onsdag 2 december 2009

Hela världen sjunger och ler.

Det är andra december.
Ute är det just nu 6,6 minusgrader här i Örebro.
Och jag inser allt mer att sommaren är slut.
Det finns ingen återvändo.
Brr..

Men som tur är så finns ju alltid Gullan att falla tillbaka på.
Hos henne kan man fortfarande önska fritt.
I dag är det en pojke från Västerås som önskar sig..
Ja, vad önskar han sig?



Onsdag, minsann.
Det är inte fy.

Men kylan är fy.
Får väldigt, väldigt ont i min hand när det blir kallt ute.
Nu är det precis tre år sen som jag skar sönder handen på en dum lamp-plafond.
Tiden går, men läker inte alla sår.
Kan fortfarande inte spela gitarr efter skadan.
Eller använda vänster hand som jag gjorde innan skadan.

Så när det blir kallt blir jag påmind om hur ont det gör i handen.
Ännu en anledning att hata vinter, med andra ord.

Ibland kan människor fråga mig om jag kan se någon mening i en sån där händelse.
Men hur ska man kunna svara på det?
Meningslösa saker händer.
Och meningsfulla.
Kanske är det så att det är vi själva som gör livet meningsfullt eller meningslöst?

Meningen med livet...
Det händer ibland att någon kommer med frågeställningen om meningen med livet.
Ibland hör jag nån beklaga sig över att livet är men än lovligt jävligt och så.
En gång var det en kompis som sa:
- Det känns som om livet är meningslöst.
Och jag sa:
- Jag håller med. Till 50 %. Livet är...
Kort paus.
Min kompis väntade på fortsättningen.
Men han fick ingen.
- Livet är.
Det räcker.
Vad vi sen gör det till är ju helt upp till oss själva.
Vi kan göra saker stort som smått som gör att vi känner att tillvaron känns meningsfull eller meningslös.
Det är helt valfritt.
Vad är det vi människor förväntar oss, egentligen?
Att brevbäraren en dag ska komma med nån sorts magisk post där det står:
"Detta är meningen med ditt liv".
Jag tror inte att det finns.
Eller kanske.
Livet är meningen i sig.
Så frågan fäller krokben för sig självt, liksom.

Händelser drabbar alla människor. Några händelser är trevliga och några är hemska.
En del är svårare att hantera. Andra är lättare.
Om det ger livet mer eller mindre mening är en tolkningsfråga som är högst individuell.

Och så en Jan Stenmark-bild.
Jag gillar hans sjuka humor.
Det är mentalt stört och det gillar jag!



och helt avslutningsvis måste jag bara dela med mig av denna låt.
Underbar text. Klicka på länken.
Som vanligt när det gäller Lars Demian.
Lika bra att skita i att tänka..



Sänder värme till er alla där ute i kylan.
Ta hand om er.

10 kommentarer:

www.livskrafter.blogg.se sa...

hehe ja man kan behöva lite crazy-ness så här mitt i vinterkylans skoningslösa framfart...
/Emma

Pernilla sa...

Du har som så många gånger, rätt! Livet ÄR! Ibland är det svår att förstå hur "ÄR" kunde bli som det blev och varför?
/P

imse sa...

Wow, vilken kalaspingla! Undrar hur många såna som tomten delar ut?

"Livet är", japp så är det. Jag brukar tänka "livet händer", och det gör det ju.

Jag är en stor älskare av Stenmarksbilderna. La ut en häromdagen på min blogg och ska nog fortsätta lägga ut en då och då.

Kram

Marie♥ sa...

.. tål att tänkas på .. meningen med livet är att lära av sina misstag, dumt och onödigt att göra dem flera gånger..

Ha en bra dag i dag, trots kyla och ond hand.. Kram !

Anonym sa...

Inte lätt att vara vinter, tur att vintern lever sitt liv på sitt alldeles egna vintriga sätt.
Om du hatar vintern, inte kan vintern ta hänsyn till det och den tål att hatas, den enda som får ta emot ditt hat är ju du….i ditt inre. Bättre då att skaffa varma vantar, i stället för att sabotera och försura i din inre miljö, i ditt inre landskap..:):))
Vi hatar livet (jorå jag kan hata livet allt vad jag orkar ..för att jag ibland vill)
när livet inte gestaltar sig på det sätt som vi vill och tycker att det ska vara.
Sjukdomar, sorger av allehanda slag, är ju inga straff från livet för någon oförrätt eller för att vi handlat fel på något sätt. Det vore ju som om vi skulle ge oss på en myra för att den valt att leva på sitt myrasätt. Att försöka styra hela livet (vi har ju svårt nog att styra våra egna) vore som om vi skulle stå och försöka hålla emot en långtradare.. i utförsbacke... bara för att vi vill att livet ska bete sig som vi vill!!! Livet är i ordning, det är människan som inte vill inrätta sig efter denna livets ordning. Onsdagshejsanochhadetgött Humlina ...som är på ett specialhumör idag..

Jessica sa...

Love Demian. Love Stenmark. Love meningen med livet.

Och den där killen från Västerås... Skitsnygg! Fast det hördes inte att han var var från Västerås. Han får nog jobba lite mer så sin västmanlandska.

Patrik sa...

Haha du är så himla rolig. Blir det en önskan om dagen fram till jul? Ungefär som en önskekalender? :) Hoppas värmen kommer snart så din hand mår bättre.

Fia sa...

Även om det är mörkt och kallt just nu är det ganska skönt att tänka på att om tre veckor vänder det så att dagarna blir längre och ljusare igen :)

Eleonor sa...

Ikväll, Sören blev det högläsning för första gången för min man från din blogg...och han tyckte det var mycket visa och fina ord...kanske en ny anhängare där...;)
Gjorde ont i hjärtat att höra om vänstra handen och gitarren....Spelar ju själv och vet hur det kliar i hand o fingrar, att spontant ta fram gitarren o spela vad tusan man känner för...och mkt svårt att spela gitarr med EN hand...där har du min sympati! Annars har jag förövrigt sett alla ställen för bokskrivningar....impressive!!! Vilket schema!! Du är mkt nära där jag bor vid många tillfällen som tex. Liljeholmen......skulle gärna men såå mkt jobb just nu nästan sönderstressad...men kanske det skulle vara en paus som behövs i den hektiska vardagen....lovar inget, men vill gärna!! Det där med livet är ju som det är....livet är en läxa och resa i sig....Tror som du sagt att alla känslor ska få sitt utlopp...Vilket liv lever man annars? Ett falskt liv? Min man har gått i terapi i många år typ för att må bra och vara lycklig och han blir nästan livrädd när jag är förbannad, arg, ledsen etc...då är det helt plötsligt ett fel med mig och jag ska gå i terapi...haha!! Nej!! Jag tänker fortsätta att känna ALLA känslor får då, först då tror jag man LEVER!!! Nu blev det härlångt och typ svar på flera av dina bloggar men jag brukar ju inte göra inlägg i vanliga fall för känner för det mesta mina ord är överflödiga när du redan skrivit och sagt så fint!!
Kraamen!! Eleonor

Maja Lüning sa...

Människor blir dock väldigt provocerade när man har en avspänd relation till sin egen existens. I allafall dom i min ålder. Enligt mig så tycker alla 20- nånting -åringar att livet är orättvist, hopplöst och skittråkigt. Jag tycker att det är intressant, och blir oftast inte så upprörd över saker som Blondinbella och Björn Ranelid. Fast då säger mina vänner att jag är apatisk. Det är kul. Lycka till ikväll!