onsdag 4 november 2009

Ursäkta.

Känner du som jag ofta en känsla av urskuldande och ursäktande för saker som du inte kan rå på?
Skulden är en del av vårt livs system.
Vi ber om ursäkt för att vi finns.

Och jag undrar lite över var denna skuld kommer från?
Kan det vara så att vi fortfarande bär med oss arvsynden från Jesus kortfästelse?
Går vi omkring och ber om förlåtelse för att vi existerar på grund av att Jesus, enligt traditionen dog för vår skull?
Bär vi med oss en 2000 årig skuld med varje andetag vi lever?
Har detta lett till att vi i dag inte kan leva våra liv så som vi vill?

Vi känner ett behov av att ursäkta oss.
Jag har tänkt en del på det där och enligt mig så tycks det som om vi svenskar är ett extremt ursäktande folk.
Vi ber om ursäkt över än det ena än det andra.
Ursäkta att jag stör.
Ursäkta, kan jag få saltet.
Ursäkta mig, jag skulle vilja säga en sak.
Ursäkterna haglar över allt i samhället.

Varför är det så?
Varför ber vi så om ursäkt för allt?

Kan det vara så att vi tror att vår existens upprör någon, någonstans?

Min känsla är att vi missar så mycket av vad livet har att erbjuda när vi ständigt går omkring och inbillar oss att det är nåt fel på oss.

Varför har vi människor så svårt att acceptera oss själva, precis så som vi är? Det är nästan underligt hur mycket vi anstränger oss att bli någonting annat än det vi redan är. Och frågan är: varför? Vad är det om har fått oss att tro att nåt annat än det vi redan är ska bli så mycket bättre? Vi lägger ner tusentals kronor och åtskilliga timmar på att försöka förändra oss genom allt från att byta klädstilar till att träna in nya karaktärsdrag.
Kanske är det så att vi redan är perfekta, precis så som vi är?
Vad skulle det innebära om vi vågade tänka så?
Jag inbillar mig att det skulle ta oss förbi en oerhört stor mängd smärta i alla fall. För visst är det så att det är våra tankar och värderingar som stökat till det för oss.

Tänk tanken att du skulle gå förbi ett träd och säga:
- Varför är du grön? Du borde vara röd istället. Det är en bättre färg. Röd skulle passa dig bättre.
Efter ett tag skulle trädet känna sig obekvämt med att vara grönt. Det hade aldrig tänkt på det tidigare.
Men nu, när det har blivit påmint om den vackra färgen röd…
Snart skulle trädet behöva gå i psykoterapi.
"Jag har en identitetskris. Jag är grön, men jag borde vara röd. Jag känner mig som en röd, men spegeln visar grönt hela tiden. Finns det nåt jag kan göra?"

Det är ju så vi ofta lever våra liv.

Vi försöker bli nåt som vi inte är.
Och vi ser inte att vi då missar att se den gåva som vi redan är.
Och anledningen är att vi lyssnar på de som vi tror sitter på sanningen.
De kloka.
De som vet allt.

Det är de som i olika experiment försöker sätta ben på ormarna.
För de tror att de behöver såna.
Alla behöver ben! säger de.
Faktum är att ormar har klarat sig alldeles utmärkt utan ben i alla tider.
Om de nu skulle få ben skulle de inte veta vad de skulle ta sig till med dem.
Ormarna skulle troligen snart dö ut som ras.

Lek med tanken en stund – att du redan är helt perfekt precis så som du är.
Hur skulle det vara?

Jag skulle vilja dela ut ett diplom till alla människor på jorden där det stod:
”Härmed intygas att du, (och så personens namn) är bra.
Du duger precis som du är.
Grattis!
Och så en stämpel och lite viktiga underskrifter för att ytterligare betona det seriösa i dokumentet.
Kanske kunde det vara signerat Jesus, Muhammed, Buddha och Kungen.
Diplomet skulle delas ut istället för betyg varje år i skolan – från första klass och ända fram tills den dag vi lägger näsan i luften.
Tanken må vara naiv och lustig, men syftet skulle vara att få oss människor att sluta försöka bli något annat än den vi redan är – en människa.

Säg bara till om du vill ha ett diplom.

20 kommentarer:

sara sa...

Bra tankar! Alla borde ta en stund varje dag och tänka igenom detta. Noga. Det ska jag börja med och jag vill gärna ha ett diplom! =)

Unknown sa...

vilken härlig tänkvärd text, skulle vara skönt om de redan i förskolan talade om detta för barnen.Men som med mycket annat så bör allt liknande börja i hemmet, att föräldrar gör det tydligt för barnen att det är älskade, sedda och lyssnade på men även att föräldrarna ser på syskonrelationerna, att det i dem finns respekt gentemot varann.

Malin sa...

VAd kul att få reda på att Henke är Håkan Bråkan irl. Jag har alltid tyckt att Håka är så rolig och härlig.

För övrig har du så mycket kloka och tänkvärda tankar.

sorenolsson sa...

sara - klart du ska ha ett diplom!

Marita - jag håller med dig. Bra om barn får känna att de är bra som de är, med sina fördelar och nackdelar.

Malin - Njae. Han ÄR inte Håkan Bråkan. Men vissa händelser är sånt som vi har plockat från Henke.
Och från andra.
Vi har dessutom en STORKUSIN som heter Håkan. Och det är mer honom som vi har stulit som karaktär.

Madlar sa...

Kloka tankar!
Finns en fantastisk o mycket gripande psalmtext som heter "Du vet väl om att du är värdefull". Den passar på både stora o små människor, oavsett status o självkänsla.

www.livskrafter.blogg.se sa...

Ojoj...här kan mna snacka om at dra igång tankeverksamheten...på ett kreativt och bra sätt för min del... Mitt första svar är JA jag vill ha ett sådant diplom...utmärkt ide och ett diplom som vi alla skulle behöva lite till mans antar jag :)
Sen till detta med att vi ursäktar oss hela tiden för allt och alla...herrejäklar vad det är sant..Ta bara det här när vi ger någon annan en komplimang och vederbörande säger -Tack ! och då kontrar vi ofta med -Det var så lite så !....men hallå...vad då "SÅ LITE SÅ"...genast förminskar vi ju vårt ursprungliga syfte med komplimangen faktiskt..Är du med på vart jag vill komma. Jaja intressant ämne som kan stötas och blötas i det oändliga....Nu håller jag på och skapar en halv c-uppsats i kommentörsfältet. Sorry för det. Hoppas du inte hann ZZzzzomna iaf.;)
Nu ska jag läsa lite mer på din intressanta blogg här
Ha de´
Emma

Anonym sa...

Räcker upp handen! Jaaa, jag tar gärna ett sånt diplom, skulle va helt underbart just nu! :) Fin tanke -vi skulle behöva säga till varann (andra) att vi (de) är toppenfina precis som de är oftare, hellre än att ursäkta oss själva... Ha en bra dag, toppenfina författaren. Ge ett till dig själv med.

Susjos sa...

Jatack,ett sånt diplom låter fint. Du har väl redan fått ett?
Fina tänkvärda tankar :)

Ozzys mor sa...

Å ja, jag skulle verkligen behöva ett sånt diplom =)
Att det ska va så svårt...

Anonym sa...

Att be om ursäkt för sin existens är ju ingen höjdare. Men det är nog mer kulturellt, än menat på allvar alla de där ursäkterna ... eller?
Försynta svenskar, jantelagen och allt det där.

Men det är klart allt ändrar sej; kändisskap via osmakliga dokusåpor och reality TV. Jag vet inte om de som söker den typ av berömmelse är de där "ursäkterliga" typerna.
Tror nog att jag föredrar "ursäkta kan du skicka mej saltet" personligheterna.

.....Men det kanske är en annan sida av samma mynt. Inte känna att man duger - förställa sig till någon man tror man måste vara för att bli accepterad. (det tragiska är att det blir tvärtom många gånger)

Jag är nöjd med mej själv och mitt liv, detta trots en hel hop av fel och brister.
( Ni vet väl att det sägs att det är lättare att få vänner och att bli accepterad i grupp om man visar sig sårbar, otillräcklig och i viss mån olycklig. Vad tror ni om det?.. också ett sätt att få andra att känna sig bra...)
Ninni

Sandra sa...

Vad roligt att du skrev just den meningen: Du är bra, du duger precis som du är. Det stod jag och min kollega och föreläste förra måndagen för 40 musiklärare och det var mantrat vi återkom till! Diplomet hade varit toppen att ha med! Bra idé! ;)

imse sa...

Jatack, vill gärna ha ett dylikt diplom. Du kan få ett av mig också.

Vi är rysligt dåliga på att visa uppskattning här i landet. Att tala om för andra att det de gjort är bra.
För visst är det så att man växer, när man får beröm. Det gäller stora som små.

Humlina sa...

” Det finns ingenting bra eller dåligt
utan tanken gör det så.” – Joe Dispenza – Ur ”Vad vet vi- egentligen”

När man tror att man måste
vara någon/något som man ännu inte är
När man tror att man måste kunna
något man ännu inte kan
ännu inte lärt
När man tror att man inte
får känna det man känner
När man tror att man måste se ut
på ett annat sätt än man gör
För att duga
För att bli älskade
För att inte bli avvisade/bortstötta
För att bli accepterade
som "de vi är"
Då uppstår lätt mindre-värdig-hets- känslor
och jobbet att bli och se ut
”som alla andra” tar vid.

”Vi är här för att utforska skapelsens absoluta gränser
vi är här för att göra det okända känt.” – Miceal Ledwith -

Jag är den jag är
Jag har en kropp som verkligen använts i livets tjänst
För det tackar jag
alla mina rynkor
alla mina livets "tatueringar"
som visar att jag levat och lever
på alla sätt jag förmått och förmår
Bysten har åkt kana neråt och befinner sig inte på samma höga höjder som tidigare...men allt detta är mina vägmärken som visar att jag levat
Misstag hör till livet. Det har jag gjort en hel del
och lärt mig av dem
och också lärt att ”misstag” är nödvändiga
läromästare för att växa som människa.
Respekterar man sig själv, ger man respekt också till barnen och andra.

Carina - den gråa pippin sa...

Ha ha, så träffande! Jag har precis varit i skoaffären och ursäktat mig inför en anställd då jag önskade låna en sula till stöveln som dottern skulle prova. På sätt och vis ursäktade jag mig för att få möjlighet att handla i affären som betalar hennes lön ... konstig känsla.

Ja tack, jag tar gärna emot ett diplom.

Bra initiativ med diplom. Tror att jag ska ta och börja med familjen. De ska få varsitt diplom för att de finns med mig.

Ha en bra dag

h-f sa...

Åh, vilket bra diplom ! Ett sånt skulle jag vilja ha (: vet förresten många som skulle må bra av ett ^^

Förresten tror jag att mycket av det här ursäktandet vi håller på med är av någon slags artighet. Vi har blivit uppfostrade till att aldrig vara ivägen, att alltid vara hjälpsamma och så har vi ju det här med jantelagen inpräntade i oss. "Inte ska väl lilla jag.." "men du som är så fin, hur kan du tycka att jag är bra.. " osv.

Jag har en lillebror som är fyra, nästan fem, år. Han har tydligen inte trott på mamma och pappa när de sagt att han är söt. Men så kom bilderna från dagisfotograferingen hem, han tittade på bilderna och utropade "Ja, nu ser jag att ni har rätt - jag är söt!". Tänk vad härligt ! När försvinner det tänket, och varför ? Varför ska vi "vuxna" inte kunna säga så, utan det där "ursäkta" i rösten ? Så himla dumt !

Tror jag svävade ut lite här, men du förstår nog vad jag vill ha sagt, hoppas jag (: Hojta till annars ! ^^

Och så till Prins Annorlunda, som jag tyckte så mycket om, om du minns ? Vi har den på jobbet. Och under våren kunde jag knappt bärga mig tills jag fick krypa ner i soffan med en kopp te och den fina gröna boken, då det inte fanns annat att göra. Eftersom jag inte har rast på schemat så får man ta sig tid, om man får tid, och de små "rasterna", även om det så bara handlade om fem minuter, var så härliga och uppskattande. Så tack till er, för alla glada, ledsna, arga, förtvivlade, härliga och lyckliga ord !

Hoppas du haft en fin dag (:

/Hanna.

Anonym sa...

Personlig frihet är att uttrycka sitt sanna jag utan att censurera sig själv.

Tänkte bara sa...

Jag tror inte att man ursäktar sig i den bemärkelsen att man tror att man stör som människa. Det är ju bara en artighets fras. Tjena, läget? Betyder ju inte att man vill har den direkta positionen vännen befinner sig på.

sorenolsson sa...

Madlar - jag känner till den. Den är fin.

Emma - jag håller med dig. Kanske är det helt enkelt så att vi ibland behöver fundera på hur vi använder svårt språk och vad orden betyder för den som hör dem.

flickrummet - så klart du ska ha ett diplom!

Susjos - Klart du ska ha Diplom.
Jag fick ett sånt intyg för några år sen. Det betyder mycket för mig!

Ozzys mor - så klart du ska ha! Svårare behöver det inte vara...

Ninni - visst är det så att få älskar den som mår bra. Konstigt nog.

Sandra - vad kuligt. Så klart du ska dela ut diplom då!

imse - så klart du ska ha diplom!!!
Det är alla värda att få!

Humlina - om man inte får göra misstag så kan man inte lära sig nåt nytt. Så är det!

Carina - bra exempel på hur man ber om ursäkt utan att ens tänka på att man gör det.
Och så klart du ska ge diplom till familjen. Det är en bra början!

h-f - jag förstår precis. Det är inte helt okej i vårt samhälle, tyvärr att säga högt att "jag är bra som jag är". Tyvärr. Det kan lätt tolkas som om man är högfärdig eller mallig eller stöddig.
Iofs så är gränsen mot självbedräderi hårfin...
Men, men...man måste få testa och ibland misslyckas också!

och vad ROLIGT att du gillade Prins Annorlunda!

anonym - så är det nog.

Tänkte bara - Förlåt! Jag ber om ursäkt om jag skrev nåt tokigt.
;o)

Humlina sa...

Oj då, så tokigt det kan bli!!!
En vän bad mig att skriva ner ett avskalat och rakt svar
via mail på en fråga, som min vän funderade en del kring. På samma sida i Word fanns kommentaren jag skrivit till
din blogg, där jag verkligen ansträngt mig för att skriva kort... Jahaja. Så då fick du det avskalade, raka svaret som var tänkt till min vän och vice versa
De var kanske inte så mycket till svar på det du skrev om :) Ursäkta!:) ”Exuse me!”
Orden i sig står jag helt för, de ursäktar jag inte.

Maja Lüning sa...

Är det för sent för ett diplom? Har precis hittat till dina fina blogg. Om det inte är för sent vill jag ha ett. Underskriven av Livet, Universum och Allting och Västerviks Kommun. Och av mig själv.