Noteringar från en måndag

Då var det en ny vecka.
Lugnet lägger sig efter en intensiv helg med signeringar.

Kul att träffa både läsare och köpare.
Och så klart även Bloggisar, som vågar dyka upp!
Sussanne dök upp vid Stinsen.
Jättekul!




Det är lite speciellt när man träffar på kompisar, som man tidigare bara har mött på bloggarna.
Framför allt är det väldigt, väldigt KUL!
Skriver det som en uppmaning till alla som har möjlighet att dyka upp på någon signering, eller nåt annat tillfälle.

I dag öser regnet ner här i Örebro.
Då känns det ganska fint att sitta inne och skriva.
Bertmanus står på dagens program.
Och bokning av tåg till Mantorp inför i morgon.
Sen blir det signering i Linköping.
Men bara för mig. Anders är upptagen med annat i morgon kväll.
Så om någon av er dyker upp där så får ni stå ut med att det endast är jag.

Och så en liten önskning från en dam i Estland.
Hon önskar sig...
Ja, vad önskar hon sig?



I dag börjar klimatkonferensen i Köpenhamn.
Hörde på radion om att Indonesiens president hade stora förhoppningar på konferensen.
Och när jag hörde hans namn så tänkte jag att "det är inget namn jag vill säga tio gånger i snabb följd när jag är full"

Han heter Susilo Bambang Yudhoyono.

Jag kan väl erkänna att jag är lite sugen på att heta Bambang i mellannamn.
Måste vara lite trevligt.
Eller PangPang.

Jag vet..jag HAR sjuk humor.
Men på nåt vis så blev hela klimatkonferensen lite roligare på en gång.
För ämnet är ju inte enkelt.

Klimatet är något som alla delar över hela världen.
Ingen kan ställa sig utanför den frågan.
Det något land beslutar påverkar ett annat land.
Luften är gränslös.
Den bryr sig inte om var det ena landet slutar och det andra tar vid.
Därför kan jag tycka att klimatkonferensen även har en möjlighet att vara inledningen på en global fredskonferens dessutom.
Det vore väl också en kittlande tanke?

Hur som helst - åter till skrivandet.

Ha en fin dag, alla!

Önska kostar ingenting!

Nu är det första december.
Hurra!

Bara några veckor kvar till jul.

När mina barn har önskat saker genom åren, som inte riktigt har varit realistiska, har jag alltid sjungit en sång för dem.
Det är Gullan Bornemarks gamla fina sång.
Önskeringen.
Den är så fin!

"Vi kan önska runt i ring, önska kostar ingenting.
Tänk vad man kan ha det bra. Säg vad du vill ha?

- Eva?

- En dagbok.

- En DAGBOK!

Men då måste du vara snäll, och vänta till julaftonskväll."

Det är så fint.
Så rörande.
Men i dag önskar sig inga barn "en dagbok" när de får önska helt fritt.
Det är helt andra saker de har på sina listor.

Detta fenomen har två tanter tagit tag i och här presenteras nu den första av en serie filmer som ska ta upp saker som en del kanske skulle önska.
När man ändå får önska fritt.



Njut av sången.
Av julefriden.
Visst är det rörande?

I dag tisdag - och jag skriver vidare på BERT!

Yahoo!

Trevlig tisdag och hoppas alla mår finfint!

Känn

Dagens ord är "känn".
Det ska jag göra i dag.
Känna, alltså.

Ibland blir jag förundrad över att vi ofta lägger ner så mycket kraft på att låta bli att känna.
Det är nåt som vi börjar fostra barnen i redan när de är små.
Deras känslostormar kan ibland bli jobbiga för oss föräldrar så vi försöker få dem att dämpa sina reaktioner.
Det är ju naturligtvis inte av elakhet.
Det är för att vi vill dem väl.
Vi vill inte att de ska bli "dramadrottningar" som får känsloutbrott av minsta struntsak.
Och det är väl bra!

Samtidigt så tror jag att vi människor har användning av alla våra känslor.
Vi behöver känna!
Och vi behöver inte bara känna lyckan och glädjen.
Vi behöver känna vår smärta, vår sorg, vår frustration, vår rädsla, vår ilska.

Tänk om vi kunde låta känslor bara få finnas, för sin egen skull.
Att låta känslorna få leva och ventileras.
Och med lite medvetenhet så är jag övertygad om att vi inte skulle "förlora oss" i känslorna.
För det är nämligen en vanligt förekommande oro.
Att man ska "fastna" i en känsla om vi tillåter den.

"Om jag släpper upp gråten så kommer jag kanske aldrig sluta att gråta"

Förslag då:
Nästa gång du är arg. Sätt tidtagaruret och se hur länge du klarar av att vara arg.
Plötsligt kommer du inse att du inte längre är arg.
Hur gick det till?

Jag tror att det är för att känslorna inte kommer som en sak.
Det kommer inte som i en ask som du kan slänga bort eller behålla.
Känslorna kommer som vågor.
Liksom vågorna på havet som drar vidare så gör även känslorna det.
Eller som en vind.
Den drar förbi. Och vi kan följa med i stormen en stund. Men vi kan inte stanna i vinden.

För många är det även så att man tänker sina känslor.
Det är vanligare än vad man kan tro.
Man TÄNKER att man är arg.
Men vad känns i kroppen?
Vad är reaktionen?
Det är kanske inte lika enkelt att hålla reda på det?
Tipset där är att fråga dig själv: hur vet du att du är arg?
Vad är det som visar att du faktiskt ÄR arg?

Kroppen är smartare än mindet.
Det visar vad du känner långt före du kan fundera ut vad du känner.

Så i dag ska jag bara känna.
Allt.
Det som råkar inträffa i dag ska jag försöka att inte analysera allt för mycket.
Jag ska bara känna hur det känns när det händer.
Det ska bli spännande!

Och efter det tycker jag att det passar fint med lite dans.
Det är ju fredag, trots allt.

Send your own ElfYourself eCards

Juletid...

Frågade sonen vad han helst av allt önskade sig i julklapp.
- En rullstol med motor.
- Jaha? Varför då?
- Snälla.
- Jaha...och om du inte får en rullstol med motor, vad vill du ha då?
- En hörapparat.
- ???
- Då kan jag teckna.
- Önskar du dig helst av allt en hörapparat för att du ska kunna teckenspråk?
- Ja?

Det blir svårt med julklappar i år.

Trevlig fredag alla människor!