onsdag 2 juni 2010

Min musikkarriär

Jag älskar musik!

Så när jag var 12 år började jag spela gitarr.
Målet var att därefter börja spela el-bas.
Det gjorde jag också.
Skulle lära mig själv, tänkte jag.
Och det gjorde jag. Därför blev jag ju inte särskilt bra heller.
Min första egna låt hette "The End".
Bra början, va?

Mitt första band var med Erik.
Vi skulle heta nåt i stil med Huller om Buller - fast på engelska.
Men Helter Skelter kändes för mycket Beatles.
Och Higgledy-Piggledy kändes inte heller rätt.
Så därför blev det Hurdy Gurdy.
Som inte alls betyder huller om buller.
Men det är ett väldigt fult stränginstrument.



Erik spelade trummor och jag bas.
Det var inte mycket till band.
Det var mest huller om buller.

Sen skaffade vi två gitarrister. Lasse och Fredrik.
Då bytte vi namn till Coma band.
Vi låtsades att vi alla var hjärndöda.
Det var inte särskilt svårt att låtsas.
Och musiken lät nog ganska hjärndöd också.

Efter Coma band började jag spela med några andra i ett band som hette Killroy.
En liten stund.
Sen bildade vi ett nytt band som hette Atmosfär.
Jag spelade fortfarande bas.
Kenneth spelade trummor.
Pecka gitarr.
Och Lasse var med också och spelade gitarr.
Men han fick nu byta namn till Olle.
Det var enklare så...





Sen kom Jocke med och spelade piano.
Och så var Mats med och sjöng lite grann.
Sen kom Marie med och sjöng ännu mer.
Vi var med i Rock-SM.
Vi vann första deltävlingen.
Sen lade vi ner bandet.

Därefter började jag skriva sagor för radion med Anders istället.
Och gjorde lite musik.
Vi råkade göra en låt som hette "Hej Hej Hemskt Mycket Hej".
Och plötsligt var vi svensktoppsstjärnor.
Vi kallade oss "Hemliga Byrån".



Vi spelade in en skiva.
Och då var Olle med och spelade gitarr.
Och Erik spelade trummor igen.
Och Nicke var med och spelade gitarr också.
Och Torleif spelade flöjt.
Och en annan Jocke spelade keyboard.
Anders spelade bas och jag "sjöng".

Vi åkte på folkparksturné.
Det var 1987.

På nåt sätt kan jag tycka att det fortfarande handlade om att allt var huller om buller.

Vi spelade in några fler skivor med blandat resultat.



Sen skapade vi figuren Bert.
Och han hade ett eget band - "Heman Hunters".
Vi skrev deras låtar och spelade in dem.
Vi var fortfarande lika hemliga.
Nästan.



Jag och Anders skrev allt mer sagor och allt mindre musik.
Men vi slutade aldrig helt och hållet.
Under många år var Olle fortfarande med och spelade och skrev musik med oss.

Sen dog musiken ut allt mer som kreativt uttryck.
I alla fall på den offentliga scenen.
Men vi har hela tiden fortsatt att göra musik.
Ibland själva och ibland tillsammans med andra.

Vi skrev texter till andra artister.
Bland annat "Liten Bambi" till Uno Svenningsson



och "Älskade Ängel" med Lill-Babs




och "Tjejtjusarmästaren" till Sunemusikalen.



Och så en del egen material som fortfarande inte är utgivet.
Det ligger och väntar på bättre tider.
Undrar om de någonsin kommer?



Men det är fortfarande samma situation.
Jag älskar musik.
Även om det fortfarande är Huller om Buller.

10 kommentarer:

Susjos sa...

Underbara videos! Och vilken underbar musik!!!! Jag blir så imponerad :)
Minns mycket väl "Hej hej hemskt mycket hej" med Hemliga byrån,men hade ingen aning om att det var Ni! Vilken härlig video,och vicken grej du gjorde med cigaretten,hihi!
Att ni också gjort musik till andra artister,wow!
Jag är stolt ägare till din (och Anders) autograf!
keep on going!!
KRAM!

Fredriksson sa...

Typiskt att jag inte får ordning på min data så jag kan se och lyssna på musikstyckena:)

Men ja fortfarande kan jag rocka loss på Svenska kannibaler eller snoppmätartävling:)
HAr fö HemligaByråns LP i helt oöppnat skick, plomberingen är inte bruten. En Raritet alltså:)

Rock On
Fredriksson

Plupps krypin sa...

Låten "Älskade ängel" är en favorit. Gillar Sunes pappa han är så skont töntig.
Må så gott. Yvonne

Alicia sa...

Lika fint som inlägget om din uppväxt! Och jag kan fortfarande refrängen till Hjärtattack, tack tack tack, mera stress yes yes yes, efter allt kasettbandslyssnande i bilen. Älskade Ängel är suverän - nästan lika bra som Lil Lindfors En Sån Karl (och det är ett bra betyg)!

Dag sa...

Minns också, med ett leende på läpparna, "Hej hej hemskt mycket hej", men hade inte heller någon aning om att det var ni.

Min egen karriär inom musiken slutade när min musiklärare bestämt rekommenderade mig att gå över till bild och en vän till mig bad mig vara tyst när vi sjung ja må han leva, eftersom hon också tappade melodin.

Annars hade jag kunnat gå hur långt som helst.

Pernilla sa...

Hade jag ingen aning om. "Hej hej hemskt mycket hej" har nog satt sina spår hos mej. Kanske hos många? Ungefär som "evighetsmaskinen"....du vet? Har du skrivit den också?
/P

Fighter ღ sa...

Gillar Bambilåten så mycket. Så vacker text.

Hej hej-låten är mer en älska-hatalåt:-)

Ninnannah sa...

Hej På Sig

Vad bra att du gillade musik när du var tolv. Ni har ju påverkat många människor, bara så att ni vet.

Isabel Af Öhring sa...

Snälla, kan du inte uppdatera din blögg? :) Sjyrra!!!

/ En hemlig läsare

Bajsugglan sa...

helt underbart inlägg ju!

Själv spelade jag klarinett bara för att jag "vägrade spela blockflöjt" som alla andra. Skulle kanske valt skinnbanjo istället. Det hade nog blivit mer succéartat.

"hej hej hemskt mycket hej" - åh, en klassiker!! den gillade jag!