Jag önskar er alla ett riktigt Gott Nytt år!
Vi ses väl nästa år också?
onsdag 31 december 2008
tisdag 30 december 2008
Att se saker som de är del 2
Vad kul att så många reagerade på mitt lilla inlägg om att se saker och ting som de är!
Som jag tänker på saken är att det är lika "illa" att välja att se allt positivt som att se allt negativt.
Det är två sidor av samma problematik.
Det är lättare att se hur det här fungerar när någon är förälskad.
Då suddar man lätt ut det man inte vill se i den andre personen.
Och istället projicerar man in det man förväntar sig att den andra ska vara för sorts människa.
Men sällan ser vi personen precis så som den är.
Och det är precis samma sak med hat!
Om vi tycker illa om någon så suddar vi raskt bort det som gör att vår bestämda bild av personen blir trevligare och istället projicerar vi in det som mer sammanfaller med det hat vi känner för personen.
Och när jag ser detta fenomen i mig själv och i andra så blir jag nyfiken på vilka man egentligen möter i livet.
Och vilka som möter mig.
För det är ju bevisat att vi efter några sekunders möte med en ny människa har bildat oss en uppfattning om hur den personen är.
Och därefter lägger vi som ett pussel för att bilden ska överensstämma med det vi redan har bestämt oss för.
Och eftersom vi ALLA gör på det här viset så blir det en jäkla soppa av alla möten!
Det är så jag tror att det fungerar i alla fall.
Och någonstans inom mig har jag en fundering på om vi inte skulle slippa väldigt mycket smärta i livet om vi vågade se saker mer precis som de är.
Utan vare sig vita eller svarta glasögon.
Som jag tänker på saken är att det är lika "illa" att välja att se allt positivt som att se allt negativt.
Det är två sidor av samma problematik.
Det är lättare att se hur det här fungerar när någon är förälskad.
Då suddar man lätt ut det man inte vill se i den andre personen.
Och istället projicerar man in det man förväntar sig att den andra ska vara för sorts människa.
Men sällan ser vi personen precis så som den är.
Och det är precis samma sak med hat!
Om vi tycker illa om någon så suddar vi raskt bort det som gör att vår bestämda bild av personen blir trevligare och istället projicerar vi in det som mer sammanfaller med det hat vi känner för personen.
Och när jag ser detta fenomen i mig själv och i andra så blir jag nyfiken på vilka man egentligen möter i livet.
Och vilka som möter mig.
För det är ju bevisat att vi efter några sekunders möte med en ny människa har bildat oss en uppfattning om hur den personen är.
Och därefter lägger vi som ett pussel för att bilden ska överensstämma med det vi redan har bestämt oss för.
Och eftersom vi ALLA gör på det här viset så blir det en jäkla soppa av alla möten!
Det är så jag tror att det fungerar i alla fall.
Och någonstans inom mig har jag en fundering på om vi inte skulle slippa väldigt mycket smärta i livet om vi vågade se saker mer precis som de är.
Utan vare sig vita eller svarta glasögon.
Harpo och Jag
När jag var ung (som alltså var typ 760 år sen) så kallades jag ofta för Harpo.
För jag såg ut som han:
Och ofta hade jag konstiga hattar och rockar och halsdukar på mig och såg allmänt ut som ett UFO.
Det hände till och med att någon trodde att jag VAR Harpo Marx.
Jag menar...det skiljer ju några år mellan oss.
Kanske två i alla fall...
Och när jag tänker på Bröderna Marx så tänker jag alltid först på denna lysande scen. Tycker fortfarande att den är helt genialisk. Man ser så väl samspelet i kombination med improvisationen.
Eller hur?
För jag såg ut som han:
Och ofta hade jag konstiga hattar och rockar och halsdukar på mig och såg allmänt ut som ett UFO.
Det hände till och med att någon trodde att jag VAR Harpo Marx.
Jag menar...det skiljer ju några år mellan oss.
Kanske två i alla fall...
Och när jag tänker på Bröderna Marx så tänker jag alltid först på denna lysande scen. Tycker fortfarande att den är helt genialisk. Man ser så väl samspelet i kombination med improvisationen.
Eller hur?
Förkylningen
Jag är förkyld.
Har varit det hela julen.
Inte alls kul.
Det har gjort att jag har hostat sönder min hals.
jag låter exakt som Lee Marvin:
Visst är det bra med Youtube?
Jag kom att tänka på Lee Marvins gamla sång när jag hörde mig själv prata och så gjorde jag en sökning.
Visst fanns den där!
Kul!
Har nog inte sett filmen sen jag var ung.
Och det måste ju ha varit länge sen.
Typ 760 år sen.
Har varit det hela julen.
Inte alls kul.
Det har gjort att jag har hostat sönder min hals.
jag låter exakt som Lee Marvin:
Visst är det bra med Youtube?
Jag kom att tänka på Lee Marvins gamla sång när jag hörde mig själv prata och så gjorde jag en sökning.
Visst fanns den där!
Kul!
Har nog inte sett filmen sen jag var ung.
Och det måste ju ha varit länge sen.
Typ 760 år sen.
Avslut och ny början
I årets sista andetag börjar tankar på summering infinna sig vare sig jag vill eller inte.
Ett år slutar och ett nytt ligger i startgroparna.
Det gamla försvinner - det nya vinner.
Årets som skrivs in i historieböckerna som 2008 innebar många både spännande, roliga, sorgliga, tråkiga och häftiga saker som många andra år.
Om jag ska plocka ut någon enda sak som har varit speciell så har det varit boken "Prins Annorlunda".
Att bli klar med den. Att bestämma oss för att publicera den.
Att välja att blotta en så personlig del av vår tillvaro har inte varit enkel.
Men det har hela tiden känts bra.
Och om det är någonting som jag med åren har valt att lyssna mer på så är det känslan.
Jag har allt oftare valt att lyssna på den inre intuitionen som vägvisare i livet.
En annan stor sak som har inträffat i år var bytet av bokförlag.
Från Rabén & Sjögren till Egmont Kärnan.
Ett för mig självklart val som också det baserades till stor del på känslan.
Nästa år kommer de första böckerna ut på det nya förlaget. Ska bli spännande att se hur det fungerar.
Sen var det några små saker till:
Sune musikalen på Göta Lejon, 2 böcker kom ut i Ryssland som vi var där och lanserade, en Sunebok (Tusen tjusarknep), en Galna Gatanbok (nummer 2), en Håkan Bråkan kapitelbok (Tokboken), en Bertbok (Badboyen) som dessutom blev bok nummer 100!, en bilderbok med Giraffen Staffan, en bilderbok med Håkan Bråkan (Julafton) och så en ny Berts Dassbok.
Och så lite författarbesök runt om i landet.
Och ett spel till Fem Förlags hemsida och lite annat spännande jobb.
Därutöver hann jag med några resor till:
Thailand, Ryssland, England, Grekland och High Chaparall och Kolmården.
Utöver det hann jag även med att inleda en utbildning i "energy-work".
Och att få en spikmatta!
Spännande att se vad som ska hinnas med under 2009.
Det jag vet än så länge är:
En Sunebok, En Bertbok, En De Onödigabok, En Galna Gatanbok, En Håkan Bråkan Bilderbok, en Giraffen Staffanbok.
Och så ett nytt Teaterspektakel på Nya Parkteatern i Örebro - där vi sätter upp BERT i sommar.
Har jag glömt nåt?
Och jag fortsätter att lyssna på känslan även inför nästa år.
Ett år slutar och ett nytt ligger i startgroparna.
Det gamla försvinner - det nya vinner.
Årets som skrivs in i historieböckerna som 2008 innebar många både spännande, roliga, sorgliga, tråkiga och häftiga saker som många andra år.
Om jag ska plocka ut någon enda sak som har varit speciell så har det varit boken "Prins Annorlunda".
Att bli klar med den. Att bestämma oss för att publicera den.
Att välja att blotta en så personlig del av vår tillvaro har inte varit enkel.
Men det har hela tiden känts bra.
Och om det är någonting som jag med åren har valt att lyssna mer på så är det känslan.
Jag har allt oftare valt att lyssna på den inre intuitionen som vägvisare i livet.
En annan stor sak som har inträffat i år var bytet av bokförlag.
Från Rabén & Sjögren till Egmont Kärnan.
Ett för mig självklart val som också det baserades till stor del på känslan.
Nästa år kommer de första böckerna ut på det nya förlaget. Ska bli spännande att se hur det fungerar.
Sen var det några små saker till:
Sune musikalen på Göta Lejon, 2 böcker kom ut i Ryssland som vi var där och lanserade, en Sunebok (Tusen tjusarknep), en Galna Gatanbok (nummer 2), en Håkan Bråkan kapitelbok (Tokboken), en Bertbok (Badboyen) som dessutom blev bok nummer 100!, en bilderbok med Giraffen Staffan, en bilderbok med Håkan Bråkan (Julafton) och så en ny Berts Dassbok.
Och så lite författarbesök runt om i landet.
Och ett spel till Fem Förlags hemsida och lite annat spännande jobb.
Därutöver hann jag med några resor till:
Thailand, Ryssland, England, Grekland och High Chaparall och Kolmården.
Utöver det hann jag även med att inleda en utbildning i "energy-work".
Och att få en spikmatta!
Spännande att se vad som ska hinnas med under 2009.
Det jag vet än så länge är:
En Sunebok, En Bertbok, En De Onödigabok, En Galna Gatanbok, En Håkan Bråkan Bilderbok, en Giraffen Staffanbok.
Och så ett nytt Teaterspektakel på Nya Parkteatern i Örebro - där vi sätter upp BERT i sommar.
Har jag glömt nåt?
Och jag fortsätter att lyssna på känslan även inför nästa år.
måndag 29 december 2008
Det är som det är.
Det är som det är.
Visst låter det enkelt?
Att saker och ting precis så som de är.
Men är det så vi lever?
Klarar vi av att se saker precis så som de är?
Jag gör det i alla fall INTE.
I alla fall inte särskilt ofta.
För jag vill inte riktigt erkänna att vissa saker är som de är, så då går jag in och liksom suddar bort det jag inte vill se.
Och sen projicerar jag in en annan bild av verkligheten som mer ser ut som så jag vill att den ska se ut.
Och om ni frågar mig så är det precis så vi alla gör, mer eller mindre.
Vi betraktar inte det som är.
Vi betraktar det som vi väljer att se.
Och det vi väljer bort låtsas vi som om det inte finns.
Jag brukar tänka att vi ser på världen som om vi tittar i en spegel.
Ju mer damm vi samlar på spegeln desto sämre blir spegelbilden.
Men om vi klarar av att låta spegeln bara visa precis det som ÄR så behövs inga vackra omskrivningar av verkligheten.
Det är svårt.
Och dessutom så är det inte heller lika kul.
Så vi fortsätter att sudda det vi inte vill se.
Och projicera in sånt som vi önskar att livet var.
Visst låter det enkelt?
Att saker och ting precis så som de är.
Men är det så vi lever?
Klarar vi av att se saker precis så som de är?
Jag gör det i alla fall INTE.
I alla fall inte särskilt ofta.
För jag vill inte riktigt erkänna att vissa saker är som de är, så då går jag in och liksom suddar bort det jag inte vill se.
Och sen projicerar jag in en annan bild av verkligheten som mer ser ut som så jag vill att den ska se ut.
Och om ni frågar mig så är det precis så vi alla gör, mer eller mindre.
Vi betraktar inte det som är.
Vi betraktar det som vi väljer att se.
Och det vi väljer bort låtsas vi som om det inte finns.
Jag brukar tänka att vi ser på världen som om vi tittar i en spegel.
Ju mer damm vi samlar på spegeln desto sämre blir spegelbilden.
Men om vi klarar av att låta spegeln bara visa precis det som ÄR så behövs inga vackra omskrivningar av verkligheten.
Det är svårt.
Och dessutom så är det inte heller lika kul.
Så vi fortsätter att sudda det vi inte vill se.
Och projicera in sånt som vi önskar att livet var.
340 år före sin tid
Många tror att det endast skapades en massa gammal klassisk musik förr i tiden.
men ny vetenskap har hittat en rap-artist som dog för cirka 340 år sen.
Troligen var det pesten som tog livet av honom.
Eller digerdöden, kanske?
Eller var det måhända det faktum att inga kungligheter eller adelsmän på den tiden var tillräckligt intresserad av rapmusiken?
De kunde ju inte ens ladda hem musiken olagligt på nätet. De stackarna.
men ny vetenskap har hittat en rap-artist som dog för cirka 340 år sen.
Troligen var det pesten som tog livet av honom.
Eller digerdöden, kanske?
Eller var det måhända det faktum att inga kungligheter eller adelsmän på den tiden var tillräckligt intresserad av rapmusiken?
De kunde ju inte ens ladda hem musiken olagligt på nätet. De stackarna.
söndag 28 december 2008
Spikmattan
Nu har spikmattan testats vid ett flertal tillfällen och jag kan berätta att den håller vad den lovar - och lite till...
* man blir mer avspänd
* Får bättre blodcirkulation
* bättre sexliv
* en lila turban som växte ut ur skallen
* mer pengar på banken
* två deltidsanställda kockar
* en trädgårdsmästare på heltid under sommartid
* en fisk av okänd sort
* två burkar tomatpuré
* en fyra dagar resa till Rom
* en gladare gemenskap bland alla grannar
* lökringar (friterade)
* en burk rosa sockervadd
* två stolar (ihopfällbara)
* tre Janssons Frestelse
* en skiva med Operasång
* en skiva utan operasång
Ja, som ni ser - det är bara fördelar med att använda en spikmatta.
Jag kommer inte på nåt negativt just nu.
det skulle i så fall vara att jag hade föredragit en guldfärdag turban istället för den lila.
Men man kan kanske inte begära för mycket?
* man blir mer avspänd
* Får bättre blodcirkulation
* bättre sexliv
* en lila turban som växte ut ur skallen
* mer pengar på banken
* två deltidsanställda kockar
* en trädgårdsmästare på heltid under sommartid
* en fisk av okänd sort
* två burkar tomatpuré
* en fyra dagar resa till Rom
* en gladare gemenskap bland alla grannar
* lökringar (friterade)
* en burk rosa sockervadd
* två stolar (ihopfällbara)
* tre Janssons Frestelse
* en skiva med Operasång
* en skiva utan operasång
Ja, som ni ser - det är bara fördelar med att använda en spikmatta.
Jag kommer inte på nåt negativt just nu.
det skulle i så fall vara att jag hade föredragit en guldfärdag turban istället för den lila.
Men man kan kanske inte begära för mycket?
Nytt inför det nya
Nu är det dags med lite nya saker inför det nya året.
Vad som helst kan hända under 2009.
Precis lika mycket som hände under 2008.
Det känns spännande.
Och om det blir allt för läskigt kan man alltid lita på en gammal kompis.
De tar alltid med sig brass om livet blir för eländigt...
Jag förundras ofta när jag ser bilder på dessa gamla dansband (?)
Om de verkligen har menat allvar med sina bilder en gång i tiden.
Kan det vara så illa?
Jag menar när man ser dessa "kompisar" på bilden (är det killar eller tjejer?)
så tänker jag att de måste ju ha skämtat lite.
Eller?
Och så är det dags för lite nya undersökningar.
Vad är ett måste på julbordet?
Och vad var årets överraskning på julbordet?
Spänningen är olidlig.
Vad som helst kan hända under 2009.
Precis lika mycket som hände under 2008.
Det känns spännande.
Och om det blir allt för läskigt kan man alltid lita på en gammal kompis.
De tar alltid med sig brass om livet blir för eländigt...
Jag förundras ofta när jag ser bilder på dessa gamla dansband (?)
Om de verkligen har menat allvar med sina bilder en gång i tiden.
Kan det vara så illa?
Jag menar när man ser dessa "kompisar" på bilden (är det killar eller tjejer?)
så tänker jag att de måste ju ha skämtat lite.
Eller?
Och så är det dags för lite nya undersökningar.
Vad är ett måste på julbordet?
Och vad var årets överraskning på julbordet?
Spänningen är olidlig.
fredag 26 december 2008
Ut med granen. Eller Grannen?
Här kan man få tips på en lite annorlunda julgran.
Du kan välja på granskit eller ny huggna grannar.
Välj efter tycke och smak.
Lycka till!
Ibland brukar jag fundera på vad vi framtiden komemr blicka tillbaks på och undra "hur tänkte vi då?"
På precis samma sätt som vi i dag kan skratta åt hur folk tänkte och gjorde förr.
En sak som jag tror kommer försvinna i framtiden är badhus.
Jag menar...om vi alla ska simma omkring i samma badvatten...
Näe. Jag tror att det kommer försvinna helt i framtiden.
Men det är ju förstås bara en gissning.
En annan sån sak tror jag är julgranar.
Inte tror jag att det i all framtid kommer att släpas in ett träd och sättas i en stor vattenfot.
Det är samma sak med teknik.
I dag är det fortfarande spännande att ha BÅDE dator, mobil, kamera, mp3-spelare, nycklar till bilen med mera.
Jag tror att det i framtiden kommer vara samma sak alltihop.
Kanske även frysen och diskmaskinen.
Då snackar vi multimaskin!
Du kan välja på granskit eller ny huggna grannar.
Välj efter tycke och smak.
Lycka till!
Ibland brukar jag fundera på vad vi framtiden komemr blicka tillbaks på och undra "hur tänkte vi då?"
På precis samma sätt som vi i dag kan skratta åt hur folk tänkte och gjorde förr.
En sak som jag tror kommer försvinna i framtiden är badhus.
Jag menar...om vi alla ska simma omkring i samma badvatten...
Näe. Jag tror att det kommer försvinna helt i framtiden.
Men det är ju förstås bara en gissning.
En annan sån sak tror jag är julgranar.
Inte tror jag att det i all framtid kommer att släpas in ett träd och sättas i en stor vattenfot.
Det är samma sak med teknik.
I dag är det fortfarande spännande att ha BÅDE dator, mobil, kamera, mp3-spelare, nycklar till bilen med mera.
Jag tror att det i framtiden kommer vara samma sak alltihop.
Kanske även frysen och diskmaskinen.
Då snackar vi multimaskin!
Påvens favoritmusik
Enligt inte helt pålitliga källor har jag hittat påvens absoluta favoritmusik.
Den lilla vita duvan kan ha nåt med påvens mössa att göra, tror jag.
Det som händer bakom knuten behöver väl inte förklaras ytterligare.
Och ryktet säger dessutom att Påven är hedersmedlem i bandet.
Han har ungefär samma klädstil och frisyr.
och så har jag ännu en gång testat min spikmatta.
Efter såg jag ut att ha fått mässlingen.
Men faktum är att det var skönt.
Mitt i smärtan så var det skönt.
Ja. Jag är troligen dum i huvet (=ingen nyhet i så fall)
Men när jag hade spikarna på framsidan av kroppen så somnade jag.
Det kan bero på följande:
1. Jag är galen
2. Jag är väldigt trött
3. Jag har nedsatt känsel i kroppen.
4. Jag lyssnade på för lugn musik i min Ipod.
5. Spikmattan fungerar inte.
Vad tror ni?
Den lilla vita duvan kan ha nåt med påvens mössa att göra, tror jag.
Det som händer bakom knuten behöver väl inte förklaras ytterligare.
Och ryktet säger dessutom att Påven är hedersmedlem i bandet.
Han har ungefär samma klädstil och frisyr.
och så har jag ännu en gång testat min spikmatta.
Efter såg jag ut att ha fått mässlingen.
Men faktum är att det var skönt.
Mitt i smärtan så var det skönt.
Ja. Jag är troligen dum i huvet (=ingen nyhet i så fall)
Men när jag hade spikarna på framsidan av kroppen så somnade jag.
Det kan bero på följande:
1. Jag är galen
2. Jag är väldigt trött
3. Jag har nedsatt känsel i kroppen.
4. Jag lyssnade på för lugn musik i min Ipod.
5. Spikmattan fungerar inte.
Vad tror ni?
Att få roller i porrfilmer
..är nog inte så kul.
Kanske.
Vad vet jag.
Men frågan är ju om VARFÖR man får erbjudande till såna roller.
Kanske kan dessa två gamla filmaffisher ge en hint om varför?
Christina Scollin och Hans Wahlgren i varsin spännande film.
Och om dessa eventuellt kan ha gett upphov till erbjudanden av de mer pornografiska sorterna så vore det kanske inte så underligt.
Eller?
;o)
Kanske.
Vad vet jag.
Men frågan är ju om VARFÖR man får erbjudande till såna roller.
Kanske kan dessa två gamla filmaffisher ge en hint om varför?
Christina Scollin och Hans Wahlgren i varsin spännande film.
Och om dessa eventuellt kan ha gett upphov till erbjudanden av de mer pornografiska sorterna så vore det kanske inte så underligt.
Eller?
;o)
Läs högt ur Bibeln
Det kan ju vara en rolig sak att göra så här i juliga tider.
Bara läsa direkt ur Bibeln.
På samma sätt som jag ibland gör med telefonkatalogen.
Så upp en sida och läs några rader.
Om man inte orkar så kan man sätta på en skiva med Lennart Swahn (RIP)
Jag är förundrad över vem som fick idéen att låta Lennart läsa in denna skiva.
Jag måste tillägga att det var innan påvens tid.
Innan det var hemskt med homosexualitet...
I dagens debatt behövs fler inspelningar med Lennart.
Och om man vill göra det där med Bibel-läsandet lite mer lustigt kan man lägga till lite Göteborgshumor på det hela.
Ja?
Man lägger bara till "sa flickan" efter varje mening.
Det blir kul - Sa flickan.
Vad som än sägs - Sa flickan.
Var så god och testa själva - sa flickan.
I dag är jag förkyld så det blir nog ingen Rea på stan.
Men det hade jag inte tänkt i alla fall.
Jag fick en spikmatta i julklapp.
Jag återkommer med resultat av hur den fungerar. Jag har bara testat den som hastigast en gång.
Första gången var trevligt - sa flickan.
God fortsättning.
Jag måste sluta med min dåliga humor - sa flickan...
Bara läsa direkt ur Bibeln.
På samma sätt som jag ibland gör med telefonkatalogen.
Så upp en sida och läs några rader.
Om man inte orkar så kan man sätta på en skiva med Lennart Swahn (RIP)
Jag är förundrad över vem som fick idéen att låta Lennart läsa in denna skiva.
Jag måste tillägga att det var innan påvens tid.
Innan det var hemskt med homosexualitet...
I dagens debatt behövs fler inspelningar med Lennart.
Och om man vill göra det där med Bibel-läsandet lite mer lustigt kan man lägga till lite Göteborgshumor på det hela.
Ja?
Man lägger bara till "sa flickan" efter varje mening.
Det blir kul - Sa flickan.
Vad som än sägs - Sa flickan.
Var så god och testa själva - sa flickan.
I dag är jag förkyld så det blir nog ingen Rea på stan.
Men det hade jag inte tänkt i alla fall.
Jag fick en spikmatta i julklapp.
Jag återkommer med resultat av hur den fungerar. Jag har bara testat den som hastigast en gång.
Första gången var trevligt - sa flickan.
God fortsättning.
Jag måste sluta med min dåliga humor - sa flickan...
onsdag 24 december 2008
Någon sorts jul (valfritt)
Vi säger väl GOD Jul?
Men det finns alternativ.
Ful Jul - om det inte kommer någon snö och det mest regnar och är grptt ute.
Kul Jul - om man skrattar mycket under julhelgen. Obs! Varning! Det finns folk somhar skrattat ihjäl sig. Så det är inte helt ofarligt.
Strul Jul - Förbannade Tomtejävel som skulle komma efter Kalle Anka! Nu är han full dessutom!
Gul Jul - det är sånt som Kineserna firar. Eller om man har otur och äter av den gula snön.
Drul Jul - hoppas jag slippa..
Hjul Jul - för såna som får åka runt till släktingar hela julen. Till den ena föräldern efter den andra.
Mul Jul - är mest för hästar och såna. Och en och annan ren.
Men å andra sidan.
God Jul fungerar precis lika bra.
Snart börjar bantningstider..igen..
Jag ryser...
Och så stackar, stackars Påven.
Han har det inte lätt.
Jag var själv rädd för bögar när jag var liten. Trodde jag skulle bli jagad av dem eller nåt. Varför de nu skulle göra det?
Det gick över i 10-års åldern.
Det är väl ungefär i den åldern som påven är just nu känslomässigt.
Sen fick jag en massa vänner som är homosexuella.
Det vore nåt jag önskar påven i julklapp.
Vänner.
Som öppnar hans ögon för världen.
Det vore väl på tiden?
Men det finns alternativ.
Ful Jul - om det inte kommer någon snö och det mest regnar och är grptt ute.
Kul Jul - om man skrattar mycket under julhelgen. Obs! Varning! Det finns folk somhar skrattat ihjäl sig. Så det är inte helt ofarligt.
Strul Jul - Förbannade Tomtejävel som skulle komma efter Kalle Anka! Nu är han full dessutom!
Gul Jul - det är sånt som Kineserna firar. Eller om man har otur och äter av den gula snön.
Drul Jul - hoppas jag slippa..
Hjul Jul - för såna som får åka runt till släktingar hela julen. Till den ena föräldern efter den andra.
Mul Jul - är mest för hästar och såna. Och en och annan ren.
Men å andra sidan.
God Jul fungerar precis lika bra.
Snart börjar bantningstider..igen..
Jag ryser...
Och så stackar, stackars Påven.
Han har det inte lätt.
Jag var själv rädd för bögar när jag var liten. Trodde jag skulle bli jagad av dem eller nåt. Varför de nu skulle göra det?
Det gick över i 10-års åldern.
Det är väl ungefär i den åldern som påven är just nu känslomässigt.
Sen fick jag en massa vänner som är homosexuella.
Det vore nåt jag önskar påven i julklapp.
Vänner.
Som öppnar hans ögon för världen.
Det vore väl på tiden?
tisdag 23 december 2008
Resultat av två undersökningar
Inom några timmar är det slut på tiden för att rösta på två av mina små undersökningar.
Dels så handlade det om vilka personlighetstyper som läser min blogg.
Av 85 röstande personer så är det dött lopp mellan Kossor och Tittare.
18 % av de röstande är kor eller tittare.
Det kan även vara så att kossor är just de som alltid står och glor och tittar.
Då kan man se dessa som samma personer, kanske?
Tyckare var det något fler av. Hela 21 % känner igen sig i personlighetstypen "tyckare". För en mer fullständig bild av hur en "tyckare" är så får ni läsa i ett tidigare inlägg här på bloggen.
31 % är det som mest känner igen sig i personligghetstypen "kännare".
det tycker jag känns bra...
Och slutligen är det flest av er läsare här på bloggen som känner igen er i personlighetstypen "tänkare".
Det kan man ha många tankar om, men det är ju bra. Det också.
För visst är det väl så att vi alla är lite av allt?
Egentligen?
Ibland blir vi passiva betraktare av tillvaron i form av en tittare. Och ibland tycker vi om saker utan att ens ha ork eller lust att ta reda på några fakta.
Jag tror att vi alla är lite på det sättet ibland.
Och ibland styr vi våra liv av hur det känns.
OM något känns fel så gör vi inte det vi har tänkt oss. Helt enkelt för att den rätta känslan inte infinner sig.
Tänker gör vi också. Ibland kanske för mycket till och med?
Vi "tänker upp oss" och tror oss veta vad som ska hända innan det händer.
Tänk på om ett barn vill hoppa på isflak.
Vi säger oftast "nej".
Inte för att vi vill vara dumma.
Nä, Tvärtom.
Vi vill så väl.
För vi älskar våra barn.
Och inom oss så har vi redan "tänkt upp oss" och vet vad som kan inträffa.
Barnet ramlar ner i det kalla vattnet.
Blir nerkylt.
Hamnar på sjukhus. Kanske i flera veckor med lunginflammation.
Kommer efter i skolan.
Får gå om ett år. Med de yngre barnen.
Förlorar alla sina vänner i den gamla klassen.
Blir mobbad.
Blir deprimerad.
Skolkar från skolan.
Får inga betyg.
Känner sig dålig. Har inget självförtroende.
Börjar dränka sin smärta med alkohol och droger.
Får inget jobb.
Ingen bostad.
Blir uteliggare.
Och så blir det säkert en kall vinter just det året.
Så ligger ert barn där på en parkbänk och fryser ihjäl...
Allt detta ser vi inom oss bara för att de vill hoppa på isflak...
Så det är klart att vi säger NEJ!
För vi är duktiga på att tänka.
Ibland kanske för bra?
Jag tror att vi med träning kan hjälpa oss själva att se vad vi gör med våra tankar i såna här situationer.
För visst kommer de ibland att ramla i vattnet!
Och det är ju en del av tjusningen!
Men vore det inte bättre att försöka lära dem hur de ska hoppa på isflak på bästa sätt.
Så att de slipper ramla i.
Och om de ändå ramlar i.
Var där med en varm filt.
Och uppmuntra dem.
För nästa gång kanske de kan hoppa lite längre på nästa isflak.
Och troligen lite bättre än vad vi själva kunde en gång för länge, länge sedan.
och den andra undersökningen handlade om vilken loge Anders INTE pruttade i när vi var med på TV-inspelning av Totte och Zilla på Tv4 (sänds den 4 januari)
7% trodde att Anders skonade Sibel.
Endast 3% trodde att Anders skonade Amy eller Agnes.
Och mig trodde ni också att Anders attackerade med pruttlukt.
Bara 5% trodde att jag skonades.
Däremot så tycks de flesta ha trott att han lät bli att prutta i sin egen loge.
Hela 78% trodde att hans loge var luktfri.
Ha! Ha!
Fel, fel, fel!
Den enda som lyckades parera Anders pruttattacker var undertecknad.
För jag såg allt. Hörde allt och var beredd med brutala armar att mota bort honom om han försökte ge sig på min loge.
Sin egen var han snabb på att prutta in redan när vi kom. För att skapa lite hemmatrivsel kan man väl säga.
Så - undersökningen visade att endast 5% gissade rätt.
Grattis ni tre personer som trodde på min förmåga att värja mig från Anders prutterier.
Dels så handlade det om vilka personlighetstyper som läser min blogg.
Av 85 röstande personer så är det dött lopp mellan Kossor och Tittare.
18 % av de röstande är kor eller tittare.
Det kan även vara så att kossor är just de som alltid står och glor och tittar.
Då kan man se dessa som samma personer, kanske?
Tyckare var det något fler av. Hela 21 % känner igen sig i personlighetstypen "tyckare". För en mer fullständig bild av hur en "tyckare" är så får ni läsa i ett tidigare inlägg här på bloggen.
31 % är det som mest känner igen sig i personligghetstypen "kännare".
det tycker jag känns bra...
Och slutligen är det flest av er läsare här på bloggen som känner igen er i personlighetstypen "tänkare".
Det kan man ha många tankar om, men det är ju bra. Det också.
För visst är det väl så att vi alla är lite av allt?
Egentligen?
Ibland blir vi passiva betraktare av tillvaron i form av en tittare. Och ibland tycker vi om saker utan att ens ha ork eller lust att ta reda på några fakta.
Jag tror att vi alla är lite på det sättet ibland.
Och ibland styr vi våra liv av hur det känns.
OM något känns fel så gör vi inte det vi har tänkt oss. Helt enkelt för att den rätta känslan inte infinner sig.
Tänker gör vi också. Ibland kanske för mycket till och med?
Vi "tänker upp oss" och tror oss veta vad som ska hända innan det händer.
Tänk på om ett barn vill hoppa på isflak.
Vi säger oftast "nej".
Inte för att vi vill vara dumma.
Nä, Tvärtom.
Vi vill så väl.
För vi älskar våra barn.
Och inom oss så har vi redan "tänkt upp oss" och vet vad som kan inträffa.
Barnet ramlar ner i det kalla vattnet.
Blir nerkylt.
Hamnar på sjukhus. Kanske i flera veckor med lunginflammation.
Kommer efter i skolan.
Får gå om ett år. Med de yngre barnen.
Förlorar alla sina vänner i den gamla klassen.
Blir mobbad.
Blir deprimerad.
Skolkar från skolan.
Får inga betyg.
Känner sig dålig. Har inget självförtroende.
Börjar dränka sin smärta med alkohol och droger.
Får inget jobb.
Ingen bostad.
Blir uteliggare.
Och så blir det säkert en kall vinter just det året.
Så ligger ert barn där på en parkbänk och fryser ihjäl...
Allt detta ser vi inom oss bara för att de vill hoppa på isflak...
Så det är klart att vi säger NEJ!
För vi är duktiga på att tänka.
Ibland kanske för bra?
Jag tror att vi med träning kan hjälpa oss själva att se vad vi gör med våra tankar i såna här situationer.
För visst kommer de ibland att ramla i vattnet!
Och det är ju en del av tjusningen!
Men vore det inte bättre att försöka lära dem hur de ska hoppa på isflak på bästa sätt.
Så att de slipper ramla i.
Och om de ändå ramlar i.
Var där med en varm filt.
Och uppmuntra dem.
För nästa gång kanske de kan hoppa lite längre på nästa isflak.
Och troligen lite bättre än vad vi själva kunde en gång för länge, länge sedan.
och den andra undersökningen handlade om vilken loge Anders INTE pruttade i när vi var med på TV-inspelning av Totte och Zilla på Tv4 (sänds den 4 januari)
7% trodde att Anders skonade Sibel.
Endast 3% trodde att Anders skonade Amy eller Agnes.
Och mig trodde ni också att Anders attackerade med pruttlukt.
Bara 5% trodde att jag skonades.
Däremot så tycks de flesta ha trott att han lät bli att prutta i sin egen loge.
Hela 78% trodde att hans loge var luktfri.
Ha! Ha!
Fel, fel, fel!
Den enda som lyckades parera Anders pruttattacker var undertecknad.
För jag såg allt. Hörde allt och var beredd med brutala armar att mota bort honom om han försökte ge sig på min loge.
Sin egen var han snabb på att prutta in redan när vi kom. För att skapa lite hemmatrivsel kan man väl säga.
Så - undersökningen visade att endast 5% gissade rätt.
Grattis ni tre personer som trodde på min förmåga att värja mig från Anders prutterier.
Sluta aldrig leka!
Så här i juletid funderar jag lite på det där med lekar.
Ibland brukar jag roa mig med att be ett barn att leka vuxen.
Det är både lärorikt och ibland smärtsamt att se hur barn uppfattar oss vuxna.
Genast rynkar de pannan i djupa veck och berättar att de inte har tid eller att de har så mycket att göra och att de faktiskt måste jobba lite nu.
De går iväg till ett jobb någonstans.
Vad de jobbar med är mindre viktigt.
Det tydliga är att de ger sig iväg och att de efter en stund kommer tillbaka hem igen.
Leken blir en spegling av hur de ser på vuxenvärlden.
Och samtidigt så känns det lite sorgligt att det är på det viset.
Vad är det för bild av framtiden som vi visar barnen?
Vad är det för vision som vi presenterar för dem?
Visar vi någon glädje över livet som vuxen? Finns det ingen lekfullhet kvar när man blir stor?
Är det så vi vill att de ska tänka och känna inför sin egen framtid?
Som vanligt så har vi ett val.
Vi behöver inte få våra barn att förvänta sig ett allvarligt och stressigt liv när de själva växer upp.
Vi kan välja att visa upp en framtid full av möjligheter, lust och lekfullhet.
Det ansvar som faller tillbaks på oss vuxna blir att leva enligt vår egen längtan.
När vi skapar det liv vi vill leva så kan vi känna oss tillfredställda med både motgångar och framgångar.
Det blir ett flöde av händelser som ibland går emot oss och ibland går med oss.
Om vi lever enligt vår egen längtan så visar vi våra barn hur innehållsrikt deras egen framtid kan bli.
Den blir full av kittlande möjligheter.
Men en del föräldrar omvandlar sin egen längtan till en spirande förhoppning på sina barn istället.
Det de själva inte vågade göra hoppas de istället att barnen ska ha modet att göra. Och många barn försöker.
För de vill till varje pris göra sina föräldrar lyckliga.
Det är en instinkt som de är födda med.
De är skapade för att manifestera föräldrarnas lycka.
Jag är övertygad om att de nyfödda barnen känner den förväntan som ligger på dem. Barnen kämpar hela livet för att klara av den press som lagts på dem.
Och vi är alla barn i grund och botten.
Vi är barn till våra föräldrar som i sin tur är barn till sina föräldrar och så vidare.
Förväntningarna och pressen lever vidare från generation till generation.
Samtidigt så finns det ett val som vi kan göra nu på en gång som bryter mönstret.
Vi kan visa barnen på livets möjligheter istället för att ålägga dem med stressande förväntningar om deras framtid.
Vi har möjlighet att leva, älska och skratta när vi själva vill.
Vi kan slå oss ner på golvet och leka med barnen, trots att det till en början kan kännas ovant och stelt.
Kanske var det länge sedan sist?
Men att leka är som att cykla.
När man väl har lärt sig så glömmer man aldrig bort det.
Kanske känns det lite ringrostigt, men det går snart över och dessutom så finns det goda guider i barnen som mer än gärna visar hur man leker.
Jag tror att hela livet kan bli en lek om vi bara tillåter det.
Låt frukost, arbetsdag, middag, kvällsrutin och sänggående få bli en lek, om än så bara för en dag för att återupptäcka glädjen igen.
Det blir dagens utmaning!
Kanske kan vi en dag se hur barnens ögon glöder av lust när de tänker på att de att själva en dag få bli stora och lekfulla.
Vore inte det ganska kul?
Lycka till med leken i dag!
;o)
Ibland brukar jag roa mig med att be ett barn att leka vuxen.
Det är både lärorikt och ibland smärtsamt att se hur barn uppfattar oss vuxna.
Genast rynkar de pannan i djupa veck och berättar att de inte har tid eller att de har så mycket att göra och att de faktiskt måste jobba lite nu.
De går iväg till ett jobb någonstans.
Vad de jobbar med är mindre viktigt.
Det tydliga är att de ger sig iväg och att de efter en stund kommer tillbaka hem igen.
Leken blir en spegling av hur de ser på vuxenvärlden.
Och samtidigt så känns det lite sorgligt att det är på det viset.
Vad är det för bild av framtiden som vi visar barnen?
Vad är det för vision som vi presenterar för dem?
Visar vi någon glädje över livet som vuxen? Finns det ingen lekfullhet kvar när man blir stor?
Är det så vi vill att de ska tänka och känna inför sin egen framtid?
Som vanligt så har vi ett val.
Vi behöver inte få våra barn att förvänta sig ett allvarligt och stressigt liv när de själva växer upp.
Vi kan välja att visa upp en framtid full av möjligheter, lust och lekfullhet.
Det ansvar som faller tillbaks på oss vuxna blir att leva enligt vår egen längtan.
När vi skapar det liv vi vill leva så kan vi känna oss tillfredställda med både motgångar och framgångar.
Det blir ett flöde av händelser som ibland går emot oss och ibland går med oss.
Om vi lever enligt vår egen längtan så visar vi våra barn hur innehållsrikt deras egen framtid kan bli.
Den blir full av kittlande möjligheter.
Men en del föräldrar omvandlar sin egen längtan till en spirande förhoppning på sina barn istället.
Det de själva inte vågade göra hoppas de istället att barnen ska ha modet att göra. Och många barn försöker.
För de vill till varje pris göra sina föräldrar lyckliga.
Det är en instinkt som de är födda med.
De är skapade för att manifestera föräldrarnas lycka.
Jag är övertygad om att de nyfödda barnen känner den förväntan som ligger på dem. Barnen kämpar hela livet för att klara av den press som lagts på dem.
Och vi är alla barn i grund och botten.
Vi är barn till våra föräldrar som i sin tur är barn till sina föräldrar och så vidare.
Förväntningarna och pressen lever vidare från generation till generation.
Samtidigt så finns det ett val som vi kan göra nu på en gång som bryter mönstret.
Vi kan visa barnen på livets möjligheter istället för att ålägga dem med stressande förväntningar om deras framtid.
Vi har möjlighet att leva, älska och skratta när vi själva vill.
Vi kan slå oss ner på golvet och leka med barnen, trots att det till en början kan kännas ovant och stelt.
Kanske var det länge sedan sist?
Men att leka är som att cykla.
När man väl har lärt sig så glömmer man aldrig bort det.
Kanske känns det lite ringrostigt, men det går snart över och dessutom så finns det goda guider i barnen som mer än gärna visar hur man leker.
Jag tror att hela livet kan bli en lek om vi bara tillåter det.
Låt frukost, arbetsdag, middag, kvällsrutin och sänggående få bli en lek, om än så bara för en dag för att återupptäcka glädjen igen.
Det blir dagens utmaning!
Kanske kan vi en dag se hur barnens ögon glöder av lust när de tänker på att de att själva en dag få bli stora och lekfulla.
Vore inte det ganska kul?
Lycka till med leken i dag!
;o)
måndag 22 december 2008
Signering av böcker
Så gick en helg.
Svisch!
I lördags hann jag med att både skriva färdigt manuset till "De Onödiga" och samla in pengar till Frälsningsarmén.
Det var riktigt trevligt att stå där på stan och skramla med bössan.
Jag tycker att Frälsis gör ett fantastiskt jobb som samlar pengar till de so minte har råd att fira en jul i överflöd som många andra.
Först trodde jag inte att jag skulle få in någonting, men efter en timma var bössan alldeles fullmatad med mynt och sedlar.
Det känns bra när man ser så många människor som har förmågan att känna empati för de sämre lottade i livet.
I går var vi på signering i Karlskoga.
Det var riktigt kul att ha med Ludvig som hjälpte till att signera "Prins Annorlunda"
Dagen till ära hade han en kavaj på sig.
Jag måste säga att han skötte sig riktigt bra!
och som tack för jobbet fick han ta ut en valfri bok ur sortimentet.
Det blev en bok om vampyrer...
Och så träffade vi Oliver - en annan härlig annorlunda prins som liksom Ludvig gillar hårdrock. Och tjejer...
I dag har jag fixat det sista med julklappar och pynt.
Nu kan det få bli jul.
Svisch!
I lördags hann jag med att både skriva färdigt manuset till "De Onödiga" och samla in pengar till Frälsningsarmén.
Det var riktigt trevligt att stå där på stan och skramla med bössan.
Jag tycker att Frälsis gör ett fantastiskt jobb som samlar pengar till de so minte har råd att fira en jul i överflöd som många andra.
Först trodde jag inte att jag skulle få in någonting, men efter en timma var bössan alldeles fullmatad med mynt och sedlar.
Det känns bra när man ser så många människor som har förmågan att känna empati för de sämre lottade i livet.
I går var vi på signering i Karlskoga.
Det var riktigt kul att ha med Ludvig som hjälpte till att signera "Prins Annorlunda"
Dagen till ära hade han en kavaj på sig.
Jag måste säga att han skötte sig riktigt bra!
och som tack för jobbet fick han ta ut en valfri bok ur sortimentet.
Det blev en bok om vampyrer...
Och så träffade vi Oliver - en annan härlig annorlunda prins som liksom Ludvig gillar hårdrock. Och tjejer...
I dag har jag fixat det sista med julklappar och pynt.
Nu kan det få bli jul.
lördag 20 december 2008
Ovanligt julgodis
I går kom sonen hem med godis som han hade gjort själv på fritis.
- Åh vad fint, sa jag. Vad är det för nåt?
- Ser du inte det?
- Njae..(vill inte göra hononm ledsen och chansa på helt fel sak eftersom en av detaljerna såg ut som en brun korv...)
- Det är Julbröst, Julsnopp och två Snoppbröst (hans namn på pungkulor)
- Ja nu ser jag! Fint! Ska du äta dem själv?
- Nä, du får äta.
Jag funderar på om jag verkligen gillar snoppar, bröst och snoppbröst av marsipan. Jag äter inte marsipan i vanliga fall. Heller.
Det blir en Kul Jul i alla fall!
Dessutom presenterade han nya namn på oss i familjen:
Ena dottern fick heta "Tjocka Kumpanen"
Den andra dotter fick heta "Krabban"
Hustrun fick heta "Skorpionen"
Och jag fick heta "Gulliga Chimpansungen".
Jag misstänker att det är hemliga kodnamn som vi behöver använda under julen..på nåt vis.
I dag ska jag stå på stan här i Örebro mellan 13-14 och hålla grytan kokande, för Frälsningsarmens skull.
Jag vet inte riktigt vad vad ska bidra med.
Det kanske räcker med att dyka upp och se ganska glad ut?
- Åh vad fint, sa jag. Vad är det för nåt?
- Ser du inte det?
- Njae..(vill inte göra hononm ledsen och chansa på helt fel sak eftersom en av detaljerna såg ut som en brun korv...)
- Det är Julbröst, Julsnopp och två Snoppbröst (hans namn på pungkulor)
- Ja nu ser jag! Fint! Ska du äta dem själv?
- Nä, du får äta.
Jag funderar på om jag verkligen gillar snoppar, bröst och snoppbröst av marsipan. Jag äter inte marsipan i vanliga fall. Heller.
Det blir en Kul Jul i alla fall!
Dessutom presenterade han nya namn på oss i familjen:
Ena dottern fick heta "Tjocka Kumpanen"
Den andra dotter fick heta "Krabban"
Hustrun fick heta "Skorpionen"
Och jag fick heta "Gulliga Chimpansungen".
Jag misstänker att det är hemliga kodnamn som vi behöver använda under julen..på nåt vis.
I dag ska jag stå på stan här i Örebro mellan 13-14 och hålla grytan kokande, för Frälsningsarmens skull.
Jag vet inte riktigt vad vad ska bidra med.
Det kanske räcker med att dyka upp och se ganska glad ut?
fredag 19 december 2008
Ett gott skratt...
...förlänger livet sägs det.
Men jag vet inte om det är sant.
I och för sig så ser jag ju hellre att det förlänger livet än näsan till exempel. Det skulle bli så trist.
Och det finns dokumenterade fall där folk har skrattat ihjäl sig - och då stämmer ju inte det där med att ett gott skratt förlänger liv.
Men man kanske måste chansa ibland?
Ett skratt om dagen håller ordning på magen.
Se så glada de är!
Där skulle man dyka upp och killa lite på magarna.
Det ser ut att behövas.
Eller hur?
Hittade några gamla bilder från den tid då jag reste runt i folkparkerna.
För mer än 20 år sen..
När jag skriver det så känns det som om det är Tore Skogman, Ludgo-Pelle eller Jokkmoks-Jocke man pratar om.
Men det är det inte.
det är Hemliga Byrån.
Vi kallade oss så och reste runt i folkparkerna och sjöng om Sune och Sophie.
Vi visste inte själva om vi var rockstjärnor eller om vi var underhållare för barnen.
Därför försökte vi underhålla rockpubliken med barnlåtar.
Det gick väl "sådär" kan jag tycka..
:o)
På den första bilden kan man se mig sitta och svettas i ena logen och dricka vatten. Efter en spelning någonstans i landet. Minns inte var.
Den andra killen på bilden är Erik Lindstedt. Alias Lill-Erik alias Agent 2,14.
På den andra bilden syns Kalle Kod och Myskogubben (= jag)
Jag hittade min dagbok som jag skrev för varje spelning vi gjorde.
Riktigt roligt!
Utdrag från den nionde maj 1987:
"Allt verkade gå så bra när vi satt och väntade på "Skuggan" och Lasse.
Sen gick allt åt skogen.
Bussen gick sönder i Motala. En liten slangjävel saboterade hela förberedelsen. Efter några timmar lyckades vi ta oss till Gränna där vi upptäckte attd et var vatten i oljan.
Skit!
Vi pratade om att inställa, men "Skuggan", Lasse och Torleif jobbade på att försöka lösa allt.
Efter 5 timmars försening lyckades vi få tag i en lastbil att frakta grejerna i, samt två stycken taxibilar att skjutsa Byrån i.
Gränna-Älmhult - pris 2600:-
Vi åkte på rekordtid till Älmhult."
Forts följer, kanske...
Men jag vet inte om det är sant.
I och för sig så ser jag ju hellre att det förlänger livet än näsan till exempel. Det skulle bli så trist.
Och det finns dokumenterade fall där folk har skrattat ihjäl sig - och då stämmer ju inte det där med att ett gott skratt förlänger liv.
Men man kanske måste chansa ibland?
Ett skratt om dagen håller ordning på magen.
Se så glada de är!
Där skulle man dyka upp och killa lite på magarna.
Det ser ut att behövas.
Eller hur?
Hittade några gamla bilder från den tid då jag reste runt i folkparkerna.
För mer än 20 år sen..
När jag skriver det så känns det som om det är Tore Skogman, Ludgo-Pelle eller Jokkmoks-Jocke man pratar om.
Men det är det inte.
det är Hemliga Byrån.
Vi kallade oss så och reste runt i folkparkerna och sjöng om Sune och Sophie.
Vi visste inte själva om vi var rockstjärnor eller om vi var underhållare för barnen.
Därför försökte vi underhålla rockpubliken med barnlåtar.
Det gick väl "sådär" kan jag tycka..
:o)
På den första bilden kan man se mig sitta och svettas i ena logen och dricka vatten. Efter en spelning någonstans i landet. Minns inte var.
Den andra killen på bilden är Erik Lindstedt. Alias Lill-Erik alias Agent 2,14.
På den andra bilden syns Kalle Kod och Myskogubben (= jag)
Jag hittade min dagbok som jag skrev för varje spelning vi gjorde.
Riktigt roligt!
Utdrag från den nionde maj 1987:
"Allt verkade gå så bra när vi satt och väntade på "Skuggan" och Lasse.
Sen gick allt åt skogen.
Bussen gick sönder i Motala. En liten slangjävel saboterade hela förberedelsen. Efter några timmar lyckades vi ta oss till Gränna där vi upptäckte attd et var vatten i oljan.
Skit!
Vi pratade om att inställa, men "Skuggan", Lasse och Torleif jobbade på att försöka lösa allt.
Efter 5 timmars försening lyckades vi få tag i en lastbil att frakta grejerna i, samt två stycken taxibilar att skjutsa Byrån i.
Gränna-Älmhult - pris 2600:-
Vi åkte på rekordtid till Älmhult."
Forts följer, kanske...
torsdag 18 december 2008
Jag är lurad
Det är ju så dumt att bli det.
Men jag har blivit det och vill härmed varna alla andra.
Jag köpte en kamera från nätet från ett företag som heter "Kameraexperten".
De finns fortfarande kvar med hemsida och allt. Ser SÅ proffsigt ut.
Beställde och betalade den 2 december och det skulle ta mellan 3-9 dagar att få kameran.
Sen hände ingenting.
Och ingenting.
Och ingenting.
På telefonsvararen säger de "Alla telfonlinjer är fulla".
Jag undrar vem det är som är full.
Kanske de som lurade mig på pengar?
Och nu har det visat sig att det är massor som har blivit lurade av samma bolag.
Det var inte så kul...
Så det ledde till samtal med banken och konsumentombudsmannen och ev måste jag dessutom polisanmäla.
Det var ju PRECIS det jag ville syssla med i dag...
Vad snopet.
Så jag fick åka ut och köpa på stan.
Över disk istället. Samma kamera var 400 kronor dyrare.
Skit samma.
När jag kom hem gick dammsugaren sönder.
Så jag fick åka ut och köpa dammsugare.
Adios pengar.
Och mellan attackerna från verkligheten har jag skrivit i dag.
Nya episoder om "De Onödiga"
Ev ska jag ändra lite så att nån blir drabbad av att någon lurar av huvudpersonerna en kamera. Och sen råkar någon ha sönder en dammsugare.
Man kan få inspiration av livet ibland.
Det beror helt enkelt på hur man ser på saker och ting.
Och så ett citat:
Ligg inte på den som sparkar.
Så sant som det är sagt.
Och så min finaste bild:
god kväll.
Men jag har blivit det och vill härmed varna alla andra.
Jag köpte en kamera från nätet från ett företag som heter "Kameraexperten".
De finns fortfarande kvar med hemsida och allt. Ser SÅ proffsigt ut.
Beställde och betalade den 2 december och det skulle ta mellan 3-9 dagar att få kameran.
Sen hände ingenting.
Och ingenting.
Och ingenting.
På telefonsvararen säger de "Alla telfonlinjer är fulla".
Jag undrar vem det är som är full.
Kanske de som lurade mig på pengar?
Och nu har det visat sig att det är massor som har blivit lurade av samma bolag.
Det var inte så kul...
Så det ledde till samtal med banken och konsumentombudsmannen och ev måste jag dessutom polisanmäla.
Det var ju PRECIS det jag ville syssla med i dag...
Vad snopet.
Så jag fick åka ut och köpa på stan.
Över disk istället. Samma kamera var 400 kronor dyrare.
Skit samma.
När jag kom hem gick dammsugaren sönder.
Så jag fick åka ut och köpa dammsugare.
Adios pengar.
Och mellan attackerna från verkligheten har jag skrivit i dag.
Nya episoder om "De Onödiga"
Ev ska jag ändra lite så att nån blir drabbad av att någon lurar av huvudpersonerna en kamera. Och sen råkar någon ha sönder en dammsugare.
Man kan få inspiration av livet ibland.
Det beror helt enkelt på hur man ser på saker och ting.
Och så ett citat:
Ligg inte på den som sparkar.
Så sant som det är sagt.
Och så min finaste bild:
god kväll.
onsdag 17 december 2008
I juletid kan man se Marmelad-Lennart.
Om man har otur.
Eller tur.
Den här är en av de mest bisarra lucköppningarna vi gjorde.
Vi satt och skrev dem på Fridays vid Kungsträdgården kvällen innan vi skulle spela in dem.
Då blev det ibland ganska sjuka inslag.
Tyvärr så har jag inte sett årets kalender.
Så jag vet inte om den är bra eller dålig.
Men jag vet i alla fall att de inte har nån Marmelad-Lennart.
Stackarna.
Eller tur.
Den här är en av de mest bisarra lucköppningarna vi gjorde.
Vi satt och skrev dem på Fridays vid Kungsträdgården kvällen innan vi skulle spela in dem.
Då blev det ibland ganska sjuka inslag.
Tyvärr så har jag inte sett årets kalender.
Så jag vet inte om den är bra eller dålig.
Men jag vet i alla fall att de inte har nån Marmelad-Lennart.
Stackarna.
Bekymrande resultat
Nu är det sex dagar kvar av min lilla undersökning om vilken typ av personlighet som besöker min blogg.
Skrämmande att det är så många kor som är inne här, tycker jag.
Eller skrämmande kanske är fel ord.
Spännande ska det nog vara.
Det är fler kor är tittare.
Om man inte tittar så kan det bero på att man blundar eller att man är blind.
Således finns här en del blinda kor på besök.
Högst intressant.
Dessutom är det fler som känner än de som tycker.
Det kan bero på att dessa anser att känslor är okej, men inte att tycka nåt om dem.
Om dessa två personlighetstyper sätts samman så kan man få problem.
Det skulle innebär att allt man känner är okej, men man får inte tycka någonting om det man känner.
Ypperligt intressant.
Slutligen så finns det flest tänkare.
Det är hoppfullt.
OM man sätter ihop dessa med de blinda kor som är här på besök så blir det en intressant samling.
En tänkande blind ko.
Vad rör sig i skallen på dem?
Visst är jag bra på analysera?
Borde bli någon slags forskare, antar jag...
I dag har det varit fullt upp:
Först klippte jag mig.
Inte själv.
Vilket jag är glad för.
Den gång jag gjorde det själv blev resultatet ganska skrattframkallande.
Men det har jag berättat om tidigare.
Eller hur?
Klippningen innebar en dramatisk förändring av längden på mitt hår.
I övrigt inget mer spännande att rapportera från klippningen.
Därefter var det intervju med anledning av "Prins Annorlunda".
Det var Östgöta Corren som skulle göra någonting efter nyår.
Det var ett trevligt prat och om det blri en bra artikel återstår att se.
Efter det var det dags att stilla hungern.
Lunch på stan på nåt av alla dessa ställen som har nytt namn.
Så nytt att jag ständigt glömmer bort vad de heter.
Alla har liknande namn, av någon anledning.
Smaka, Njuta, Äta, Kissa, Bajsa..
Eller kanske inte de två sista.
De har jag inte sett på stan här i Örebro i alla fall.
Efter lunch var det köp av julgran och därefter möte med sonens läkare på sjukhuset.
Ett ganska jobbigt möte.
Efter det var det bara hem och hämta träningskläderna för att åka till träning i "Box".
När jag inte skrattade åt Anders och Olles försök att få mig ur mental balans så slet jag hårt.
Att få mig ur mental balans är i stort sett omöjligt.
Eftersom jag inte innehar någon mental balans.
Efter träningen snabbt hem och äta och nu sitter jag här vid datorn.
I morgon misstänker jag att jag inte kan lyfta armarna på grund av träningsvärk.
Bäst att passa på nu.
I morgon är det lugnare. Då ska jag bara skriva.
Men å andra sidan så är ju inte det så "bara".
Det är ett av världens roligaste jobb.
Skrämmande att det är så många kor som är inne här, tycker jag.
Eller skrämmande kanske är fel ord.
Spännande ska det nog vara.
Det är fler kor är tittare.
Om man inte tittar så kan det bero på att man blundar eller att man är blind.
Således finns här en del blinda kor på besök.
Högst intressant.
Dessutom är det fler som känner än de som tycker.
Det kan bero på att dessa anser att känslor är okej, men inte att tycka nåt om dem.
Om dessa två personlighetstyper sätts samman så kan man få problem.
Det skulle innebär att allt man känner är okej, men man får inte tycka någonting om det man känner.
Ypperligt intressant.
Slutligen så finns det flest tänkare.
Det är hoppfullt.
OM man sätter ihop dessa med de blinda kor som är här på besök så blir det en intressant samling.
En tänkande blind ko.
Vad rör sig i skallen på dem?
Visst är jag bra på analysera?
Borde bli någon slags forskare, antar jag...
I dag har det varit fullt upp:
Först klippte jag mig.
Inte själv.
Vilket jag är glad för.
Den gång jag gjorde det själv blev resultatet ganska skrattframkallande.
Men det har jag berättat om tidigare.
Eller hur?
Klippningen innebar en dramatisk förändring av längden på mitt hår.
I övrigt inget mer spännande att rapportera från klippningen.
Därefter var det intervju med anledning av "Prins Annorlunda".
Det var Östgöta Corren som skulle göra någonting efter nyår.
Det var ett trevligt prat och om det blri en bra artikel återstår att se.
Efter det var det dags att stilla hungern.
Lunch på stan på nåt av alla dessa ställen som har nytt namn.
Så nytt att jag ständigt glömmer bort vad de heter.
Alla har liknande namn, av någon anledning.
Smaka, Njuta, Äta, Kissa, Bajsa..
Eller kanske inte de två sista.
De har jag inte sett på stan här i Örebro i alla fall.
Efter lunch var det köp av julgran och därefter möte med sonens läkare på sjukhuset.
Ett ganska jobbigt möte.
Efter det var det bara hem och hämta träningskläderna för att åka till träning i "Box".
När jag inte skrattade åt Anders och Olles försök att få mig ur mental balans så slet jag hårt.
Att få mig ur mental balans är i stort sett omöjligt.
Eftersom jag inte innehar någon mental balans.
Efter träningen snabbt hem och äta och nu sitter jag här vid datorn.
I morgon misstänker jag att jag inte kan lyfta armarna på grund av träningsvärk.
Bäst att passa på nu.
I morgon är det lugnare. Då ska jag bara skriva.
Men å andra sidan så är ju inte det så "bara".
Det är ett av världens roligaste jobb.
tisdag 16 december 2008
Misstänkt magsjuka visade sig vara nåt annat...
I dag ringde de från sonens skola.
Jag blev livrädd och tänkte att nu hade det hänt nåt allvarligt.
De berättade att han hade kräkts.
- Jaha, tänkte jag. Magsjuka...
- Det kan bero på att han hade tagit en snus...
En snus?
Varför i h-e skulle han testa snus?
Dumheter måste testas, kanske?
Så jag fick snällt åka och hämta hem "stackaren".
Han sa att "han inte hade en aaaning om att det var starkt med snus"
Nä.
Och samtidigt som jag pratar allvar med honom att det är äckligt med snus så blir jag full i skratt.
Lite kul är det.
Själv snusade jag i elva år.
Jag slutade för 21 år sen.
I dag är jag 44 år.
Då kan den som är duktig på matte räkna ut att jag började ganska tidigt - och slutade i tid.
Jag var en ligist när jag växte upp - och ville testa det mest förbjudna hela tiden.
Men för den saken skull behöver ju inte ens barn göra samma dumheter.
För att jag var dum i huvudet så betyder ju inte det att det är okej att ens egna barn är det...
Men iofs så är ju en snus som resulterar i en spya en hyfsad bra garanti för att han aldrig har lust att testa igen.
Eller hur?
Ja, hur det än är så var det en ganska kul historia.
Och skrivandet blev det väl inte så mycket med i dag...
Men det är också okej.
Tjing!
Jag blev livrädd och tänkte att nu hade det hänt nåt allvarligt.
De berättade att han hade kräkts.
- Jaha, tänkte jag. Magsjuka...
- Det kan bero på att han hade tagit en snus...
En snus?
Varför i h-e skulle han testa snus?
Dumheter måste testas, kanske?
Så jag fick snällt åka och hämta hem "stackaren".
Han sa att "han inte hade en aaaning om att det var starkt med snus"
Nä.
Och samtidigt som jag pratar allvar med honom att det är äckligt med snus så blir jag full i skratt.
Lite kul är det.
Själv snusade jag i elva år.
Jag slutade för 21 år sen.
I dag är jag 44 år.
Då kan den som är duktig på matte räkna ut att jag började ganska tidigt - och slutade i tid.
Jag var en ligist när jag växte upp - och ville testa det mest förbjudna hela tiden.
Men för den saken skull behöver ju inte ens barn göra samma dumheter.
För att jag var dum i huvudet så betyder ju inte det att det är okej att ens egna barn är det...
Men iofs så är ju en snus som resulterar i en spya en hyfsad bra garanti för att han aldrig har lust att testa igen.
Eller hur?
Ja, hur det än är så var det en ganska kul historia.
Och skrivandet blev det väl inte så mycket med i dag...
Men det är också okej.
Tjing!
Laga nåt trasigt - eller acceptera det.
Vi omger oss ofta med saker som inte riktigt fungerar som de ska.
Det kanske finns trasiga glödlampor hemma hos dig?
Eller det kanske saknas en skruv någonstans?
Dagens utmaning är just så enkelt.
Passa på att laga någonting som är trasig.
Det kan ju även vara nåt som är betydligt mycket större än en saknad skruv eller en trasig glödlampa.
Kanske är det en relation som inte är som den en gång var.
Kanske beror det på att någonting inte är ventilerat ordentligt?
Kanske kan du laga det trasiga mellan er?
Kanske finns det ett syskon, en förälder, en före detta kompis som dyker upp i din skalle mellan varven.
Skriv ett mail – eller ett brev.
Laga det trasiga.
Men vissa saker går inte heller att laga.
Varför ska vi omge oss med trasiga saker?
Och om det inte går att laga – varför gör vi oss inte av med det?
Städa bort det trasiga.
Och även det gäller samma sak i det stora.
Finns det relationer som är trasiga – och som inte finns någon möjlighet att laga?
Varför behålla den då?
Andra saker är trasiga för att de ska vara trasiga.
Min hand till exempel. Det är trasig. Den kan jag inte göra någonting åt.
Jag kan inte laga den. Inte heller kasta bort den.
Då finns det ett tredje alternativ.
Acceptera den.
Jag måste ibland acceptera vissa saker som är trasiga i livet.
Min hand.
Min sons hjärta.
Inget kan lagas. Inget kan slängas.
Men jag kan, om än med sorg i hjärtat, acceptera det trasiga som en del av hur livet är.
Så dagens utmaning kan både vara liten eller stor.
Det handlar bara om att laga någonting som är trasigt.
Om det går.
Annars är utmaningen att acceptera det som inte går att laga eller kasta bort.
Och här kan ni lyssna på lite udda Julkalender...
Det kanske finns trasiga glödlampor hemma hos dig?
Eller det kanske saknas en skruv någonstans?
Dagens utmaning är just så enkelt.
Passa på att laga någonting som är trasig.
Det kan ju även vara nåt som är betydligt mycket större än en saknad skruv eller en trasig glödlampa.
Kanske är det en relation som inte är som den en gång var.
Kanske beror det på att någonting inte är ventilerat ordentligt?
Kanske kan du laga det trasiga mellan er?
Kanske finns det ett syskon, en förälder, en före detta kompis som dyker upp i din skalle mellan varven.
Skriv ett mail – eller ett brev.
Laga det trasiga.
Men vissa saker går inte heller att laga.
Varför ska vi omge oss med trasiga saker?
Och om det inte går att laga – varför gör vi oss inte av med det?
Städa bort det trasiga.
Och även det gäller samma sak i det stora.
Finns det relationer som är trasiga – och som inte finns någon möjlighet att laga?
Varför behålla den då?
Andra saker är trasiga för att de ska vara trasiga.
Min hand till exempel. Det är trasig. Den kan jag inte göra någonting åt.
Jag kan inte laga den. Inte heller kasta bort den.
Då finns det ett tredje alternativ.
Acceptera den.
Jag måste ibland acceptera vissa saker som är trasiga i livet.
Min hand.
Min sons hjärta.
Inget kan lagas. Inget kan slängas.
Men jag kan, om än med sorg i hjärtat, acceptera det trasiga som en del av hur livet är.
Så dagens utmaning kan både vara liten eller stor.
Det handlar bara om att laga någonting som är trasigt.
Om det går.
Annars är utmaningen att acceptera det som inte går att laga eller kasta bort.
Och här kan ni lyssna på lite udda Julkalender...
Årets Örebroare 2008...
I går rivstartade veckan med möten i Stockholm.
Jag och Anders träffade förlaget och lite annat spännande folk.
Vi pratade om film, tv, teater, musikaler, skivor, utlands satsningar, DVD-utgåvor, hemsidor, datorer och lite annat kuligt.
Det verkar bli ett spännande år 2009...
Och i dag var det med en fin artikel om BERT på Nya Parkteatern i Örebro nästa år.
Känns kul och spännande!
Och i dagens tidning visade det sig att jag hade blivit nominerad till att bli "Årets Örebroare".
Här kan man gå in och rösta.
Det beror på dels SUNE musikalen och dels PRINS ANNORLUNDA.
Ingen av dessa har jag gjort själv.
Den ena med Anders och den andra med hustrun, Yvonne.
Så får man se om det gamla Närke-uttrycket segrar ännu en gång..
"Det går aaaaldrig..."
Men faktum är att i dag har det där gnällbältet flyttat.
I dag anser folk ute i landet inte längre att Örebro är lika gnälligt och "träääligt" som förr.
Nåt har hänt.
I dag ska jag skriva och åter skriva.
Ska bli färdig med boken "De Onödiga 2" innan jul.
Tjing!
Jag och Anders träffade förlaget och lite annat spännande folk.
Vi pratade om film, tv, teater, musikaler, skivor, utlands satsningar, DVD-utgåvor, hemsidor, datorer och lite annat kuligt.
Det verkar bli ett spännande år 2009...
Och i dag var det med en fin artikel om BERT på Nya Parkteatern i Örebro nästa år.
Känns kul och spännande!
Och i dagens tidning visade det sig att jag hade blivit nominerad till att bli "Årets Örebroare".
Här kan man gå in och rösta.
Det beror på dels SUNE musikalen och dels PRINS ANNORLUNDA.
Ingen av dessa har jag gjort själv.
Den ena med Anders och den andra med hustrun, Yvonne.
Så får man se om det gamla Närke-uttrycket segrar ännu en gång..
"Det går aaaaldrig..."
Men faktum är att i dag har det där gnällbältet flyttat.
I dag anser folk ute i landet inte längre att Örebro är lika gnälligt och "träääligt" som förr.
Nåt har hänt.
I dag ska jag skriva och åter skriva.
Ska bli färdig med boken "De Onödiga 2" innan jul.
Tjing!
söndag 14 december 2008
en sko på bush...
jag måste säga att jag tycker att det är intressant att nån slängde sina skor på george bush.
I mig sätter det i gång en massa frågor.
Först : varför?
Sen: vad var det för sorts skor?
Sen: ville han inte ha kvar sina skor?
Sen: luktade de illa?
Sen: vad hade han gjort om han haft på sig sina sockiplast?
Sen: har bush gjort nåt särskilt dumt mot skoindustrin?
Sen: hade det inte varit ett farligare vapen om det varit en kvinna som slängt sina stillett klackar?
Sen: kommer det skapa en ny trend med skoslängande på folk man inte gillar?
Sen: kommer al qaida få rabatter på Din Sko nu?
Sen: vilken typ av sko skulle en svensk arg människa vilka slänga på våra politiker?
Sen: minns jag att ingvar carlsson kallades skosulan. Är det ett sammanträffande?
Sen: var det ingvar som kastade skon?
Det finns säkert fler frågor som dyker upp så småningom.
God kväll.
I mig sätter det i gång en massa frågor.
Först : varför?
Sen: vad var det för sorts skor?
Sen: ville han inte ha kvar sina skor?
Sen: luktade de illa?
Sen: vad hade han gjort om han haft på sig sina sockiplast?
Sen: har bush gjort nåt särskilt dumt mot skoindustrin?
Sen: hade det inte varit ett farligare vapen om det varit en kvinna som slängt sina stillett klackar?
Sen: kommer det skapa en ny trend med skoslängande på folk man inte gillar?
Sen: kommer al qaida få rabatter på Din Sko nu?
Sen: vilken typ av sko skulle en svensk arg människa vilka slänga på våra politiker?
Sen: minns jag att ingvar carlsson kallades skosulan. Är det ett sammanträffande?
Sen: var det ingvar som kastade skon?
Det finns säkert fler frågor som dyker upp så småningom.
God kväll.
Dröm gränslöst!
Att drömma och fantisera är varje människas rättighet, tycker jag.
Ändå så tycks det ofta vara så att många ”inte kan med” att låta sig dras iväg av drömmar och fantasier.
Det är som om vissa tror att man måste vara måttlig även i drömvärlden.
Men drömmar skulle ju inte vara drömmar om de inte fick vara precis hur orealistiska som helst.
Hur galna och fantasirika som helst.
Att drömma gränslöst är spännande.
Att låta sig själv få ledas med i drömmen till något oändligt. Till det som övergår vår fattningsförmåga.
Du behöver inte sätta upp gränser för ditt drömmande.
Det är bara en idé att drömmar ska vara inom rimlighetens ramar.
Att drömma gränslöst kräver ett visst mod.
För det kanske avslöjar en del av det du längtar efter i sin mest primitiva form.
Och vissa saker vi längtar efter kanske vi inte ens vill se?
Så vi försöker kontrollera även drömmarna.
Så att inget oförutsett inträffar där.
Men dagens utmaning är alltså att låta dig själv få drömma gränslöst.
Utan skyddsnät eller kontroll.
Kanske dyker det upp någonting nytt från ditt undermedvetna som har väntat på sin chans att få bli lyssnad på.
Så var vaksam över det du drömmer.
Lyssna på dig själv.
Vad vill du ha sagt?
Låt drömmen få fritt spelrum.
Vem vet vad som kan hända då?
Vad drömmer du om?
Ändå så tycks det ofta vara så att många ”inte kan med” att låta sig dras iväg av drömmar och fantasier.
Det är som om vissa tror att man måste vara måttlig även i drömvärlden.
Men drömmar skulle ju inte vara drömmar om de inte fick vara precis hur orealistiska som helst.
Hur galna och fantasirika som helst.
Att drömma gränslöst är spännande.
Att låta sig själv få ledas med i drömmen till något oändligt. Till det som övergår vår fattningsförmåga.
Du behöver inte sätta upp gränser för ditt drömmande.
Det är bara en idé att drömmar ska vara inom rimlighetens ramar.
Att drömma gränslöst kräver ett visst mod.
För det kanske avslöjar en del av det du längtar efter i sin mest primitiva form.
Och vissa saker vi längtar efter kanske vi inte ens vill se?
Så vi försöker kontrollera även drömmarna.
Så att inget oförutsett inträffar där.
Men dagens utmaning är alltså att låta dig själv få drömma gränslöst.
Utan skyddsnät eller kontroll.
Kanske dyker det upp någonting nytt från ditt undermedvetna som har väntat på sin chans att få bli lyssnad på.
Så var vaksam över det du drömmer.
Lyssna på dig själv.
Vad vill du ha sagt?
Låt drömmen få fritt spelrum.
Vem vet vad som kan hända då?
Vad drömmer du om?
lördag 13 december 2008
Spela bas
En del är ju bättre på det än andra...
Han är helt galen, den killen.
En gång i tiden kunde jag också spela bas. Inte som Jonas Hellborg, men...
Nu för tiden spelar jag inte bas längre. Vänster hand fungerar inte sen min lilla olycka för precis två år sen.
Då skar jag sönder min hand på en lamp-plafond.
Senor, nerver och ådror gick av. Och i dag är jag som en enarmad bandit.
Sånt är livet också. Ibland.
men när jag ser på Jonas Hellborg så blir jag sugen på att spela bas.
Ett underbart instrument.
Och här är Mark King, basisten i Level 42. Inte så dålig han heller...
Även om han inte är svensk.
Här finns en lite intervju med mig och Anders.
Från presskonferensen i går.
http://webbtv.na.se/player/play/72274
Han är helt galen, den killen.
En gång i tiden kunde jag också spela bas. Inte som Jonas Hellborg, men...
Nu för tiden spelar jag inte bas längre. Vänster hand fungerar inte sen min lilla olycka för precis två år sen.
Då skar jag sönder min hand på en lamp-plafond.
Senor, nerver och ådror gick av. Och i dag är jag som en enarmad bandit.
Sånt är livet också. Ibland.
men när jag ser på Jonas Hellborg så blir jag sugen på att spela bas.
Ett underbart instrument.
Och här är Mark King, basisten i Level 42. Inte så dålig han heller...
Även om han inte är svensk.
Här finns en lite intervju med mig och Anders.
Från presskonferensen i går.
http://webbtv.na.se/player/play/72274
Gör nån glad!
Ja, det låter ju enkelt.
"Gör nån glad".
Hur gör man någon glad?
Det finns ju inget recept som fungerar på alla.
Att sprida glädje kan man göra på tusen olika sätt.
Det kan vara allt från att skänka någon ett leende till att ge bort en present eller berätta någonting intressant.
En sak som man kan vara ett tips på en början, är att se till sig själv.
Jag menar: hur ska jag kunna glädja någon om jag själv inte känner mig glad?
Det hör man ju på orden – sprid glädje.
Man kan inte sprida något man inte själv har.
Att vara självisk behöver alltså inte vara endast någonting negativt.
Det hör man ju även på det ordet – själv-isk.
Det handlar om att ge sig själv.
Varför är det så negativt?
Kanske för att det finns i vårt kollektiva tänkande att det är egoistiskt att tänka på sig själv.
Ja, kanske är det så om man BARA tänker på sig själv.
Men att först tänka på sig själv för att därefter sprida sitt ljus till andra är väl så långt från egoism som man kan komma?
Så dagens utmaning är att göra någon glad. Dig själv!
Vad gör dig glad?
Ge dig själv någonting som gör dig glad.
Sen sprid din glädje och du ska se att det blir som ringar på vattnet.
Lycka till!
ps: JAG blir glad för alla som skriver kommentarer här på bloggen.
ps2: i kväll är det Faddergalan på TV. Då kan man passa på att göra någon annan glad.
ps3: i dag är det lucia. Jag lussade för barnen som tyckte jag var urfånig.
ps4: i går var det stor presskonferens här i Örebro med anledning av att vi ska sätta upp BERT som musikal till sommaren. En riksangelägenhet som tidningen här i stan inte skrev någonting om...för de hade fullt upp med att bevaka och beskriva hur viktigt det var att behålla några gamla träd på stortorget i stan.
Nä, jag är inte bitter..
;o)
ps5: Jag är glad att Kevin vann Idolfinalen. Och samtidigt blir jag ledsen när det omedelbart snackas skit om honom från de avundsjuka förlorarna. "Han var ju redan etablerad artist på Malta" - och alla glömmer att både Markus Fagervall och Marie Picasso har gjort skivor och turnerat i Tyskland bland annat.
ps6: om det är sant att Amande Jensen inte vill förknippas med Idol-programmet så är hon lika fånig som Idol-Lars som bajsar på den stol de själva sitter på.
ps7: jag är forfarande inte bitter.
Ha en fin lucia!
"Gör nån glad".
Hur gör man någon glad?
Det finns ju inget recept som fungerar på alla.
Att sprida glädje kan man göra på tusen olika sätt.
Det kan vara allt från att skänka någon ett leende till att ge bort en present eller berätta någonting intressant.
En sak som man kan vara ett tips på en början, är att se till sig själv.
Jag menar: hur ska jag kunna glädja någon om jag själv inte känner mig glad?
Det hör man ju på orden – sprid glädje.
Man kan inte sprida något man inte själv har.
Att vara självisk behöver alltså inte vara endast någonting negativt.
Det hör man ju även på det ordet – själv-isk.
Det handlar om att ge sig själv.
Varför är det så negativt?
Kanske för att det finns i vårt kollektiva tänkande att det är egoistiskt att tänka på sig själv.
Ja, kanske är det så om man BARA tänker på sig själv.
Men att först tänka på sig själv för att därefter sprida sitt ljus till andra är väl så långt från egoism som man kan komma?
Så dagens utmaning är att göra någon glad. Dig själv!
Vad gör dig glad?
Ge dig själv någonting som gör dig glad.
Sen sprid din glädje och du ska se att det blir som ringar på vattnet.
Lycka till!
ps: JAG blir glad för alla som skriver kommentarer här på bloggen.
ps2: i kväll är det Faddergalan på TV. Då kan man passa på att göra någon annan glad.
ps3: i dag är det lucia. Jag lussade för barnen som tyckte jag var urfånig.
ps4: i går var det stor presskonferens här i Örebro med anledning av att vi ska sätta upp BERT som musikal till sommaren. En riksangelägenhet som tidningen här i stan inte skrev någonting om...för de hade fullt upp med att bevaka och beskriva hur viktigt det var att behålla några gamla träd på stortorget i stan.
Nä, jag är inte bitter..
;o)
ps5: Jag är glad att Kevin vann Idolfinalen. Och samtidigt blir jag ledsen när det omedelbart snackas skit om honom från de avundsjuka förlorarna. "Han var ju redan etablerad artist på Malta" - och alla glömmer att både Markus Fagervall och Marie Picasso har gjort skivor och turnerat i Tyskland bland annat.
ps6: om det är sant att Amande Jensen inte vill förknippas med Idol-programmet så är hon lika fånig som Idol-Lars som bajsar på den stol de själva sitter på.
ps7: jag är forfarande inte bitter.
Ha en fin lucia!
torsdag 11 december 2008
Dansa med dig själv!
Hur ofta låter du kroppen få röra sig som den vill till musik?
Man skulle kunna kalla det för dans.
Eller spontan rörelse till musik.
Många förknippar dans med någonting som utspelas på discon som någon form av förspel till sexuell aktivitet.
Man visar upp sig för tänkbara partners till dansanta rytmer.
Och det är väl också kul!
Men det som jag tänkte föreslå som dagens utmaning handlar om dans för sin egen skull.
För att kroppen mår bra av det.
Och då handlar det inte alls om någon uppvisning för någon annan person.
Helst ska man dansa i ett mörkt rum.
Eller med slutna ögon.
För det handlar inte alls om att utföra dansen på ”rätt sätt” med läckra moves eller så.
Tvärtom.
Det är bara kroppen som behöver röra på sig.
Att dansa för sig själv kan vara en gåva till din kropp.
Visst är den värd det?
Här är några tips till sånt som man kan få lite svårt att stå still som en stolpe och glo när man hör:
Ha det så skönt!
Och ännu en helt underbar låt som i alla fall jag aldrig kan stå still när jag hör!
Och så ännu en favorit:
Man skulle kunna kalla det för dans.
Eller spontan rörelse till musik.
Många förknippar dans med någonting som utspelas på discon som någon form av förspel till sexuell aktivitet.
Man visar upp sig för tänkbara partners till dansanta rytmer.
Och det är väl också kul!
Men det som jag tänkte föreslå som dagens utmaning handlar om dans för sin egen skull.
För att kroppen mår bra av det.
Och då handlar det inte alls om någon uppvisning för någon annan person.
Helst ska man dansa i ett mörkt rum.
Eller med slutna ögon.
För det handlar inte alls om att utföra dansen på ”rätt sätt” med läckra moves eller så.
Tvärtom.
Det är bara kroppen som behöver röra på sig.
Att dansa för sig själv kan vara en gåva till din kropp.
Visst är den värd det?
Här är några tips till sånt som man kan få lite svårt att stå still som en stolpe och glo när man hör:
Ha det så skönt!
Och ännu en helt underbar låt som i alla fall jag aldrig kan stå still när jag hör!
Och så ännu en favorit:
Gör nåt utan mål
Vi människor är duktiga på att sätta upp mål.
Det ska vara mätbara mål.
Och dessutom ska vi sätta upp en massa delmål.
Mätbara, förstås!
Ständigt ställer vi krav på oss själva att nå dit vi har satt våra mål.
Om vi inte klarar det så blir vi besvikna på oss själva och om vi klarar av att nå målet så är det endast beviset på att de mätbara målen var realistiska.
Och visst kan det vara bra att sätta upp mål.
Ibland.
Men inte alltid.
I alla fall inte i alla delar av livet.
Det blir ett ständigt jagande efter att uppfylla våra mål.
Det skapar ibland stress och onödigt lidande.
För inte är det väl så att allt måste ha ett bestämt mål?
Så varför inte testa i dag att göra någonting utan att sätta upp ett mål?
Ta en promenad utan att i förväg bestämma vart du ska gå.
Bara sätt på dig skorna och gå. Utan att kräva av dig själv att nå fram till något eller någon.
Sätt ingen speciellt tid för hur länge du ska gå.
Bara gå för att du vill.
Om nån undrar vart du är på väg så svara att du är på väg till framtiden eller nåt. Eller säg som det är: du är inte på väg någonstans!
Jag tror att vi mår bra av att ibland göra någonting utan att behöva ställa krav på att det ska leda någon vart.
Det kan vara små saker.
Att plocka fram en låda och titta vad som finns i den. Inte för att du letar efter nåt, utan bara för att det är spännande att se vad som är inuti lådan.
Det kan vara att ringa till en bekant och prata en stund. Inte för att bestämma nåt speciellt, utan bara för att använda telefonen lite grann.
Ibland kan jag gå på promenader utan att i förväg bestämma vart jag ska gå.
Ofta upptäcker jag nya saker i tillvaron som jag aldrig tidigare lagt märke till. Kanske ett träd som jag bara gått förbi.
Ett hus med lustig färg.
En människa som ser glad ut.
Men oftast så blir de uppsatta målen ett hinder för att låta livet vara precis så som det är.
I stunden.
Kanske går det att ta en stund varje vecka och göra någonting helt utan målsättning?
Det är en intressant utmaning.
Eller?
Det ska vara mätbara mål.
Och dessutom ska vi sätta upp en massa delmål.
Mätbara, förstås!
Ständigt ställer vi krav på oss själva att nå dit vi har satt våra mål.
Om vi inte klarar det så blir vi besvikna på oss själva och om vi klarar av att nå målet så är det endast beviset på att de mätbara målen var realistiska.
Och visst kan det vara bra att sätta upp mål.
Ibland.
Men inte alltid.
I alla fall inte i alla delar av livet.
Det blir ett ständigt jagande efter att uppfylla våra mål.
Det skapar ibland stress och onödigt lidande.
För inte är det väl så att allt måste ha ett bestämt mål?
Så varför inte testa i dag att göra någonting utan att sätta upp ett mål?
Ta en promenad utan att i förväg bestämma vart du ska gå.
Bara sätt på dig skorna och gå. Utan att kräva av dig själv att nå fram till något eller någon.
Sätt ingen speciellt tid för hur länge du ska gå.
Bara gå för att du vill.
Om nån undrar vart du är på väg så svara att du är på väg till framtiden eller nåt. Eller säg som det är: du är inte på väg någonstans!
Jag tror att vi mår bra av att ibland göra någonting utan att behöva ställa krav på att det ska leda någon vart.
Det kan vara små saker.
Att plocka fram en låda och titta vad som finns i den. Inte för att du letar efter nåt, utan bara för att det är spännande att se vad som är inuti lådan.
Det kan vara att ringa till en bekant och prata en stund. Inte för att bestämma nåt speciellt, utan bara för att använda telefonen lite grann.
Ibland kan jag gå på promenader utan att i förväg bestämma vart jag ska gå.
Ofta upptäcker jag nya saker i tillvaron som jag aldrig tidigare lagt märke till. Kanske ett träd som jag bara gått förbi.
Ett hus med lustig färg.
En människa som ser glad ut.
Men oftast så blir de uppsatta målen ett hinder för att låta livet vara precis så som det är.
I stunden.
Kanske går det att ta en stund varje vecka och göra någonting helt utan målsättning?
Det är en intressant utmaning.
Eller?
onsdag 10 december 2008
Skriv ett brev
I dag är det sällan man skriver brev.
För er som inte minns vad det är så är brev samma sak som mail - fast på papper.
Man skickar det med posten. Och sen får nån läsa brevet när det kommer fram.
Om det kommer fram.
En del brev mår bra av att aldrig komma fram.
Man kan skriva olika soters brev.
Jag tror att det är bra att skriva brev lite då och då.
Man kan skriva ett brev till nån man känner. Om allt man tänker och funderar över. Skicka brevet och tänk inget mer på det. En dag kommer någonting tillbaks. Ett brev kan vara en gåva. Både att ge och få.
Man kan skriva ett brev till nån man inte känner. Skriv om det du funderar över och skicka till nån. Kan ju vara till vem som helst, faktiskt. Det kan bli ett spännande äventyr. Kanske slå upp nån i telefonkatalogen. Skicka till den första som du sätter fingret på.
Man kan skriva brev till nån du tycker illa om. Skriv allt du hatar. Det brevet behöver du inte ens skicka. Det är troligen bättre att låta bli. Men det kan vara skönt att skriva av sig.
Man kan skriva brev till nån man älskar. Såna brev är däremot bättre att posta. Oftast. Att skriva det man känner är både skrämmande och spännande oavsett om man lägger brevet på lådan eller inte.
Man kan skriva till någon del av sig själv. Kanske har du ont i ryggen? Skriv ett brev till ryggen. Vad vill du säga till din rygg? Kanske är det därför det gör ont? Ryggen gör ont för att du struntar i den? Vem vet?
Man kan skriva brev till sig själv i framtiden. Skriv om hur livet är just nu. Och hur du tror att livet är i framtiden.
Vad har du insett? Vad är viktigt för dig? Vad sysslar du med? Vilka människor tycker du om? Var bor du?
Det brevet kan få ligga i en låda. Och så sätter du larm på din mobil. Det ska larma om 15 år. Då är du i framtiden och blir påmind om att läsa brevet från det förflutna.
Man kan skriva brev som om du redan var i framtiden. Tänk tillbaks på ditt liv. Kanske ligger du för döden? Hur gammal blev du? Hur gjorde du för att bli lycklig?
Vad var det viktigaste i ditt liv?
Det finns alltid en anledning att skriva ett brev.
Vem vill du skriva ett brev till?
För er som inte minns vad det är så är brev samma sak som mail - fast på papper.
Man skickar det med posten. Och sen får nån läsa brevet när det kommer fram.
Om det kommer fram.
En del brev mår bra av att aldrig komma fram.
Man kan skriva olika soters brev.
Jag tror att det är bra att skriva brev lite då och då.
Man kan skriva ett brev till nån man känner. Om allt man tänker och funderar över. Skicka brevet och tänk inget mer på det. En dag kommer någonting tillbaks. Ett brev kan vara en gåva. Både att ge och få.
Man kan skriva ett brev till nån man inte känner. Skriv om det du funderar över och skicka till nån. Kan ju vara till vem som helst, faktiskt. Det kan bli ett spännande äventyr. Kanske slå upp nån i telefonkatalogen. Skicka till den första som du sätter fingret på.
Man kan skriva brev till nån du tycker illa om. Skriv allt du hatar. Det brevet behöver du inte ens skicka. Det är troligen bättre att låta bli. Men det kan vara skönt att skriva av sig.
Man kan skriva brev till nån man älskar. Såna brev är däremot bättre att posta. Oftast. Att skriva det man känner är både skrämmande och spännande oavsett om man lägger brevet på lådan eller inte.
Man kan skriva till någon del av sig själv. Kanske har du ont i ryggen? Skriv ett brev till ryggen. Vad vill du säga till din rygg? Kanske är det därför det gör ont? Ryggen gör ont för att du struntar i den? Vem vet?
Man kan skriva brev till sig själv i framtiden. Skriv om hur livet är just nu. Och hur du tror att livet är i framtiden.
Vad har du insett? Vad är viktigt för dig? Vad sysslar du med? Vilka människor tycker du om? Var bor du?
Det brevet kan få ligga i en låda. Och så sätter du larm på din mobil. Det ska larma om 15 år. Då är du i framtiden och blir påmind om att läsa brevet från det förflutna.
Man kan skriva brev som om du redan var i framtiden. Tänk tillbaks på ditt liv. Kanske ligger du för döden? Hur gammal blev du? Hur gjorde du för att bli lycklig?
Vad var det viktigaste i ditt liv?
Det finns alltid en anledning att skriva ett brev.
Vem vill du skriva ett brev till?
tisdag 9 december 2008
Allt består av energi
För kanske 20 år sen var det näst intill omöjligt att prata om energier.
Det ansågs vara lite flummigt och substanslöst.
I dag när världens fysiker har konstaterat att allt i vår värld består av energier i mer eller mindre sammansatt form så är det inte längre konstigt att uttrycka sig och diskutera olika energier. Hur de rör sig och vad som händer med dem när vi utsätter dem för yttre påverkan.
Jag hör allt oftare människor som pratar om hur någons energi är eller vilken sorts energi som krävs för att åstadkomma en viss sak.
Man kan ha låg energi en dag och hög energi en annan.
Jag är fascinerad av energier.
I sin sällsyntaste form så känner vi dem bara.
När vi för handen över en människa kan vi känna som små stickningar i handflatan och kanske en känsla av värme.
Vad är det egentligen?
Det osynliga som känns.
Energier.
Och enligt mig så beror många sjukdomar i dag på att energier inte kan flöda naturligt i människor av en mångfald av anledningar.
Det kan bero på allt mellan himmel och jord.
Men när energin inte flödar som den vill så fastnar någonting i den fysiska kroppen och sjukdomstillstånd uppstår.
I dessa fall kan vi få hjälp.
Människor som har rätt sorts träning kan hjälpa patienter att få igång det naturliga flödet av energier igen och kroppen kan läkas genom den inre intelligensen som alla har.
Det är en spännande upptäcktsresa att lära sig mer om, tycker jag.
Just nu är min energi ganska hög.
Har absolut ingen aning om varför.
Men det är så. Just nu.
Och jag är tacksam över det.
Hur är din energi i dag?
Det ansågs vara lite flummigt och substanslöst.
I dag när världens fysiker har konstaterat att allt i vår värld består av energier i mer eller mindre sammansatt form så är det inte längre konstigt att uttrycka sig och diskutera olika energier. Hur de rör sig och vad som händer med dem när vi utsätter dem för yttre påverkan.
Jag hör allt oftare människor som pratar om hur någons energi är eller vilken sorts energi som krävs för att åstadkomma en viss sak.
Man kan ha låg energi en dag och hög energi en annan.
Jag är fascinerad av energier.
I sin sällsyntaste form så känner vi dem bara.
När vi för handen över en människa kan vi känna som små stickningar i handflatan och kanske en känsla av värme.
Vad är det egentligen?
Det osynliga som känns.
Energier.
Och enligt mig så beror många sjukdomar i dag på att energier inte kan flöda naturligt i människor av en mångfald av anledningar.
Det kan bero på allt mellan himmel och jord.
Men när energin inte flödar som den vill så fastnar någonting i den fysiska kroppen och sjukdomstillstånd uppstår.
I dessa fall kan vi få hjälp.
Människor som har rätt sorts träning kan hjälpa patienter att få igång det naturliga flödet av energier igen och kroppen kan läkas genom den inre intelligensen som alla har.
Det är en spännande upptäcktsresa att lära sig mer om, tycker jag.
Just nu är min energi ganska hög.
Har absolut ingen aning om varför.
Men det är så. Just nu.
Och jag är tacksam över det.
Hur är din energi i dag?
söndag 7 december 2008
Citat jag minns
Att jag gillar ord är väl kanske ingen nyhet?
Jag har alltid tyckt om när ord blandas ihop och blir till något helt annat.
Ord ändrar betydelse och innehåll när man vrider och vänder lite på dem.
Det är kul!
Och en annan lustig sak är såna där varningstexter som man ibland kan läsa på olika saker.
En gång köpte jag en påse jordnötter på en flygplats.
På förpackbningen stod det:
"OBS! Kan innehålla spår av jordnötter"
Sånt är kul.
Här är några andra fina som är tagna ur verkligheten:
På en duschmössa:
Passar till ett huvud. (vad bra att det inte passade till en fot)
På en hårtork:
Använd ej när du sover.
(skit! Jag som alltid föredrar att torka håret just då!)
Strykjärn:
Stryk ej kläder när ni bär dem på kroppen.
(nä, jag har faktiskt testat det - och det är INTE att rekomendera! Men är man stressad så är man...)
Backspeglar på amerikansk bil:
Kom ihåg - föremål som syns i spegeln befinner sig bakom dig!
(den informationen var bra. För om det man ser i backspegeln är framför bilen så innebär det att backspegeln är trasig...)
På sömntabletter:
Varning: Kan orsaka sömnighet.
(det är nästan logiskt på nåt vis)
På hostmedicin för barn:
Kör inte bil efter att ha tagit denna medicin.
(tycker jag är synd. barn skulle få köra bil lite oftare, tycker jag)
På en julljusslinga:
För inomhus- eller utomhusbruk endast.
(om du hade tänkt sätta upp den någon annanstans, alltså. Frågan är bara..var?)
Ja. Sånt är kul.
Nu ska jag krypa ner i soffan och titta på en våldsamt dålig miniserie från 1985. Den är så dålig att den blir bra. Visst är det konstigt att det kan bli så?
Jag har alltid tyckt om när ord blandas ihop och blir till något helt annat.
Ord ändrar betydelse och innehåll när man vrider och vänder lite på dem.
Det är kul!
Och en annan lustig sak är såna där varningstexter som man ibland kan läsa på olika saker.
En gång köpte jag en påse jordnötter på en flygplats.
På förpackbningen stod det:
"OBS! Kan innehålla spår av jordnötter"
Sånt är kul.
Här är några andra fina som är tagna ur verkligheten:
På en duschmössa:
Passar till ett huvud. (vad bra att det inte passade till en fot)
På en hårtork:
Använd ej när du sover.
(skit! Jag som alltid föredrar att torka håret just då!)
Strykjärn:
Stryk ej kläder när ni bär dem på kroppen.
(nä, jag har faktiskt testat det - och det är INTE att rekomendera! Men är man stressad så är man...)
Backspeglar på amerikansk bil:
Kom ihåg - föremål som syns i spegeln befinner sig bakom dig!
(den informationen var bra. För om det man ser i backspegeln är framför bilen så innebär det att backspegeln är trasig...)
På sömntabletter:
Varning: Kan orsaka sömnighet.
(det är nästan logiskt på nåt vis)
På hostmedicin för barn:
Kör inte bil efter att ha tagit denna medicin.
(tycker jag är synd. barn skulle få köra bil lite oftare, tycker jag)
På en julljusslinga:
För inomhus- eller utomhusbruk endast.
(om du hade tänkt sätta upp den någon annanstans, alltså. Frågan är bara..var?)
Ja. Sånt är kul.
Nu ska jag krypa ner i soffan och titta på en våldsamt dålig miniserie från 1985. Den är så dålig att den blir bra. Visst är det konstigt att det kan bli så?
lördag 6 december 2008
Världens vackraste sång (kanske)
Jag tycker i alla fall att den här låten är helt underbar.
Den får mig alltid att känna stillhet inuti.
Kanske ingen låt att spela om man ska ut på fest. Ingen förfestlåt.
Men vacker är den i alla fall.
Den får mig alltid att känna stillhet inuti.
Kanske ingen låt att spela om man ska ut på fest. Ingen förfestlåt.
Men vacker är den i alla fall.
fredag 5 december 2008
Om Idol semifinalen
Nu har alla tre sjungit sin första låt och jag måste säga att det nästan är lite humoristiskt att de försöker göra det hela spännande genom att hävd att det är jämt.
Jag menar fortfarande att Kevin är i en helt egen klass.
Han är ju fenomenal!
Inget ont sagt om Alice och Robin, men de når inte alls upp till Kevins nivå.
Så tycker JAG i alla fall!
Efter första låten...
Jag menar fortfarande att Kevin är i en helt egen klass.
Han är ju fenomenal!
Inget ont sagt om Alice och Robin, men de når inte alls upp till Kevins nivå.
Så tycker JAG i alla fall!
Efter första låten...
Ojsan OJ...
Det var väl kanske inte helt oväntat att han skulle åka fast förr eller senare.
Jag menar OJ Simpson som fick 15 års fängelse efter att han tillsammans med några kumpaner har stormat in på ett hotellrum med tunga vapen i högsta hugg.
- Jag menade inte att stjäla nåt, säger han.
Nähä? Och vad gjorde han då med vapen och hyrda elakingar i släptåg?
Jo, han skulle bara ta tillbaks sina egna saker.
Eller hur?
Det brukar jag också göra med vapen i högsta hugg.
Nä, jag tycker att det är skönt att han åkte fast till slut.
OM nån frågar mig så är jag övertygad om att det var han som mördade sin förra fru och älskare också.
Det var för 13 år sen.
Nu var det dags för honom att åka dit.
Kanske har man slutat dalta med brottslingar nu i USA?
Såna brottslingar som kan gömma sig bakom berömmelse.
Det vore intressant att se vad som skulle hända om Mikael Jackson åkte fast ännu en gång. Skulle han kunna ta sig ur den situationen genom dyra advokater ännu en gång?
Jag menar OJ Simpson som fick 15 års fängelse efter att han tillsammans med några kumpaner har stormat in på ett hotellrum med tunga vapen i högsta hugg.
- Jag menade inte att stjäla nåt, säger han.
Nähä? Och vad gjorde han då med vapen och hyrda elakingar i släptåg?
Jo, han skulle bara ta tillbaks sina egna saker.
Eller hur?
Det brukar jag också göra med vapen i högsta hugg.
Nä, jag tycker att det är skönt att han åkte fast till slut.
OM nån frågar mig så är jag övertygad om att det var han som mördade sin förra fru och älskare också.
Det var för 13 år sen.
Nu var det dags för honom att åka dit.
Kanske har man slutat dalta med brottslingar nu i USA?
Såna brottslingar som kan gömma sig bakom berömmelse.
Det vore intressant att se vad som skulle hända om Mikael Jackson åkte fast ännu en gång. Skulle han kunna ta sig ur den situationen genom dyra advokater ännu en gång?
Inspirerande
Det är fredag!
Härligt, tycker jag.
Och i morgon blir det en tripp till Alingsås.
På söndag är det nåt som heter "O Helga Natt" här i stan.
Från början var det tänkt att jag och Anders skulle komma in och överraska genom att sjunga med alla barn.
Men jag är bortrest.
Kanske dyker Anders upp själv.
Här är en låt som jag blir väldigt påverkad av.
Open your heart!
Vackra bilder och skön musik.
Kanske nåt att meditera till en sån här helg?
Vad vet jag?
Inte mycket.
Om jag visste nåt så skulle det ändå visa sig vara falskt förr eller senare.
Bättre än inget veta.
Och enklare att hålla reda på.
Härligt, tycker jag.
Och i morgon blir det en tripp till Alingsås.
På söndag är det nåt som heter "O Helga Natt" här i stan.
Från början var det tänkt att jag och Anders skulle komma in och överraska genom att sjunga med alla barn.
Men jag är bortrest.
Kanske dyker Anders upp själv.
Här är en låt som jag blir väldigt påverkad av.
Open your heart!
Vackra bilder och skön musik.
Kanske nåt att meditera till en sån här helg?
Vad vet jag?
Inte mycket.
Om jag visste nåt så skulle det ändå visa sig vara falskt förr eller senare.
Bättre än inget veta.
Och enklare att hålla reda på.
Illustratören Sören
De flesta känner säkert ill att jag har gjort bilderna till Sune i alla böckerna.
Dessutom gjorde jag den första versionen av Berts Dagbok också som kom 1987.
Då var Bert brunhårig och hade lockar.
Allt för att göra honom så olika Sune som möjligt.
Sen ville jag inte illustrera Bert längre och då kom Sonja Härdin in i bilden.
Hon ville absolut att Bert skulle se ut ungefär som Sune med spretigt ljust hår.
Och när vi såg bilderna så kunde vi inte annat än hålla med.
I och för sig så fick vi skicka bilderna fram och tillbaks en del innan vi hittade "rätt" Bert.
Att jag skulle illustrera visste jag redan som två åring.
Jag tyckte nog inte att det var fel att jag fick rita i böckerna när ändå nån annan hade gjort det lite här och där.
Jag var nog väldigt stolt över mina illustrationer där.
Och det var mest monster och kobåjer.
Dessutom gjorde jag den första versionen av Berts Dagbok också som kom 1987.
Då var Bert brunhårig och hade lockar.
Allt för att göra honom så olika Sune som möjligt.
Sen ville jag inte illustrera Bert längre och då kom Sonja Härdin in i bilden.
Hon ville absolut att Bert skulle se ut ungefär som Sune med spretigt ljust hår.
Och när vi såg bilderna så kunde vi inte annat än hålla med.
I och för sig så fick vi skicka bilderna fram och tillbaks en del innan vi hittade "rätt" Bert.
Att jag skulle illustrera visste jag redan som två åring.
Jag tyckte nog inte att det var fel att jag fick rita i böckerna när ändå nån annan hade gjort det lite här och där.
Jag var nog väldigt stolt över mina illustrationer där.
Och det var mest monster och kobåjer.
torsdag 4 december 2008
När man måste skrapa rutorna igen..
Varje gång när det blir vinter så blir det precis samma känsla.
Jag känner mig som pappa Rudolf i den här scenen...
Att vi skrev den var just att vi kände igen oss själva i rollen som Sune.
Både jag och Anders fick höra att vi inte skulle svära.
Sen stämde det liksom inte med verkligheten i de vuxnas värld.
- Vaffö gör di på dette vise?
På senare år har jag upptäckt att jag ibland beter mig precis som rollfiguren Rudolf.
Speciellt vid svår stress.
Därför försöker jag allt oftare att ta ett djupt andetag och sen...svär jag igen.
Sen andas jag djupt...och SVÄR IGEN!
Ja, försöka måste man ju...
I dag är det den fjärde december.
Jag ska försöka lägga upp ljudfil på min och Anders julkalender för vuxna som vi gjorde för några år sen.
Vi får se om jag lyckas lösa det tekniskt.
Om jag inte gör det så kan man höra mig ännu en gång låta som pappa Rudolf någonstans i Örebrotrakten.
Jag känner mig som pappa Rudolf i den här scenen...
Att vi skrev den var just att vi kände igen oss själva i rollen som Sune.
Både jag och Anders fick höra att vi inte skulle svära.
Sen stämde det liksom inte med verkligheten i de vuxnas värld.
- Vaffö gör di på dette vise?
På senare år har jag upptäckt att jag ibland beter mig precis som rollfiguren Rudolf.
Speciellt vid svår stress.
Därför försöker jag allt oftare att ta ett djupt andetag och sen...svär jag igen.
Sen andas jag djupt...och SVÄR IGEN!
Ja, försöka måste man ju...
I dag är det den fjärde december.
Jag ska försöka lägga upp ljudfil på min och Anders julkalender för vuxna som vi gjorde för några år sen.
Vi får se om jag lyckas lösa det tekniskt.
Om jag inte gör det så kan man höra mig ännu en gång låta som pappa Rudolf någonstans i Örebrotrakten.
onsdag 3 december 2008
Döden är en del av livet
Vi som lever med handikappade människor i vår närhet har troligen på ett eller annat sätt funderat över livets bräcklighet.
Alla människor lever med ju med döden ständigt närvarande, men det tycks som om det är ännu mer påtagligt hos människor som omger sig med handikappade medmänniskor. Kanske finns det nån sjukdom som förkortar livet på vår älskade vän eller kanske är helt enkelt prognosen för framtiden oviss hos någon vi känner eller håller av.
Vi har hur som helst fått lära oss att vi inte kan säga ”Det händer nog inget”, för vi vet att livet kan ha precis vad som helst i beredskap åt oss.
Men ändå tänker människor i allmänhet ganska sällan på döden.
Jag undrar lite varför?
Döden är ju nåt som vi människor får med på köpet i samma stund som vi föds och det är inget som nån kommer undan.
Det är en del av livet.
Jag tror att den största anledningen till att vi inte pratar och diskuterar döden är att den är förknippad med sorg.
Sorg står för många för elände och kanske till och med depression.
Vi vägrar gråta!
Och dessutom så är det så att döden har man ingen riktig koll på.
Vi vet inte vad som väntar oss där på ”andra sidan”.
Vårt stora kontrollbehov gör att vi därför helt enkelt förtränger döden som fenomen och vi försöker blunda hårt så snart ämnet kommer på tal.
Man pratar inte om döden.
Det är nästan lika tabubelagt som pengar och sex.
Och begreppet döden har så många lustiga metaforer.
Man säger att man ”går till andra sidan” som om det vore att man byter lag i fotboll eller nåt.
Eller vad sägs om ”personen har gått bort”.
Det kan ju tolkas som om det är nån som har gått vilse i skogen.
Och är det inte samma begrepp vi använder när vi blir bortbjudna till vänner och bekanta.
Vi ska gå bort…
Tänk bara på hur mycket oro det kan skapa i vissa barn.
- Nu ska vi gå bort.
- Jag vill inte! (tror de ska dö)
- Jo. det ska bli skönt att slippa allt här hemma ett tag. Nu går vi bort.
Barnet gråter hysteriskt och går till slut med på det under förutsättning att det får ta med sig sitt bästa gosedjur.
Våra hjärnor vill veta vad som väntar oss efter döden.
Helst vill vi ha en detaljerad karta över himlen så att vi inte känner oss vilsna och oroliga när vi kommer dit utan varken bagage eller förmögenheter.
Kanske kunde man skapa små kartböcker om hur "andra sidan" ser ut som kan skickas till familjer som har någon närstående som ligger inför döden?
Om nån bara visste hur det såg ut där...
Under de senaste åren har flera stora personligheter dött.
Jag tänker på Ingemar Bergman, Lars Forsell, Astrid Lindgren och Povel Ramel till exempel.
Döden aktualiseras när någon så berömd går över till det okända på andra sidan.
Vi tycks önska att allt ska vara precis som det alltid har varit.
Gamle Kungen och Elvis borde fortfarande leva, tycker vi.
Även om de i dag skulle vara över hundra år och tämligen okontaktbara.
Inte spelar det nån roll att de skulle sitta i en stol eller ligga i en säng och vara som en levande död.
Bättre att de lever så att vi slipper känna sorg!
För en tid sedan var jag på en begravning av en vän till mig och det satte igång en hel del funderingar.
Vid kistan flödade känslorna fram hos åhörarna och vi fick höra vilken fin och varm och fantastisk människa som hade dött.
Jag funderade på om hon fick veta hur värdefull och fin person hon var medan hon levde.
Kanske var det så.
Kanske inte.
Det var inte det som var det intressanta, utan snarare fenomenet i sig.
Varför ska vi vänta med att berätta sånt till när det redan är för sent?
Varför väntar vi med att tala om hur bra våra medmänniskor är ända tills de ligger i en träkostym?
Då har de väl ingen glädje av att nån säger de där vänliga orden?
De hade väl kanske uppskattat det mer när de levde.
Men vi människor är lustiga figurer.
Vi väntar in i det längsta och även lite längre än så.
När personen redan har dött så upptäcker vi att det fanns saker som vi ville säga till dem.
Uppriktiga, kärleksfulla och varma hälsningar till personen som inte längre finns här hos oss.
Det är så dags då!
Kanske finns det möjlighet att göra på ett annat sätt?
Mitt förslag är att använda alla tillfällen som ges under en viss period att tala om för människor i din omgivning vad de betyder för dig.
Spara inte de vänliga orden till det är för sent.
Passa på att säga de kärleksfulla, innerliga och uppskattande orden nu.
I morgon kan det alltid vara för sent.
Vem vet – du kanske får höra nåt oväntat vänligt tillbaks?
Alla människor lever med ju med döden ständigt närvarande, men det tycks som om det är ännu mer påtagligt hos människor som omger sig med handikappade medmänniskor. Kanske finns det nån sjukdom som förkortar livet på vår älskade vän eller kanske är helt enkelt prognosen för framtiden oviss hos någon vi känner eller håller av.
Vi har hur som helst fått lära oss att vi inte kan säga ”Det händer nog inget”, för vi vet att livet kan ha precis vad som helst i beredskap åt oss.
Men ändå tänker människor i allmänhet ganska sällan på döden.
Jag undrar lite varför?
Döden är ju nåt som vi människor får med på köpet i samma stund som vi föds och det är inget som nån kommer undan.
Det är en del av livet.
Jag tror att den största anledningen till att vi inte pratar och diskuterar döden är att den är förknippad med sorg.
Sorg står för många för elände och kanske till och med depression.
Vi vägrar gråta!
Och dessutom så är det så att döden har man ingen riktig koll på.
Vi vet inte vad som väntar oss där på ”andra sidan”.
Vårt stora kontrollbehov gör att vi därför helt enkelt förtränger döden som fenomen och vi försöker blunda hårt så snart ämnet kommer på tal.
Man pratar inte om döden.
Det är nästan lika tabubelagt som pengar och sex.
Och begreppet döden har så många lustiga metaforer.
Man säger att man ”går till andra sidan” som om det vore att man byter lag i fotboll eller nåt.
Eller vad sägs om ”personen har gått bort”.
Det kan ju tolkas som om det är nån som har gått vilse i skogen.
Och är det inte samma begrepp vi använder när vi blir bortbjudna till vänner och bekanta.
Vi ska gå bort…
Tänk bara på hur mycket oro det kan skapa i vissa barn.
- Nu ska vi gå bort.
- Jag vill inte! (tror de ska dö)
- Jo. det ska bli skönt att slippa allt här hemma ett tag. Nu går vi bort.
Barnet gråter hysteriskt och går till slut med på det under förutsättning att det får ta med sig sitt bästa gosedjur.
Våra hjärnor vill veta vad som väntar oss efter döden.
Helst vill vi ha en detaljerad karta över himlen så att vi inte känner oss vilsna och oroliga när vi kommer dit utan varken bagage eller förmögenheter.
Kanske kunde man skapa små kartböcker om hur "andra sidan" ser ut som kan skickas till familjer som har någon närstående som ligger inför döden?
Om nån bara visste hur det såg ut där...
Under de senaste åren har flera stora personligheter dött.
Jag tänker på Ingemar Bergman, Lars Forsell, Astrid Lindgren och Povel Ramel till exempel.
Döden aktualiseras när någon så berömd går över till det okända på andra sidan.
Vi tycks önska att allt ska vara precis som det alltid har varit.
Gamle Kungen och Elvis borde fortfarande leva, tycker vi.
Även om de i dag skulle vara över hundra år och tämligen okontaktbara.
Inte spelar det nån roll att de skulle sitta i en stol eller ligga i en säng och vara som en levande död.
Bättre att de lever så att vi slipper känna sorg!
För en tid sedan var jag på en begravning av en vän till mig och det satte igång en hel del funderingar.
Vid kistan flödade känslorna fram hos åhörarna och vi fick höra vilken fin och varm och fantastisk människa som hade dött.
Jag funderade på om hon fick veta hur värdefull och fin person hon var medan hon levde.
Kanske var det så.
Kanske inte.
Det var inte det som var det intressanta, utan snarare fenomenet i sig.
Varför ska vi vänta med att berätta sånt till när det redan är för sent?
Varför väntar vi med att tala om hur bra våra medmänniskor är ända tills de ligger i en träkostym?
Då har de väl ingen glädje av att nån säger de där vänliga orden?
De hade väl kanske uppskattat det mer när de levde.
Men vi människor är lustiga figurer.
Vi väntar in i det längsta och även lite längre än så.
När personen redan har dött så upptäcker vi att det fanns saker som vi ville säga till dem.
Uppriktiga, kärleksfulla och varma hälsningar till personen som inte längre finns här hos oss.
Det är så dags då!
Kanske finns det möjlighet att göra på ett annat sätt?
Mitt förslag är att använda alla tillfällen som ges under en viss period att tala om för människor i din omgivning vad de betyder för dig.
Spara inte de vänliga orden till det är för sent.
Passa på att säga de kärleksfulla, innerliga och uppskattande orden nu.
I morgon kan det alltid vara för sent.
Vem vet – du kanske får höra nåt oväntat vänligt tillbaks?
Sommarens roligaste jobb?
Det KAN eventuellt bli sommarens roligaste jobb.
För alla som gillar att spela teater...
Sök till BERT
Det kommer i alla fall bli en galen och rolig grej.
Det ska jag och Anders se till!
Och Peter Flack och Marie Kyhler.
Ska spelas på Nya ParkTeatern hela sommaren!
För alla som gillar att spela teater...
Sök till BERT
Det kommer i alla fall bli en galen och rolig grej.
Det ska jag och Anders se till!
Och Peter Flack och Marie Kyhler.
Ska spelas på Nya ParkTeatern hela sommaren!
Smygande Fisen och Spändo på nya äventyr.
Det här tycker jag fortfarande skulle kunna bli en väldigt bra TV-serie.
Två idioter som ska försöka bli superhjältar.
Mmmm...
Klart Slut från Spändo.
Smygande fisen fick inte ledigt från sitt jobb på dagis.
Två idioter som ska försöka bli superhjältar.
Mmmm...
Klart Slut från Spändo.
Smygande fisen fick inte ledigt från sitt jobb på dagis.
Olika personlighetstyper
Den senaste tiden har jag funderat en del över vilka olika personlighetstyper som finns i världen.
Jag har en idé. Kanske är det så här:
Först finns det ”tittarna”. Det är de som betraktar allt i sin omvärld som om det vore på tv. De reagerar inte särskilt mycket på nånting och de har svårt att känna någon empati eller sympati. Det närmsta nån känsla de har skulle väl i så fall vara apati. De känns igen genom att de på frågan ”vad tycker du?” svarar med att rycka på axlarna, stirra tomt ut i intet eller svara ”vet inte”. De engagerar sig sällan i nånting, men de konsumerar intryck i en våldsam takt. En ”tittare” ser naturligtvis mycket på tv, sitter vid datorn och den bästa vän de har är mobiltelefonen.
Därefter finns det ”tyckarna”. Det är de som har väl cementerade åsikter och värderingar som de aldrig för sitt liv skulle kunna tänka sig att omvärdera. De tycker någonting om allting. De ser sig som bärare av den enda rätta sanningen och de förstår inte riktigt att inte alla andra lyssnar till dem och genast ändrar sina åsikter så att de sammanfaller med de egna. En ”tyckare” styrs ofta av en rädsla i grund och botten. De är rädda att någon ska rucka på de tryggt cementerade koncepten om hur allting är.
En ”tyckare” känns igen genom repliker som ”så har vi alltid/aldrig gjort förut”. De ger dessutom ofta referenser till andra personer som i sin tur har tänkt själva och eftersom den personen har sagt någonting så måste det ju vara så!
Nästa personlighetstyp jag vill föreslå är ”tänkarna”. Det är personer som tänker själva utan att ha allt för ingrodda åsikter om hur saker och ting ”måste” vara. De har ett stort mod att ifrågasätta inte bara andras utan även sina egna tankar, åsikter och idéer. En ”tänkare” skaffar sig sin egen åsikt om saker och ting. Rätt eller fel spelar mindre roll. De kommer fram till egna slutsatser genom sitt individuella tänkande. En del ”tyckare” kan av misstag tros vara en ”tänkare” när de uttrycker åsikter och tankar. Skillnaden är att en ”tyckare” har lånat någon annan persons tankar och de skulle aldrig ifrågasätta dessa idéer eller tankar.
Med andra ord – en ”tänkare” har modet att även tänka om och omvärdera.
Slutligen så skulle jag vilja lägga till ytterligare en personlighetstyp. Jag kallar dem för ”kännare”. Det är de som utgår från en inre intuition, som själva följer sin känsla av vad som är rätt och fel och vilka val man ska ta i livet. ”Kännare” lever ganska farligt i vårt samhälle. De anses inte alltid vara politiskt korrekta. De är på sätt och vis obekväma för omvärlden för de gör inte alltid så logiska eller kanske ens förståndiga val. En ”kännare” känns igen genom att ha ett öppet sinne. Sällan är saker och ting omöjliga för en ”kännare” och samtidigt så kan de låsa sig och envist hålla fast vid en ide på grund av att de genom känslan har bestämt sig för någonting.
Man skulle kunna kalla ”kännarna” för barn. Eller utvecklingsstörda. Eller ”utanförfolket”. Det är de som sällan räknas.
De som inte tas riktigt på allvar, eftersom de inte alltid resonerar logiskt och förnuftigt. De bygger sin värld på känslan och det finns i dag nästan ingen plats för den typen av intelligens.
En känslans intelligens.
Vi människor behöver inte alltid tycka samma sak. Det är tvärtom ganska underhållande med många olika tankar, idéer och funderingar. Det är av den anledningen jag skrev det här.
För att få presentera en idé om olika personlighetstyper i vår värld.
Och då är ju frågan till slut:
Vilken typ är du?
Jag har en idé. Kanske är det så här:
Först finns det ”tittarna”. Det är de som betraktar allt i sin omvärld som om det vore på tv. De reagerar inte särskilt mycket på nånting och de har svårt att känna någon empati eller sympati. Det närmsta nån känsla de har skulle väl i så fall vara apati. De känns igen genom att de på frågan ”vad tycker du?” svarar med att rycka på axlarna, stirra tomt ut i intet eller svara ”vet inte”. De engagerar sig sällan i nånting, men de konsumerar intryck i en våldsam takt. En ”tittare” ser naturligtvis mycket på tv, sitter vid datorn och den bästa vän de har är mobiltelefonen.
Därefter finns det ”tyckarna”. Det är de som har väl cementerade åsikter och värderingar som de aldrig för sitt liv skulle kunna tänka sig att omvärdera. De tycker någonting om allting. De ser sig som bärare av den enda rätta sanningen och de förstår inte riktigt att inte alla andra lyssnar till dem och genast ändrar sina åsikter så att de sammanfaller med de egna. En ”tyckare” styrs ofta av en rädsla i grund och botten. De är rädda att någon ska rucka på de tryggt cementerade koncepten om hur allting är.
En ”tyckare” känns igen genom repliker som ”så har vi alltid/aldrig gjort förut”. De ger dessutom ofta referenser till andra personer som i sin tur har tänkt själva och eftersom den personen har sagt någonting så måste det ju vara så!
Nästa personlighetstyp jag vill föreslå är ”tänkarna”. Det är personer som tänker själva utan att ha allt för ingrodda åsikter om hur saker och ting ”måste” vara. De har ett stort mod att ifrågasätta inte bara andras utan även sina egna tankar, åsikter och idéer. En ”tänkare” skaffar sig sin egen åsikt om saker och ting. Rätt eller fel spelar mindre roll. De kommer fram till egna slutsatser genom sitt individuella tänkande. En del ”tyckare” kan av misstag tros vara en ”tänkare” när de uttrycker åsikter och tankar. Skillnaden är att en ”tyckare” har lånat någon annan persons tankar och de skulle aldrig ifrågasätta dessa idéer eller tankar.
Med andra ord – en ”tänkare” har modet att även tänka om och omvärdera.
Slutligen så skulle jag vilja lägga till ytterligare en personlighetstyp. Jag kallar dem för ”kännare”. Det är de som utgår från en inre intuition, som själva följer sin känsla av vad som är rätt och fel och vilka val man ska ta i livet. ”Kännare” lever ganska farligt i vårt samhälle. De anses inte alltid vara politiskt korrekta. De är på sätt och vis obekväma för omvärlden för de gör inte alltid så logiska eller kanske ens förståndiga val. En ”kännare” känns igen genom att ha ett öppet sinne. Sällan är saker och ting omöjliga för en ”kännare” och samtidigt så kan de låsa sig och envist hålla fast vid en ide på grund av att de genom känslan har bestämt sig för någonting.
Man skulle kunna kalla ”kännarna” för barn. Eller utvecklingsstörda. Eller ”utanförfolket”. Det är de som sällan räknas.
De som inte tas riktigt på allvar, eftersom de inte alltid resonerar logiskt och förnuftigt. De bygger sin värld på känslan och det finns i dag nästan ingen plats för den typen av intelligens.
En känslans intelligens.
Vi människor behöver inte alltid tycka samma sak. Det är tvärtom ganska underhållande med många olika tankar, idéer och funderingar. Det är av den anledningen jag skrev det här.
För att få presentera en idé om olika personlighetstyper i vår värld.
Och då är ju frågan till slut:
Vilken typ är du?
tisdag 2 december 2008
Sune Musikalen
Här är en liten glimt av Sunemusikalen som går just nu på Göta Lejon.
De är för goa de där!
De är för goa de där!
Fina priser...
Här är hela prisutdelningen.
Jag tycker i alla fall att det är ganska kul.
Och sjukt.
Varför tycker jag extra mycket om "Årets sämsta buktalare"?
Jag är väl sjuk i huvudet.
Och nu fortsätter jag skriva.
Tjoho!!!
Jag tycker i alla fall att det är ganska kul.
Och sjukt.
Varför tycker jag extra mycket om "Årets sämsta buktalare"?
Jag är väl sjuk i huvudet.
Och nu fortsätter jag skriva.
Tjoho!!!
Hat och Kärlek
Han ni tänkt på att hat inte kan existera i nuet?
Det bygger alltid på någon oförätt som har hänt förut eller baseras på nåt som man tror ska hända i framtiden.
Det tycker jag intressant.
Jag menar, försök att sitta ner och känn hat just nu utan att låta tankarna segla iväg till nåt som hände förut eller till nåt som du tänker på ska hända i framtiden.
Det går inte!
Det är så med många reaktioner och känslor. De finns på grund av att man inte håller sig kvar i nuet.
Tänk på det!
Men när det gäller hat då till exempel så tror jag inte att man kan förneka att man känner det heller.
Ofta tycker jag att jag hör eller läser att man bara ska tänka positivt och "om du är arg - så låt bli att vara det".
Men vad händer då?
Trycker man inte bara ner allt det arga i det undermedvetna som istället får ligga där och växa till sig och efter en tid dyker det upp i en oväntad situation som en plötslig explosion.
Typ i bilen. När "nån jävel kör så långsamt just när jag har bråttom. Har den jävla idioten inte upptäckt gaspedalen, eller?"
Men det som avlägsnar hatet är kärlek.
Kärlek kan till skillnad från hat existera i nuet.
Men det gör inte alltid det.
För kärlek kan lätt förvandlas till en dröm.
Man drömmer om hur man vill att det ska vara, hur kärleken ska finnas kvar för alltid, hur underbart livet ska vara "sen" med all den kärlek som du känner just nu.
Och då är du inte längre kvar i det nuvarande.
Frågan som blir kvar och som jag tycker om att fundera och filosofera över är:
varför har vi så bråttom att ta oss bort från nuet?
Ibland brukar jag testa mig själv för att se hur länge jag lyckas hålla mig kvar här och nu.
Om inte annat för att se hur lite jag är där.
Och hur jag hoppar som en studsboll mellan det förflutna och framtiden.
Det bygger alltid på någon oförätt som har hänt förut eller baseras på nåt som man tror ska hända i framtiden.
Det tycker jag intressant.
Jag menar, försök att sitta ner och känn hat just nu utan att låta tankarna segla iväg till nåt som hände förut eller till nåt som du tänker på ska hända i framtiden.
Det går inte!
Det är så med många reaktioner och känslor. De finns på grund av att man inte håller sig kvar i nuet.
Tänk på det!
Men när det gäller hat då till exempel så tror jag inte att man kan förneka att man känner det heller.
Ofta tycker jag att jag hör eller läser att man bara ska tänka positivt och "om du är arg - så låt bli att vara det".
Men vad händer då?
Trycker man inte bara ner allt det arga i det undermedvetna som istället får ligga där och växa till sig och efter en tid dyker det upp i en oväntad situation som en plötslig explosion.
Typ i bilen. När "nån jävel kör så långsamt just när jag har bråttom. Har den jävla idioten inte upptäckt gaspedalen, eller?"
Men det som avlägsnar hatet är kärlek.
Kärlek kan till skillnad från hat existera i nuet.
Men det gör inte alltid det.
För kärlek kan lätt förvandlas till en dröm.
Man drömmer om hur man vill att det ska vara, hur kärleken ska finnas kvar för alltid, hur underbart livet ska vara "sen" med all den kärlek som du känner just nu.
Och då är du inte längre kvar i det nuvarande.
Frågan som blir kvar och som jag tycker om att fundera och filosofera över är:
varför har vi så bråttom att ta oss bort från nuet?
Ibland brukar jag testa mig själv för att se hur länge jag lyckas hålla mig kvar här och nu.
Om inte annat för att se hur lite jag är där.
Och hur jag hoppar som en studsboll mellan det förflutna och framtiden.
Läskiga saker..
Den här bilden är lite läskig, tycker jag.
Tänk själv att upptäcka en hand som sitter fast på axeln.
Brr..
Eller är det en ovanlig missbildning?
Är det Guds hand?
Eller är det en klantig fotoredigerare som missade den lilla detaljen?
Och varför fick handens kropp inte vara med på bilden i så fall?
Varför är det alltid roligare med frågor än svar?
Tänk själv att upptäcka en hand som sitter fast på axeln.
Brr..
Eller är det en ovanlig missbildning?
Är det Guds hand?
Eller är det en klantig fotoredigerare som missade den lilla detaljen?
Och varför fick handens kropp inte vara med på bilden i så fall?
Varför är det alltid roligare med frågor än svar?
måndag 1 december 2008
Nu är det december!
Den första december står det i almanackan.
Det är inte klokt.
Men jag vet inte om det är så dumt heller.
Jag ser ju hellre att det är december än till exempel Blasember.
För nån sån månad finns ju inte.
Och då skulle det innebära att jag inte heller finns. Och det vore ju synd.
Tycker jag.
I dag har jag haft en liten föreläsning om "Prins Annorlunda".
Det gick bra.
Sen har jag uträttat en massa ärenden och fixat med papper och räkningar.
Det skulle jag inte ha gjort om det varit Blasember.
Då skulle jag ha legat på en soffa och tittat på film hela dan. Inget hade spelat nån roll.
Och i morgon ska jag SKRIVA!
Äntligen!
Det är inte klokt.
Men jag vet inte om det är så dumt heller.
Jag ser ju hellre att det är december än till exempel Blasember.
För nån sån månad finns ju inte.
Och då skulle det innebära att jag inte heller finns. Och det vore ju synd.
Tycker jag.
I dag har jag haft en liten föreläsning om "Prins Annorlunda".
Det gick bra.
Sen har jag uträttat en massa ärenden och fixat med papper och räkningar.
Det skulle jag inte ha gjort om det varit Blasember.
Då skulle jag ha legat på en soffa och tittat på film hela dan. Inget hade spelat nån roll.
Och i morgon ska jag SKRIVA!
Äntligen!
Kvartetten som sprack
Se på bilden...
Nu måste jag räkna lite..
En, två, tre...nio stycken personer i KVARTETTEN..
Vad menar de?
Jag kan inte alls "tänka på nån sång"
Jag tänker bara på hur de räknar i Lycksele.
En teori kan vara att de som är med i kvartetten tog med sina polare för att det är så kul att vara med på skivomslag.
En annan teori är att alla är så försynta att de inte vill tala om hur det ligger till för risken att nån ska bli sårad.
Alla lider.
En tredje teori är att alla undrar vad de själva gör där och ingen är egentligen med i bandet. De trodde att de skulle ha möte med LO-förbundet i Lycksele och så VIPS så satt de där hos en fotograf som började prata om nån jävla sång.
"Tänk vilken sång.."
Ja, de kanske menar att "tänk vilken sång det skulle kunna bli om vi alla fick vara med i samma kvartett".
Ja, som vanligt fattar jag ingenting...
Nostalgi
Ibland kan jag bli nostalgisk.
Typ när jag ser en sån här bild..
Karius och Baktus. De där två trollen var jag livrädd för när jag var liten. Tänk om man skulel ha såna där fula troll i tänderna.
Det vill man ju inte. Det skapade nån sorts fobi för min egen mun.
Tänk om det skulle finnas små troll som knallade omkring i tänderna och skapade oreda?
Jag minns att jag vid flera tillfällen stod i badrummet och stirrade in i min öppna mun för att se om jag knde få syn på nåt litet troll.
Nu vet jag bättre.
Jag vet att de har gått i pension och att de är ersatta av Tandmonstren Gammal Gam och Tand-Sten.
Ja, man blir äldre och klokare.
Typ när jag ser en sån här bild..
Karius och Baktus. De där två trollen var jag livrädd för när jag var liten. Tänk om man skulel ha såna där fula troll i tänderna.
Det vill man ju inte. Det skapade nån sorts fobi för min egen mun.
Tänk om det skulle finnas små troll som knallade omkring i tänderna och skapade oreda?
Jag minns att jag vid flera tillfällen stod i badrummet och stirrade in i min öppna mun för att se om jag knde få syn på nåt litet troll.
Nu vet jag bättre.
Jag vet att de har gått i pension och att de är ersatta av Tandmonstren Gammal Gam och Tand-Sten.
Ja, man blir äldre och klokare.
Rosa Parks vägrar ge upp sin plats
Såg att det just i dag var 53 år sen som Rosa Parks vägrade ge upp sin sittplats på en buss till fömån för en vit människa.
Hennes agerande var det som satte bränsle på Martin Luther Kings engagemang och hon kallas i dag för "modern för alla civila rättigheter".
Det intressanta tycker jag är att det faktiskt inte var mer än 53 år sen.
Det känns så nyligen, tycker jag.
Och då slår mig insikten om att det fortfarande än i dag finns så många orättvisor och ojämlikheter mellan kön och ras.
Är det inte helt sjukt?
Jag tycker att det är helt obegripligt.
För mig blir det som en påminnelse över hur primitiva vi människor fortfarande är som varelser.
Och så är det måndag.
Den här veckan ska det SKRIVAS mycket - och det känns skönt!
Tjing!
Hennes agerande var det som satte bränsle på Martin Luther Kings engagemang och hon kallas i dag för "modern för alla civila rättigheter".
Det intressanta tycker jag är att det faktiskt inte var mer än 53 år sen.
Det känns så nyligen, tycker jag.
Och då slår mig insikten om att det fortfarande än i dag finns så många orättvisor och ojämlikheter mellan kön och ras.
Är det inte helt sjukt?
Jag tycker att det är helt obegripligt.
För mig blir det som en påminnelse över hur primitiva vi människor fortfarande är som varelser.
Och så är det måndag.
Den här veckan ska det SKRIVAS mycket - och det känns skönt!
Tjing!
söndag 30 november 2008
Första advent
Det är första advent.
Och sista november.
Det betyder:
* man får tända ljus
* man får veta med absolut säkerhet att det blir kallt till jul (= Anders slaskar - julen braskar)
* man får fira Anders som har namnsdag.
* man får anledning att förbereda sin julfetma genom att hetsäta lussebullar och pepparkakor och en massa annat onyttigt.
* man får jobba lite, även om det är söndag.
Varför tror vi människro att Gud ser allt?
För visst är det väl så?
Det spelar ingen roll om vi tror på Gud eller inte.
Vi tror ändå att "någon ser oss" om vi så är helt ensamma på en öde plats så tycker vi att pinsamma saker blir pinsamma och så vidare.
Gud kanske är världens största kosmiska spion?
Tänk på det..Han ser ALLT!
Och ibland kan jag undra om han (om HAN finns) måste ha en sinnesrubbad humor.
För NÅN måste ju få skratta åt alla tokheter som vi människor hittar på.
En gång för bara nån månad sen var jag stressad (det händer ju lite då och då)
Jag var samtidigt väldigt kissnödig.
Sprang in på toan. Då ringde det i mobilen och "man måste ju alltid svara", så det gjorde jag.
Höll telefonen i ena handen, snoppen i den andra och när jag släppte på kranen så såg jag hur toasitsen långsamt föll ner..
PANG!
Och där stod jag och kissade..
Då tänkte jag:
- Har du kul nu Gud, eller?
För NÅN måste ju få sig ett skratt när sånt händer.
Eller hur?
Och sista november.
Det betyder:
* man får tända ljus
* man får veta med absolut säkerhet att det blir kallt till jul (= Anders slaskar - julen braskar)
* man får fira Anders som har namnsdag.
* man får anledning att förbereda sin julfetma genom att hetsäta lussebullar och pepparkakor och en massa annat onyttigt.
* man får jobba lite, även om det är söndag.
Varför tror vi människro att Gud ser allt?
För visst är det väl så?
Det spelar ingen roll om vi tror på Gud eller inte.
Vi tror ändå att "någon ser oss" om vi så är helt ensamma på en öde plats så tycker vi att pinsamma saker blir pinsamma och så vidare.
Gud kanske är världens största kosmiska spion?
Tänk på det..Han ser ALLT!
Och ibland kan jag undra om han (om HAN finns) måste ha en sinnesrubbad humor.
För NÅN måste ju få skratta åt alla tokheter som vi människor hittar på.
En gång för bara nån månad sen var jag stressad (det händer ju lite då och då)
Jag var samtidigt väldigt kissnödig.
Sprang in på toan. Då ringde det i mobilen och "man måste ju alltid svara", så det gjorde jag.
Höll telefonen i ena handen, snoppen i den andra och när jag släppte på kranen så såg jag hur toasitsen långsamt föll ner..
PANG!
Och där stod jag och kissade..
Då tänkte jag:
- Har du kul nu Gud, eller?
För NÅN måste ju få sig ett skratt när sånt händer.
Eller hur?
fredag 28 november 2008
Idol...
ja. Inte vet jag, men jag tycker att Kevin är i en helt egen klass.
Den första låten han sjöng i kväll har jag älskat sen jag var liten. Den är magisk i original. Men han gjorde den extremt bra i kväll.
Och så tycker jag att jag är oerhört fånig som ens skriver ett inlägg här på bloggen om ett tv program....
Som jag inte ens känner mig särskilt engagerad i.
Den första låten han sjöng i kväll har jag älskat sen jag var liten. Den är magisk i original. Men han gjorde den extremt bra i kväll.
Och så tycker jag att jag är oerhört fånig som ens skriver ett inlägg här på bloggen om ett tv program....
Som jag inte ens känner mig särskilt engagerad i.
torsdag 27 november 2008
Bara Vara Barn
Nu är jag på väg hem efter en lyckad föreläsning på temadagen "bara vara barn" i Stockholm.
Det var jättekul i dag.
Ibland kan jag undra när jag står på en scen:
Vad gör jag här?
Men i dag kändes det kul och jag var nöjd med mitt uppdrag.
Jag pratade om min son "prins annorlunda" och hur livet med honom har berikat mitt liv.
Nu sitter jag på tåget hem och känner mig trött.
I morgon är en ny dag. Vad den innehåller vet jag inte just nu. Det är ganska spännande.
Och så måste jag hylla Seal:s nya skiva där han sjunger soul som får mig att rysa. Underbart.
Och jag har betalt för skivan dessutom!
Det var jättekul i dag.
Ibland kan jag undra när jag står på en scen:
Vad gör jag här?
Men i dag kändes det kul och jag var nöjd med mitt uppdrag.
Jag pratade om min son "prins annorlunda" och hur livet med honom har berikat mitt liv.
Nu sitter jag på tåget hem och känner mig trött.
I morgon är en ny dag. Vad den innehåller vet jag inte just nu. Det är ganska spännande.
Och så måste jag hylla Seal:s nya skiva där han sjunger soul som får mig att rysa. Underbart.
Och jag har betalt för skivan dessutom!
onsdag 26 november 2008
Alla tycker nåt om IPRED
Det gör jag också.
Jag tycker att det är ganska obegripligt att vissa anser att artister ska jobba gratis.
Jag menar..vem gör det?
Varför ska polisen ha betalt?
De borde väl tycka attd et är KUL att gå på stan och sätta fast skurkar.
Jag har mött vuxna människor som på fullaste allvar tror att det är de stora skivbolagen som är de enda förlorarna på den olagliga nerladdningen.
"De har ju så mycket pengar"
Det är sant!
Jag har mött flera såna människor som på fullaste allvar tror det!
Att till exempel ett skivbolag inte vågar satsa på en ung förmåga som skriver musik och sjunger på grund av risken att förlora pengar tänker de inte på.
Att skivbolagen inte förnyar kontrakt med för oss dödliga "självklara" artister.
Såna som vi ofta tänker "de har ju gjort så mycket fin musik så de har väl kontrakt livet ut i stort sett"
Jo tjena...
Musikindustrin är extremt drabbad och nåt måste ju göras så att folk förstår att det inte är okej att gratis ladda hem andras jobb.
Sen vet jag väl inte om IPRED lagförslaget är den bästa lösningen.
Men det är i alla fall ett steg i nån sorts riktning att ta ansvar för kulturarbetarna.
För låt oss fantisera 50 år framåt i tiden.
Vilka artister kommer då att finnas?
Kanske inga alls.
Bara några få multinationella artister som överlever.
De små länderna, som Sverige har kanske inga alls?
Och är man en "udda" artist som Håkan Hellström så får man inget skivkontrakt alls.
Det är en ren förslust att ge ut en skiva med nån artist när den 10 minuter senare finns för gratis nerladdning på nätet.
Det är väl jättebra att folk KAN ladda ner sina favoritskivor från nätet. Men jag förstår inte varför så många tycks tro att det ska vara en rättighet att det ska vara gratis!
Det är ju bara korkat!
Jag tycker att det är ganska obegripligt att vissa anser att artister ska jobba gratis.
Jag menar..vem gör det?
Varför ska polisen ha betalt?
De borde väl tycka attd et är KUL att gå på stan och sätta fast skurkar.
Jag har mött vuxna människor som på fullaste allvar tror att det är de stora skivbolagen som är de enda förlorarna på den olagliga nerladdningen.
"De har ju så mycket pengar"
Det är sant!
Jag har mött flera såna människor som på fullaste allvar tror det!
Att till exempel ett skivbolag inte vågar satsa på en ung förmåga som skriver musik och sjunger på grund av risken att förlora pengar tänker de inte på.
Att skivbolagen inte förnyar kontrakt med för oss dödliga "självklara" artister.
Såna som vi ofta tänker "de har ju gjort så mycket fin musik så de har väl kontrakt livet ut i stort sett"
Jo tjena...
Musikindustrin är extremt drabbad och nåt måste ju göras så att folk förstår att det inte är okej att gratis ladda hem andras jobb.
Sen vet jag väl inte om IPRED lagförslaget är den bästa lösningen.
Men det är i alla fall ett steg i nån sorts riktning att ta ansvar för kulturarbetarna.
För låt oss fantisera 50 år framåt i tiden.
Vilka artister kommer då att finnas?
Kanske inga alls.
Bara några få multinationella artister som överlever.
De små länderna, som Sverige har kanske inga alls?
Och är man en "udda" artist som Håkan Hellström så får man inget skivkontrakt alls.
Det är en ren förslust att ge ut en skiva med nån artist när den 10 minuter senare finns för gratis nerladdning på nätet.
Det är väl jättebra att folk KAN ladda ner sina favoritskivor från nätet. Men jag förstår inte varför så många tycks tro att det ska vara en rättighet att det ska vara gratis!
Det är ju bara korkat!
Träningen avklarad.
Så var jag färdig med dagens träning.
En timme kampsport.
Det var skitkul och jobbigt.
Om det blir nån träningsvärk får jag återkomma om.
Det var även väldigt skönt att få massagen i dag.
Det närmar sig första advent. Det ska för ovanlighetens skull bli ganska skönt.
Träningsdags igen!
I kväll smäller det!
I alla fall för mig.
Då ska jag få stryk.
Tror jag.
Jag ska träna kampsport med Antoni.
Jag hoppas att han inte tar i för mycket.
Jag är en ganska skör person, nämligen.
Jag går lätt sönder.
Det kanske inte är den mest optimala uppladdningen att först börja med massage för att därefter gå på kampsport.
Men förhoppningsvis så är jag mjuk i kroppen när jag slungas ner i golvet av en elak typ som ska slå mig.
men som sagt..ÄNNU en gång...det är som det är!
I alla fall för mig.
Då ska jag få stryk.
Tror jag.
Jag ska träna kampsport med Antoni.
Jag hoppas att han inte tar i för mycket.
Jag är en ganska skör person, nämligen.
Jag går lätt sönder.
Det kanske inte är den mest optimala uppladdningen att först börja med massage för att därefter gå på kampsport.
Men förhoppningsvis så är jag mjuk i kroppen när jag slungas ner i golvet av en elak typ som ska slå mig.
men som sagt..ÄNNU en gång...det är som det är!
Massage
I dag ska jag få en massage.
Det var typ 763 år sen senast.
Jag älskar att både ge och få massage.
Men det blir sällan av.
Varför?
För några år sen gick jag en kurs i intuitiv massage.
Det är underligt att det kan vara lika givande att ge massage som att själv få en. Men så är det!
Det var typ 763 år sen senast.
Jag älskar att både ge och få massage.
Men det blir sällan av.
Varför?
För några år sen gick jag en kurs i intuitiv massage.
Det är underligt att det kan vara lika givande att ge massage som att själv få en. Men så är det!
Sjukhusbesök
I dag ska jag med sonen till sjukhuset igen.
Det är dags för besök på hudavdelningen.
Och snart blir det audiologen.
Och lite annat smått och gott.
I går var vi och tittade på dataprogram som han skulle kunna använda för att förstärka sitt sprpk.
Men sorgligt nog så är det långa väntetider - och om han EVENTUELLT skulle kunna få en dator som arbetsredskap i skolan så fungerar de sällan.
Är det okej?
Nä!
Jag tycker att det är pinsamt hur illa sånt här ofta fungerar.
Sannolikheten att han ska få en dator till skolan är minimal.
"Först måste man se om han har behov av nån dator"
Men hur ska man kunna se ett behov om han inte ens vet att det existerar ett sånt hjälpmedel?
Märkligt resonemang, enligt mig.
Och samtidigt...
...det är som det är.
Det är dags för besök på hudavdelningen.
Och snart blir det audiologen.
Och lite annat smått och gott.
I går var vi och tittade på dataprogram som han skulle kunna använda för att förstärka sitt sprpk.
Men sorgligt nog så är det långa väntetider - och om han EVENTUELLT skulle kunna få en dator som arbetsredskap i skolan så fungerar de sällan.
Är det okej?
Nä!
Jag tycker att det är pinsamt hur illa sånt här ofta fungerar.
Sannolikheten att han ska få en dator till skolan är minimal.
"Först måste man se om han har behov av nån dator"
Men hur ska man kunna se ett behov om han inte ens vet att det existerar ett sånt hjälpmedel?
Märkligt resonemang, enligt mig.
Och samtidigt...
...det är som det är.
Förberedelser
I dag sitter jag och förbereder mig inför en föreläsning på "Bara vara barn" mässan i Stockholm i morgon.
Jag ska prata om min annorlunda prins, Ludvig och hur livet med honom har berikat mitt eget liv.
Ständigt lär jag mig nya saker.
Och samtidigt så är det som Sokrates sa en gång.
"Det enda jag vet är att jag inget vet"
Passar min enkla hjärna som på många sätt påminner om Nalle Puhs.
Tänker ibland på hur svårt vi människor har för att se saker precis så som de är.
Vi är alla mästare på att sudda ut det vi inte vill se och projicera in det vi istället vill se.
Och när alla andra gör samma sak så kan man undra vem man egentigen möter när man stöter på andra personer.
För de gör ju samma sak med mig.
Det är inte bara det positiva man projicerar. Det är lika mycket det negativa.
Jag känner att det finns en enorm avslappning i belöning som väntar om vi en dag klarar att se saker och människor precis så som de är.
Jag ska prata om min annorlunda prins, Ludvig och hur livet med honom har berikat mitt eget liv.
Ständigt lär jag mig nya saker.
Och samtidigt så är det som Sokrates sa en gång.
"Det enda jag vet är att jag inget vet"
Passar min enkla hjärna som på många sätt påminner om Nalle Puhs.
Tänker ibland på hur svårt vi människor har för att se saker precis så som de är.
Vi är alla mästare på att sudda ut det vi inte vill se och projicera in det vi istället vill se.
Och när alla andra gör samma sak så kan man undra vem man egentigen möter när man stöter på andra personer.
För de gör ju samma sak med mig.
Det är inte bara det positiva man projicerar. Det är lika mycket det negativa.
Jag känner att det finns en enorm avslappning i belöning som väntar om vi en dag klarar att se saker och människor precis så som de är.
tisdag 25 november 2008
Det är lätt att tänka. Och svårt att göra.
Ibland blir jag galen på min hjärna.
Det dyker upp en massa spännande, roliga, hysteriska och braiga idéer i min skalle när jag som allra minst behöver dem.
Då kan jag bli lite stressad.
Men det bryr inte min hjärna sig om alls..
Det dyker upp en massa spännande, roliga, hysteriska och braiga idéer i min skalle när jag som allra minst behöver dem.
Då kan jag bli lite stressad.
Men det bryr inte min hjärna sig om alls..
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)