Har inte skrivit nåt på flera dagar.
Det blir bättre nästa år.
Lovar.
Full fart in i nästa år.
Det kommer att bli det bästa året någonsin!
Kramar till er alla.
torsdag 31 december 2009
Ett ypperligt Gott Nytt år!
Önskar jag eder alla.
Har inte skrivit nåt på flera dagar.
Det blir bättre nästa år.
Lovar.
Full fart in i nästa år.
Det kommer att bli det bästa året någonsin!
Kramar till er alla.
Har inte skrivit nåt på flera dagar.
Det blir bättre nästa år.
Lovar.
Full fart in i nästa år.
Det kommer att bli det bästa året någonsin!
Kramar till er alla.
tisdag 29 december 2009
måndag 28 december 2009
torsdag 24 december 2009
En God Jul eller två eller kanske tre?
Vill önska er alla en riktigt God Jul all människor där ute!
Det har varit mycket jobb på senaste tiden och Bloggen har fått ganska lite att göra.
Nu tänker jag vara RIKTIGT ledig en stund.
Några dagar i alla fall.
Vi har en julkrubba här hemma.
När jag kom hem från signeringsturnén upptäckte jag att det fanns 3 stycken Jesus i krubban.
Eller Besus, Jesus och Fesus.
Härmed kommer en liten Jultävling.
"Gissa Jesus".
vem är den rätta Jesus.
Motivera gärna.
- Vad säger du Maria. Vem ska vi välja?
- Skit samma Josef. Vi behåller alla tre.
Soluppgång över mitt kontor.
Nästa år ska det hända mycket spännande saker där.
På kontoret, under solen.
GOD JUL!!!!
Det har varit mycket jobb på senaste tiden och Bloggen har fått ganska lite att göra.
Nu tänker jag vara RIKTIGT ledig en stund.
Några dagar i alla fall.
Vi har en julkrubba här hemma.
När jag kom hem från signeringsturnén upptäckte jag att det fanns 3 stycken Jesus i krubban.
Eller Besus, Jesus och Fesus.
Härmed kommer en liten Jultävling.
"Gissa Jesus".
vem är den rätta Jesus.
Motivera gärna.
- Vad säger du Maria. Vem ska vi välja?
- Skit samma Josef. Vi behåller alla tre.
Soluppgång över mitt kontor.
Nästa år ska det hända mycket spännande saker där.
På kontoret, under solen.
GOD JUL!!!!
måndag 21 december 2009
lördag 19 december 2009
fredag 18 december 2009
Pepparkakor samtalar
http://www.youtube.com/watch?v=mP_virKhghA
Sören Olsson
Så kan det gå om man råkar födas till pepparkaka.
mera signera
I går var jag och Anders och signerade böcker i Karlstad och Karlskoga.
Det var ganska bra drag, för att vara en torsdag.
Nu är ju i alla fall julhandeln igång.
I dag åker vi till Västerås (12-14) och Eskilstuna (16-18)
Som vanligt är det BARA kul om nån tittar förbi och säger hej.
I morgon är det signering i Örebro (Akademibokhandeln på Krämaren)
och innan det ska jag stå utanför Åhléns och tigga pengar för Frälsningsarmén.
Pengarna går till folk som av olika anledningar inte har råd att fira jul.
Det känns som att man gör en insats för mänskligheten där på nåt vis.
På söndag blir det en resa till Göteborg där det blir signeringar i tre dagar.
Inte bara inne i Göteborg, utan även ute i Kungälv, Stenungsund och Alingsås.
Sen på tisdag kväll rullar vi hem mot Örebro igen.
Då blir det jul.
Om inget annat inträffar.
Ha en fridfull fredag alla människor.
Vi ses?
Det var ganska bra drag, för att vara en torsdag.
Nu är ju i alla fall julhandeln igång.
I dag åker vi till Västerås (12-14) och Eskilstuna (16-18)
Som vanligt är det BARA kul om nån tittar förbi och säger hej.
I morgon är det signering i Örebro (Akademibokhandeln på Krämaren)
och innan det ska jag stå utanför Åhléns och tigga pengar för Frälsningsarmén.
Pengarna går till folk som av olika anledningar inte har råd att fira jul.
Det känns som att man gör en insats för mänskligheten där på nåt vis.
På söndag blir det en resa till Göteborg där det blir signeringar i tre dagar.
Inte bara inne i Göteborg, utan även ute i Kungälv, Stenungsund och Alingsås.
Sen på tisdag kväll rullar vi hem mot Örebro igen.
Då blir det jul.
Om inget annat inträffar.
Ha en fridfull fredag alla människor.
Vi ses?
onsdag 16 december 2009
Livet på en onsdag
Nu jäklar är det vinter!
Bevis på detta följer här:
* Skottade snö i morse.
* Jag är förkyld och låter som Grodan Boll när jag pratar.
* Alla TV-serier avslutas för säsongen. Nu väntar repriser och dåliga dokumentärer i överflöd.
* Bilisterna på vägarna blir allt mer arga och förbannar allt och alla som är så elaka att de ger sig ut på vägarna när de själva har bråttom.
* Anna Anka är ihop med Paul Anka, igen.
* Tiger Woods har nio nya älskarinnor.
* Tre Kronor har problem och alla "som vet" förstår att det kommer gå åt helvete med allt i både VM och OS. För det vet de varje år.
* Ullared-Morgan har fått en egen Fan-club på Facebook.
* Björn Ranelid har funderat på att ta livet av sig, igen.
* Prinsessan Madeleine är fortfarande lyckligt kär i Jonas.
* Många bilar kör av vägen när det blir snö och halka.
* Sista minuten-julklappar är det som gäller.
* Tidningarna svämmar över med reportage om alternativet att fira jul i soliga Thailand.
* Bert Karlsson är intresserad av Sune & Bert-land.
Med andra ord. Det råder nyhetstorka.
Alla vill sitta inne och invänta våren.
I dag ska här skrivas klart Bert!
Och så hinner jag med ett litet utvecklingssamtal och lite andra samtal.
Granen ska huggas ner.
Inte grannen. Även om jag ibland önskar att någon gjorde det.
En av grannarna i alla fall.
I går var det dramatik hos en av de andra grannarna.
Det ringde på dörren. Där stod en av grannens inneboende och berättade att det hade exploderat i källaren.
De grannarna är just nu på semester i Egypten.
Jag fick rusa över och konstaterade snabbt att det bara var att ringa till brandkåren.
Det vällde upp rök från källaren.
Kunde vara precis vad som helst som hade hänt.
4 stycken brandbilar dök upp efter en stund.
Det var tydligen ingen fara. Bara pannan som hade exploderat och bränt sönder några ventiler.
Sen luktade jag som en rökbomb.
Livet är spännande.
I morgon är det dags för signeringar igen.
Då står Karlstad och Karlskoga på programmet.
Mellan klockan 12-14 på Akademibokhandeln i Karlstad.
Därefter mellan klockan 15 och 17 på Spongs bokhandel i Karlskoga.
Där har vi signerat varje år sedan första boken för 25 år sen.
På fredag är det signeringar i Västerås och Eskilstuna.
I Västerås är det på Gallerian mellan klockan 12-14
I Eskilstuna signerar vi på "Tuna Park" mellan klockan 16-18
Kom och hälsa på om ni är i närheten!
Det är meningslöst att jaga Gud.
Det blir i alla fall inte vår innan det varit vinter.
Alltså..här gillar man läget!
Ha en underbar onsdag. Trots att det inte är vår.
Bevis på detta följer här:
* Skottade snö i morse.
* Jag är förkyld och låter som Grodan Boll när jag pratar.
* Alla TV-serier avslutas för säsongen. Nu väntar repriser och dåliga dokumentärer i överflöd.
* Bilisterna på vägarna blir allt mer arga och förbannar allt och alla som är så elaka att de ger sig ut på vägarna när de själva har bråttom.
* Anna Anka är ihop med Paul Anka, igen.
* Tiger Woods har nio nya älskarinnor.
* Tre Kronor har problem och alla "som vet" förstår att det kommer gå åt helvete med allt i både VM och OS. För det vet de varje år.
* Ullared-Morgan har fått en egen Fan-club på Facebook.
* Björn Ranelid har funderat på att ta livet av sig, igen.
* Prinsessan Madeleine är fortfarande lyckligt kär i Jonas.
* Många bilar kör av vägen när det blir snö och halka.
* Sista minuten-julklappar är det som gäller.
* Tidningarna svämmar över med reportage om alternativet att fira jul i soliga Thailand.
* Bert Karlsson är intresserad av Sune & Bert-land.
Med andra ord. Det råder nyhetstorka.
Alla vill sitta inne och invänta våren.
I dag ska här skrivas klart Bert!
Och så hinner jag med ett litet utvecklingssamtal och lite andra samtal.
Granen ska huggas ner.
Inte grannen. Även om jag ibland önskar att någon gjorde det.
En av grannarna i alla fall.
I går var det dramatik hos en av de andra grannarna.
Det ringde på dörren. Där stod en av grannens inneboende och berättade att det hade exploderat i källaren.
De grannarna är just nu på semester i Egypten.
Jag fick rusa över och konstaterade snabbt att det bara var att ringa till brandkåren.
Det vällde upp rök från källaren.
Kunde vara precis vad som helst som hade hänt.
4 stycken brandbilar dök upp efter en stund.
Det var tydligen ingen fara. Bara pannan som hade exploderat och bränt sönder några ventiler.
Sen luktade jag som en rökbomb.
Livet är spännande.
I morgon är det dags för signeringar igen.
Då står Karlstad och Karlskoga på programmet.
Mellan klockan 12-14 på Akademibokhandeln i Karlstad.
Därefter mellan klockan 15 och 17 på Spongs bokhandel i Karlskoga.
Där har vi signerat varje år sedan första boken för 25 år sen.
På fredag är det signeringar i Västerås och Eskilstuna.
I Västerås är det på Gallerian mellan klockan 12-14
I Eskilstuna signerar vi på "Tuna Park" mellan klockan 16-18
Kom och hälsa på om ni är i närheten!
Det är meningslöst att jaga Gud.
Det blir i alla fall inte vår innan det varit vinter.
Alltså..här gillar man läget!
Ha en underbar onsdag. Trots att det inte är vår.
måndag 14 december 2009
Rivande start
Vi rivstartar veckan med en HÄRLIG önskering!
Ni kan väl sången vid det här laget?
Det är bara att sjunga med och klappa i takt.
För i dag är det en bisarr man i sina sämre år som önskar sig en minst lika bisarr man.
Ja, se själva.
Dagen bjuder på många trevligheter.
Både att skjutsa ungdomar lite hit och dit, träna, skriva Bert, handla några julklappar, ta sonen till tandläkaren och övningsköra med ena dottern.
Sen tillkommer säkert lite fler saker under dagen.
Det brukar det göra.
Då är jag ypperligt glad att jag inte bor i Blekinge, där det tydligen finns tidstjuvar.
I alla fall om man ska tro Blekinge läns tidning.
De letar efter tiden just nu, men den tycks rinna från dem.
Enligt säkra källor.
När man ändå är inne på tidningsgrodor kan man fundera över sina barn.
Är de människor eller är de djur?
Ja, ibland undrar man ju.
Men i alla fall...
Voff, Voff lilla barnet mitt.
Och så slutligen en liten rubrik från Aftonbladet.
Vet inte varför jag tycker att den är så vansinnigt kul.
Men jag tycker det.
Kanske för att jag ser det som i en film.
På nåt vis...
Är jag elak som har sån humor?
Nå.
Hur som helst. Ha en FIN måndag alla människor!
Ni kan väl sången vid det här laget?
Det är bara att sjunga med och klappa i takt.
För i dag är det en bisarr man i sina sämre år som önskar sig en minst lika bisarr man.
Ja, se själva.
Dagen bjuder på många trevligheter.
Både att skjutsa ungdomar lite hit och dit, träna, skriva Bert, handla några julklappar, ta sonen till tandläkaren och övningsköra med ena dottern.
Sen tillkommer säkert lite fler saker under dagen.
Det brukar det göra.
Då är jag ypperligt glad att jag inte bor i Blekinge, där det tydligen finns tidstjuvar.
I alla fall om man ska tro Blekinge läns tidning.
De letar efter tiden just nu, men den tycks rinna från dem.
Enligt säkra källor.
När man ändå är inne på tidningsgrodor kan man fundera över sina barn.
Är de människor eller är de djur?
Ja, ibland undrar man ju.
Men i alla fall...
Voff, Voff lilla barnet mitt.
Och så slutligen en liten rubrik från Aftonbladet.
Vet inte varför jag tycker att den är så vansinnigt kul.
Men jag tycker det.
Kanske för att jag ser det som i en film.
På nåt vis...
Är jag elak som har sån humor?
Nå.
Hur som helst. Ha en FIN måndag alla människor!
lördag 12 december 2009
Lördag med viktiga nyheter
Här kommer ett rykande färskt inslag från Nyheter från Världen.
Grattis världen.
Eller förlåt världen.
Beror på hur man ser på saken.
Tar en ledig dag.
Trevligt!
Ha en fin lördag alla!
Grattis världen.
Eller förlåt världen.
Beror på hur man ser på saken.
Tar en ledig dag.
Trevligt!
Ha en fin lördag alla!
fredag 11 december 2009
Är det bara jag igen?
Är det bara jag som tycker att det var kul att se att Sydsvenskan slog på stort.
I samband med chatten i går.
Med en:
Intervju i tidningen.
och
och en artikel om Sune.
samt en
Quiz om Sune.
Roligt att de uppmärksammar att det är 25 år sen första boken kom ut.
Sagan om Sune.
Och ännu en gång:
är det bara jag som ser den slående likheten?
Nobelpris eller Vackrast i världen.
Det är frågan.
Spegel, spegel på väggen där - vem får Nobelpris nästa år?
Ah!!!
Jag ska ju SKRIVA för helskotta!
Skärpning!
I samband med chatten i går.
Med en:
Intervju i tidningen.
och
och en artikel om Sune.
samt en
Quiz om Sune.
Roligt att de uppmärksammar att det är 25 år sen första boken kom ut.
Sagan om Sune.
Och ännu en gång:
är det bara jag som ser den slående likheten?
Nobelpris eller Vackrast i världen.
Det är frågan.
Spegel, spegel på väggen där - vem får Nobelpris nästa år?
Ah!!!
Jag ska ju SKRIVA för helskotta!
Skärpning!
Kanske är det bara jag?
I helgen kommer 40 tusen demonstranter samlas i Köpenhamn för att protestera mot klimatmötet.
Kanske är det bara jag som ser slående likheter mellan de arga demonstranterna och fotbollshuliganer?
Jag menar inte de som vill demonstrera och ge support till klimatmötet.
Som vill visa att världen bryr som om att försöka få till stånd vettiga lösningar på klimathotet.
Nä.
Jag menar de som till varje pris vill slåss med polisen, sabotera mötet och bryta sig in på mötet för att visa upp sig för omvärlden.
Likheten mellan de och fotbollshuliganer som inte alls tycks vara intresserade av att se bra fotboll spelas, utan som mest tycker att det är häftigt att slåss mot poliser, sabotera matchen och bryta sig in på motståndarnas läktare för att slåss.
"Reclaim the streets"
Ta tillbaks gatan.
Makten till folket.
Många är slagorden.
Och tyvärr så drabbas de som vill göra nåt vettigt av sitt engagemang av de idioter (ursäkta) som bara ser det hela som ett ypperligt tillfälle att slåss och sabotera.
Jag menar..på VILKET sätt gynnas klimatkonferensen av att man bränner ner en butik eller slår sönder rutor på bilar?
På vilket sätt åstadkommer man bättre resultat i klimatkonferensen när man kastar stenar på polisen?
Och på vilket sätt hedrar man sitt fotbollslag genom att slå ner sina motståndares fans?
På vilket sätt blir det en bättre fotbollsmatch när någon kastar in mynt på motståndarnas spelare eller slår sönder en domares bil?
Jag misstänker att vi kommer få se tråkiga bilder i helgen från Köpenhamn.
Jag hoppas att jag har fel.
Det var det ena.
Det andra är Nobelmiddagen.
Kanske är det bara jag som tycker att det är bland det mest ointressanta man kan titta på?
Se andra ha fest.
Hur kul är det?
Se andra prata och dansa.
Är det intressant?
Jag förstår inte alls meningen med att ens sända TV från en sån där middag.
Låt de få vara ifred och ha ett kul party.
Eller har jag fel?
Kanske.
Jag är i alla fall ypperligt ointresserad.
Vilken klänning Viktoria har på sig.
Jaha?
Vem som ser uttråkad ut.
Vem som dansar med vem.
Det är som att vara hungrig och till lunch sätta sig och titta i kokböcker.
Vore det inte bättre att äta?
Jag förstår att jag inte förstår det ljuvliga i att se på Nobelmiddagen.
Jag är helt enkelt inte alls nyfiken.
Men på Twitter i går kom den ena rapporten efter den andra om vad som hände, som om det vore av högsta nyhetsvärde.
"Kristina Lugn äter inte upp sin mat"
Jaha?
...men..ärligt talat..?
Är det bara jag?
I dag är det fredag och jag skriver vidare på Bertboken.
Har bara några få avsnitt kvar.
Vore ganska skönt att vara klar innan jul.
I går chattade jag och Anders på Sydsvenskans hemsida.
Det öste på riktigt rejält med frågor.
Kul!!!
Och dagen bjuder dessutom på en första övningskörning på bilskolan för äldsta dottern.
Spännande.
Och kanske kan kvällen bjuda på nåt gott att dricka?
Vi får se.
Och apropå det..
Här kommer en sista önskering för veckan.
Det är Christer som har en önskan inför jul.
Och han önskar sig..
Ja, vad önskar han sig?
Har jag sagt att jag älskar Stenmark-humor?
Kanske är det bara jag?
Ha en underbar fredag!
Kram på er.
Kanske är det bara jag som ser slående likheter mellan de arga demonstranterna och fotbollshuliganer?
Jag menar inte de som vill demonstrera och ge support till klimatmötet.
Som vill visa att världen bryr som om att försöka få till stånd vettiga lösningar på klimathotet.
Nä.
Jag menar de som till varje pris vill slåss med polisen, sabotera mötet och bryta sig in på mötet för att visa upp sig för omvärlden.
Likheten mellan de och fotbollshuliganer som inte alls tycks vara intresserade av att se bra fotboll spelas, utan som mest tycker att det är häftigt att slåss mot poliser, sabotera matchen och bryta sig in på motståndarnas läktare för att slåss.
"Reclaim the streets"
Ta tillbaks gatan.
Makten till folket.
Många är slagorden.
Och tyvärr så drabbas de som vill göra nåt vettigt av sitt engagemang av de idioter (ursäkta) som bara ser det hela som ett ypperligt tillfälle att slåss och sabotera.
Jag menar..på VILKET sätt gynnas klimatkonferensen av att man bränner ner en butik eller slår sönder rutor på bilar?
På vilket sätt åstadkommer man bättre resultat i klimatkonferensen när man kastar stenar på polisen?
Och på vilket sätt hedrar man sitt fotbollslag genom att slå ner sina motståndares fans?
På vilket sätt blir det en bättre fotbollsmatch när någon kastar in mynt på motståndarnas spelare eller slår sönder en domares bil?
Jag misstänker att vi kommer få se tråkiga bilder i helgen från Köpenhamn.
Jag hoppas att jag har fel.
Det var det ena.
Det andra är Nobelmiddagen.
Kanske är det bara jag som tycker att det är bland det mest ointressanta man kan titta på?
Se andra ha fest.
Hur kul är det?
Se andra prata och dansa.
Är det intressant?
Jag förstår inte alls meningen med att ens sända TV från en sån där middag.
Låt de få vara ifred och ha ett kul party.
Eller har jag fel?
Kanske.
Jag är i alla fall ypperligt ointresserad.
Vilken klänning Viktoria har på sig.
Jaha?
Vem som ser uttråkad ut.
Vem som dansar med vem.
Det är som att vara hungrig och till lunch sätta sig och titta i kokböcker.
Vore det inte bättre att äta?
Jag förstår att jag inte förstår det ljuvliga i att se på Nobelmiddagen.
Jag är helt enkelt inte alls nyfiken.
Men på Twitter i går kom den ena rapporten efter den andra om vad som hände, som om det vore av högsta nyhetsvärde.
"Kristina Lugn äter inte upp sin mat"
Jaha?
...men..ärligt talat..?
Är det bara jag?
I dag är det fredag och jag skriver vidare på Bertboken.
Har bara några få avsnitt kvar.
Vore ganska skönt att vara klar innan jul.
I går chattade jag och Anders på Sydsvenskans hemsida.
Det öste på riktigt rejält med frågor.
Kul!!!
Och dagen bjuder dessutom på en första övningskörning på bilskolan för äldsta dottern.
Spännande.
Och kanske kan kvällen bjuda på nåt gott att dricka?
Vi får se.
Och apropå det..
Här kommer en sista önskering för veckan.
Det är Christer som har en önskan inför jul.
Och han önskar sig..
Ja, vad önskar han sig?
Har jag sagt att jag älskar Stenmark-humor?
Kanske är det bara jag?
Ha en underbar fredag!
Kram på er.
torsdag 10 december 2009
Dagens tanke
I dag är det Nobeldagen.
Jag kommer från Karlskoga som anser sig vara Alfred Nobels hemstad.
Ja, han bodde ju där några år.
Och byggde fabrik med Nitroglycerin.
Det smäller mycket i Karlskoga.
Bofors.
Bomber och granater.
Min pappa jobbade på Bofors skjutfält under sina sista år som arbetare.
Sen blev han pensionär och till slut dog han.
1987.
Han undrade in i det sista vad jag skulle jobba med när jag växte upp.
Hörde på radion i dag ett prat om äldre människors möjlighet att välja livsslut.
Det diskuterades om det var rätt eller fel att människor ska få skriva ett dokument som styr valen av livsuppehållande sjukvård vid livets slut.
Jag tycker att det borde vara en självklarhet att alla människor själva ska kunna skriva ett dokument som reglerar om man ska hållas till liv på alla tänkbara sätt vid livets slut.
Tanken på att jag skulle ligga och vara ett vårdpaket i flera år innan jag skulle dö är ytterst skrämmande.
Jag ska gärna skriva både testamente och dokument vid livets slut och förklara mina önskningar för eftervärlden.
Låt mig slippa ha ont. Ge allt knark som finns och låt mig somna in.
Varför skulle det vara fel med sånt dokument?
En äldre kvinna berättade om hur det var när hennes mamma låg för döden och trodde att hennes egen avföring var choklad.
Det är ovärdigt. Det är rent ut sagt fruktansvärt!
Så skulle inte jag vilja ha det vid livets slut.
Varför inte skriva såna dokument redan långt innan man blir en del av vårdapparaten?
Och efter det två minuter meditation.
Så sant.
Lev livet.
Innan det tar slut.
Och när döden kommer ska man kunna välkomna döden.
För man vet att man har levt.
Fint.
Och efter det tycker jag att det kan passa bra med en liten Nyhet.
Från arkivet kommer denna nyhet som kan passa på Nobeldagen.
Kanske.
Och GLÖM INTE BORT - Chatten i dag mellan klockan 15 och 16!
Ha en fridfull dag alla människor!
Jag kommer från Karlskoga som anser sig vara Alfred Nobels hemstad.
Ja, han bodde ju där några år.
Och byggde fabrik med Nitroglycerin.
Det smäller mycket i Karlskoga.
Bofors.
Bomber och granater.
Min pappa jobbade på Bofors skjutfält under sina sista år som arbetare.
Sen blev han pensionär och till slut dog han.
1987.
Han undrade in i det sista vad jag skulle jobba med när jag växte upp.
Hörde på radion i dag ett prat om äldre människors möjlighet att välja livsslut.
Det diskuterades om det var rätt eller fel att människor ska få skriva ett dokument som styr valen av livsuppehållande sjukvård vid livets slut.
Jag tycker att det borde vara en självklarhet att alla människor själva ska kunna skriva ett dokument som reglerar om man ska hållas till liv på alla tänkbara sätt vid livets slut.
Tanken på att jag skulle ligga och vara ett vårdpaket i flera år innan jag skulle dö är ytterst skrämmande.
Jag ska gärna skriva både testamente och dokument vid livets slut och förklara mina önskningar för eftervärlden.
Låt mig slippa ha ont. Ge allt knark som finns och låt mig somna in.
Varför skulle det vara fel med sånt dokument?
En äldre kvinna berättade om hur det var när hennes mamma låg för döden och trodde att hennes egen avföring var choklad.
Det är ovärdigt. Det är rent ut sagt fruktansvärt!
Så skulle inte jag vilja ha det vid livets slut.
Varför inte skriva såna dokument redan långt innan man blir en del av vårdapparaten?
Och efter det två minuter meditation.
Så sant.
Lev livet.
Innan det tar slut.
Och när döden kommer ska man kunna välkomna döden.
För man vet att man har levt.
Fint.
Och efter det tycker jag att det kan passa bra med en liten Nyhet.
Från arkivet kommer denna nyhet som kan passa på Nobeldagen.
Kanske.
Och GLÖM INTE BORT - Chatten i dag mellan klockan 15 och 16!
Ha en fridfull dag alla människor!
onsdag 9 december 2009
Chatta?
I morgon (torsdag den 10 december) kan man chatta med mig och Anders på Sydsvenskans hemsida.
Klicka här så kommer ni direkt till chatten.
mellan klockan 15-16.
Det finns inga dumma frågor. Bara dumma svar.
Alla frågor får svar. En del dumma svar.
Passa på att komma med en massa kuliga frågor!
och så en bild från Klimatkonferensen i Köpenhamn där jag kikade förbi en stund.
Som ni ser.
Jag kom nästan med i bild.
Ha en underbar kväll alla människor!
Klicka här så kommer ni direkt till chatten.
mellan klockan 15-16.
Det finns inga dumma frågor. Bara dumma svar.
Alla frågor får svar. En del dumma svar.
Passa på att komma med en massa kuliga frågor!
och så en bild från Klimatkonferensen i Köpenhamn där jag kikade förbi en stund.
Som ni ser.
Jag kom nästan med i bild.
Ha en underbar kväll alla människor!
Vadå jul?
I dag är det onsdag.
Minsann.
Det är en minst lika bra dag som alla andra.
Dagen är fylld med skrivande och fixande som jag inte hunnit med under de senaste dagarna.
I går var det författarbesök i Mantorp.
Kuligt, som vanligt.
Träffade sjuor som hade förberett frågor.
Det kan vara en fördel att de gör det i den ålder.
De spontana frågorna dyker inte lika ofta upp när man är 13 år och tycker att det mesta är pinsamt.
En fråga var om vi har haft något "ligg" någon gång.
(jag har tre barn och Anders har fem - frågan blev aldrig "hetare" än så)
En annan fråga var om vi hade en cross.
Ingen av oss har en sån.
Men båda har varit med om pungkross.
Det är inte skönt.
Det är roligt med frågor.
Vi vet att eleverna får veta det de vill veta - och vi skalar av myten om oss själva som författare, och visar att vi mest av allt är helt vanliga människor.
Så om det är nån som har en bra fråga - det är bara att fråga på!
Den fråga som mest har fått mig ur balans är fortfarande när en liten kille på cirka sju år räckte upp handen och tittade på mig alldeles allvarlig och undrade:
"Varför är du så ful?"
Jag hade inget svar på det.
Än i dag är det ett mysterium.
Har hållit långa förhör med mina föräldrar, men de ville inte avslöja vad som hände.
Det är troligen något kemiskt som gick fel den där gången vid föräldrarnas sex för snart 46 år sen.
I Mantorp hann vi även med att träffa ännu en bloggiskompis och hennes syster.
Kuligt!
Som jag skrev tidigare så är det alltid lika kul att möta kompisar från bloggandet i verkliga livet.
Som jag också skrev tidigare så är det en uppmaning till er som råkar bo eller vara i närheten av någon signering nu i julhelgen.
Kom och hälsa!
Efter författarbesöket var det signering i Linköping.
Och även om julen närmar sig med stormsteg så infinner sig inte den rätta julkänslan.
Jag menar fyra grader plus samt regn gör inte att man helst av allt vill dansa runt granen.
Det vill jag iofs inte göra ändå.
För granar har en tendens att vilja anfalla mig då.
De ramlar över mig när jag försöker dansa runt dem.
Elaka granar!
Nu när julen närmar sig så börjar det dessutom dyka upp "julgåvor" på Facebook.
Jag tycker INTE om att få digitala julblommor eller glittrande tomtar som "presenter" på Facebook.
Det är lite som att bli attackerad av virus av något slag.
Funderar på att ha stängt under jul och nyår.
---
I dag är det Sigge som får önska sig nåt i Önskeringen.
Han vill helst av allt ha..
Ja, vad vill han ha???
Jag tänker lite på mellanrum i dag.
Det är viktigt med mellanrum.
Utan mellanrum skulle allt vara en enda stor klump.
Det är mellanrummet som gör att världen tar form.
Det är i mellanrummet vilan finns.
Mellan inandning och utandning finns ett ögonblick av mellanrum.
Mellan ett ord och nästa ord finns ett mellanrum.
Mellan två människor finns ett mellanrum (oftast...)
Jag har ingen tydlig idé om mellanrummet.
Jag är bara fascinerad av det.
Har en känsla av att mellanrummet är underskattat.
Att mellanrummet behöver få uppskattas för vad det är.
Mellan det ena och det andra.
Det kan vara steget mot något okänt.
Följden av en handling.
Konsekvensen av ett agerande.
Men inte ännu det nya resultatet.
Det är resan, när resan inte är målet.
Jag ska använda mellanrummet mellan jul och nyår att uppskatta nuet.
Det som är.
För kanske är det så att mellanrummet är den enda stund vi får?
Just nu.
Tystnaden kan vara ett mellanrum.
Eller en handling.
Eller en vila.
Känns som om jag behöver det just nu.
Minsann.
Det är en minst lika bra dag som alla andra.
Dagen är fylld med skrivande och fixande som jag inte hunnit med under de senaste dagarna.
I går var det författarbesök i Mantorp.
Kuligt, som vanligt.
Träffade sjuor som hade förberett frågor.
Det kan vara en fördel att de gör det i den ålder.
De spontana frågorna dyker inte lika ofta upp när man är 13 år och tycker att det mesta är pinsamt.
En fråga var om vi har haft något "ligg" någon gång.
(jag har tre barn och Anders har fem - frågan blev aldrig "hetare" än så)
En annan fråga var om vi hade en cross.
Ingen av oss har en sån.
Men båda har varit med om pungkross.
Det är inte skönt.
Det är roligt med frågor.
Vi vet att eleverna får veta det de vill veta - och vi skalar av myten om oss själva som författare, och visar att vi mest av allt är helt vanliga människor.
Så om det är nån som har en bra fråga - det är bara att fråga på!
Den fråga som mest har fått mig ur balans är fortfarande när en liten kille på cirka sju år räckte upp handen och tittade på mig alldeles allvarlig och undrade:
"Varför är du så ful?"
Jag hade inget svar på det.
Än i dag är det ett mysterium.
Har hållit långa förhör med mina föräldrar, men de ville inte avslöja vad som hände.
Det är troligen något kemiskt som gick fel den där gången vid föräldrarnas sex för snart 46 år sen.
I Mantorp hann vi även med att träffa ännu en bloggiskompis och hennes syster.
Kuligt!
Som jag skrev tidigare så är det alltid lika kul att möta kompisar från bloggandet i verkliga livet.
Som jag också skrev tidigare så är det en uppmaning till er som råkar bo eller vara i närheten av någon signering nu i julhelgen.
Kom och hälsa!
Efter författarbesöket var det signering i Linköping.
Och även om julen närmar sig med stormsteg så infinner sig inte den rätta julkänslan.
Jag menar fyra grader plus samt regn gör inte att man helst av allt vill dansa runt granen.
Det vill jag iofs inte göra ändå.
För granar har en tendens att vilja anfalla mig då.
De ramlar över mig när jag försöker dansa runt dem.
Elaka granar!
Nu när julen närmar sig så börjar det dessutom dyka upp "julgåvor" på Facebook.
Jag tycker INTE om att få digitala julblommor eller glittrande tomtar som "presenter" på Facebook.
Det är lite som att bli attackerad av virus av något slag.
Funderar på att ha stängt under jul och nyår.
---
I dag är det Sigge som får önska sig nåt i Önskeringen.
Han vill helst av allt ha..
Ja, vad vill han ha???
Jag tänker lite på mellanrum i dag.
Det är viktigt med mellanrum.
Utan mellanrum skulle allt vara en enda stor klump.
Det är mellanrummet som gör att världen tar form.
Det är i mellanrummet vilan finns.
Mellan inandning och utandning finns ett ögonblick av mellanrum.
Mellan ett ord och nästa ord finns ett mellanrum.
Mellan två människor finns ett mellanrum (oftast...)
Jag har ingen tydlig idé om mellanrummet.
Jag är bara fascinerad av det.
Har en känsla av att mellanrummet är underskattat.
Att mellanrummet behöver få uppskattas för vad det är.
Mellan det ena och det andra.
Det kan vara steget mot något okänt.
Följden av en handling.
Konsekvensen av ett agerande.
Men inte ännu det nya resultatet.
Det är resan, när resan inte är målet.
Jag ska använda mellanrummet mellan jul och nyår att uppskatta nuet.
Det som är.
För kanske är det så att mellanrummet är den enda stund vi får?
Just nu.
Tystnaden kan vara ett mellanrum.
Eller en handling.
Eller en vila.
Känns som om jag behöver det just nu.
måndag 7 december 2009
Noteringar från en måndag
Då var det en ny vecka.
Lugnet lägger sig efter en intensiv helg med signeringar.
Kul att träffa både läsare och köpare.
Och så klart även Bloggisar, som vågar dyka upp!
Sussanne dök upp vid Stinsen.
Jättekul!
Det är lite speciellt när man träffar på kompisar, som man tidigare bara har mött på bloggarna.
Framför allt är det väldigt, väldigt KUL!
Skriver det som en uppmaning till alla som har möjlighet att dyka upp på någon signering, eller nåt annat tillfälle.
I dag öser regnet ner här i Örebro.
Då känns det ganska fint att sitta inne och skriva.
Bertmanus står på dagens program.
Och bokning av tåg till Mantorp inför i morgon.
Sen blir det signering i Linköping.
Men bara för mig. Anders är upptagen med annat i morgon kväll.
Så om någon av er dyker upp där så får ni stå ut med att det endast är jag.
Och så en liten önskning från en dam i Estland.
Hon önskar sig...
Ja, vad önskar hon sig?
I dag börjar klimatkonferensen i Köpenhamn.
Hörde på radion om att Indonesiens president hade stora förhoppningar på konferensen.
Och när jag hörde hans namn så tänkte jag att "det är inget namn jag vill säga tio gånger i snabb följd när jag är full"
Han heter Susilo Bambang Yudhoyono.
Jag kan väl erkänna att jag är lite sugen på att heta Bambang i mellannamn.
Måste vara lite trevligt.
Eller PangPang.
Jag vet..jag HAR sjuk humor.
Men på nåt vis så blev hela klimatkonferensen lite roligare på en gång.
För ämnet är ju inte enkelt.
Klimatet är något som alla delar över hela världen.
Ingen kan ställa sig utanför den frågan.
Det något land beslutar påverkar ett annat land.
Luften är gränslös.
Den bryr sig inte om var det ena landet slutar och det andra tar vid.
Därför kan jag tycka att klimatkonferensen även har en möjlighet att vara inledningen på en global fredskonferens dessutom.
Det vore väl också en kittlande tanke?
Hur som helst - åter till skrivandet.
Ha en fin dag, alla!
Lugnet lägger sig efter en intensiv helg med signeringar.
Kul att träffa både läsare och köpare.
Och så klart även Bloggisar, som vågar dyka upp!
Sussanne dök upp vid Stinsen.
Jättekul!
Det är lite speciellt när man träffar på kompisar, som man tidigare bara har mött på bloggarna.
Framför allt är det väldigt, väldigt KUL!
Skriver det som en uppmaning till alla som har möjlighet att dyka upp på någon signering, eller nåt annat tillfälle.
I dag öser regnet ner här i Örebro.
Då känns det ganska fint att sitta inne och skriva.
Bertmanus står på dagens program.
Och bokning av tåg till Mantorp inför i morgon.
Sen blir det signering i Linköping.
Men bara för mig. Anders är upptagen med annat i morgon kväll.
Så om någon av er dyker upp där så får ni stå ut med att det endast är jag.
Och så en liten önskning från en dam i Estland.
Hon önskar sig...
Ja, vad önskar hon sig?
I dag börjar klimatkonferensen i Köpenhamn.
Hörde på radion om att Indonesiens president hade stora förhoppningar på konferensen.
Och när jag hörde hans namn så tänkte jag att "det är inget namn jag vill säga tio gånger i snabb följd när jag är full"
Han heter Susilo Bambang Yudhoyono.
Jag kan väl erkänna att jag är lite sugen på att heta Bambang i mellannamn.
Måste vara lite trevligt.
Eller PangPang.
Jag vet..jag HAR sjuk humor.
Men på nåt vis så blev hela klimatkonferensen lite roligare på en gång.
För ämnet är ju inte enkelt.
Klimatet är något som alla delar över hela världen.
Ingen kan ställa sig utanför den frågan.
Det något land beslutar påverkar ett annat land.
Luften är gränslös.
Den bryr sig inte om var det ena landet slutar och det andra tar vid.
Därför kan jag tycka att klimatkonferensen även har en möjlighet att vara inledningen på en global fredskonferens dessutom.
Det vore väl också en kittlande tanke?
Hur som helst - åter till skrivandet.
Ha en fin dag, alla!
söndag 6 december 2009
Söndag morgon
Sov sååååå gott i natt.
Funderade ett tag på att inte vakna.
Men den tanken slog jag snabbt bort.
Måste vara trist att aldrig mer vakna, liksom.
I dag är sista draget med signeringar i Stockholm.
Ska bli kul.
Har ni vägarna förbi, kom och hälsa!
Tiderna är alltså:
12-13 på Stinsen köpcentrum.
13.30-14.30 Sollentuna Centrum
15.30-16.30 Täby Centrum.
Sen direkt till tåget.
Men tyvärr har vi ett sent jäkla tåg.
Inte förrän 19.07.
Vad ska man göra på centralen med stor väska i några timmar?
Det blir väl att sätta sig och käka någonstans, antar jag.
I morse vid frukost var det kaos.
Tydligen så är det julmarknad i Stockholm.
Har jag missat det?
Tyskar och Österrikare gillar tydligen svenska julmarknader.
Och de gillar tydligen att bo på hotell.
Och äta upp all frukost.
Så det var lite kaos.
Men jag brydde mig inte så mycket.
Annat var det med två damer vid bordet intill.
De tyckte så synd om de som jobbade i köket så de ville gå ut och hjälpa till.
Visst är det lite rart?
Vid mitt bord fick jag ett äldre par med en vuxen dotter.
De var från Österrike och frågade om jag skulle på julmarknad.
När jag förklarade att jag skulle jobba med signeringar så visade det sig att de mycket väl kände till "Berts katastophen" som böckerna om Bert heter i Tyskland och Österrike.
Jag misstänker att deras frukost kommer resultera i ett vykort från Sverige.
Nu ska jag snart checka ut från rummet.
Men först en liten önskering.
Denna gång är det en pojke vid namn Boris som vill önska sig en..ja, vad då?
Så där, ja.
Om man bara väntar till julaftonskväll så löser sig det mesta.
Gungeligung på er, trevlig söndag.
Klicka på den här länken och få lite sväng på morgonen.
Hä på rä!
Funderade ett tag på att inte vakna.
Men den tanken slog jag snabbt bort.
Måste vara trist att aldrig mer vakna, liksom.
I dag är sista draget med signeringar i Stockholm.
Ska bli kul.
Har ni vägarna förbi, kom och hälsa!
Tiderna är alltså:
12-13 på Stinsen köpcentrum.
13.30-14.30 Sollentuna Centrum
15.30-16.30 Täby Centrum.
Sen direkt till tåget.
Men tyvärr har vi ett sent jäkla tåg.
Inte förrän 19.07.
Vad ska man göra på centralen med stor väska i några timmar?
Det blir väl att sätta sig och käka någonstans, antar jag.
I morse vid frukost var det kaos.
Tydligen så är det julmarknad i Stockholm.
Har jag missat det?
Tyskar och Österrikare gillar tydligen svenska julmarknader.
Och de gillar tydligen att bo på hotell.
Och äta upp all frukost.
Så det var lite kaos.
Men jag brydde mig inte så mycket.
Annat var det med två damer vid bordet intill.
De tyckte så synd om de som jobbade i köket så de ville gå ut och hjälpa till.
Visst är det lite rart?
Vid mitt bord fick jag ett äldre par med en vuxen dotter.
De var från Österrike och frågade om jag skulle på julmarknad.
När jag förklarade att jag skulle jobba med signeringar så visade det sig att de mycket väl kände till "Berts katastophen" som böckerna om Bert heter i Tyskland och Österrike.
Jag misstänker att deras frukost kommer resultera i ett vykort från Sverige.
Nu ska jag snart checka ut från rummet.
Men först en liten önskering.
Denna gång är det en pojke vid namn Boris som vill önska sig en..ja, vad då?
Så där, ja.
Om man bara väntar till julaftonskväll så löser sig det mesta.
Gungeligung på er, trevlig söndag.
Klicka på den här länken och få lite sväng på morgonen.
Hä på rä!
lördag 5 december 2009
Minsann!
I dag var det andra dagen av signeringar i Stockholm.
Vi hann med Liljeholmen, Sickla och Nacka Forum.
Betydligt mer folk i dag än i går, fredag.
Kul.
Och jag är SÅ trött nu så jag ska sova tidigt.
I morgon blir det Stinsen köpcentrum, Sollentuna Centrum och Täby centrum innan det är dags att vända åter mot Örebro.
På tisdag är det författarbesök i Mantorp. Och efter det signering i Linköping.
Dagens önskering har kommit till Jonas.
Och han önskar sig..ja, vad då?
När jag var med i "Debatt" på SVT i torsdags så var jag SÅ när att skoja till det och föreslå att alla skulle ta varandra i händerna och sjunga "We shall overcome" tillsammans under debatten om Minareter.
Det var därför jag såg full i skratt ut under den debatten.
Om ni undrade.
Nu.
Sova?
Ja, tack!
Go natt!
Vi hann med Liljeholmen, Sickla och Nacka Forum.
Betydligt mer folk i dag än i går, fredag.
Kul.
Och jag är SÅ trött nu så jag ska sova tidigt.
I morgon blir det Stinsen köpcentrum, Sollentuna Centrum och Täby centrum innan det är dags att vända åter mot Örebro.
På tisdag är det författarbesök i Mantorp. Och efter det signering i Linköping.
Dagens önskering har kommit till Jonas.
Och han önskar sig..ja, vad då?
När jag var med i "Debatt" på SVT i torsdags så var jag SÅ när att skoja till det och föreslå att alla skulle ta varandra i händerna och sjunga "We shall overcome" tillsammans under debatten om Minareter.
Det var därför jag såg full i skratt ut under den debatten.
Om ni undrade.
Nu.
Sova?
Ja, tack!
Go natt!
fredag 4 december 2009
torsdag 3 december 2009
Kvällen höjdpunkt.
Nu är jag på hotellet efter att ha varit med i Debatt.
Tack för alla vänliga ord.
Det värmer!
Jag hade inte ont i skallen, men kände mig mest lugn inuti.
Inte särskilt stressad eller så.
Men det roligaste och BÄSTA på kvällens debatt var Anna.
Henne fick jag en kram av!
Man måste ju passa på!
Debatter fortsätter utanför sändningen. I synnerhet debatten om minareter.
Eller var det om minoriteter..?
;o)
Nåväl.
Intressanta ämnen - och jag är väl inte nån särskilt erfaren "debatterare".
Det märks ju.
Jag föredrar när jag alla får tala till punkt och där alla lyssnar och tar in andras åsikter.
Det är inte riktigt det som är attityden i såna här program.
Så jag vet inte riktigt om jag fick nåt särskilt bra sagt.
Men jag var där i alla fall.
Nu ska jag sova.
Om sex timmar ska jag upp och hoppa.
Och åka tåg till Stockholm.
Ni som är i "Storstan" i helgen, kom och hälsa på!
Goder natt!
Tack för alla vänliga ord.
Det värmer!
Jag hade inte ont i skallen, men kände mig mest lugn inuti.
Inte särskilt stressad eller så.
Men det roligaste och BÄSTA på kvällens debatt var Anna.
Henne fick jag en kram av!
Man måste ju passa på!
Debatter fortsätter utanför sändningen. I synnerhet debatten om minareter.
Eller var det om minoriteter..?
;o)
Nåväl.
Intressanta ämnen - och jag är väl inte nån särskilt erfaren "debatterare".
Det märks ju.
Jag föredrar när jag alla får tala till punkt och där alla lyssnar och tar in andras åsikter.
Det är inte riktigt det som är attityden i såna här program.
Så jag vet inte riktigt om jag fick nåt särskilt bra sagt.
Men jag var där i alla fall.
Nu ska jag sova.
Om sex timmar ska jag upp och hoppa.
Och åka tåg till Stockholm.
Ni som är i "Storstan" i helgen, kom och hälsa på!
Goder natt!
Hemma hos dig
I kväll ska jag vara med på TV.
"Debatt" på SVT mellan 22 och 23.
Med andra ord så kommer jag dyka upp hemma hos dig, om du har på TV:n.
Märkligt det där.
Jag ska vara med och tänka till om KUB-tester och fosterdiagnostik.
Ett ämne som inte är så enkelt.
Just nu känner jag mig lite inne i en tyst fas i tillvaron, så det finns risk att jag bara sitter och glor som en ko i studion.
Tystnad kan vara så skönt ibland.
Särskilt om skallen också blir tyst.
Ingen inre dialog som ständigt pågår. Bara en stilla tystnad som innebär mental vila.
Ser fram mot att få höra era recensioner av framträdandet i kväll.
:o)
Bara trevliga recensioner, förstås!
De kritiska och ärliga kan ni skriva på SVT:s hemsida...
Och dagens önskering har kommit till en liten person som helst av allt önskar sig en egen..
Ja, vad...?
Tyvärr så vaknade jag denna morgon med migrän.
Har haft det sen jag var barn och tar starka mediciner varje gång.
Jag får hoppas att skallen släpper taget innan sändningen i kväll.
Sen blir det en natt på Park Hotell i Gbg innan jag rullar vidare mot Stockholm i morgon bitti för en intensiv signeringshelg.
Ses?
Ha det fint och GLAD TORSDAG!
"Debatt" på SVT mellan 22 och 23.
Med andra ord så kommer jag dyka upp hemma hos dig, om du har på TV:n.
Märkligt det där.
Jag ska vara med och tänka till om KUB-tester och fosterdiagnostik.
Ett ämne som inte är så enkelt.
Just nu känner jag mig lite inne i en tyst fas i tillvaron, så det finns risk att jag bara sitter och glor som en ko i studion.
Tystnad kan vara så skönt ibland.
Särskilt om skallen också blir tyst.
Ingen inre dialog som ständigt pågår. Bara en stilla tystnad som innebär mental vila.
Ser fram mot att få höra era recensioner av framträdandet i kväll.
:o)
Bara trevliga recensioner, förstås!
De kritiska och ärliga kan ni skriva på SVT:s hemsida...
Och dagens önskering har kommit till en liten person som helst av allt önskar sig en egen..
Ja, vad...?
Tyvärr så vaknade jag denna morgon med migrän.
Har haft det sen jag var barn och tar starka mediciner varje gång.
Jag får hoppas att skallen släpper taget innan sändningen i kväll.
Sen blir det en natt på Park Hotell i Gbg innan jag rullar vidare mot Stockholm i morgon bitti för en intensiv signeringshelg.
Ses?
Ha det fint och GLAD TORSDAG!
onsdag 2 december 2009
Hela världen sjunger och ler.
Det är andra december.
Ute är det just nu 6,6 minusgrader här i Örebro.
Och jag inser allt mer att sommaren är slut.
Det finns ingen återvändo.
Brr..
Men som tur är så finns ju alltid Gullan att falla tillbaka på.
Hos henne kan man fortfarande önska fritt.
I dag är det en pojke från Västerås som önskar sig..
Ja, vad önskar han sig?
Onsdag, minsann.
Det är inte fy.
Men kylan är fy.
Får väldigt, väldigt ont i min hand när det blir kallt ute.
Nu är det precis tre år sen som jag skar sönder handen på en dum lamp-plafond.
Tiden går, men läker inte alla sår.
Kan fortfarande inte spela gitarr efter skadan.
Eller använda vänster hand som jag gjorde innan skadan.
Så när det blir kallt blir jag påmind om hur ont det gör i handen.
Ännu en anledning att hata vinter, med andra ord.
Ibland kan människor fråga mig om jag kan se någon mening i en sån där händelse.
Men hur ska man kunna svara på det?
Meningslösa saker händer.
Och meningsfulla.
Kanske är det så att det är vi själva som gör livet meningsfullt eller meningslöst?
Meningen med livet...
Det händer ibland att någon kommer med frågeställningen om meningen med livet.
Ibland hör jag nån beklaga sig över att livet är men än lovligt jävligt och så.
En gång var det en kompis som sa:
- Det känns som om livet är meningslöst.
Och jag sa:
- Jag håller med. Till 50 %. Livet är...
Kort paus.
Min kompis väntade på fortsättningen.
Men han fick ingen.
- Livet är.
Det räcker.
Vad vi sen gör det till är ju helt upp till oss själva.
Vi kan göra saker stort som smått som gör att vi känner att tillvaron känns meningsfull eller meningslös.
Det är helt valfritt.
Vad är det vi människor förväntar oss, egentligen?
Att brevbäraren en dag ska komma med nån sorts magisk post där det står:
"Detta är meningen med ditt liv".
Jag tror inte att det finns.
Eller kanske.
Livet är meningen i sig.
Så frågan fäller krokben för sig självt, liksom.
Händelser drabbar alla människor. Några händelser är trevliga och några är hemska.
En del är svårare att hantera. Andra är lättare.
Om det ger livet mer eller mindre mening är en tolkningsfråga som är högst individuell.
Och så en Jan Stenmark-bild.
Jag gillar hans sjuka humor.
Det är mentalt stört och det gillar jag!
och helt avslutningsvis måste jag bara dela med mig av denna låt.
Underbar text. Klicka på länken.
Som vanligt när det gäller Lars Demian.
Lika bra att skita i att tänka..
Sänder värme till er alla där ute i kylan.
Ta hand om er.
Ute är det just nu 6,6 minusgrader här i Örebro.
Och jag inser allt mer att sommaren är slut.
Det finns ingen återvändo.
Brr..
Men som tur är så finns ju alltid Gullan att falla tillbaka på.
Hos henne kan man fortfarande önska fritt.
I dag är det en pojke från Västerås som önskar sig..
Ja, vad önskar han sig?
Onsdag, minsann.
Det är inte fy.
Men kylan är fy.
Får väldigt, väldigt ont i min hand när det blir kallt ute.
Nu är det precis tre år sen som jag skar sönder handen på en dum lamp-plafond.
Tiden går, men läker inte alla sår.
Kan fortfarande inte spela gitarr efter skadan.
Eller använda vänster hand som jag gjorde innan skadan.
Så när det blir kallt blir jag påmind om hur ont det gör i handen.
Ännu en anledning att hata vinter, med andra ord.
Ibland kan människor fråga mig om jag kan se någon mening i en sån där händelse.
Men hur ska man kunna svara på det?
Meningslösa saker händer.
Och meningsfulla.
Kanske är det så att det är vi själva som gör livet meningsfullt eller meningslöst?
Meningen med livet...
Det händer ibland att någon kommer med frågeställningen om meningen med livet.
Ibland hör jag nån beklaga sig över att livet är men än lovligt jävligt och så.
En gång var det en kompis som sa:
- Det känns som om livet är meningslöst.
Och jag sa:
- Jag håller med. Till 50 %. Livet är...
Kort paus.
Min kompis väntade på fortsättningen.
Men han fick ingen.
- Livet är.
Det räcker.
Vad vi sen gör det till är ju helt upp till oss själva.
Vi kan göra saker stort som smått som gör att vi känner att tillvaron känns meningsfull eller meningslös.
Det är helt valfritt.
Vad är det vi människor förväntar oss, egentligen?
Att brevbäraren en dag ska komma med nån sorts magisk post där det står:
"Detta är meningen med ditt liv".
Jag tror inte att det finns.
Eller kanske.
Livet är meningen i sig.
Så frågan fäller krokben för sig självt, liksom.
Händelser drabbar alla människor. Några händelser är trevliga och några är hemska.
En del är svårare att hantera. Andra är lättare.
Om det ger livet mer eller mindre mening är en tolkningsfråga som är högst individuell.
Och så en Jan Stenmark-bild.
Jag gillar hans sjuka humor.
Det är mentalt stört och det gillar jag!
och helt avslutningsvis måste jag bara dela med mig av denna låt.
Underbar text. Klicka på länken.
Som vanligt när det gäller Lars Demian.
Lika bra att skita i att tänka..
Sänder värme till er alla där ute i kylan.
Ta hand om er.
tisdag 1 december 2009
Önska kostar ingenting!
Nu är det första december.
Hurra!
Bara några veckor kvar till jul.
När mina barn har önskat saker genom åren, som inte riktigt har varit realistiska, har jag alltid sjungit en sång för dem.
Det är Gullan Bornemarks gamla fina sång.
Önskeringen.
Den är så fin!
"Vi kan önska runt i ring, önska kostar ingenting.
Tänk vad man kan ha det bra. Säg vad du vill ha?
- Eva?
- En dagbok.
- En DAGBOK!
Men då måste du vara snäll, och vänta till julaftonskväll."
Det är så fint.
Så rörande.
Men i dag önskar sig inga barn "en dagbok" när de får önska helt fritt.
Det är helt andra saker de har på sina listor.
Detta fenomen har två tanter tagit tag i och här presenteras nu den första av en serie filmer som ska ta upp saker som en del kanske skulle önska.
När man ändå får önska fritt.
Njut av sången.
Av julefriden.
Visst är det rörande?
I dag tisdag - och jag skriver vidare på BERT!
Yahoo!
Trevlig tisdag och hoppas alla mår finfint!
Hurra!
Bara några veckor kvar till jul.
När mina barn har önskat saker genom åren, som inte riktigt har varit realistiska, har jag alltid sjungit en sång för dem.
Det är Gullan Bornemarks gamla fina sång.
Önskeringen.
Den är så fin!
"Vi kan önska runt i ring, önska kostar ingenting.
Tänk vad man kan ha det bra. Säg vad du vill ha?
- Eva?
- En dagbok.
- En DAGBOK!
Men då måste du vara snäll, och vänta till julaftonskväll."
Det är så fint.
Så rörande.
Men i dag önskar sig inga barn "en dagbok" när de får önska helt fritt.
Det är helt andra saker de har på sina listor.
Detta fenomen har två tanter tagit tag i och här presenteras nu den första av en serie filmer som ska ta upp saker som en del kanske skulle önska.
När man ändå får önska fritt.
Njut av sången.
Av julefriden.
Visst är det rörande?
I dag tisdag - och jag skriver vidare på BERT!
Yahoo!
Trevlig tisdag och hoppas alla mår finfint!
söndag 29 november 2009
Märkligt är det
Gick in och kikade på de Youtubeklipp som jag har lagt upp lite då och då under åren.
Det mest tittade klippet är detta:
Bakgrunden till att vi gjorde den inspelningen var när jag och Anders var programledare på Nikelodeon-galan.
Det behövdes nåt för publiken i studion att titta på när TV-publiken tittade på reklamfilm.
Då gjorde vi några "alternativa priser" som vi spelade in på lång rad.
"årets.."
Just den här har en verklig bakgrund.
När jag gjorde lumpen för typ 300 000 år sen låg jag på A9 i Kristinehamn.
På samma logement låg en kille från långt upp i Värmlands-skogarna.
Under tio månaders värnplikt förstod jag aldrig vad han sa.
Tyvärr så tyckte han att jag var en god kamrat så han ville gärna prata med mig.
Första gången han talade till mig så svarade jag:
- Va?
Han förklarade en gång till och jag svarade:
- vad då? Vad menar du?
Därefter försökte han artikulera ännu tydligare. Jag fattade fortfarande inte ett ord av vad han sa.
Så jag skrattade bara, ryckte på axlarna och sa "jag vet inte".
Har än i dag ingen aning om vad han frågade om.
Han kanske bara frågade mig vad jag hette...
Det är honom jag försöker låta som i den där sketchen.
Den är tittad på 25 120 gånger.
Det är sanslöst!
Den näst mest tittade är låten "Det ska va körv".
Den har folk tittat på 19 545 gånger. Det är lika sjukt det också!
En gammal låt som vi gjorde för typ 20 år sen.
Den tredje mest tittade är ett avsnitt från "Storasyster & Lillebror".
Den är tittat på 6990 gånger.
Föga förvånande är det just det avsnitt som handlar om pruttar...
En av de små filmer som är MINST tittad på är också en låt.
Var mig själv.
Må så fint alla!
Det mest tittade klippet är detta:
Bakgrunden till att vi gjorde den inspelningen var när jag och Anders var programledare på Nikelodeon-galan.
Det behövdes nåt för publiken i studion att titta på när TV-publiken tittade på reklamfilm.
Då gjorde vi några "alternativa priser" som vi spelade in på lång rad.
"årets.."
Just den här har en verklig bakgrund.
När jag gjorde lumpen för typ 300 000 år sen låg jag på A9 i Kristinehamn.
På samma logement låg en kille från långt upp i Värmlands-skogarna.
Under tio månaders värnplikt förstod jag aldrig vad han sa.
Tyvärr så tyckte han att jag var en god kamrat så han ville gärna prata med mig.
Första gången han talade till mig så svarade jag:
- Va?
Han förklarade en gång till och jag svarade:
- vad då? Vad menar du?
Därefter försökte han artikulera ännu tydligare. Jag fattade fortfarande inte ett ord av vad han sa.
Så jag skrattade bara, ryckte på axlarna och sa "jag vet inte".
Har än i dag ingen aning om vad han frågade om.
Han kanske bara frågade mig vad jag hette...
Det är honom jag försöker låta som i den där sketchen.
Den är tittad på 25 120 gånger.
Det är sanslöst!
Den näst mest tittade är låten "Det ska va körv".
Den har folk tittat på 19 545 gånger. Det är lika sjukt det också!
En gammal låt som vi gjorde för typ 20 år sen.
Den tredje mest tittade är ett avsnitt från "Storasyster & Lillebror".
Den är tittat på 6990 gånger.
Föga förvånande är det just det avsnitt som handlar om pruttar...
En av de små filmer som är MINST tittad på är också en låt.
Var mig själv.
Må så fint alla!
Signeringar i december
Nu är vårt signeringsschema för december klart.
29 tillfällen blir det.
Det börjar i dag i Hallsberg, på Stigs bokhandel mellan 13-14.30
Därefter är det i Stockholm mellan den 4 och 6 december.
Fredag 4 december:
Odenplan 12-13.30
Solna Centrum 16-17
Kista 17.30-18.30
Lördag 5 december:
Liljeholmen 12-13
Sickla köpcentrum 14-15
Nacka Forum 15.30-16.30
Söndag 6 december:
Stinsen 12-13
Sollentuna centrum 13.30-14.30
Täby Centrum 15.30-16.30
Därefter har vi ett författarbesök i Mantorp den 8 december.
Efter det är det signering i Linköping.
Det blir nog bara jag som signerar där, för Anders var upptagen med annat.
Tiden vet jag inte ännu.
17 december:
Karskoga Spongs bokhandel 12-14
Karlstad (Akademibokhandeln) 15.30-17
18 december:
Västerås, Gallerian 12-14
Eskilstuna, Tuna Park 16-18
19 december:
Örebro (Akademibokhandeln Krämaren) 12-14
20 december:
Göteborg.
Backaplan 12-12.45
Järntorget 13.15-14
Nordstan 14.45-15.30
Allum 16-16.45
21 december:
Göteborg, Mölndal, Kungsbacka
Redbergsvägen 11-11.45
V Hamngatan 12.15-13
Frölunda Torg 13.30-14.15
Mölndals Centrum 15-15.45
Kungsbacka City 16.30-17.15
22 december:
Stenungsund 11-12
Kungälv 12.30-13.30
Lerum 14.30-15.15
Alingsås 16-17
Sen blir det jul.
Hoppas jag.
Kul om ni kikar in och säger HEJ om ni är i närheten.
Alltid kul att se folk IRL om man säger så...
Det är första advent i dag.
Härligt med alla ljus som lyser upp i detta dystra mörker, tycker jag.
Ha en fin dag alla!
29 tillfällen blir det.
Det börjar i dag i Hallsberg, på Stigs bokhandel mellan 13-14.30
Därefter är det i Stockholm mellan den 4 och 6 december.
Fredag 4 december:
Odenplan 12-13.30
Solna Centrum 16-17
Kista 17.30-18.30
Lördag 5 december:
Liljeholmen 12-13
Sickla köpcentrum 14-15
Nacka Forum 15.30-16.30
Söndag 6 december:
Stinsen 12-13
Sollentuna centrum 13.30-14.30
Täby Centrum 15.30-16.30
Därefter har vi ett författarbesök i Mantorp den 8 december.
Efter det är det signering i Linköping.
Det blir nog bara jag som signerar där, för Anders var upptagen med annat.
Tiden vet jag inte ännu.
17 december:
Karskoga Spongs bokhandel 12-14
Karlstad (Akademibokhandeln) 15.30-17
18 december:
Västerås, Gallerian 12-14
Eskilstuna, Tuna Park 16-18
19 december:
Örebro (Akademibokhandeln Krämaren) 12-14
20 december:
Göteborg.
Backaplan 12-12.45
Järntorget 13.15-14
Nordstan 14.45-15.30
Allum 16-16.45
21 december:
Göteborg, Mölndal, Kungsbacka
Redbergsvägen 11-11.45
V Hamngatan 12.15-13
Frölunda Torg 13.30-14.15
Mölndals Centrum 15-15.45
Kungsbacka City 16.30-17.15
22 december:
Stenungsund 11-12
Kungälv 12.30-13.30
Lerum 14.30-15.15
Alingsås 16-17
Sen blir det jul.
Hoppas jag.
Kul om ni kikar in och säger HEJ om ni är i närheten.
Alltid kul att se folk IRL om man säger så...
Det är första advent i dag.
Härligt med alla ljus som lyser upp i detta dystra mörker, tycker jag.
Ha en fin dag alla!
fredag 27 november 2009
Känn
Dagens ord är "känn".
Det ska jag göra i dag.
Känna, alltså.
Ibland blir jag förundrad över att vi ofta lägger ner så mycket kraft på att låta bli att känna.
Det är nåt som vi börjar fostra barnen i redan när de är små.
Deras känslostormar kan ibland bli jobbiga för oss föräldrar så vi försöker få dem att dämpa sina reaktioner.
Det är ju naturligtvis inte av elakhet.
Det är för att vi vill dem väl.
Vi vill inte att de ska bli "dramadrottningar" som får känsloutbrott av minsta struntsak.
Och det är väl bra!
Samtidigt så tror jag att vi människor har användning av alla våra känslor.
Vi behöver känna!
Och vi behöver inte bara känna lyckan och glädjen.
Vi behöver känna vår smärta, vår sorg, vår frustration, vår rädsla, vår ilska.
Tänk om vi kunde låta känslor bara få finnas, för sin egen skull.
Att låta känslorna få leva och ventileras.
Och med lite medvetenhet så är jag övertygad om att vi inte skulle "förlora oss" i känslorna.
För det är nämligen en vanligt förekommande oro.
Att man ska "fastna" i en känsla om vi tillåter den.
"Om jag släpper upp gråten så kommer jag kanske aldrig sluta att gråta"
Förslag då:
Nästa gång du är arg. Sätt tidtagaruret och se hur länge du klarar av att vara arg.
Plötsligt kommer du inse att du inte längre är arg.
Hur gick det till?
Jag tror att det är för att känslorna inte kommer som en sak.
Det kommer inte som i en ask som du kan slänga bort eller behålla.
Känslorna kommer som vågor.
Liksom vågorna på havet som drar vidare så gör även känslorna det.
Eller som en vind.
Den drar förbi. Och vi kan följa med i stormen en stund. Men vi kan inte stanna i vinden.
För många är det även så att man tänker sina känslor.
Det är vanligare än vad man kan tro.
Man TÄNKER att man är arg.
Men vad känns i kroppen?
Vad är reaktionen?
Det är kanske inte lika enkelt att hålla reda på det?
Tipset där är att fråga dig själv: hur vet du att du är arg?
Vad är det som visar att du faktiskt ÄR arg?
Kroppen är smartare än mindet.
Det visar vad du känner långt före du kan fundera ut vad du känner.
Så i dag ska jag bara känna.
Allt.
Det som råkar inträffa i dag ska jag försöka att inte analysera allt för mycket.
Jag ska bara känna hur det känns när det händer.
Det ska bli spännande!
Och efter det tycker jag att det passar fint med lite dans.
Det är ju fredag, trots allt.
Juletid...
Frågade sonen vad han helst av allt önskade sig i julklapp.
- En rullstol med motor.
- Jaha? Varför då?
- Snälla.
- Jaha...och om du inte får en rullstol med motor, vad vill du ha då?
- En hörapparat.
- ???
- Då kan jag teckna.
- Önskar du dig helst av allt en hörapparat för att du ska kunna teckenspråk?
- Ja?
Det blir svårt med julklappar i år.
Trevlig fredag alla människor!
Det ska jag göra i dag.
Känna, alltså.
Ibland blir jag förundrad över att vi ofta lägger ner så mycket kraft på att låta bli att känna.
Det är nåt som vi börjar fostra barnen i redan när de är små.
Deras känslostormar kan ibland bli jobbiga för oss föräldrar så vi försöker få dem att dämpa sina reaktioner.
Det är ju naturligtvis inte av elakhet.
Det är för att vi vill dem väl.
Vi vill inte att de ska bli "dramadrottningar" som får känsloutbrott av minsta struntsak.
Och det är väl bra!
Samtidigt så tror jag att vi människor har användning av alla våra känslor.
Vi behöver känna!
Och vi behöver inte bara känna lyckan och glädjen.
Vi behöver känna vår smärta, vår sorg, vår frustration, vår rädsla, vår ilska.
Tänk om vi kunde låta känslor bara få finnas, för sin egen skull.
Att låta känslorna få leva och ventileras.
Och med lite medvetenhet så är jag övertygad om att vi inte skulle "förlora oss" i känslorna.
För det är nämligen en vanligt förekommande oro.
Att man ska "fastna" i en känsla om vi tillåter den.
"Om jag släpper upp gråten så kommer jag kanske aldrig sluta att gråta"
Förslag då:
Nästa gång du är arg. Sätt tidtagaruret och se hur länge du klarar av att vara arg.
Plötsligt kommer du inse att du inte längre är arg.
Hur gick det till?
Jag tror att det är för att känslorna inte kommer som en sak.
Det kommer inte som i en ask som du kan slänga bort eller behålla.
Känslorna kommer som vågor.
Liksom vågorna på havet som drar vidare så gör även känslorna det.
Eller som en vind.
Den drar förbi. Och vi kan följa med i stormen en stund. Men vi kan inte stanna i vinden.
För många är det även så att man tänker sina känslor.
Det är vanligare än vad man kan tro.
Man TÄNKER att man är arg.
Men vad känns i kroppen?
Vad är reaktionen?
Det är kanske inte lika enkelt att hålla reda på det?
Tipset där är att fråga dig själv: hur vet du att du är arg?
Vad är det som visar att du faktiskt ÄR arg?
Kroppen är smartare än mindet.
Det visar vad du känner långt före du kan fundera ut vad du känner.
Så i dag ska jag bara känna.
Allt.
Det som råkar inträffa i dag ska jag försöka att inte analysera allt för mycket.
Jag ska bara känna hur det känns när det händer.
Det ska bli spännande!
Och efter det tycker jag att det passar fint med lite dans.
Det är ju fredag, trots allt.
Send your own ElfYourself eCards
Juletid...
Frågade sonen vad han helst av allt önskade sig i julklapp.
- En rullstol med motor.
- Jaha? Varför då?
- Snälla.
- Jaha...och om du inte får en rullstol med motor, vad vill du ha då?
- En hörapparat.
- ???
- Då kan jag teckna.
- Önskar du dig helst av allt en hörapparat för att du ska kunna teckenspråk?
- Ja?
Det blir svårt med julklappar i år.
Trevlig fredag alla människor!
torsdag 26 november 2009
Ingen Tomte direkt, men...
Vi har ingen tomte i vår trädgård.
Jag tror inte på trädgårdstomtar.
Däremot så tror jag på Shrek.
För jag har sett honom på riktigt.
I Ryssland.
När jag och Anders var där och presenterade våra böcker.
Då stod han bara plötsligt där en dag.
Han är ju lik sig.
Så därför var det inte så främmande att istället för en hemsk trädgårdstomte ställa ut en Shrek i trädgården.
Han står där nu och bevakar så att inga fula trädgårdstroll eller gräsknölingar börjar attackera vår trädgård.
Barnen undrade NÄR vi ska börja bli en normal familj.
Hoppas aldrig, sa jag.
Nu när jag ändå nämner det här med Ryssland så hittade jag två andra bilder som kommer från samma resa.
Den ena är beviset för att man i Ryssland kan köpa sig vilket karriär man vill.
Det är bara att gå ut på stan och köpa sig ett fint betyg.
De säljer dem i stort sett varje gathörn.
Jag funderade lite på att köpa mig ett MVG i svenska.
Det kunde jag visa upp för min gamla skolfröken som gav mig etta i svenska när jag gick ur nian.
Tji!
Och så bilden som jag undrar om J.K Rowlings har godkänt.
Jag menar: är det verkligen OKEJ att Harry Potter heter Börje Pung i Ryssland?
Jag tror inte att det ger rätt känsla av någon anledning.
Jag tror inte på trädgårdstomtar.
Däremot så tror jag på Shrek.
För jag har sett honom på riktigt.
I Ryssland.
När jag och Anders var där och presenterade våra böcker.
Då stod han bara plötsligt där en dag.
Han är ju lik sig.
Så därför var det inte så främmande att istället för en hemsk trädgårdstomte ställa ut en Shrek i trädgården.
Han står där nu och bevakar så att inga fula trädgårdstroll eller gräsknölingar börjar attackera vår trädgård.
Barnen undrade NÄR vi ska börja bli en normal familj.
Hoppas aldrig, sa jag.
Nu när jag ändå nämner det här med Ryssland så hittade jag två andra bilder som kommer från samma resa.
Den ena är beviset för att man i Ryssland kan köpa sig vilket karriär man vill.
Det är bara att gå ut på stan och köpa sig ett fint betyg.
De säljer dem i stort sett varje gathörn.
Jag funderade lite på att köpa mig ett MVG i svenska.
Det kunde jag visa upp för min gamla skolfröken som gav mig etta i svenska när jag gick ur nian.
Tji!
Och så bilden som jag undrar om J.K Rowlings har godkänt.
Jag menar: är det verkligen OKEJ att Harry Potter heter Börje Pung i Ryssland?
Jag tror inte att det ger rätt känsla av någon anledning.
Ja!
Att säga JA är svårt.
Jag menar att säga JA till vad som är.
Inte hur man vill att saker ska vara. Eller borde vara.
All varaktig förändring börjar med att se saker precis som de är.
Det går ju inte att börja förändra saker från en plats som inte existerar.
Från en grund som inte finns.
Därför tror jag att det är viktigt att börja se hur livet är.
Just nu.
Därför är början på förändring ett "JA".
Inte JA i form av att acceptera hur allt är.
Det är ett JA som innebär att se hur det är.
Varken bra eller dåligt.
Som ni förstår är dagens ord "Ja" för mig.
Dagens fisk däremot är torsk.
Hittade den här lilla rubriken.
Den går att tolka på så oerhört många sätt.
Pressa torsk kan vara ett nytt sätt att laga fisk på.
Pressa torsk kan vara någon som tagit fel på tvätten och fisken.
Pressa torsk kan vara utpressning av fisk. Frågan är då vad fisken ska betala med?
Pressa torsk kan ha någonting med prostitution att göra.
Flickvännens torsk kan vara en fisk. Eller en gubbe.
Den som pressar kan vara en ko, en man, en fiskare eller nåt annat.
Jag säger JA till vad det än kan vara.
I dag är det lite pysslande inför första advent.
Och skrivande av Bert.
På söndag ska jag och Anders till Hallsberg och signera böcker.
Kom dit!
Det regnar ute.
Ja!!!
(jag försöker tänka positivt...)
God dag!
Jag menar att säga JA till vad som är.
Inte hur man vill att saker ska vara. Eller borde vara.
All varaktig förändring börjar med att se saker precis som de är.
Det går ju inte att börja förändra saker från en plats som inte existerar.
Från en grund som inte finns.
Därför tror jag att det är viktigt att börja se hur livet är.
Just nu.
Därför är början på förändring ett "JA".
Inte JA i form av att acceptera hur allt är.
Det är ett JA som innebär att se hur det är.
Varken bra eller dåligt.
Som ni förstår är dagens ord "Ja" för mig.
Dagens fisk däremot är torsk.
Hittade den här lilla rubriken.
Den går att tolka på så oerhört många sätt.
Pressa torsk kan vara ett nytt sätt att laga fisk på.
Pressa torsk kan vara någon som tagit fel på tvätten och fisken.
Pressa torsk kan vara utpressning av fisk. Frågan är då vad fisken ska betala med?
Pressa torsk kan ha någonting med prostitution att göra.
Flickvännens torsk kan vara en fisk. Eller en gubbe.
Den som pressar kan vara en ko, en man, en fiskare eller nåt annat.
Jag säger JA till vad det än kan vara.
I dag är det lite pysslande inför första advent.
Och skrivande av Bert.
På söndag ska jag och Anders till Hallsberg och signera böcker.
Kom dit!
Det regnar ute.
Ja!!!
(jag försöker tänka positivt...)
God dag!
tisdag 24 november 2009
Döden blir aldrig inaktuell
Ibland slår döden till.
Och vi som står och betraktar slås av hur bräckligt och skört livet är.
Och ändå så talar vi sällan om döden.
Ämnet är nästan lika tabubelagt som att prata om sex.
Då menar jag inte den typen av sex som genomsyrar det offentliga rummet.
Jag menar den typen av samtal som berör vår egen individuella sexualitet.
Det ämnet är ständigt brännande.
Och så även samtal om döden.
Men visst är det väl så att döden en del av livet?
Det är något som vi inte kommer undan, hur hårt vi än anstränger oss.
Lika säkert som födelsen för oss till livet så är det döden som tar livet från oss.
Men jag har upptäckt att vi är många som går omkring i någon sorts tro att
”jag kanske klarar mig, trots allt. Kanske skonas jag från döden. Ingen annan har i och för sig klarat det, men någon ska ju vara den första..”
Lustigt nog så är vårt land ett av de enda i världen som använder uttrycket ”om jag dör så ska jag begravas…”.
OM jag dör!
Kanske tänker vi att vi drar på oss döden om vi istället väljer att säga ”när jag dör”.
Döden är alltså lika vanligt som födelsen.
Och ändå så talar vi så lite om den.
Vi vet så lite om den.
Varför?
Jag tror att det beror på att vi så starkt förknippar död med sorg.
Och sorg förknippar vi med elände och depression.
Och det betyder gråt och tårar.
Vi vill absolut inte utsätta oss för tårar!
Jag kan inte låta bli att tycka att sorg är en minst lika viktig känsla som glädje, ilska och rädsla.
Och enligt mig så har vi mycket att vinna på att avdramatisera döden.
Om det går.
Vi har ingen bra koll på vad döden är.
Det kan vara skönt att veta vad som väntar oss i framtiden och därför blir det där osäkra ”på andra sidan” både skrämmande och hotfullt.
Helst vill vi ha en detaljerad karta över himlen så att vi inte känner oss vilsna och oroliga när vi kommer dit utan varken bagage eller förmögenheter.
För en tid sedan var jag på en begravning av en vän till mig och det satte igång en hel del funderingar.
Vid kistan flödade känslorna fram hos åhörarna och vi fick höra vilken fin och varm och fantastisk människa som hade dött.
Jag funderade på om hon någonsin fick veta hur värdefull och fin person hon var medan hon levde.
Kanske var det så.
Kanske inte.
Det var inte det som var det intressanta, utan snarare fenomenet i sig.
Varför ska vi vänta med att berätta sånt till när det redan är för sent?
Varför väntar vi med att tala om hur bra våra medmänniskor är ända tills de ligger i en träkostym?
Då har de väl ingen glädje av att någon säger de där vänliga orden?
Hade de inte uppskattat det mer när de levde?
Men vi människor är lustiga figurer.
Vi väntar in i det längsta och även lite längre än så.
När personen redan har dött så upptäcker vi att det fanns saker som vi ville säga till dem.
Uppriktiga, kärleksfulla och varma hälsningar till personen som inte längre finns här hos oss.
Det är så dags då!
Frågan är bara om vi kan lära oss något av händelser som drabbar människor i vår omgivning?
Kan vi lära oss att uppskatta människor när de lever mitt bland oss?
Mitt framför våra ögon.
Jag tror att det är möjligt.
Jag vill tro det!
Nog om det.
Ha en fin tisdagskväll alla människor där ute.
Jag uppskattar er alla!
Och vi som står och betraktar slås av hur bräckligt och skört livet är.
Och ändå så talar vi sällan om döden.
Ämnet är nästan lika tabubelagt som att prata om sex.
Då menar jag inte den typen av sex som genomsyrar det offentliga rummet.
Jag menar den typen av samtal som berör vår egen individuella sexualitet.
Det ämnet är ständigt brännande.
Och så även samtal om döden.
Men visst är det väl så att döden en del av livet?
Det är något som vi inte kommer undan, hur hårt vi än anstränger oss.
Lika säkert som födelsen för oss till livet så är det döden som tar livet från oss.
Men jag har upptäckt att vi är många som går omkring i någon sorts tro att
”jag kanske klarar mig, trots allt. Kanske skonas jag från döden. Ingen annan har i och för sig klarat det, men någon ska ju vara den första..”
Lustigt nog så är vårt land ett av de enda i världen som använder uttrycket ”om jag dör så ska jag begravas…”.
OM jag dör!
Kanske tänker vi att vi drar på oss döden om vi istället väljer att säga ”när jag dör”.
Döden är alltså lika vanligt som födelsen.
Och ändå så talar vi så lite om den.
Vi vet så lite om den.
Varför?
Jag tror att det beror på att vi så starkt förknippar död med sorg.
Och sorg förknippar vi med elände och depression.
Och det betyder gråt och tårar.
Vi vill absolut inte utsätta oss för tårar!
Jag kan inte låta bli att tycka att sorg är en minst lika viktig känsla som glädje, ilska och rädsla.
Och enligt mig så har vi mycket att vinna på att avdramatisera döden.
Om det går.
Vi har ingen bra koll på vad döden är.
Det kan vara skönt att veta vad som väntar oss i framtiden och därför blir det där osäkra ”på andra sidan” både skrämmande och hotfullt.
Helst vill vi ha en detaljerad karta över himlen så att vi inte känner oss vilsna och oroliga när vi kommer dit utan varken bagage eller förmögenheter.
För en tid sedan var jag på en begravning av en vän till mig och det satte igång en hel del funderingar.
Vid kistan flödade känslorna fram hos åhörarna och vi fick höra vilken fin och varm och fantastisk människa som hade dött.
Jag funderade på om hon någonsin fick veta hur värdefull och fin person hon var medan hon levde.
Kanske var det så.
Kanske inte.
Det var inte det som var det intressanta, utan snarare fenomenet i sig.
Varför ska vi vänta med att berätta sånt till när det redan är för sent?
Varför väntar vi med att tala om hur bra våra medmänniskor är ända tills de ligger i en träkostym?
Då har de väl ingen glädje av att någon säger de där vänliga orden?
Hade de inte uppskattat det mer när de levde?
Men vi människor är lustiga figurer.
Vi väntar in i det längsta och även lite längre än så.
När personen redan har dött så upptäcker vi att det fanns saker som vi ville säga till dem.
Uppriktiga, kärleksfulla och varma hälsningar till personen som inte längre finns här hos oss.
Det är så dags då!
Frågan är bara om vi kan lära oss något av händelser som drabbar människor i vår omgivning?
Kan vi lära oss att uppskatta människor när de lever mitt bland oss?
Mitt framför våra ögon.
Jag tror att det är möjligt.
Jag vill tro det!
Nog om det.
Ha en fin tisdagskväll alla människor där ute.
Jag uppskattar er alla!
En ny fru?
Jag har fått en ny vän.
Lite oväntat.
Det kom ännu ett trevligt mail från en person som jag inte känner och som av någon anledning tycks tro att jag pratar tyska.
Jag har verkligen ingen aning om vad fru Katya vill mig, men min magkänsla är att hon vill inleda ett förhållande med mig på något sätt.
Hur skulle det gå till?
Jag menar, för det första så kan vi inte kommunicera med varandra. Hon babblar på med sin tyska och jag svarar på svenska.
För det andra så vet jag inte vad hon vill. Hon kanske bara söker en trädgårdsmästare som kan ta hand om alla hennes vackra blommor som hon uppenbarligen samlar på.
För det tredje så är jag inte intresserad.
Och för det fjärde är jag redan gift.
Men hon verkar ju ganska rar i alla fall.
Läs och se om ni kan utläsa mer av vad hon vill.
----
Hallo!
Du hast mir gefallen! Ich suche den Freund! Sich Hier ungeeignet fur mich zu umgehen. Du kannst mir auf e-mail schreiben? Ich will unseren Verkehr fortsetzen. Sich viel bequemer mit der Hilfe e-mail zu umgehen.
Bitte antworten Sie nur, um meine personliche E-Mail: Ekatrinamii@yahoo.com
Ich warte deinen Brief. Bei mir das gute Leben. Nur das Gefuhl der Einsamkeit gefallt mir nicht. Uns wird es leicht sein, die allgemeinen Interessen zu finden... Ich habe viele Interessen. Bei mir den guten Sinn fur Humor! Ich das gebildete und wissbegierige Madchen! Bitte, lass meinen Brief ohne Antwort nicht. Wir haben eine Moglichkeit, die Freunde zu werden, und moglich ist es unser Schicksal... Ich warte deine Fotografie, zusammen mit deinem Brief. In den Beziehungen schatze ich die Aufrichtigkeit und die Achtung. Schreibe mir schneller... Ich warte... Mit freundlichen rusen, Katya.
För ganska många år sen var jag med och spelade in ett utbildningsmaterial för UR.
På tyska.
Jag kunde ingen tyska då heller så producenten fick regissera varje ord jag skulle säga.
Jag begrep inte då och inte än i dag varför de absolut ville ha med just MIG på den inspelningen.
De kunde ha frågat Anders som KAN prata tyska.
Nä.
"Det är honom vi vill ha" sa UR.
Och jag sa allt som producenten ville.
Fritz und Franz hette produktionen.
Jag var Franz. Och skulle vara dum i huvudet.
Det klarade jag ganska bra. Jag hade vanan inne.
Fritz var en riktig tysk.
Han behövde inte låtsas.
Kanske kan det vara så att fru Katya har lyssnat på bandet med Fritz und Franz och blev så förtjust i Franz och hans något bristande mentala tillstånd?
Kanske bestämde fru Katya sig för att ta hand om Franz och visa honom världen.
Och sina blommor.
Vem vet?
I går var jag till frisören.
Jag klippte mig och fick färg på hårstråna.
Efter någon timme ringde min frisör upp mig. Hon lät nervös på rösten och berättade att hennes leverantör av hårfärg hade ringt henne och sagt att hon GENAST skulle sluta använda den färgen som han hade sålt till henne.
Det var fel på färgen.
Den kunde ge missfärgningar.
Man kunde plötsligt få grönt eller rött hår och därför hade de dragit in hela partiet med hårfärg.
Om någon (det vill säga jag) hade haft olyckan att få denna färg i håret så skulle personen (det vill säga jag) vara uppmärksam under de närmaste dagarna om hårets färg förändrades drastiskt.
Med andra ord: jag kan eventuellt vakna upp vilken dag som helst som en 45-årig gubb-punkare med grönt hår.
Spännande!
Frågan är bara om Katya verkligen är intresserad av mig när jag har grönt hår?
Hon kanske drabbas av svår chock när hon får syn på mig och trampar ner sina egna vackra blommor för att avreagera sig.
Det vore ju synd.
Nu ska jag skriva lite Bert.
Jag inser när jag läser denna text att jag börjar komma in i den rätta känslan att skriva Bert.
Ha en underbar Tisdag alla människor.
Lite oväntat.
Det kom ännu ett trevligt mail från en person som jag inte känner och som av någon anledning tycks tro att jag pratar tyska.
Jag har verkligen ingen aning om vad fru Katya vill mig, men min magkänsla är att hon vill inleda ett förhållande med mig på något sätt.
Hur skulle det gå till?
Jag menar, för det första så kan vi inte kommunicera med varandra. Hon babblar på med sin tyska och jag svarar på svenska.
För det andra så vet jag inte vad hon vill. Hon kanske bara söker en trädgårdsmästare som kan ta hand om alla hennes vackra blommor som hon uppenbarligen samlar på.
För det tredje så är jag inte intresserad.
Och för det fjärde är jag redan gift.
Men hon verkar ju ganska rar i alla fall.
Läs och se om ni kan utläsa mer av vad hon vill.
----
Hallo!
Du hast mir gefallen! Ich suche den Freund! Sich Hier ungeeignet fur mich zu umgehen. Du kannst mir auf e-mail schreiben? Ich will unseren Verkehr fortsetzen. Sich viel bequemer mit der Hilfe e-mail zu umgehen.
Bitte antworten Sie nur, um meine personliche E-Mail: Ekatrinamii@yahoo.com
Ich warte deinen Brief. Bei mir das gute Leben. Nur das Gefuhl der Einsamkeit gefallt mir nicht. Uns wird es leicht sein, die allgemeinen Interessen zu finden... Ich habe viele Interessen. Bei mir den guten Sinn fur Humor! Ich das gebildete und wissbegierige Madchen! Bitte, lass meinen Brief ohne Antwort nicht. Wir haben eine Moglichkeit, die Freunde zu werden, und moglich ist es unser Schicksal... Ich warte deine Fotografie, zusammen mit deinem Brief. In den Beziehungen schatze ich die Aufrichtigkeit und die Achtung. Schreibe mir schneller... Ich warte... Mit freundlichen rusen, Katya.
För ganska många år sen var jag med och spelade in ett utbildningsmaterial för UR.
På tyska.
Jag kunde ingen tyska då heller så producenten fick regissera varje ord jag skulle säga.
Jag begrep inte då och inte än i dag varför de absolut ville ha med just MIG på den inspelningen.
De kunde ha frågat Anders som KAN prata tyska.
Nä.
"Det är honom vi vill ha" sa UR.
Och jag sa allt som producenten ville.
Fritz und Franz hette produktionen.
Jag var Franz. Och skulle vara dum i huvudet.
Det klarade jag ganska bra. Jag hade vanan inne.
Fritz var en riktig tysk.
Han behövde inte låtsas.
Kanske kan det vara så att fru Katya har lyssnat på bandet med Fritz und Franz och blev så förtjust i Franz och hans något bristande mentala tillstånd?
Kanske bestämde fru Katya sig för att ta hand om Franz och visa honom världen.
Och sina blommor.
Vem vet?
I går var jag till frisören.
Jag klippte mig och fick färg på hårstråna.
Efter någon timme ringde min frisör upp mig. Hon lät nervös på rösten och berättade att hennes leverantör av hårfärg hade ringt henne och sagt att hon GENAST skulle sluta använda den färgen som han hade sålt till henne.
Det var fel på färgen.
Den kunde ge missfärgningar.
Man kunde plötsligt få grönt eller rött hår och därför hade de dragit in hela partiet med hårfärg.
Om någon (det vill säga jag) hade haft olyckan att få denna färg i håret så skulle personen (det vill säga jag) vara uppmärksam under de närmaste dagarna om hårets färg förändrades drastiskt.
Med andra ord: jag kan eventuellt vakna upp vilken dag som helst som en 45-årig gubb-punkare med grönt hår.
Spännande!
Frågan är bara om Katya verkligen är intresserad av mig när jag har grönt hår?
Hon kanske drabbas av svår chock när hon får syn på mig och trampar ner sina egna vackra blommor för att avreagera sig.
Det vore ju synd.
Nu ska jag skriva lite Bert.
Jag inser när jag läser denna text att jag börjar komma in i den rätta känslan att skriva Bert.
Ha en underbar Tisdag alla människor.
måndag 23 november 2009
Ett så trevligt mail!
Jag fick ett så väldigt trevligt och personligt mail i dag från herr Clarke. (det kanske är Clark Kent? Alias Stålmannen?)
Hur som helst.
Han är en hyvens kille!
Läs själva:
---
M. Clarke
Rue du Gouverneur Bayol
République du Benin
Dear Friend,
Jag kontaktar dig när det gäller vår avlidne klient, en medborgare i ditt land och de investeringar som han gjorde med en investmentbank här i République du Benin.
Den 20 november, 2003, min klient som var en gång koncernchef för Société BENINOISE d'énergie électrique deponerade beloppet Åtta miljoner amerikanska dollar under en portföljförvaltning av en investeringsbank i 4 år och deponering förföll den 20. november 2007 med över 98% tillväxt som uppgår till totalt femton Miljoner åtta hundra fyrtio tusen amerikanska dollar. Detta medel har sedan mognat och slår runt på de medel som också har gått ut
Vår kund dog i december 2007 vid en ålder av 81 vid den tiden var han färdigställdes och skilsmässa från sin 4 decennium långa äktenskap. Vår klient inte ange sina närmaste anhöriga eller mottagaren att hans enorma egendom, eftersom han var föräldralös och har inga barn och alla försök att hitta hans närmaste familj har inte lyckats.
Den främsta orsaken att kontakta dig är att du ska stå i som en efterträdare eller närmast anhöriga till den enorma kvarlåtenskap vår avlidne klient. Jag garanterar er att detta skulle ske under en legitim arrangemang om jag kan få ert samarbete och sträng sekretess.
Om du märker att du kan arbeta med mig om detta, komma tillbaka med mig för mer information om hur man skall gå med: Ditt fullständiga namn och adress, ditt Plats och födelsedatum, Your Private detaljer telefonnummer och yrke: bdpaestate@aim.com Vänligen om du inte är intresserad av detta förslag vänligen ta bort denna post och jag kommer inte kontakta dig igen på grund av den känsliga naturen i denna process.
Väntar på din brådskande svar.
M. Clarke
-----
Va? Tänk att JAG har fått ärva en hel förmögenhet!
Det är ju otroligt!
Jag visste inte ens att jag var anhörig.
Jag måste genast lämna ut alla mina uppgifter så att herr Clarke kan få tag i mig.
Man vill ju inte missa ett sånt här tillfälle att få ut en check på 15 840 000 USD.
Det kommer ju så lägligt precis nu innan jul också.
Jävlar vad jag ska handla julklappar nu!
Oj!
Annars?
Jo, tack. dagen började på sämsta tänkbara sätt med stress och strul.
Upptäckte att jag hade en klipptid inbokad. Hade jag helt glömt bort.
Men jag hann dit och passade samtidigt på att avlägsna lite av mitt hår.
Så var det klart.
Sen handla förnödenheter och nu tillbaks vid datorn för lite skrivande.
Det första jag ska skriva är naturligtvis en shoppinglista över alla saker jag ska handla nu när jag får ärva en så stor och fin förmögenhet.
Måndag?
Aha.
Det får duga.
Ha en fin dag alla!
Och Grattis Khim som blev min bloggis nummer 100.
Jag borde ju ställa till med en fest.
Det har jag ju råd med nu.
Hur som helst.
Han är en hyvens kille!
Läs själva:
---
M. Clarke
Rue du Gouverneur Bayol
République du Benin
Dear Friend,
Jag kontaktar dig när det gäller vår avlidne klient, en medborgare i ditt land och de investeringar som han gjorde med en investmentbank här i République du Benin.
Den 20 november, 2003, min klient som var en gång koncernchef för Société BENINOISE d'énergie électrique deponerade beloppet Åtta miljoner amerikanska dollar under en portföljförvaltning av en investeringsbank i 4 år och deponering förföll den 20. november 2007 med över 98% tillväxt som uppgår till totalt femton Miljoner åtta hundra fyrtio tusen amerikanska dollar. Detta medel har sedan mognat och slår runt på de medel som också har gått ut
Vår kund dog i december 2007 vid en ålder av 81 vid den tiden var han färdigställdes och skilsmässa från sin 4 decennium långa äktenskap. Vår klient inte ange sina närmaste anhöriga eller mottagaren att hans enorma egendom, eftersom han var föräldralös och har inga barn och alla försök att hitta hans närmaste familj har inte lyckats.
Den främsta orsaken att kontakta dig är att du ska stå i som en efterträdare eller närmast anhöriga till den enorma kvarlåtenskap vår avlidne klient. Jag garanterar er att detta skulle ske under en legitim arrangemang om jag kan få ert samarbete och sträng sekretess.
Om du märker att du kan arbeta med mig om detta, komma tillbaka med mig för mer information om hur man skall gå med: Ditt fullständiga namn och adress, ditt Plats och födelsedatum, Your Private detaljer telefonnummer och yrke: bdpaestate@aim.com Vänligen om du inte är intresserad av detta förslag vänligen ta bort denna post och jag kommer inte kontakta dig igen på grund av den känsliga naturen i denna process.
Väntar på din brådskande svar.
M. Clarke
-----
Va? Tänk att JAG har fått ärva en hel förmögenhet!
Det är ju otroligt!
Jag visste inte ens att jag var anhörig.
Jag måste genast lämna ut alla mina uppgifter så att herr Clarke kan få tag i mig.
Man vill ju inte missa ett sånt här tillfälle att få ut en check på 15 840 000 USD.
Det kommer ju så lägligt precis nu innan jul också.
Jävlar vad jag ska handla julklappar nu!
Oj!
Annars?
Jo, tack. dagen började på sämsta tänkbara sätt med stress och strul.
Upptäckte att jag hade en klipptid inbokad. Hade jag helt glömt bort.
Men jag hann dit och passade samtidigt på att avlägsna lite av mitt hår.
Så var det klart.
Sen handla förnödenheter och nu tillbaks vid datorn för lite skrivande.
Det första jag ska skriva är naturligtvis en shoppinglista över alla saker jag ska handla nu när jag får ärva en så stor och fin förmögenhet.
Måndag?
Aha.
Det får duga.
Ha en fin dag alla!
Och Grattis Khim som blev min bloggis nummer 100.
Jag borde ju ställa till med en fest.
Det har jag ju råd med nu.
torsdag 19 november 2009
Det är inte lätt att vara förälder...
I dag fick sonen ta sin andra spruta mot Svininfluensan.
Själv så behöver jag inte ta mer än en.
Men eftersom han är i en ytterst farlig riskgrupp så tyckte läkarna att han behövde påfyllning av skyddet.
En svininfluensa i hans kropp skulle sannolikt vara livshotande.
Här om dagen satt jag och pratade med en av döttrarna, då sonen kom förbi och tittade strängt på mig.
- Tänk på din mun, pappa, sa han.
- Va? Sa jag.
- Du måste tänka på din mun. På vilka ord som kommer ut.
- Ja? Gör jag inte det?
- Jag vet inte. Men man måste alltid ta ansvar för alla sin ord.
Sen gick han.
"Ansvar för alla sina ord"?
Jag menar..
Skulle inte han vara utvecklingsstörd och ha svårt att förstå saker och ting?
Vad hände med det?
:o)
Jag tänkte på det där hur lite många av oss föräldrar tror om sina barn.
Vad de kan klara av.
Varför är det så svårt för oss vuxna att låta våra barn få växa i sin egen takt?
Vi tycks ofta tro att vi vet mer om vad de vill med sina liv än de själva.
Men om jag vänder på tanken och om jag frågar dig som läser detta, om dina föräldrar visste mer om dina behov när du växte upp än du själv.
Var det så?
Kände du att dina föräldrar förstod vad du skulle utvecklas av och på vilket sätt du bäst skulle växa som människa?
När jag ser på min egen föräldraroll så får jag ständigt påminna mig själv om att undvika mina automatiska nej.
Vi säger så ofta nej till våra barns längtan.
99 gånger av hundra så säger vi nej till barnen.
Men varför gör vi det?
Det är ju inte på grund av att vi vill förvägra barnen att växa upp.
Det är inte för att vi vill hindra deras utveckling.
Nej, det är ju för att vi älskar dem så mycket.
Ibland kanske vi kväver dem med vår kärlek?
För våra maskiner till hjärnor bygger snabbt upp ett tänkbart scenario som kan inträffa.
Om barnet klättrar i träd så kommer det kanske ramla ner.
Och risken finns alltid att det då bryter benen.
Kanske båda två till och med!
Det sannolika blir då att barnet får ligga inne på sjukhus en längre period.
Kanske i flera månader om benbrottet är allvarligt.
Och det kan ju faktiskt bli ganska allvarligt såna där saker.
Jag minns när jag växte upp att det hände lite då och då...
Om barnet ligger så där länge på sjukhus så kan det vara svårt att hänga med i skolarbetet.
Ja, skolan blir ju lätt eftersatt i såna situationer.
Det är inte helt orimligt att barnet därför får gå om ett år i skolan.
Det vore synd, för alla kompisar försvinner upp i en annan klass.
Hos de yngre känner ditt barn inte någon.
Kanske kan barnet hamna lite utanför.
Kanske blir det mobbat.
Elaka barn kan få för sig att barnet har fått gå om en klass på grund av ditt barn är dum i huvudet.
Mobbningen förvärras och ditt barn kommer inte att vilja gå ut längre.
Det sitter mest hemma vid datorn eller TV:n och bli passivt.
Barnet kan mycket väl börja tröstäta chips och coca-cola, för att slippa känna ensamhetens smärta.
Och snart har barnet svår fetma och blir ännu mer isolerat.
När barnet växer upp så byts chips och cola ut mot sprit.
Ditt barn börjar dricka för att glömma sin tragiska barndom.
För att slippa möta alla demoner från skoltiden.
Alla mobbare som ansåg att ditt barn var dum i huvudet.
Vänner och släkt vänder sig bort från ditt barn som nu missbrukar både alkohol och narkotika för att glömma allt elände i uppväxten.
Ensam och utan vänner drar ditt barn runt på stan och gör inbrott för att finansiera sitt allt mer tunga beroende.
Det har inte längre någonstans att bo och under en kall vinternatt ligger ditt barn på en parkbänk och fryser ihjäl.
Allt detta ser du kan hända om du låter ditt barn få klättra i träd.
Vill du verkligen ha det på ditt samvete?
Vill du låta barnet dö bara för att du inte vågade säga nej till en klättring i ett träd?
För dig är det en självklarhet som förälder att därför säga NEJ när barnet vill klättra upp i trädet.
Du säger nej för barnets egen skull.
För du vet ju vad som kan hända...
Det är inget fel på varken barnets längtan att klättra i träd eller din vilja att skydda ditt barn.
Det viktiga tror jag snarare är att se när de där automatiska nejsvaren dyker upp - och varför.
För kanske är det så att vi som föräldrar kan ta ansvaret att backa undan när barnen vill lära sig växa med hjälp av både misstag och framgång.
Den människa som står stadigt med bägge fötterna på jorden står också helt stilla.
Tänk på det!
Vi ses i trädet.
Och så en liten film som handlar om just det jag skrev om!
Ha en fin torsdag alla människor!
Själv så behöver jag inte ta mer än en.
Men eftersom han är i en ytterst farlig riskgrupp så tyckte läkarna att han behövde påfyllning av skyddet.
En svininfluensa i hans kropp skulle sannolikt vara livshotande.
Här om dagen satt jag och pratade med en av döttrarna, då sonen kom förbi och tittade strängt på mig.
- Tänk på din mun, pappa, sa han.
- Va? Sa jag.
- Du måste tänka på din mun. På vilka ord som kommer ut.
- Ja? Gör jag inte det?
- Jag vet inte. Men man måste alltid ta ansvar för alla sin ord.
Sen gick han.
"Ansvar för alla sina ord"?
Jag menar..
Skulle inte han vara utvecklingsstörd och ha svårt att förstå saker och ting?
Vad hände med det?
:o)
Jag tänkte på det där hur lite många av oss föräldrar tror om sina barn.
Vad de kan klara av.
Varför är det så svårt för oss vuxna att låta våra barn få växa i sin egen takt?
Vi tycks ofta tro att vi vet mer om vad de vill med sina liv än de själva.
Men om jag vänder på tanken och om jag frågar dig som läser detta, om dina föräldrar visste mer om dina behov när du växte upp än du själv.
Var det så?
Kände du att dina föräldrar förstod vad du skulle utvecklas av och på vilket sätt du bäst skulle växa som människa?
När jag ser på min egen föräldraroll så får jag ständigt påminna mig själv om att undvika mina automatiska nej.
Vi säger så ofta nej till våra barns längtan.
99 gånger av hundra så säger vi nej till barnen.
Men varför gör vi det?
Det är ju inte på grund av att vi vill förvägra barnen att växa upp.
Det är inte för att vi vill hindra deras utveckling.
Nej, det är ju för att vi älskar dem så mycket.
Ibland kanske vi kväver dem med vår kärlek?
För våra maskiner till hjärnor bygger snabbt upp ett tänkbart scenario som kan inträffa.
Om barnet klättrar i träd så kommer det kanske ramla ner.
Och risken finns alltid att det då bryter benen.
Kanske båda två till och med!
Det sannolika blir då att barnet får ligga inne på sjukhus en längre period.
Kanske i flera månader om benbrottet är allvarligt.
Och det kan ju faktiskt bli ganska allvarligt såna där saker.
Jag minns när jag växte upp att det hände lite då och då...
Om barnet ligger så där länge på sjukhus så kan det vara svårt att hänga med i skolarbetet.
Ja, skolan blir ju lätt eftersatt i såna situationer.
Det är inte helt orimligt att barnet därför får gå om ett år i skolan.
Det vore synd, för alla kompisar försvinner upp i en annan klass.
Hos de yngre känner ditt barn inte någon.
Kanske kan barnet hamna lite utanför.
Kanske blir det mobbat.
Elaka barn kan få för sig att barnet har fått gå om en klass på grund av ditt barn är dum i huvudet.
Mobbningen förvärras och ditt barn kommer inte att vilja gå ut längre.
Det sitter mest hemma vid datorn eller TV:n och bli passivt.
Barnet kan mycket väl börja tröstäta chips och coca-cola, för att slippa känna ensamhetens smärta.
Och snart har barnet svår fetma och blir ännu mer isolerat.
När barnet växer upp så byts chips och cola ut mot sprit.
Ditt barn börjar dricka för att glömma sin tragiska barndom.
För att slippa möta alla demoner från skoltiden.
Alla mobbare som ansåg att ditt barn var dum i huvudet.
Vänner och släkt vänder sig bort från ditt barn som nu missbrukar både alkohol och narkotika för att glömma allt elände i uppväxten.
Ensam och utan vänner drar ditt barn runt på stan och gör inbrott för att finansiera sitt allt mer tunga beroende.
Det har inte längre någonstans att bo och under en kall vinternatt ligger ditt barn på en parkbänk och fryser ihjäl.
Allt detta ser du kan hända om du låter ditt barn få klättra i träd.
Vill du verkligen ha det på ditt samvete?
Vill du låta barnet dö bara för att du inte vågade säga nej till en klättring i ett träd?
För dig är det en självklarhet som förälder att därför säga NEJ när barnet vill klättra upp i trädet.
Du säger nej för barnets egen skull.
För du vet ju vad som kan hända...
Det är inget fel på varken barnets längtan att klättra i träd eller din vilja att skydda ditt barn.
Det viktiga tror jag snarare är att se när de där automatiska nejsvaren dyker upp - och varför.
För kanske är det så att vi som föräldrar kan ta ansvaret att backa undan när barnen vill lära sig växa med hjälp av både misstag och framgång.
Den människa som står stadigt med bägge fötterna på jorden står också helt stilla.
Tänk på det!
Vi ses i trädet.
Och så en liten film som handlar om just det jag skrev om!
Ha en fin torsdag alla människor!
onsdag 18 november 2009
Det finns mirakel
Det var en man som var arg på Gud.
Han hytte med näven upp mot himlen och förbannade Guden som aldrig lät honom få vinna på lotteri.
- Hela mitt liv har jag bett för att få en riktig vinst, sa mannen. Det enda jag får av dig är tystnad. Jag tror inte ens att du finns!
Mannen var ordentligt arg och utmanade Gud.
- Varför Gud? Varför vinner jag aldrig? Och varför får jag aldrig några svar på mina böner? Visa dig om du vågar!
Då hände miraklet.
Himlen öppnade sig och en röst dundrade:
- Hörrö! sa rösten. Jag har hört dina böner. Men du måste ju också hjälpa till. Hur ska du kunna vinna om du aldrig köper nån lott?
Dessutom är berättelsen helt sann.
Nästan.
Faktum är att historien innehåller en hel del visdom också.
Ofta gör vi väl så där?
Vi önskar ibland att saker skulle vara på ett annat sätt. Men vi gör inte mycket för att förändra dem.
Utan lott kan man inte vinna. Utan förändring kan man inte göra nåt på ett annat sätt.
På en gata i London säljer de mirakelkurer för ansiktsvård.
Affärerna går lysande.
För de har nämligen skyltat upp med två skyltar som visar den fantastiska resultatet.
En före och en efter.
Se bildbeviset.
Nu har jag pratat i radion. Det gick bra, tror jag.
Nu ska jag snart hoppa in i bilen och bege mig mot Värmland.
17.30 börjar det.
Jag har som vanligt full koll på allt...
Ha ha ha!
Nä, som vanligt så har jag en liten, liten aning om vad jag ska prata om och sen blir det improviserat i stunden.
Precis så som livet är.
Det går att planera en del.
Men det mesta händer ändå.
I stunden.
Goder onsdag alla människor - och TACK för alla kommentarer! Jag blir så glad av det!
Han hytte med näven upp mot himlen och förbannade Guden som aldrig lät honom få vinna på lotteri.
- Hela mitt liv har jag bett för att få en riktig vinst, sa mannen. Det enda jag får av dig är tystnad. Jag tror inte ens att du finns!
Mannen var ordentligt arg och utmanade Gud.
- Varför Gud? Varför vinner jag aldrig? Och varför får jag aldrig några svar på mina böner? Visa dig om du vågar!
Då hände miraklet.
Himlen öppnade sig och en röst dundrade:
- Hörrö! sa rösten. Jag har hört dina böner. Men du måste ju också hjälpa till. Hur ska du kunna vinna om du aldrig köper nån lott?
Dessutom är berättelsen helt sann.
Nästan.
Faktum är att historien innehåller en hel del visdom också.
Ofta gör vi väl så där?
Vi önskar ibland att saker skulle vara på ett annat sätt. Men vi gör inte mycket för att förändra dem.
Utan lott kan man inte vinna. Utan förändring kan man inte göra nåt på ett annat sätt.
På en gata i London säljer de mirakelkurer för ansiktsvård.
Affärerna går lysande.
För de har nämligen skyltat upp med två skyltar som visar den fantastiska resultatet.
En före och en efter.
Se bildbeviset.
Nu har jag pratat i radion. Det gick bra, tror jag.
Nu ska jag snart hoppa in i bilen och bege mig mot Värmland.
17.30 börjar det.
Jag har som vanligt full koll på allt...
Ha ha ha!
Nä, som vanligt så har jag en liten, liten aning om vad jag ska prata om och sen blir det improviserat i stunden.
Precis så som livet är.
Det går att planera en del.
Men det mesta händer ändå.
I stunden.
Goder onsdag alla människor - och TACK för alla kommentarer! Jag blir så glad av det!
tisdag 17 november 2009
En dag i taget
Nu är det kväll.
Vad hände med tisdagen?
Det här ska jag göra i morgon.
Ska bli kul.
Och på förmiddagen ska jag göra nån liten radiointervju om det.
Och här är en liten film som jag gjorde på en låt som låg och skräpade.
Fridens.
Vad hände med tisdagen?
Det här ska jag göra i morgon.
Ska bli kul.
Och på förmiddagen ska jag göra nån liten radiointervju om det.
Och här är en liten film som jag gjorde på en låt som låg och skräpade.
Fridens.
Lite läskigt nästan
Hittade en bild i en gammal bok.
Och personen på bilden är ju LÄSKIGT lik mig!
Jag fattar ingenting.
Boken är från början av 1800-talet.
Det gör att jag genast börjar fundera lite mer på det där om man har levt tidigare liv.
Jag vet inte om man gör det.
Men jag TROR det.
Det är mest för att jag väljer att tro på det.
I dag får jag inget vettigt gjort alls.
Jag sitter och stirrar på alla idéer vi har till Bert-boken.
Jag skriver några ord.
Ångrar mig.
Raderar.
Börjar om.
Det går bra en stund.
Läser det jag skrivit.
Ångrar mig igen.
Raderar.
Funderar om jag behöver nåt mer.
Så där håller det på ganska länge.
I stort sett hela dagen med avbrott för lite träning och lunch.
Ska vara med på Radio Värmland i morgon vid halv elva ungefär.
Via en länk från radion Örebro.
På kvällen ska jag hålla en liten föreläsning i Karlstad.
Nu ska jag skriva en stund till.
Ha en underbar tisdagskväll!
Och personen på bilden är ju LÄSKIGT lik mig!
Jag fattar ingenting.
Boken är från början av 1800-talet.
Det gör att jag genast börjar fundera lite mer på det där om man har levt tidigare liv.
Jag vet inte om man gör det.
Men jag TROR det.
Det är mest för att jag väljer att tro på det.
I dag får jag inget vettigt gjort alls.
Jag sitter och stirrar på alla idéer vi har till Bert-boken.
Jag skriver några ord.
Ångrar mig.
Raderar.
Börjar om.
Det går bra en stund.
Läser det jag skrivit.
Ångrar mig igen.
Raderar.
Funderar om jag behöver nåt mer.
Så där håller det på ganska länge.
I stort sett hela dagen med avbrott för lite träning och lunch.
Ska vara med på Radio Värmland i morgon vid halv elva ungefär.
Via en länk från radion Örebro.
På kvällen ska jag hålla en liten föreläsning i Karlstad.
Nu ska jag skriva en stund till.
Ha en underbar tisdagskväll!
Tisdag
I dag är det tisdag.
På programmet står skriva, träna, möte med sonens skola och förberedelse inför i morgon när jag ska till Karlstad och prata på "anhörighetscentrum".
Och tänk på alla människor att det i Greene (USA) är olagligt att äta jordnötter och gå baklänges på trottoaren, samtidigt som det pågår en konsert.
Jag var ytterst nära att göra det en gång.
Det är ju lätt hänt, menar jag.
Ha det bra i dag!
På programmet står skriva, träna, möte med sonens skola och förberedelse inför i morgon när jag ska till Karlstad och prata på "anhörighetscentrum".
Och tänk på alla människor att det i Greene (USA) är olagligt att äta jordnötter och gå baklänges på trottoaren, samtidigt som det pågår en konsert.
Jag var ytterst nära att göra det en gång.
Det är ju lätt hänt, menar jag.
Ha det bra i dag!
måndag 16 november 2009
Blir så förbannad!
Klicka på länken för info från Aftonbladet.
En ung, lätt utvecklingsstörd flicka såldes av ett ungdomsgäng till sexköpare.
Det är så beklämmande att jag inte finner ord.
Vad är det för värld vi lever i?
Det är så förbannat dumt att orden inte räcker till.
Tidigare stod det om fallet på den här sidan.
Såna här fall dyker upp lite då och då.
Och det är lika frustrerande och vidrigt varje gång.
Vilka hemskheter har de själva blivit utsatta för för att kunna förvandlas till dessa hänsynslösa människor?
För det är ju nästan alltid så.
Förövaren är själv ett offer för sina tidigare erfarenheter.
Och hur kan man bli så skadad i sin empati att man utsätter andra människor för den här typen av grymheter?
Jag känner mig ordlös.
Tom på ljus.
En ung, lätt utvecklingsstörd flicka såldes av ett ungdomsgäng till sexköpare.
Det är så beklämmande att jag inte finner ord.
Vad är det för värld vi lever i?
Det är så förbannat dumt att orden inte räcker till.
Tidigare stod det om fallet på den här sidan.
Såna här fall dyker upp lite då och då.
Och det är lika frustrerande och vidrigt varje gång.
Vilka hemskheter har de själva blivit utsatta för för att kunna förvandlas till dessa hänsynslösa människor?
För det är ju nästan alltid så.
Förövaren är själv ett offer för sina tidigare erfarenheter.
Och hur kan man bli så skadad i sin empati att man utsätter andra människor för den här typen av grymheter?
Jag känner mig ordlös.
Tom på ljus.
Vemod i november
Vaknade i dag och kände mig fylld av någons sorts vemod.
Blickar ut över det regntunga landskapet och tycker att ljuset känns oändligt långt borta.
I dag är det en sån där dag när jag helst av allt bara vill krypa ner under täcket igen.
Gömma mig.
Glömma att det är november.
Men det går inte.
För hur jag än försöker så finns november kvar när jag öppnar ögonen igen.
Jag kan tycka att vi människor ofta gör så med våra liv.
Vi vill inte se hur det är.
Vi blundar och låtsas att det som är dåligt inte existerar och att verkligheten är en annan än den faktiska.
Vi lägger ner SÅ mycket tid och SÅ mycket ork på att försöka vara nåt annat än det vi är.
Varför?
Kanske är det allt för plågsamt att vara sig själv?
Med både fördelar och nackdelar.
Framgång och motgång.
Vi ödslar tid på att polera vår personlighet till att framstå på ett bättre sätt.
Men kanske är det så att hela personligheten endast är en mask som vi lärt oss att använda i livet för att inte bli avslöjade som de barn vi är. Klädda i vuxna dräkter.
Kanske kan det vara så att vår personlighet är som ett skal.
Vi behöver den för att klara oss.
Men för den delen så behöver vi inte vara identifierade med den.
Jag tror att vi är mycket, mycket mer än det som är uppenbart för oss.
Vår ande är större och mer omfattande än vad våra hjärnor kan förstå.
Och ändå är det med våra hjärnor som vi försöker förstå det som inte går att förstå...
Alla religioner i världen har svaren.
Säger de.
De "vet".
Så många ställer sin tilltro till att religionerna ska hjälpa till att ge svar. Att förstå.
Men även religionerna är ju skapade av mänskliga tankar och idéer.
Jag har i alla fall inte upptäckt någon religion som har ödmjukheten att säga:
"Jag vet inte".
Nä. Religionerna ger svar.
De svarar även när de inte vet.
För osäkerhet skulle kunna ge upphov till tvivel. Och det kan inte religionerna acceptera.
Tvivel är ofta enligt religionerna ett tecken på svag tro.
För mig är tvivel ett tecken på eget tänkande.
Det är sunt. Det är friskt.
Det är hälsosamt.
och på det - 2 minuter meditation:
Jag har en massa pyssel för mig i dag.
Det är papper som ska lämnas in, redovisningar som ska skrivas på, utvecklingssamtal som ska genomföras, mail som ska skrivas, telefonsamtal som sak ringas, planering som ska göras och någonstans ska jag även hinna med att skriva lite mer på den kommande Bertboken.
Det är en dag i november. 2009.
Blickar ut över det regntunga landskapet och tycker att ljuset känns oändligt långt borta.
I dag är det en sån där dag när jag helst av allt bara vill krypa ner under täcket igen.
Gömma mig.
Glömma att det är november.
Men det går inte.
För hur jag än försöker så finns november kvar när jag öppnar ögonen igen.
Jag kan tycka att vi människor ofta gör så med våra liv.
Vi vill inte se hur det är.
Vi blundar och låtsas att det som är dåligt inte existerar och att verkligheten är en annan än den faktiska.
Vi lägger ner SÅ mycket tid och SÅ mycket ork på att försöka vara nåt annat än det vi är.
Varför?
Kanske är det allt för plågsamt att vara sig själv?
Med både fördelar och nackdelar.
Framgång och motgång.
Vi ödslar tid på att polera vår personlighet till att framstå på ett bättre sätt.
Men kanske är det så att hela personligheten endast är en mask som vi lärt oss att använda i livet för att inte bli avslöjade som de barn vi är. Klädda i vuxna dräkter.
Kanske kan det vara så att vår personlighet är som ett skal.
Vi behöver den för att klara oss.
Men för den delen så behöver vi inte vara identifierade med den.
Jag tror att vi är mycket, mycket mer än det som är uppenbart för oss.
Vår ande är större och mer omfattande än vad våra hjärnor kan förstå.
Och ändå är det med våra hjärnor som vi försöker förstå det som inte går att förstå...
Alla religioner i världen har svaren.
Säger de.
De "vet".
Så många ställer sin tilltro till att religionerna ska hjälpa till att ge svar. Att förstå.
Men även religionerna är ju skapade av mänskliga tankar och idéer.
Jag har i alla fall inte upptäckt någon religion som har ödmjukheten att säga:
"Jag vet inte".
Nä. Religionerna ger svar.
De svarar även när de inte vet.
För osäkerhet skulle kunna ge upphov till tvivel. Och det kan inte religionerna acceptera.
Tvivel är ofta enligt religionerna ett tecken på svag tro.
För mig är tvivel ett tecken på eget tänkande.
Det är sunt. Det är friskt.
Det är hälsosamt.
och på det - 2 minuter meditation:
Jag har en massa pyssel för mig i dag.
Det är papper som ska lämnas in, redovisningar som ska skrivas på, utvecklingssamtal som ska genomföras, mail som ska skrivas, telefonsamtal som sak ringas, planering som ska göras och någonstans ska jag även hinna med att skriva lite mer på den kommande Bertboken.
Det är en dag i november. 2009.
lördag 14 november 2009
Relationer...
Relationer är inga enkla saker.
Det är inte ens en sak, för det första.
Hur som helst.
Det finns många olika relationer.
Variationerna tycks vara oändliga.
Men vad är det människor söker i sina relationer?
En del söker sin ”äkta hälft”.
Det vill säga den del som ska göra det egna livet komplett.
Hur sannolikt är det att man lyckas med en sådan sak?
Hur kan en annan person göra DITT liv komplett?
Det känns inte riktigt realistiskt.
Om två halva människor möts, så blir de inte en hel människa.
De blir två halva människor.
En del söker sin egen motsvarighet.
De kanske har ett gemensamt intresse för hjältedräkter till exempel.
Andra söker sin olikhet.
Vad man söker för kompletterande delar i den andre människan kan vara svårt att sätta fingret på.
Eller lätt.
En viktig sak är i alla fall att man vågar behålla sin egen särart när man träffar en partner.
Att man vågar stå kvar vid sin egen identitet som unik människa.
Att man inte plötsligt börjar tvivla på sin egen manlighet eller kvinnlighet.
Av olika anledningar.
Kärleken fångar människans inre.
Inte alltid det yttre.
Även om det många gånger kan vara det första man attraheras av.
Det finns ett uttryck i den engelska språket som säger:
"Fall in love"
och ett annat som säger:
"Rise in Love"
Det är skillnad om man faller i kärlek - eller om man växer i kärlek.
Tror inte att det uttrycket finns i det svenska språket.
Eller i alla fall innebörden av det.
För om man faller - så behöver man resa sig efteråt.
Det behövs inte om man växer i kärlek.
En del växer nästan för mycket, kan man tycka.
Djuren söker sina partners genom instinkten om artens överlevnad.
De vill helt enkelt ha den partner som kan ge dem den bästa avkomman.
Det är värt att tänka lite på...
Voff?
Då tänker jag lite på att valar är det enda djur som, utöver människan kan ta självmord på grund av depression.
Beror det på valens storlek?
Eller varför är valar deprimerade?
ja, det var många funderingar på en lördag.
I dag är det bokmässa på Slottet i Örebro.
Och..?
Jag ska INTE dit.
Inbjudan lyser med sin frånvaro ännu ett år.
Men i går var jag där. Med en inbjudan från Stadsbiblioteket.
Inte från mässan.
I dag ska jag vara riktigt, riktigt onyttig.
Se på film, läsa bok, äta godis, halvligga i soffan och vara LAT.
Visst är det underbart?
Nästa vecka är det skrivande av Bert-boken igen.
Och på onsdag har jag en föreläsning i Karlstad om "Prins Annorlunda".
Kul.
Nästa lördag är det öl & whiskymässa här i Örebro.
Hmm..det är ju inte alldeles ointressant...
ha en fridfull lördag alla människor. Med eller utan partners.
Det är inte ens en sak, för det första.
Hur som helst.
Det finns många olika relationer.
Variationerna tycks vara oändliga.
Men vad är det människor söker i sina relationer?
En del söker sin ”äkta hälft”.
Det vill säga den del som ska göra det egna livet komplett.
Hur sannolikt är det att man lyckas med en sådan sak?
Hur kan en annan person göra DITT liv komplett?
Det känns inte riktigt realistiskt.
Om två halva människor möts, så blir de inte en hel människa.
De blir två halva människor.
En del söker sin egen motsvarighet.
De kanske har ett gemensamt intresse för hjältedräkter till exempel.
Andra söker sin olikhet.
Vad man söker för kompletterande delar i den andre människan kan vara svårt att sätta fingret på.
Eller lätt.
En viktig sak är i alla fall att man vågar behålla sin egen särart när man träffar en partner.
Att man vågar stå kvar vid sin egen identitet som unik människa.
Att man inte plötsligt börjar tvivla på sin egen manlighet eller kvinnlighet.
Av olika anledningar.
Kärleken fångar människans inre.
Inte alltid det yttre.
Även om det många gånger kan vara det första man attraheras av.
Det finns ett uttryck i den engelska språket som säger:
"Fall in love"
och ett annat som säger:
"Rise in Love"
Det är skillnad om man faller i kärlek - eller om man växer i kärlek.
Tror inte att det uttrycket finns i det svenska språket.
Eller i alla fall innebörden av det.
För om man faller - så behöver man resa sig efteråt.
Det behövs inte om man växer i kärlek.
En del växer nästan för mycket, kan man tycka.
Djuren söker sina partners genom instinkten om artens överlevnad.
De vill helt enkelt ha den partner som kan ge dem den bästa avkomman.
Det är värt att tänka lite på...
Voff?
Då tänker jag lite på att valar är det enda djur som, utöver människan kan ta självmord på grund av depression.
Beror det på valens storlek?
Eller varför är valar deprimerade?
ja, det var många funderingar på en lördag.
I dag är det bokmässa på Slottet i Örebro.
Och..?
Jag ska INTE dit.
Inbjudan lyser med sin frånvaro ännu ett år.
Men i går var jag där. Med en inbjudan från Stadsbiblioteket.
Inte från mässan.
I dag ska jag vara riktigt, riktigt onyttig.
Se på film, läsa bok, äta godis, halvligga i soffan och vara LAT.
Visst är det underbart?
Nästa vecka är det skrivande av Bert-boken igen.
Och på onsdag har jag en föreläsning i Karlstad om "Prins Annorlunda".
Kul.
Nästa lördag är det öl & whiskymässa här i Örebro.
Hmm..det är ju inte alldeles ointressant...
ha en fridfull lördag alla människor. Med eller utan partners.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)