Önskningar

Jag önskar er alla ett riktigt Gott Nytt år!

Vi ses väl nästa år också?

Att se saker som de är del 2

Vad kul att så många reagerade på mitt lilla inlägg om att se saker och ting som de är!

Som jag tänker på saken är att det är lika "illa" att välja att se allt positivt som att se allt negativt.
Det är två sidor av samma problematik.
Det är lättare att se hur det här fungerar när någon är förälskad.
Då suddar man lätt ut det man inte vill se i den andre personen.
Och istället projicerar man in det man förväntar sig att den andra ska vara för sorts människa.
Men sällan ser vi personen precis så som den är.

Och det är precis samma sak med hat!
Om vi tycker illa om någon så suddar vi raskt bort det som gör att vår bestämda bild av personen blir trevligare och istället projicerar vi in det som mer sammanfaller med det hat vi känner för personen.

Och när jag ser detta fenomen i mig själv och i andra så blir jag nyfiken på vilka man egentligen möter i livet.
Och vilka som möter mig.
För det är ju bevisat att vi efter några sekunders möte med en ny människa har bildat oss en uppfattning om hur den personen är.
Och därefter lägger vi som ett pussel för att bilden ska överensstämma med det vi redan har bestämt oss för.
Och eftersom vi ALLA gör på det här viset så blir det en jäkla soppa av alla möten!

Det är så jag tror att det fungerar i alla fall.

Och någonstans inom mig har jag en fundering på om vi inte skulle slippa väldigt mycket smärta i livet om vi vågade se saker mer precis som de är.
Utan vare sig vita eller svarta glasögon.

Harpo och Jag

När jag var ung (som alltså var typ 760 år sen) så kallades jag ofta för Harpo.
För jag såg ut som han:




Och ofta hade jag konstiga hattar och rockar och halsdukar på mig och såg allmänt ut som ett UFO.
Det hände till och med att någon trodde att jag VAR Harpo Marx.
Jag menar...det skiljer ju några år mellan oss.
Kanske två i alla fall...

Och när jag tänker på Bröderna Marx så tänker jag alltid först på denna lysande scen. Tycker fortfarande att den är helt genialisk. Man ser så väl samspelet i kombination med improvisationen.

Eller hur?

Förkylningen

Jag är förkyld.
Har varit det hela julen.
Inte alls kul.
Det har gjort att jag har hostat sönder min hals.
jag låter exakt som Lee Marvin:



Visst är det bra med Youtube?
Jag kom att tänka på Lee Marvins gamla sång när jag hörde mig själv prata och så gjorde jag en sökning.
Visst fanns den där!

Kul!
Har nog inte sett filmen sen jag var ung.
Och det måste ju ha varit länge sen.
Typ 760 år sen.

Avslut och ny början

I årets sista andetag börjar tankar på summering infinna sig vare sig jag vill eller inte.
Ett år slutar och ett nytt ligger i startgroparna.
Det gamla försvinner - det nya vinner.

Årets som skrivs in i historieböckerna som 2008 innebar många både spännande, roliga, sorgliga, tråkiga och häftiga saker som många andra år.
Om jag ska plocka ut någon enda sak som har varit speciell så har det varit boken "Prins Annorlunda".
Att bli klar med den. Att bestämma oss för att publicera den.
Att välja att blotta en så personlig del av vår tillvaro har inte varit enkel.
Men det har hela tiden känts bra.
Och om det är någonting som jag med åren har valt att lyssna mer på så är det känslan.
Jag har allt oftare valt att lyssna på den inre intuitionen som vägvisare i livet.

En annan stor sak som har inträffat i år var bytet av bokförlag.
Från Rabén & Sjögren till Egmont Kärnan.
Ett för mig självklart val som också det baserades till stor del på känslan.
Nästa år kommer de första böckerna ut på det nya förlaget. Ska bli spännande att se hur det fungerar.

Sen var det några små saker till:
Sune musikalen på Göta Lejon, 2 böcker kom ut i Ryssland som vi var där och lanserade, en Sunebok (Tusen tjusarknep), en Galna Gatanbok (nummer 2), en Håkan Bråkan kapitelbok (Tokboken), en Bertbok (Badboyen) som dessutom blev bok nummer 100!, en bilderbok med Giraffen Staffan, en bilderbok med Håkan Bråkan (Julafton) och så en ny Berts Dassbok.
Och så lite författarbesök runt om i landet.
Och ett spel till Fem Förlags hemsida och lite annat spännande jobb.
Därutöver hann jag med några resor till:
Thailand, Ryssland, England, Grekland och High Chaparall och Kolmården.

Utöver det hann jag även med att inleda en utbildning i "energy-work".

Och att få en spikmatta!

Spännande att se vad som ska hinnas med under 2009.
Det jag vet än så länge är:
En Sunebok, En Bertbok, En De Onödigabok, En Galna Gatanbok, En Håkan Bråkan Bilderbok, en Giraffen Staffanbok.
Och så ett nytt Teaterspektakel på Nya Parkteatern i Örebro - där vi sätter upp BERT i sommar.

Har jag glömt nåt?

Och jag fortsätter att lyssna på känslan även inför nästa år.

Det är som det är.

Det är som det är.
Visst låter det enkelt?
Att saker och ting precis så som de är.
Men är det så vi lever?
Klarar vi av att se saker precis så som de är?
Jag gör det i alla fall INTE.
I alla fall inte särskilt ofta.
För jag vill inte riktigt erkänna att vissa saker är som de är, så då går jag in och liksom suddar bort det jag inte vill se.
Och sen projicerar jag in en annan bild av verkligheten som mer ser ut som så jag vill att den ska se ut.

Och om ni frågar mig så är det precis så vi alla gör, mer eller mindre.
Vi betraktar inte det som är.
Vi betraktar det som vi väljer att se.
Och det vi väljer bort låtsas vi som om det inte finns.

Jag brukar tänka att vi ser på världen som om vi tittar i en spegel.
Ju mer damm vi samlar på spegeln desto sämre blir spegelbilden.
Men om vi klarar av att låta spegeln bara visa precis det som ÄR så behövs inga vackra omskrivningar av verkligheten.

Det är svårt.
Och dessutom så är det inte heller lika kul.
Så vi fortsätter att sudda det vi inte vill se.
Och projicera in sånt som vi önskar att livet var.

340 år före sin tid

Många tror att det endast skapades en massa gammal klassisk musik förr i tiden.
men ny vetenskap har hittat en rap-artist som dog för cirka 340 år sen.
Troligen var det pesten som tog livet av honom.
Eller digerdöden, kanske?
Eller var det måhända det faktum att inga kungligheter eller adelsmän på den tiden var tillräckligt intresserad av rapmusiken?
De kunde ju inte ens ladda hem musiken olagligt på nätet. De stackarna.

Spikmattan

Nu har spikmattan testats vid ett flertal tillfällen och jag kan berätta att den håller vad den lovar - och lite till...
* man blir mer avspänd
* Får bättre blodcirkulation
* bättre sexliv
* en lila turban som växte ut ur skallen
* mer pengar på banken
* två deltidsanställda kockar
* en trädgårdsmästare på heltid under sommartid
* en fisk av okänd sort
* två burkar tomatpuré
* en fyra dagar resa till Rom
* en gladare gemenskap bland alla grannar
* lökringar (friterade)
* en burk rosa sockervadd
* två stolar (ihopfällbara)
* tre Janssons Frestelse
* en skiva med Operasång
* en skiva utan operasång

Ja, som ni ser - det är bara fördelar med att använda en spikmatta.
Jag kommer inte på nåt negativt just nu.
det skulle i så fall vara att jag hade föredragit en guldfärdag turban istället för den lila.
Men man kan kanske inte begära för mycket?

Nytt inför det nya

Nu är det dags med lite nya saker inför det nya året.
Vad som helst kan hända under 2009.
Precis lika mycket som hände under 2008.
Det känns spännande.
Och om det blir allt för läskigt kan man alltid lita på en gammal kompis.
De tar alltid med sig brass om livet blir för eländigt...



Jag förundras ofta när jag ser bilder på dessa gamla dansband (?)
Om de verkligen har menat allvar med sina bilder en gång i tiden.
Kan det vara så illa?
Jag menar när man ser dessa "kompisar" på bilden (är det killar eller tjejer?)
så tänker jag att de måste ju ha skämtat lite.
Eller?

Och så är det dags för lite nya undersökningar.

Vad är ett måste på julbordet?
Och vad var årets överraskning på julbordet?

Spänningen är olidlig.

Ut med granen. Eller Grannen?

Här kan man få tips på en lite annorlunda julgran.
Du kan välja på granskit eller ny huggna grannar.
Välj efter tycke och smak.

Lycka till!




Ibland brukar jag fundera på vad vi framtiden komemr blicka tillbaks på och undra "hur tänkte vi då?"
På precis samma sätt som vi i dag kan skratta åt hur folk tänkte och gjorde förr.
En sak som jag tror kommer försvinna i framtiden är badhus.
Jag menar...om vi alla ska simma omkring i samma badvatten...
Näe. Jag tror att det kommer försvinna helt i framtiden.
Men det är ju förstås bara en gissning.
En annan sån sak tror jag är julgranar.
Inte tror jag att det i all framtid kommer att släpas in ett träd och sättas i en stor vattenfot.
Det är samma sak med teknik.
I dag är det fortfarande spännande att ha BÅDE dator, mobil, kamera, mp3-spelare, nycklar till bilen med mera.
Jag tror att det i framtiden kommer vara samma sak alltihop.
Kanske även frysen och diskmaskinen.
Då snackar vi multimaskin!

Påvens favoritmusik

Enligt inte helt pålitliga källor har jag hittat påvens absoluta favoritmusik.





Den lilla vita duvan kan ha nåt med påvens mössa att göra, tror jag.
Det som händer bakom knuten behöver väl inte förklaras ytterligare.
Och ryktet säger dessutom att Påven är hedersmedlem i bandet.
Han har ungefär samma klädstil och frisyr.

och så har jag ännu en gång testat min spikmatta.
Efter såg jag ut att ha fått mässlingen.
Men faktum är att det var skönt.
Mitt i smärtan så var det skönt.
Ja. Jag är troligen dum i huvet (=ingen nyhet i så fall)
Men när jag hade spikarna på framsidan av kroppen så somnade jag.
Det kan bero på följande:
1. Jag är galen
2. Jag är väldigt trött
3. Jag har nedsatt känsel i kroppen.
4. Jag lyssnade på för lugn musik i min Ipod.
5. Spikmattan fungerar inte.

Vad tror ni?

Att få roller i porrfilmer

..är nog inte så kul.
Kanske.
Vad vet jag.
Men frågan är ju om VARFÖR man får erbjudande till såna roller.
Kanske kan dessa två gamla filmaffisher ge en hint om varför?




Christina Scollin och Hans Wahlgren i varsin spännande film.
Och om dessa eventuellt kan ha gett upphov till erbjudanden av de mer pornografiska sorterna så vore det kanske inte så underligt.
Eller?

;o)

Läs högt ur Bibeln

Det kan ju vara en rolig sak att göra så här i juliga tider.
Bara läsa direkt ur Bibeln.
På samma sätt som jag ibland gör med telefonkatalogen.
Så upp en sida och läs några rader.
Om man inte orkar så kan man sätta på en skiva med Lennart Swahn (RIP)



Jag är förundrad över vem som fick idéen att låta Lennart läsa in denna skiva.
Jag måste tillägga att det var innan påvens tid.
Innan det var hemskt med homosexualitet...
I dagens debatt behövs fler inspelningar med Lennart.


Och om man vill göra det där med Bibel-läsandet lite mer lustigt kan man lägga till lite Göteborgshumor på det hela.
Ja?
Man lägger bara till "sa flickan" efter varje mening.
Det blir kul - Sa flickan.
Vad som än sägs - Sa flickan.

Var så god och testa själva - sa flickan.

I dag är jag förkyld så det blir nog ingen Rea på stan.
Men det hade jag inte tänkt i alla fall.

Jag fick en spikmatta i julklapp.
Jag återkommer med resultat av hur den fungerar. Jag har bara testat den som hastigast en gång.
Första gången var trevligt - sa flickan.

God fortsättning.

Jag måste sluta med min dåliga humor - sa flickan...

Någon sorts jul (valfritt)

Vi säger väl GOD Jul?
Men det finns alternativ.
Ful Jul - om det inte kommer någon snö och det mest regnar och är grptt ute.
Kul Jul - om man skrattar mycket under julhelgen. Obs! Varning! Det finns folk somhar skrattat ihjäl sig. Så det är inte helt ofarligt.
Strul Jul - Förbannade Tomtejävel som skulle komma efter Kalle Anka! Nu är han full dessutom!
Gul Jul - det är sånt som Kineserna firar. Eller om man har otur och äter av den gula snön.
Drul Jul - hoppas jag slippa..
Hjul Jul - för såna som får åka runt till släktingar hela julen. Till den ena föräldern efter den andra.
Mul Jul - är mest för hästar och såna. Och en och annan ren.

Men å andra sidan.
God Jul fungerar precis lika bra.

Snart börjar bantningstider..igen..


Jag ryser...

Och så stackar, stackars Påven.
Han har det inte lätt.
Jag var själv rädd för bögar när jag var liten. Trodde jag skulle bli jagad av dem eller nåt. Varför de nu skulle göra det?
Det gick över i 10-års åldern.
Det är väl ungefär i den åldern som påven är just nu känslomässigt.
Sen fick jag en massa vänner som är homosexuella.
Det vore nåt jag önskar påven i julklapp.
Vänner.
Som öppnar hans ögon för världen.
Det vore väl på tiden?

Resultat av två undersökningar

Inom några timmar är det slut på tiden för att rösta på två av mina små undersökningar.
Dels så handlade det om vilka personlighetstyper som läser min blogg.
Av 85 röstande personer så är det dött lopp mellan Kossor och Tittare.
18 % av de röstande är kor eller tittare.
Det kan även vara så att kossor är just de som alltid står och glor och tittar.
Då kan man se dessa som samma personer, kanske?

Tyckare var det något fler av. Hela 21 % känner igen sig i personlighetstypen "tyckare". För en mer fullständig bild av hur en "tyckare" är så får ni läsa i ett tidigare inlägg här på bloggen.

31 % är det som mest känner igen sig i personligghetstypen "kännare".
det tycker jag känns bra...

Och slutligen är det flest av er läsare här på bloggen som känner igen er i personlighetstypen "tänkare".
Det kan man ha många tankar om, men det är ju bra. Det också.

För visst är det väl så att vi alla är lite av allt?
Egentligen?
Ibland blir vi passiva betraktare av tillvaron i form av en tittare. Och ibland tycker vi om saker utan att ens ha ork eller lust att ta reda på några fakta.
Jag tror att vi alla är lite på det sättet ibland.

Och ibland styr vi våra liv av hur det känns.
OM något känns fel så gör vi inte det vi har tänkt oss. Helt enkelt för att den rätta känslan inte infinner sig.

Tänker gör vi också. Ibland kanske för mycket till och med?
Vi "tänker upp oss" och tror oss veta vad som ska hända innan det händer.

Tänk på om ett barn vill hoppa på isflak.
Vi säger oftast "nej".
Inte för att vi vill vara dumma.
Nä, Tvärtom.
Vi vill så väl.
För vi älskar våra barn.
Och inom oss så har vi redan "tänkt upp oss" och vet vad som kan inträffa.
Barnet ramlar ner i det kalla vattnet.
Blir nerkylt.
Hamnar på sjukhus. Kanske i flera veckor med lunginflammation.
Kommer efter i skolan.
Får gå om ett år. Med de yngre barnen.
Förlorar alla sina vänner i den gamla klassen.
Blir mobbad.
Blir deprimerad.
Skolkar från skolan.
Får inga betyg.
Känner sig dålig. Har inget självförtroende.
Börjar dränka sin smärta med alkohol och droger.
Får inget jobb.
Ingen bostad.
Blir uteliggare.
Och så blir det säkert en kall vinter just det året.
Så ligger ert barn där på en parkbänk och fryser ihjäl...

Allt detta ser vi inom oss bara för att de vill hoppa på isflak...
Så det är klart att vi säger NEJ!
För vi är duktiga på att tänka.
Ibland kanske för bra?

Jag tror att vi med träning kan hjälpa oss själva att se vad vi gör med våra tankar i såna här situationer.
För visst kommer de ibland att ramla i vattnet!
Och det är ju en del av tjusningen!

Men vore det inte bättre att försöka lära dem hur de ska hoppa på isflak på bästa sätt.
Så att de slipper ramla i.
Och om de ändå ramlar i.
Var där med en varm filt.
Och uppmuntra dem.
För nästa gång kanske de kan hoppa lite längre på nästa isflak.
Och troligen lite bättre än vad vi själva kunde en gång för länge, länge sedan.

och den andra undersökningen handlade om vilken loge Anders INTE pruttade i när vi var med på TV-inspelning av Totte och Zilla på Tv4 (sänds den 4 januari)
7% trodde att Anders skonade Sibel.
Endast 3% trodde att Anders skonade Amy eller Agnes.
Och mig trodde ni också att Anders attackerade med pruttlukt.
Bara 5% trodde att jag skonades.
Däremot så tycks de flesta ha trott att han lät bli att prutta i sin egen loge.
Hela 78% trodde att hans loge var luktfri.
Ha! Ha!
Fel, fel, fel!
Den enda som lyckades parera Anders pruttattacker var undertecknad.
För jag såg allt. Hörde allt och var beredd med brutala armar att mota bort honom om han försökte ge sig på min loge.
Sin egen var han snabb på att prutta in redan när vi kom. För att skapa lite hemmatrivsel kan man väl säga.
Så - undersökningen visade att endast 5% gissade rätt.
Grattis ni tre personer som trodde på min förmåga att värja mig från Anders prutterier.

Sluta aldrig leka!

Så här i juletid funderar jag lite på det där med lekar.

Ibland brukar jag roa mig med att be ett barn att leka vuxen.
Det är både lärorikt och ibland smärtsamt att se hur barn uppfattar oss vuxna.
Genast rynkar de pannan i djupa veck och berättar att de inte har tid eller att de har så mycket att göra och att de faktiskt måste jobba lite nu.
De går iväg till ett jobb någonstans.
Vad de jobbar med är mindre viktigt.
Det tydliga är att de ger sig iväg och att de efter en stund kommer tillbaka hem igen.
Leken blir en spegling av hur de ser på vuxenvärlden.
Och samtidigt så känns det lite sorgligt att det är på det viset.

Vad är det för bild av framtiden som vi visar barnen?
Vad är det för vision som vi presenterar för dem?
Visar vi någon glädje över livet som vuxen? Finns det ingen lekfullhet kvar när man blir stor?
Är det så vi vill att de ska tänka och känna inför sin egen framtid?

Som vanligt så har vi ett val.
Vi behöver inte få våra barn att förvänta sig ett allvarligt och stressigt liv när de själva växer upp.
Vi kan välja att visa upp en framtid full av möjligheter, lust och lekfullhet.

Det ansvar som faller tillbaks på oss vuxna blir att leva enligt vår egen längtan.
När vi skapar det liv vi vill leva så kan vi känna oss tillfredställda med både motgångar och framgångar.
Det blir ett flöde av händelser som ibland går emot oss och ibland går med oss.
Om vi lever enligt vår egen längtan så visar vi våra barn hur innehållsrikt deras egen framtid kan bli.
Den blir full av kittlande möjligheter.

Men en del föräldrar omvandlar sin egen längtan till en spirande förhoppning på sina barn istället.
Det de själva inte vågade göra hoppas de istället att barnen ska ha modet att göra. Och många barn försöker.
För de vill till varje pris göra sina föräldrar lyckliga.
Det är en instinkt som de är födda med.
De är skapade för att manifestera föräldrarnas lycka.
Jag är övertygad om att de nyfödda barnen känner den förväntan som ligger på dem. Barnen kämpar hela livet för att klara av den press som lagts på dem.
Och vi är alla barn i grund och botten.
Vi är barn till våra föräldrar som i sin tur är barn till sina föräldrar och så vidare.
Förväntningarna och pressen lever vidare från generation till generation.

Samtidigt så finns det ett val som vi kan göra nu på en gång som bryter mönstret.

Vi kan visa barnen på livets möjligheter istället för att ålägga dem med stressande förväntningar om deras framtid.

Vi har möjlighet att leva, älska och skratta när vi själva vill.
Vi kan slå oss ner på golvet och leka med barnen, trots att det till en början kan kännas ovant och stelt.
Kanske var det länge sedan sist?
Men att leka är som att cykla.
När man väl har lärt sig så glömmer man aldrig bort det.
Kanske känns det lite ringrostigt, men det går snart över och dessutom så finns det goda guider i barnen som mer än gärna visar hur man leker.

Jag tror att hela livet kan bli en lek om vi bara tillåter det.
Låt frukost, arbetsdag, middag, kvällsrutin och sänggående få bli en lek, om än så bara för en dag för att återupptäcka glädjen igen.
Det blir dagens utmaning!

Kanske kan vi en dag se hur barnens ögon glöder av lust när de tänker på att de att själva en dag få bli stora och lekfulla.
Vore inte det ganska kul?

Lycka till med leken i dag!

;o)

Signering av böcker

Så gick en helg.
Svisch!
I lördags hann jag med att både skriva färdigt manuset till "De Onödiga" och samla in pengar till Frälsningsarmén.
Det var riktigt trevligt att stå där på stan och skramla med bössan.
Jag tycker att Frälsis gör ett fantastiskt jobb som samlar pengar till de so minte har råd att fira en jul i överflöd som många andra.
Först trodde jag inte att jag skulle få in någonting, men efter en timma var bössan alldeles fullmatad med mynt och sedlar.
Det känns bra när man ser så många människor som har förmågan att känna empati för de sämre lottade i livet.

I går var vi på signering i Karlskoga.
Det var riktigt kul att ha med Ludvig som hjälpte till att signera "Prins Annorlunda"
Dagen till ära hade han en kavaj på sig.






Jag måste säga att han skötte sig riktigt bra!
och som tack för jobbet fick han ta ut en valfri bok ur sortimentet.
Det blev en bok om vampyrer...

Och så träffade vi Oliver - en annan härlig annorlunda prins som liksom Ludvig gillar hårdrock. Och tjejer...




I dag har jag fixat det sista med julklappar och pynt.

Nu kan det få bli jul.

Ovanligt julgodis

I går kom sonen hem med godis som han hade gjort själv på fritis.
- Åh vad fint, sa jag. Vad är det för nåt?
- Ser du inte det?
- Njae..(vill inte göra hononm ledsen och chansa på helt fel sak eftersom en av detaljerna såg ut som en brun korv...)
- Det är Julbröst, Julsnopp och två Snoppbröst (hans namn på pungkulor)
- Ja nu ser jag! Fint! Ska du äta dem själv?
- Nä, du får äta.
Jag funderar på om jag verkligen gillar snoppar, bröst och snoppbröst av marsipan. Jag äter inte marsipan i vanliga fall. Heller.
Det blir en Kul Jul i alla fall!

Dessutom presenterade han nya namn på oss i familjen:
Ena dottern fick heta "Tjocka Kumpanen"
Den andra dotter fick heta "Krabban"
Hustrun fick heta "Skorpionen"
Och jag fick heta "Gulliga Chimpansungen".
Jag misstänker att det är hemliga kodnamn som vi behöver använda under julen..på nåt vis.

I dag ska jag stå på stan här i Örebro mellan 13-14 och hålla grytan kokande, för Frälsningsarmens skull.
Jag vet inte riktigt vad vad ska bidra med.
Det kanske räcker med att dyka upp och se ganska glad ut?

Ett gott skratt...

...förlänger livet sägs det.
Men jag vet inte om det är sant.
I och för sig så ser jag ju hellre att det förlänger livet än näsan till exempel. Det skulle bli så trist.
Och det finns dokumenterade fall där folk har skrattat ihjäl sig - och då stämmer ju inte det där med att ett gott skratt förlänger liv.
Men man kanske måste chansa ibland?

Ett skratt om dagen håller ordning på magen.


Se så glada de är!
Där skulle man dyka upp och killa lite på magarna.
Det ser ut att behövas.
Eller hur?

Hittade några gamla bilder från den tid då jag reste runt i folkparkerna.
För mer än 20 år sen..
När jag skriver det så känns det som om det är Tore Skogman, Ludgo-Pelle eller Jokkmoks-Jocke man pratar om.
Men det är det inte.
det är Hemliga Byrån.
Vi kallade oss så och reste runt i folkparkerna och sjöng om Sune och Sophie.
Vi visste inte själva om vi var rockstjärnor eller om vi var underhållare för barnen.
Därför försökte vi underhålla rockpubliken med barnlåtar.
Det gick väl "sådär" kan jag tycka..
:o)




På den första bilden kan man se mig sitta och svettas i ena logen och dricka vatten. Efter en spelning någonstans i landet. Minns inte var.
Den andra killen på bilden är Erik Lindstedt. Alias Lill-Erik alias Agent 2,14.

På den andra bilden syns Kalle Kod och Myskogubben (= jag)

Jag hittade min dagbok som jag skrev för varje spelning vi gjorde.
Riktigt roligt!

Utdrag från den nionde maj 1987:
"Allt verkade gå så bra när vi satt och väntade på "Skuggan" och Lasse.
Sen gick allt åt skogen.
Bussen gick sönder i Motala. En liten slangjävel saboterade hela förberedelsen. Efter några timmar lyckades vi ta oss till Gränna där vi upptäckte attd et var vatten i oljan.
Skit!
Vi pratade om att inställa, men "Skuggan", Lasse och Torleif jobbade på att försöka lösa allt.
Efter 5 timmars försening lyckades vi få tag i en lastbil att frakta grejerna i, samt två stycken taxibilar att skjutsa Byrån i.
Gränna-Älmhult - pris 2600:-
Vi åkte på rekordtid till Älmhult."

Forts följer, kanske...

Jag är lurad

Det är ju så dumt att bli det.
Men jag har blivit det och vill härmed varna alla andra.
Jag köpte en kamera från nätet från ett företag som heter "Kameraexperten".
De finns fortfarande kvar med hemsida och allt. Ser SÅ proffsigt ut.
Beställde och betalade den 2 december och det skulle ta mellan 3-9 dagar att få kameran.
Sen hände ingenting.
Och ingenting.
Och ingenting.
På telefonsvararen säger de "Alla telfonlinjer är fulla".
Jag undrar vem det är som är full.
Kanske de som lurade mig på pengar?
Och nu har det visat sig att det är massor som har blivit lurade av samma bolag.
Det var inte så kul...

Så det ledde till samtal med banken och konsumentombudsmannen och ev måste jag dessutom polisanmäla.
Det var ju PRECIS det jag ville syssla med i dag...

Vad snopet.
Så jag fick åka ut och köpa på stan.
Över disk istället. Samma kamera var 400 kronor dyrare.
Skit samma.

När jag kom hem gick dammsugaren sönder.
Så jag fick åka ut och köpa dammsugare.
Adios pengar.

Och mellan attackerna från verkligheten har jag skrivit i dag.
Nya episoder om "De Onödiga"
Ev ska jag ändra lite så att nån blir drabbad av att någon lurar av huvudpersonerna en kamera. Och sen råkar någon ha sönder en dammsugare.
Man kan få inspiration av livet ibland.
Det beror helt enkelt på hur man ser på saker och ting.

Och så ett citat:
Ligg inte på den som sparkar.

Så sant som det är sagt.

Och så min finaste bild:



god kväll.