Ja.
Så enkelt, men ändå så svårt.
Ett enda ord som kan betyda så mycket.
Att säga ja innebär att man kapitulerar inför existensen.
Det enkla ordet" ja " innehåller hemligheten bakom all religion i hela världen.
Om man klarar av att säga "Ja "till livet med hela sitt hjärta, så kan magiska saker hända.
Ja betyder: Ske din vilja.
I det överlämnandet till livet så börjar kärlek strömma in, kärlek flödar över dig.
Det är vad alla söker och söker, men väldigt få låter det få ske.
Det är det största dilemmat som varje människa måste passera genom.
Vi önskar något men vi förstör den bro som kan ta oss till den.
Just say yes!
I dag var det inköp av de sista klapparna, julgran och det mesta av maten.
Nu kan det snart bli jul.
Ett möte i morgon - och kanske lite petande i manus.
Sen ÄR det jul!
Så jag testar att säga JA - oavsett vad jag än tycker om julen, vinter och all denna snö.
(det går så där, kan jag säga...)
måndag 20 december 2010
torsdag 16 december 2010
Det sprudlar!
Nu är det ju snart jul.
Om ni har missat det!
Därför passar det väl bra med en liten julsång.
Lyssna på skönsången!
Njut av den fantastiska utstrålningen!
Se de enorma scenpersonligheterna!
Nu kan det bara bli bättre.
I morgon ska vi på författarbesök i Mantorp.
Och därefter signera böcker i Linköping.
På lördag är det signeringar i Karlskoga och Karlstad.
Då kanske vi ska ta och sjunga denna ljuvliga sång.
Eller inte.
Om ni har missat det!
Därför passar det väl bra med en liten julsång.
Lyssna på skönsången!
Njut av den fantastiska utstrålningen!
Se de enorma scenpersonligheterna!
Nu kan det bara bli bättre.
I morgon ska vi på författarbesök i Mantorp.
Och därefter signera böcker i Linköping.
På lördag är det signeringar i Karlskoga och Karlstad.
Då kanske vi ska ta och sjunga denna ljuvliga sång.
Eller inte.
onsdag 15 december 2010
Världens tråkigaste dag
Läste i tidningen för någon dag sedan att historiker i Cambridge, England hade utsett världshistoriens tråkigaste dag.
Det var den 11 april 1954.
Då hände ingenting.
Det enda som var noterbart var att det var ett parlamentsval i Belgien.
Utöver det så hände ingenting av större värde.
Det är ju intressant.
Först så tänker jag att dessa historieforskare i Cambridge måste haft ganska tråkigt när de fick idéen om att ta reda på vilken som har varit den tråkigaste dagen i historien.
Vad är det sätter igång viljan att forska i något sådant?
Och så tänker jag på de personer runt om i världen som är födda just den 11 april 1954. De är med andra ord i dag 56 år gamla - och de har varit med om något historiskt. De är födda på den dag som av erkända forskare anser vara världshistoriens tråkigaste dag.
Efter det måste ju allt bara bli bättre!
Det för mina tankar till filmen ”Måndag hela veckan” - där samma dag utspelas gång på gång, tills huvudpersonen inser att han faktiskt kan förändra någonting genomgripande i hans ganska miserabla liv genom att ta tag i saker istället för att bara vara missnöjd och klaga på allt elände.
Tänk om just den 11 april 1954 skulle vara den dagen då allt utspelas gång på gång.
När absolut ingenting händer.
Inte ens andra eller tredje gången då dagen utspelas igen.
Hmm...
Personen i ”måndag hela veckan” tar tag i sitt liv.
Det är många som ofta pratar om att göra det.
Men många väntar. Avvaktar på ett bättre tillfälle.
Kanske är det för smärtsamt att börja se hur livet är?
För då innebär det samtidigt att man får ta fullt ansvar för sitt eget liv.
Det går inte längre att gömma sig bakom rollen som offer.
Det är inte längre sant att andra skapar ditt liv.
Det är du själv som gör det.
Och jag skapar mitt liv. Varje dag.
För mig så finns det en skönhet i att veta att det faktiskt är så.
Det är upp till mig själv hur mitt liv ska bli.
En skönhet och ett ansvar som man kan förhålla sig seriöst till, eller lekfullt.
Det är valfritt.
Vad väljer du?
Det var den 11 april 1954.
Då hände ingenting.
Det enda som var noterbart var att det var ett parlamentsval i Belgien.
Utöver det så hände ingenting av större värde.
Det är ju intressant.
Först så tänker jag att dessa historieforskare i Cambridge måste haft ganska tråkigt när de fick idéen om att ta reda på vilken som har varit den tråkigaste dagen i historien.
Vad är det sätter igång viljan att forska i något sådant?
Och så tänker jag på de personer runt om i världen som är födda just den 11 april 1954. De är med andra ord i dag 56 år gamla - och de har varit med om något historiskt. De är födda på den dag som av erkända forskare anser vara världshistoriens tråkigaste dag.
Efter det måste ju allt bara bli bättre!
Det för mina tankar till filmen ”Måndag hela veckan” - där samma dag utspelas gång på gång, tills huvudpersonen inser att han faktiskt kan förändra någonting genomgripande i hans ganska miserabla liv genom att ta tag i saker istället för att bara vara missnöjd och klaga på allt elände.
Tänk om just den 11 april 1954 skulle vara den dagen då allt utspelas gång på gång.
När absolut ingenting händer.
Inte ens andra eller tredje gången då dagen utspelas igen.
Hmm...
Personen i ”måndag hela veckan” tar tag i sitt liv.
Det är många som ofta pratar om att göra det.
Men många väntar. Avvaktar på ett bättre tillfälle.
Kanske är det för smärtsamt att börja se hur livet är?
För då innebär det samtidigt att man får ta fullt ansvar för sitt eget liv.
Det går inte längre att gömma sig bakom rollen som offer.
Det är inte längre sant att andra skapar ditt liv.
Det är du själv som gör det.
Och jag skapar mitt liv. Varje dag.
För mig så finns det en skönhet i att veta att det faktiskt är så.
Det är upp till mig själv hur mitt liv ska bli.
En skönhet och ett ansvar som man kan förhålla sig seriöst till, eller lekfullt.
Det är valfritt.
Vad väljer du?
lördag 11 december 2010
Skabba dabba dee doo?
Nu är Idol-finalen överstökad.
Gjorde inget större intryck på mig.
Det infinner sig inte ens någon saknad av programmet.
Inga "klassiska citat" tycks ha skapats detta år.
Eller har jag fel?
"To be is to do" - som Sokrates sa
"To do is to be" som Sartre sa
"To be or not to be" som Shakespeare sa
"Doo bee doo bee doo" som Sinatra sa
"Jabba dabba doo" som Fred Flinta sa
"Scoobi Doobi Doo" som Scoobi Doo sa
"Just do it" som Nike sa
"Jolli Jaapaa" som jag och Anders döpte en av våra låtar
Det är vad jag kallar klassiska citat!
I dag är det lördag och det känns att julen snart är här.
Kan sitta och stirra på ett stearinljus hur länge som helst och låta mig förundras över stillheten i elden.
Det är ett tecken på:
a) det snart är jul
b) jag är dum i huvudet som stirrar på ett stearinljus
c) du som läser börjar fundera på brandkåren
d) alla ovanstående stämmer bra.
Ha det så gott alla människor
och glöm inte att Doo bi doo bee dooa lite i dag.
Det är ju trots alls lördag!
Gjorde inget större intryck på mig.
Det infinner sig inte ens någon saknad av programmet.
Inga "klassiska citat" tycks ha skapats detta år.
Eller har jag fel?
"To be is to do" - som Sokrates sa
"To do is to be" som Sartre sa
"To be or not to be" som Shakespeare sa
"Doo bee doo bee doo" som Sinatra sa
"Jabba dabba doo" som Fred Flinta sa
"Scoobi Doobi Doo" som Scoobi Doo sa
"Just do it" som Nike sa
"Jolli Jaapaa" som jag och Anders döpte en av våra låtar
Det är vad jag kallar klassiska citat!
I dag är det lördag och det känns att julen snart är här.
Kan sitta och stirra på ett stearinljus hur länge som helst och låta mig förundras över stillheten i elden.
Det är ett tecken på:
a) det snart är jul
b) jag är dum i huvudet som stirrar på ett stearinljus
c) du som läser börjar fundera på brandkåren
d) alla ovanstående stämmer bra.
Ha det så gott alla människor
och glöm inte att Doo bi doo bee dooa lite i dag.
Det är ju trots alls lördag!
måndag 29 november 2010
Att känna för sin egen text
Ibland dyker nån fras upp i min skalle.
Nån fras som jag hört någon gång i tiden.
Och plötsligt så kan jag inte sluta tänka på den.
Ofta är det från nån gammal sång från förr.
I går dök en sån text upp i skallen.
Och jag förundrades över - hur personen tänkte när den skrev texten.
Är det så att man alltid känner:
"de här orden står jag för! De visar vem jag är"
Jag menar - sitter textförfattare och kliar sig i skallen och kommer på en fras som ska kännas rätt i hela kroppen - eller är det bara ord som sätts ihop lite på måfå - och det får bli som det blir?
Jag vet inte.
Jag kan ju bara tala för mig själv och i mitt fall så måste jag alltid känna efter om orden representerar nåt som jag kan stå för.
Och OM det var så för Ulf Peder Olrog när han skrev texten till "Tjo tjim och inget annat" så blir jag väldigt nyfiken på vem han var!
Jag försöker för min inre syn se Ulf Peder där han sitter och funderar på hur texten ska leda fram till ett väldigt crescendo...
"Vedholm å' Tjocka Lasse, Karl-Herman å' ja, (Herman å' ja,)
spelte på krogen Snuvan, var eviga da', (eviga da').
Först när vi ville fila på klassisk musik, (klassisk musik),
hördes det från publiken ett knorr å' ett skrik:
Handklaver och klarinett ska' de' va',
tjo och tjim och inge' annat.
Hoppa högt och hoppa lätt ska' vi ha,
tjo och tjim och inge' annat."
Det är poesi.
Läs texten som en dikt, och försök att hålla dig för skratt.
Eller ännu bättre - klicka på Readspeaker här ovanför - det blir hysteriskt, som vanligt.
Nu åter till skrivandet om att Lill-Erik ska börja skaffa polisonger och lära sig gå på styltor.
Jag menar - det är ju poesi!
;)
Nån fras som jag hört någon gång i tiden.
Och plötsligt så kan jag inte sluta tänka på den.
Ofta är det från nån gammal sång från förr.
I går dök en sån text upp i skallen.
Och jag förundrades över - hur personen tänkte när den skrev texten.
Är det så att man alltid känner:
"de här orden står jag för! De visar vem jag är"
Jag menar - sitter textförfattare och kliar sig i skallen och kommer på en fras som ska kännas rätt i hela kroppen - eller är det bara ord som sätts ihop lite på måfå - och det får bli som det blir?
Jag vet inte.
Jag kan ju bara tala för mig själv och i mitt fall så måste jag alltid känna efter om orden representerar nåt som jag kan stå för.
Och OM det var så för Ulf Peder Olrog när han skrev texten till "Tjo tjim och inget annat" så blir jag väldigt nyfiken på vem han var!
Jag försöker för min inre syn se Ulf Peder där han sitter och funderar på hur texten ska leda fram till ett väldigt crescendo...
"Vedholm å' Tjocka Lasse, Karl-Herman å' ja, (Herman å' ja,)
spelte på krogen Snuvan, var eviga da', (eviga da').
Först när vi ville fila på klassisk musik, (klassisk musik),
hördes det från publiken ett knorr å' ett skrik:
Handklaver och klarinett ska' de' va',
tjo och tjim och inge' annat.
Hoppa högt och hoppa lätt ska' vi ha,
tjo och tjim och inge' annat."
Det är poesi.
Läs texten som en dikt, och försök att hålla dig för skratt.
Eller ännu bättre - klicka på Readspeaker här ovanför - det blir hysteriskt, som vanligt.
Nu åter till skrivandet om att Lill-Erik ska börja skaffa polisonger och lära sig gå på styltor.
Jag menar - det är ju poesi!
;)
onsdag 24 november 2010
Citat vi inte minns
Vissa citat hör man alldeles för sällan.
Till exempel:
"Den man ligger med får bädda."
eller
"Den som gapar efter mycket dreglar i bh:n."
eller
"Den som gräver en grop åt andra får 88:50 i timmen"
eller
"Den som inget gör skall heller inte arbeta"
eller
"Den som kommer först till kvarn får träffa mjölnarn"
eller
"Det gäller att hålla tungan i rätt mun"
Jag undrar bara varför man aldrig hör dessa.
Till exempel:
"Den man ligger med får bädda."
eller
"Den som gapar efter mycket dreglar i bh:n."
eller
"Den som gräver en grop åt andra får 88:50 i timmen"
eller
"Den som inget gör skall heller inte arbeta"
eller
"Den som kommer först till kvarn får träffa mjölnarn"
eller
"Det gäller att hålla tungan i rätt mun"
Jag undrar bara varför man aldrig hör dessa.
TV4 i dag
I dag var jag och Anders på TV4 och pratade om Sune.
Kika på klippet här:
Det är märkligt hur snabbt det går en sån där stund.
Efteråt kändes det som om vi var med i två minuter.
Men det var tydligen nästan 13 minuter.
Hoppsan.
Nu är vi tillbaka i Örebro igen.
Och i morgon ska vi på författarbesök i Karlstad.
Tjo!
Ha det så gott alla människor!
Kika på klippet här:
Det är märkligt hur snabbt det går en sån där stund.
Efteråt kändes det som om vi var med i två minuter.
Men det var tydligen nästan 13 minuter.
Hoppsan.
Nu är vi tillbaka i Örebro igen.
Och i morgon ska vi på författarbesök i Karlstad.
Tjo!
Ha det så gott alla människor!
tisdag 23 november 2010
Roligt på en tisdag
Måste bara länka till det här klippet.
Det är riktigt kul!
Tänk vad bra att kunna ha någon att skylla ALLT på!
:)
Det är riktigt kul!
Tänk vad bra att kunna ha någon att skylla ALLT på!
:)
Varje dag är en ny bok
Skrivande är det jag mest sysslar med.
Skriver böcker, manus, blogginlägg, lappar, anteckningar andra typer av noteringar.
Efter 116 stycken utgivna böcker så känns det som om det fortfarande finns så många fler historier kvar att berätta.
Hur många som helst.
Faktum är att det ofta är som Elvis Costello sjöng 1983.
"Everyday i write a book".
Varje dag är en ny bok.
Ett nytt liv.
Min uppgift är att berätta.
Och ibland behöver jag påfyllning av inspiration och intryck.
Det är minst lika viktigt.
I dag fyller jag på med nya tankar och idéer.
Skrivandet av nästa års Bertbok är i full gång.
"Bert och friheten".
Och samtidigt så ploppar det ner en massa andra bra och spännande idéer i skallen.
Jag önskar ibland att det fanns mer tid att genomföra alla de idéer som ligger och väntar på sin tur, inritade i mina anteckningsböcker.
I morgon ska jag och Anders besöka Malou von Sivers i "Efter tio" på TV4.
Vi ska prata om böcker och manus och film och om vårt samarbete.
Ha en fridefull tisdag alla människor!
Skriver böcker, manus, blogginlägg, lappar, anteckningar andra typer av noteringar.
Efter 116 stycken utgivna böcker så känns det som om det fortfarande finns så många fler historier kvar att berätta.
Hur många som helst.
Faktum är att det ofta är som Elvis Costello sjöng 1983.
"Everyday i write a book".
Varje dag är en ny bok.
Ett nytt liv.
Min uppgift är att berätta.
Och ibland behöver jag påfyllning av inspiration och intryck.
Det är minst lika viktigt.
I dag fyller jag på med nya tankar och idéer.
Skrivandet av nästa års Bertbok är i full gång.
"Bert och friheten".
Och samtidigt så ploppar det ner en massa andra bra och spännande idéer i skallen.
Jag önskar ibland att det fanns mer tid att genomföra alla de idéer som ligger och väntar på sin tur, inritade i mina anteckningsböcker.
I morgon ska jag och Anders besöka Malou von Sivers i "Efter tio" på TV4.
Vi ska prata om böcker och manus och film och om vårt samarbete.
Ha en fridefull tisdag alla människor!
måndag 22 november 2010
Vad är sanningen?
Jesus lär ha sagt: ”Bli som ett barn, ty endast barnen kan ta emot Guds rike”.
Vad menade han med det, egentligen? (om det var så han sa...?)
Jag tror att han syftade på den kvalité som barn besitter.
Förmågan att se saker som de är.
Bara ett barn känner till sanningen.
En vuxen känner till verkligheten.
Och den baseras på olika tolkningar av sanningen.
Människor bär med sig olika erfarenheter och värderingar som blir till en sorts hypnos. Man ser bara den delen av sanningen som först blir filtrerad genom det man har valt att tro på.
Om vi en gång har valt att bli hypnotiserade, så kanske vi på samma sätt kan lära oss att avhypnotisera oss själva?
Vi kan välja att se livet som det är.
Det som är sant.
Utan att värdera eller skapa en religion.
Det finns cirka 300 religioner i världen. Alla bygger på att man ska tro.
Men sanningen behöver ingen tro. Den bara är som den är oavsett om du tror på den eller inte.
Lögner däremot behöver att någon tror på dem. Annars fungerar de inte.
Om ingen tror på en lögn så slutar den ju att fungera.
Men sanningen behöver som sagt ingen som tror på den.
De flesta religionerna bygger på att skapa ett förhållningssätt till det som inträffar i livet.
En lag som alla bör hålla sig till.
Det är i mina ögon inget annat än lögner som paketeras och presenteras på ett attraktivt sätt. Syftet är inte att upplysa människor om sanningen. Det är att få människan att tro på lögnerna i presentförpackning. Om man lyckas få människor att tro på lögnerna så uppstår en makt. Den som presenterar lögnen blir värdefull. Man tycker att det är den som har förstått allt. Den blir som en bärare av sanningen. Och alla som väljer att tro på just den attraherande förpackningen lägger över sin egen förmåga att se sanningen på någon annan. Man väljer att ge bort möjligheten att själv se sanningen. Den ska först filtreras genom någon annan.
Därför är jag en förespråkare av att varje individ måste söka sin egen sanning. Inte någon annans.
Om man frågar mig så är ”Gud” ingen personlighet. Det är ingen som ”är någon”.
Det är snarare en kvalité av kärlek.
För mig är Gud en ordlös sång i hjärtat.
Men det är min personliga uppfattning.
Jag hävdar inte att den behöver vara en sanning för någon annan.
Inte heller vill jag påstå att någon annan har fel övertygelse.
Vi människor har en möjlighet att tänka fritt.
Så varför inte göra det?
Vad menade han med det, egentligen? (om det var så han sa...?)
Jag tror att han syftade på den kvalité som barn besitter.
Förmågan att se saker som de är.
Bara ett barn känner till sanningen.
En vuxen känner till verkligheten.
Och den baseras på olika tolkningar av sanningen.
Människor bär med sig olika erfarenheter och värderingar som blir till en sorts hypnos. Man ser bara den delen av sanningen som först blir filtrerad genom det man har valt att tro på.
Om vi en gång har valt att bli hypnotiserade, så kanske vi på samma sätt kan lära oss att avhypnotisera oss själva?
Vi kan välja att se livet som det är.
Det som är sant.
Utan att värdera eller skapa en religion.
Det finns cirka 300 religioner i världen. Alla bygger på att man ska tro.
Men sanningen behöver ingen tro. Den bara är som den är oavsett om du tror på den eller inte.
Lögner däremot behöver att någon tror på dem. Annars fungerar de inte.
Om ingen tror på en lögn så slutar den ju att fungera.
Men sanningen behöver som sagt ingen som tror på den.
De flesta religionerna bygger på att skapa ett förhållningssätt till det som inträffar i livet.
En lag som alla bör hålla sig till.
Det är i mina ögon inget annat än lögner som paketeras och presenteras på ett attraktivt sätt. Syftet är inte att upplysa människor om sanningen. Det är att få människan att tro på lögnerna i presentförpackning. Om man lyckas få människor att tro på lögnerna så uppstår en makt. Den som presenterar lögnen blir värdefull. Man tycker att det är den som har förstått allt. Den blir som en bärare av sanningen. Och alla som väljer att tro på just den attraherande förpackningen lägger över sin egen förmåga att se sanningen på någon annan. Man väljer att ge bort möjligheten att själv se sanningen. Den ska först filtreras genom någon annan.
Därför är jag en förespråkare av att varje individ måste söka sin egen sanning. Inte någon annans.
Om man frågar mig så är ”Gud” ingen personlighet. Det är ingen som ”är någon”.
Det är snarare en kvalité av kärlek.
För mig är Gud en ordlös sång i hjärtat.
Men det är min personliga uppfattning.
Jag hävdar inte att den behöver vara en sanning för någon annan.
Inte heller vill jag påstå att någon annan har fel övertygelse.
Vi människor har en möjlighet att tänka fritt.
Så varför inte göra det?
torsdag 18 november 2010
Sjung, sjung, sjung!
Ni har väl inte glömt bort att det är torsdag i dag?
Det innebär nämligen att det är sjungdag.
Trodde att alla visste det.
Man måste sjunga på torsdagar.
Det är nån sorts lag, tror jag.
Mest bör man sjunga med Heino.
Vi får aldrig glömma bort att sjunga med Heino.
Bingo Rimérs nya karriär i Tyskland?
I dag är det möte i Stockholm.
Prat om att eventuellt göra en ny Suneteater.
Vi får väl se hur det går.
Annars så rullar det mest på med skrivandet av en ny Bertbok.
Och så ett lite hemligt projekt som jag hoppas kunna berätta om SNART!
:)
Ha en fin torsdag - och SJUNG, SJUNG, SJUNG!!!
Det innebär nämligen att det är sjungdag.
Trodde att alla visste det.
Man måste sjunga på torsdagar.
Det är nån sorts lag, tror jag.
Mest bör man sjunga med Heino.
Vi får aldrig glömma bort att sjunga med Heino.
Bingo Rimérs nya karriär i Tyskland?
I dag är det möte i Stockholm.
Prat om att eventuellt göra en ny Suneteater.
Vi får väl se hur det går.
Annars så rullar det mest på med skrivandet av en ny Bertbok.
Och så ett lite hemligt projekt som jag hoppas kunna berätta om SNART!
:)
Ha en fin torsdag - och SJUNG, SJUNG, SJUNG!!!
onsdag 17 november 2010
Kaffe
Det är tydligen bevisat att om man dricker kaffe så är det 66 procent mindre risk att man kommer begå självmord.
Jag undrar vad det har med kaffe att göra?
Kan det vara så att man blir galen om man inte får kaffe och vill ta livet av sig - och när man därefter dricker kaffe så vill man leva igen.
Ni vet väl att Gustav den tredje bestämt hävdade att kaffe var helt livsfarligt!
För att bevisa det lät han en dömd mördare slippa traditionell avrättning för att istället plågas ihjäl av kaffedrickande.
Jag undrar lite hur det måste ha låtit:
- Jag dömmer dig till döden. Drick kaffe!
- Jag vill inte.
- Du ska döden dö av ditt drickande av kaffe!
- Nåd! Nåd!
Hur som helst.
Som jämförelsetal valde kungen att låta en annan våldsverkare benådades sedan han lovat att dricka te varenda dag.
- Du blir benådad.
- Tack.
- På ett villkor.
- Låt höra.
- Du måste lova att dricka te varje dag i hela ditt liv.
- Får jag välja sort själv?
- Earl Grey!
Två läkare utsågs att övervaka experimentet och se vem som dog först.
Det blev de två läkarna...
Aj, då...
Näst i tur av de inblandade var kungen själv som sköts på operamaskeraden år 1792
(hoppsan! har jag inte sagt att maskerad är ett helvete!) medan de två testpersonerna levde i allra högsta välmåga.
Till slut, efter många år, avled den ene brottslingen - 83 år gammal.
Det var.....tedrickaren.
Hur länge kaffedrickaren klarade sig framgår inte av historien.
Men vem vet..han kanske lever än i dag?
Han kanske sitter nånstans på ett fik och surplar kaffe.
Ungefär som Ferdinand som sitter under sin korkek.
"Och han är mycket, mycket..lycklig!"
Jag undrar vad det har med kaffe att göra?
Kan det vara så att man blir galen om man inte får kaffe och vill ta livet av sig - och när man därefter dricker kaffe så vill man leva igen.
Ni vet väl att Gustav den tredje bestämt hävdade att kaffe var helt livsfarligt!
För att bevisa det lät han en dömd mördare slippa traditionell avrättning för att istället plågas ihjäl av kaffedrickande.
Jag undrar lite hur det måste ha låtit:
- Jag dömmer dig till döden. Drick kaffe!
- Jag vill inte.
- Du ska döden dö av ditt drickande av kaffe!
- Nåd! Nåd!
Hur som helst.
Som jämförelsetal valde kungen att låta en annan våldsverkare benådades sedan han lovat att dricka te varenda dag.
- Du blir benådad.
- Tack.
- På ett villkor.
- Låt höra.
- Du måste lova att dricka te varje dag i hela ditt liv.
- Får jag välja sort själv?
- Earl Grey!
Två läkare utsågs att övervaka experimentet och se vem som dog först.
Det blev de två läkarna...
Aj, då...
Näst i tur av de inblandade var kungen själv som sköts på operamaskeraden år 1792
(hoppsan! har jag inte sagt att maskerad är ett helvete!) medan de två testpersonerna levde i allra högsta välmåga.
Till slut, efter många år, avled den ene brottslingen - 83 år gammal.
Det var.....tedrickaren.
Hur länge kaffedrickaren klarade sig framgår inte av historien.
Men vem vet..han kanske lever än i dag?
Han kanske sitter nånstans på ett fik och surplar kaffe.
Ungefär som Ferdinand som sitter under sin korkek.
"Och han är mycket, mycket..lycklig!"
söndag 14 november 2010
NASA är rasister...?
Läste i tidningen att NASA har upptäckt en brun dvärg i rymden.
Och om man lyser på den med infrarött ljus så lyser den grön!
Jag förstår inte att det inte är fler människor som reagerar på detta uttalande.
NASA har dessutom fräckheten att kalla den stackars dvärgen för "ett klot som stinker".
Är inte det rasistiskt?
Bara för att den stackaren råkar vara dvärg och brun så behöver väl inte NASA skriva så nedlåtande om den?
De menar att "klotet", det vill säga den bruna dvärgen, är fylld av metangas och stinker som ruttna ägg.
Metangas är samma sorts gas som finns i fisar och pruttar.
Alltså...
Jag anser att den där stackars bruna dvärgen kan och bör stämma NASA för förtal.
Det är ju ingen hejd på elakheterna!
NASA fortsätter sin smutskastning genom att hävda att alla som kommer i närheten av den bruna dvärgen kommer dö.
Eftersom den stinker så illa.
Oj.
Först och främst så heter det inte "dvärg". Man säger "småväxta" nu för tiden.
Och att den lille mannen skulle vara brun är inget som man heller behöver påpeka som något speciellt.
Man kan kalla de bruna dvärgarna för "afrikanska småväxt män" eller "mörkhyad småväxt människa", men det är inte okej att kalla honom för en "brun dvärg" som dessutom luktar prutt och får folk att avlida om man kommer i hans närhet.
Det är förtal, helt enkelt!
Jag föreslår att den stackars utsatta småväxta genast kontaktar en advokat som kan genomföra stämningen mot NASA.
Lycka till!
Bild på en helt annan mörkhyad småväxt person.
Läs fakta om den stackars utsatta bruna dvärgen HÄR!
Ha en god söndag alla människor.
Både pappor och alla andra.
Och om man lyser på den med infrarött ljus så lyser den grön!
Jag förstår inte att det inte är fler människor som reagerar på detta uttalande.
NASA har dessutom fräckheten att kalla den stackars dvärgen för "ett klot som stinker".
Är inte det rasistiskt?
Bara för att den stackaren råkar vara dvärg och brun så behöver väl inte NASA skriva så nedlåtande om den?
De menar att "klotet", det vill säga den bruna dvärgen, är fylld av metangas och stinker som ruttna ägg.
Metangas är samma sorts gas som finns i fisar och pruttar.
Alltså...
Jag anser att den där stackars bruna dvärgen kan och bör stämma NASA för förtal.
Det är ju ingen hejd på elakheterna!
NASA fortsätter sin smutskastning genom att hävda att alla som kommer i närheten av den bruna dvärgen kommer dö.
Eftersom den stinker så illa.
Oj.
Först och främst så heter det inte "dvärg". Man säger "småväxta" nu för tiden.
Och att den lille mannen skulle vara brun är inget som man heller behöver påpeka som något speciellt.
Man kan kalla de bruna dvärgarna för "afrikanska småväxt män" eller "mörkhyad småväxt människa", men det är inte okej att kalla honom för en "brun dvärg" som dessutom luktar prutt och får folk att avlida om man kommer i hans närhet.
Det är förtal, helt enkelt!
Jag föreslår att den stackars utsatta småväxta genast kontaktar en advokat som kan genomföra stämningen mot NASA.
Lycka till!
Bild på en helt annan mörkhyad småväxt person.
Läs fakta om den stackars utsatta bruna dvärgen HÄR!
Ha en god söndag alla människor.
Både pappor och alla andra.
onsdag 10 november 2010
Det ordnar sig alltid
I dag är det SNÖ.
Inte så där lite pudersnö som man nyser bort.
Nä, det är "hej mitt vinterland".
Brr..
Jag är ingen fantast av vinter.
Så är det bara.
Men som sagt - det ordnar sig alltid. Precis som i sången.
I dag har jag bytt däck på bilen och svarat på en massa mail som har legat osvarade en tid.
Skönt att få sånt gjort också.
I morgon skulle jag och Anders egentligen ha åkt till Stockholm för att jobba med manuset till Sunefilmen tillsammans med regissören, Hannes.
Men Hannes fick förhinder så det blir skjutet till lite senare.
Jag får jobba med andra saker istället.
HELST får jag jobba inomhus!
Men helst skulle jag vilja åka på en kryssning i söderhavet.
Eller kanske en kyssning?
Fridens alla människor!
Inte så där lite pudersnö som man nyser bort.
Nä, det är "hej mitt vinterland".
Brr..
Jag är ingen fantast av vinter.
Så är det bara.
Men som sagt - det ordnar sig alltid. Precis som i sången.
I dag har jag bytt däck på bilen och svarat på en massa mail som har legat osvarade en tid.
Skönt att få sånt gjort också.
I morgon skulle jag och Anders egentligen ha åkt till Stockholm för att jobba med manuset till Sunefilmen tillsammans med regissören, Hannes.
Men Hannes fick förhinder så det blir skjutet till lite senare.
Jag får jobba med andra saker istället.
HELST får jag jobba inomhus!
Men helst skulle jag vilja åka på en kryssning i söderhavet.
Eller kanske en kyssning?
Fridens alla människor!
tisdag 9 november 2010
Ibland blir det lite fel...
Här om dagen dök det upp en gammal bekant på Facebook.
Kul, tyckte jag!
Såg direkt att han hade gjort en sån där rolig specialbild som sin presentationsbild.
Ännu mer roligt, tänkte jag och skrev en kommentar på hans bild.
"Kul bild. Är det FatBooth?"
Och han svarade kort:
"nej"
Sen var jag röd i ansiktet en stund.
Och var tvungen att ta bort honom som kompis.
Det gick bara inte att vara kvar i skammen.
Här är en bild på mig MED fatbooth.
Jag menar om ni undrar.
Riktigt så fet är jag inte ännu.
Men det är ju iofs inte jul än.
Mycket kan hända under skinkans högtid.
I dag håller jag på och planerar och strukturerar en del jobb.
Och det är KUL!
I går fick jag en sån där idé som jag bara älskar att få.
En sån som gjorde att jag genast skrev fem sidor till ett utkast.
Det kan bli en bok, en film eller lite vad som helst av den idéen.
Spännande!
Och Malmö FF vann guld i fotboll.
Det var ju kul för dem.
Här kommer deras hejarklack...
Hur kul som helst!
Nu ska jag återgå till min lilla planering.
Ha en fin tisdag alla människor!
Kul, tyckte jag!
Såg direkt att han hade gjort en sån där rolig specialbild som sin presentationsbild.
Ännu mer roligt, tänkte jag och skrev en kommentar på hans bild.
"Kul bild. Är det FatBooth?"
Och han svarade kort:
"nej"
Sen var jag röd i ansiktet en stund.
Och var tvungen att ta bort honom som kompis.
Det gick bara inte att vara kvar i skammen.
Här är en bild på mig MED fatbooth.
Jag menar om ni undrar.
Riktigt så fet är jag inte ännu.
Men det är ju iofs inte jul än.
Mycket kan hända under skinkans högtid.
I dag håller jag på och planerar och strukturerar en del jobb.
Och det är KUL!
I går fick jag en sån där idé som jag bara älskar att få.
En sån som gjorde att jag genast skrev fem sidor till ett utkast.
Det kan bli en bok, en film eller lite vad som helst av den idéen.
Spännande!
Och Malmö FF vann guld i fotboll.
Det var ju kul för dem.
Här kommer deras hejarklack...
Hur kul som helst!
Nu ska jag återgå till min lilla planering.
Ha en fin tisdag alla människor!
onsdag 3 november 2010
Det går bra för mig!
Alltså jag måste vara mannen med världens största tur!
Jag har vunnit en massa trevliga saker - utan att ens vara med och tävla!
det är ju oerhört bra!
Läs bara här:
"Kära Soeren
Du har vunnit vår kupong Jack Pot!
Idag är din lyckliga dag, är du en av ett fåtal utvalda som har valts ut slumpvis ges en $ 15 kupong på huset.
Gå med i vår klubb idag och vara på väg att vinster genom att spela alla dina casino favoriter och för att hålla er kommer tillbaka, ser vi till att vi har den mest betalande Jack Krukor på nätet.
Kom in och snurra din väg till roliga och rikedomar."
----
Ganska otroligt, va?
Jag skyndade mig att svara på det trevliga mailet:
Kära Jack Krukor.
Det var väldigt snällt att jag vann 15 Dollar, utan att vara med i er tävling.
Jag är tyvärr inte så särskilt intresserad av spel och dobbel, men du kan gärna skicka mitt pris hem till mig i alla fall.
Jag tycker ju om att vinna!
Tack!
Vänliga hälsningar
/Sören Olsson
----
Sen fick jag ytterligare ett mail.
den här gången så handlade det om ganska mycket mer pengar...
----
BETALNING GODKÄNNANDE från Världsbanken London, Storbritannien.
Jag rev Fr Anthony Phillips, Bill och Exchange chef / sekreterare
Allmänt, chef för Världsbanken Finance Group, London Branch,
inrättats för att bekämpa bedrägeri och olaglig verksamhet över hela världen.
Denna grupp ansvarar för att utreda legitimiteten av obetalda
kontrakt, arvs-och lotto vinnande krav från företag och enskilda och
leder utbetalande myndigheter (banker) över hela världen till omedelbar betalning av
verifierade påståenden till stödmottagarna utan ytterligare dröjsmål. Du blir lagligt
kontaktas om frisläppande av din efterlängtade fond. Efter en detaljerad granskning
av din fil, har Världsbanken arbetsgruppen mandat att din fond bör omedelbart frige.
Summan av $ 7,000,000.00 USD (sju miljoner USA-dollar) har godkänts i
till din fördel via mitt skrivbord. Jag vill därför informera dig om att din betalning behandlas
och kommer att släppas till dig så fort du svarar på detta brev.
Vänligen nytt bekräfta följande till mig:
(1) Namn
(2) Telefon och Fax
(3) Företagets namn och hemadress, yrke
Notera att ovanstående fonden har rensats från terrorister eller bedrägeri
aktiviteter. Tack för ditt samarbete.
Rev Fr Anthony Phillips
(Generalsekreterare)
Världsbanksgruppen
---
Det är ju helt otroligt!
Även detta mail svarade jag på, förstås.
-----------
Hej Rev Fr Anthony Phillips
Tack för din överraskande och trevliga mail.
Jag hade verkligen ingen aning om att jag hade möjlighet att få en massa pengar så där bara utan vidare.
7 miljoner amerikanska dollar är ingen piss i havet, må jag säga!
Du skriver om ett släppande av min efterlängtade fond. Där vet jag inte riktigt vad du menar.
Jag har ingen sådan fond, så kanske är det hela ett missförstånd, trots allt?
Du kanske menar någon annan Sören Olsson?
Hur som helst så är jag glad för ditt erbjudande, och om ingen annan vill ha pengarna så kan ju jag så klart ta emot dem.
Det är helt okej!
Här är mina uppgifter:
1. Sören Olsson (det trodde jag att du visste?)
2. Tel: 07X-XXX XXX (man kan aldrig vara tillräckligt försiktig i dessa dagar - som du vet) Fax? Vilket årtionde kommer du från, egentligen? Finns det någon som använder en fax i dessa dagar? Jag förstod att du bara skojade!
Fax.. Ha ha ha!
3. BLISS AB, Adress okänd, Verksamhet - författande.
Ha nu en riktigt fin dag och hälsa alla de andra grabbarna och tjejerna på Världsbanksgruppen.
Vänligen
/Sören Olsson
---
Som om dessa två mail inte var nog.
Snart fick jag ett mail från "min gode vän Fann Xu".
Jag känner i och för sig ingen med det namnet.
men Fann Xu kanske inte har så många vänner.
Han får vara min vän om han vill det!
Så här skrev han:
---
Hej, min gode vän
Jag köpte en Canon EOS 7D 18 megapixels CMOS DSLR-kamera med 3-tums LCD (Body Only) från denna webbplats (www.hongkong-wholesale.com) förra månaden, som fungerar mycket bra, jag tycker det är ett shoppingparadis som kan ge dig mycket nytta, så jag vill dela den med dig! Det är verkligen värt att göra ett försök.
Om du också gillar det, missa inte! jag också informera er en god nyhet, har detta företag säljfrämjande nu, de erbjuder 20% rabatt på de första 100 kunder varje dag, varar verksamheten en vecka, jag hoppas att ni kan hålla detta tillfälle!
Hoppas allt går bra
---
Jag kunde inte låta bli att svara till min gode vän Fann.
---
Hej själv min gode vän!
Hoppas att du mår bra och att vädret är bra där du bor.
Jag minns inte att du har berättat var du bor, vilket ju är lite konstigt eftersom vi ju är så goda vänner.
Men nu ska jag inte haka upp mig på detaljer.
Det var trevligt att höra att du är nöjd med dina inköp på Honkong Wholesale.
Det verkar ju verkligen vara ett riktigt bra ställe om man vill köpa elektronikprylar.
I alla fall om man bor i HongKong.
Jag bor ju som du vet inte där, utan i Örebro.
Men om jag någon gång kommer till HongKong så lovar jag att kika in och se om det är några elektriska saker som behövs.
Så tack för ditt tips, min gode vän.
Hoppas att vi snart får möjlighet att träffas på riktigt - och inte bara i denna digitala form.
Hälsa barnen och frugan om du har några.
Kram
/vännen Sören
----
Men som om dessa mail inte var nog!
Jag fick veta att jag hade vunnit ännu mer pengar!
----
!! GRATTIS!!
Kära Sweepstakes Winner,
Vi är glada att meddela att du har dykt upp som en vinnare i 3: e kategori av vår nyligen avslutade tävlingar för mobiltelefonanvändare. Detta promo är sponsrad av Blackberry, Nokia, Motorola, Apple iPhone, Sony Erickson och Samsung mobil i samband med din lokala mobiloperatör.
Dessa är dina PRIS DETALJER.
DRAW #. EL/BFO-938411, batch #. EL/P-22653799
Prispengar. $ 4,773,300.00
För ditt pris samling vidarebefordra ovanstående uppgifter med ditt telefonnummer och adress till din betalning ombud:
Mr J.T Myers
Via e-post: jamesmyers@accountant.com
Genom Tel: +44 702 407 7792
-----
Jag svarade även på detta mail.
-----
Kära Mr J.T Myers
Jag blev verkligen glad och överraskad att jag har vunnit ett så fint pris genom att använda en mobiltelefon.
Det är ju helt otroligt!
Att plötsligt bara få tillgång till 4,7 miljoner dollar är ju inget som händer varje dag!
Jag förstår bara inte varför du inte kan skicka hela summan i en postväxel?
Det borde väl vara det enklaste?
Eller annars så kan jag åka hem till dig och hämta pengarna.
Vad sägs om det?
Då slipper vi en massa krångel med banker och överföringar och sånt.
Vad säger du?
Kan du träffas nästa helg, kanske?
Då kan jag komma loss och åka över och hämta pengarna.
Ser fram mot ditt svar
Vänliga hälsningar
/Sören
---
Det är ju helt otroligt vilken tur jag har.
Eller hur?
Ps: glöm inte att trycka på Read Speaker-knappen om du vill få blogginlägget uppläst.
Hysteriskt kul!
Jag har vunnit en massa trevliga saker - utan att ens vara med och tävla!
det är ju oerhört bra!
Läs bara här:
"Kära Soeren
Du har vunnit vår kupong Jack Pot!
Idag är din lyckliga dag, är du en av ett fåtal utvalda som har valts ut slumpvis ges en $ 15 kupong på huset.
Gå med i vår klubb idag och vara på väg att vinster genom att spela alla dina casino favoriter och för att hålla er kommer tillbaka, ser vi till att vi har den mest betalande Jack Krukor på nätet.
Kom in och snurra din väg till roliga och rikedomar."
----
Ganska otroligt, va?
Jag skyndade mig att svara på det trevliga mailet:
Kära Jack Krukor.
Det var väldigt snällt att jag vann 15 Dollar, utan att vara med i er tävling.
Jag är tyvärr inte så särskilt intresserad av spel och dobbel, men du kan gärna skicka mitt pris hem till mig i alla fall.
Jag tycker ju om att vinna!
Tack!
Vänliga hälsningar
/Sören Olsson
----
Sen fick jag ytterligare ett mail.
den här gången så handlade det om ganska mycket mer pengar...
----
BETALNING GODKÄNNANDE från Världsbanken London, Storbritannien.
Jag rev Fr Anthony Phillips, Bill och Exchange chef / sekreterare
Allmänt, chef för Världsbanken Finance Group, London Branch,
inrättats för att bekämpa bedrägeri och olaglig verksamhet över hela världen.
Denna grupp ansvarar för att utreda legitimiteten av obetalda
kontrakt, arvs-och lotto vinnande krav från företag och enskilda och
leder utbetalande myndigheter (banker) över hela världen till omedelbar betalning av
verifierade påståenden till stödmottagarna utan ytterligare dröjsmål. Du blir lagligt
kontaktas om frisläppande av din efterlängtade fond. Efter en detaljerad granskning
av din fil, har Världsbanken arbetsgruppen mandat att din fond bör omedelbart frige.
Summan av $ 7,000,000.00 USD (sju miljoner USA-dollar) har godkänts i
till din fördel via mitt skrivbord. Jag vill därför informera dig om att din betalning behandlas
och kommer att släppas till dig så fort du svarar på detta brev.
Vänligen nytt bekräfta följande till mig:
(1) Namn
(2) Telefon och Fax
(3) Företagets namn och hemadress, yrke
Notera att ovanstående fonden har rensats från terrorister eller bedrägeri
aktiviteter. Tack för ditt samarbete.
Rev Fr Anthony Phillips
(Generalsekreterare)
Världsbanksgruppen
---
Det är ju helt otroligt!
Även detta mail svarade jag på, förstås.
-----------
Hej Rev Fr Anthony Phillips
Tack för din överraskande och trevliga mail.
Jag hade verkligen ingen aning om att jag hade möjlighet att få en massa pengar så där bara utan vidare.
7 miljoner amerikanska dollar är ingen piss i havet, må jag säga!
Du skriver om ett släppande av min efterlängtade fond. Där vet jag inte riktigt vad du menar.
Jag har ingen sådan fond, så kanske är det hela ett missförstånd, trots allt?
Du kanske menar någon annan Sören Olsson?
Hur som helst så är jag glad för ditt erbjudande, och om ingen annan vill ha pengarna så kan ju jag så klart ta emot dem.
Det är helt okej!
Här är mina uppgifter:
1. Sören Olsson (det trodde jag att du visste?)
2. Tel: 07X-XXX XXX (man kan aldrig vara tillräckligt försiktig i dessa dagar - som du vet) Fax? Vilket årtionde kommer du från, egentligen? Finns det någon som använder en fax i dessa dagar? Jag förstod att du bara skojade!
Fax.. Ha ha ha!
3. BLISS AB, Adress okänd, Verksamhet - författande.
Ha nu en riktigt fin dag och hälsa alla de andra grabbarna och tjejerna på Världsbanksgruppen.
Vänligen
/Sören Olsson
---
Som om dessa två mail inte var nog.
Snart fick jag ett mail från "min gode vän Fann Xu".
Jag känner i och för sig ingen med det namnet.
men Fann Xu kanske inte har så många vänner.
Han får vara min vän om han vill det!
Så här skrev han:
---
Hej, min gode vän
Jag köpte en Canon EOS 7D 18 megapixels CMOS DSLR-kamera med 3-tums LCD (Body Only) från denna webbplats (www.hongkong-wholesale.com) förra månaden, som fungerar mycket bra, jag tycker det är ett shoppingparadis som kan ge dig mycket nytta, så jag vill dela den med dig! Det är verkligen värt att göra ett försök.
Om du också gillar det, missa inte! jag också informera er en god nyhet, har detta företag säljfrämjande nu, de erbjuder 20% rabatt på de första 100 kunder varje dag, varar verksamheten en vecka, jag hoppas att ni kan hålla detta tillfälle!
Hoppas allt går bra
---
Jag kunde inte låta bli att svara till min gode vän Fann.
---
Hej själv min gode vän!
Hoppas att du mår bra och att vädret är bra där du bor.
Jag minns inte att du har berättat var du bor, vilket ju är lite konstigt eftersom vi ju är så goda vänner.
Men nu ska jag inte haka upp mig på detaljer.
Det var trevligt att höra att du är nöjd med dina inköp på Honkong Wholesale.
Det verkar ju verkligen vara ett riktigt bra ställe om man vill köpa elektronikprylar.
I alla fall om man bor i HongKong.
Jag bor ju som du vet inte där, utan i Örebro.
Men om jag någon gång kommer till HongKong så lovar jag att kika in och se om det är några elektriska saker som behövs.
Så tack för ditt tips, min gode vän.
Hoppas att vi snart får möjlighet att träffas på riktigt - och inte bara i denna digitala form.
Hälsa barnen och frugan om du har några.
Kram
/vännen Sören
----
Men som om dessa mail inte var nog!
Jag fick veta att jag hade vunnit ännu mer pengar!
----
!! GRATTIS!!
Kära Sweepstakes Winner,
Vi är glada att meddela att du har dykt upp som en vinnare i 3: e kategori av vår nyligen avslutade tävlingar för mobiltelefonanvändare. Detta promo är sponsrad av Blackberry, Nokia, Motorola, Apple iPhone, Sony Erickson och Samsung mobil i samband med din lokala mobiloperatör.
Dessa är dina PRIS DETALJER.
DRAW #. EL/BFO-938411, batch #. EL/P-22653799
Prispengar. $ 4,773,300.00
För ditt pris samling vidarebefordra ovanstående uppgifter med ditt telefonnummer och adress till din betalning ombud:
Mr J.T Myers
Via e-post: jamesmyers@accountant.com
Genom Tel: +44 702 407 7792
-----
Jag svarade även på detta mail.
-----
Kära Mr J.T Myers
Jag blev verkligen glad och överraskad att jag har vunnit ett så fint pris genom att använda en mobiltelefon.
Det är ju helt otroligt!
Att plötsligt bara få tillgång till 4,7 miljoner dollar är ju inget som händer varje dag!
Jag förstår bara inte varför du inte kan skicka hela summan i en postväxel?
Det borde väl vara det enklaste?
Eller annars så kan jag åka hem till dig och hämta pengarna.
Vad sägs om det?
Då slipper vi en massa krångel med banker och överföringar och sånt.
Vad säger du?
Kan du träffas nästa helg, kanske?
Då kan jag komma loss och åka över och hämta pengarna.
Ser fram mot ditt svar
Vänliga hälsningar
/Sören
---
Det är ju helt otroligt vilken tur jag har.
Eller hur?
Ps: glöm inte att trycka på Read Speaker-knappen om du vill få blogginlägget uppläst.
Hysteriskt kul!
måndag 1 november 2010
Var en flod!
Tid är intressant.
För när man blickar bakåt genom sitt eget liv så blir vi ofta förvånade.
Vi upptäcker att saker som vi trodde skulle vara bra för oss visade sig bli något helt annat.
Och det som vi till en början trodde skulle göra vårt liv till ett evigt elände har kanske visat sig vara den största gåvan.
Men i stunden när livet inträffar så har vi sällan tillräckligt mycket acceptens för att kunna se saker som de är.
Vi värderar oftast livet alldeles för snabbt!
Vad är bra?
Vad är dåligt?
Hur ska vi kunna svara på det innan vi har levt färdigt våra liv?
Livet inträffar vare sig vi vill eller inte.
Vi kan försöka ställa oss utanför och blunda hårt.
Men det innebär inte att livet för den sakens skull slutar att hända.
Livet händer hela tiden.
Vi kan inte planera våra liv i minsta detalj.
Och för mig är det en gåva att inte veta.
Att leva med ovisshet är en vacker konst.
Att inte veta vad livet, framtiden, dagen eller stunder för med sig kan vara underbar möjlighet.
Livet är en resa från födelsen till en säker död.
Det är det enda som vi med säkerhet kan säga.
Allt där emellan är som en flod.
Den kan virvla vilt och porla stillsamt.
Den kan stöta på motstånd och strömmar.
Men det viktigaste av allt är att den aldrig står helt stilla.
Så försök inte att vara en vattenpöl.
Var en flod.
Det är du värd!
Nu är det måndag.
Full fart, som vanligt.
I morgon ska jag och föreläsa och "Prins Annorlunda" i Göteborg.
Ska bli kul!
Ha en fin kväll alla människor!
För när man blickar bakåt genom sitt eget liv så blir vi ofta förvånade.
Vi upptäcker att saker som vi trodde skulle vara bra för oss visade sig bli något helt annat.
Och det som vi till en början trodde skulle göra vårt liv till ett evigt elände har kanske visat sig vara den största gåvan.
Men i stunden när livet inträffar så har vi sällan tillräckligt mycket acceptens för att kunna se saker som de är.
Vi värderar oftast livet alldeles för snabbt!
Vad är bra?
Vad är dåligt?
Hur ska vi kunna svara på det innan vi har levt färdigt våra liv?
Livet inträffar vare sig vi vill eller inte.
Vi kan försöka ställa oss utanför och blunda hårt.
Men det innebär inte att livet för den sakens skull slutar att hända.
Livet händer hela tiden.
Vi kan inte planera våra liv i minsta detalj.
Och för mig är det en gåva att inte veta.
Att leva med ovisshet är en vacker konst.
Att inte veta vad livet, framtiden, dagen eller stunder för med sig kan vara underbar möjlighet.
Livet är en resa från födelsen till en säker död.
Det är det enda som vi med säkerhet kan säga.
Allt där emellan är som en flod.
Den kan virvla vilt och porla stillsamt.
Den kan stöta på motstånd och strömmar.
Men det viktigaste av allt är att den aldrig står helt stilla.
Så försök inte att vara en vattenpöl.
Var en flod.
Det är du värd!
Nu är det måndag.
Full fart, som vanligt.
I morgon ska jag och föreläsa och "Prins Annorlunda" i Göteborg.
Ska bli kul!
Ha en fin kväll alla människor!
söndag 31 oktober 2010
Böcker väntar på att bli signerade
I dag fortsätter vi att signera våra böcker i Göteborgsområdet.
Eller...
i dag är det Borås, Lerum och Allum.
Så det är inget mer inne i stan.
Kanske lika bra med tanke på bombhoten.
Och tiden ställdes om automatiskt i min iPhone i natt.
Det är konstigt det där med teknik, för jag kunde ju inte veta i morse om tiden var omställd automatiskt eller inte.
Så jag fick ringa hederliga gamla 90510 och kontrollera.
Snart dags att checka ut från hotellet och dra mot Borås.
Under tiden kan ni få njuta av en till liten videosnutt.
Den här gången i form av en musikvideo - från Jamaica.
Och NEJ vi rökte inte på någon av oss.
Vilket gjorde att vi betraktades som väldigt udda och annorlunda.
Många undrade vad i helvete vi i så fall gjorde på Jamaica.
Men det kan väl alla se?
Vi hade kul.
Ha en skön söndag alla människor!
Eller...
i dag är det Borås, Lerum och Allum.
Så det är inget mer inne i stan.
Kanske lika bra med tanke på bombhoten.
Och tiden ställdes om automatiskt i min iPhone i natt.
Det är konstigt det där med teknik, för jag kunde ju inte veta i morse om tiden var omställd automatiskt eller inte.
Så jag fick ringa hederliga gamla 90510 och kontrollera.
Snart dags att checka ut från hotellet och dra mot Borås.
Under tiden kan ni få njuta av en till liten videosnutt.
Den här gången i form av en musikvideo - från Jamaica.
Och NEJ vi rökte inte på någon av oss.
Vilket gjorde att vi betraktades som väldigt udda och annorlunda.
Många undrade vad i helvete vi i så fall gjorde på Jamaica.
Men det kan väl alla se?
Vi hade kul.
Ha en skön söndag alla människor!
torsdag 28 oktober 2010
Jamaica 1988
Ibland är det spännande att minnas.
När jag och Anders var på väg hem från Stockholm i tisdags så satt en kille på stolen bredvid oss.
Anders kände först inte igen honom.
Men det gjorde jag.
Han var en av sex killar som åkte till Jamaica i december 1988.
Vi började prata om att vi borde hitta ett tillfälle att träffas igen.
För att återuppleva gamla minnen.
Jag sa att jag hade två fullmatade VHS-filmer med sånt som vi filmade under resan.
Jag lovade att försöka föra över det på DVD.
Nu har jag börjat med det och det är riktigt skojsigt!
När jag ändå sitter och håller på med alla mina kvitton så kan jag ju låta videobandspelaren stå och rulla över till hårddisken under tiden.
Och så hittade jag ett litet guldkorn!
En sång som jag inte kom ihåg att vi fick inspelat!
Två män som spelade och sjöng på stranden för att tjäna ihop till lite dryck och mat.
Fantastisk röst, tycker jag!
Så lite kan behövas på en vanlig torsdag för att livet ska kännas lite roligare igen.
Nu åter till min hög med kvitton...
När jag och Anders var på väg hem från Stockholm i tisdags så satt en kille på stolen bredvid oss.
Anders kände först inte igen honom.
Men det gjorde jag.
Han var en av sex killar som åkte till Jamaica i december 1988.
Vi började prata om att vi borde hitta ett tillfälle att träffas igen.
För att återuppleva gamla minnen.
Jag sa att jag hade två fullmatade VHS-filmer med sånt som vi filmade under resan.
Jag lovade att försöka föra över det på DVD.
Nu har jag börjat med det och det är riktigt skojsigt!
När jag ändå sitter och håller på med alla mina kvitton så kan jag ju låta videobandspelaren stå och rulla över till hårddisken under tiden.
Och så hittade jag ett litet guldkorn!
En sång som jag inte kom ihåg att vi fick inspelat!
Två män som spelade och sjöng på stranden för att tjäna ihop till lite dryck och mat.
Fantastisk röst, tycker jag!
Så lite kan behövas på en vanlig torsdag för att livet ska kännas lite roligare igen.
Nu åter till min hög med kvitton...
onsdag 27 oktober 2010
NU är en viktig stund
I går var jag och Anders i Stockholm och presenterade den tänkta Sunefilmen tillsammans med Hannes och Patrik, för en filmkonsulent på filminstitutet.
Ska bli spännande att se vad de tycker.
I dag har jag haft svår ångest.
Det stavas KVITTON!
Ja, jag trodde inte att det var SÅ många kvitton som skulle ordnas och sorteras och arkiveras.
Det är kvitton från slutet av juni.
Påminnelsen från sommaren är oundviklig och jag känner sorg över att den försvann så snabbt.
Stunderna försvann hysteriskt kvickt.
För några veckor sen lät jag producera upp ett par låtar som jag har skrivit genom åren.
En av de bästa låtarna som jag har gjort, enligt mig själv heter "NU är av Gud". Den kan ni lyssna på om ni klickar på den här länken.
I morgon är det mer kvitton och annat pyssel.
Sen är det fredag och då ska vi signera böcker i Göteborgsområdet.
Vi är där mellan fredag och söndag enligt följande schema:
Fredag 29/10
Stenungsund 12-14
Kungälv 15-16
Lördag 30/10
Backaplan 11.30-12.30
Järntorget 13.00-14.00
Frölunda torg 14.30-16
Söndag 31/10
Borås 12-13
Lerum 14-15
Allum 16-17
Har ni vägarna förbi - kom och hälsa på!
Fridens och god kväll på er alla!
Ska bli spännande att se vad de tycker.
I dag har jag haft svår ångest.
Det stavas KVITTON!
Ja, jag trodde inte att det var SÅ många kvitton som skulle ordnas och sorteras och arkiveras.
Det är kvitton från slutet av juni.
Påminnelsen från sommaren är oundviklig och jag känner sorg över att den försvann så snabbt.
Stunderna försvann hysteriskt kvickt.
För några veckor sen lät jag producera upp ett par låtar som jag har skrivit genom åren.
En av de bästa låtarna som jag har gjort, enligt mig själv heter "NU är av Gud". Den kan ni lyssna på om ni klickar på den här länken.
I morgon är det mer kvitton och annat pyssel.
Sen är det fredag och då ska vi signera böcker i Göteborgsområdet.
Vi är där mellan fredag och söndag enligt följande schema:
Fredag 29/10
Stenungsund 12-14
Kungälv 15-16
Lördag 30/10
Backaplan 11.30-12.30
Järntorget 13.00-14.00
Frölunda torg 14.30-16
Söndag 31/10
Borås 12-13
Lerum 14-15
Allum 16-17
Har ni vägarna förbi - kom och hälsa på!
Fridens och god kväll på er alla!
måndag 25 oktober 2010
Det är farligt att leva.
Det är inte helt riksfritt att vara människa.
Att leva.
För risken finns alltid att man misslyckas.
I vårt samhälle tycks det ofta vara så hemskt att misslyckas.
Att göra fel.
Varför är det så?
Jag tror att det är oerhört viktigt att våra misslyckas.
Hur ska vi annars någonsin kunna göra något på ett annorlunda sätt?
Om vi aldrig testar att göra fel så får vi heller aldrig göra något på ett annat sätt.
Vi vill gärna göra rätt hela tiden.
Hela livet.
Men det är väl sällan så livet inträffar?
Jag tror att det är viktigt att komma ihåg att vi också måste få misslyckas för att senare kunna lyckas med det vi vill göra i livet.
Erkänn att det skulle vara trist om vi alltid gjorde allting rätt från första början?
Så varför inte?
Testa.
Försök.
Våga förändras.
Våga misslyckas.
Våga lyckas.
Om vi aldrig vågar testa någonting nytt i livet så lever vi i stort sett redan som döda.
Döden är ju väldigt trygg.
Då vet man vad man får.
Livet är raka motsatsen.
Den har en inbyggd osäkerhet och otrygghet.
Det är det som ÄR liv, anser jag!
Om man verkligen vill leva sitt liv så bör man vara beredd på faran att bli överraskad av oförutsedda händelser. Vi kan inte skydda oss från livet på något sätt.
Och ändå så tycks det så ofta vara så att människor helst vill försöka planera hela sin tillvaro.
Det bästa vore om man visste exakt vilken dag man ska dö i framtiden till och med.
För då skulle man kunna skicka ut en liten avskedshälsning i förväg och förbereda vänner och bekanta på det ofrånkomliga som skall inträffa under den planerade dagen.
Vi vill gärna ha kontroll på livets alla skeenden.
Och det kan väl vara bra att kunna planera och strukturera livet beroende på var man befinner sig i tillvaron.
Men enligt mig så är det viktigt att samtidigt hålla dörren till det okända öppen.
Vi kan inte planera hela livet.
Det går inte att vägra att låta det oförutsedda inträffa.
Ibland händer livet i alla fall.
Och när det gör det så blir de flesta av oss alltid överrumplade och förvånade.
Som om vi hade vår fastlagda plan klar för hela livet och att allt som bryter det mönstret är fel.
Kanske är det så att vi behöver träna oss i att leva mer med risker?
Risken att leva våra liv.
Ibland kanske vi skulle må bra av att låta oss bli överraskade av det livet vill ge oss.
Men den risken innebär också att vi behöver klara av misslyckanden.
Ibland blir saker bra, ibland blir det dåligt.
Men ofta tycks saker som vi först tror är dåligt visa sig vara nåt helt annat.
Om vi bara lär oss att acceptera det nya och okända.
Om man vill bestiga livets bergstoppar så måste man vara beredd på att man kan falla ner. Det är så lätt att halka till och glida ner för berget igen.
Men är det inte så att det är en del av förtjusningen med bergsklättrandet?
Att inte vara helt trygg.
Att leva med osäkerhet i tillvaron kan vara en kittlande krydda som skapar spännande smaksensationer i livet.
Så varsågod och njut av första tuggan av ditt nya liv.
(den här krönikan har jag publicerat i senaste numret av tidningen Föräldrakraft)
Att leva.
För risken finns alltid att man misslyckas.
I vårt samhälle tycks det ofta vara så hemskt att misslyckas.
Att göra fel.
Varför är det så?
Jag tror att det är oerhört viktigt att våra misslyckas.
Hur ska vi annars någonsin kunna göra något på ett annorlunda sätt?
Om vi aldrig testar att göra fel så får vi heller aldrig göra något på ett annat sätt.
Vi vill gärna göra rätt hela tiden.
Hela livet.
Men det är väl sällan så livet inträffar?
Jag tror att det är viktigt att komma ihåg att vi också måste få misslyckas för att senare kunna lyckas med det vi vill göra i livet.
Erkänn att det skulle vara trist om vi alltid gjorde allting rätt från första början?
Så varför inte?
Testa.
Försök.
Våga förändras.
Våga misslyckas.
Våga lyckas.
Om vi aldrig vågar testa någonting nytt i livet så lever vi i stort sett redan som döda.
Döden är ju väldigt trygg.
Då vet man vad man får.
Livet är raka motsatsen.
Den har en inbyggd osäkerhet och otrygghet.
Det är det som ÄR liv, anser jag!
Om man verkligen vill leva sitt liv så bör man vara beredd på faran att bli överraskad av oförutsedda händelser. Vi kan inte skydda oss från livet på något sätt.
Och ändå så tycks det så ofta vara så att människor helst vill försöka planera hela sin tillvaro.
Det bästa vore om man visste exakt vilken dag man ska dö i framtiden till och med.
För då skulle man kunna skicka ut en liten avskedshälsning i förväg och förbereda vänner och bekanta på det ofrånkomliga som skall inträffa under den planerade dagen.
Vi vill gärna ha kontroll på livets alla skeenden.
Och det kan väl vara bra att kunna planera och strukturera livet beroende på var man befinner sig i tillvaron.
Men enligt mig så är det viktigt att samtidigt hålla dörren till det okända öppen.
Vi kan inte planera hela livet.
Det går inte att vägra att låta det oförutsedda inträffa.
Ibland händer livet i alla fall.
Och när det gör det så blir de flesta av oss alltid överrumplade och förvånade.
Som om vi hade vår fastlagda plan klar för hela livet och att allt som bryter det mönstret är fel.
Kanske är det så att vi behöver träna oss i att leva mer med risker?
Risken att leva våra liv.
Ibland kanske vi skulle må bra av att låta oss bli överraskade av det livet vill ge oss.
Men den risken innebär också att vi behöver klara av misslyckanden.
Ibland blir saker bra, ibland blir det dåligt.
Men ofta tycks saker som vi först tror är dåligt visa sig vara nåt helt annat.
Om vi bara lär oss att acceptera det nya och okända.
Om man vill bestiga livets bergstoppar så måste man vara beredd på att man kan falla ner. Det är så lätt att halka till och glida ner för berget igen.
Men är det inte så att det är en del av förtjusningen med bergsklättrandet?
Att inte vara helt trygg.
Att leva med osäkerhet i tillvaron kan vara en kittlande krydda som skapar spännande smaksensationer i livet.
Så varsågod och njut av första tuggan av ditt nya liv.
(den här krönikan har jag publicerat i senaste numret av tidningen Föräldrakraft)
onsdag 20 oktober 2010
Vi gör det jämt
I dag är det onsdag.
Jag är i Göteborg och gör ett jobb för Kunskapscentrum för jämställd vård.
Det är en stor utställning i Nordstan här i Göteborg som visar upp en massa olika arbeten som görs för att utveckla jämställdhet inom vård och service i Västra Götaland.
Min roll är att vara nån sorts konferencier och inleda dagarna med att prata och reflektera lite över begreppet jämställdhet.
Det gick ju bra i går - så jag hoppas att det går lika bra i dag.
Klockan 12 drar det igång.
Det var spännande att se så många människor som stannade till och ville ta del av det ypperliga arbete som många gör för att förbättra jämställdheten.
På kvällen i går så var det middag på Operan här i Göteborg.
Trevligt.
Och då fick jag även "underhålla" en stund med lite prat om värdet av att göra fel.
Man kan ju inte alltid göra rätt.
Eller hur?
Om man aldrig gör fel så får man heller aldrig testa att göra någonting på ett annat sätt.
Misstag är en del av livet.
Vi behöver väl alla träna oss i att våga utsätta oss för livet mellan varven?
Sen spelade Daniel Lemma några låtar.
Fantastisk sångare!
Sen var det bara hopp i säng för att orka med den här dagen.
Nu börjar dagens jobb!
Åker åter mot Örebro vid sextiden i eftermiddag.
Misstänker att jag kommer sova en stund på tåget.
Om ni missade att lyssna i lördags på "Vid dagens slut" - så kan ni göra det HÄR!
Ha en härlig onsdag alla människor!
Jag är i Göteborg och gör ett jobb för Kunskapscentrum för jämställd vård.
Det är en stor utställning i Nordstan här i Göteborg som visar upp en massa olika arbeten som görs för att utveckla jämställdhet inom vård och service i Västra Götaland.
Min roll är att vara nån sorts konferencier och inleda dagarna med att prata och reflektera lite över begreppet jämställdhet.
Det gick ju bra i går - så jag hoppas att det går lika bra i dag.
Klockan 12 drar det igång.
Det var spännande att se så många människor som stannade till och ville ta del av det ypperliga arbete som många gör för att förbättra jämställdheten.
På kvällen i går så var det middag på Operan här i Göteborg.
Trevligt.
Och då fick jag även "underhålla" en stund med lite prat om värdet av att göra fel.
Man kan ju inte alltid göra rätt.
Eller hur?
Om man aldrig gör fel så får man heller aldrig testa att göra någonting på ett annat sätt.
Misstag är en del av livet.
Vi behöver väl alla träna oss i att våga utsätta oss för livet mellan varven?
Sen spelade Daniel Lemma några låtar.
Fantastisk sångare!
Sen var det bara hopp i säng för att orka med den här dagen.
Nu börjar dagens jobb!
Åker åter mot Örebro vid sextiden i eftermiddag.
Misstänker att jag kommer sova en stund på tåget.
Om ni missade att lyssna i lördags på "Vid dagens slut" - så kan ni göra det HÄR!
Ha en härlig onsdag alla människor!
måndag 18 oktober 2010
...så blev det måndag
Äntligen måndag!
Tänk om man kunde tänka så lite oftare.
Och det kan man ju!
Det är bara att göra det.
I lördags var jag och föreläste om "Prins Annorlunda" i Norrköping.
Det var väldigt kul!
Dessutom så var det en alldeles ypperligt trevlig publik!
Sen var det tänkt att jag kanske skulle åka upp till Stockholm och vara med på avslutningen av Dansfeber.
Men jag hade varken tid eller ork kvar till det.
På kvällen var jag ännu en gång med i radions "Vid dagens slut" där jag pratade om att det kan vara vettigare att flyta än att simma, som en metafor i livet.
Om ni missade det så kan man lyssna på det HÄR!
Söndagen ägnades åt att göra i ordning ena dotterns rum med ny säng och annat kuligt.
IKEA och jag är SÅ tighta just nu!
I dag är det som sagt måndag och jag håller på och förbereder ett jobb som jag ska göra i två dagar i Göteborg.
Jag ska vara konferencier på en utställning som heter "Vi gör det jämt".
Och det handlar inte om det som jag först hade hoppats på...
(och vad tänkte DU på när du läste uttrycket?)
Näe.
Det handlar om en annan väldigt viktig och angelägen sak i tillvaron.
Jämställdhet.
Ämnet är intressant och får många människor att reagera både positivt och negativt.
Jag hoppas kunna skriva nån rad direkt från utställningen i morgon och på onsdag.
Och om du har vägarna förbi Nordstan i morgon mellan 12-18 eller på onsdag samma tid så kom och hälsa på!
Nu åter till förberedelserna.
Trevlig måndag alla människor!
Tänk om man kunde tänka så lite oftare.
Och det kan man ju!
Det är bara att göra det.
I lördags var jag och föreläste om "Prins Annorlunda" i Norrköping.
Det var väldigt kul!
Dessutom så var det en alldeles ypperligt trevlig publik!
Sen var det tänkt att jag kanske skulle åka upp till Stockholm och vara med på avslutningen av Dansfeber.
Men jag hade varken tid eller ork kvar till det.
På kvällen var jag ännu en gång med i radions "Vid dagens slut" där jag pratade om att det kan vara vettigare att flyta än att simma, som en metafor i livet.
Om ni missade det så kan man lyssna på det HÄR!
Söndagen ägnades åt att göra i ordning ena dotterns rum med ny säng och annat kuligt.
IKEA och jag är SÅ tighta just nu!
I dag är det som sagt måndag och jag håller på och förbereder ett jobb som jag ska göra i två dagar i Göteborg.
Jag ska vara konferencier på en utställning som heter "Vi gör det jämt".
Och det handlar inte om det som jag först hade hoppats på...
(och vad tänkte DU på när du läste uttrycket?)
Näe.
Det handlar om en annan väldigt viktig och angelägen sak i tillvaron.
Jämställdhet.
Ämnet är intressant och får många människor att reagera både positivt och negativt.
Jag hoppas kunna skriva nån rad direkt från utställningen i morgon och på onsdag.
Och om du har vägarna förbi Nordstan i morgon mellan 12-18 eller på onsdag samma tid så kom och hälsa på!
Nu åter till förberedelserna.
Trevlig måndag alla människor!
lördag 9 oktober 2010
Livet är ett verb
I kväll sänds ännu ett avsnitt på p1:s "Vid dagens slut" där man kan lyssna på när jag funderar över att livet är ett verb.
Jag gillar den tanken.
Att livet är en pågående process och ingen sak som vi ska lära oss att hantera.
Ofta tror jag att vi människor försöker närma oss saker som inträffar som om det är något som är separerat från oss själva. Som om vi kan operera bort det som känns besvärligt så att vi kan fortsätta leva "som vanligt".
Jag tror att det sällan är på det viset.
Det är som om vi tar emot händelser som en sak, ett substantiv. Det blir ett projekt som vi ska lösa.
Och väldigt ofta handlar det i stället om att livet är en pågående process som vi varken vet början eller slutet på.
Händelserna är bara sånt som inträffar under resans gång.
Ibland händer det bra saker. Och ibland dåliga.
Det handlar mer om att hitta metoder att hantera det som inträffar i livet.
Den här veckan har det hänt en hel del saker.
Händelser i livets flöde.
Då är det ju som det ska!
Manusversion nummer 4 på Sunefilmen är klart.
Det känns spännande.
Nu återstår det att se om vi lyckas få till en finansiering av filmen.
Nästa vecka ska jag på filmpremiär i Stockholm, möten i Göteborg, Örebro och på lördag ska jag till Norrköping och föreläsa om "Prins Annorlunda".
Utöver det ska jag hinna skriva en del manus.
Och det är ju kul!
Och så en liten varning.
Ibland kan det löna sig att läsa innehållsförteckningen på det man ska äta.
Man vet ju aldrig vad man stoppar i sig!
Se bara här:
Tugga och svälj?
Ha en fridefull lördag alla människor!
Jag gillar den tanken.
Att livet är en pågående process och ingen sak som vi ska lära oss att hantera.
Ofta tror jag att vi människor försöker närma oss saker som inträffar som om det är något som är separerat från oss själva. Som om vi kan operera bort det som känns besvärligt så att vi kan fortsätta leva "som vanligt".
Jag tror att det sällan är på det viset.
Det är som om vi tar emot händelser som en sak, ett substantiv. Det blir ett projekt som vi ska lösa.
Och väldigt ofta handlar det i stället om att livet är en pågående process som vi varken vet början eller slutet på.
Händelserna är bara sånt som inträffar under resans gång.
Ibland händer det bra saker. Och ibland dåliga.
Det handlar mer om att hitta metoder att hantera det som inträffar i livet.
Den här veckan har det hänt en hel del saker.
Händelser i livets flöde.
Då är det ju som det ska!
Manusversion nummer 4 på Sunefilmen är klart.
Det känns spännande.
Nu återstår det att se om vi lyckas få till en finansiering av filmen.
Nästa vecka ska jag på filmpremiär i Stockholm, möten i Göteborg, Örebro och på lördag ska jag till Norrköping och föreläsa om "Prins Annorlunda".
Utöver det ska jag hinna skriva en del manus.
Och det är ju kul!
Och så en liten varning.
Ibland kan det löna sig att läsa innehållsförteckningen på det man ska äta.
Man vet ju aldrig vad man stoppar i sig!
Se bara här:
Tugga och svälj?
Ha en fridefull lördag alla människor!
måndag 4 oktober 2010
Dröm gränslöst
I lördags var jag återigen på radion och pratade i p1:s "Vid dagens slut".
det går att lyssna på programmet HÄR!
Och om du inte orkar klicka på några länkar så kan du läsa ungefär vad jag pratade om här...
----
Att drömma och fantisera är varje människas rättighet, tycker jag.
Ändå så tycks det ofta vara så att många ”inte kan med” att låta sig dras iväg av drömmar och fantasier.
Det är som om vissa tror att man måste vara måttlig även i drömvärlden.
Men drömmar skulle ju inte vara drömmar om de inte fick vara precis hur orealistiska som helst.
Hur galna och fantasirika som helst.
Att drömma gränslöst är spännande.
Att låta sig själv få ledas med i drömmen till något oändligt.
Till det som övergår vår fattningsförmåga.
Du behöver inte sätta upp gränser för ditt drömmande.
Det är bara en idé att drömmar ska vara inom rimlighetens ramar.
Att drömma gränslöst kräver ett visst mod.
För det kanske avslöjar en del av det du längtar efter i sin mest primitiva form.
Och vissa saker vi längtar efter kanske vi inte ens vill se?
Så vi försöker kontrollera även drömmarna.
Så att inget oförutsett inträffar där.
Men tänk om vi kan utmana oss själva att få drömma helt gränslöst.
Utan skyddsnät eller kontroll.
Dröm utan regler eller skyddsnät.
Kasta dig handlöst rakt in i dig själv.
Kanske dyker det upp någonting nytt från ditt undermedvetna som har väntat på sin chans att få bli lyssnat på?
Så var vaksam över det du drömmer.
Lyssna på dig själv.
Vad vill du ha sagt?
Passa på att lyssna medvetet på det som dina drömmar vill förmedla.
Låt drömmen få fritt spelrum.
Vem vet vad som kan hända då?
och du..sov så gott...
God natt!
det går att lyssna på programmet HÄR!
Och om du inte orkar klicka på några länkar så kan du läsa ungefär vad jag pratade om här...
----
Att drömma och fantisera är varje människas rättighet, tycker jag.
Ändå så tycks det ofta vara så att många ”inte kan med” att låta sig dras iväg av drömmar och fantasier.
Det är som om vissa tror att man måste vara måttlig även i drömvärlden.
Men drömmar skulle ju inte vara drömmar om de inte fick vara precis hur orealistiska som helst.
Hur galna och fantasirika som helst.
Att drömma gränslöst är spännande.
Att låta sig själv få ledas med i drömmen till något oändligt.
Till det som övergår vår fattningsförmåga.
Du behöver inte sätta upp gränser för ditt drömmande.
Det är bara en idé att drömmar ska vara inom rimlighetens ramar.
Att drömma gränslöst kräver ett visst mod.
För det kanske avslöjar en del av det du längtar efter i sin mest primitiva form.
Och vissa saker vi längtar efter kanske vi inte ens vill se?
Så vi försöker kontrollera även drömmarna.
Så att inget oförutsett inträffar där.
Men tänk om vi kan utmana oss själva att få drömma helt gränslöst.
Utan skyddsnät eller kontroll.
Dröm utan regler eller skyddsnät.
Kasta dig handlöst rakt in i dig själv.
Kanske dyker det upp någonting nytt från ditt undermedvetna som har väntat på sin chans att få bli lyssnat på?
Så var vaksam över det du drömmer.
Lyssna på dig själv.
Vad vill du ha sagt?
Passa på att lyssna medvetet på det som dina drömmar vill förmedla.
Låt drömmen få fritt spelrum.
Vem vet vad som kan hända då?
och du..sov så gott...
God natt!
måndag 27 september 2010
Bokmässan 2010
Oj.
Det var en intensiv mässa. Ännu en gång.
För 26:e året i rad så var jag och Anders på mässan och presenterade årets böcker, signerade och träffade läsare i alla åldrar.
Alltid lika kul!
En ska bort. Vem?
Ledtråd: Han är stark.
Bulle, Anders, Sören, Julle.
I den ordningen.
Om nån skulle råka ta fel.
Likheter behöver inte diskuteras ytterligare.
Bröderna Krull tillsammans med illustratören Mattias - som har hittat på hur de ska se ut.
Fler bilder kommer senare.
I lördags så var jag med i p1 - Vid dagens slut - och pratade lämpligt nog om ord.
Lyssna här!
Efter en sån här intensiv mässa så är det nästan som att man får lite träningsvärk i känslokroppen.
Det är så mycket intryck. Så många möten.
Och tröttheten kommer seglande som ett moln och lägger sig som en filt över tillvaron.
I en dag i alla fall.
Dags att vila sig i form, med andra ord.
Det var en intensiv mässa. Ännu en gång.
För 26:e året i rad så var jag och Anders på mässan och presenterade årets böcker, signerade och träffade läsare i alla åldrar.
Alltid lika kul!
En ska bort. Vem?
Ledtråd: Han är stark.
Bulle, Anders, Sören, Julle.
I den ordningen.
Om nån skulle råka ta fel.
Likheter behöver inte diskuteras ytterligare.
Bröderna Krull tillsammans med illustratören Mattias - som har hittat på hur de ska se ut.
Fler bilder kommer senare.
I lördags så var jag med i p1 - Vid dagens slut - och pratade lämpligt nog om ord.
Lyssna här!
Efter en sån här intensiv mässa så är det nästan som att man får lite träningsvärk i känslokroppen.
Det är så mycket intryck. Så många möten.
Och tröttheten kommer seglande som ett moln och lägger sig som en filt över tillvaron.
I en dag i alla fall.
Dags att vila sig i form, med andra ord.
söndag 19 september 2010
Inte så seriöst.
En riktigt vuxen människa kan inte vara allt för seriös.
För det finns egentligen ingenting att vara seriös inför!
I grund och botten så är kanske hela livet bara som en glädjefylld lek.
Och med hjälp av den egna medvetenheten så kan detta bli fullständigt klart för oss - att livet är en lekfull dans av energi.
Det är samma sorts energi som finns i träden, himlen, blommorna, havet och alla djuren.
Det är precis samma energi som bara dansar runt i olika former.
Kanske är det Guds lek som vi alla är en del av?
Och vi kan välja i varje vaken stund att dansa med eller ställa oss utanför och vägra släppa in den dansande energin i våra liv.
Det är valfritt!
Men även om vi väljer att inte låta livet få flöda genom oss i en glädjerik dans så innebär det ju inte att livet inte dansar för det.
Livets dans pågår oavsett om vi väljer att se den och följa med i leken eller om vi väljer att avstå från glädjen och rikedomen i att vara människa.
Jag påstår inte att livet endast är en dans på rosor!
Att vara människa innebär både smärtsamma, irriterande, oroande och glädjefulla stunder.
Den viktiga poängen som jag försöker påvisa är att vi kan förhålla oss till allt det som händer oss på ett mer lekfullt sätt.
Livet ÄR!
Ta det inte alltför seriöst!
Det blir inte mer viktigt för att man väljer att se tillvaron som allvarlig.
Lek livet.
Jag menar: varför inte?
Hittade en gammal goding på You-Tube.
Tycker att den passar fint nu så här när sommaren börjar säga hej då.
Texten är sjuk.
Och rolig.
Och inte särskilt seriös.
I dag är det val.
Det var minst fyra år sen sist!
Och om fyra år är det dags igen.
Jag har röstat. Är nöjd med det.
I morgon börjar en av årets roligaste veckor.
det är bokmässan i Göteborg.
Åker dit på onsdag och blir kvar till söndag.
Det är lika kul varje år!
Jag och Anders har varit där i alla år sen mässan började för 26 år sen.
I år kommer vi presentera de böcker som kommit ut i år.
Och det är:
* Bert och datadejten
* Galna Gatan - Får Mann vara med?
* Skämtaren Sune
* Håkan Bråkan och sagodagen
* Bröderna Krull
Och om några månader kommer en Sunebok till.
Det som är annorlunda i år är att Anders kommer ha med sin egen roman till mässan.
Kul!
För egen del så kommer ännu ett av mina program för radions "Vid dagens slut" att sändas på lördag kväll.
Det sänds på p1 klockan 21.45.
Lyssna!
Och som vanligt går det att lyssna på programmet på podradion om man råkar missa det!
För det finns egentligen ingenting att vara seriös inför!
I grund och botten så är kanske hela livet bara som en glädjefylld lek.
Och med hjälp av den egna medvetenheten så kan detta bli fullständigt klart för oss - att livet är en lekfull dans av energi.
Det är samma sorts energi som finns i träden, himlen, blommorna, havet och alla djuren.
Det är precis samma energi som bara dansar runt i olika former.
Kanske är det Guds lek som vi alla är en del av?
Och vi kan välja i varje vaken stund att dansa med eller ställa oss utanför och vägra släppa in den dansande energin i våra liv.
Det är valfritt!
Men även om vi väljer att inte låta livet få flöda genom oss i en glädjerik dans så innebär det ju inte att livet inte dansar för det.
Livets dans pågår oavsett om vi väljer att se den och följa med i leken eller om vi väljer att avstå från glädjen och rikedomen i att vara människa.
Jag påstår inte att livet endast är en dans på rosor!
Att vara människa innebär både smärtsamma, irriterande, oroande och glädjefulla stunder.
Den viktiga poängen som jag försöker påvisa är att vi kan förhålla oss till allt det som händer oss på ett mer lekfullt sätt.
Livet ÄR!
Ta det inte alltför seriöst!
Det blir inte mer viktigt för att man väljer att se tillvaron som allvarlig.
Lek livet.
Jag menar: varför inte?
Hittade en gammal goding på You-Tube.
Tycker att den passar fint nu så här när sommaren börjar säga hej då.
Texten är sjuk.
Och rolig.
Och inte särskilt seriös.
I dag är det val.
Det var minst fyra år sen sist!
Och om fyra år är det dags igen.
Jag har röstat. Är nöjd med det.
I morgon börjar en av årets roligaste veckor.
det är bokmässan i Göteborg.
Åker dit på onsdag och blir kvar till söndag.
Det är lika kul varje år!
Jag och Anders har varit där i alla år sen mässan började för 26 år sen.
I år kommer vi presentera de böcker som kommit ut i år.
Och det är:
* Bert och datadejten
* Galna Gatan - Får Mann vara med?
* Skämtaren Sune
* Håkan Bråkan och sagodagen
* Bröderna Krull
Och om några månader kommer en Sunebok till.
Det som är annorlunda i år är att Anders kommer ha med sin egen roman till mässan.
Kul!
För egen del så kommer ännu ett av mina program för radions "Vid dagens slut" att sändas på lördag kväll.
Det sänds på p1 klockan 21.45.
Lyssna!
Och som vanligt går det att lyssna på programmet på podradion om man råkar missa det!
lördag 18 september 2010
Mandala
Mandala.
Så heter en otroligt mysig restaurang i Rhodos gamla stad.
I somras valde vi att gå dit ett par gånger för att inspireras av stämningen och den goda maten.
Väl värt ett besök om ni är där någon gång!
På väggarna inne vid toan satt det uppsatta små enkla lappar med kloka ord på.
Sånt gillar jag.
Bara för att det är lite knäppt.
Här är en lapp:
Orden fick mig att fundera på vad rädsla kan ställa till med i våra liv.
Rädslan för att leva. För den innebär samtidigt rädslan för att dö.
Om man lever så dör man.
Alltså är det enklare att låta bli.
Det innebär en mindre risk. Tror man.
Och att älska är att leva.
Det är att välja att kasta sig ut i bungujump i tillvaron - utan att vara säker på om man är fastsatt i någon lina.
Man faller handlöst in i något okänt.
För man kan aldrig vara säker.
Kanske är det därför inte så konstigt att det på engelska kallas "falling i love".
För det är ju precis det man gör!
Man faller.
Men det finns även en annan variant.
"To rise in Love".
Man växer genom kärleken.
Visst är det en vacker tanke?
Så heter en otroligt mysig restaurang i Rhodos gamla stad.
I somras valde vi att gå dit ett par gånger för att inspireras av stämningen och den goda maten.
Väl värt ett besök om ni är där någon gång!
På väggarna inne vid toan satt det uppsatta små enkla lappar med kloka ord på.
Sånt gillar jag.
Bara för att det är lite knäppt.
Här är en lapp:
Orden fick mig att fundera på vad rädsla kan ställa till med i våra liv.
Rädslan för att leva. För den innebär samtidigt rädslan för att dö.
Om man lever så dör man.
Alltså är det enklare att låta bli.
Det innebär en mindre risk. Tror man.
Och att älska är att leva.
Det är att välja att kasta sig ut i bungujump i tillvaron - utan att vara säker på om man är fastsatt i någon lina.
Man faller handlöst in i något okänt.
För man kan aldrig vara säker.
Kanske är det därför inte så konstigt att det på engelska kallas "falling i love".
För det är ju precis det man gör!
Man faller.
Men det finns även en annan variant.
"To rise in Love".
Man växer genom kärleken.
Visst är det en vacker tanke?
torsdag 16 september 2010
Meditation
Jag älskar meditation.
Förr i tiden var meditation ett ord som förknippades med Buddism och i många fall endast som något flummigt och introvert navelskåderi för människor i västvärlden.
I dag är det annorlunda.
Meditation kan enligt mig vara så mycket mer än att sitta med benen i kors och nynna på ett meningslöst mantra.
Den typen av meditation kan säkert också fungera för vissa människor, även om det aldrig riktigt har fungerat för mig.
För mig innebär meditation endast en sak.
Medvetenhet.
Vad man än sysslar med och upprätthåller sin medvetenhet så kan det kallas för meditation.
Vad du gör är mindre viktigt, utan det handlar snarare den kvalité som du har med dig när du gör det du gör.
Att ta en promenad kan vara meditation om du går medvetet.
Att bara sitta ner kan vara meditation. Om du samtidigt är vaken och alert.
Att lyssna på fågelsång kan vara meditation. Om du lyssnar med ett medvetet sinne.
Till och med att lyssna på ditt inre pladdrande kan vara meditation om du gör det med ett vaket och iakttagande tillstånd.
Det viktiga budskapet är med andra ord att inte somna.
Att hålla sig vaken och alert.
Då kan precis vad som helst förvandlas till en meditation.
För syftet är inte på något sätt att dra sig bort från världen, anser jag.
Det handlar mer om att ta del av allt som händer i världen med medvetenhet.
Vi kan när som helst välja att sluta blunda för hur saker och ting är och se världen utan begränsande attityder.
Jag tror att det endast är när vi blir tillräckligt medvetna om både oss själva och vår omvärld som vi kan genomgå en bestående förändring i vårt samhälle.
Det är först när vi ser hur saker är som vi kan välja andra sätt att förhålla oss till det som sker.
Vi har alltid ett val.
Valet att bli medveten om vad som är.
Om man frågar mig så är det livets mest spännande upptäcktsfärd.
Men glöm inte bort att varje ögonblick är viktigt.
Meditation är ingenting som är fragmentariskt.
Det bör vara en kontinuerlig ansträngning.
Man kan vara medveten i varje enskilt ögonblick.
Men tyvärr så tänker vi sällan på det sättet.
Vi kanske mediterar en stund på morgonen och därefter lägger vi det åt sidan och faller in i en daglig sömn.
Det är som om vi väljer att gå omkring i en sorts hypnos där vi inte ser saker som de är.
Vi väljer att blunda hårt och att inte se livet med klara ögon.
Men enligt mig så är medvetenhet något som sker kontinuerligt.
Det är som en flod som ständigt fortsätter att rinna.
Tänk om vi kunde hålla kvar vår medvetenhet och vårt vakna sinne hela dagen.
Dygnet runt.
Då tror jag att en oändlig blomning skulle inträffa.
En tyst inre explosion av total insikt.
Förr i tiden var meditation ett ord som förknippades med Buddism och i många fall endast som något flummigt och introvert navelskåderi för människor i västvärlden.
I dag är det annorlunda.
Meditation kan enligt mig vara så mycket mer än att sitta med benen i kors och nynna på ett meningslöst mantra.
Den typen av meditation kan säkert också fungera för vissa människor, även om det aldrig riktigt har fungerat för mig.
För mig innebär meditation endast en sak.
Medvetenhet.
Vad man än sysslar med och upprätthåller sin medvetenhet så kan det kallas för meditation.
Vad du gör är mindre viktigt, utan det handlar snarare den kvalité som du har med dig när du gör det du gör.
Att ta en promenad kan vara meditation om du går medvetet.
Att bara sitta ner kan vara meditation. Om du samtidigt är vaken och alert.
Att lyssna på fågelsång kan vara meditation. Om du lyssnar med ett medvetet sinne.
Till och med att lyssna på ditt inre pladdrande kan vara meditation om du gör det med ett vaket och iakttagande tillstånd.
Det viktiga budskapet är med andra ord att inte somna.
Att hålla sig vaken och alert.
Då kan precis vad som helst förvandlas till en meditation.
För syftet är inte på något sätt att dra sig bort från världen, anser jag.
Det handlar mer om att ta del av allt som händer i världen med medvetenhet.
Vi kan när som helst välja att sluta blunda för hur saker och ting är och se världen utan begränsande attityder.
Jag tror att det endast är när vi blir tillräckligt medvetna om både oss själva och vår omvärld som vi kan genomgå en bestående förändring i vårt samhälle.
Det är först när vi ser hur saker är som vi kan välja andra sätt att förhålla oss till det som sker.
Vi har alltid ett val.
Valet att bli medveten om vad som är.
Om man frågar mig så är det livets mest spännande upptäcktsfärd.
Men glöm inte bort att varje ögonblick är viktigt.
Meditation är ingenting som är fragmentariskt.
Det bör vara en kontinuerlig ansträngning.
Man kan vara medveten i varje enskilt ögonblick.
Men tyvärr så tänker vi sällan på det sättet.
Vi kanske mediterar en stund på morgonen och därefter lägger vi det åt sidan och faller in i en daglig sömn.
Det är som om vi väljer att gå omkring i en sorts hypnos där vi inte ser saker som de är.
Vi väljer att blunda hårt och att inte se livet med klara ögon.
Men enligt mig så är medvetenhet något som sker kontinuerligt.
Det är som en flod som ständigt fortsätter att rinna.
Tänk om vi kunde hålla kvar vår medvetenhet och vårt vakna sinne hela dagen.
Dygnet runt.
Då tror jag att en oändlig blomning skulle inträffa.
En tyst inre explosion av total insikt.
söndag 12 september 2010
För den goda sakens skull
Så var det klart.
Dansfeber och några minuters förnedring i direktsänd TV.
Det var kul!
Även om jag faktiskt just nu är tacksam över att slippa kliva in i transvestitmunderingen en gång till!
Vinnare blev Naseem Al Fakir och han var ju GRYM som Beyonce´- inget snack om saken att han skulle gå till final!
Eller..det beror kanske på vad som är syftet med dansen - att det ska vara roligt eller bra.
Men personligen så tyckte jag även då att Naseem var både bäst OCH roligast - på grund av att han gjorde dansen så klockren!
Både han och jag kämpade ganska ordentligt med de höga klackarna.
Han fick svår koreografi - jag fick en massa hinderbana som jag skulle klampa omkring på i scenografin.
Men alla som var med både framför och bakom kameran gjorde ju ett sanslöst bra arbete!
Dansarna som jobbar som små galningar för att göra showen sevärd för TV-tittarna - och alla som gör sitt yttersta för att bildsätta och ljussätta och bygga scenerier och allt möjligt.
Det är en STOR produktion.
Och man får inte glömma bort syftet bortom vår lilla lek i TV.
Syftet att samla in pengar till BARN som har det svårt i tredje världen.
Det finns många olika sätt som PLAN arbetar för att hjälpa barn som har det svårt.
Själv är vi i vår familj "flickfadder" - vilket innebär att vi ger pengar varje månad till PLAN för att de ska arbeta för att hindra könsstympning och barnäktenskap i Egypten.
Det känns angeläget och viktigt.
Det är DÄRFÖR jag, Anders, Naseem, Rami, Peter, Masse och Anna valde att skoja runt en stund i TV-rutan.
Masse ramlade handlöst ner från scenen under en repetition - och Anders föll ner från trappan i scenografin och bröt två revben.
Så det var ganska tufft också.
Snart dags för hemresa till Örebro igen.
Känns skönt att komma in i normala kläder och skor igen.
Tjing!
Dansfeber och några minuters förnedring i direktsänd TV.
Det var kul!
Även om jag faktiskt just nu är tacksam över att slippa kliva in i transvestitmunderingen en gång till!
Vinnare blev Naseem Al Fakir och han var ju GRYM som Beyonce´- inget snack om saken att han skulle gå till final!
Eller..det beror kanske på vad som är syftet med dansen - att det ska vara roligt eller bra.
Men personligen så tyckte jag även då att Naseem var både bäst OCH roligast - på grund av att han gjorde dansen så klockren!
Både han och jag kämpade ganska ordentligt med de höga klackarna.
Han fick svår koreografi - jag fick en massa hinderbana som jag skulle klampa omkring på i scenografin.
Men alla som var med både framför och bakom kameran gjorde ju ett sanslöst bra arbete!
Dansarna som jobbar som små galningar för att göra showen sevärd för TV-tittarna - och alla som gör sitt yttersta för att bildsätta och ljussätta och bygga scenerier och allt möjligt.
Det är en STOR produktion.
Och man får inte glömma bort syftet bortom vår lilla lek i TV.
Syftet att samla in pengar till BARN som har det svårt i tredje världen.
Det finns många olika sätt som PLAN arbetar för att hjälpa barn som har det svårt.
Själv är vi i vår familj "flickfadder" - vilket innebär att vi ger pengar varje månad till PLAN för att de ska arbeta för att hindra könsstympning och barnäktenskap i Egypten.
Det känns angeläget och viktigt.
Det är DÄRFÖR jag, Anders, Naseem, Rami, Peter, Masse och Anna valde att skoja runt en stund i TV-rutan.
Masse ramlade handlöst ner från scenen under en repetition - och Anders föll ner från trappan i scenografin och bröt två revben.
Så det var ganska tufft också.
Snart dags för hemresa till Örebro igen.
Känns skönt att komma in i normala kläder och skor igen.
Tjing!
fredag 10 september 2010
Smultronstunder
Jag kallar dem så.
De där stunderna som inträffar ibland i livet som känns berörda av Guds hand på nåt sätt.
De där situationerna som blir minnen som vi gärna återvänder till för att få en glimt av den känsla vi en gång fick.
Stunderna är för mig som smultron som vi samlar på ett minnenas strå.
Vad är det som händer i såna där stunder egentligen?
Jag har länge undrat vad det är som gör att vi i vissa stunder bara släpper allt och upptäcker oss själva fullt medvetna i nuet.
För mig har barnens födelser varit såna stunder.
I synnerhet det första barnet.
Den förundran och stumma beundran över livets fullkomlighet i den stund jag såg mitt första barn födas.
Det var en stund som jag aldrig kommer glömma.
Inte heller den tid direkt efter födseln när barnet tycktes vara fullt medveten och tittade på mig och min hustru med en helt klar och intensiv blick.
Att barnet sedan visade sig vara både utvecklingsstörd och ha ett stort hjärtfel var ingenting som påverkade de gyllene ögonblick som vi möttes av i förlossningssalen den där dagen för 19 år sen.
Ibland tycker jag att existensen eller Gud eller vad du nu föredrar att kalla det, sammanlänkar enskilda händelser och låter stunderna få mötas i en sorts synkronicitet.
Saker sammanfaller ibland på ett nästan komiskt sätt.
Jag får en tanke och ringer upp någon som i sin tur just har fått ett brev på posten som just sammanfaller med den idé som jag just hade fått – och som i sin tur leder till att en ännu mer förfinad idé föds och så vidare och så vidare.
Alla människor är ju med om såna händelser i livet – stora som små.
Jag menar, ibland när man precis ska lyfta luren och ringa till en god vän så ringer vännen upp dig istället.
Du vet vad jag menar, va?
Kanske är det bara en lustig slump?
Eller kanske är det en sorts gudomlig synkronicitet?
Hur som helst så behöver just de där stunderna inte vara så kallade ”smultronstunder”, men de kanske kan utvecklas till att bli det?
Dagligen inträffar små ögonblick som jag tror att vi alla kan träna oss på att bjuda in till strået där vi samlar de magiska stunderna.
Vad är dina smultronstunder?
Här är en liten film med mina mest älskade smultron.
Mina barn.
Låten har jag skrivit och låtit en kompis få producera upp.
Jag blir själv lika rörd varje gång jag ser bilderna och hör musiken.
Nu är det fredag.
I morgon smäller det.
Dansfeber i TV4 - klockan 20.00
Ni tittar väl, va?
En röst på oss (eller nån av de andra) är en röst för världens barn.
Ett ekonomiskt bidrag som kan ge barn det de behöver.
De är väl också värda att få uppleva smultronstunder?
De där stunderna som inträffar ibland i livet som känns berörda av Guds hand på nåt sätt.
De där situationerna som blir minnen som vi gärna återvänder till för att få en glimt av den känsla vi en gång fick.
Stunderna är för mig som smultron som vi samlar på ett minnenas strå.
Vad är det som händer i såna där stunder egentligen?
Jag har länge undrat vad det är som gör att vi i vissa stunder bara släpper allt och upptäcker oss själva fullt medvetna i nuet.
För mig har barnens födelser varit såna stunder.
I synnerhet det första barnet.
Den förundran och stumma beundran över livets fullkomlighet i den stund jag såg mitt första barn födas.
Det var en stund som jag aldrig kommer glömma.
Inte heller den tid direkt efter födseln när barnet tycktes vara fullt medveten och tittade på mig och min hustru med en helt klar och intensiv blick.
Att barnet sedan visade sig vara både utvecklingsstörd och ha ett stort hjärtfel var ingenting som påverkade de gyllene ögonblick som vi möttes av i förlossningssalen den där dagen för 19 år sen.
Ibland tycker jag att existensen eller Gud eller vad du nu föredrar att kalla det, sammanlänkar enskilda händelser och låter stunderna få mötas i en sorts synkronicitet.
Saker sammanfaller ibland på ett nästan komiskt sätt.
Jag får en tanke och ringer upp någon som i sin tur just har fått ett brev på posten som just sammanfaller med den idé som jag just hade fått – och som i sin tur leder till att en ännu mer förfinad idé föds och så vidare och så vidare.
Alla människor är ju med om såna händelser i livet – stora som små.
Jag menar, ibland när man precis ska lyfta luren och ringa till en god vän så ringer vännen upp dig istället.
Du vet vad jag menar, va?
Kanske är det bara en lustig slump?
Eller kanske är det en sorts gudomlig synkronicitet?
Hur som helst så behöver just de där stunderna inte vara så kallade ”smultronstunder”, men de kanske kan utvecklas till att bli det?
Dagligen inträffar små ögonblick som jag tror att vi alla kan träna oss på att bjuda in till strået där vi samlar de magiska stunderna.
Vad är dina smultronstunder?
Här är en liten film med mina mest älskade smultron.
Mina barn.
Låten har jag skrivit och låtit en kompis få producera upp.
Jag blir själv lika rörd varje gång jag ser bilderna och hör musiken.
Nu är det fredag.
I morgon smäller det.
Dansfeber i TV4 - klockan 20.00
Ni tittar väl, va?
En röst på oss (eller nån av de andra) är en röst för världens barn.
Ett ekonomiskt bidrag som kan ge barn det de behöver.
De är väl också värda att få uppleva smultronstunder?
Rapport från repetion
Nu närmar det sig med stormande steg!
Dansfeber på lördag.
I går tränade vi för första gången på riktigt.
På plats i studion.
Se så tjusig...
Av någon anledning blev jag döpt till "Ingeborg" av vår koreograf Fredrik.
Han tyckte inte att jag var så sexig direkt.
Mer som en dam med handväska.
Jag ska försöka föreställa Sandy (OLivia Newton John) i Grease.
En läcker brud?
Hmm...
vi får se om jag får till det!
Och vi fick testa peruker.
Anders blir snygg som Travolta.
Tyvärr så ramlade Anders ganska illa i scenografin och har slagit sönder ett revben.
Han har så ont så dagens träning är i farozonen.
Men vi får hoppas att han får starka mediciner så att han blir "normal" igen...
Nu dags att åka till studion igen.
Ni kollar väl på lördag?
Och röstar!
Pengarna går som sagt till ett väldigt fint ändamål.
Tjoho!
Dansfeber på lördag.
I går tränade vi för första gången på riktigt.
På plats i studion.
Se så tjusig...
Av någon anledning blev jag döpt till "Ingeborg" av vår koreograf Fredrik.
Han tyckte inte att jag var så sexig direkt.
Mer som en dam med handväska.
Jag ska försöka föreställa Sandy (OLivia Newton John) i Grease.
En läcker brud?
Hmm...
vi får se om jag får till det!
Och vi fick testa peruker.
Anders blir snygg som Travolta.
Tyvärr så ramlade Anders ganska illa i scenografin och har slagit sönder ett revben.
Han har så ont så dagens träning är i farozonen.
Men vi får hoppas att han får starka mediciner så att han blir "normal" igen...
Nu dags att åka till studion igen.
Ni kollar väl på lördag?
Och röstar!
Pengarna går som sagt till ett väldigt fint ändamål.
Tjoho!
onsdag 8 september 2010
På lördag ska det skakas rumpa!
På lördag är det dags för min och Anders "dans" i TV4:s "Dansfeber".
Vi får väl se hur det går.
Kan inte direkt påstå att vi har tränat mycket.
Jag har varit sjuk och legat i sängen och hostat.
När jag började bli frisk var det bara att ta tag i skrivandet av den nya Suneboken.
Den ska vara klar och levererad i fredags.
Men den är på gång...
Här är en liten film från den enda repetitionen vi gjort än så länge.
Och här finns en video från inspelning av "förfilmen" som vi gjorde för någon vecka sedan här i Örebro.
Ja, hur ska det gå?
Ring och rösta!
För alla pengar som kommer in går till barnrättsorganisationen PLAN Sverige.
Det är ett fint syfte. Även om dansen inte är så fin...
----
I lördags hade sonen grabbträff med sina kompisar.
En fullkomligt underbar tillställning som vanligt!
Den stora överraskningen var att de fick åka limousin till en pizzeria i stan för att äta mat.
Limousinen var en gåva från organisationen "Min stora dag".
Organisationen gör saker för svårt sjuka barn, som ska kunna känna sig glada och upprymda mitt i sin svåra situation.
Ännu en organisation som gör ett behjärtansvärt arbete, med andra ord!
Den stora händelsen för Ludvig kommer bli nästa vår när han ska få åka till Kolmården och få en egen visning av de djur som han vill komma närmre.
Delfiner, apor och lejon tycker Ludvig är extra spännande att få se på nära håll.
Hoppas att han inte kommer FÖR nära lejonen bara!
Det var tänkt att han skulle få vara med om den stora dagen nu i höst, men det gick inte att få ihop med Kolmården.
Men till våren blir det av!
Nu åter till skrivbordet!
Tjing!
Vi får väl se hur det går.
Kan inte direkt påstå att vi har tränat mycket.
Jag har varit sjuk och legat i sängen och hostat.
När jag började bli frisk var det bara att ta tag i skrivandet av den nya Suneboken.
Den ska vara klar och levererad i fredags.
Men den är på gång...
Här är en liten film från den enda repetitionen vi gjort än så länge.
Och här finns en video från inspelning av "förfilmen" som vi gjorde för någon vecka sedan här i Örebro.
Ja, hur ska det gå?
Ring och rösta!
För alla pengar som kommer in går till barnrättsorganisationen PLAN Sverige.
Det är ett fint syfte. Även om dansen inte är så fin...
----
I lördags hade sonen grabbträff med sina kompisar.
En fullkomligt underbar tillställning som vanligt!
Den stora överraskningen var att de fick åka limousin till en pizzeria i stan för att äta mat.
Limousinen var en gåva från organisationen "Min stora dag".
Organisationen gör saker för svårt sjuka barn, som ska kunna känna sig glada och upprymda mitt i sin svåra situation.
Ännu en organisation som gör ett behjärtansvärt arbete, med andra ord!
Den stora händelsen för Ludvig kommer bli nästa vår när han ska få åka till Kolmården och få en egen visning av de djur som han vill komma närmre.
Delfiner, apor och lejon tycker Ludvig är extra spännande att få se på nära håll.
Hoppas att han inte kommer FÖR nära lejonen bara!
Det var tänkt att han skulle få vara med om den stora dagen nu i höst, men det gick inte att få ihop med Kolmården.
Men till våren blir det av!
Nu åter till skrivbordet!
Tjing!
tisdag 7 september 2010
Tvivel är en tillgång - inte en svaghet!
Vi människor har en unik möjlighet att kunna tänka fritt.
Kanske är det just den egenskapen som mest av allt skiljer oss från djuren.
Därför tycker jag att det känns viktigt att uppmuntra den förmågan.
Jag tänker på tvivel.
Jag tror att alla människor har en inbyggd reflex att ifrågasätta och tvivla på de sanningar vi får presenterade för oss.
I mina ögon är det helt naturligt och en väldigt värdefull egenskap.
I många religioner så kan tvivel tolkas som ett tecken på svag tro och att receptet är att öka sin tillit och tro istället för att bemöta sitt eget tvivlande.
Jag tror att det är olyckligt.
Min känsla är att tvivel är den bro vi alla behöver passera för att nå fram till vår egen personliga övertygelse.
Tvivel behöver inte alls vara ett tecken på svag tro.
Tvärtom så anser jag att det är ett tecken på en självständigt tänkande och kännande individ som har ett behov av att själv finna sin övertygelse, oavsett vilka konsekvenser det än får.
Olika människor från en och samma familj kan söka och finna olika trosuppfattningar. Människor i församlingar behöver inte dela exakt samma värderingar.
Det tycker jag är sunt!
Men att söka en ideologi som ska vara allmängiltig för alla unika individer känns för mig inte alls särskilt utvecklande för de enskilda människorna.
Att söka en enda bindande formulering av den religiösa sanningen är för mig helt främmande då den inte accepterar tvivlet som en stryka utan endast som en svaghet i tron.
Att hävda att till exempel kyrkliga beslut är fattade med den Helige Andens hjälp och därmed fullständigt ofelbara tycker jag bara vittnar om en föråldrad och inte längre relevant människosyn.
Människor kan och bör tänka själva.
Våra tankar, idéer och känslor är värdefulla redskap som för oss mot den individuella tron, som enligt mig är den nya tidens mest logiska livsåskådning.
Visst kan många människor ibland behöva vägledning och stöd i sitt eget sökande efter personlig sanning, men det behöver ju inte innebära att riktningen ska vara mot en särskild religiös inriktning.
Stöd för enskilda individer kanske snarare skulle kunna vara att våga lyssna på en annan människas tvivel.
Att våga vara kvar i sin egen övertygelse utan att pracka på någon annan densamma. Stödja och ge support till sökande efter sin egen livssanning.
Ett av de kanske viktigaste redskapen i sitt individuella sökande anser jag är känslorna.
Man kan ljuga för sin omvärld, men aldrig inför sina egna känslor.
Det vi känner är för tillfället sant för oss.
Det kan vara sant av tusen och en olika anledningar, men det går ändå inte att komma förbi att känslan inuti är äkta.
Du kan spela glad, lycklig, arg, rädd och ledsen, men du kan inte ljuga inför din inre klokhet.
Du känner det som är inom dig.
Det behöver du aldrig tvivla på.
Känslorna kan användas som en kompass mot den hamn du väljer att lägga till vid.
Och inom kort kanske du åter igen är på väg på okända hav, mot nya utmaningar.
Och varför ska det uppfattas som någonting negativt?
Det är en del av resan mot individens visdom, kunskap och inre trygghet.
Det är vi alla värda, tycker jag.
Kanske är det just den egenskapen som mest av allt skiljer oss från djuren.
Därför tycker jag att det känns viktigt att uppmuntra den förmågan.
Jag tänker på tvivel.
Jag tror att alla människor har en inbyggd reflex att ifrågasätta och tvivla på de sanningar vi får presenterade för oss.
I mina ögon är det helt naturligt och en väldigt värdefull egenskap.
I många religioner så kan tvivel tolkas som ett tecken på svag tro och att receptet är att öka sin tillit och tro istället för att bemöta sitt eget tvivlande.
Jag tror att det är olyckligt.
Min känsla är att tvivel är den bro vi alla behöver passera för att nå fram till vår egen personliga övertygelse.
Tvivel behöver inte alls vara ett tecken på svag tro.
Tvärtom så anser jag att det är ett tecken på en självständigt tänkande och kännande individ som har ett behov av att själv finna sin övertygelse, oavsett vilka konsekvenser det än får.
Olika människor från en och samma familj kan söka och finna olika trosuppfattningar. Människor i församlingar behöver inte dela exakt samma värderingar.
Det tycker jag är sunt!
Men att söka en ideologi som ska vara allmängiltig för alla unika individer känns för mig inte alls särskilt utvecklande för de enskilda människorna.
Att söka en enda bindande formulering av den religiösa sanningen är för mig helt främmande då den inte accepterar tvivlet som en stryka utan endast som en svaghet i tron.
Att hävda att till exempel kyrkliga beslut är fattade med den Helige Andens hjälp och därmed fullständigt ofelbara tycker jag bara vittnar om en föråldrad och inte längre relevant människosyn.
Människor kan och bör tänka själva.
Våra tankar, idéer och känslor är värdefulla redskap som för oss mot den individuella tron, som enligt mig är den nya tidens mest logiska livsåskådning.
Visst kan många människor ibland behöva vägledning och stöd i sitt eget sökande efter personlig sanning, men det behöver ju inte innebära att riktningen ska vara mot en särskild religiös inriktning.
Stöd för enskilda individer kanske snarare skulle kunna vara att våga lyssna på en annan människas tvivel.
Att våga vara kvar i sin egen övertygelse utan att pracka på någon annan densamma. Stödja och ge support till sökande efter sin egen livssanning.
Ett av de kanske viktigaste redskapen i sitt individuella sökande anser jag är känslorna.
Man kan ljuga för sin omvärld, men aldrig inför sina egna känslor.
Det vi känner är för tillfället sant för oss.
Det kan vara sant av tusen och en olika anledningar, men det går ändå inte att komma förbi att känslan inuti är äkta.
Du kan spela glad, lycklig, arg, rädd och ledsen, men du kan inte ljuga inför din inre klokhet.
Du känner det som är inom dig.
Det behöver du aldrig tvivla på.
Känslorna kan användas som en kompass mot den hamn du väljer att lägga till vid.
Och inom kort kanske du åter igen är på väg på okända hav, mot nya utmaningar.
Och varför ska det uppfattas som någonting negativt?
Det är en del av resan mot individens visdom, kunskap och inre trygghet.
Det är vi alla värda, tycker jag.
fredag 3 september 2010
Nostalgi
Det här är nostalgi för mig!
Det handlade inte om att överväga om man skulle se veckans avsnitt eller inte.
Det var liksom självklart!
Och som jag slukade serien. Mest älskade jag indianerna.
Jag tyckte de var mest coola.
Redan på den tiden.
Annars så tycker jag att vinjetten till "Snobbar som jobbar" fortfarande är helt briljant gjord.
Att visa redan i vinjetten de två hjältarnas olika bakgrund är genialiskt.
Är fortfarande sjuk.
Hostar hela nätterna istället för att sova.
Det är väl dumt?
I dag fick jag en DVD med inspelning från min och Anders träning inför Dansfeber nästa lördag.
Herregud...
Det är MYCKET som måste bli tiotusen gånger bättre.
och så en bild som bevisar att film var INTE mycket bättre förr...
Trevlig fredag alla!
Det handlade inte om att överväga om man skulle se veckans avsnitt eller inte.
Det var liksom självklart!
Och som jag slukade serien. Mest älskade jag indianerna.
Jag tyckte de var mest coola.
Redan på den tiden.
Annars så tycker jag att vinjetten till "Snobbar som jobbar" fortfarande är helt briljant gjord.
Att visa redan i vinjetten de två hjältarnas olika bakgrund är genialiskt.
Är fortfarande sjuk.
Hostar hela nätterna istället för att sova.
Det är väl dumt?
I dag fick jag en DVD med inspelning från min och Anders träning inför Dansfeber nästa lördag.
Herregud...
Det är MYCKET som måste bli tiotusen gånger bättre.
och så en bild som bevisar att film var INTE mycket bättre förr...
Trevlig fredag alla!
tisdag 31 augusti 2010
Dansfeber
Den 11 september ska jag och Anders vara med i det enormt kritiserade programmet ”Dansfeber” i TV4.
Jag förstår inte riktigt vad det är som upprör så mycket.
Det finns många TV-program som jag inte alls uppskattar.
Jag är fullkomligt ointresserad av bönder som söker kvigor eller frugor.
Jag är minst lika ointresserad av att se ensamma mammor söka kärlek genom medial förnedring.
Inte heller tycker jag om Paradise Bordell där unga killar och tjejer ska göka så många på så kort tid som möjligt.
Tydligen så har det kommit en ännu värre variant som heter nåt i stil med ”Kungarna av Tylösand”. (eller nåt liknande)
Jag skulle kunna rada upp program efter program som jag inte alls uppskattar.
Därför är jag oerhört GLAD att det redan 1955 i USA uppfanns en liten teknisk sak som kallas ”Fjärrkontroll”.
Med den kan man byta kanal på sin TV utan att ens behöva resa sig från soffan.
Så jag slipper se alla dessa i mitt tycke usla program.
Men tro mig - jag har absolut ingenting emot att programmen existerar, eller att de drar massor av tittare.
Det är väl jättekul för deltagarna, produktionsbolagen och TV-bolagen!
Så vad är det då som är så uselt med just ”Dansfeber”?
Jag vet inte.
Jag tittade på första programmet och så där värst imponerande var det väl inte.
Men inte heller så uselt att produktionsbolaget borde skämmas heller.
Och eftersom syftet med den tre minuter långa offentliga förnedringen i TV är att försöka få människor att ringa och skänka pengar till organisationen PLAN så förstår jag ännu mindre av kritiken.
Är det inte bra att människor ger ekonomiska bidrag som till exempel kan förhindra barnäktenskap och könsstympning på unga flickor?
En del skulle nog då mena att man kan skänka pengar ändå.
Utan fåniga TV-program.
Ja. Det vore ju i den bästa av världar.
Men tyvärr så gör ju inte folk det.
Det första programmet drog tydligen in cirka 4 miljoner kronor till välgörande ändamål för barn som har det svårt.
Det tycker jag är fint!
Oavsett om det säkert finns delar av programmet som kan bli bättre.
Och jag skulle nog faktiskt till och med kunna tänka mig att titta på och engagera mig i kärlekstörstande bönder eller ensamstående mammor om syftet där också skulle vara att samla pengar till människor i nöd runt om i världen.
Inte bara nöd på kärlek.
Just nu sitter jag på tåget mot Stockholm för att börja träna på min och Anders "dans".
Tanken är att det ska bli kul.
Vi får väl se vad ni tycker.
Den 11 september...
Bra datum för en katastrof, kanske?
:o)
I dag fick jag penicillin för jag har hostat och snorat och haft feber i en vecka.
Det var tydligen baciller inuti mig. Det tycker jag att de genast ska sluta med.
Nu ska de ut med hjälp av mediciner.
Tåget närmar sig stationen nu.
Och september närmar sig nästan lika snabbt.
Vad hände med sommaren?
Jag återkommer om det!
Och så lite...
Send me your track
Jag förstår inte riktigt vad det är som upprör så mycket.
Det finns många TV-program som jag inte alls uppskattar.
Jag är fullkomligt ointresserad av bönder som söker kvigor eller frugor.
Jag är minst lika ointresserad av att se ensamma mammor söka kärlek genom medial förnedring.
Inte heller tycker jag om Paradise Bordell där unga killar och tjejer ska göka så många på så kort tid som möjligt.
Tydligen så har det kommit en ännu värre variant som heter nåt i stil med ”Kungarna av Tylösand”. (eller nåt liknande)
Jag skulle kunna rada upp program efter program som jag inte alls uppskattar.
Därför är jag oerhört GLAD att det redan 1955 i USA uppfanns en liten teknisk sak som kallas ”Fjärrkontroll”.
Med den kan man byta kanal på sin TV utan att ens behöva resa sig från soffan.
Så jag slipper se alla dessa i mitt tycke usla program.
Men tro mig - jag har absolut ingenting emot att programmen existerar, eller att de drar massor av tittare.
Det är väl jättekul för deltagarna, produktionsbolagen och TV-bolagen!
Så vad är det då som är så uselt med just ”Dansfeber”?
Jag vet inte.
Jag tittade på första programmet och så där värst imponerande var det väl inte.
Men inte heller så uselt att produktionsbolaget borde skämmas heller.
Och eftersom syftet med den tre minuter långa offentliga förnedringen i TV är att försöka få människor att ringa och skänka pengar till organisationen PLAN så förstår jag ännu mindre av kritiken.
Är det inte bra att människor ger ekonomiska bidrag som till exempel kan förhindra barnäktenskap och könsstympning på unga flickor?
En del skulle nog då mena att man kan skänka pengar ändå.
Utan fåniga TV-program.
Ja. Det vore ju i den bästa av världar.
Men tyvärr så gör ju inte folk det.
Det första programmet drog tydligen in cirka 4 miljoner kronor till välgörande ändamål för barn som har det svårt.
Det tycker jag är fint!
Oavsett om det säkert finns delar av programmet som kan bli bättre.
Och jag skulle nog faktiskt till och med kunna tänka mig att titta på och engagera mig i kärlekstörstande bönder eller ensamstående mammor om syftet där också skulle vara att samla pengar till människor i nöd runt om i världen.
Inte bara nöd på kärlek.
Just nu sitter jag på tåget mot Stockholm för att börja träna på min och Anders "dans".
Tanken är att det ska bli kul.
Vi får väl se vad ni tycker.
Den 11 september...
Bra datum för en katastrof, kanske?
:o)
I dag fick jag penicillin för jag har hostat och snorat och haft feber i en vecka.
Det var tydligen baciller inuti mig. Det tycker jag att de genast ska sluta med.
Nu ska de ut med hjälp av mediciner.
Tåget närmar sig stationen nu.
Och september närmar sig nästan lika snabbt.
Vad hände med sommaren?
Jag återkommer om det!
Och så lite...
Send me your track
söndag 11 juli 2010
Grabbresa 2010
Det var ett tag sedan jag skrev här på bloggen.
Kanske dags nu, då?
Jag och sonen är på grabbresa.
Vi har varit i Göteborg, Falkenberg
, Halmstad och Helsingborg.
Har sett teater på Vallarna i Falkenberg (En mor till salu)
och i kväll ska vi se Eva Rydberg och Johan Ulvesson i "Gröna Hissen".
Svettigt värre.
Ja, värmen alltså.
I morgon blir det rullande uppåt i landet igen.
Men vi vet ännu inte riktigt var vi ska ta vägen.
Eventuellt så stannar vi någonstans på vägen - eller åker raka vägen hem till Örebro igen.
Vi får se vad det blir.
Men först är det teater i kväll - och efter det blir det lite fotboll, kanske.
Jag har hört ett rykte att det är nån sorts final i kväll.
Vi glider väl in på nån krog som visar matchen i kväll.
Nu dags för duschen.
Fridens alla människor!
Kanske dags nu, då?
Jag och sonen är på grabbresa.
Vi har varit i Göteborg, Falkenberg
, Halmstad och Helsingborg.
Har sett teater på Vallarna i Falkenberg (En mor till salu)
och i kväll ska vi se Eva Rydberg och Johan Ulvesson i "Gröna Hissen".
Svettigt värre.
Ja, värmen alltså.
I morgon blir det rullande uppåt i landet igen.
Men vi vet ännu inte riktigt var vi ska ta vägen.
Eventuellt så stannar vi någonstans på vägen - eller åker raka vägen hem till Örebro igen.
Vi får se vad det blir.
Men först är det teater i kväll - och efter det blir det lite fotboll, kanske.
Jag har hört ett rykte att det är nån sorts final i kväll.
Vi glider väl in på nån krog som visar matchen i kväll.
Nu dags för duschen.
Fridens alla människor!
onsdag 2 juni 2010
Min musikkarriär
Jag älskar musik!
Så när jag var 12 år började jag spela gitarr.
Målet var att därefter börja spela el-bas.
Det gjorde jag också.
Skulle lära mig själv, tänkte jag.
Och det gjorde jag. Därför blev jag ju inte särskilt bra heller.
Min första egna låt hette "The End".
Bra början, va?
Mitt första band var med Erik.
Vi skulle heta nåt i stil med Huller om Buller - fast på engelska.
Men Helter Skelter kändes för mycket Beatles.
Och Higgledy-Piggledy kändes inte heller rätt.
Så därför blev det Hurdy Gurdy.
Som inte alls betyder huller om buller.
Men det är ett väldigt fult stränginstrument.
Erik spelade trummor och jag bas.
Det var inte mycket till band.
Det var mest huller om buller.
Sen skaffade vi två gitarrister. Lasse och Fredrik.
Då bytte vi namn till Coma band.
Vi låtsades att vi alla var hjärndöda.
Det var inte särskilt svårt att låtsas.
Och musiken lät nog ganska hjärndöd också.
Efter Coma band började jag spela med några andra i ett band som hette Killroy.
En liten stund.
Sen bildade vi ett nytt band som hette Atmosfär.
Jag spelade fortfarande bas.
Kenneth spelade trummor.
Pecka gitarr.
Och Lasse var med också och spelade gitarr.
Men han fick nu byta namn till Olle.
Det var enklare så...
Sen kom Jocke med och spelade piano.
Och så var Mats med och sjöng lite grann.
Sen kom Marie med och sjöng ännu mer.
Vi var med i Rock-SM.
Vi vann första deltävlingen.
Sen lade vi ner bandet.
Därefter började jag skriva sagor för radion med Anders istället.
Och gjorde lite musik.
Vi råkade göra en låt som hette "Hej Hej Hemskt Mycket Hej".
Och plötsligt var vi svensktoppsstjärnor.
Vi kallade oss "Hemliga Byrån".
Vi spelade in en skiva.
Och då var Olle med och spelade gitarr.
Och Erik spelade trummor igen.
Och Nicke var med och spelade gitarr också.
Och Torleif spelade flöjt.
Och en annan Jocke spelade keyboard.
Anders spelade bas och jag "sjöng".
Vi åkte på folkparksturné.
Det var 1987.
På nåt sätt kan jag tycka att det fortfarande handlade om att allt var huller om buller.
Vi spelade in några fler skivor med blandat resultat.
Sen skapade vi figuren Bert.
Och han hade ett eget band - "Heman Hunters".
Vi skrev deras låtar och spelade in dem.
Vi var fortfarande lika hemliga.
Nästan.
Jag och Anders skrev allt mer sagor och allt mindre musik.
Men vi slutade aldrig helt och hållet.
Under många år var Olle fortfarande med och spelade och skrev musik med oss.
Sen dog musiken ut allt mer som kreativt uttryck.
I alla fall på den offentliga scenen.
Men vi har hela tiden fortsatt att göra musik.
Ibland själva och ibland tillsammans med andra.
Vi skrev texter till andra artister.
Bland annat "Liten Bambi" till Uno Svenningsson
och "Älskade Ängel" med Lill-Babs
och "Tjejtjusarmästaren" till Sunemusikalen.
Och så en del egen material som fortfarande inte är utgivet.
Det ligger och väntar på bättre tider.
Undrar om de någonsin kommer?
Men det är fortfarande samma situation.
Jag älskar musik.
Även om det fortfarande är Huller om Buller.
Så när jag var 12 år började jag spela gitarr.
Målet var att därefter börja spela el-bas.
Det gjorde jag också.
Skulle lära mig själv, tänkte jag.
Och det gjorde jag. Därför blev jag ju inte särskilt bra heller.
Min första egna låt hette "The End".
Bra början, va?
Mitt första band var med Erik.
Vi skulle heta nåt i stil med Huller om Buller - fast på engelska.
Men Helter Skelter kändes för mycket Beatles.
Och Higgledy-Piggledy kändes inte heller rätt.
Så därför blev det Hurdy Gurdy.
Som inte alls betyder huller om buller.
Men det är ett väldigt fult stränginstrument.
Erik spelade trummor och jag bas.
Det var inte mycket till band.
Det var mest huller om buller.
Sen skaffade vi två gitarrister. Lasse och Fredrik.
Då bytte vi namn till Coma band.
Vi låtsades att vi alla var hjärndöda.
Det var inte särskilt svårt att låtsas.
Och musiken lät nog ganska hjärndöd också.
Efter Coma band började jag spela med några andra i ett band som hette Killroy.
En liten stund.
Sen bildade vi ett nytt band som hette Atmosfär.
Jag spelade fortfarande bas.
Kenneth spelade trummor.
Pecka gitarr.
Och Lasse var med också och spelade gitarr.
Men han fick nu byta namn till Olle.
Det var enklare så...
Sen kom Jocke med och spelade piano.
Och så var Mats med och sjöng lite grann.
Sen kom Marie med och sjöng ännu mer.
Vi var med i Rock-SM.
Vi vann första deltävlingen.
Sen lade vi ner bandet.
Därefter började jag skriva sagor för radion med Anders istället.
Och gjorde lite musik.
Vi råkade göra en låt som hette "Hej Hej Hemskt Mycket Hej".
Och plötsligt var vi svensktoppsstjärnor.
Vi kallade oss "Hemliga Byrån".
Vi spelade in en skiva.
Och då var Olle med och spelade gitarr.
Och Erik spelade trummor igen.
Och Nicke var med och spelade gitarr också.
Och Torleif spelade flöjt.
Och en annan Jocke spelade keyboard.
Anders spelade bas och jag "sjöng".
Vi åkte på folkparksturné.
Det var 1987.
På nåt sätt kan jag tycka att det fortfarande handlade om att allt var huller om buller.
Vi spelade in några fler skivor med blandat resultat.
Sen skapade vi figuren Bert.
Och han hade ett eget band - "Heman Hunters".
Vi skrev deras låtar och spelade in dem.
Vi var fortfarande lika hemliga.
Nästan.
Jag och Anders skrev allt mer sagor och allt mindre musik.
Men vi slutade aldrig helt och hållet.
Under många år var Olle fortfarande med och spelade och skrev musik med oss.
Sen dog musiken ut allt mer som kreativt uttryck.
I alla fall på den offentliga scenen.
Men vi har hela tiden fortsatt att göra musik.
Ibland själva och ibland tillsammans med andra.
Vi skrev texter till andra artister.
Bland annat "Liten Bambi" till Uno Svenningsson
och "Älskade Ängel" med Lill-Babs
och "Tjejtjusarmästaren" till Sunemusikalen.
Och så en del egen material som fortfarande inte är utgivet.
Det ligger och väntar på bättre tider.
Undrar om de någonsin kommer?
Men det är fortfarande samma situation.
Jag älskar musik.
Även om det fortfarande är Huller om Buller.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)