lördag 15 januari 2011

Min kreativa verkstad

Jag arbetar ganska intensivt just nu.
Försöker skriva klart nya Bertboken under helgen, har gjort de sista justeringarna i den nya versionen i filmmanuset "Sune på Cypern", filar på ett upplägg till något som kallas "Corporate storytelling" som jag ska arbeta med i ett företag, planerar och skriver manus till vårens föreläsningar om bland annat skrivande för film och hur man förhåller sig till oväntade situationer i livet, skapar en struktur för en helt ny del av min verksamhet som kommer innehålla coaching, terapi och hypnos samt att jag skriver på ett eget bokmanus som jag ska bli klar med under våren.

Det är mycke nu.
Och jag trivs bra med det!

Satt och funderade på det här med bilder på internet.
Det är svårt med rättigheter och bilder.
Det finns ju sidor på internet där man kan hitta gratisbilder som man kan använda som man vill.

Här är en sån.



Sen gäller det bara att komma på nåt bra att skriva om den bilden.

Köp varm korv?

Korvar är ett lustigt ord och ett lustigt fenomen.
Korven ser kul ut och många (bland annat jag själv) får genast associationer till en viss kroppsdel som oftast finns att hitta på det manliga släktet av homo sapiens.
Dessa kroppsdelar bör man däremot inte grilla på utegrillen.
Det kan göra ont.

Så där ja.
Det gick att komma på en text till den bilden också.

Ha en god lördag alla människor!

fredag 14 januari 2011

Datavisionen

Kan Datavision vara nåt för framtiden?
Ja, det kan man ju undra...




Lite skrämmande när man ser detta och inser att inslaget inte är från 1642 eller 1712.
Det är från 1979.
När jag var 15 år.

Tid är intressant.
I år är den 2011.
I spegeln ser jag en farbror som i år fyller 47 år - och ändå känner jag mig som knappt torr bakom öronen.

Lustigt uttryck att vara "torr bakom öronen".
Varför skulle man vara extra blöt just där?

Jag sitter just nu och skriver som en galning på årets Bertbok "Bert och friheten".
manuset ska vara klart på måndag - så jag har ganska klart för mig vad jag ska syssla med under helgen...

I går var jag i Stockholm och föreläste för förskolelärare.
Det var riktigt kul!
Jag pratade om värdet av att våga utsätta sig för livet som händer.
Ibland måste man våga testa att göra saker man aldrig gjort tidigare.
Ibland lyckas man och ibland blir det fel.
Det största misstaget man kan göra är att ständigt gå omkring och oroa sig för att göra ett.

Efter min föreläsning fick alla ge omdömen av de två dagarnas föreläsningar.
Min föreläsning fick enbart femmor i betyg.
Utom från tre stycken som gav mig tior i betyg istället.
Det kändes riktigt roligt!

Här är en bild från i julas.




Jag överraskade familjen med att vara utklädd till en grön gubbe.
Det var ingen som hade förväntat sig att denna figur skulle dyka upp som assistent till tomten.
Den gröna gubben hade inget riktigt språk, men han gjorde sig förstådd genom vissa märkliga ljud istället.
Som en livs levande "Linus på linjen", om någon minns det?



Nå.
Nu är det dags att återvända till skrivandet av Bertboken.

Fridens alla människor och ha en UNDERBAR helg!

söndag 9 januari 2011

Om man skulle ta och byta namn

Jag funderar på vem som kom på den snillrika idéen med att ha andra och tredje namn.
Ibland undrar jag om det inte var någon med lätt sadistisk läggning som hittade på detta.
Jag tror inte att jag någonsin har träffat nån som har berättat om sina andra och tredje namn med någon form av stolthet.
De flesta skäms lite över sina namn, som av nån okänd anledning gavs till oss från våra något sadistiska föräldrar.

Kan det vara så?

Jag menar..hur ofta använder man sina andra och tredje namn?

Det vore ju en sak om man kunde ha nån nytta av att ibland heta Leif eller Gustav.
Men jag använder ju inte ens namnen.
De ligger bara där och skräpar i folkbokföringen.

Jag skulle vilja föreslå att vi alla valde helt nya andra och tredje namn.
Bara för att retas med våra föräldrar.
Eller...det kanske är elakt?

Jag kommer just nu inte på några bra andra namn att heta. Men jag ska fundera på det!

I vissa kulturer får man sitt namn efter en viss tid.
Det är som om man först måste se vem personen i fråga är.
Det finns även många som byter namn flera gånger under ett liv för att de inte längre är samma person när de är 10 eller 63.

Jag minns en kul historia:

Den var den unge Indianen som kom in till sin pappa och frågade hur alla Indianer får sina namn.
- Det är enkelt, min son, sa fadern. När ett barn föds så ser vi på naturen. Det som sker just när födelsen inträffar blir barnets namn. Om man ser en stor Örn flyga över himlen får barnet heta Flygande Örnen. Om man ser en Hjort sprinag över gräset får barnet heta Springande Hjorten. Men....Varför undrar du över allt det här Två Knullande Kaniner på Prärien?

Så kan det gå...

En del borde få ersättning för att kunna få byta sina namn.

Jag heter Leif, Sören, Gustav.

Vem kom på att Leif skulle vara ett bra namn?
När jag var liten och inte hade så mycket innanför skallbenet (det har jag iofs inte nu heller)så tyckte jag att leif var ett coolt namn.
Jag ville bli kallad "Leffe".
Ja. Jag vet. Det är humoristiskt!

Men jag vet också att jag inte är ensam.

Ni är många där ute som läser detta som tänker:

- Ha, det där är ju ingenting! Vill du veta vad JAG heter?

Ja. det vill jag.

lördag 8 januari 2011

Det har gått bra.

Det är nytt år.
Hurra.

Ja, det var ju ett tag sedan. Men det är fortfarande hurra, tycker jag.

I slutet av förra året var jag och gjorde en väldigt spännande sak.
Jag gick en intensiv utbildning i hypnos.
Jag är oerhört fascinerad av detta.
Att det fungerar behöver jag inte fundera på längre.
Jag VET att det fungerar.
Och det är KUL.

Som i detta lilla videoklipp när Josefin Crawford hypnotiseras till att tro att ordet "bra" är något helt annat.
Det är ingen fejk.
Det fungerar fantastiskt bra!



Han som hypnotiserar heter Fredrik Praesto och det var av honom som jag lärde mig att själv hypnotisera.
Även om jag inte ännu har testat den där typen av hallucinogena varianten av hypnos.
Men övning ger färdighet!

Hypnos i den här formen handlar väl i grund och botten om en koncentrerad form av avslappning.
Och när hjärnan blir mottaglig för information som på ett positivt kan ersätta gamla tankemönster som inte längre är särskilt kreativa så kan hypnos vara ett sätt att:
* bli av med fobier
* minska flygrädsla
* öka självförtroende
* minska ångest
och mycket annat.

Jag har själv testat på flera olika personer.
Kan bara säga som det är: Det fungerar!

måndag 3 januari 2011

Nytt år - nya chanser till att göra nya misstag

I samband med nyår så brukar det överallt dyka upp krönikor över "året som gick".
Årets bästa, årets sämsta, årets viktigaste och så vidare.
Jag kan inte komma ifrån känslan av att det är en sorts död att blicka bakåt på det viset.
Det som har varit är inte längre. Det har slutat existera och till slut blir det bara minnen som med tiden vattnas ut och blir till döda små minnesmärken som hände "förr".

Jag vet inte om det är något annat än en känsla av nostalgi som driver fram alla dessa krönikor över år som passerar.
Vad är det man vill bevisa?
Att det VISST händer någonting varje år?
Även om man ibland tycks vilja hävda att det aldrig händer något - så kan varje enskild individ läsa dessa krönikor och inse att "jo, det hände visst en del 2010".

Jag vet inte.

Personligen så tycker jag att det är betydligt mer intressant att se framåt.
Vad händer DETTA år?
Vad ska jag försöka lära mig?
Vad ska jag försöka göra mer av?
Vad ska jag göra mindre av?
Vad vill jag att framtiden ska föra med sig och vad gör jag själv för att låta framtiden få bli just på det viset?

Det kommer att hända minst lika många saker under 2011 som under 2010.
Varför skulle det inte göra det?
Och varför skulle det vara så skrämmande att låta livet få inträffa?

Jag ser fram mot det nya - oavsett vad det innebär.
Känner mig inte nöjd ännu.
Att vara nöjd är att ha tråkigt utan att tröttna på det.
Jag tröttnar snabbt på att ha tråkigt.
Jag kan knappt vänta på att låta det nya få inträffa.

Och så en fin liten bild.



Se så vackert solglitter.
I brunt.
Olika nyanser av brunt.
Varför känns det inte så solglittrigt?
Det känns mer...brunt...

Och tyvärr så kan jag inte heller hävda att de glada musikanterna känns särskilt solglittriga.
Men jag gillar ordet - solglitter.
Det är en hit.

Nåväl.

I dag är fjärde dagen med halsfluss och feber.
Det är inte världens roligaste situation.
Men det går ju också över!

I morgon är en annan dag, som någon annan käck dansbandskille sjöng en gång för många år sen.

Ha det fint alla!

måndag 20 december 2010

Ja!

Ja.
Så enkelt, men ändå så svårt.
Ett enda ord som kan betyda så mycket.

Att säga ja innebär att man kapitulerar inför existensen.
Det enkla ordet" ja " innehåller hemligheten bakom all religion i hela världen.
Om man klarar av att säga "Ja "till livet med hela sitt hjärta, så kan magiska saker hända.
Ja betyder: Ske din vilja.
I det överlämnandet till livet så börjar kärlek strömma in, kärlek flödar över dig.

Det är vad alla söker och söker, men väldigt få låter det få ske.
Det är det största dilemmat som varje människa måste passera genom.
Vi önskar något men vi förstör den bro som kan ta oss till den.

Just say yes!



I dag var det inköp av de sista klapparna, julgran och det mesta av maten.
Nu kan det snart bli jul.
Ett möte i morgon - och kanske lite petande i manus.
Sen ÄR det jul!

Så jag testar att säga JA - oavsett vad jag än tycker om julen, vinter och all denna snö.

(det går så där, kan jag säga...)

torsdag 16 december 2010

Det sprudlar!

Nu är det ju snart jul.
Om ni har missat det!

Därför passar det väl bra med en liten julsång.
Lyssna på skönsången!
Njut av den fantastiska utstrålningen!
Se de enorma scenpersonligheterna!

Nu kan det bara bli bättre.



I morgon ska vi på författarbesök i Mantorp.
Och därefter signera böcker i Linköping.

På lördag är det signeringar i Karlskoga och Karlstad.

Då kanske vi ska ta och sjunga denna ljuvliga sång.
Eller inte.

onsdag 15 december 2010

Världens tråkigaste dag

Läste i tidningen för någon dag sedan att historiker i Cambridge, England hade utsett världshistoriens tråkigaste dag.
Det var den 11 april 1954.
Då hände ingenting.
Det enda som var noterbart var att det var ett parlamentsval i Belgien.
Utöver det så hände ingenting av större värde.

Det är ju intressant.

Först så tänker jag att dessa historieforskare i Cambridge måste haft ganska tråkigt när de fick idéen om att ta reda på vilken som har varit den tråkigaste dagen i historien.
Vad är det sätter igång viljan att forska i något sådant?

Och så tänker jag på de personer runt om i världen som är födda just den 11 april 1954. De är med andra ord i dag 56 år gamla - och de har varit med om något historiskt. De är födda på den dag som av erkända forskare anser vara världshistoriens tråkigaste dag.
Efter det måste ju allt bara bli bättre!

Det för mina tankar till filmen ”Måndag hela veckan” - där samma dag utspelas gång på gång, tills huvudpersonen inser att han faktiskt kan förändra någonting genomgripande i hans ganska miserabla liv genom att ta tag i saker istället för att bara vara missnöjd och klaga på allt elände.
Tänk om just den 11 april 1954 skulle vara den dagen då allt utspelas gång på gång.
När absolut ingenting händer.
Inte ens andra eller tredje gången då dagen utspelas igen.
Hmm...

Personen i ”måndag hela veckan” tar tag i sitt liv.
Det är många som ofta pratar om att göra det.
Men många väntar. Avvaktar på ett bättre tillfälle.
Kanske är det för smärtsamt att börja se hur livet är?
För då innebär det samtidigt att man får ta fullt ansvar för sitt eget liv.
Det går inte längre att gömma sig bakom rollen som offer.
Det är inte längre sant att andra skapar ditt liv.
Det är du själv som gör det.
Och jag skapar mitt liv. Varje dag.

För mig så finns det en skönhet i att veta att det faktiskt är så.
Det är upp till mig själv hur mitt liv ska bli.
En skönhet och ett ansvar som man kan förhålla sig seriöst till, eller lekfullt.
Det är valfritt.

Vad väljer du?

lördag 11 december 2010

Skabba dabba dee doo?

Nu är Idol-finalen överstökad.
Gjorde inget större intryck på mig.

Det infinner sig inte ens någon saknad av programmet.

Inga "klassiska citat" tycks ha skapats detta år.
Eller har jag fel?

"To be is to do" - som Sokrates sa

"To do is to be" som Sartre sa

"To be or not to be" som Shakespeare sa

"Doo bee doo bee doo" som Sinatra sa

"Jabba dabba doo" som Fred Flinta sa

"Scoobi Doobi Doo" som Scoobi Doo sa

"Just do it" som Nike sa

"Jolli Jaapaa" som jag och Anders döpte en av våra låtar


Det är vad jag kallar klassiska citat!

I dag är det lördag och det känns att julen snart är här.

Kan sitta och stirra på ett stearinljus hur länge som helst och låta mig förundras över stillheten i elden.

Det är ett tecken på:
a) det snart är jul
b) jag är dum i huvudet som stirrar på ett stearinljus
c) du som läser börjar fundera på brandkåren
d) alla ovanstående stämmer bra.

Ha det så gott alla människor
och glöm inte att Doo bi doo bee dooa lite i dag.
Det är ju trots alls lördag!

måndag 29 november 2010

Att känna för sin egen text

Ibland dyker nån fras upp i min skalle.
Nån fras som jag hört någon gång i tiden.
Och plötsligt så kan jag inte sluta tänka på den.
Ofta är det från nån gammal sång från förr.

I går dök en sån text upp i skallen.
Och jag förundrades över - hur personen tänkte när den skrev texten.

Är det så att man alltid känner:
"de här orden står jag för! De visar vem jag är"

Jag menar - sitter textförfattare och kliar sig i skallen och kommer på en fras som ska kännas rätt i hela kroppen - eller är det bara ord som sätts ihop lite på måfå - och det får bli som det blir?

Jag vet inte.
Jag kan ju bara tala för mig själv och i mitt fall så måste jag alltid känna efter om orden representerar nåt som jag kan stå för.

Och OM det var så för Ulf Peder Olrog när han skrev texten till "Tjo tjim och inget annat" så blir jag väldigt nyfiken på vem han var!

Jag försöker för min inre syn se Ulf Peder där han sitter och funderar på hur texten ska leda fram till ett väldigt crescendo...

"Vedholm å' Tjocka Lasse, Karl-Herman å' ja, (Herman å' ja,)
spelte på krogen Snuvan, var eviga da', (eviga da').
Först när vi ville fila på klassisk musik, (klassisk musik),
hördes det från publiken ett knorr å' ett skrik:

Handklaver och klarinett ska' de' va',
tjo och tjim och inge' annat.
Hoppa högt och hoppa lätt ska' vi ha,
tjo och tjim och inge' annat."


Det är poesi.

Läs texten som en dikt, och försök att hålla dig för skratt.

Eller ännu bättre - klicka på Readspeaker här ovanför - det blir hysteriskt, som vanligt.

Nu åter till skrivandet om att Lill-Erik ska börja skaffa polisonger och lära sig gå på styltor.
Jag menar - det är ju poesi!

;)

onsdag 24 november 2010

Citat vi inte minns

Vissa citat hör man alldeles för sällan.
Till exempel:

"Den man ligger med får bädda."

eller

"Den som gapar efter mycket dreglar i bh:n."

eller

"Den som gräver en grop åt andra får 88:50 i timmen"

eller

"Den som inget gör skall heller inte arbeta"

eller

"Den som kommer först till kvarn får träffa mjölnarn"

eller

"Det gäller att hålla tungan i rätt mun"

Jag undrar bara varför man aldrig hör dessa.

TV4 i dag

I dag var jag och Anders på TV4 och pratade om Sune.

Kika på klippet här:



Det är märkligt hur snabbt det går en sån där stund.
Efteråt kändes det som om vi var med i två minuter.
Men det var tydligen nästan 13 minuter.
Hoppsan.

Nu är vi tillbaka i Örebro igen.
Och i morgon ska vi på författarbesök i Karlstad.

Tjo!

Ha det så gott alla människor!

tisdag 23 november 2010

Roligt på en tisdag

Måste bara länka till det här klippet.
Det är riktigt kul!




Tänk vad bra att kunna ha någon att skylla ALLT på!

:)

Varje dag är en ny bok

Skrivande är det jag mest sysslar med.
Skriver böcker, manus, blogginlägg, lappar, anteckningar andra typer av noteringar.

Efter 116 stycken utgivna böcker så känns det som om det fortfarande finns så många fler historier kvar att berätta.
Hur många som helst.
Faktum är att det ofta är som Elvis Costello sjöng 1983.
"Everyday i write a book".
Varje dag är en ny bok.
Ett nytt liv.

Min uppgift är att berätta.

Och ibland behöver jag påfyllning av inspiration och intryck.
Det är minst lika viktigt.

I dag fyller jag på med nya tankar och idéer.
Skrivandet av nästa års Bertbok är i full gång.
"Bert och friheten".

Och samtidigt så ploppar det ner en massa andra bra och spännande idéer i skallen.
Jag önskar ibland att det fanns mer tid att genomföra alla de idéer som ligger och väntar på sin tur, inritade i mina anteckningsböcker.

I morgon ska jag och Anders besöka Malou von Sivers i "Efter tio" på TV4.
Vi ska prata om böcker och manus och film och om vårt samarbete.

Ha en fridefull tisdag alla människor!

måndag 22 november 2010

Vad är sanningen?

Jesus lär ha sagt: ”Bli som ett barn, ty endast barnen kan ta emot Guds rike”.
Vad menade han med det, egentligen? (om det var så han sa...?)
Jag tror att han syftade på den kvalité som barn besitter.
Förmågan att se saker som de är.
Bara ett barn känner till sanningen.
En vuxen känner till verkligheten.
Och den baseras på olika tolkningar av sanningen.
Människor bär med sig olika erfarenheter och värderingar som blir till en sorts hypnos. Man ser bara den delen av sanningen som först blir filtrerad genom det man har valt att tro på.
Om vi en gång har valt att bli hypnotiserade, så kanske vi på samma sätt kan lära oss att avhypnotisera oss själva?

Vi kan välja att se livet som det är.
Det som är sant.
Utan att värdera eller skapa en religion.

Det finns cirka 300 religioner i världen. Alla bygger på att man ska tro.
Men sanningen behöver ingen tro. Den bara är som den är oavsett om du tror på den eller inte.
Lögner däremot behöver att någon tror på dem. Annars fungerar de inte.
Om ingen tror på en lögn så slutar den ju att fungera.
Men sanningen behöver som sagt ingen som tror på den.

De flesta religionerna bygger på att skapa ett förhållningssätt till det som inträffar i livet.
En lag som alla bör hålla sig till.
Det är i mina ögon inget annat än lögner som paketeras och presenteras på ett attraktivt sätt. Syftet är inte att upplysa människor om sanningen. Det är att få människan att tro på lögnerna i presentförpackning. Om man lyckas få människor att tro på lögnerna så uppstår en makt. Den som presenterar lögnen blir värdefull. Man tycker att det är den som har förstått allt. Den blir som en bärare av sanningen. Och alla som väljer att tro på just den attraherande förpackningen lägger över sin egen förmåga att se sanningen på någon annan. Man väljer att ge bort möjligheten att själv se sanningen. Den ska först filtreras genom någon annan.
Därför är jag en förespråkare av att varje individ måste söka sin egen sanning. Inte någon annans.

Om man frågar mig så är ”Gud” ingen personlighet. Det är ingen som ”är någon”.
Det är snarare en kvalité av kärlek.
För mig är Gud en ordlös sång i hjärtat.

Men det är min personliga uppfattning.
Jag hävdar inte att den behöver vara en sanning för någon annan.
Inte heller vill jag påstå att någon annan har fel övertygelse.
Vi människor har en möjlighet att tänka fritt.
Så varför inte göra det?

torsdag 18 november 2010

Sjung, sjung, sjung!

Ni har väl inte glömt bort att det är torsdag i dag?

Det innebär nämligen att det är sjungdag.
Trodde att alla visste det.
Man måste sjunga på torsdagar.
Det är nån sorts lag, tror jag.

Mest bör man sjunga med Heino.
Vi får aldrig glömma bort att sjunga med Heino.



Bingo Rimérs nya karriär i Tyskland?

I dag är det möte i Stockholm.
Prat om att eventuellt göra en ny Suneteater.
Vi får väl se hur det går.

Annars så rullar det mest på med skrivandet av en ny Bertbok.
Och så ett lite hemligt projekt som jag hoppas kunna berätta om SNART!
:)

Ha en fin torsdag - och SJUNG, SJUNG, SJUNG!!!

onsdag 17 november 2010

Kaffe

Det är tydligen bevisat att om man dricker kaffe så är det 66 procent mindre risk att man kommer begå självmord.
Jag undrar vad det har med kaffe att göra?

Kan det vara så att man blir galen om man inte får kaffe och vill ta livet av sig - och när man därefter dricker kaffe så vill man leva igen.

Ni vet väl att Gustav den tredje bestämt hävdade att kaffe var helt livsfarligt!

För att bevisa det lät han en dömd mördare slippa traditionell avrättning för att istället plågas ihjäl av kaffedrickande.
Jag undrar lite hur det måste ha låtit:
- Jag dömmer dig till döden. Drick kaffe!
- Jag vill inte.
- Du ska döden dö av ditt drickande av kaffe!
- Nåd! Nåd!

Hur som helst.
Som jämförelsetal valde kungen att låta en annan våldsverkare benådades sedan han lovat att dricka te varenda dag.
- Du blir benådad.
- Tack.
- På ett villkor.
- Låt höra.
- Du måste lova att dricka te varje dag i hela ditt liv.
- Får jag välja sort själv?
- Earl Grey!

Två läkare utsågs att övervaka experimentet och se vem som dog först.
Det blev de två läkarna...

Aj, då...

Näst i tur av de inblandade var kungen själv som sköts på operamaskeraden år 1792
(hoppsan! har jag inte sagt att maskerad är ett helvete!) medan de två testpersonerna levde i allra högsta välmåga.

Till slut, efter många år, avled den ene brottslingen - 83 år gammal.
Det var.....tedrickaren.

Hur länge kaffedrickaren klarade sig framgår inte av historien.
Men vem vet..han kanske lever än i dag?
Han kanske sitter nånstans på ett fik och surplar kaffe.

Ungefär som Ferdinand som sitter under sin korkek.

"Och han är mycket, mycket..lycklig!"

söndag 14 november 2010

NASA är rasister...?

Läste i tidningen att NASA har upptäckt en brun dvärg i rymden.
Och om man lyser på den med infrarött ljus så lyser den grön!

Jag förstår inte att det inte är fler människor som reagerar på detta uttalande.
NASA har dessutom fräckheten att kalla den stackars dvärgen för "ett klot som stinker".
Är inte det rasistiskt?

Bara för att den stackaren råkar vara dvärg och brun så behöver väl inte NASA skriva så nedlåtande om den?

De menar att "klotet", det vill säga den bruna dvärgen, är fylld av metangas och stinker som ruttna ägg.
Metangas är samma sorts gas som finns i fisar och pruttar.

Alltså...
Jag anser att den där stackars bruna dvärgen kan och bör stämma NASA för förtal.
Det är ju ingen hejd på elakheterna!

NASA fortsätter sin smutskastning genom att hävda att alla som kommer i närheten av den bruna dvärgen kommer dö.
Eftersom den stinker så illa.

Oj.

Först och främst så heter det inte "dvärg". Man säger "småväxta" nu för tiden.
Och att den lille mannen skulle vara brun är inget som man heller behöver påpeka som något speciellt.
Man kan kalla de bruna dvärgarna för "afrikanska småväxt män" eller "mörkhyad småväxt människa", men det är inte okej att kalla honom för en "brun dvärg" som dessutom luktar prutt och får folk att avlida om man kommer i hans närhet.

Det är förtal, helt enkelt!

Jag föreslår att den stackars utsatta småväxta genast kontaktar en advokat som kan genomföra stämningen mot NASA.
Lycka till!

Bild på en helt annan mörkhyad småväxt person.



Läs fakta om den stackars utsatta bruna dvärgen HÄR!
Ha en god söndag alla människor.
Både pappor och alla andra.

onsdag 10 november 2010

Det ordnar sig alltid

I dag är det SNÖ.
Inte så där lite pudersnö som man nyser bort.
Nä, det är "hej mitt vinterland".

Brr..

Jag är ingen fantast av vinter.
Så är det bara.
Men som sagt - det ordnar sig alltid. Precis som i sången.



I dag har jag bytt däck på bilen och svarat på en massa mail som har legat osvarade en tid.
Skönt att få sånt gjort också.

I morgon skulle jag och Anders egentligen ha åkt till Stockholm för att jobba med manuset till Sunefilmen tillsammans med regissören, Hannes.
Men Hannes fick förhinder så det blir skjutet till lite senare.

Jag får jobba med andra saker istället.
HELST får jag jobba inomhus!

Men helst skulle jag vilja åka på en kryssning i söderhavet.
Eller kanske en kyssning?




Fridens alla människor!

tisdag 9 november 2010

Ibland blir det lite fel...

Här om dagen dök det upp en gammal bekant på Facebook.
Kul, tyckte jag!
Såg direkt att han hade gjort en sån där rolig specialbild som sin presentationsbild.
Ännu mer roligt, tänkte jag och skrev en kommentar på hans bild.
"Kul bild. Är det FatBooth?"
Och han svarade kort:
"nej"

Sen var jag röd i ansiktet en stund.
Och var tvungen att ta bort honom som kompis.
Det gick bara inte att vara kvar i skammen.

Här är en bild på mig MED fatbooth.



Jag menar om ni undrar.
Riktigt så fet är jag inte ännu.
Men det är ju iofs inte jul än.
Mycket kan hända under skinkans högtid.

I dag håller jag på och planerar och strukturerar en del jobb.
Och det är KUL!
I går fick jag en sån där idé som jag bara älskar att få.
En sån som gjorde att jag genast skrev fem sidor till ett utkast.
Det kan bli en bok, en film eller lite vad som helst av den idéen.
Spännande!

Och Malmö FF vann guld i fotboll.
Det var ju kul för dem.

Här kommer deras hejarklack...



Hur kul som helst!

Nu ska jag återgå till min lilla planering.

Ha en fin tisdag alla människor!