Lycka - livsmålet som ständigt byter skepnad.

Att söka efter lyckan är en av de vanligaste drivkrafterna för oss människor.
Det intressanta med lycka är att den är i ständig förändring. Om man söker efter en viss upplevelse, och räknar med att den ska ge en lyckokänsla, så visar det sig allt som oftast att vara en högst övergående lycka. Vanan av det som gjorde oss lyckliga förvandlar snart lyckoögonblicket till vilken alldaglig händelse som helst.
Tänk till exempel om du befinner dig i en stekhet sol i öknen, någonstans.
Du svettas och känner det som om du skulle ge ditt liv för lite svalka.
Och då plötsligt kommer du till ett litet hus där du kliver in, och där det finns luftkonditionering.
Den svala luften får dig att njuta och plötsligt kunna andas bättre.
Efter en stund känner du knappt inte av den svala luften längre. Kroppen vänjer sig vid den nya temperaturen, och du tar den för given.
Du känner inte längre samma entusiasm och lyckokänsla över luftkonditioneringen.
Och ändå så är det exakt samma svala luft, som strömmar mot dig. Men den ger inte längre samma känsla av lycka.
Så är det ofta med den upplevelse som vi strävar efter. Strävan i sig kan vara en drivkraft, som vi har nytta av. Men om vi når alla våra önskade drömmar och mål, så skulle vi ändå snart ta dem för givet.
Det är så vi människor fungerar.

En annan sak med lyckan är att den oftast är kopplad till en önskad framtid, samtidigt som den är starkt förknippad med det förflutna.
Den är sällan här och nu.
För vi önskar något "sen" - som vi har börjat önska med hjälp av erfarenheter från "då".
Vi blickar framåt mot framtiden, och vi använder oss av våra erfarenheter från förr, för att värdera vad som är bra eller dåligt. På det viset förlorar vi ofta möjligheten att se saker som de verkligen är.
För vi har med oss hela vårt bagage av erfarenheter som skapar en värdesättning av allt som sker för oss. Vi klarar sällan av att hålla ögonen öppna för vad som verkligen ÄR!
För mig har det ofta hänt att jag upptäcker lyckliga ögonblick, först när jag tittar i backspegeln. Det är först i efterhand som jag upptäcker att jag faktiskt har varit lycklig i vissa ögonblick. Men jag missade dessa stunder, då jag var fullt upptagen med att blicka framåt och önska något av framtiden. När allt skulle bli så där som det var tänkt att det skulle bli...
Men att vänta på att livet ska bli så där som det är tänkt att bli är egentligen inget annat än ett sätt att undvika nuet.
Tänk om det går att bara stanna upp och se oss själva och våra liv - här och nu.
Och kanske är det just det som är målet?

Tur eller otur del 2

Jag funderar vidare inom ämnet tur eller otur.

Många tycks känna det som om de har mest otur.
Men kanske kan det vara så att man upptäcker oturen lättare för att det är det som går mot det tänkta målet?

Jag tänker så här:
Det man tar för givet kan uppfattas som tur om man ser det positiva i det.
Sånt som händer dagligen.
Små saker som händer utan att man ens funderar särskilt mycket över det. Det händer, tror jag dagligen i alla människors liv saker som vi kan uppfatta som tur eller som något vi bara tar för givet. Det handlar i det fallet om inställningen.

Men när man drabbas av otur så stör det någonting som man har sett fram emot.
Man hade tänkt sig ett annat resultat.
Då kommer vi in på en annan aspekt av det hela.

Att förväntningar är källan till all besvikelse.

Det kanske låter grymt, med om man tänker på det lite så är det väl så?

Går det att bli besviken om man inte har haft förväntningar?
Jag kan inte komma på nåt sånt tillfälle i alla fall.

Därmed inte sagt att man kanske behöver ha förväntningar på vissa saker.
Det är inte alls poängen.
Poängen är att när man förväntar sig ett visst resultat - och det inte lyckas.
Då blir man besviken.
Och kanske känner det som om man har haft otur.

Men tanken på att man har TUR när man lyckas med någonting kan ju också vara ganska deprimerande.
- Vilken tur att du var duktig i dag!
Det innebär ju att skicklighet inte räknas som en tillgång.
Om man lyckas så beror det bara på att slumpen har slagit till.
Jag läste någonstans att framgång endast beror på tur. Fråga bara nån som har misslyckats...


Och om man är vidskeplig och tror att en hartass ska ge bättre tur, tänk då på hur det gick för haren.

För om någonting är tur eller inte behöver ses över tid också.
Det som i dag kan se ut som en stor olycka kan i framtiden vara källan till stor glädje.
Jag tänker till exempel på min son.
När han föddes för 18 år sen tyckte jag till en början att det var en katastrof.
Men tiden har visat att jag hade fel.
Det var tvärtom. Det var ett mirakel.
Och även om livet med honom har varit fyllt av en hel del smärtsamma upplevevelser så är det ingenting mot allt som jag har fått ut i form av glädje och kärlek av att få leva med honom.

Så vem vet vad som är tur eller otur?

Det finns en vansinnigt bra historia från Kina som berättar om just det där, men det orkar jag inte skriva i dag. Jag tar den en annan dag.
Om ni har tur så kanske ni får läsa den senare här på bloggen.
Vem vet?

Hat och Kärlek

Han ni tänkt på att hat inte kan existera i nuet?
Det bygger alltid på någon oförätt som har hänt förut eller baseras på nåt som man tror ska hända i framtiden.
Det tycker jag intressant.
Jag menar, försök att sitta ner och känn hat just nu utan att låta tankarna segla iväg till nåt som hände förut eller till nåt som du tänker på ska hända i framtiden.
Det går inte!
Det är så med många reaktioner och känslor. De finns på grund av att man inte håller sig kvar i nuet.
Tänk på det!

Men när det gäller hat då till exempel så tror jag inte att man kan förneka att man känner det heller.
Ofta tycker jag att jag hör eller läser att man bara ska tänka positivt och "om du är arg - så låt bli att vara det".
Men vad händer då?
Trycker man inte bara ner allt det arga i det undermedvetna som istället får ligga där och växa till sig och efter en tid dyker det upp i en oväntad situation som en plötslig explosion.
Typ i bilen. När "nån jävel kör så långsamt just när jag har bråttom. Har den jävla idioten inte upptäckt gaspedalen, eller?"

Men det som avlägsnar hatet är kärlek.
Kärlek kan till skillnad från hat existera i nuet.
Men det gör inte alltid det.
För kärlek kan lätt förvandlas till en dröm.
Man drömmer om hur man vill att det ska vara, hur kärleken ska finnas kvar för alltid, hur underbart livet ska vara "sen" med all den kärlek som du känner just nu.
Och då är du inte längre kvar i det nuvarande.

Frågan som blir kvar och som jag tycker om att fundera och filosofera över är:
varför har vi så bråttom att ta oss bort från nuet?
Ibland brukar jag testa mig själv för att se hur länge jag lyckas hålla mig kvar här och nu.
Om inte annat för att se hur lite jag är där.
Och hur jag hoppar som en studsboll mellan det förflutna och framtiden.