En konstig och bra torsdag

Det här var en annorlunda dag.
Sånt gillar jag!

Skickade ett mail till en god vän som har gift sig - i smyg och åkt till Indien i två månader, hälsade på kollega med inflyttningsblomma (vuxenpoäng?) och en flaska whisky och fick god lunch som tack, besökte mitt nya kontor - som är helt fantastiskt - för första gången, fick långt och härligt svar från min vän i Indien, skrev en låt med både text och musik (det var länge sen jag gjorde det senast)
Och så gjorde jag en grym quorn-lasagne som avslutning på en ovanlig dag.

Nu väntar en grabbkväll med sonen.
Det blir mys och prat.

Gillar såna här dagar.
För de blir inte vad man har tänkt. De blir nåt annat.
Och det är HELT okej!

Nu saknas bara en riktigt skön "Loverug".
Varför görs det inte såna längre?



Jag vet inte om jag har skrivit det tidigare - men jag bara ÄLSKAR SVT Play.
Finns det nåt bättre?
Ja, det skulle väl vara en Loverug då i så fall?

Snart är det vår?

Måndag i dag. En ny härlig vecka står framför oss.
Den kommer innehålla en skjutsning av tre personer till en flygplats i Göteborg, en grabbfest för en nybliven 20-årig prins, skrivande av trevliga manus och ett intensivt längtande efter VÅR!

Alltså...ärligt talat vintern?
Måste du hålla på så här?
I morse var det 19 grader kallt!
Om det fanns möjlighet att slå vintern på käften så skulle jag göra det.

Titta bara på den här bilden:




Se så fint de har det tillsammans.
Han bjuder henne på sin korv.
Och där sätts det fart på en del fantasi?

Ja, våren är onekligen en saknad tid just nu.
Jag vill ha sol, värme och...få bjuda på korv!

:)

I dag är det en lite stressig dag, så jag förstår inte varför jag ens skriver detta inlägg.

Dags att ta tag i allt det "viktiga".

Ha en fin måndag, alla människor!

Vissa dagar

Det finns vissa dagar som känns bättre och andra dagar som känns sämre i livet.
Och även om vi människor med åsnors envishet anser att det "borde finnas någon rättvisa i livet" - så gör det ju inte det!
Livet innehåller ingen obligatorisk demokrati, som fördelar framgång eller motgång i måttliga portioner över mänskligheten.
Det finns ingenting som säger att livet "bör bli" åt det ena eller andra hållet.
Livet händer i alla fall, som det vill.

Ibland kanske man vaknar med ett sprängande huvudvärk - och då kan man alltid ta en Midol och blir lite gay istället...



Och en annan dag så kan man få vara med om en händelse som gör att man blir så glad att man aldrig vill sluta le...



Ja, man ser ju tydligt leendet.
Eller...nåt.

I dag faller snön över oss igen.
Och jag som älskar vintern med ungefär 0 procent tycker ju att det är en stor grymhet som Gud utsätter oss för, när det vita och kalla faller mot mot marken med otröttlig envishet.
Jag HATAR vinter!
Det är bara så.

I onsdags var jag och föreläste om "Prins Annorlunda" utanför Borås, på Fristads folkhögskola.
Det var väldigt trevligt!
Tycker om att blanda allvar och sorg med skratt och glädje i mina framträdanden.
När jag var klar så fick jag ett rum där jag kunde sova över natten.
Det kände skönt att slippa åka hem i mörkret på natten.
Sen tittade jag på TV4:s nyheter på kvällen och fick höra att vädret radikalt skulle förändras under natten. De talade om "svåra trafikproblem" som skulle uppstå under morgondagen, och att en så kallad "klass 1-varning" hade utfärdats.
Så jag beslutade snabbt att det var bättre att åka hem på natten på en bra väg än att chansa på att åka hem i snöovädret dagen efter.
Klockan 23 satte jag mig i bilen.
Lyssnade på radion, tänkte för mig själv och hade kvalitetstid för egen räkning.
Klockan halv tre var jag hemma i Örebro.
Och då kunde jag nästan inte somna.

Dagen efter kom ovädret, och jag var tacksam att jag fattade ett klokt beslut och åkte hem på natten.

Jag tror att det är viktigt att lyssna på den inre visdomen i såna lägen. Att vara lyhörd för den intuition som finns i oss alla.
Ständigt utsätter vi oss för situationer i livet där vi väljer det ena eller det andra. Ibland blir det bra och ibland blir det dåligt.
Och ofta hör jag människor som uttrycker att när någon har gjort ett dåligt val, så har de redan förstått det innan det händer. De säger nåt i stil med "jag VISSTE ju att det var fel val - men ändå så gjorde jag det".
Det är väl ett typiskt exempel på när man inte lyssnar den inre kunskapen.
Och det intressanta är att man aldrig får veta om man gör ett bra val.
Jag menar - om man till exempel undviker att gå in i en mörk gränd, för att den känns skrämmande.
Man får ju aldrig eller sällan veta om det fanns något som var farligt inne i den gränden, om man har lyssnat och följt sin inre kompass.
Jag får ju aldrig veta vad som hade kunnat hända om jag hade sovit över i Fristad och åkt hem dagen efter.
Jag såg i tidningen att det hade varit en stor bilolycka under förmiddagen i de regionerna.
Kanske hade jag varit inblandad där. Eller inte.
Det får man aldrig veta.

Och av den anledningen visar vi sällan vår tacksamhet till vår inre visdom. För vi kan inte "bevisa" att den har lett oss i rätt riktning.

Det är väl nåt att fundera på en fredag som denna?

I morgon ska jag och prinsen åka till Stockholm för att se på LG Hockey mellan Sverige och Ryssland.
Jag hoppas att detta oväder har dragit förbi innan dess.

Fridens alla - och ha en underbar fredag!

Ser inte bra ut det här

Jag har fått sämre syn.
Det sägs att det kommer med åldern.
Vilken ålder?
Är det nån särskild ålder som rekommenderas för synförsämring?

Jag kom på att kroppen måste ha en inbyggd intelligens när det handlar om synen.
Man får sämre syn i takt med att man ser sämre ut, helt enkelt.
Då slipper man se alla sina skavanker och skrynklor och annat elände som också kommer med åren.

Jag kunde i alla fall konstatera att min syn var så pass dålig att jag skulle må bra av en viss förstärkning av syn i form av glasögon.
Nu för tiden så finns ju en mångfald av synfel som kan korrigeras på olika vis, beroende på vad man anser sig behöva se.
Jag anser att jag behöver se det jag läser.
Och det jag omger mig med i form av dataskärmar, tangentbord, matbord och familjemedlemmar.
Det är sånt som kan vara bra att se.

Så glasögon kommer det sannolikt att bli.
Frågan är bara vilka jag ska välja.

Här är det troligaste valet:



Vad tycker ni om det?
Ärlighet uppskattas.

---

I dag är det fredag och det firas genom att tillåta mig att njuta av tillvaron en smula.
Kanske kan det innebära ett par glas vin, god mat och umgänge med familjen.
Det tycker jag att jag är värd!

Under nästa vecka ska jag skriva, skriva och skriva.
Dessutom ska jag hålla en föreläsning på Fristads folkhögskola.
Ska bli kul!

Och så när det är fredag så kan jag passa på att påminna er alla om att i Indiana, USA - är det förbjudet för alla över 14 år att använda Gud, Jesus eller den helige anden när man svär.
Om man trotsar detta förbud så får man böta mellan en och tre dollar.
Maximalt kan man komma upp i en böter av tio dollar per dag.
Det kan vara bra att veta.
Inga såna svordomar om ni ska resa till Indiana i helgen!

Ok?

Fridens och trevlig helg på er alla!

Peka hit och dit

Jag har suttit i telefonkö i några timmar.
Har försökt avsluta ett bredbandskonto på Telia.
Och det visade sig inte vara så enkelt som jag först trodde.
För det finns en massa e-postadresser kopplade till kontot, som iofs tillhör vårt företag.
Men för att kunna behålla dessa så måste man "peka" adresserna från en plats till en annan.
Och det är tydligen inte helt lätt att "peka" e-postadresser kors och tvärs i cyberrymden.

Jag och Anders har alltid varit väldigt tidiga med att skaffa datorer (när de första kom så hette de Amstrad - och var stora och klumpiga - och det gick bara att spara på floppy-diskar)
Vi skaffade även tidigt de där telefon-stationerna som man kunde surfa med via postens servrar.
Det enda problemet var att det inte fanns någonstans att surfa.
Man kunde gå in på Interflora och beställa blommor.
Det var väl i stort sett det enda.
En jävla massa blommor beställdes...

Så därför skaffade vi även tidigt e-postadresser och egen domän och så vidare.
Allt sånt förändras ju under tid - och i dag finns både e-postadresser och domäner kvar och ligger och kostar pengar någonstans i rymden.
Samtidigt som världen förändras betydligt mycket snabbare än vad vi hinner med.
Nu ska man göra ändringar online på saker som man inte har tillgång till om man inte kommer åt e-postadresser som har blivit inaktiva...
Ja, fy fan!

Peka mig i arslet vill jag helst svara - när de föreslår att jag ska peka e-posten till en annan leverantör av internet.

Varför ska det vara så förbannat krångligt?

Jag funderar på att skriva ett brev.
Ett sånt där med papper och penna. Och så frimärke på det.

Tjing!

Världens bästa prins fyller 20

I dag fyller vår son - Ludvig 20 år.
Det är helt sjukt.
Hur gick det till?

Det har varit 20 spännande och intensiva år.
Fyllda av extra allt.
Men mest av allt - extra mycket kärlek.

Det går inte att föreställa sig ett liv utan honom.
Därför är jag glad att det inte fanns några KUB-tester för 21 år sen.
För vem vet om världens bästa prins då hade varit 20 år i dag?

Inte bara kex och skor

Det är inte bara kex och skor.

Jag bor i staden Örebro.
Under många år tampades denna stad med att ständigt förknippas med kex och skor, på grund av att det förr fanns kexfabrik och skofabrik här.
Men tiderna förändrades.
Det gjordes massor av utredningar om hur man skulle kunna placera sig på Sverigekartan och bli berömda för någonting annat än just kex och skor.

Nu har Örebro verkligen etablerat sig på Sverigekartan.

Genom att vara den ort på landet där Sveriges genom tidernas värsta våldtäktsman höll till.
Samma ort som en grotesk styckmördare brutalt tog död på en kvinna.

Och det är även i samma stad där SVT sänder en TV-serie om hur dåligt skolan fungerar och dessutom har det visat sig att det är staden där det politiska valet fortfarande inte är avgjort.
Ja, det där valet som alla andra orter avgjorde under hösten 2010.

I dag kunde jag läsa i tidningen om att det kan bli ett omval just här i kommunen.
Det känns på nåt vis humoristiskt i någon bisarr form.

I stadsdelen Vivalla har det varit skottlossning - och kanske är det bara början på ett liknande gangsterliv som vi tidigare har sett i Malmö som nu flyttar in på gatorna i Vivalla.

En liten kul anekdot om Vivalla - är att för ett antal år sedan så arbetade jag och Anders med två killar med skrivandet av TV-serien ”Bert”. De två killarna fick senare i uppdrag av SVT att skriva en annan TV-serie om en ”helt vanlig svensk familj”.
Från början skulle SVT ha gjort en fortsättning på ”Sunes Jul”. Men av olika anledningar så fungerade inte detta. Då frågade SVT dessa två killar om de kunde skriva en TV-serie med i stort sett samma innehåll som ”Sunes Jul”.
Killarna tyckte att vanliga Svenssons bodde i Örebro. De frågade oss om en vanlig svenskt och trevlig stadsdel i Örebro, som de kunde använda i serien.
Redan på den tiden var stadsdelen Vivalla beryktad för att vara ganska stökig och full av problem.
Så när vi föreslog att den vanliga familjen ”Svensson” skulle bo i stadsdelen Vivalla så trodde de två killarna från Stockholm att det var en helt vanligt och småtrevligt medelsvensk bostadsområde.
Svensson, Svensson fick därför bo i Vivalla.
Ingen som ser serien fattar varför.
Nu vet ni.
:)

Hur som helst - det kan i dag konstateras - Örebro är INTE bara kex och skor.
Det är så mycket mer!
Frågan är bara om man vill vara det?

Min kreativa verkstad

Jag arbetar ganska intensivt just nu.
Försöker skriva klart nya Bertboken under helgen, har gjort de sista justeringarna i den nya versionen i filmmanuset "Sune på Cypern", filar på ett upplägg till något som kallas "Corporate storytelling" som jag ska arbeta med i ett företag, planerar och skriver manus till vårens föreläsningar om bland annat skrivande för film och hur man förhåller sig till oväntade situationer i livet, skapar en struktur för en helt ny del av min verksamhet som kommer innehålla coaching, terapi och hypnos samt att jag skriver på ett eget bokmanus som jag ska bli klar med under våren.

Det är mycke nu.
Och jag trivs bra med det!

Satt och funderade på det här med bilder på internet.
Det är svårt med rättigheter och bilder.
Det finns ju sidor på internet där man kan hitta gratisbilder som man kan använda som man vill.

Här är en sån.



Sen gäller det bara att komma på nåt bra att skriva om den bilden.

Köp varm korv?

Korvar är ett lustigt ord och ett lustigt fenomen.
Korven ser kul ut och många (bland annat jag själv) får genast associationer till en viss kroppsdel som oftast finns att hitta på det manliga släktet av homo sapiens.
Dessa kroppsdelar bör man däremot inte grilla på utegrillen.
Det kan göra ont.

Så där ja.
Det gick att komma på en text till den bilden också.

Ha en god lördag alla människor!

Datavisionen

Kan Datavision vara nåt för framtiden?
Ja, det kan man ju undra...




Lite skrämmande när man ser detta och inser att inslaget inte är från 1642 eller 1712.
Det är från 1979.
När jag var 15 år.

Tid är intressant.
I år är den 2011.
I spegeln ser jag en farbror som i år fyller 47 år - och ändå känner jag mig som knappt torr bakom öronen.

Lustigt uttryck att vara "torr bakom öronen".
Varför skulle man vara extra blöt just där?

Jag sitter just nu och skriver som en galning på årets Bertbok "Bert och friheten".
manuset ska vara klart på måndag - så jag har ganska klart för mig vad jag ska syssla med under helgen...

I går var jag i Stockholm och föreläste för förskolelärare.
Det var riktigt kul!
Jag pratade om värdet av att våga utsätta sig för livet som händer.
Ibland måste man våga testa att göra saker man aldrig gjort tidigare.
Ibland lyckas man och ibland blir det fel.
Det största misstaget man kan göra är att ständigt gå omkring och oroa sig för att göra ett.

Efter min föreläsning fick alla ge omdömen av de två dagarnas föreläsningar.
Min föreläsning fick enbart femmor i betyg.
Utom från tre stycken som gav mig tior i betyg istället.
Det kändes riktigt roligt!

Här är en bild från i julas.




Jag överraskade familjen med att vara utklädd till en grön gubbe.
Det var ingen som hade förväntat sig att denna figur skulle dyka upp som assistent till tomten.
Den gröna gubben hade inget riktigt språk, men han gjorde sig förstådd genom vissa märkliga ljud istället.
Som en livs levande "Linus på linjen", om någon minns det?



Nå.
Nu är det dags att återvända till skrivandet av Bertboken.

Fridens alla människor och ha en UNDERBAR helg!

Om man skulle ta och byta namn

Jag funderar på vem som kom på den snillrika idéen med att ha andra och tredje namn.
Ibland undrar jag om det inte var någon med lätt sadistisk läggning som hittade på detta.
Jag tror inte att jag någonsin har träffat nån som har berättat om sina andra och tredje namn med någon form av stolthet.
De flesta skäms lite över sina namn, som av nån okänd anledning gavs till oss från våra något sadistiska föräldrar.

Kan det vara så?

Jag menar..hur ofta använder man sina andra och tredje namn?

Det vore ju en sak om man kunde ha nån nytta av att ibland heta Leif eller Gustav.
Men jag använder ju inte ens namnen.
De ligger bara där och skräpar i folkbokföringen.

Jag skulle vilja föreslå att vi alla valde helt nya andra och tredje namn.
Bara för att retas med våra föräldrar.
Eller...det kanske är elakt?

Jag kommer just nu inte på några bra andra namn att heta. Men jag ska fundera på det!

I vissa kulturer får man sitt namn efter en viss tid.
Det är som om man först måste se vem personen i fråga är.
Det finns även många som byter namn flera gånger under ett liv för att de inte längre är samma person när de är 10 eller 63.

Jag minns en kul historia:

Den var den unge Indianen som kom in till sin pappa och frågade hur alla Indianer får sina namn.
- Det är enkelt, min son, sa fadern. När ett barn föds så ser vi på naturen. Det som sker just när födelsen inträffar blir barnets namn. Om man ser en stor Örn flyga över himlen får barnet heta Flygande Örnen. Om man ser en Hjort sprinag över gräset får barnet heta Springande Hjorten. Men....Varför undrar du över allt det här Två Knullande Kaniner på Prärien?

Så kan det gå...

En del borde få ersättning för att kunna få byta sina namn.

Jag heter Leif, Sören, Gustav.

Vem kom på att Leif skulle vara ett bra namn?
När jag var liten och inte hade så mycket innanför skallbenet (det har jag iofs inte nu heller)så tyckte jag att leif var ett coolt namn.
Jag ville bli kallad "Leffe".
Ja. Jag vet. Det är humoristiskt!

Men jag vet också att jag inte är ensam.

Ni är många där ute som läser detta som tänker:

- Ha, det där är ju ingenting! Vill du veta vad JAG heter?

Ja. det vill jag.

Det har gått bra.

Det är nytt år.
Hurra.

Ja, det var ju ett tag sedan. Men det är fortfarande hurra, tycker jag.

I slutet av förra året var jag och gjorde en väldigt spännande sak.
Jag gick en intensiv utbildning i hypnos.
Jag är oerhört fascinerad av detta.
Att det fungerar behöver jag inte fundera på längre.
Jag VET att det fungerar.
Och det är KUL.

Som i detta lilla videoklipp när Josefin Crawford hypnotiseras till att tro att ordet "bra" är något helt annat.
Det är ingen fejk.
Det fungerar fantastiskt bra!



Han som hypnotiserar heter Fredrik Praesto och det var av honom som jag lärde mig att själv hypnotisera.
Även om jag inte ännu har testat den där typen av hallucinogena varianten av hypnos.
Men övning ger färdighet!

Hypnos i den här formen handlar väl i grund och botten om en koncentrerad form av avslappning.
Och när hjärnan blir mottaglig för information som på ett positivt kan ersätta gamla tankemönster som inte längre är särskilt kreativa så kan hypnos vara ett sätt att:
* bli av med fobier
* minska flygrädsla
* öka självförtroende
* minska ångest
och mycket annat.

Jag har själv testat på flera olika personer.
Kan bara säga som det är: Det fungerar!

Nytt år - nya chanser till att göra nya misstag

I samband med nyår så brukar det överallt dyka upp krönikor över "året som gick".
Årets bästa, årets sämsta, årets viktigaste och så vidare.
Jag kan inte komma ifrån känslan av att det är en sorts död att blicka bakåt på det viset.
Det som har varit är inte längre. Det har slutat existera och till slut blir det bara minnen som med tiden vattnas ut och blir till döda små minnesmärken som hände "förr".

Jag vet inte om det är något annat än en känsla av nostalgi som driver fram alla dessa krönikor över år som passerar.
Vad är det man vill bevisa?
Att det VISST händer någonting varje år?
Även om man ibland tycks vilja hävda att det aldrig händer något - så kan varje enskild individ läsa dessa krönikor och inse att "jo, det hände visst en del 2010".

Jag vet inte.

Personligen så tycker jag att det är betydligt mer intressant att se framåt.
Vad händer DETTA år?
Vad ska jag försöka lära mig?
Vad ska jag försöka göra mer av?
Vad ska jag göra mindre av?
Vad vill jag att framtiden ska föra med sig och vad gör jag själv för att låta framtiden få bli just på det viset?

Det kommer att hända minst lika många saker under 2011 som under 2010.
Varför skulle det inte göra det?
Och varför skulle det vara så skrämmande att låta livet få inträffa?

Jag ser fram mot det nya - oavsett vad det innebär.
Känner mig inte nöjd ännu.
Att vara nöjd är att ha tråkigt utan att tröttna på det.
Jag tröttnar snabbt på att ha tråkigt.
Jag kan knappt vänta på att låta det nya få inträffa.

Och så en fin liten bild.



Se så vackert solglitter.
I brunt.
Olika nyanser av brunt.
Varför känns det inte så solglittrigt?
Det känns mer...brunt...

Och tyvärr så kan jag inte heller hävda att de glada musikanterna känns särskilt solglittriga.
Men jag gillar ordet - solglitter.
Det är en hit.

Nåväl.

I dag är fjärde dagen med halsfluss och feber.
Det är inte världens roligaste situation.
Men det går ju också över!

I morgon är en annan dag, som någon annan käck dansbandskille sjöng en gång för många år sen.

Ha det fint alla!

Ja!

Ja.
Så enkelt, men ändå så svårt.
Ett enda ord som kan betyda så mycket.

Att säga ja innebär att man kapitulerar inför existensen.
Det enkla ordet" ja " innehåller hemligheten bakom all religion i hela världen.
Om man klarar av att säga "Ja "till livet med hela sitt hjärta, så kan magiska saker hända.
Ja betyder: Ske din vilja.
I det överlämnandet till livet så börjar kärlek strömma in, kärlek flödar över dig.

Det är vad alla söker och söker, men väldigt få låter det få ske.
Det är det största dilemmat som varje människa måste passera genom.
Vi önskar något men vi förstör den bro som kan ta oss till den.

Just say yes!



I dag var det inköp av de sista klapparna, julgran och det mesta av maten.
Nu kan det snart bli jul.
Ett möte i morgon - och kanske lite petande i manus.
Sen ÄR det jul!

Så jag testar att säga JA - oavsett vad jag än tycker om julen, vinter och all denna snö.

(det går så där, kan jag säga...)

Det sprudlar!

Nu är det ju snart jul.
Om ni har missat det!

Därför passar det väl bra med en liten julsång.
Lyssna på skönsången!
Njut av den fantastiska utstrålningen!
Se de enorma scenpersonligheterna!

Nu kan det bara bli bättre.



I morgon ska vi på författarbesök i Mantorp.
Och därefter signera böcker i Linköping.

På lördag är det signeringar i Karlskoga och Karlstad.

Då kanske vi ska ta och sjunga denna ljuvliga sång.
Eller inte.

Världens tråkigaste dag

Läste i tidningen för någon dag sedan att historiker i Cambridge, England hade utsett världshistoriens tråkigaste dag.
Det var den 11 april 1954.
Då hände ingenting.
Det enda som var noterbart var att det var ett parlamentsval i Belgien.
Utöver det så hände ingenting av större värde.

Det är ju intressant.

Först så tänker jag att dessa historieforskare i Cambridge måste haft ganska tråkigt när de fick idéen om att ta reda på vilken som har varit den tråkigaste dagen i historien.
Vad är det sätter igång viljan att forska i något sådant?

Och så tänker jag på de personer runt om i världen som är födda just den 11 april 1954. De är med andra ord i dag 56 år gamla - och de har varit med om något historiskt. De är födda på den dag som av erkända forskare anser vara världshistoriens tråkigaste dag.
Efter det måste ju allt bara bli bättre!

Det för mina tankar till filmen ”Måndag hela veckan” - där samma dag utspelas gång på gång, tills huvudpersonen inser att han faktiskt kan förändra någonting genomgripande i hans ganska miserabla liv genom att ta tag i saker istället för att bara vara missnöjd och klaga på allt elände.
Tänk om just den 11 april 1954 skulle vara den dagen då allt utspelas gång på gång.
När absolut ingenting händer.
Inte ens andra eller tredje gången då dagen utspelas igen.
Hmm...

Personen i ”måndag hela veckan” tar tag i sitt liv.
Det är många som ofta pratar om att göra det.
Men många väntar. Avvaktar på ett bättre tillfälle.
Kanske är det för smärtsamt att börja se hur livet är?
För då innebär det samtidigt att man får ta fullt ansvar för sitt eget liv.
Det går inte längre att gömma sig bakom rollen som offer.
Det är inte längre sant att andra skapar ditt liv.
Det är du själv som gör det.
Och jag skapar mitt liv. Varje dag.

För mig så finns det en skönhet i att veta att det faktiskt är så.
Det är upp till mig själv hur mitt liv ska bli.
En skönhet och ett ansvar som man kan förhålla sig seriöst till, eller lekfullt.
Det är valfritt.

Vad väljer du?

Skabba dabba dee doo?

Nu är Idol-finalen överstökad.
Gjorde inget större intryck på mig.

Det infinner sig inte ens någon saknad av programmet.

Inga "klassiska citat" tycks ha skapats detta år.
Eller har jag fel?

"To be is to do" - som Sokrates sa

"To do is to be" som Sartre sa

"To be or not to be" som Shakespeare sa

"Doo bee doo bee doo" som Sinatra sa

"Jabba dabba doo" som Fred Flinta sa

"Scoobi Doobi Doo" som Scoobi Doo sa

"Just do it" som Nike sa

"Jolli Jaapaa" som jag och Anders döpte en av våra låtar


Det är vad jag kallar klassiska citat!

I dag är det lördag och det känns att julen snart är här.

Kan sitta och stirra på ett stearinljus hur länge som helst och låta mig förundras över stillheten i elden.

Det är ett tecken på:
a) det snart är jul
b) jag är dum i huvudet som stirrar på ett stearinljus
c) du som läser börjar fundera på brandkåren
d) alla ovanstående stämmer bra.

Ha det så gott alla människor
och glöm inte att Doo bi doo bee dooa lite i dag.
Det är ju trots alls lördag!

Att känna för sin egen text

Ibland dyker nån fras upp i min skalle.
Nån fras som jag hört någon gång i tiden.
Och plötsligt så kan jag inte sluta tänka på den.
Ofta är det från nån gammal sång från förr.

I går dök en sån text upp i skallen.
Och jag förundrades över - hur personen tänkte när den skrev texten.

Är det så att man alltid känner:
"de här orden står jag för! De visar vem jag är"

Jag menar - sitter textförfattare och kliar sig i skallen och kommer på en fras som ska kännas rätt i hela kroppen - eller är det bara ord som sätts ihop lite på måfå - och det får bli som det blir?

Jag vet inte.
Jag kan ju bara tala för mig själv och i mitt fall så måste jag alltid känna efter om orden representerar nåt som jag kan stå för.

Och OM det var så för Ulf Peder Olrog när han skrev texten till "Tjo tjim och inget annat" så blir jag väldigt nyfiken på vem han var!

Jag försöker för min inre syn se Ulf Peder där han sitter och funderar på hur texten ska leda fram till ett väldigt crescendo...

"Vedholm å' Tjocka Lasse, Karl-Herman å' ja, (Herman å' ja,)
spelte på krogen Snuvan, var eviga da', (eviga da').
Först när vi ville fila på klassisk musik, (klassisk musik),
hördes det från publiken ett knorr å' ett skrik:

Handklaver och klarinett ska' de' va',
tjo och tjim och inge' annat.
Hoppa högt och hoppa lätt ska' vi ha,
tjo och tjim och inge' annat."


Det är poesi.

Läs texten som en dikt, och försök att hålla dig för skratt.

Eller ännu bättre - klicka på Readspeaker här ovanför - det blir hysteriskt, som vanligt.

Nu åter till skrivandet om att Lill-Erik ska börja skaffa polisonger och lära sig gå på styltor.
Jag menar - det är ju poesi!

;)

Citat vi inte minns

Vissa citat hör man alldeles för sällan.
Till exempel:

"Den man ligger med får bädda."

eller

"Den som gapar efter mycket dreglar i bh:n."

eller

"Den som gräver en grop åt andra får 88:50 i timmen"

eller

"Den som inget gör skall heller inte arbeta"

eller

"Den som kommer först till kvarn får träffa mjölnarn"

eller

"Det gäller att hålla tungan i rätt mun"

Jag undrar bara varför man aldrig hör dessa.

TV4 i dag

I dag var jag och Anders på TV4 och pratade om Sune.

Kika på klippet här:



Det är märkligt hur snabbt det går en sån där stund.
Efteråt kändes det som om vi var med i två minuter.
Men det var tydligen nästan 13 minuter.
Hoppsan.

Nu är vi tillbaka i Örebro igen.
Och i morgon ska vi på författarbesök i Karlstad.

Tjo!

Ha det så gott alla människor!

Roligt på en tisdag

Måste bara länka till det här klippet.
Det är riktigt kul!




Tänk vad bra att kunna ha någon att skylla ALLT på!

:)