Det ska jag göra i dag.
Känna, alltså.
Ibland blir jag förundrad över att vi ofta lägger ner så mycket kraft på att låta bli att känna.
Det är nåt som vi börjar fostra barnen i redan när de är små.
Deras känslostormar kan ibland bli jobbiga för oss föräldrar så vi försöker få dem att dämpa sina reaktioner.
Det är ju naturligtvis inte av elakhet.
Det är för att vi vill dem väl.
Vi vill inte att de ska bli "dramadrottningar" som får känsloutbrott av minsta struntsak.
Och det är väl bra!
Samtidigt så tror jag att vi människor har användning av alla våra känslor.
Vi behöver känna!
Och vi behöver inte bara känna lyckan och glädjen.
Vi behöver känna vår smärta, vår sorg, vår frustration, vår rädsla, vår ilska.
Tänk om vi kunde låta känslor bara få finnas, för sin egen skull.
Att låta känslorna få leva och ventileras.
Och med lite medvetenhet så är jag övertygad om att vi inte skulle "förlora oss" i känslorna.
För det är nämligen en vanligt förekommande oro.
Att man ska "fastna" i en känsla om vi tillåter den.
"Om jag släpper upp gråten så kommer jag kanske aldrig sluta att gråta"
Förslag då:
Nästa gång du är arg. Sätt tidtagaruret och se hur länge du klarar av att vara arg.
Plötsligt kommer du inse att du inte längre är arg.
Hur gick det till?
Jag tror att det är för att känslorna inte kommer som en sak.
Det kommer inte som i en ask som du kan slänga bort eller behålla.
Känslorna kommer som vågor.
Liksom vågorna på havet som drar vidare så gör även känslorna det.
Eller som en vind.
Den drar förbi. Och vi kan följa med i stormen en stund. Men vi kan inte stanna i vinden.
För många är det även så att man tänker sina känslor.
Det är vanligare än vad man kan tro.
Man TÄNKER att man är arg.
Men vad känns i kroppen?
Vad är reaktionen?
Det är kanske inte lika enkelt att hålla reda på det?
Tipset där är att fråga dig själv: hur vet du att du är arg?
Vad är det som visar att du faktiskt ÄR arg?
Kroppen är smartare än mindet.
Det visar vad du känner långt före du kan fundera ut vad du känner.
Så i dag ska jag bara känna.
Allt.
Det som råkar inträffa i dag ska jag försöka att inte analysera allt för mycket.
Jag ska bara känna hur det känns när det händer.
Det ska bli spännande!
Och efter det tycker jag att det passar fint med lite dans.
Det är ju fredag, trots allt.
Send your own ElfYourself eCards
Juletid...
Frågade sonen vad han helst av allt önskade sig i julklapp.
- En rullstol med motor.
- Jaha? Varför då?
- Snälla.
- Jaha...och om du inte får en rullstol med motor, vad vill du ha då?
- En hörapparat.
- ???
- Då kan jag teckna.
- Önskar du dig helst av allt en hörapparat för att du ska kunna teckenspråk?
- Ja?
Det blir svårt med julklappar i år.
Trevlig fredag alla människor!
10 kommentarer:
Jättebra. Ska också ägna denna dag till känslosam vågsurfing.
/Lars
Mitt barnbarn som är tre år önskar sig en ballong i julklapp - lite lättare att uppfylla den önskningen!
Mycket tänkvärt om att känna. Ska absolut tänka på det nästa gång jag blir så där heligt förbannad som jag kan bli ibland...
Och julen ja... nu ska hysterin starta kring alla inköp och förhoppningar om att alla blir glada och nöjda. Själv är jag nöjd om jag får titta på Kalle och äta en skinkmacka med senap på=) och att fira julen med min älskade lillasyster och hennes familj. Kram och trevli hälj som min son Rasmus skriver!!
Lars - Lycka till!
Ystrasystra - det beror ju iofs vad man ska kunna göra med sin ballong..?
Nattsyrran - låter som en skön jul för din del!
Min vill inte ens ha en shåklakalender.
Tycker det är "onödigt".
Men jag då?????
Å förresten...det där med känslor.
Inte ska man hålla inne med dom inte. Det mår inte själen bra av.
Fast det är klart...lite får man kanske hålla igen.
Det lönar sig kanske inte att jag lägger mig på golvet och skriker om jag inte får som jag vill:-)
Fram med staken nu herr Olsson!
Å ha en trevlig fredagskväll!
Förresten! Nu kom jag på vad min son ville ha i julklapp för massa år sen...
Då vill jag också ha en hörapparat i jul, för jag skulle vilja bli mycket bättre på teckenspråk! Visste inte att det var så enkelt... Typiskt! Då hade jag ju kunnat önska mig det för flera år sen! ;)
Det är för mycket känslor just nu. Önskar att jag liksom kunde gå på en slät planka ett tag. Utan att falla av eller få stickor i fötterna.
Ja, det blir ju ingen lätt julklapp.. "nu får du va snäll, annars kommer inte tomten med nån hörapparat!!!" (låter lite banalt o risk för anmälan ifall grannen hör dig...)
Ska tänka på det där med känsloutbrott.. värt en tanke iallafall!
Härlig blogg!(älskar dina böcker - ja sonen med förstås..)
Tanja
Önskar dig och din familj en bra första advent.
Skicka en kommentar