torsdag 26 november 2009

Ja!

Att säga JA är svårt.

Jag menar att säga JA till vad som är.
Inte hur man vill att saker ska vara. Eller borde vara.

All varaktig förändring börjar med att se saker precis som de är.
Det går ju inte att börja förändra saker från en plats som inte existerar.
Från en grund som inte finns.

Därför tror jag att det är viktigt att börja se hur livet är.
Just nu.

Därför är början på förändring ett "JA".
Inte JA i form av att acceptera hur allt är.
Det är ett JA som innebär att se hur det är.
Varken bra eller dåligt.

Som ni förstår är dagens ord "Ja" för mig.

Dagens fisk däremot är torsk.

Hittade den här lilla rubriken.



Den går att tolka på så oerhört många sätt.
Pressa torsk kan vara ett nytt sätt att laga fisk på.
Pressa torsk kan vara någon som tagit fel på tvätten och fisken.
Pressa torsk kan vara utpressning av fisk. Frågan är då vad fisken ska betala med?
Pressa torsk kan ha någonting med prostitution att göra.
Flickvännens torsk kan vara en fisk. Eller en gubbe.
Den som pressar kan vara en ko, en man, en fiskare eller nåt annat.

Jag säger JA till vad det än kan vara.

I dag är det lite pysslande inför första advent.
Och skrivande av Bert.

På söndag ska jag och Anders till Hallsberg och signera böcker.
Kom dit!

Det regnar ute.
Ja!!!
(jag försöker tänka positivt...)

God dag!

9 kommentarer:

Anonym sa...

Hallsberg...
Får mig att minnas en dag förra året i november.
Hallberg...hade träffat några bloggvänner på riktigt och skulle byta tåg där. Jag släpade på en stor väska och fick frågan flera gånger om jag skulle åka långt bort.
Näe...men jag hade haft väskan fylld av hemligheter och var bara tvungen att ta "balta-väskan" för att få plats med allt.

Väskan öppnade upp till många samtal jag aldrig annars fått.
En kvinna skulle på blind-date...en var på väg till sin mormor med en flaska vin (äsch, nu ljög jag...) och själv hamnade jag alltså i Hallsberg. Det ar mörkt. Regnigt. Å det blåste kallt.
Där stod jag. Lantisen.
Skulle jag till höger eller vänster?
Tåget hade gått. Det som jag skulle ha fått gratis fika på.
Å jag som skulle få åka X2000 för första gången i mitt Liv!
F** också.

Det blev skumpa i buss i stället. Dock inte champagne.
Livrädd i 2 timmar. Halkig väg.
Å nu kom jag att tänka på Lallis.
Hon behöver nog ett handskrivet brev i dag.
Det ska jag banne mig skriva till henne.
Fast vi inte setts.
IRL.

Å inte har jag träffat dig heller.
Men kanske en annan gång.
I ett annat Hallsberg.

Tills dess får jag väl pussa på dig genom tv-rutan *hehe*
Eller förresten inte.
Prins Blå skulle säga att jag är galen.
Å barnslig.
Eller vuxlig som han föredrar att säga...

Men i bland underlättar det om man kan ta Livet med en klackspark.
Å förresten.
Ett tips!
Gör som Prins Blå:
Använd snorkel då du skalar lök nästa gång.
Det underlättar också.

Varm kram från en mycket lycklig människa.
Just i dag.
Just nu.

Jeckan sa...

I Västerås skiner solen. JAAA!!

Madlar sa...

Inget är omöjligt, kanske bara en aning mer besvärligt o att per automatik säja nej innebär risk att gå miste om roliga, givande o berikande möten o äventyr!

imse sa...

Ja, jag kan inte åka till Hallsberg på söndag. Det var inte bra. För då ska jag sjunga med Caroline af Ugglas kör i Uppsala. Det är bra.

Annars är det ont om det braiga just nu. Har måst säga ja till det dåliga istället. Eller dåligt och dåligt, mer mitt humör och sinne som är dåligt.

Kram

Sara sa...

JA! Och tack för middagstipset :)

ps. Hallsberg är så ruskigt långt borta, annars hade jag kommit dit.

Anonym sa...

JA! är det finaste ord jag vet =) Man kan säga det helt utan att veta frågan faktiskt =) Ett regnigt Hallsberg lockar oerhört, inte minst för att jag också har andra saknade vänner i örebrotrakten, men det blir nog inget SJ-tåg för mig just nu, å andra sidan borde man säga Ja oftare ;) Tack för inbjudan :)

Gafflan sa...

Ja!! Då betämmer vi det att vi ska säga JA till livet här och nu! JA :)

sorenolsson sa...

lugn alla - vi ska signera på en jäkla massa ställen i december.
återkommer med tider.

Anonym sa...

vad härligt det är ändå hur alla bara blir jättelyckliga över att få säga jaaaa. Kanske att alla är trötta efter det cyniska nittitalet och det prozaciga 00talet att ingen vill va cool längre :)