man kan läsa om och om igen, tycker jag. För den ger en bra spegling till hur livet kan vara.

billan och sujos - alltså...kan vi inte enas om att det verkan var tur eller otur? Det var bara en text..
;o)

kvinnan med koftan - ja, jag flyter också med, så gott det går...

skrivanne - ja, det går att fastna hur många gånger som helst i vad som är otur eller tur. Men lik förbannat så tycker jag att det säger mer om den som värderar än den verkliga händelsen. Oftast!

Anonyma Ninni - Va??? Är vi bara människor???
Det är väl inte så "bara" förresten?

Monica - jag har inte tröttnat på texten efter att haft den i mer än tio år i alla fall. Så den håller över tid, tycker jag!

Fru sätterlund - tack själv!

Lallis - vem fan är klok?
Bananskallen ska jag kanske scanna in så att alla kan se min lilla bild?

Niklas - då är vi i alla fall två!

Anonym sa...

Jo visst är det "bara" med undantag av vissa ljushuvuden. /N

Jeanette sa...

Det är en jättebra text, verkligen. Ha en bra kväll. / Jeanette

Emma "rakt igenom" sa...

Skön text. Känns välbekant. Vem är författaren? Pinsamt om svaret är du... men sjukt go text som man gärna vill ha på sin egen blogg. Som en påminnelse i vardagen.
//Emma

Sara B sa...

Av alla Stenmarkbilder så är detta helt klart min favorit! Jag har den inramad på jobbet :)
Kikar in här då och då, din blogg väcker många intressanta frågor.
Kramar