torsdag 28 oktober 2010

Jamaica 1988

Ibland är det spännande att minnas.
När jag och Anders var på väg hem från Stockholm i tisdags så satt en kille på stolen bredvid oss.
Anders kände först inte igen honom.
Men det gjorde jag.
Han var en av sex killar som åkte till Jamaica i december 1988.
Vi började prata om att vi borde hitta ett tillfälle att träffas igen.
För att återuppleva gamla minnen.
Jag sa att jag hade två fullmatade VHS-filmer med sånt som vi filmade under resan.
Jag lovade att försöka föra över det på DVD.
Nu har jag börjat med det och det är riktigt skojsigt!
När jag ändå sitter och håller på med alla mina kvitton så kan jag ju låta videobandspelaren stå och rulla över till hårddisken under tiden.

Och så hittade jag ett litet guldkorn!
En sång som jag inte kom ihåg att vi fick inspelat!
Två män som spelade och sjöng på stranden för att tjäna ihop till lite dryck och mat.

Fantastisk röst, tycker jag!



Så lite kan behövas på en vanlig torsdag för att livet ska kännas lite roligare igen.

Nu åter till min hög med kvitton...

6 kommentarer:

Rut-Knut-Tjut sa...

Det är såna minnen som får en grå vardag väldigt solig.

Nattsyrran sa...

Verkligen superskön musik och röst. Nostalgi!!! Ha en bra dag i kvittohögen=)

Gafflan sa...

Åhhhhhh...är allt jag kan säga.
Sol och värme med skön nostalgi!
Vad mer kan man begära av en grå torsdag i höstlandet Sverige (det regnar och blåser i Bohuslän).
Kram.

4U2! sa...

Är det inte bara mimik? Fantastiskt. samtidigt degraderas min röst till andra sidan, dvs helvetets plågoskrik.

Susjos sa...

Vilka killar! Härliga sångröster,och vilken underbar omgivning :) Förstår att ni hade det underbart!

Anonym sa...

Jamaica, ja, men först New York City va, eller? För det har jag för mig jag läst i någon bok om en 13-årig kille (minns inte vem som skrev, bara att det hette något med "vidare").