fredag 13 april 2018

Svenska Akademin - The times they are a changin'.

Den närmast ofattbara röra som just nu råder i Svenska Akademin är inget annat än patetiskt.
Att stöta bort den första kvinnliga ständiga sekreteraren, till förmån för Hårresande Horace och hans lakejer är ju något av det äckligaste som hänt i svensk litteraturhistoria. I alla fall det vidrigaste sedan 1786.
Att Hårresande Horace så lojalt ställer upp bakom den så kallade ”kulturprofilen” som anklagats för ett flertal sexuella övergrepp visar ju hur oändligt bisarr situationen är.
Nu är det ju inte så att ”kulturprofilen” heter ”kulturprofilen”. Han heter Jean-Claude Arnault och inget annat. Han är ju fortfarande inte dömd för något brott, vad jag känner till, men icke desto mindre så kan man väl tycka att de anklagelser som riktats mot honom är tillräckligt graverande för att man från Svenska Akademin ska ta avstånd från honom och hans lilla exklusiva kulturklubb.

På det sätt som Svenska Akademin sköter den uppkomna situationen tycker jag med all tänkbar tydlighet visar att denna institution behöver rejäl förnyelse. Kanske bör den till och med avvecklas?
Gustav den tredje, som instiftade denna institution år 1786 var ju en synnerligen udda kunglighet.
Kanske känner inte många till hans något märkliga experiment, som syftade till att bevisa att kaffe var en fasligt dödlig dryck. Han ansåg att kaffe var ett hot mot folkhälsan. Ett långsamt verkande gift som ledde till en förtida död.

För att bevisa de skadliga verkningarna av kaffedrickande beslöt kungen att ett medicinskt experiment skulle genomföras. Två dödsdömda fångar fick välja mellan galgen eller att tjänstgöra som försökskaniner. Knappast förvånande gick de med på att delta i experimentet.

Den ena fången tvingades dricka kaffe varje dag och den andra tvingades att dricka te. Experimentet skulle fortsätta under två läkares överinseende till fångarnas död. Kungens tanke var att visa hur kaffet radikalt förkortade människans livslängd. Att den stackaren som drack kaffet skulle snart dö en hemsk död, var kungen fullt förvissad om.

Så där satt de båda fångarna i var sin cell och drack kopp efter kopp kaffe respektive te dag efter dag. Veckorna blev till månader och månaderna till år. Så en dag avled den ene av läkarna, som skulle övervaka experimentet.

Fångarna tvingades dricka vidare, tills plötsligt även den andre läkaren dog. Därefter dog kung Gustav själv, skjuten under en maskeradbal på Stockholmsoperan, 29 mars 1792. Men experimentet avbröts inte.
Och till slut så dog…tedrickaren. Vid 83 års ålder.
Vad som hände med kaffedrickaren finns det dessvärre inga uppgifter om. Eventuell så lever han fortfarande. Kanske är han en av de gamla stofilerna som tagit plats i Svenska Akademin, och som styvnackat vägrar någon som helst förändring.

Svenska Akademin har som uppgift att arbeta för det svenska språkets "renhet, styrka och höghet", dvs. dess klarhet, uttrycksfullhet och anseende.
Visst kan det finnas en vits med att några människor som har ett brinnande intresse för det svenska språkets bevarande, får göra detta inom ramen för något som liknar den Svenska Akademin.
Men kanske är det då dags att förnya den gruppen av individer, och inte låta ”de aderton” få sitta kvar på livstid. Kanske kan man ha ett rullande schema med språkintresserade som får sitta max i fem år på posten innan de skall bytas ut till förmån för någon ny spåkintresserad som får ta plats i den nya akademin?
Och visst finns det en vits med att dela ut Alfred Nobels litteraturpris till en författare som har skapat något verk av större litterärt värde för eftervärlden.
Som Bob Dylan, till exempel, som i en av hans sånger sjunger ”The times they are a changin´”

”Come writers and critics
Who prophesize with your pen
And keep your eyes wide
The chance won't come again
And don't speak too soon
For the wheel's still in spin
And there's no tellin' who
That it's namin'.
For the loser now
Will be later to win
For the times they are a-changin’.”