Hat och Kärlek

Han ni tänkt på att hat inte kan existera i nuet?
Det bygger alltid på någon oförätt som har hänt förut eller baseras på nåt som man tror ska hända i framtiden.
Det tycker jag intressant.
Jag menar, försök att sitta ner och känn hat just nu utan att låta tankarna segla iväg till nåt som hände förut eller till nåt som du tänker på ska hända i framtiden.
Det går inte!
Det är så med många reaktioner och känslor. De finns på grund av att man inte håller sig kvar i nuet.
Tänk på det!

Men när det gäller hat då till exempel så tror jag inte att man kan förneka att man känner det heller.
Ofta tycker jag att jag hör eller läser att man bara ska tänka positivt och "om du är arg - så låt bli att vara det".
Men vad händer då?
Trycker man inte bara ner allt det arga i det undermedvetna som istället får ligga där och växa till sig och efter en tid dyker det upp i en oväntad situation som en plötslig explosion.
Typ i bilen. När "nån jävel kör så långsamt just när jag har bråttom. Har den jävla idioten inte upptäckt gaspedalen, eller?"

Men det som avlägsnar hatet är kärlek.
Kärlek kan till skillnad från hat existera i nuet.
Men det gör inte alltid det.
För kärlek kan lätt förvandlas till en dröm.
Man drömmer om hur man vill att det ska vara, hur kärleken ska finnas kvar för alltid, hur underbart livet ska vara "sen" med all den kärlek som du känner just nu.
Och då är du inte längre kvar i det nuvarande.

Frågan som blir kvar och som jag tycker om att fundera och filosofera över är:
varför har vi så bråttom att ta oss bort från nuet?
Ibland brukar jag testa mig själv för att se hur länge jag lyckas hålla mig kvar här och nu.
Om inte annat för att se hur lite jag är där.
Och hur jag hoppar som en studsboll mellan det förflutna och framtiden.