tisdag 19 april 2011

En tatuering för livet

Det är ju så coolt med tatueringar.
Tycker en del.

Men en del "bilder" är så fruktansvärt fula att man nästan blir illamående när man ser dem.
Hur tänkte de?



Tänk själv situationen:
du beslutar dig för att hedra ditt barn med en fin bild på din egen kropp.
En bild som du alltid kan bära med dig - och behålla känslan av ditt älskade barn.
Du går in till en tatuerare med en vacker bild.
- Gör den här fina bilden av mitt barn på min kropp.

Och sen blir resultatet så där illa.
Monstren på kroppen ser ut att vara hämtade från någon skräckfilm av sämre kvalitet.
Fy fan vad besviken jag skulle vara!

Så det så.

I dag är det tisdag och vi håller på och arbetar med en ny version av Sunemanuset.
Tyvärr så ryker vissa "darlings" på vägen.
Men det är nödvändigt, eftersom manuset just nu är alldeles för långt.

Snart är påsk.
Det är då man ska hylla att Jesus blev uppspikad på ett träkors.

Visst är det underligt att korset har blivit kristendomens symbol?
Det är ju ett tortyrredskap!
Det vore som om man skulle ha en giljotin på ett halsband. Eller den elektriska stolen på en fin bonad på väggen.
Och den symbolen väljer man att lyfta fram som en av de viktigaste inom kristendomen.
Mysko - om man frågar mig.
(vilket man i och för sig inte gör)

Trevlig tisdag!

lördag 9 april 2011

Min kollega pruttade precis

Jag vet inte hur många av er som har sett/hört den här tidigare.
Jag har hört den tidigare, men tycker fortfarande att den är lika kul!

Klicka på länken här!


Upplägget är alltså följande.
Några busiga kompisar fick för sig att åka till Heathrow flygplats i samband med att några flyg från Indien landade.
De lämnade över en lapp till personen som skötte utropen - och sa att de sökte dessa personer.
Därefter satte de på bandspelaren och spelade in utropen.

När man läser "namnen" så förstår man inte hur det låter när man läser dem högt.

Jag undrar om man skulle kunna göra samma sak här i Sverige?

"Minko Lega, Pru Taddepresis och Nuhl Ukktadde-Schit - kontakta informationen"

Ja, som vanligt uppmanar jag alla att trycka på "Read-speaker" knappen så får ni höra själva hur det KAN låta.

Det är lördag.
Så skönt!

Var på stan och träffade Carina Lidbom - som en gång spelade "mamma Karin" i våra Sunehistorier. Hon spelar fars på Conventum i kväll.
Hon erbjöd oss fribiljetter till föreställningen, men Prinsen tyckte att han behövde vara hemma för att umgås och pussa på mamma.
Så det fick bli en hemmakväll.

Ha en fin lördag alla människor!

onsdag 23 mars 2011

Resenärer på tåg

I dag är jag och föreläser i Göteborg om Prins Annorlunda.
Jättekul!

När jag satte mig på tåget i morse - så satt det en kvinna bredvid mig och pratade så där obehagligt högt i sin mobil med en bekant till henne.
Hon berättade om allt möjligt som jag inte ville lyssna till.
Det var relationer och möten och träffar som inte engagerade någon annan än henne själv.

Så jag gjorde som jag då oftast gör för att slippa höra andras babbel i mobiler.
Jag satte på min min iPod och lyssnade på musik.
Efter en stund knuffar kvinna på mig och säger till mig att sänka ljudet.
Det är sant!

Jag trodde knappt mina öron.
Hur är man skapt då?

Jag fann mig lite i situationen och sa att jag skulle sänka om hon samtidigt slutade prata i mobilen.
Då sa hon att det var otrevligt sagt - för hon hade minsann bett mig vänligt att sänka ljudet.
- Javisst, sa jag. Vi kanske ska ta en liten diskussion om vilka ljud som ska vara okej att lyssna till på tåget? Är mobilprat mer accepterat än musik som läcker ut från mina hörlurar?
Hon blev oerhört arg och sur.
Sen sa vi inget mer under den resan till varandra.
Som tur var klev hon av i Falköping.

Det där med att tro att man blir ensam i hela världen i samma stund som det ringer i mobilen är ett intressant fenomen.
Hur kan folk tro att de kan prata hur högt och brett som helst om vilka privata angelägenheter som helst utan att tro att någon annan hör och lyssnar till det?
Det är för mig en gåta.

Rekordet var nog en gång när en gubbe satt och talade om hur han skulle fuska med fakturor och lura kunder i mobilen.
Jag menar...
Hur tänker de???

Och så stör de sig på att någon annan lyssnar för högt i sin iPod...

Människor.

Nu är det snart dags för mig att gå in och prata lite om min älskade Prins Annorlunda.
Det ska bli kul!

Fridens alla!

måndag 21 mars 2011

21/3

I dag är det dagen då det officiellt blir vår i landet Sverige.
Det borde firas, tycker jag!

Och så är det den internationella Downs Syndrom-dagen.
Det borde firas ännu mer, tycker jag!



En helt underbar video.

I dag är jag dessutom klar med manuset till årets bok om Galna Gatan.
"Vincents magiska värld".
Vincent har Downs syndrom.
Och hans värld är verkligen magisk!

Jag har lånat ganska mycket från livet med min underbara prins.
Ständigt kommer det en massa funderingar från honom som får mig att stanna upp och fundera över mitt eget liv.
Det är härligt!

Och så en liten rolig historia på det.
Det är vi väl värda?
OBS! Glöm inte att klicka på "read-speaker"-knappen så att du får texten uppläst.
Det är lika hysteriskt varje gång...

General Jackass, now retired, is walking down the street one day when he sees Donald Dixteen. Donald used to serve as the general's valet during the last war.

General Jackass is very happy to see Donald, and shaking hands, tells Donald that he is looking for someone to take the job as his personal butler.

"You'll have exactly the same duties you had with me in the army," smiles the general. "Everything the same. You can begin by waking me up tomorrow morning at eight o'clock."

Donald takes the job, and the following morning, he rushes into the general's bedroom and shakes him until he wakes up.

Then he slaps the general's wife on the ass, and shouts, "Okay, baby! Here's your twenty dollars, it's time to go home!"

---

Var det kul?

Nu ska jag ringa lite telefonsamtal!

söndag 20 mars 2011

En dag med solen

Vilken skön söndag!
Solen visar sin bästa sida och våren tycks allt mer vinna över den här förbannade vintern. Nä, det är ingen hemlighet att jag inte tycker om vinter!

Tog en stund i solen med leende på läpparna.
Tack våren och vårkänslorna.



Sen har dagen mest bestått av skrivande och åter skrivande.
Jag ligger efter med ett manus.
Lustig story om det också...
I november bestämde vi tillsammans med förlaget vilka titlar vi skulle komma ut med i år.
Då gjordes en planering för när vi skulle leverera manus under våren.
* årets Sune - "Sunes skolresa" leverans i januari - KLAR
* årets Bert - "Bert och friheten" leverans i januari - KLAR
* årets Håkan Bråkan-bok - "Håkan Bråkan och den dumma" leverans i februari - KLAR
* årets bilderbok "Giraffen Staffan åker hem" - levererades förra året - KLAR
* årets Galna Gatan bok - "Vincents magiska värld" - leverans 8 april - det är lugnt.

Trodde jag.
Förra veckan fick jag ett oroligt mail från förlaget.
"Är boken klar?"
"Vilken bok?"
"Galna Gatan"
"Det är lugnt. Vi gör den i mars"
"Men det är leverans 25 februari"

Då visar det sig att förlaget har skickat fel planering till oss.
Vi har gått och trott att manus skulle vara levererat i början av april.
Så nu blev det bråttom att försöka hinna få manus klart så fort som möjligt.
Därför sitter jag nu i helgen och gör det sista på manuset.

Boken handlar om Vincent som bor på Galna Gatan.
Vincent lever i en egen magisk värld.
Där är allt möjligt. Och han kan vara precis hur glad han vill i sin egen värld.
Vincent har downs syndrom.
I den här boken så ska Vincent gå på kalas - och han bestämmer sig för att bygga en egen present.
Men det är ingen annan än han själv som vet vad det föreställer.
Och då blir det extra svårt att förklara det när man inte har ett språk som någon annan förstår.
Vincent vet precis vad det är. Men han har inte de rätta orden för att kunna förklara.


Så här ser omslaget ut. Underbar bild av Anna-Karin Garhamn.

Då känns det extra kul att vara klar med boken just i morgon.
När det är 21/3 - vilket är den internationella Downs Syndom-dagen.
Bästa dagen att bli klar med boken om Vincent, tycker jag!

Ha en go söndag alla människor!

lördag 19 mars 2011

Funny?

Sixteen-year-old Sally tiptoes into the confession box in the Holy Martyred Virgins' Church, where Father Fumble is sitting.

"Father," whispers Sally, "I have sinned!"

"Tell me all about it!" replies the young priest.

"Well, Father," continues Sally, "my boyfriend Willy came home with me the other day, and I took him to my room."

"Really?" says Father Fumble. "And what happened in there?"

"Well, Father," continues Sally, "Willy pushed me back onto the bed and started taking my clothes off."

"Really?" says Father Fumble. "And what happened next?"

"Then Willy took off his clothes and jumped on top of me!" sobs Sally.

"Ahem!" coughs Fumble, clearing his throat. "And tell me, my child, did you feel his organ coming between your legs?"

"I'm not a musician," replies Sally, "but I would say it felt more like a flute!"


Mitt första blogginlägg på engelska.

Obs! Glöm inte att trycka på Read speaker för att få texten uppläst.

Så kul kan man ha en lördag i mars.

fredag 18 mars 2011

Allt vi behöver är...

Jag är egentligen för ung för att ha växt upp med The Beatles.
Men det gjorde jag ändå.
Främst genom att mina äldre syskon gillade dem och spelade musiken hemma.
Och så melodiradion så klart!

Den här låten gillade jag från första stund och den är fortfarande mycket, mycket bra, tycker jag!



Kanske är det så "enkelt" att det enda vi behöver är kärlek?

I dag är det fredag.
Och för att fira det så kom det en massa snö under natten.
Tack för det Fader Frost!
Jag hatar dig.

NU vill jag ha vår!!!

På måndag är det 21/3 vilket innebär vårdagjämning och den internationella Downs Syndrome day.
Dagen då vi som älskar människor med Downs Syndrom firar lite extra.

För några veckor sen frågade min son (alltså "Prinsen", som nu är 20 år gammal!):
- Pappa, hur gammal var du när du föddes?

Det var svårt att svara på.
Om man nu tror på tidigare liv (vilket jag gör)

Nu är det dags att skriva lite mer manus.
Boken Galna Gatan nummer 5 "Vincents magiska värld" ska vara klar den 25 februari.
Det är LITE sent nu...
Men på MÅNDAG ska den vara klar!
Den 21/3
Och javisst ja...Den handlar om en pojke som har Downs Syndrom.

Trevlig helg!

tisdag 8 mars 2011

Sjung inte falskt

Ibland dyker de upp de där små guldkornen som gör att jag bara säger "aaah" och "ja, just det"
Det är uttryck för minnen.
Sånt som dyker upp från det förflutna och som en gång betydde mycket för mig.

Det här är en sån låt.

Fan vad jag tyckte att den var bra när den kom!



I dag är det tisdag.
Skriver på ett manus - och försöker närma mig mina redovisningspapper utan allt för mycket avsky.
Det är inte så lätt.
Samtidigt försöker jag kurera mig från en envis förkylning som gör sitt bästa att golva mig.

I morgon är det författarbesök i Hallsberg.
Hoppas jag är frisk då.

I dag är det en viktig dag.
En dag som innebär mycket problem med fetma.
Och stora svårigheter att komma i form innan sommaren.
Fet-tisdag.

Är inte alls tisdagar feta?

Och så är det ju internationella kvinnodagen.
Det tycker jag är BRA!
Att den finns.
Även om det är för jävligt att den ska behöva finnas.
Alla dagar ska vara jämlika.
Tycker jag.

Trevlig om än fet tisdag alla människor!

måndag 7 mars 2011

Roligare och roligare för varje dag.

En del är ju bara för galet.

Som det här:


Jag undrar lite om det är gjort som ett skämt, eller om det bara råkade bli det.
Stackars tjej.

Den här är rolig av en annan anledning:



Och den här är bara FÖR söt!



Fortsatt trevlig måndag!

Så går det!

Tänk om man kunde svara på det.
Hur det går.
Hur det blir "sen".
Fy vad trist livet skulle vara då!

I dag är det en måndag.
I mars.

Den här veckan ska vi på författarbesök till Hallsberg i två dagar.
Annars är det skrivande av olika slag som upptar tiden.
Och en massa fixande med kvitton, fakturor som ska skickas och som ska betalas och en del planering som ska göras för kommande uppdrag under mars.

I dag skulle jag boka ett flyg mellan Malmö och Örebro i slutet av månaden.
Det visade sig kosta 2200:- enkel biljett.
Det är ju helt galet.

Men det var ändå nödvändigt att ta det flyget.
Därefter skulle jag boka tåg från Örebro och till Malmö.
det visade sig kosta 1890:- enkelt biljett.
Lika galet det!
Då kollade jag vad flyg skulle kosta även den sträckan.
det skulle kosta 2000:-
Jag menar...det skiljer alltså 110:- och cirka 4 timmars resa.

Bara för skojs skull kollade jag därefter vad en resa från samma flygplats till Gran Canaria skulle kosta.
1750:-
Tur och retur.

Är inte det ganska sjukt?
Enkel biljett med tåg Örebro-Malmö cirka 1900:- (resan tar cirka 5 timmar)
Enkel biljett med flyg Örebro-Malmö cirka 2000:- (resan tar cirka 1 timme)
Resa tur och retur till Gran Canaria cirka 1750:- (resan tar cirka 5 timmar)

Vad väljer man?
Om man kunde...

måndag 28 februari 2011

Wunderbart!

Ibland är det riktigt seeeeeegt med måndagar.
Tycker jag.

Då är det bar att lätta upp med en liten video.
Den här får i alla fall mig på gott humör.

Hur funkar den på dig?




I dag var den 25 år sedan Olof Palme mördades.
Alla som var i hyfsat vuxen ålder har oftast ett speciellt minne av hur och var man befann sig när man fick reda på det.

Jag flyttade just då.
Från ett radhus i Brickebacken till en stor lägenhet på Öster i Örebro.
Minns att jag tyckte att det var ganska obegripligt att det hände och samtidigt så kändes det liksom lite underligt spännande och kittlande att en sån händelse skakade om hela vårt land och precis ALLA blev på ett eller annat sätt engagerade i det som skedde.
Det var liksom en lite "Stenmarks-känsla" över händelsen.
Man visste att ALLA satt och tittade på TV - och ingen hade några åsikter om att man bara satt där vid TV:n och glodde.
Precis som det var när Ingemar Stenmark åkte slalom några år tidigare.

Det som kändes konstigt med händelsen var att han från en dag till en annan förvandlades i så många människor ögon från att vara landets största skithög till att bli en profet.

I dag var det i alla fall 25 år sen det hände.
Så det så!

För säkerhets skull. Kolla videon en gång till, om du skulle råka bli lite deppig av allt prat om Palme.

lördag 26 februari 2011

Melodifest ännu en gång!

Tjo och tjim.

Jag lyckades pricka in nästan alla förra veckan i mitt lilla tips.
Inte illa.
Undrar om jag lyckas lika bra den här veckan?

Jag tror att Melody Club och Love Generation går direkt till final och att två stycken Linda går till andra chansen. Bengtzing och Pritchard får en ny chans.

Nicke Borg skulle kunna gå till andra chansen också, men tror att han inte riktigt räcker till.

Det är mitt lilla tips.

I dag var jag och prinsen och hälsade på min kära mor i Karlskoga.
Hon bjöd på lunch och semla till efterrätt.
Sen säger hon:
- Håller du på att bli lite fet?
Sånt kan bara en mamma säga utan att få stryk.
Eller hur?

Så KLART att jag håller på och blir FET om jag ska äta fet mat och ännu fetare semla till efterrätt!

Nåja.
Jag klarar att ta såna "komplimanger".

Känns mums att det är lördag, tycker jag! (obs" inte mums-mums - sånt kan jag ju inte äta för då blir jag ännu mer fet)

Ha det så gott alla människor!
(men inte sånt gott som betyder godis, för det blir man fet av. jag tänkte mer på grönsaker och frukt och sånt...)

Aaah!!
Nu öppnar jag en flaska vin!

lördag 19 februari 2011

Melodifestival är en lustig företeelse

I dag är det melodifestival igen.
Som vanligt så kommer det spekuleras i om "rätt låt vinner" och så vidare.
Jag har en känsla av att schlagervärlden har lite panikstress över att återigen komma in i finrummet och kunna stoltsera med vinster och fina placeringar i Europas största musiktävling.

Men hur ska det kunna gå till?
Jag menar: det är ju folket som röstar.
Och efter alla dessa år så tycker jag att det blir allt mer uppenbart att folket i första hand röstar på artisten som de gillar, mer än låten.
Och det är väl okej?
Men räkna då inte med att det kommer fungera särskilt bra ute i Europa.
För problemet ligger ju i att det är en stor medial maskin som ska rulla runt i landet och få in massor av sponsorpengar och röstningspengar från olika delar av Sverige.
Och då är det svårt att göra ändringar som kanske skulle innebära större möjlighet att kunna vinna den stora tävlingen ute i Europa.

Till exempel så skulle det kanske vara bättre att hålla artisterna hemliga - och ha deltävlingarna i radio istället?
Då kunde folk få lyssna på låtarna i första hand.
Därefter så kunde ju finalen få vara TV-sänd.
Men den idéen går förlorad i att vårt land VILL ha den mediala uppmärksamheten som det innebär att vara med i schlagern.
Det ska skrivas i tidningar, intervjuas i radio, tv och så vidare om alla dessa artister som naturligtvis ser schlagern som en möjlighet att få visa upp sig för hela landet.
Tanken på att först ha en uttagning i radio - där ingen i förväg skulle få veta vilka som framträder vore inte lika lockande för artisterna. Eller skivbolagen. Eller för SVT.

En annan vanligt förekommande åsikt är att vi i Sverige ju är så duktiga på att exportera musik runt om i världen.
Vi har några av världens mest inflytelserika kompositörer i vårt land.
Men...det är ju inte de som får med sina låtar i schlagern.
Det kanske vore en god idé att erbjuda dessa låtskrivare att skriva låtar direkt för schlagern i så fall?
Och inte behöva skriva ett slavkontrakt på användandet av låten från SVT?
Många av de mest inflytelserika kompositörerna skulle aldrig ta i schlagern med tång just av den anledningen att SVT då äger rättigheten att använda låten precis som de själva vill.
Det har ju istället blivit ett sätt för mer oetablerade kompositörer att få ut sina låtar till en större allmänhet.
Och det är ju BRA! Det är ju fantastiskt att kunna låta kompositörer få sin chans att visa upp sina talanger för vårt lands lyssnare.
Men som sagt - räkna inte då heller med att Sverige har någon särställning inom musiken ute i Europa.

Nästa nackdel är ju att vi i vårt har allmän rösträtt...
Folket röstar på ett sätt som vi alltid har gjort. I första hand på den artist vi tycker om - och därefter på den låt vi gillar bäst.
Och den låten kanske är representativ för landet, men kanske inte alltid hela Europa?
Ofta så tycker jag att det finns en "ABBA-längtan" i hur folket röstar.
Jag menar låt efter låt låter ju som ABBA på många olika sätt.
Och de låtarna vinner dessutom många röster ute i landet.
Kanske är det så att vi fortfarande drömmer om det där stora genombrottet som ABBA gjorde med Waterloo 1974?
Men Europa och ABBA har ju gått vidare - varför kan inte vi i Sverige göra det?

En annan sak som ofta debatteras är att Christer Björkmans måste bort för att kunna förnya svensk schlager.
Men hallå..?
Är det HAN som skriver låtarna?
Jag tycker att det ju är imponerande att han vill fortsätta engagera sig i detta storslagna jippo!
Vem annars skulle orka hålla på år efter år?
Det är väl kanonbra att han fortfarande har lust och ork och vilja att fortsätta försöka driva Sveriges stora schlagerfest.

Men som sagt - det är många saker som skulle behöva förändras radikalt om vi återigen skulle bli ett schlagerland att räkna med.
Men frågan är: vill vi det?

Och om vi inte vill det - så är det ju HELT okej!
Varför ska vi försöka ta på oss rollen som Europas ledande schlagerland?
Det är väl bra att vi har några trevliga veckor med musik och framträdanden på bästa sändningstid i nationell television?
Låt det vara så, då!

Varför försöka vara nåt annat än det vi är - ett mediokert schlagerland sett till Europas musiköron.

torsdag 17 februari 2011

En konstig och bra torsdag

Det här var en annorlunda dag.
Sånt gillar jag!

Skickade ett mail till en god vän som har gift sig - i smyg och åkt till Indien i två månader, hälsade på kollega med inflyttningsblomma (vuxenpoäng?) och en flaska whisky och fick god lunch som tack, besökte mitt nya kontor - som är helt fantastiskt - för första gången, fick långt och härligt svar från min vän i Indien, skrev en låt med både text och musik (det var länge sen jag gjorde det senast)
Och så gjorde jag en grym quorn-lasagne som avslutning på en ovanlig dag.

Nu väntar en grabbkväll med sonen.
Det blir mys och prat.

Gillar såna här dagar.
För de blir inte vad man har tänkt. De blir nåt annat.
Och det är HELT okej!

Nu saknas bara en riktigt skön "Loverug".
Varför görs det inte såna längre?



Jag vet inte om jag har skrivit det tidigare - men jag bara ÄLSKAR SVT Play.
Finns det nåt bättre?
Ja, det skulle väl vara en Loverug då i så fall?

måndag 14 februari 2011

Snart är det vår?

Måndag i dag. En ny härlig vecka står framför oss.
Den kommer innehålla en skjutsning av tre personer till en flygplats i Göteborg, en grabbfest för en nybliven 20-årig prins, skrivande av trevliga manus och ett intensivt längtande efter VÅR!

Alltså...ärligt talat vintern?
Måste du hålla på så här?
I morse var det 19 grader kallt!
Om det fanns möjlighet att slå vintern på käften så skulle jag göra det.

Titta bara på den här bilden:




Se så fint de har det tillsammans.
Han bjuder henne på sin korv.
Och där sätts det fart på en del fantasi?

Ja, våren är onekligen en saknad tid just nu.
Jag vill ha sol, värme och...få bjuda på korv!

:)

I dag är det en lite stressig dag, så jag förstår inte varför jag ens skriver detta inlägg.

Dags att ta tag i allt det "viktiga".

Ha en fin måndag, alla människor!

fredag 11 februari 2011

Vissa dagar

Det finns vissa dagar som känns bättre och andra dagar som känns sämre i livet.
Och även om vi människor med åsnors envishet anser att det "borde finnas någon rättvisa i livet" - så gör det ju inte det!
Livet innehåller ingen obligatorisk demokrati, som fördelar framgång eller motgång i måttliga portioner över mänskligheten.
Det finns ingenting som säger att livet "bör bli" åt det ena eller andra hållet.
Livet händer i alla fall, som det vill.

Ibland kanske man vaknar med ett sprängande huvudvärk - och då kan man alltid ta en Midol och blir lite gay istället...



Och en annan dag så kan man få vara med om en händelse som gör att man blir så glad att man aldrig vill sluta le...



Ja, man ser ju tydligt leendet.
Eller...nåt.

I dag faller snön över oss igen.
Och jag som älskar vintern med ungefär 0 procent tycker ju att det är en stor grymhet som Gud utsätter oss för, när det vita och kalla faller mot mot marken med otröttlig envishet.
Jag HATAR vinter!
Det är bara så.

I onsdags var jag och föreläste om "Prins Annorlunda" utanför Borås, på Fristads folkhögskola.
Det var väldigt trevligt!
Tycker om att blanda allvar och sorg med skratt och glädje i mina framträdanden.
När jag var klar så fick jag ett rum där jag kunde sova över natten.
Det kände skönt att slippa åka hem i mörkret på natten.
Sen tittade jag på TV4:s nyheter på kvällen och fick höra att vädret radikalt skulle förändras under natten. De talade om "svåra trafikproblem" som skulle uppstå under morgondagen, och att en så kallad "klass 1-varning" hade utfärdats.
Så jag beslutade snabbt att det var bättre att åka hem på natten på en bra väg än att chansa på att åka hem i snöovädret dagen efter.
Klockan 23 satte jag mig i bilen.
Lyssnade på radion, tänkte för mig själv och hade kvalitetstid för egen räkning.
Klockan halv tre var jag hemma i Örebro.
Och då kunde jag nästan inte somna.

Dagen efter kom ovädret, och jag var tacksam att jag fattade ett klokt beslut och åkte hem på natten.

Jag tror att det är viktigt att lyssna på den inre visdomen i såna lägen. Att vara lyhörd för den intuition som finns i oss alla.
Ständigt utsätter vi oss för situationer i livet där vi väljer det ena eller det andra. Ibland blir det bra och ibland blir det dåligt.
Och ofta hör jag människor som uttrycker att när någon har gjort ett dåligt val, så har de redan förstått det innan det händer. De säger nåt i stil med "jag VISSTE ju att det var fel val - men ändå så gjorde jag det".
Det är väl ett typiskt exempel på när man inte lyssnar den inre kunskapen.
Och det intressanta är att man aldrig får veta om man gör ett bra val.
Jag menar - om man till exempel undviker att gå in i en mörk gränd, för att den känns skrämmande.
Man får ju aldrig eller sällan veta om det fanns något som var farligt inne i den gränden, om man har lyssnat och följt sin inre kompass.
Jag får ju aldrig veta vad som hade kunnat hända om jag hade sovit över i Fristad och åkt hem dagen efter.
Jag såg i tidningen att det hade varit en stor bilolycka under förmiddagen i de regionerna.
Kanske hade jag varit inblandad där. Eller inte.
Det får man aldrig veta.

Och av den anledningen visar vi sällan vår tacksamhet till vår inre visdom. För vi kan inte "bevisa" att den har lett oss i rätt riktning.

Det är väl nåt att fundera på en fredag som denna?

I morgon ska jag och prinsen åka till Stockholm för att se på LG Hockey mellan Sverige och Ryssland.
Jag hoppas att detta oväder har dragit förbi innan dess.

Fridens alla - och ha en underbar fredag!

fredag 4 februari 2011

Ser inte bra ut det här

Jag har fått sämre syn.
Det sägs att det kommer med åldern.
Vilken ålder?
Är det nån särskild ålder som rekommenderas för synförsämring?

Jag kom på att kroppen måste ha en inbyggd intelligens när det handlar om synen.
Man får sämre syn i takt med att man ser sämre ut, helt enkelt.
Då slipper man se alla sina skavanker och skrynklor och annat elände som också kommer med åren.

Jag kunde i alla fall konstatera att min syn var så pass dålig att jag skulle må bra av en viss förstärkning av syn i form av glasögon.
Nu för tiden så finns ju en mångfald av synfel som kan korrigeras på olika vis, beroende på vad man anser sig behöva se.
Jag anser att jag behöver se det jag läser.
Och det jag omger mig med i form av dataskärmar, tangentbord, matbord och familjemedlemmar.
Det är sånt som kan vara bra att se.

Så glasögon kommer det sannolikt att bli.
Frågan är bara vilka jag ska välja.

Här är det troligaste valet:



Vad tycker ni om det?
Ärlighet uppskattas.

---

I dag är det fredag och det firas genom att tillåta mig att njuta av tillvaron en smula.
Kanske kan det innebära ett par glas vin, god mat och umgänge med familjen.
Det tycker jag att jag är värd!

Under nästa vecka ska jag skriva, skriva och skriva.
Dessutom ska jag hålla en föreläsning på Fristads folkhögskola.
Ska bli kul!

Och så när det är fredag så kan jag passa på att påminna er alla om att i Indiana, USA - är det förbjudet för alla över 14 år att använda Gud, Jesus eller den helige anden när man svär.
Om man trotsar detta förbud så får man böta mellan en och tre dollar.
Maximalt kan man komma upp i en böter av tio dollar per dag.
Det kan vara bra att veta.
Inga såna svordomar om ni ska resa till Indiana i helgen!

Ok?

Fridens och trevlig helg på er alla!

torsdag 3 februari 2011

Peka hit och dit

Jag har suttit i telefonkö i några timmar.
Har försökt avsluta ett bredbandskonto på Telia.
Och det visade sig inte vara så enkelt som jag först trodde.
För det finns en massa e-postadresser kopplade till kontot, som iofs tillhör vårt företag.
Men för att kunna behålla dessa så måste man "peka" adresserna från en plats till en annan.
Och det är tydligen inte helt lätt att "peka" e-postadresser kors och tvärs i cyberrymden.

Jag och Anders har alltid varit väldigt tidiga med att skaffa datorer (när de första kom så hette de Amstrad - och var stora och klumpiga - och det gick bara att spara på floppy-diskar)
Vi skaffade även tidigt de där telefon-stationerna som man kunde surfa med via postens servrar.
Det enda problemet var att det inte fanns någonstans att surfa.
Man kunde gå in på Interflora och beställa blommor.
Det var väl i stort sett det enda.
En jävla massa blommor beställdes...

Så därför skaffade vi även tidigt e-postadresser och egen domän och så vidare.
Allt sånt förändras ju under tid - och i dag finns både e-postadresser och domäner kvar och ligger och kostar pengar någonstans i rymden.
Samtidigt som världen förändras betydligt mycket snabbare än vad vi hinner med.
Nu ska man göra ändringar online på saker som man inte har tillgång till om man inte kommer åt e-postadresser som har blivit inaktiva...
Ja, fy fan!

Peka mig i arslet vill jag helst svara - när de föreslår att jag ska peka e-posten till en annan leverantör av internet.

Varför ska det vara så förbannat krångligt?

Jag funderar på att skriva ett brev.
Ett sånt där med papper och penna. Och så frimärke på det.

Tjing!

onsdag 2 februari 2011

Världens bästa prins fyller 20

I dag fyller vår son - Ludvig 20 år.
Det är helt sjukt.
Hur gick det till?

Det har varit 20 spännande och intensiva år.
Fyllda av extra allt.
Men mest av allt - extra mycket kärlek.

Det går inte att föreställa sig ett liv utan honom.
Därför är jag glad att det inte fanns några KUB-tester för 21 år sen.
För vem vet om världens bästa prins då hade varit 20 år i dag?



Inte bara kex och skor

Det är inte bara kex och skor.

Jag bor i staden Örebro.
Under många år tampades denna stad med att ständigt förknippas med kex och skor, på grund av att det förr fanns kexfabrik och skofabrik här.
Men tiderna förändrades.
Det gjordes massor av utredningar om hur man skulle kunna placera sig på Sverigekartan och bli berömda för någonting annat än just kex och skor.

Nu har Örebro verkligen etablerat sig på Sverigekartan.

Genom att vara den ort på landet där Sveriges genom tidernas värsta våldtäktsman höll till.
Samma ort som en grotesk styckmördare brutalt tog död på en kvinna.

Och det är även i samma stad där SVT sänder en TV-serie om hur dåligt skolan fungerar och dessutom har det visat sig att det är staden där det politiska valet fortfarande inte är avgjort.
Ja, det där valet som alla andra orter avgjorde under hösten 2010.

I dag kunde jag läsa i tidningen om att det kan bli ett omval just här i kommunen.
Det känns på nåt vis humoristiskt i någon bisarr form.

I stadsdelen Vivalla har det varit skottlossning - och kanske är det bara början på ett liknande gangsterliv som vi tidigare har sett i Malmö som nu flyttar in på gatorna i Vivalla.

En liten kul anekdot om Vivalla - är att för ett antal år sedan så arbetade jag och Anders med två killar med skrivandet av TV-serien ”Bert”. De två killarna fick senare i uppdrag av SVT att skriva en annan TV-serie om en ”helt vanlig svensk familj”.
Från början skulle SVT ha gjort en fortsättning på ”Sunes Jul”. Men av olika anledningar så fungerade inte detta. Då frågade SVT dessa två killar om de kunde skriva en TV-serie med i stort sett samma innehåll som ”Sunes Jul”.
Killarna tyckte att vanliga Svenssons bodde i Örebro. De frågade oss om en vanlig svenskt och trevlig stadsdel i Örebro, som de kunde använda i serien.
Redan på den tiden var stadsdelen Vivalla beryktad för att vara ganska stökig och full av problem.
Så när vi föreslog att den vanliga familjen ”Svensson” skulle bo i stadsdelen Vivalla så trodde de två killarna från Stockholm att det var en helt vanligt och småtrevligt medelsvensk bostadsområde.
Svensson, Svensson fick därför bo i Vivalla.
Ingen som ser serien fattar varför.
Nu vet ni.
:)

Hur som helst - det kan i dag konstateras - Örebro är INTE bara kex och skor.
Det är så mycket mer!
Frågan är bara om man vill vara det?