Böcker väntar på att bli signerade

I dag fortsätter vi att signera våra böcker i Göteborgsområdet.

Eller...
i dag är det Borås, Lerum och Allum.
Så det är inget mer inne i stan.
Kanske lika bra med tanke på bombhoten.

Och tiden ställdes om automatiskt i min iPhone i natt.
Det är konstigt det där med teknik, för jag kunde ju inte veta i morse om tiden var omställd automatiskt eller inte.
Så jag fick ringa hederliga gamla 90510 och kontrollera.

Snart dags att checka ut från hotellet och dra mot Borås.

Under tiden kan ni få njuta av en till liten videosnutt.
Den här gången i form av en musikvideo - från Jamaica.



Och NEJ vi rökte inte på någon av oss.
Vilket gjorde att vi betraktades som väldigt udda och annorlunda.
Många undrade vad i helvete vi i så fall gjorde på Jamaica.
Men det kan väl alla se?
Vi hade kul.

Ha en skön söndag alla människor!

Livet är ett verb

I kväll sänds ännu ett avsnitt på p1:s "Vid dagens slut" där man kan lyssna på när jag funderar över att livet är ett verb.

Jag gillar den tanken.
Att livet är en pågående process och ingen sak som vi ska lära oss att hantera.

Ofta tror jag att vi människor försöker närma oss saker som inträffar som om det är något som är separerat från oss själva. Som om vi kan operera bort det som känns besvärligt så att vi kan fortsätta leva "som vanligt".
Jag tror att det sällan är på det viset.
Det är som om vi tar emot händelser som en sak, ett substantiv. Det blir ett projekt som vi ska lösa.
Och väldigt ofta handlar det i stället om att livet är en pågående process som vi varken vet början eller slutet på.
Händelserna är bara sånt som inträffar under resans gång.
Ibland händer det bra saker. Och ibland dåliga.
Det handlar mer om att hitta metoder att hantera det som inträffar i livet.


Den här veckan har det hänt en hel del saker.

Händelser i livets flöde.

Då är det ju som det ska!

Manusversion nummer 4 på Sunefilmen är klart.
Det känns spännande.
Nu återstår det att se om vi lyckas få till en finansiering av filmen.

Nästa vecka ska jag på filmpremiär i Stockholm, möten i Göteborg, Örebro och på lördag ska jag till Norrköping och föreläsa om "Prins Annorlunda".
Utöver det ska jag hinna skriva en del manus.
Och det är ju kul!

Och så en liten varning.
Ibland kan det löna sig att läsa innehållsförteckningen på det man ska äta.
Man vet ju aldrig vad man stoppar i sig!

Se bara här:


Tugga och svälj?

Ha en fridefull lördag alla människor!

Bokmässan 2010

Oj.

Det var en intensiv mässa. Ännu en gång.
För 26:e året i rad så var jag och Anders på mässan och presenterade årets böcker, signerade och träffade läsare i alla åldrar.
Alltid lika kul!



En ska bort. Vem?
Ledtråd: Han är stark.



Bulle, Anders, Sören, Julle.
I den ordningen.
Om nån skulle råka ta fel.
Likheter behöver inte diskuteras ytterligare.



Bröderna Krull tillsammans med illustratören Mattias - som har hittat på hur de ska se ut.

Fler bilder kommer senare.

I lördags så var jag med i p1 - Vid dagens slut - och pratade lämpligt nog om ord.
Lyssna här!

Efter en sån här intensiv mässa så är det nästan som att man får lite träningsvärk i känslokroppen.
Det är så mycket intryck. Så många möten.
Och tröttheten kommer seglande som ett moln och lägger sig som en filt över tillvaron.
I en dag i alla fall.

Dags att vila sig i form, med andra ord.

För den goda sakens skull

Så var det klart.
Dansfeber och några minuters förnedring i direktsänd TV.



Det var kul!
Även om jag faktiskt just nu är tacksam över att slippa kliva in i transvestitmunderingen en gång till!




Vinnare blev Naseem Al Fakir och han var ju GRYM som Beyonce´- inget snack om saken att han skulle gå till final!
Eller..det beror kanske på vad som är syftet med dansen - att det ska vara roligt eller bra.
Men personligen så tyckte jag även då att Naseem var både bäst OCH roligast - på grund av att han gjorde dansen så klockren!

Både han och jag kämpade ganska ordentligt med de höga klackarna.
Han fick svår koreografi - jag fick en massa hinderbana som jag skulle klampa omkring på i scenografin.




Men alla som var med både framför och bakom kameran gjorde ju ett sanslöst bra arbete!
Dansarna som jobbar som små galningar för att göra showen sevärd för TV-tittarna - och alla som gör sitt yttersta för att bildsätta och ljussätta och bygga scenerier och allt möjligt.
Det är en STOR produktion.

Och man får inte glömma bort syftet bortom vår lilla lek i TV.
Syftet att samla in pengar till BARN som har det svårt i tredje världen.
Det finns många olika sätt som PLAN arbetar för att hjälpa barn som har det svårt.
Själv är vi i vår familj "flickfadder" - vilket innebär att vi ger pengar varje månad till PLAN för att de ska arbeta för att hindra könsstympning och barnäktenskap i Egypten.
Det känns angeläget och viktigt.
Det är DÄRFÖR jag, Anders, Naseem, Rami, Peter, Masse och Anna valde att skoja runt en stund i TV-rutan.

Masse ramlade handlöst ner från scenen under en repetition - och Anders föll ner från trappan i scenografin och bröt två revben.




Så det var ganska tufft också.

Snart dags för hemresa till Örebro igen.
Känns skönt att komma in i normala kläder och skor igen.

Tjing!

Rapport från repetion

Nu närmar det sig med stormande steg!
Dansfeber på lördag.

I går tränade vi för första gången på riktigt.
På plats i studion.
Se så tjusig...



Av någon anledning blev jag döpt till "Ingeborg" av vår koreograf Fredrik.
Han tyckte inte att jag var så sexig direkt.
Mer som en dam med handväska.
Jag ska försöka föreställa Sandy (OLivia Newton John) i Grease.
En läcker brud?
Hmm...
vi får se om jag får till det!

Och vi fick testa peruker.
Anders blir snygg som Travolta.




Tyvärr så ramlade Anders ganska illa i scenografin och har slagit sönder ett revben.
Han har så ont så dagens träning är i farozonen.
Men vi får hoppas att han får starka mediciner så att han blir "normal" igen...

Nu dags att åka till studion igen.

Ni kollar väl på lördag?
Och röstar!
Pengarna går som sagt till ett väldigt fint ändamål.

Tjoho!

Önska kostar ingenting!

Nu är det första december.
Hurra!

Bara några veckor kvar till jul.

När mina barn har önskat saker genom åren, som inte riktigt har varit realistiska, har jag alltid sjungit en sång för dem.
Det är Gullan Bornemarks gamla fina sång.
Önskeringen.
Den är så fin!

"Vi kan önska runt i ring, önska kostar ingenting.
Tänk vad man kan ha det bra. Säg vad du vill ha?

- Eva?

- En dagbok.

- En DAGBOK!

Men då måste du vara snäll, och vänta till julaftonskväll."

Det är så fint.
Så rörande.
Men i dag önskar sig inga barn "en dagbok" när de får önska helt fritt.
Det är helt andra saker de har på sina listor.

Detta fenomen har två tanter tagit tag i och här presenteras nu den första av en serie filmer som ska ta upp saker som en del kanske skulle önska.
När man ändå får önska fritt.



Njut av sången.
Av julefriden.
Visst är det rörande?

I dag tisdag - och jag skriver vidare på BERT!

Yahoo!

Trevlig tisdag och hoppas alla mår finfint!

Det finns mirakel

Det var en man som var arg på Gud.
Han hytte med näven upp mot himlen och förbannade Guden som aldrig lät honom få vinna på lotteri.
- Hela mitt liv har jag bett för att få en riktig vinst, sa mannen. Det enda jag får av dig är tystnad. Jag tror inte ens att du finns!
Mannen var ordentligt arg och utmanade Gud.
- Varför Gud? Varför vinner jag aldrig? Och varför får jag aldrig några svar på mina böner? Visa dig om du vågar!
Då hände miraklet.
Himlen öppnade sig och en röst dundrade:
- Hörrö! sa rösten. Jag har hört dina böner. Men du måste ju också hjälpa till. Hur ska du kunna vinna om du aldrig köper nån lott?

Dessutom är berättelsen helt sann.
Nästan.
Faktum är att historien innehåller en hel del visdom också.
Ofta gör vi väl så där?
Vi önskar ibland att saker skulle vara på ett annat sätt. Men vi gör inte mycket för att förändra dem.
Utan lott kan man inte vinna. Utan förändring kan man inte göra nåt på ett annat sätt.


På en gata i London säljer de mirakelkurer för ansiktsvård.
Affärerna går lysande.
För de har nämligen skyltat upp med två skyltar som visar den fantastiska resultatet.
En före och en efter.

Se bildbeviset.




Nu har jag pratat i radion. Det gick bra, tror jag.
Nu ska jag snart hoppa in i bilen och bege mig mot Värmland.
17.30 börjar det.

Jag har som vanligt full koll på allt...

Ha ha ha!

Nä, som vanligt så har jag en liten, liten aning om vad jag ska prata om och sen blir det improviserat i stunden.
Precis så som livet är.
Det går att planera en del.
Men det mesta händer ändå.
I stunden.

Goder onsdag alla människor - och TACK för alla kommentarer! Jag blir så glad av det!

Tisdag

I dag är det tisdag.
På programmet står skriva, träna, möte med sonens skola och förberedelse inför i morgon när jag ska till Karlstad och prata på "anhörighetscentrum".

Och tänk på alla människor att det i Greene (USA) är olagligt att äta jordnötter och gå baklänges på trottoaren, samtidigt som det pågår en konsert.
Jag var ytterst nära att göra det en gång.
Det är ju lätt hänt, menar jag.

Ha det bra i dag!

När man ändå är inne på det där med minnen...

Kunde inte låta bli.

Lite roliga bilder och en låt vi gjorde för några år sen.

Det var inte bättre förr...



Ey Kåmpis - det är ingen fara!

Oj oj.
Dags att skynda vidare.

Anhörigdagen

I morgon anordnas någonting som heter "Anhörigdagen" i Örebro.

Läs mer här!

Jag håller på och förbereder mig och funderar lite på vad jag ska säga.

Och hela tiden ser jag bilden som min annorlunda prins kom hem med för två dagar sedan.
Han hade gjort ett släkt-träd.
Såna får man göra ibland i skolan.
För att visa vilka som är med i släkten.

Begreppet släkt-träd satte tydligen igång en hel del i hans fantasi.
Och jag måste säga att trädet kan tolkas på många olika sätt.



Man kan se det som att vi alla är frukter i Guds trädgård.
Som hänger där och dinglar tills vi en dag faller ner och blir den mylla som nya generationer kan växa i.
Symboliskt sett är det vackert.

Man kan också se det som att vi borde gå och hänga oss hela bunten.

Det är fritt att tolka hur man vill.

Att jag är extra skuggig på bilden beror på att skägget tog extra mycket utrymme.
Enligt Ludvig.

Och så en bild på Prinsen Himself.
Coolare än någonsin.



Prins Annorlunda - september 2009

Nu ska jag fundera vidare.

Kram till er alla!

Jag vet vem jag är. Tror jag...

För någon vecka sen skrev jag ett inlägg där jag funderade runt det där med identitet och vilka olika delpersonligheter som vi mest identifierar oss med.
Nu finns det en lösning på allt!

Sms:a 118 118 eller 118 100.
De svarar på ALLT!

Fick tipset av min dotter.
Det är barn som kommer på såna kuliga saker.

Skickade frågan: Vem är Sören Olsson och fick till svar:

"Sören Olsson är en av de två författarna till böckerna om Sune och Bert.
Han och Anders Jacobsson har bland annat skrivit böckerna Sunes Sommar och Berts Dagbok som har varit väldigt populära ända sedan andra hälften av 1980-talet.
Ha en bra dag!"

Så nu vet jag. Behöver inte lägre fundera på vem jag innerst inne är.
Eniro har svar på allt.
Det känns tryggt.

Tänk om man fick ett annat sorts svar:
"Den personen finns inte".
Eller
"Tyvärr. Vi använder censur här på vår firma. Kan inte berätta allt elände om den personen".
Eller
"Nu gick vår dator sönder. "

Lite kuligt är det ju.

Ny teknik är spännande. När den fungerar.
Jag vet att hela världens manusförfattare hade stora problem i samband med att mobiltelefonerna blev allmän egendom.
Nu kunde plötsligt alla ringa efter hjälp om de var i knipa.
Det försvårade vissa dramaturgiska effekter.
Många av de filmer vi i dag tycker är "klassiker" skulle inte kunna fungera om det fanns en mobil i var mans hand.
Det är lite intressant att tänka på, tycker jag.

Om man då ser lite närmare på vissa av dagens filmer så försöker man fortfarande skapa samma sorts dramaturgi, med med mobiler som:
* inte fungerar
* inte har täckning
* har slut på batteri
* som blir spårad av "de onda"
Osv.

Tycker att det borde göras fler filmer som använder ny teknik som naturligt inslag i vår vardag - och inte som krystar in det på olika sätt.

Det vore väl ypperligt att ha med 118 100/118 118 i någon deckare där de skickar frågan:
Vem är mördaren?
Så får de veta det.
Beck kan sitta kvar hemma i fåtöljen och dricka sprit med grannen.

Och till den kanske viktigaste frågan:
Vem är Gud?

Så här svarar 118 100:
"Gud är en högre makt som används i de flesta av världens religioner.
Om det är något som faktiskt finns är upp till var och en att avgöra och i många fall handlar det mer om själva tron på Gud, än huruvida Gud finns eller inte."

Nu vet ni!



Alla som anser att likheten med Jultomten är slående får själv stå för detta.
Det finns inga nu kända bevis för att dessa personer ens är släkt.
Om det nu är "personer".


Trevlig fredag!

Det är mycket Gurka på vägen.

Det var faktiskt fler gurkor än Putte Kock.
Dessutom så var det oerhört många krusbär och pruttar på vägen.

Nej. Jag har inte tagit några konstiga droger.
Jag har åkt bil mellan Örebro och Falkenberg.
Istället för att säga "Gul Bil" eller "husvagn" så valde jag och sonen att kalla dessa saker för andra namn.
Det blev ganska rörigt. Men kul.
Litet lexikon:
Husvagn = gurka
Långtradare = Putte Kock
Grön bil = Krusbär
Röd bil = prutt (många prutt blev det)
Röd bil med husvagn blev alltså Pruttgurka.

Fånigt?
Jajamensan!

Sen kom vi fram till Falkenberg. När vi skulle checka in kom Sten och Ebbe Nilsson samtidigt in på hotellet.
Hur sannolikt var det att tre Karlskogingar skulle checka in på samma hotell i Falkenberg denna söndag?
Kul!
Det var längesen jag träffade dem. Men de såg ut som de alltid har gjort.
Sen 60-talet, troligtvis.

Sen var det dags för teater - Virus i bataljonen.
Kul och fnissigt.
Som det ska vara.
Och efteråt hann vi med att träffa skådisarna.
Flera av dem har jag och Anders jobbat med tidigare.
Thomas Hedengran spelade både pappa och mamma i "Sunes sopa" på teater för många år sen. Dessutom spelade han Tuva-Lisas pappa i den helt nyinspelade piloten för TV.
Charlotte Strandberg var fröken i Berts Dagbok på TV.
Mikael Riesbeck var också med i piloten för Tuva-Lisa.




Claes Månson var pappa i en film vi gjorde för Mjölfrämjandet för många år sen.


Efter teatern var det god middag på restaurang.
Sen hotellet för lite film.

Mysigt var ordet!

Indijot!

Tänk att den här lilla filmen orsakade diplomatiskt kris mellan Sverige och Norge 1991...



Det är kul TV-historia!

Jag varnar!

Det här videoklippet är HEMSKT!

men kul att titta på 22 år senare...



Tjusiga frisyrer, och allt...

Ja - till Jesus..

Ännu en liten film från repetitionerna till "Berts Bravader".

Monika Forsberg i skepnaden av Berts religiösa mormor.
PREMIÄR i morgon klockan 19!
Pirrigt, nervöst och skitkul!




Det är SOL!
Onsdag - och älskade Lova fyller 17 år!




Hurra!

I kväll blir det tårta.
Nästa år får det bli en krogrunda istället...
ha ha!

På TV i dag

I morse var jag på TV tillsammans med Olle Lundin och Marie Kyhler och pratade om BERTS BRAVADER!Från God Morgon i morse.

Det kommer att bli bra!
Kuligt.

Men vad hände med den där solen som utlovades under söndagen och måndagen?

Midsommar känns..inte ALLS inspirerande.
Brr...

I dag blir det lite fixa och styra och ställa med olika saker.

Ha en fin måndag!

En regnig fredag!

Här är ett litet klipp från repetitionerna inför Sommarens Roligaste Spektakel - Berts Bravader!
På Nya Parkteatern i Örebro - nu med vädergaranti.



Det är fortfarande några veckor kvar för att allt ska sitta ordentligt, men det ser bra ut, tycker jag.

På måndag morgon ska jag vara med i SVT på morgonsoffan och prata lite om Bert tillsammans med Marie Kyhler (regissör & Berts mamma) och Olle Lundin (som spelar Bert)

Och så måste jag ju göra lite mer reklam!
För mina gamla kompisar i Värmlandspojkarna (bör läsas Värmlandspööjkeraa)

Sommarens hit?



Jättekul!

Hoppas att de får all framgång.
Det är de värda!

Alingsås i dag

I dag var jag och pratade en stund på en mässa i Alingsås.
Tidningen var där - och som vanligt får man ställa upp på konstiga idéer när det gäller fotografer.








Ofta när man ska ta bilder på mig och Anders ihop vill en del fotografer att man ska stå ihop så tätt att man i stort sett ska se ut att kyssa varandra.
- Sätt ihop era skallar. Precis intill.
Det kan sätta igång en hel del bög-rykten.
Det har vi fått deala med en del under åren.
Två killar som skriver barnböcker. Det är "mysko"...

I går var det Robinsson.
Jag gillar det programmet. I vanliga fall.
Men i år har inte den där rätta känslan infunnit sig.
Ända tills i går...
Så kul TV att se hur "grabb-pakten" sprack.
Jarmo var smart som inte avslöjade att han var imun.
Och STACKARS pokermiljonären, Christian som har fått TV4 att klippa in en massa elaka ord i hans citat.
Säkert har de dubbat hans uttalanden så att det låter som om han pratar en massa skit...

Faktum är ju att TV4 inte kan klippa in sånt som man inte har sagt.
Men...det är ju samma sak varje år.

Och jag tror också att vi som sitter i soffan och glor inte har en aning om hur tufft det är där ute i misären.
Det ser ju skönt ut, men det tror jag inte att det är.
Tror att det är riktigt tufft.
Så att folk visar upp sina sämsta sidor är inte alls konstigt, tycker jag.

Ont i skallen

Ibland har man ont i skallen.
Då kan det se ut ungefär så här:



Ja, jag vet.
jag håller på och lär mig hur min nya dator fungerar.
Det är då man får såna här sjuka ideer.

I dag spelade jag in radioprogram "Vid dagens början" som sänds till helgen i p1.
Lyssna den som orkar.

I morgon ska jag och Anders spela in radioreklam inför BERTS BRAVADER på Nya Parkteatern i sommar.
Vi får väl se om det blir lika sjukt som denna lilla film.
Troligen blir den det.

Det är tisdag.
Härligt!
För det innebär att det snart är onsdag!

Sista mars i dag ju!

Tycker att det är ganska kul med Youtube.
Där finns lite olika små klipp från nutid och dåtid.

Bland annat den här:
Mys åt alla!



Det var väldigt kul när vi spelade in den TV-serien.
Trollkontroll hette den och vi gjorde den på TV här i Örebro.
Just den här lilla scenen har egentligen inte så mycket med någonting att göra.
men den är kul.
Vi ser så...gayiga ut på nåt vis.
Lite läppglans och en varsin gul badmössa.
Och en sång om att alla ska kramas.

I dag är jag lite sjuk. Feber och förkyld.
Men det hindrar mig inte från att fortsätta skriva Bert.
Är inne i slutfasen av arbetet och jag har två kapitel kvar.

Ska jag vila sen?
Nääää!!!

Efter Bert ska vi skriva ändringar i Berts Bravader-manuset som ska visas på Nya Parkteatern i sommar.
Och efter det ska vi skriva årets Håkan Bråkan bilderbok.
Och därefter ska vi skriva årets Sunebok.

Sen...får vi se vad det blir.
Planer finns.
MÅNGA planer...

Och på söndag ska jag till Stockholm och se sista föreställningen av "Sune" på Göta Lejon.
Ska bli kul att se den en sista gång innan den läggs ner.

Och i morgon är det första april.
Jag blir alltid lurad.
Det får man bjuda på.
Att man är godtrogen.

När jag läser tidningen så tänker jag ofta "är det första april nu?" - för många nyheter är så bisarra att jag genast tänker "detta kan inte vara sant".