Indijot!

Tänk att den här lilla filmen orsakade diplomatiskt kris mellan Sverige och Norge 1991...



Det är kul TV-historia!

I juletid kan man se Marmelad-Lennart.

Om man har otur.
Eller tur.



Den här är en av de mest bisarra lucköppningarna vi gjorde.
Vi satt och skrev dem på Fridays vid Kungsträdgården kvällen innan vi skulle spela in dem.
Då blev det ibland ganska sjuka inslag.

Tyvärr så har jag inte sett årets kalender.
Så jag vet inte om den är bra eller dålig.
Men jag vet i alla fall att de inte har nån Marmelad-Lennart.

Stackarna.

När man måste skrapa rutorna igen..

Varje gång när det blir vinter så blir det precis samma känsla.
Jag känner mig som pappa Rudolf i den här scenen...



Att vi skrev den var just att vi kände igen oss själva i rollen som Sune.
Både jag och Anders fick höra att vi inte skulle svära.
Sen stämde det liksom inte med verkligheten i de vuxnas värld.
- Vaffö gör di på dette vise?

På senare år har jag upptäckt att jag ibland beter mig precis som rollfiguren Rudolf.
Speciellt vid svår stress.
Därför försöker jag allt oftare att ta ett djupt andetag och sen...svär jag igen.
Sen andas jag djupt...och SVÄR IGEN!

Ja, försöka måste man ju...

I dag är det den fjärde december.
Jag ska försöka lägga upp ljudfil på min och Anders julkalender för vuxna som vi gjorde för några år sen.
Vi får se om jag lyckas lösa det tekniskt.
Om jag inte gör det så kan man höra mig ännu en gång låta som pappa Rudolf någonstans i Örebrotrakten.