Varför inte en rebell?

Jag har alltid försökt vara lite av en rebell.

Vill göra saker på mitt eget sätt.
Kan inte påstå att jag alltid klarar det, men det är i alla fall en av mina drivkrafter i livet.

Det är egentligen ganska enkelt.
Det handlar om att tänka själv.
Jag får ofta en allergisk reaktion när jag hör "hur man ska vara" eller "hur man ska tycka" eller "hur man bör göra".

Jag föreslår - tänk själv.

Vi har en hjärna (även om den inte alltid funkar så jäkla bra i mitt fall..)
Varför inte använda den till att tänka och känna själva vad som är bra för oss?
Varför använda normer och dogmer som kommer från auktoriteter utanför oss själva?
Det kan vara myndigheter eller religioner eller det så kallade "samhället".

Vad är "samhället"?
Är inte det bara ett samlingsnamn på en massa individer?
Jag har aldrig hört talas om att några myndigheter har klarat av att förändra samhällen.
Däremot så kan individer påverkas.
Det är en helt annan sak.

Alla människor ÄR unika.
Och det är, enligt mig, en rättighet som vi alla har att få tänka själva.
Vissa regimer tillåter inte fritt tänkande. Det är en sak.
Men tankar eller känslor kan ändå inte kontrolleras.
Oavsett vad man FÅR tänka och tycka eller känna - så gör individer det i alla fall.

En liten metafor:

En reform är som om man har ett hus - och målar om dörrarna. Strukturen är kvar. Samma byggnad finns där. Men det är trots allt samma hus. Lite finare färg på dörrarna bara.

En revolution är när man bygger om huset. Man byter plats på köket och vardagsrummet. Man lägger till några nya fönster och kanske lägger till en hel våning på huset.
Men det är fortfarande byggt på samma grund. Samma plattform. Det gamla huset finns kvar, dolt under det nya.

En rebell är ett nybygge. Man bygger själv någonting som inte funnits förr. Med hjälp av sina egna tankar, ideer, känslor och tyckande.
Byggnaden kan likna många andra. Men det är ändå helt unik.

Och så lite humor på det...




Från en arbetsplats i Österrike.
Måste vara en rebell som har kommit på det firma-namnet?

---

I dag blir det kanske kinamat.
Det går inte att motstå.
Och jag vet vad jag ska ha till förrätt.




Rebelliskt?

Ha en sköööön söndag alla!

Obama for president

Nu är det dags för Barack Obama att tillträda platsen som president för USA - och hela världen ser på.

Därför tycker jag att det är lite intressant att ställa frågan:
- Vem är Hu Jintao?
och:
- Vem är Manmohan Singh?

Vet du det?

Jag vet det knappt inte.
Den första är president för världens största marknad.
Den andra är ledare för världens tredje största marknad.
Presidenter i Kina och Indien.

Jag menar..hur mycket vet vi om dem?
Vad vet vi om deras arbete?
Vad känner vi till om när de tillträdde som presidenter?

Det tycks vara mycket mer angeläget att titta på det amerikanska samhället.
Varför är det så?
När Indien till exempel med sina 1.049.700.118 (uppgifter från 2003)invånare går till val, så tycks det helt gå oss svenskar förbi.
Varför är det så?

Det land som pumpar in mest pengar i amerika är Kina.
De lånar ut gigantiska summor pengar till USA för att de ska ha råd att beställa billiga varor från Kina, så att de får fortsätta producera.

Världen har en global ekonomi - och här i Sverige tycks vi ibland stirra oss blinda på den amerikanska marknaden.

Är det inte märkligt?

Ibland tror jag att Sverige är en av amerikas delstater.
Det känns ofta som om amerika angår oss personligen mycket mer än det som händer österut i världen.

Ánledningen till att det är på det här viset tror jag till stor del beror på media.
Vi svenskar läser och intresserar oss för det som presenteras för oss via media.
Det ingen skriver om bryr vi oss heller inte om.
Så vi sitter som naglade vid TV-apparaterna när amerikanarna går till val. Spänningen är olidlig!

Media styr oss mer än vad vi tror.
Därför tycker jag att det är viktigt att tänka själv ibland.
Vad ligger bakom den rapportering som media väljer att visa upp?
Var finns sanningen?
Egentligen?

Jag kommer tillbaks till samma citat som i föregående inlägg:
"Det är inte den enes fel när två träter. Det är den andres".

Rapporterna från kriget i Gaza mellan Israel och Hamas, blir ibland så enögt och jag blir beklämd när folk tar parti för den ena eller andra sidan endast med medias rapportering som referens.

Vad är sant?
För att bilda sin egen uppfattning bör man kanske tänka själv - och inte låta sig styras av medias val av åsikter.
Konflikter är aldrig endimensionella.

Vad tänker ni?

Bättre lycka nästa gång..

Jag valde att trotsa den kalla vintern utanför.
Kinamat.
Det ville alla ha!
Jag svor över:
* att bilen var kall som en frysbox
* att jag inte hittade nyckeln till bilen
* att jag hade slängt med nyckeln ner bland soporna i stressen
* jag jag fick gräva upp alla sopor för att hitta den där jävla bilnyckeln
* att trafiken tycktes gå långsammare än någonsin.

Sen blev jag glad över:
* kinesen var klar med maten
* det var inte särskilt dyrt
* folk log i restaurangen
* jag fick "extragratis" en varsin Lycko-kaka till hela familjen
* trafiken hem flöt bättre

Sen blev jag arg igen. Därför att:
* en maträtt saknades
* jag hade ännu en gång slarvat bort bilnyckels-helvetet!
* jag åkte ilfart till restaurangen och fick som plåster på såren en stor portion friterad banan med glass.

Sen blev jag glad igen. För jag skulle få äta mat.
Först började alla öppna sina lycko-kakor och alla fick fina önskningar om bättre liv och trevliga överraskningar inom nästa vecka.
Ja, alla utom en..
För i EN lycko-kaka fanns ingen lapp.
Inget budskap.
Vem tror ni fick den?

Nu kunde jag inte alls bli arg. Jag skrattade så att jag tjöt.
Jag menar..
Nu fanns det lite olika alternativ att välja mellan:
a) Jag ska fan inte ha nån lycka
b) lyckan förbrukades redan när jag missade att få med en maträtt hem
c) jag fick ju för sjutton friterad banan!
d) Kinesen gillar inte mig.
e) I min egen glupskhet kanske jag åt upp min lycko-hälsning.
f) Shit happens.

Vad tror ni?
Jag tror mest på alternativ (f).

Och som grädde på moset så var jag till vårdcentralen i dag med min onda hals.
Men nä..det var bara virus.
Så även där handlar det om att gilla läget.


Den högsta lyckan i livet är vissheten att vara älskad för sin egen skull.
Eller rättare sagt - älskad, trots att man är som man är.

"Lycka är god hälsa - och dåligt minne"