I dag var jag och Anders med i TV4 och pratade om våra böcker.
När vi var klara där så träffade vi Susanne, som senare skulle skrapa en TRISS-lott i TV.
Hon berättade om sin son, som nu var vuxen.
När han växte upp så läste han Suneböckerna och älskade dem!
Det var de enda böckerna han läste!
Så hans lärarinna berättade på utvecklingssamtalet att det var slut med detta.
Han fick inte längre läsa Suneböckerna, för han skulle tvingas läsa andra böcker.
Resultatet av detta var att han helt slutade läsa böcker!
Jag blev alldeles tagen av den berättelsen!
Hur kan en lärare göra så?
Om en pojke vill läsa just Suneböckerna. Låt honom läsa dem!
Eller går det där förbudet i linje med Jan Hansson, på svenska Barnboksinstitutet, som vill få biblioteken att rensa bort våra böcker.
Barn ska inte läsa!
Det är tydligen den devisen som råder på Svenska Barnboksinstitutet.
Tänkte att det kunde vara bra för svenska folket att veta vilka krafter som försöker styra barns läsande. Till det sämre.
Böcker är nödvändiga.
Jag förstår faktiskt inte att vi fortfarande i våra dagar lever i ett litterärt förtryck.
Låt barn få läsa det de dras till!
Serier? Varför inte.
Jag själv läste serier när jag växte upp.
Jag inspirerades av dem.
Det fick mig att vilja utveckla mitt läsande.
Då kom böckerna.
Jag anser att varje människa har rätt att få läsa den bok, eller den serie som de dras till.
Jag fick ett pressurklipp från Uppsala Nya Tidning, där en ung flicka skrev en krönika om att vuxna och barn har olika uppfattning om vilka böcker som barn ska läsa.
På de vuxnas lista fanns Roald Dahl och Astrid Lindgren.
På barnens lista fanns Martin Widmark (Lasse-Maja) Jujja Wieslander (Mamma Mu) och vi (Suneböckerna)
Det är tydligt att barn vet vad de vill läsa.
Varför ska då vuxna försöka styra detta genom sina egna värderingar och åsikter om vad som ska anses vara "god litteratur"?
Ibland blir jag bara trött på vissa vuxna människor som tycks ha glömt bort sin egen magiska värld som kallades för barndom.
Ett tips till alla dessa: gå barfota en stund i snön. Ät en glass. Titta en stund på stjärnorna.
Och skratta.
Minst en gång om dagen.
Fridens!
söndag 30 december 2012
tisdag 25 december 2012
Sune i Grekland har premiär!
I dag är det stor premiär av vår film ”Sune i Grekland - All inclusive”.
Redan innan filmen fått premiär så har den orsakat ”hatstorm” och jag vet inte vad i tidningar och sociala medier.
En saga!
Just det. Vår figur Sune är en saga.
De finns inte på riktigt!
Så allt tal om att det ”ska vara de riktiga” som spelar rollerna är bara rent ut sagt ganska korkat!
De som senast spelade familjen Andersson är för gamla för att gestalta familjen denna gång.
Det är inte så konstigt!
Det har gått 20 år sedan sist.
Många menar att ”Sunes sommar” är en klassiker - och att den nya på inga sätt kommer kunna vara i närheten av samma klass.
Så kanske det är.
Men då måste man komma ihåg hur det var för 20 år sedan.
Vilken kritik fick ”Sunes Sommar”?
Eftersom den blivit så populär så borde den väl mest fått fyror och femmor i betyg från recensenterna?
Nä.
Det var ju inte riktigt så.
Den fick mest tvåor och treor i betyg.
Nån etta och någon fyra.
Och vad har den nya filmen fått för betyg?
Mest tvåor och treor.
Och så någon etta och några fyror.
Därmed inte sagt att den nya är precis lika bra som den gamla!
Det vet vi ju inte ännu!
När vi gjorde ”Sunes Jul” så fick vi laborera och testa olika saker både med manus och vid inspelningen.
En julkalender är cirka 6 timmar dramatiserad TV.
Sex timmar att leka, testa och laborera.
Så med den inskolningen så var det betydligt enklare för oss och regissören Stephan Apelgren och skådespelarna att skapa ”Sunes Sommar”.
Den här gången har vi inte sex timmar TV på oss att sätta karaktärer och lekfullhet.
Vi fick göra allt detta, så långt vi kunde, i manuset.
Vår ambition är att denna gång göra tre stycken filmer om Sune och hans familj.
Den första är tänkt att sätta de nya skådespelarna i rollerna som familjen Andersson.
De två nästkommande behöver inte lika lång etablering av karaktärerna.
Anders och jag har skrivit manus till filmerna ”Sunes Jul”, ”Sunes Sommar” (tillsammans med Stephan Apelgren) och ”Sune i Grekland” (tillsammans med regissören Hannes Holm).
Vi har även skrivit mer än 30 böcker om Sune.
Vi började för snart 30 år sedan.
Ibland blir filmer inte som vi själva hade önskat att de blev.
Ett exempel som vi inte är lika nöjda med är filmerna om ”Håkan Bråkan”.
Det saknades något av vår berättelse, för att vi ska känna oss riktigt nöjda med den.
Men den här gången är det mer som vår bokfigur Sune.
Känslan finns där.
Vi anser att det är en bra historia och bra skådespel och bra regi, klippning och slutresultat.
Trots att vissa kritiker tycker något helt annat.
Ett exempel är SVT:s proffstyckare, som sågade filmen totalt.
En 59-årig man utan egna barn, ska tycka till om en familjefilm.
Jag vet inte...
Det känns lite som om han fick fel film att recensera?
Eller den kritiker på Aftonbladet som recenserade ”Sunes sommar” och som tyckte att den var riktigt, riktigt dålig!
20 år senare sätter samma tidning samma recensent på att skriva om Sune.
Är inte det lite...dumt?
Man kunde ju räkna ut med den där bakdelen på kroppen att han skulle ge dåligt betyg även denna gång.
”Sune i Grekland” fick en tvåa.
”Sunes Sommar” fick en tvåa...
Men mest illa tycker jag om de recensenter som vill ”förhindra” barn att gå och se filmen.
De recensenter som på fullt allvar vill att föräldrar ska hindra sina barn att gå och se filmen.
Är inte fascismen omodern?
Det är precis lika korkat som att försöka tvinga iväg barn som INTE vill se filmen till biografen för att se ”Sune i Grekland”.
Vill man se en kul film och få sig några skratt.
Se ”Sune i Grekland - All inclusive”.
Är man inte intresserad av det.
Se den inte.
Det är inte så mycket krångligare än så.
torsdag 13 december 2012
Julia sjunger Luciasången
Här är ett litet videoklipp från i somras.
Under inspelningen av den nya Sunefilmen "Sune i Grekland- All inclusive".
Julia Dufvenius spelar "Ego-Sabina" som är en gammal klasskompis till mamma Karin.
"Ego-Sabina" gör sitt bästa för att leva upp till sitt smeknamn...
Under inspelningen av den nya Sunefilmen "Sune i Grekland- All inclusive".
Julia Dufvenius spelar "Ego-Sabina" som är en gammal klasskompis till mamma Karin.
"Ego-Sabina" gör sitt bästa för att leva upp till sitt smeknamn...
måndag 5 november 2012
Föreläsning i Hudiksvall
Förra veckan var jag och föreläste i Hudiksvall.
Här finns en artikel om den föreläsningen.
Fotograf: Bonny Sjöblom.
Det är alltid kul att föreläsa för olika åldrar.
Jag och Anders har varit ute och pratat för barn och ungdomar i alla våra verksamma år.
I dag var vi och pratade för barnen på Stråningstorps skolan i Karlskoga.
Det var den skolan som Anders jobbade på när han först började hitta på Sune.
Den skolan beskrivs i de första böckerna om Sune.
I kväll ska jag åka till Stockholm och kika på den senaste klippningen av den kommande Sunefilmen "Sune i Grekland - All inclusive".
Och på onsdag ska jag föreläsa i Kista.
Nästa vecka är det föreläsning i Vansbro(måndag den 12:e) , författarbesök i Bollnäs (tisdag den 13:e) och i Vansbro (onsdag den 14:e) och på lördagen den 17:e har jag en föreläsning i Örebro.
Här finns en artikel om den föreläsningen.
Fotograf: Bonny Sjöblom.
Det är alltid kul att föreläsa för olika åldrar.
Jag och Anders har varit ute och pratat för barn och ungdomar i alla våra verksamma år.
I dag var vi och pratade för barnen på Stråningstorps skolan i Karlskoga.
Det var den skolan som Anders jobbade på när han först började hitta på Sune.
Den skolan beskrivs i de första böckerna om Sune.
I kväll ska jag åka till Stockholm och kika på den senaste klippningen av den kommande Sunefilmen "Sune i Grekland - All inclusive".
Och på onsdag ska jag föreläsa i Kista.
Nästa vecka är det föreläsning i Vansbro(måndag den 12:e) , författarbesök i Bollnäs (tisdag den 13:e) och i Vansbro (onsdag den 14:e) och på lördagen den 17:e har jag en föreläsning i Örebro.
lördag 27 oktober 2012
Allt är okej!
Om ni någon gång skulle tvivla, så är det bara att klicka på knappen.
Sen blir allt okej!
KLICKA HÄR!
I dag är det lördag.
En bra dag.
Den är i alla fall helt okej!
För jag tryckte på knappen.
Och så lite lördagsmusik!
Och ett av mina favoritklipp från en favoritfilm:
Sen blir allt okej!
KLICKA HÄR!
I dag är det lördag.
En bra dag.
Den är i alla fall helt okej!
För jag tryckte på knappen.
Och så lite lördagsmusik!
Och ett av mina favoritklipp från en favoritfilm:
fredag 26 oktober 2012
Släkten är värst
Ibland funderar jag på om man ärver sina förfäders kvalitéer.
I och för sig så finns det ingen mer i min familj som håller på med det jag gör.
Eftersom jag är yngsta barnet av sex syskon, så kanske jag helt enkelt började med skapande för att ingen annan hade gjort det innan mig.
Då kunde i alla fall ingen komma och säga att det redan var gjort!
Längre tillbaka kan man kanske spåra min kreativa ådra.
Min mormors far hette Gustav Andersson Vräk och var en ilsken, sur gubbe.
Hans mamma kallades Vräk-Sara Collin och var stark som en oxe.
Hon brukade bära ved till gubbarna i bruket i Degerfors.
Och hennes far hette Sven Persson Collin.
I kyrkböckerna stod det att han var "Tjuv" till yrket.
Han lyckades tydligen med konststycket att misslyckas stjäla kyrksilvret...
Bra jobbat, kära släkting!
Så nog har jag har att brås på mycket fint folk!
En annan av mina släktingar långt bak i tiden hade som yrke "Idiot?"
Det uppmärksammade jag när jag mönstrade till det militära och hävdade att jag hade sinnessjukdom i släkten...
Men jag slapp ändå inte tjänstgöring.
10 månader på A9 i Kristinehamn.
Som alla kan se på bilden här så utmärkte jag mig inte särskilt mycket...
Nu är det fredag.
Såååå skönt!
Hoppas att ni alla får en underbar helg.
I och för sig så finns det ingen mer i min familj som håller på med det jag gör.
Eftersom jag är yngsta barnet av sex syskon, så kanske jag helt enkelt började med skapande för att ingen annan hade gjort det innan mig.
Då kunde i alla fall ingen komma och säga att det redan var gjort!
Längre tillbaka kan man kanske spåra min kreativa ådra.
Min mormors far hette Gustav Andersson Vräk och var en ilsken, sur gubbe.
Hans mamma kallades Vräk-Sara Collin och var stark som en oxe.
Hon brukade bära ved till gubbarna i bruket i Degerfors.
Och hennes far hette Sven Persson Collin.
I kyrkböckerna stod det att han var "Tjuv" till yrket.
Han lyckades tydligen med konststycket att misslyckas stjäla kyrksilvret...
Bra jobbat, kära släkting!
Så nog har jag har att brås på mycket fint folk!
En annan av mina släktingar långt bak i tiden hade som yrke "Idiot?"
Det uppmärksammade jag när jag mönstrade till det militära och hävdade att jag hade sinnessjukdom i släkten...
Men jag slapp ändå inte tjänstgöring.
10 månader på A9 i Kristinehamn.
Som alla kan se på bilden här så utmärkte jag mig inte särskilt mycket...
Nu är det fredag.
Såååå skönt!
Hoppas att ni alla får en underbar helg.
onsdag 24 oktober 2012
15 sätt att förbli olycklig.
Det finns 15 enkla knep som kan få dig att för alltid tycka att livet är skit.
Annars kan man ju alltid göra tvärtom och få ett helt annat resultat.
1. Förvänta dig att andra ska göra dig lycklig
2. Skyll din olycka på andra
3. Använd "om bara" så ofta du kan när det gäller tid, pengar och vänner.
4. Jämför det du har med andra.
5. Var alltid allvarlig.
6. Försök alltid göra alla andra till lags.
7. Säg aldrig nej till någonting.
8. Hjälp andra, men låt ingen få hjälpa dig.
9. Betrakta dina egna behov som oviktiga.
10. Om någon ger dig en komplimang, avfärda den genast.
11. Om någon kritiserar dig, förstora det.
12. Behåll alla känslor på insidan.
13. Förändras aldrig.
14. Var aldrig nöjd med något annat än absolut perfektion.
15. Tillbringa alla din tid i det förflutna eller i framtiden.
Lycka till!
Annars kan man ju alltid göra tvärtom och få ett helt annat resultat.
1. Förvänta dig att andra ska göra dig lycklig
2. Skyll din olycka på andra
3. Använd "om bara" så ofta du kan när det gäller tid, pengar och vänner.
4. Jämför det du har med andra.
5. Var alltid allvarlig.
6. Försök alltid göra alla andra till lags.
7. Säg aldrig nej till någonting.
8. Hjälp andra, men låt ingen få hjälpa dig.
9. Betrakta dina egna behov som oviktiga.
10. Om någon ger dig en komplimang, avfärda den genast.
11. Om någon kritiserar dig, förstora det.
12. Behåll alla känslor på insidan.
13. Förändras aldrig.
14. Var aldrig nöjd med något annat än absolut perfektion.
15. Tillbringa alla din tid i det förflutna eller i framtiden.
Lycka till!
torsdag 4 oktober 2012
Sune i Grekland - All inclusive
Så här ser den ut, vår nya trailer till filmen "Sune i Grekland - All inclusive" som har premiär på juldagen i år.
Eftersom jag har sett hela filmen klippt så kan jag säga att trailern ganska bra talar om hur pass rolig filmen är. Även om filmen är ÄNNU roligare!
Jag vet att många har reaktioner på att det är "fel" pappa Rudolf och så vidare.
Men läs gärna mitt tidigare inlägg i den frågan.
Det är inte så att minnet falnar av den gamla filmatiseringen, på grund av den här nya!
Den gamla är fortfarande precis lika bra!
Och den nya är OCKSÅ bra!
Jag kan garantera det!
Jag känner mig så stolt över den här filmen.
Och just nu sitter vi och funderar på handlingen i film 2.
Vårt mål är naturligtvis att den ska bli ännu bättre!
Om ni läser kommentarerna på mitt förra inlägg om filmen så kan ni även läsa den "gamla regissören" Stephan Apelgren, som skriver om den nya filmen.
Nåväl.
Kika på trailern.
Hoppas ni kommer gilla den!
Tjing!
Eftersom jag har sett hela filmen klippt så kan jag säga att trailern ganska bra talar om hur pass rolig filmen är. Även om filmen är ÄNNU roligare!
Jag vet att många har reaktioner på att det är "fel" pappa Rudolf och så vidare.
Men läs gärna mitt tidigare inlägg i den frågan.
Det är inte så att minnet falnar av den gamla filmatiseringen, på grund av den här nya!
Den gamla är fortfarande precis lika bra!
Och den nya är OCKSÅ bra!
Jag kan garantera det!
Jag känner mig så stolt över den här filmen.
Och just nu sitter vi och funderar på handlingen i film 2.
Vårt mål är naturligtvis att den ska bli ännu bättre!
Om ni läser kommentarerna på mitt förra inlägg om filmen så kan ni även läsa den "gamla regissören" Stephan Apelgren, som skriver om den nya filmen.
Nåväl.
Kika på trailern.
Hoppas ni kommer gilla den!
Tjing!
tisdag 2 oktober 2012
Mitt sista ord i "genusdebatten" den här gången
Vet inte vilka som har tagit del av recensenten Nina Ruthströms kritik mot mig och Anders, som författare - och som människor.
Nu hävdar hon plötsligt att hon inte alls har kritiserat oss som människor.
Jag citerar därför:
"Uppenbarligen har författarna inga svårigheter att se att svenskar kan ha olika hudfärg. Om vi ger dem 20 år till kanske de också kan acceptera att kvinnor är vanliga människor"
Detta citat fick mina två döttrar att reagera starkt.
De tycker att Nina därmed går för långt i sin kritik.
Enligt mig så räcker det med det citatet för att visa att personen som skrivit har något personligt agg, som lyser genom hennes text.
Det blir personangrepp - och därmed slutar jag respektera hennes åsikt.
Jag tycker att debatten är intressant.
Precis som Johan Unenge skriver i sitt debattsvar:
"Utan konflikter försvinner den viktigaste drivkraften i allt drama. Det visste redan grekerna. Och försvinner spänningen som olikheter skapar blir det nog ännu svårare än det redan är att locka unga till böckernas värld. För man ska inte vara alldeles säker att barn är beredda att vänta tills de blir vuxna innan de får läsa böcker som utmanar och litar till deras intellekt."
Jag diskuterar gärna om en recensents ansvar.
Var går gränsen för vad som är okej att recensera?
En bok?
Eller en person som står bakom verket?
Och jag diskuterar mer än gärna vad som ska anses vara "en god bok".
Är det den boken som är språkligt briljant, och som vinner erkännande för sitt sätt att modernisera litteraturen? Eller är det den pedagogiska boken som berättar om den perfekta världen, som den borde se ut, och hur vi bör vara mot varandra? Eller är det den bok som får människor att vilja läsa mer? Den bok som vidgar ett läsintresse och som banar väg för att ta del av det språk som är en förutsättning för vår kultur?
En sådan debatt tycker jag är intressant och angelägen!
Nina Ruthströms "recension" publicerades på en liten webbsida, som snabbt spreds via sociala medier. Det fanns då en möjlighet att kommentera hennes inlägg.
Anders skrev bland annat en kommentar.
Många tyckte att Ninas inlägg var helt felaktig.
Det ledde till att webbsidans ägare skickade ett mail till Anders och bad oss skriva en replik.
I det mailet föreslog han bland annat att vi inte skulle skriva personangrepp, som hade varit fallet i en del av kommentarerna på Ninas inlägg.
För vår del är detta inget problem.
Men tydligen ansåg inte webbsidans ägare att detta gällde skribenten Nina.
Hon fick så klart skriva personangrepp i sitt inlägg.
När vi skrev vår replik, så ville sedan webbsidans ägare censurera den del där vi beskriver webbsidans agerande.
På fullt allvar ville man ta bort den del som var mindre smickrande för dem själva.
Jag trodde sånt hörde till det forna Sovjetunionen.
Kort därefter så togs alla kommentarer bort från Ninas inlägg och från vårt svar.
Med andra ord så ansåg webbsidans ägare ännu en gång att censur kanske inte är en så dum idé, trots allt.
Tyvärr så var denna soppa inte slut i och med det.
Nina fick möjlighet att ytterligare en gång ösa sitt förakt över mitt och Anders författarskap i en så kallad "slutreplik".
Plötsligt ansåg webbsidans ägare att det var okej att kommentera igen.
I sin slutreplik skrev Nina bland annat:
"I flera kommentarer har det dragits paralleller till Astrid Lindgren och hennes fantastiska böcker. Hon trotsade också det gängsle kulturklimatet, men skillnaden är enrom (jo, hon stavade det så - Sörens anmärkning). Hon gjorde det med en kärlek och respekt för barnen, hon värnade om deras individualitet, såg dem som kompetenta varelser med samma värde som vuxna. Senare förbjöds barnaga, Astrid var före sin tid. Problemet nu är att Anders, Sören och Egmont förlag ligger efter utvecklingen. De bidrar till att upprätthålla socialt konstruerade könsskillnader, och deras trots blir då bara unket och förlegat."
På sätt och vis blir hennes inlägg mer humoristiskt än dumt.
"kärlek och respekt för barnen".
Om man frågar runt på alla skolor och bibliotek i landet, så tror jag att den övervägande delen skulle svara att vi i våra böcker skriver med just kärlek och respekt för barnen.
Dock inte för alla "genusfixerade" vuxna, som Nina själv beskriver sig.
Just det "fixerade" kommer ju till tals i hennes kritik.
Att "värna om barns individualitet" är ju rent hysteriskt lustigt att Nina skriver om.
Är det inte just detta som hon vill att vi ska sluta med?
Att vi inte ska låta Håkan Bråkans individualitet vara precis så som den är?
Vi ska inte beskriva världen från hans perspektiv, utan så som Nina tycker att den bör se ut.
Håkan Bråkans karaktär är att han är rädd för tjejer.
Vore det inte mer hyckleri om vi skrev om hur Håkan Bråkan "borde" vara?
Vore inte det att inte värna om barns individualitet?
Personligen så är den här debatten avslutad nu, för min del.
Jag kan inte se någon öppning till att debattera med någon som tydligen har avlat ett personligt hat mot mig och Anders.
Jag vill inte debattera med någon som kritiserar saker hon inte har en jävla aning om.
Hur min syn på kvinnor är.
Hur "unken"min smak är.
Jag vill inte hamna i en sandlådenivå, när det handlar om en sådan intressant och angelägen debatt som att se alla människor som jämlika varelser, oavsett kön, sexuell läggning eller etnisk bakgrund.
Nu hävdar hon plötsligt att hon inte alls har kritiserat oss som människor.
Jag citerar därför:
"Uppenbarligen har författarna inga svårigheter att se att svenskar kan ha olika hudfärg. Om vi ger dem 20 år till kanske de också kan acceptera att kvinnor är vanliga människor"
Detta citat fick mina två döttrar att reagera starkt.
De tycker att Nina därmed går för långt i sin kritik.
Enligt mig så räcker det med det citatet för att visa att personen som skrivit har något personligt agg, som lyser genom hennes text.
Det blir personangrepp - och därmed slutar jag respektera hennes åsikt.
Jag tycker att debatten är intressant.
Precis som Johan Unenge skriver i sitt debattsvar:
"Utan konflikter försvinner den viktigaste drivkraften i allt drama. Det visste redan grekerna. Och försvinner spänningen som olikheter skapar blir det nog ännu svårare än det redan är att locka unga till böckernas värld. För man ska inte vara alldeles säker att barn är beredda att vänta tills de blir vuxna innan de får läsa böcker som utmanar och litar till deras intellekt."
Jag diskuterar gärna om en recensents ansvar.
Var går gränsen för vad som är okej att recensera?
En bok?
Eller en person som står bakom verket?
Och jag diskuterar mer än gärna vad som ska anses vara "en god bok".
Är det den boken som är språkligt briljant, och som vinner erkännande för sitt sätt att modernisera litteraturen? Eller är det den pedagogiska boken som berättar om den perfekta världen, som den borde se ut, och hur vi bör vara mot varandra? Eller är det den bok som får människor att vilja läsa mer? Den bok som vidgar ett läsintresse och som banar väg för att ta del av det språk som är en förutsättning för vår kultur?
En sådan debatt tycker jag är intressant och angelägen!
Nina Ruthströms "recension" publicerades på en liten webbsida, som snabbt spreds via sociala medier. Det fanns då en möjlighet att kommentera hennes inlägg.
Anders skrev bland annat en kommentar.
Många tyckte att Ninas inlägg var helt felaktig.
Det ledde till att webbsidans ägare skickade ett mail till Anders och bad oss skriva en replik.
I det mailet föreslog han bland annat att vi inte skulle skriva personangrepp, som hade varit fallet i en del av kommentarerna på Ninas inlägg.
För vår del är detta inget problem.
Men tydligen ansåg inte webbsidans ägare att detta gällde skribenten Nina.
Hon fick så klart skriva personangrepp i sitt inlägg.
När vi skrev vår replik, så ville sedan webbsidans ägare censurera den del där vi beskriver webbsidans agerande.
På fullt allvar ville man ta bort den del som var mindre smickrande för dem själva.
Jag trodde sånt hörde till det forna Sovjetunionen.
Kort därefter så togs alla kommentarer bort från Ninas inlägg och från vårt svar.
Med andra ord så ansåg webbsidans ägare ännu en gång att censur kanske inte är en så dum idé, trots allt.
Tyvärr så var denna soppa inte slut i och med det.
Nina fick möjlighet att ytterligare en gång ösa sitt förakt över mitt och Anders författarskap i en så kallad "slutreplik".
Plötsligt ansåg webbsidans ägare att det var okej att kommentera igen.
I sin slutreplik skrev Nina bland annat:
"I flera kommentarer har det dragits paralleller till Astrid Lindgren och hennes fantastiska böcker. Hon trotsade också det gängsle kulturklimatet, men skillnaden är enrom (jo, hon stavade det så - Sörens anmärkning). Hon gjorde det med en kärlek och respekt för barnen, hon värnade om deras individualitet, såg dem som kompetenta varelser med samma värde som vuxna. Senare förbjöds barnaga, Astrid var före sin tid. Problemet nu är att Anders, Sören och Egmont förlag ligger efter utvecklingen. De bidrar till att upprätthålla socialt konstruerade könsskillnader, och deras trots blir då bara unket och förlegat."
På sätt och vis blir hennes inlägg mer humoristiskt än dumt.
"kärlek och respekt för barnen".
Om man frågar runt på alla skolor och bibliotek i landet, så tror jag att den övervägande delen skulle svara att vi i våra böcker skriver med just kärlek och respekt för barnen.
Dock inte för alla "genusfixerade" vuxna, som Nina själv beskriver sig.
Just det "fixerade" kommer ju till tals i hennes kritik.
Att "värna om barns individualitet" är ju rent hysteriskt lustigt att Nina skriver om.
Är det inte just detta som hon vill att vi ska sluta med?
Att vi inte ska låta Håkan Bråkans individualitet vara precis så som den är?
Vi ska inte beskriva världen från hans perspektiv, utan så som Nina tycker att den bör se ut.
Håkan Bråkans karaktär är att han är rädd för tjejer.
Vore det inte mer hyckleri om vi skrev om hur Håkan Bråkan "borde" vara?
Vore inte det att inte värna om barns individualitet?
Personligen så är den här debatten avslutad nu, för min del.
Jag kan inte se någon öppning till att debattera med någon som tydligen har avlat ett personligt hat mot mig och Anders.
Jag vill inte debattera med någon som kritiserar saker hon inte har en jävla aning om.
Hur min syn på kvinnor är.
Hur "unken"min smak är.
Jag vill inte hamna i en sandlådenivå, när det handlar om en sådan intressant och angelägen debatt som att se alla människor som jämlika varelser, oavsett kön, sexuell läggning eller etnisk bakgrund.
måndag 1 oktober 2012
Författarstatistik 2011
I dag kom ett mail angående den förestående utbetalningen av författarpengar.
Den baseras på statistik från bibliotekens utlåning.
Jag och Anders har sedan början av nittiotalet legat i topp på den listan.
I år ligger vi på femte respektive sjätte plats på utlåningslistan.
Om man läser föregående inlägg, så förstår vi att chefen på Barnboksinstitutet Jan Hansson måste tycka att detta är synnerligen enerverande.
Han vill ju uppmuntra biblioteken att gradvis sortera bort våra böcker från biblioteken.
Jan Hansson tycks vilja att barns läsande ska minska helt enkelt.
Det går inte att tolka det på annat sätt.
För om våra böcker lånas ut så mycket år från år, så bör det väl vara ett tecken på att barn VILL läsa böckerna?
Det kan väl inte vara så att Jan Hansson tror att alla dessa läsande barn är utsatta för ett gigantiskt grupptryck?
Jag måste återigen hävda att en chef för barnboksinstitutet bör vara angelägen att öka barns läsande. Inte att hindra det, genom att uppmuntra att plocka bort böcker som barn vill läsa från biblioteken.
Den baseras på statistik från bibliotekens utlåning.
Jag och Anders har sedan början av nittiotalet legat i topp på den listan.
I år ligger vi på femte respektive sjätte plats på utlåningslistan.
Om man läser föregående inlägg, så förstår vi att chefen på Barnboksinstitutet Jan Hansson måste tycka att detta är synnerligen enerverande.
Han vill ju uppmuntra biblioteken att gradvis sortera bort våra böcker från biblioteken.
Jan Hansson tycks vilja att barns läsande ska minska helt enkelt.
Det går inte att tolka det på annat sätt.
För om våra böcker lånas ut så mycket år från år, så bör det väl vara ett tecken på att barn VILL läsa böckerna?
Det kan väl inte vara så att Jan Hansson tror att alla dessa läsande barn är utsatta för ett gigantiskt grupptryck?
Jag måste återigen hävda att en chef för barnboksinstitutet bör vara angelägen att öka barns läsande. Inte att hindra det, genom att uppmuntra att plocka bort böcker som barn vill läsa från biblioteken.
Sune och Bert indragna i ”Tintingate”.
Det har svallat upp enorma reaktioner hos det svenska folket över den dåligt genomtänkta
planen att plocka bort Tintinböcker från Kulturhusets barnboksbibliotek.
Vi följde den livliga debatten på Twitter, och kände själva att tanken på litterär censur är
både skrämmande och rejält bakåtsträvande. Då vi arbetat som författare i 29 år
reagerade vi med emfas över detta försök från statligt håll att reglera och begränsa det fria
ordet. Som verksamma inom kultur och kreativ verksamhet får vi allergiska reaktioner av
all form av styrning, politiska pekfingrar och kulturell feghet.
Nu gjorde Kulturhuset en rejäl pudel, på gränsen till en kennel och Tintin får återvända till
Kulturhusets barnavdelning. Debatten har dock inte avtagit efter detta försök till censur.
Som en del i denna debatt så lanserade TT Spektra en artikel där flera olika
kulturpersoner fick uttala sig om den så kallade ”Tintingate”.
Vi blev mycket förvånade och förbannade när vi läste chefen på barnboksinstitutets
uttalande.
Jan Hansson, chefen för barnboksinstitutet, uttalar sig angående den absurda situationen
att vilja plocka bort Tintin från kulturhusets bibliotek och visar en minst lika förvriden syn på
vad barn ska få läsa som så kallad ”god litteratur”.
Han menar att våra böcker om Sune och Bert har en ”förfärlig människosyn”.
Vilka böcker han baserar detta uttalande på, nämner han dock inte.
Vilken av våra över 50 publicerade titlar av ovan nämnda gossar, är det han syftar på, som
visar på denna ”förfärliga människosyn”? Vilka händelser befäster uttalandet om denna?
Är det måhända att Sune vägrar slåss, att Bert är kär i Shirin, att Sunes mamma Karin har
en kollega Erika som har en fru, att Sunes bästa kompis heter Salim, att mamma Karin
tjänar mer än pappa Rudolf, att pappan i Storasyster och Lillebror är hemma med sina
barn när mamman arbetar, att Zeina i Zeina & Nalle-böckerna känner sig underbar och
säker med sitt svenska och libanesiska ursprung eller någon av den mångfald av
människor som vi beskriver i böckerna om ”Galna Gatan”, med bland annat invandrare,
barn till alkoholister och funktionshindrade eller helt enkelt att ALLA våra karaktärer
förespråkar ickevåld, tolerans för alla och kärlek?
Eller kan det vara så att Jan Hansson har läst alla våra 130 böcker och likt en förslagen
konspirationsteoretiker hittat dolda homofoba, rasistiska och kvinnoförnedrande budskap?
Grattis i så fall!
Jan Hanssons generaliserade åsikter om oss gränsar till infantilt tänkande. I våra böcker
försöker vi alltid göra plats för olika typer av människor. Det finns tjejtjusare och killtjusare
av båda könen, mobbare, mjukisar, funktionshindrade, homo, hetero och bisexuella och
människor av olika etniskt ursprung och religiös tillhörighet.
Vi sätter ingen särskild prestige i det. Vi försöker beskriva den värld vi lever i. Där
människor är som människor är. Inte som vissa kritiker skulle önska att de var.
Jan Hansson menar att vi gör oss lustiga på andra människors bekostnad och att vi
skrattar åt svaga människor.
Detta uttalande är inget annat än ett vidrigt påhopp, som saknar verklighetsförankring.
Då vi båda dessutom är pappor till var sitt barn med funktionshinder är denna åsikt rent av
äcklig.
Om inte uttrycket kändes så medialt slitet, så skulle vi säga att Jan Hansson har kränkt
oss.
Men det kanske mest allvarliga i hans uttalande är att han på samma sätt som Behrang
Miri på kulturhuset vill censurera barns läsande, genom att ”välja bort böckerna när man
har en begränsad budget, för att istället satsa på god litteratur”.
Är inte det precis den typen av censur som ”Tintingate” handlar om?
Varför ska besserwissertyper som Jan Hansson välja vad som är tillräckligt ”god litteratur”
för våra barn?
Och är det inte då ännu mer allvarligt att denna litteraturfascist sitter som chef för
barnboksinstitutet och därmed ska främja barns läsande i alla åldrar?
Visar inte hans totala avsaknad av ödmjukhet att han är fel person på jobbet?
Är det inte underligt att det är precis den typen av litterär censur som minskar mångfald av
kultur i vårt samhälle?
Ett tips till Jan Hansson.
Gå ut i verkligheten och fråga de miljoner barn, ungdomar och vuxna som i snart 30 år,
som med glädje läst och läser våra böcker och be dem ta fram exempel på berättelsernas
”förfärliga människosyn”. Eller varför inte be någon av de hundratusentals lässvaga, som
genom Sune och Bert, fått en inkörsport in i litteraturen, att läsa ett stycke för dig, där vi
som författare låter våra karaktärer skratta åt svaga personer.
Jan Hanssons attityd till oss och våra kulturella gärningar är inte bara ohederligt och
vulgärt. Det är också fenomenalt sovjetiskt.
Skämmas borde han!
/Sören Olsson och Anders Jacobsson
onsdag 19 september 2012
Trollkontroll
1990 gjorde vi en TV-serie för SVT Örebro, som hette "Trollkontroll".
Det var 8 stycken avsnitt som handlade om tre stycken Änglatroll som bodde på en avlägsen stjärna, som var skyddsänglar till sina tre motsvarigheter nere på planeten Jorden.
Det var Lelleson, Pelleson och Kelleson som styrde sina människor Lelle, Pelle och Kelle.
Här är hela serien, och några små snuttar från avsnitten.
I varje avsnitt hade vi en musikvideo, som vi själva stod bakom.
Vi kallade oss för Hemliga Byrån.
Ja, inte var det vackert...men nostalgi är ju sällan det!
Håret...
Kläderna...
Ja, jösses.
Det var 8 stycken avsnitt som handlade om tre stycken Änglatroll som bodde på en avlägsen stjärna, som var skyddsänglar till sina tre motsvarigheter nere på planeten Jorden.
Det var Lelleson, Pelleson och Kelleson som styrde sina människor Lelle, Pelle och Kelle.
Här är hela serien, och några små snuttar från avsnitten.
I varje avsnitt hade vi en musikvideo, som vi själva stod bakom.
Vi kallade oss för Hemliga Byrån.
Ja, inte var det vackert...men nostalgi är ju sällan det!
Håret...
Kläderna...
Ja, jösses.
Snart är det bokmässa igen!
Snart är det dags för bokmässa i Göteborg igen.
Det är 27:e året i rad som jag och Anders är där och signerar och berättar om våra böcker och träffar läsare.
Egentligen så är det inte klokt att vi har varit med i ALLA år sedan starten 1985.
Faktum är att det inte är många som har varit det.
I år pratar vi på barnens torg under lördagen om "Bert 25 år".
För det var nämligen exakt 25 år sedan som den första Bertboken kom ut, "Berts Dagbok".
Jag hittade en video från när vi var på bokmässan det året.
Vi hade då inga signeringar med Berts dagbok, utan endast för Suneböckerna.
1987 kom vi ut med den tredje Suneboken, "Självklart, Sune".
Samma helg så hade vi säsongsavslutning på vår folkparksturne med Hemliga Byrån.
Sista spelningen var på Liseberg, så det sammanföll ju alldeles perfekt med bokmässan i Göteborg!
I dag är det förhandsvisning av Sunefilmen, "Sune i Grekland- All inclusive", för en liten klick människor i Stockholm.
Jag hade tänkt åka dit och sitta längst bak i lokalen och studera reaktionerna hos publiken.
Men tiden räcker inte till!
Jag har däremot sett två versioner av filmen.
Den ena var 40 minuter för lång.
Så den var behövde ju trimmas ner ordentligt!
Den andra versionen var nertrimmad till att vara cirka 7 minuter för lång.
Men även den kommer trimmas ytterligare.
Efter att ha sett filmen i sin helhet så känner jag att jag är ÖVERTYGAD om att den kommer fungera superbra!
Det blir SÅÅÅ bra!
Skrattgaranti och Sunegaranti utlovas!
----
I måndags var jag och föreläste i Vagnhärad om "Prins Annorlunda".
Det var väldigt kul!
Nu på fredag är det dags igen.
Då ska jag till Falkenberg och föreläsa för särskolepedagoger.
Men nästa vecka är det dags.
Bokmässan i Göteborg.
Oftast kan ni hitta oss i Egmonts monter: B08:42
Kom dit och få en signerad bok eller bara prata en stund, om ni ändå är mässan.
Det är alltid lika kul att möta våra läsare!
Trevlig onsdag!
Det är 27:e året i rad som jag och Anders är där och signerar och berättar om våra böcker och träffar läsare.
Egentligen så är det inte klokt att vi har varit med i ALLA år sedan starten 1985.
Faktum är att det inte är många som har varit det.
I år pratar vi på barnens torg under lördagen om "Bert 25 år".
För det var nämligen exakt 25 år sedan som den första Bertboken kom ut, "Berts Dagbok".
Jag hittade en video från när vi var på bokmässan det året.
Vi hade då inga signeringar med Berts dagbok, utan endast för Suneböckerna.
1987 kom vi ut med den tredje Suneboken, "Självklart, Sune".
Samma helg så hade vi säsongsavslutning på vår folkparksturne med Hemliga Byrån.
Sista spelningen var på Liseberg, så det sammanföll ju alldeles perfekt med bokmässan i Göteborg!
I dag är det förhandsvisning av Sunefilmen, "Sune i Grekland- All inclusive", för en liten klick människor i Stockholm.
Jag hade tänkt åka dit och sitta längst bak i lokalen och studera reaktionerna hos publiken.
Men tiden räcker inte till!
Jag har däremot sett två versioner av filmen.
Den ena var 40 minuter för lång.
Så den var behövde ju trimmas ner ordentligt!
Den andra versionen var nertrimmad till att vara cirka 7 minuter för lång.
Men även den kommer trimmas ytterligare.
Efter att ha sett filmen i sin helhet så känner jag att jag är ÖVERTYGAD om att den kommer fungera superbra!
Det blir SÅÅÅ bra!
Skrattgaranti och Sunegaranti utlovas!
----
I måndags var jag och föreläste i Vagnhärad om "Prins Annorlunda".
Det var väldigt kul!
Nu på fredag är det dags igen.
Då ska jag till Falkenberg och föreläsa för särskolepedagoger.
Men nästa vecka är det dags.
Bokmässan i Göteborg.
Oftast kan ni hitta oss i Egmonts monter: B08:42
Kom dit och få en signerad bok eller bara prata en stund, om ni ändå är mässan.
Det är alltid lika kul att möta våra läsare!
Trevlig onsdag!
söndag 26 augusti 2012
En man som kan alla Britney Spears sånger.
Okej.
Jag hade inget att göra.
Får väl skylla på det?
Och då spelade jag in en liten film med en app - som heter Funny Mirrors HD.
Sen improviserade jag lite från min något sjuka hjärna.
Så här blev det:
Det är okej.
Man får tycka att jag är sjuk i skallen.
Sitter i min skrivarlya i Jädraås och skriver som en galning.
När jag inte spelar in sjuka filmer, förstås.
I morgon ska jag eventuellt åka ner till Stockholm, för att se den första grovklippningen av Sunefilmen.
Men tyvärr så tror jag inte att jag hinner.
Men saker kan ju ändras under kvällen/natten.
Jag fortsätter jobba på.
Tjing!
Jag hade inget att göra.
Får väl skylla på det?
Och då spelade jag in en liten film med en app - som heter Funny Mirrors HD.
Sen improviserade jag lite från min något sjuka hjärna.
Så här blev det:
Det är okej.
Man får tycka att jag är sjuk i skallen.
Sitter i min skrivarlya i Jädraås och skriver som en galning.
När jag inte spelar in sjuka filmer, förstås.
I morgon ska jag eventuellt åka ner till Stockholm, för att se den första grovklippningen av Sunefilmen.
Men tyvärr så tror jag inte att jag hinner.
Men saker kan ju ändras under kvällen/natten.
Jag fortsätter jobba på.
Tjing!
lördag 18 augusti 2012
Dagens reflektion
I veckan som nu har passerat så kom tidningen Föräldrakraft ut.
Jag är krönikör i den tidningen och brukar skriva om olika saker som jag för tillfället funderar lite extra mycket på.
Den här gången skrev jag krönikan tillsammans med min hustru, Yvonne.
Den handlar om svårigheten att få någon form av hjälp från myndigheter.
För det första är det svårt att inse att man behöver hjälp.
Därefter är det svårt att be om hjälp.
Och när man inser att man ändå måste be om det, så finns ingen hjälp att få.
En hjälp som man helst av allt skulle slippa be om.
Ingen människa vill ha ett behov av hjälp.
De flesta människor vill kunna klara allt själva.
Därför är det så sorgligt att när man till slut kapitulerar inför en smärtsam situation, då står myndigheterna där och visar kalla handen.
Jag önskar att det vore endast vi som hade den här situationen.
Tyvärr så är det inte så.
Det är många föräldrar till funktionshindrade människor i detta land som krigar och åter krigar för de mest självklara sakerna i tillvaron.
Det är inte klokt någonstans!
Här kan du läsa hela vår krönika.
Jag undrar ibland hur länge kroppen och själen orkar denna ständiga kamp.
Det finns inget enkelt svar på den frågan.
Men utan den ovillkorliga kärlek man får från sina annorlunda prinsar och prinsessor så skulle man troligen gått under för länge sedan.
Jag är krönikör i den tidningen och brukar skriva om olika saker som jag för tillfället funderar lite extra mycket på.
Den här gången skrev jag krönikan tillsammans med min hustru, Yvonne.
Den handlar om svårigheten att få någon form av hjälp från myndigheter.
För det första är det svårt att inse att man behöver hjälp.
Därefter är det svårt att be om hjälp.
Och när man inser att man ändå måste be om det, så finns ingen hjälp att få.
En hjälp som man helst av allt skulle slippa be om.
Ingen människa vill ha ett behov av hjälp.
De flesta människor vill kunna klara allt själva.
Därför är det så sorgligt att när man till slut kapitulerar inför en smärtsam situation, då står myndigheterna där och visar kalla handen.
Jag önskar att det vore endast vi som hade den här situationen.
Tyvärr så är det inte så.
Det är många föräldrar till funktionshindrade människor i detta land som krigar och åter krigar för de mest självklara sakerna i tillvaron.
Det är inte klokt någonstans!
Här kan du läsa hela vår krönika.
Jag undrar ibland hur länge kroppen och själen orkar denna ständiga kamp.
Det finns inget enkelt svar på den frågan.
Men utan den ovillkorliga kärlek man får från sina annorlunda prinsar och prinsessor så skulle man troligen gått under för länge sedan.
fredag 17 augusti 2012
Sune i Grekland upprör gamla Sunefans
Satt och läste lite reaktioner på nätet angående den nya Sunefilmen - ”Sune i Grekland - All inclusive”, och jag fascineras över att så många engagerar sig i hur Sune ”ska vara”.
Rädslan för att de tidigare filmatiseringarna ska falla i glömska eller svärtas ned på något sätt är påtagligt.
Det är många som redan har beslutat sig för att den nya filmen är dålig.
Hur är det ens möjligt?
Jag menar - jag och Anders skrev manus till Sunes Jul och Sunes Sommar, tillsammans med filmens regissör Stephan Apelgren.
Den här gången har jag och Anders skrivit manus tillsammans med filmens regissör - Hannes Holm.
Det är samma Sune. Karaktären Sune!
Det är samma pappa Rudolf. Karaktären pappa Rudolf.
Ledsen att behöva spräcka en illusion, men de finns inte på riktigt.
Det är påhittade karaktärer.
Jag och Anders har skapat mer än 30 böcker om Sune och hans familj.
De har funnits i snart 30 år.
Och att våga se den nya filmatiseringen med öppna ögon behöver på inget sätt ta bort känslan för de tidigare filmerna.
Jag ÄLSKAR Sunes Jul och Sunes Sommar!
Vi lyckades skapa något unikt med de filmerna.
Jag kan också säga att jag ÄLSKAR den nya filmen ”Sune i Grekland - All inclusive”.
Jag har en känsla av att den filmen också kommer fånga karaktärerna som finns i alla dessa böcker.
Sunes Jul var en bok som vi kom ut med 1992.
Sunes Sommar var en bok som kom ut 1994.
Sune i Grekland var en bok som kom ut 2009.
Sen finns det 27 böcker till om Sune, som ännu inte har filmats.
I det perspektivet så känns det spännande att se på vilket sätt vi kan klara av att återigen skapa en varm, kärleksfull komedi med dessa folkkära karaktärer.
Det finns 27 böcker till som skulle kunna filmas.
Tanken är svindlande!
Den nya filmen ÄR bra!
Jag önskar att alla som redan bestämt sig för att tycka illa om filmen ändå kunde ge den en chans.
Se den med öppna ögon - och låt dig få smittas av skrattet.
Humorn är den samma!
Känslan är den samma!
Om pappa Rudolf spelas av Peter Haber eller Morgan Alling är inte avgörande för om värmen och glädjen drabbar tittaren.
Peter Haber, Stellan Skarsgård, Stefan Sauk och Mikael Persbrandt delar alla på erfarenheten av att ha gestaltat karaktären Hamilton.
Sean Connery, George Lazenby, Roger Moore, Timothy Dalton, Pierce Brosnan och Daniel Craig delar på erfarenheten att ha gestaltat karaktären James Bond.
För egen del så har jag inga problem med att titta på en Bond-film där Sean Connery eller Roger Moore gestaltar Bond.
Lika lite som det är upprörande att Daniel Craig spelar rollen nu.
Jag är inte ett dugg arg över att de inte har konserverat Sean Connery och använde honom i alla filmerna.
Det är film.
Det är påhitt.
Det är en saga som gestaltas.
Den här gången är det Morgan Alling som gör rollen som pappa Rudolf.
Och han gör det SÅ bra!
Precis som Peter Haber också gjorde en gång.
Så ge filmen en chans!
Du kommer inte sluta älska det gamla för den saken skull.
Det är nya skådespelare som spelar karaktärerna.
Det är inte svårare än så.
William Ringström gör Sune
Anja Lundqvist gör mamma Karin
Julius Jimenez gör Håkan Bråkan
Hanna Elffors Elfström gör Anna.
I övriga roller synd bland annat:
Julia Dufvenius, Erik Johansson, Feline Andersson, Kajsa Halldén
Rädslan för att de tidigare filmatiseringarna ska falla i glömska eller svärtas ned på något sätt är påtagligt.
Det är många som redan har beslutat sig för att den nya filmen är dålig.
Hur är det ens möjligt?
Jag menar - jag och Anders skrev manus till Sunes Jul och Sunes Sommar, tillsammans med filmens regissör Stephan Apelgren.
Den här gången har jag och Anders skrivit manus tillsammans med filmens regissör - Hannes Holm.
Det är samma Sune. Karaktären Sune!
Det är samma pappa Rudolf. Karaktären pappa Rudolf.
Ledsen att behöva spräcka en illusion, men de finns inte på riktigt.
Det är påhittade karaktärer.
Jag och Anders har skapat mer än 30 böcker om Sune och hans familj.
De har funnits i snart 30 år.
Och att våga se den nya filmatiseringen med öppna ögon behöver på inget sätt ta bort känslan för de tidigare filmerna.
Jag ÄLSKAR Sunes Jul och Sunes Sommar!
Vi lyckades skapa något unikt med de filmerna.
Jag kan också säga att jag ÄLSKAR den nya filmen ”Sune i Grekland - All inclusive”.
Jag har en känsla av att den filmen också kommer fånga karaktärerna som finns i alla dessa böcker.
Sunes Jul var en bok som vi kom ut med 1992.
Sunes Sommar var en bok som kom ut 1994.
Sune i Grekland var en bok som kom ut 2009.
Sen finns det 27 böcker till om Sune, som ännu inte har filmats.
I det perspektivet så känns det spännande att se på vilket sätt vi kan klara av att återigen skapa en varm, kärleksfull komedi med dessa folkkära karaktärer.
Det finns 27 böcker till som skulle kunna filmas.
Tanken är svindlande!
Den nya filmen ÄR bra!
Jag önskar att alla som redan bestämt sig för att tycka illa om filmen ändå kunde ge den en chans.
Se den med öppna ögon - och låt dig få smittas av skrattet.
Humorn är den samma!
Känslan är den samma!
Om pappa Rudolf spelas av Peter Haber eller Morgan Alling är inte avgörande för om värmen och glädjen drabbar tittaren.
Peter Haber, Stellan Skarsgård, Stefan Sauk och Mikael Persbrandt delar alla på erfarenheten av att ha gestaltat karaktären Hamilton.
Sean Connery, George Lazenby, Roger Moore, Timothy Dalton, Pierce Brosnan och Daniel Craig delar på erfarenheten att ha gestaltat karaktären James Bond.
För egen del så har jag inga problem med att titta på en Bond-film där Sean Connery eller Roger Moore gestaltar Bond.
Lika lite som det är upprörande att Daniel Craig spelar rollen nu.
Jag är inte ett dugg arg över att de inte har konserverat Sean Connery och använde honom i alla filmerna.
Det är film.
Det är påhitt.
Det är en saga som gestaltas.
Den här gången är det Morgan Alling som gör rollen som pappa Rudolf.
Och han gör det SÅ bra!
Precis som Peter Haber också gjorde en gång.
Så ge filmen en chans!
Du kommer inte sluta älska det gamla för den saken skull.
Det är nya skådespelare som spelar karaktärerna.
Det är inte svårare än så.
William Ringström gör Sune
Anja Lundqvist gör mamma Karin
Julius Jimenez gör Håkan Bråkan
Hanna Elffors Elfström gör Anna.
I övriga roller synd bland annat:
Julia Dufvenius, Erik Johansson, Feline Andersson, Kajsa Halldén
torsdag 12 juli 2012
Filmen "Sune i Grekland- All inclusive" är nu inspelad.
Men inte klar.
Först ska den klippas, ljudläggas, musikläggas och allt sådant efterarbete.
Det som känns extra kul den här gången, och som gör mig varm i hjärtat är att regissören Hannes Holm har varit så trogen det manus som vi gemensamt arbetat så otroligt mycket med.
Det vi skrev i det slutgiltiga manuset är också det som blev inspelat.
Tyvärr så har jag en känsla av att det är lite för mycket material - som i slutändan gör att filmen måste kortas ner lite. Och då finns risk att vissa "darlings" ryker rakt ner i papperskorgen.
Jag hoppas i och för sig att det inte ska behövas.
Men man vet aldrig!
Här kan ni se en liten teaser från filmen:
Just nu sitter jag inte och skriver på nästa film.
Det kanske jag borde göra?
Tanken är nämligen att vi ska göra tre filmer på raken.
"Sune i Grekland - All inclusive" är den första filmen.
Den andra och tredje filmen är fortfarande under utveckling.
Vi vet inte helt säkert vad som kommer hända i de filmerna. Bara en del.
Det jag sitter och skriver på just nu är nästa års Sunebok "Roboten Rudolf".
Den blir hysteriskt galen och rolig.
Här är ett litet klipp till. Årets djupaste person.
Vi hade i alla fall väldigt kul när vi gjorde inspelningarna för några år sedan...
Men inte klar.
Först ska den klippas, ljudläggas, musikläggas och allt sådant efterarbete.
Det som känns extra kul den här gången, och som gör mig varm i hjärtat är att regissören Hannes Holm har varit så trogen det manus som vi gemensamt arbetat så otroligt mycket med.
Det vi skrev i det slutgiltiga manuset är också det som blev inspelat.
Tyvärr så har jag en känsla av att det är lite för mycket material - som i slutändan gör att filmen måste kortas ner lite. Och då finns risk att vissa "darlings" ryker rakt ner i papperskorgen.
Jag hoppas i och för sig att det inte ska behövas.
Men man vet aldrig!
Här kan ni se en liten teaser från filmen:
Just nu sitter jag inte och skriver på nästa film.
Det kanske jag borde göra?
Tanken är nämligen att vi ska göra tre filmer på raken.
"Sune i Grekland - All inclusive" är den första filmen.
Den andra och tredje filmen är fortfarande under utveckling.
Vi vet inte helt säkert vad som kommer hända i de filmerna. Bara en del.
Det jag sitter och skriver på just nu är nästa års Sunebok "Roboten Rudolf".
Den blir hysteriskt galen och rolig.
Här är ett litet klipp till. Årets djupaste person.
Vi hade i alla fall väldigt kul när vi gjorde inspelningarna för några år sedan...
torsdag 5 juli 2012
Jag och min frisyr
Det var första veckan när jag gick på gymnasium.
Jag kom på att nu var ett gyllene tillfälle att förändra bilden av mig i andra människors ögon.
Jag kunde bli någon annan än den som alla förväntade sig att jag skulle vara.
En natt drömde jag att jag skulle förändra min frisyr.
Jag fick en insikt om att Charlite Watts, trummisen i Rolling Stones, hade världens coolaste frisyr...
Ja, jag vet...det är inte klokt. Men i min dröm trodde jag det.
Så jag drömde att jag gick upp mitt i natten och klippte mig själv för att likna honom.
Nästa morgon vaknade jag och undrade vad det var för mystisk dröm jag hade drömt på natten.
Sen gick jag in på toan och upptäckte att det inte var nån dröm...
Jag hade klippt mig själv mitt i natten.
Fick lite panik, men tänkte att jag kanske kunde ordna det hela genom ett besök hos frisören på eftermiddagen.
Med den känslan gick jag till skolan - och upptäckte att det var just den dagen det var skolfotografering...
Jag fick bli förevigad i min specialgjorda och hemmagjorda frisyr...
Se själv resultatet:
Ja, det är helt okej att skratta.
Gör det ni. Skratta åt andras elände.
Jag kan ta det. Blir inte ens bitter.
Senare i livet ändrade både jag och Charlie våra fisyrer.
Vi drog åt lite olika håll, kan man säga.
Skillnaden är hårfin, skulle man kunna säga lite skämtsamt.
Eller annars kan man låta bli att skämta. Det går precis lika bra.
Jag kom på att nu var ett gyllene tillfälle att förändra bilden av mig i andra människors ögon.
Jag kunde bli någon annan än den som alla förväntade sig att jag skulle vara.
En natt drömde jag att jag skulle förändra min frisyr.
Jag fick en insikt om att Charlite Watts, trummisen i Rolling Stones, hade världens coolaste frisyr...
Ja, jag vet...det är inte klokt. Men i min dröm trodde jag det.
Så jag drömde att jag gick upp mitt i natten och klippte mig själv för att likna honom.
Nästa morgon vaknade jag och undrade vad det var för mystisk dröm jag hade drömt på natten.
Sen gick jag in på toan och upptäckte att det inte var nån dröm...
Jag hade klippt mig själv mitt i natten.
Fick lite panik, men tänkte att jag kanske kunde ordna det hela genom ett besök hos frisören på eftermiddagen.
Med den känslan gick jag till skolan - och upptäckte att det var just den dagen det var skolfotografering...
Jag fick bli förevigad i min specialgjorda och hemmagjorda frisyr...
Se själv resultatet:
Ja, det är helt okej att skratta.
Gör det ni. Skratta åt andras elände.
Jag kan ta det. Blir inte ens bitter.
Senare i livet ändrade både jag och Charlie våra fisyrer.
Vi drog åt lite olika håll, kan man säga.
Skillnaden är hårfin, skulle man kunna säga lite skämtsamt.
Eller annars kan man låta bli att skämta. Det går precis lika bra.
fredag 15 juni 2012
tisdag 15 maj 2012
Nya böcker kom med posten i dag.
I dag kom två av årets böcker med posten.
Den ena är "Sune the superstar" och den andra nummer sex i serien om "Galna gatan".
Årets bok heter "Sommarbarnet".
Det är alltid lika roligt när de nya böckerna dyker upp i brevlådan.
Trots att det här är bok nummer 124 och 125 i ordningen, så känns det ändå lika kul när en ny bok dimper ner.
Årets böcker är:
123. Bert får scenskräck (har utkommit)
124. Sune the Superstar (kommer ut i handeln typ i dag)
125. Galna Gatan "Sommarbarnet" (kommer också ut typ i dag)
126. Bert och frestelsen
127. Sune och tjejhatarligan
128. Håkan Bråkan och den stora fasan
129. Håkan Bråkan - Vildboken
Så ser det ut. Jag tror inte att jag har glömt någon.
Men iofs så är inte Prins Annorlunda inräknad i den listan, eftersom den är skriven av mig och min hustru Yvonne.
Nästa års böcker är inplanerade.
Just nu håller vi på med nästa års Sunebok.
Den ena av dem.
Men utöver de böcker som vi VET kommer ut nästa år, så kan det dessutom dyka upp någon mer som vi i dag inte har en aning om.
I dag är det tisdag den 15 maj.
Om sex dagar börjar inspelningen av "Sune i Grekland". Inspelningen sker på Rhodos.
Jag ska åka dit och hälsa på minst en vecka. Eventuellt lyckas jag få till en andra vecka.
Men det är ju en del annat som jag också ska hinna med.
Premiär blir det till juldagen.
Ser fram emot det SÅ mycket!
Den ena är "Sune the superstar" och den andra nummer sex i serien om "Galna gatan".
Årets bok heter "Sommarbarnet".
Det är alltid lika roligt när de nya böckerna dyker upp i brevlådan.
Trots att det här är bok nummer 124 och 125 i ordningen, så känns det ändå lika kul när en ny bok dimper ner.
Årets böcker är:
123. Bert får scenskräck (har utkommit)
124. Sune the Superstar (kommer ut i handeln typ i dag)
125. Galna Gatan "Sommarbarnet" (kommer också ut typ i dag)
126. Bert och frestelsen
127. Sune och tjejhatarligan
128. Håkan Bråkan och den stora fasan
129. Håkan Bråkan - Vildboken
Så ser det ut. Jag tror inte att jag har glömt någon.
Men iofs så är inte Prins Annorlunda inräknad i den listan, eftersom den är skriven av mig och min hustru Yvonne.
Nästa års böcker är inplanerade.
Just nu håller vi på med nästa års Sunebok.
Den ena av dem.
Men utöver de böcker som vi VET kommer ut nästa år, så kan det dessutom dyka upp någon mer som vi i dag inte har en aning om.
I dag är det tisdag den 15 maj.
Om sex dagar börjar inspelningen av "Sune i Grekland". Inspelningen sker på Rhodos.
Jag ska åka dit och hälsa på minst en vecka. Eventuellt lyckas jag få till en andra vecka.
Men det är ju en del annat som jag också ska hinna med.
Premiär blir det till juldagen.
Ser fram emot det SÅ mycket!
fredag 13 april 2012
Fredagskul
Om man tänker sig att den här kvinnan från Indien:
Skulle träffa den här sympatiska mannen:
Då skulle hon få heta Doktor Ekta Surballe, va?
Jag är på sånt humör i dag.
När jag var ung (det var ju väldigt länge sedan) så satt jag och bläddrade i en telefonkatalog på en fest (det var inte så roliga fester på den tiden).
Då hittade jag en stackars man som hade blivit döpt till Trong Pung.
Han hade sannolikt ingen aning om att hans namn blev källan till en hel kvälls hysteriska skratt från undertecknad.
Fredag är alltid skönt.
Det betyder samtidigt att det bara tre dagar kvar tills jag ska åka och hälsa på min älskade dotter Lova i Paris.
Hurra!!!
Ha en fin helg alla människor!
PS: Glöm inte att klicka på knappen "Read Speaker" så att ni hör hur man ska uttala Ekta Pattar och Emiliano Surballe.
Tjing!
Skulle träffa den här sympatiska mannen:
Då skulle hon få heta Doktor Ekta Surballe, va?
Jag är på sånt humör i dag.
När jag var ung (det var ju väldigt länge sedan) så satt jag och bläddrade i en telefonkatalog på en fest (det var inte så roliga fester på den tiden).
Då hittade jag en stackars man som hade blivit döpt till Trong Pung.
Han hade sannolikt ingen aning om att hans namn blev källan till en hel kvälls hysteriska skratt från undertecknad.
Fredag är alltid skönt.
Det betyder samtidigt att det bara tre dagar kvar tills jag ska åka och hälsa på min älskade dotter Lova i Paris.
Hurra!!!
Ha en fin helg alla människor!
PS: Glöm inte att klicka på knappen "Read Speaker" så att ni hör hur man ska uttala Ekta Pattar och Emiliano Surballe.
Tjing!
torsdag 5 april 2012
När ska man få tid?
Har du någonsin tänkt:
När ska jag ha tid för att känna glädje?
När ska jag få tid för min egen skull?
Här är svaret:
Ha en fin påsk alla människor!
När ska jag ha tid för att känna glädje?
När ska jag få tid för min egen skull?
Här är svaret:
Ha en fin påsk alla människor!
fredag 30 mars 2012
När orken tar slut
I dagarna kom ett nytt nummer av tidningen Föräldrakraft ut.
Där skriver jag en krönika om hur vår ork ibland kan ta slut.
Det är inget konstigt med det.
Det är något som drabbar oss alla mellan varven.
Här kan du läsa den (om du är intresserad)
Under den senaste tiden har vi fått kämpa för att få någon form av hjälp med vår annorlunda prins.
Jag kan inte förstå hur vissa människor inom kommun och försäkringskassan klarar av att sova gott om nätterna, när deras jobb består i att förneka människor med uppenbara behov möjligheten till hjälp.
Fegheten som finns hos vissa handläggare som väljer att gömma sig bakom varandra, för att slippa se den verklighet som många av oss lever i.
Det är så lätt att skylla sitt ansvar på någon annan.
Tydligen så är det mycket svårare att ta se hur verkligheten ser ut och erbjuda den hjälp som man egentligen inte alls VILL ha!
När man söker hjälp, då alla andra vägar är stängda så är det ju just för att det inte finns någon annan utväg.
Men handläggare inom kommun och försäkringskassan kan tydligen inte alls se det så.
Det är konstigt.
Och sorgligt.
Där skriver jag en krönika om hur vår ork ibland kan ta slut.
Det är inget konstigt med det.
Det är något som drabbar oss alla mellan varven.
Här kan du läsa den (om du är intresserad)
Under den senaste tiden har vi fått kämpa för att få någon form av hjälp med vår annorlunda prins.
Jag kan inte förstå hur vissa människor inom kommun och försäkringskassan klarar av att sova gott om nätterna, när deras jobb består i att förneka människor med uppenbara behov möjligheten till hjälp.
Fegheten som finns hos vissa handläggare som väljer att gömma sig bakom varandra, för att slippa se den verklighet som många av oss lever i.
Det är så lätt att skylla sitt ansvar på någon annan.
Tydligen så är det mycket svårare att ta se hur verkligheten ser ut och erbjuda den hjälp som man egentligen inte alls VILL ha!
När man söker hjälp, då alla andra vägar är stängda så är det ju just för att det inte finns någon annan utväg.
Men handläggare inom kommun och försäkringskassan kan tydligen inte alls se det så.
Det är konstigt.
Och sorgligt.
söndag 25 mars 2012
Min pappa - 100 år
Min pappa lever inte längre.
Han lämnade detta liv 1987.
Men OM han hade levt i dag skulle han just denna dag ha fyllt 100 år.
Det är ganska sjukt att tänka på!
Jag ska åka in till Karlskoga i dag och besöka hans grav med mina syskon.
För en vecka sedan fyllde jag själv 48 år.
Med andra ord så var min pappa ganska gammal när jag föddes.
Och eftersom vi båda är födda vid den här tiden så borde det innebära att vi båda också blev skapade någonstans runt midsommar.
Vi är många som föds i mars.
Just denna dag anses ju dessutom vara Marie Bebådelsedag.
Bebådelse är ju ett tjusigt ord för graviditetstest.
Om jungfru Maria fick veta att hon skulle föda ett barn, som hon inte hade tillverkat av egen lust och åtrå så skulle nog även jag hävda att det var en ärkeängel som kommit och berättat nyheten.
Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka eller tänka om den där händelsen.
Men visst finns det väl något mysko runt hela historien?
Varför var det så viktigt att det var en "jungfru"?
Där finns likheten med islam, som också talar om värdet av just "jungfrur".
Vad är det som tycks vara så skrämmande med att kvinnor har haft tidigare sexuella erfarenheter?
Varför ska det vara så hemskt?
Är de som har skapat dessa "regler" så otroligt rädda för att själva inte räcka till när det kommer till sexakten så att de måste vara ensamma om att ha sex med den kvinna de "väljer"?
Varför hylla begreppet "jungfru" och "oskuld" som något hedrande när det gäller kvinnor?
Hur kom jag in på det när jag bara skulle skriva några rader om min pappas 100-års dag?
Dessutom är det våffeldagen i dag.
Två varma plattor läggs ihop med varandra, med hjälp av lite kletiga saker så bildas det ett litet barn - en våffla.
Ja, ni fattar?
;)
Han lämnade detta liv 1987.
Men OM han hade levt i dag skulle han just denna dag ha fyllt 100 år.
Det är ganska sjukt att tänka på!
Jag ska åka in till Karlskoga i dag och besöka hans grav med mina syskon.
För en vecka sedan fyllde jag själv 48 år.
Med andra ord så var min pappa ganska gammal när jag föddes.
Och eftersom vi båda är födda vid den här tiden så borde det innebära att vi båda också blev skapade någonstans runt midsommar.
Vi är många som föds i mars.
Just denna dag anses ju dessutom vara Marie Bebådelsedag.
Bebådelse är ju ett tjusigt ord för graviditetstest.
Om jungfru Maria fick veta att hon skulle föda ett barn, som hon inte hade tillverkat av egen lust och åtrå så skulle nog även jag hävda att det var en ärkeängel som kommit och berättat nyheten.
Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka eller tänka om den där händelsen.
Men visst finns det väl något mysko runt hela historien?
Varför var det så viktigt att det var en "jungfru"?
Där finns likheten med islam, som också talar om värdet av just "jungfrur".
Vad är det som tycks vara så skrämmande med att kvinnor har haft tidigare sexuella erfarenheter?
Varför ska det vara så hemskt?
Är de som har skapat dessa "regler" så otroligt rädda för att själva inte räcka till när det kommer till sexakten så att de måste vara ensamma om att ha sex med den kvinna de "väljer"?
Varför hylla begreppet "jungfru" och "oskuld" som något hedrande när det gäller kvinnor?
Hur kom jag in på det när jag bara skulle skriva några rader om min pappas 100-års dag?
Dessutom är det våffeldagen i dag.
Två varma plattor läggs ihop med varandra, med hjälp av lite kletiga saker så bildas det ett litet barn - en våffla.
Ja, ni fattar?
;)
onsdag 21 mars 2012
Downs Syndrom Day
I dag är det sjunde året då den internationella "Downs Syndrom day" uppmärksammas över hela världen.
Jag tycker att det är helt fantastiskt!
Downs syndrom "upptäcktes" 1866 - men har funnits betydligt längre än så.
Det finns bilder på människor med Downs syndrom från flera hundratals år sen.
Även om de på den tiden inte hade en chans att överleva särskilt länge.
I dag skrivs det 2012 i almanackan, och Downs syndrom är någonting som inte längre är likställt med ett ovärdigt liv.
I år uppmärksammas "Downs syndrom day" för första gången av FN.
Är det inte lite galet att vi i vår upplysta tid ska behöva strida för alla människors lika värde?
Har inte mänskligheten nått längre än att man ska behöva ta strid för sådant?
Det borde ju vara självklart, kan man tycka.
Jag blir ibland förundrad över det.
I min värld så är det självklart att ALLA människor är lika värdefulla.
Jag är övertygad om att det finns en plats på jorden för precis alla som finns här.
Det finns inte längre anledning att kriga och slåss och döda för att få existera och leva under drägliga förhållanden.
Men ändå så är det så.
Vi människor beter oss fortfarande alldeles för ofta så primitivt att jag blir förbluffad.
Men nog om det.
I dag hyllar jag våren - som kommer den 21/3 i detta land.
Samma dag som jag också hyllar människor med Downs syndrom över hela världen.
För den som inte vet, så är Downs syndrom en kromosomavvikelse på det 21:a kromosomparet.
Man har tre kromosomer istället för två.
Därav datumet för den internationella Downs syndrom-dagen 21/3.
Och så en bild från våren - och min egen annorlunda prins.
Kärlek!
<3 Ha en fin dag - oavsett störning!
En låt att dansa till denna dag!
21/3 - Dan Hylander
Jag tycker att det är helt fantastiskt!
Downs syndrom "upptäcktes" 1866 - men har funnits betydligt längre än så.
Det finns bilder på människor med Downs syndrom från flera hundratals år sen.
Även om de på den tiden inte hade en chans att överleva särskilt länge.
I dag skrivs det 2012 i almanackan, och Downs syndrom är någonting som inte längre är likställt med ett ovärdigt liv.
I år uppmärksammas "Downs syndrom day" för första gången av FN.
Är det inte lite galet att vi i vår upplysta tid ska behöva strida för alla människors lika värde?
Har inte mänskligheten nått längre än att man ska behöva ta strid för sådant?
Det borde ju vara självklart, kan man tycka.
Jag blir ibland förundrad över det.
I min värld så är det självklart att ALLA människor är lika värdefulla.
Jag är övertygad om att det finns en plats på jorden för precis alla som finns här.
Det finns inte längre anledning att kriga och slåss och döda för att få existera och leva under drägliga förhållanden.
Men ändå så är det så.
Vi människor beter oss fortfarande alldeles för ofta så primitivt att jag blir förbluffad.
Men nog om det.
I dag hyllar jag våren - som kommer den 21/3 i detta land.
Samma dag som jag också hyllar människor med Downs syndrom över hela världen.
För den som inte vet, så är Downs syndrom en kromosomavvikelse på det 21:a kromosomparet.
Man har tre kromosomer istället för två.
Därav datumet för den internationella Downs syndrom-dagen 21/3.
Och så en bild från våren - och min egen annorlunda prins.
Kärlek!
<3 Ha en fin dag - oavsett störning!
En låt att dansa till denna dag!
21/3 - Dan Hylander
söndag 11 mars 2012
Schlager och flygning
Läste i tidningen att det är helt riskfritt att flyga.
Ja, i ett flygplan.
Statistiskt krävs att du flyger varje dag i 7 000 år för att riskera att störta.
En sån lång flygning skulle inte jag vilja ge mig in på.
Jag menar om jag skulle leva i 7 tusen år så skulle jag nog inte välja att sitta i ett flygplan hela livet.
Att flyga utan flygplan är betydligt farligare.
Hittar ingen statistik på det, men misstänker att de flesta som ger sig på att flyga på egen hand möter döden ganska omedelbart.
I går var det final i schlagern och Loreen var den stackare som nu tvingas flyga till Baku. Jag skriver hellre Baku än det där krångliga Azerbajdzjan.
Det lustiga är att det redan skrivs en massa om att hon nu troligen kommer vinna hela faderullan.
Men har man då lyssnat till de andra ländernas bidrag?
Är inte det där något som man börjar spekulera om varje år?
Erik Saaaaaaaaaaade var väl också segertippad av "alla" förra året?
Kom han trea?
Gäsp.
En kommande outsider kan vara farmor.
Jag hade funderingar på att åka till min farmors grav och lägga blommor.
Men det är tydligen meningslöst.
Eftersom Ryssarna har tagit henne.
Hon är inte ens lik sig.
Dessutom så dog hon för si så där 70 år sen.
Tänk vad Ryssarna kan göra nu för tiden!
Jag funderar på att "komma i form" innan sommaren.
Har ringt och ringt på en annons som ska hjälpa mig med det.
Men ingen svarar.
Konstigt?
Det är sol ute.
Dags att vända upp ansiktet en stund.
Tjing!
Ja, i ett flygplan.
Statistiskt krävs att du flyger varje dag i 7 000 år för att riskera att störta.
En sån lång flygning skulle inte jag vilja ge mig in på.
Jag menar om jag skulle leva i 7 tusen år så skulle jag nog inte välja att sitta i ett flygplan hela livet.
Att flyga utan flygplan är betydligt farligare.
Hittar ingen statistik på det, men misstänker att de flesta som ger sig på att flyga på egen hand möter döden ganska omedelbart.
I går var det final i schlagern och Loreen var den stackare som nu tvingas flyga till Baku. Jag skriver hellre Baku än det där krångliga Azerbajdzjan.
Det lustiga är att det redan skrivs en massa om att hon nu troligen kommer vinna hela faderullan.
Men har man då lyssnat till de andra ländernas bidrag?
Är inte det där något som man börjar spekulera om varje år?
Erik Saaaaaaaaaaade var väl också segertippad av "alla" förra året?
Kom han trea?
Gäsp.
En kommande outsider kan vara farmor.
Jag hade funderingar på att åka till min farmors grav och lägga blommor.
Men det är tydligen meningslöst.
Eftersom Ryssarna har tagit henne.
Hon är inte ens lik sig.
Dessutom så dog hon för si så där 70 år sen.
Tänk vad Ryssarna kan göra nu för tiden!
Jag funderar på att "komma i form" innan sommaren.
Har ringt och ringt på en annons som ska hjälpa mig med det.
Men ingen svarar.
Konstigt?
Det är sol ute.
Dags att vända upp ansiktet en stund.
Tjing!
måndag 27 februari 2012
Vissa saker måste man ha...
En sån här till exempel:
Jag tror att det är såna saker man måste ha.
Eller kanske inte.
Jag tror att det är såna saker man måste ha.
Eller kanske inte.
Så fel jag hade!
Som svar på mitt inlägg från i lördags:
Jag är glad att jag hade fel när det gäller Lisa.
Hennes låt var kanonbra!
Hade inte en tanke på att svenska folket skulle välja att rösta fram den.
Men är glad för det.
Den ligger redan i min spellista på spotify.
I slutändan tror jag att Loreen är en vinnarkandidat.
Men det skulle kunna bli en Molly också.
Eller Danny.
Eller...
Nä. Alla har ju en chans - och folket röstar som de vill.
Över tre miljoner tittare varje gång.
Det är ganska sjukt!
Och då inser jag också att den där Björkman måste ha gjort någonting rätt när han har valt att ta med Sean Banan och Ranelid.
Oavsett vad jag tycker om det - eller vad alla andra som tycker och tänker om det.
Det funkar ju!
Helt enkelt för att syftet måste ha varit att provocera och skapa uppmärksamhet.
Det kan man väl lugnt säga att de har lyckats med?
I dag sitter jag och skriver.
Det är den typ av jobb som jag trivs mest med att göra.
Just nu håller jag på med fyra manus samtidigt.
Jag kan inte påstå att det är optimalt.
Men vad gör man när hjärnan går igång på idéer som man inte har räknat med?
Jag är glad att jag hade fel när det gäller Lisa.
Hennes låt var kanonbra!
Hade inte en tanke på att svenska folket skulle välja att rösta fram den.
Men är glad för det.
Den ligger redan i min spellista på spotify.
I slutändan tror jag att Loreen är en vinnarkandidat.
Men det skulle kunna bli en Molly också.
Eller Danny.
Eller...
Nä. Alla har ju en chans - och folket röstar som de vill.
Över tre miljoner tittare varje gång.
Det är ganska sjukt!
Och då inser jag också att den där Björkman måste ha gjort någonting rätt när han har valt att ta med Sean Banan och Ranelid.
Oavsett vad jag tycker om det - eller vad alla andra som tycker och tänker om det.
Det funkar ju!
Helt enkelt för att syftet måste ha varit att provocera och skapa uppmärksamhet.
Det kan man väl lugnt säga att de har lyckats med?
I dag sitter jag och skriver.
Det är den typ av jobb som jag trivs mest med att göra.
Just nu håller jag på med fyra manus samtidigt.
Jag kan inte påstå att det är optimalt.
Men vad gör man när hjärnan går igång på idéer som man inte har räknat med?
lördag 25 februari 2012
Mitt tips för kvällen
Har tjyvlyssnat på kvällen låtar till Melodifestivalen.
Så här tror jag:
1. Perelli. Hon gör ett bra jobb. Sjunger klockrent och låten är inte så dum. Men räcker det?
2. OPA. Balkangrejen känns lite förbrukad som "kul grej"? Nej. Det funkar verkligen inte. Om de går vidare så fattar jag ingenting.
3. Dynazty. Ett hårdrocksband som kan överraska. Ganska bra låt.
4. Christer Sjögren/Lotta Engberg. Min pappa skulle ha älskat det. Men han dog 1987, så han får inte vara med och rösta. Nä, det känns inte som att det är 2012. Mer...1992?
5. Hanna Lindblad - Bra låt! Kan överraska.
6. Axel Algmark - Kyss mig. Låten heter så. Och den är inte särskilt medryckande. Jimmy Jansson gjorde nåt liknande något år. Och Martin "Yeah, Yeah Wow Wow" Svensson. Det funkar inte.
7. Lisa Miskovsky. Fin låt, men kommer på mig själv att sitta och fundera på andra saker än att lyssna. Så den tog mig ju inte med storm direkt.
8. Danny. Ja, det är en bra låt - och han gör den strålande.
Mitt tips:
Danny och Perelli till Globen
Hanna Lindblad och Dynazty till andra chansen.
Men vad vet jag?
Inte mycket.
Så här tror jag:
1. Perelli. Hon gör ett bra jobb. Sjunger klockrent och låten är inte så dum. Men räcker det?
2. OPA. Balkangrejen känns lite förbrukad som "kul grej"? Nej. Det funkar verkligen inte. Om de går vidare så fattar jag ingenting.
3. Dynazty. Ett hårdrocksband som kan överraska. Ganska bra låt.
4. Christer Sjögren/Lotta Engberg. Min pappa skulle ha älskat det. Men han dog 1987, så han får inte vara med och rösta. Nä, det känns inte som att det är 2012. Mer...1992?
5. Hanna Lindblad - Bra låt! Kan överraska.
6. Axel Algmark - Kyss mig. Låten heter så. Och den är inte särskilt medryckande. Jimmy Jansson gjorde nåt liknande något år. Och Martin "Yeah, Yeah Wow Wow" Svensson. Det funkar inte.
7. Lisa Miskovsky. Fin låt, men kommer på mig själv att sitta och fundera på andra saker än att lyssna. Så den tog mig ju inte med storm direkt.
8. Danny. Ja, det är en bra låt - och han gör den strålande.
Mitt tips:
Danny och Perelli till Globen
Hanna Lindblad och Dynazty till andra chansen.
Men vad vet jag?
Inte mycket.
Genus eller anus?
På senaste tiden har det debatterats på TV, twitter och bloggar om det är bra eller dåligt med begreppet ”hen”, som ett könsneutralt alternativ.
Jag tillfrågades att vara med i ”Debatt” och prata om den första barnboken som använde begreppet.
Nu kunde jag inte åka till TV den här gången och kanske var det lika bra.
Debatter av olika slag har en förmåga att vilja utsätta människor för en bisarr snuttifiering där man får några sekunder på sig att föra fram vad man tycker eller tänker.
För att göra TV sändningen allt mer levande så skall de debatterande utsättas för olika prövningar.
Det skulle inte förvåna mig om de snart satte några olika debattörer på en lekplats full av barn som ska göra sitt bästa för att störa debattörerna.
För det är ju så det är i ”livet”. Man sitter där vid sandlådan och pratar och diskuterar...
Begreppet ”hen” är så laddat med åsikter att det är helt sjukt.
Personligen så tycker jag att det är bra att begreppet används.
För det kan provocera våra invanda sätt att tänka.
Det ger oss ett tillfälle att se vad vi egentligen tycker om skillnaderna mellan killar och tjejer.
Jag tror att vi alla drar omkring på vissa gamla tankemönster som lättare kan genomskådas då vi inte längre kan lägga detta på ett särskilt kön.
Men det är en sak att genomskåda könsroller i ett experiment - och att försöka sudda ut olikheter i våra kön.
Det finns två sorter av homo sapiens.
En manlig och en kvinnlig.
En har snopp.
En har snippa.
Vad är problemet med det?
Varför försöka låtsas som om det inte ÄR en skillnad?
Varför inte låta olikheterna vara en harmoniserande balans istället för att försöka ta bort skillnaden fullkomligt?
Männen har under tusentals år styrt vår värld.
Det har väl gått ”sådär”, kan man tycka.
Men att bara ändra det till att nu ska kvinnorna styra allt istället känns inte som en genomtänkt lösning.
Jag är övertygad om att den kvinnliga energin behövs mer i vårt samhälle, för att världen ska bli bättre.
Men jag tror inte att det ska behöva innebära att den manliga energin ska avlägsnas.
Båda energierna behövs.
Som Yin och Yang.
Jag är dessutom helt säker på att vi alla av släktet homo sapiens är bärare av både den manliga och den kvinnliga energin.
Jag pratar då inte om genus. Jag pratar om att en del energi är traditionellt kvinnlig och annan energi är traditionellt manlig.
Som människa har vi fått båda delarna av våra föräldrar. Vare sig vi vill eller inte. Vi är en del av våra mammor och pappor.
Den manliga delen av oss - vänstra hjärnhalvan och högra sidan av kroppen.
Den kvinnliga delen av oss - högra hjärnhalvan och vänstra sidan av kroppen.
Kvinnlig energi är introvert.
Manlig energi är extrovert.
Det syns redan på den fysiska skillnaden.
Könet står ut från kroppen på mannen och är inuti kroppen på kvinnan.
Och med det sagt så menar jag inte att kvinnor alltid är introverta och män extroverta.
Jag pratar om den energi som traditionellt är kvinnlig och manlig.
Och varje enskild människa bär båda delarna inom sig.
Lever man allt för mycket i sitt extroverta liv så blir det introverta åsidosatt.
Jag tror att man behöver söka balans inom sig själv.
En harmoni mellan Yin och Yang.- Manligt och kvinnligt. Extrovert och introvert.
Lösningen, som jag ser det, är alltså inte att ta bort något av den energi vi bär på, utan snarare försöka stärka de delar som är svaga.
Vi människor behöver inte sluta vara olika. Vi kan fortsätta vara människor i första hand och män eller kvinnor i andra hand.
När man ser på detta med kvinnlig och manlig energi som finns inom oss alla så kan man också se vilka partners man söker sig till.
Det ger ofta en ganska intressant bild av vad det är för energi som vi anser oss ha brist på.
Vi försöker göra oss hela.
Ni har väl hört uttrycket ”du gör mig hel”.
Jag är fullt övertygad om att det inte finns en annan person som kan göra dig hel.
Att hela sig själv är ett ensamt jobb.
Två halva människor gör inte en hel.
Det gör bara två halva människor.
Två hela människor däremot kan göra storverk.
Jag tillfrågades att vara med i ”Debatt” och prata om den första barnboken som använde begreppet.
Nu kunde jag inte åka till TV den här gången och kanske var det lika bra.
Debatter av olika slag har en förmåga att vilja utsätta människor för en bisarr snuttifiering där man får några sekunder på sig att föra fram vad man tycker eller tänker.
För att göra TV sändningen allt mer levande så skall de debatterande utsättas för olika prövningar.
Det skulle inte förvåna mig om de snart satte några olika debattörer på en lekplats full av barn som ska göra sitt bästa för att störa debattörerna.
För det är ju så det är i ”livet”. Man sitter där vid sandlådan och pratar och diskuterar...
Begreppet ”hen” är så laddat med åsikter att det är helt sjukt.
Personligen så tycker jag att det är bra att begreppet används.
För det kan provocera våra invanda sätt att tänka.
Det ger oss ett tillfälle att se vad vi egentligen tycker om skillnaderna mellan killar och tjejer.
Jag tror att vi alla drar omkring på vissa gamla tankemönster som lättare kan genomskådas då vi inte längre kan lägga detta på ett särskilt kön.
Men det är en sak att genomskåda könsroller i ett experiment - och att försöka sudda ut olikheter i våra kön.
Det finns två sorter av homo sapiens.
En manlig och en kvinnlig.
En har snopp.
En har snippa.
Vad är problemet med det?
Varför försöka låtsas som om det inte ÄR en skillnad?
Varför inte låta olikheterna vara en harmoniserande balans istället för att försöka ta bort skillnaden fullkomligt?
Männen har under tusentals år styrt vår värld.
Det har väl gått ”sådär”, kan man tycka.
Men att bara ändra det till att nu ska kvinnorna styra allt istället känns inte som en genomtänkt lösning.
Jag är övertygad om att den kvinnliga energin behövs mer i vårt samhälle, för att världen ska bli bättre.
Men jag tror inte att det ska behöva innebära att den manliga energin ska avlägsnas.
Båda energierna behövs.
Som Yin och Yang.
Jag är dessutom helt säker på att vi alla av släktet homo sapiens är bärare av både den manliga och den kvinnliga energin.
Jag pratar då inte om genus. Jag pratar om att en del energi är traditionellt kvinnlig och annan energi är traditionellt manlig.
Som människa har vi fått båda delarna av våra föräldrar. Vare sig vi vill eller inte. Vi är en del av våra mammor och pappor.
Den manliga delen av oss - vänstra hjärnhalvan och högra sidan av kroppen.
Den kvinnliga delen av oss - högra hjärnhalvan och vänstra sidan av kroppen.
Kvinnlig energi är introvert.
Manlig energi är extrovert.
Det syns redan på den fysiska skillnaden.
Könet står ut från kroppen på mannen och är inuti kroppen på kvinnan.
Och med det sagt så menar jag inte att kvinnor alltid är introverta och män extroverta.
Jag pratar om den energi som traditionellt är kvinnlig och manlig.
Och varje enskild människa bär båda delarna inom sig.
Lever man allt för mycket i sitt extroverta liv så blir det introverta åsidosatt.
Jag tror att man behöver söka balans inom sig själv.
En harmoni mellan Yin och Yang.- Manligt och kvinnligt. Extrovert och introvert.
Lösningen, som jag ser det, är alltså inte att ta bort något av den energi vi bär på, utan snarare försöka stärka de delar som är svaga.
Vi människor behöver inte sluta vara olika. Vi kan fortsätta vara människor i första hand och män eller kvinnor i andra hand.
När man ser på detta med kvinnlig och manlig energi som finns inom oss alla så kan man också se vilka partners man söker sig till.
Det ger ofta en ganska intressant bild av vad det är för energi som vi anser oss ha brist på.
Vi försöker göra oss hela.
Ni har väl hört uttrycket ”du gör mig hel”.
Jag är fullt övertygad om att det inte finns en annan person som kan göra dig hel.
Att hela sig själv är ett ensamt jobb.
Två halva människor gör inte en hel.
Det gör bara två halva människor.
Två hela människor däremot kan göra storverk.
onsdag 1 februari 2012
Två frågor blev kvar
I går var jag med i SVT:s Aktuellt (vid 20.30 in i avsnittet) och pratade i allmänna ordalag om hur svårt det kan vara för funktionsnedsatta i dagens Sverige.
De ringde från Aktuellt när jag var på väg hem från Stockholm och ett manusmöte om den kommande Sunelångfilmen "Sune i Grekland".
Redaktionen på SVT skickade ut sju stycken frågor som de tänkte ställa i intervjun.
Jag insåg att det är mer än vad de brukar hinna med i intervjuer av det här slaget, så det gällde att svara snabbt och rappt för att hinna med alla sju.
Men det som inte fick hända hände i alla fall.
Jag började svamla.
Ja, jag får väl skylla på att jag var trött efter en lång manusdag.
Det som var aktuellt var detta:
Funktionshindrad flicka vägrades leka i IKEAS bollhav.
Mitt uppdrag var att svara på några korta frågor i Aktuellt.
De frågor som blev över var dessa:
* Vad tänker du om att Ikea erbjöd familjen pengar (20 tusen kronor)för att få det här löst på ett smidigare sätt?
* Vad är det viktigaste tycker du att tänka på för dom som inte själva lever med nån som har en funktionsnedsättning?
Jag tycker att det är synd att de inte hann med att ställa de frågorna.
Om de hade hunnit fråga så hade jag på den första frågan svarat att skadan redan är skedd. Det går inte att läka ett litet barns smärta med en summa pengar. Om man har ett sår i sitt hjärta så hjälper det inte att sätta ett plåster på bröstkorgen.
Jag är ganska säker på att den aktuella familjen inte i första hand känner sig bättre accepterade av IKEA för att de får en summa pengar i sin hand.
På den andra frågan skulle jag ha svarat att det är viktigt att se människan bakom handikappet.
Ett funktionshinder är ingen identitet.
Det är en del av en människa.
Se människan.
Respektera människan.
Våga lyssna, se och lära av det du inte förstår.
Kanske kan man våga säga "hej"?
Det mötet kanske kan förändra hela livet.
Och än en gång skulle jag ha rabblat det citat som jag säger om och om igen i alla tänkbara sammanhang:
Enfald begränsar oss - och mångfald berikar oss.
Men de två sista frågorna hanns inte med.
Kanske berodde det på att jag svamlade?
Eller kanske berodde det på den extra insatta nyheten om att ännu en människa hade skjutits ihjäl i Malmö.
Som sagt - enfalden begränsar oss. Så mycket att den gör vissa till mördare.
----
I morgon fyller världens bästa kille 21 år.
Vår älskade prins annorlunda.
För nio år sen fick vi veta att han utöver sin kromosomavvikelse lider av ett allvarligt hjärtfel, som i sin tur har skapat en följdsjukdom som heter Eienmenger syndrom.
De första prognoserna sa att han inte skulle leva till sin 21 års dag.
Det är i morgon.
Han lever!
Och jag är så lycklig för det!
De ringde från Aktuellt när jag var på väg hem från Stockholm och ett manusmöte om den kommande Sunelångfilmen "Sune i Grekland".
Redaktionen på SVT skickade ut sju stycken frågor som de tänkte ställa i intervjun.
Jag insåg att det är mer än vad de brukar hinna med i intervjuer av det här slaget, så det gällde att svara snabbt och rappt för att hinna med alla sju.
Men det som inte fick hända hände i alla fall.
Jag började svamla.
Ja, jag får väl skylla på att jag var trött efter en lång manusdag.
Det som var aktuellt var detta:
Funktionshindrad flicka vägrades leka i IKEAS bollhav.
Mitt uppdrag var att svara på några korta frågor i Aktuellt.
De frågor som blev över var dessa:
* Vad tänker du om att Ikea erbjöd familjen pengar (20 tusen kronor)för att få det här löst på ett smidigare sätt?
* Vad är det viktigaste tycker du att tänka på för dom som inte själva lever med nån som har en funktionsnedsättning?
Jag tycker att det är synd att de inte hann med att ställa de frågorna.
Om de hade hunnit fråga så hade jag på den första frågan svarat att skadan redan är skedd. Det går inte att läka ett litet barns smärta med en summa pengar. Om man har ett sår i sitt hjärta så hjälper det inte att sätta ett plåster på bröstkorgen.
Jag är ganska säker på att den aktuella familjen inte i första hand känner sig bättre accepterade av IKEA för att de får en summa pengar i sin hand.
På den andra frågan skulle jag ha svarat att det är viktigt att se människan bakom handikappet.
Ett funktionshinder är ingen identitet.
Det är en del av en människa.
Se människan.
Respektera människan.
Våga lyssna, se och lära av det du inte förstår.
Kanske kan man våga säga "hej"?
Det mötet kanske kan förändra hela livet.
Och än en gång skulle jag ha rabblat det citat som jag säger om och om igen i alla tänkbara sammanhang:
Enfald begränsar oss - och mångfald berikar oss.
Men de två sista frågorna hanns inte med.
Kanske berodde det på att jag svamlade?
Eller kanske berodde det på den extra insatta nyheten om att ännu en människa hade skjutits ihjäl i Malmö.
Som sagt - enfalden begränsar oss. Så mycket att den gör vissa till mördare.
----
I morgon fyller världens bästa kille 21 år.
Vår älskade prins annorlunda.
För nio år sen fick vi veta att han utöver sin kromosomavvikelse lider av ett allvarligt hjärtfel, som i sin tur har skapat en följdsjukdom som heter Eienmenger syndrom.
De första prognoserna sa att han inte skulle leva till sin 21 års dag.
Det är i morgon.
Han lever!
Och jag är så lycklig för det!
fredag 20 januari 2012
Ska man vara "god"?
På julafton sändes detta lilla avsnitt på p1, där jag filosoferar över om det är bra att alltid vara "god".
I dag håller jag på med tusen och en saker - och då mitt uppe i all stress så råkade jag hitta min gamla samling av vinylskivor.
Oj.
Det var roligt!
Men när jag hittade en LP-skiva med Billy Gezon så undrar jag om det verkligen är min skivsamling.
Och så en bildskiva med Samtha Fox..
Det är verkligen inte min!
Måste vara nån som vill skämta med mig.
Hoppas jag...
I dag håller jag på med tusen och en saker - och då mitt uppe i all stress så råkade jag hitta min gamla samling av vinylskivor.
Oj.
Det var roligt!
Men när jag hittade en LP-skiva med Billy Gezon så undrar jag om det verkligen är min skivsamling.
Och så en bildskiva med Samtha Fox..
Det är verkligen inte min!
Måste vara nån som vill skämta med mig.
Hoppas jag...
tisdag 17 januari 2012
Du behövs!
I lördags sändes ett litet avsnitt i "Vid dagens slut" där jag funderade lite om hur värdefull varje enskild människa är.
Lyssna - om du vill.
Feedback mottages tacksamt!
:)
I dag sitter jag och petar med manusversion nummer åtta av den kommande Sunelångfilmen "Sune i Grekland".
Det kommer bli SÅÅÅ bra!
Och solen strålar på den molnfria himlen utanför mitt fönster.
Lyssna - om du vill.
Feedback mottages tacksamt!
:)
I dag sitter jag och petar med manusversion nummer åtta av den kommande Sunelångfilmen "Sune i Grekland".
Det kommer bli SÅÅÅ bra!
Och solen strålar på den molnfria himlen utanför mitt fönster.
tisdag 10 januari 2012
Min krönika om assistansfusket
I det senaste numret av tidningen "Föräldrakraft" så skrev jag om svårigheten för vanligt folk att få hjälp när den behövs, på grund av att skurkar på ett hänsynslöst sätt livnär sig på att lura försäkringskassan.
Så här skrev jag:
Under hösten 2011 har vi i vår familj kämpat för att få möjlighet att använda ett assistansbolag för att underlätta vissa delar av livet med vår annorlunda prins.
Tröghet är ett ord som knappast räcker till för att beskriva hur det har fungerat än så länge. Att få möjlighet till hjälp, tycks vara en omöjlig ekvation.
Kanske är det ett resultat av den debatt som har rasat i media under det senaste året.
Fusk med assistansersättningar från personer utan någon form av moral och oseriösa assistansbolag som stjäl pengar från oss som har ett behov av hjälp med dagliga insatser för våra barn.
I mångt och mycket är det fusket från de oseriösa inget annat än en ren stöld från de barn och ungdomar som verkligen behöver hjälp.
Känslan som dyker upp är äckel inför de individer som ser dessa pengar som lovligt byte i en handel som är allt annat än human.
Att försäkringskassan behöver hjälp med sin hantering av ansökningar om assistans är ganska uppenbar. Det är något som är väldigt, väldigt fel när någon lyckas få ut ersättning för en hjälp som endast är påhittad, samtidigt som andra får slita som galningar för att få ersättning för att kunna få tillvaron hjälpligt flytande på ytan.
Jag ber om ursäkt om jag tjatar, men det enda jag kan se kan vara möjligt är upplysning. Låt de olika oseriösa individerna bli upplysta av hur det är att leva med ett svårt handikappat barn eller ungdom. Låt deras ”straff” få bli att de själva får hjälpa till i hanteringen av ett barn med behov av assistans.
Kanske kan deras kalla hjärtan tinas upp av värmen av att se glädjen i en människa med behov av särskilt stöd som just lyckas utföra de enklaste uppgifterna. Att resa sig upp från en stol. Att uttrycka en känsla. Att förmedla en idé.
Jag kan inte tro att någon människas hjärta är så kallt och fruset att det kan motstå att känna den glädje och den livskraft och inspiration som flödar i våra olika annorlunda prinsar och prinsessor.
När vår prins kom hem före jul och berättade att han skulle vara med i ett luciatåg som en ”modern pepparkaksgubbe” med Indiana Jones-hatt, så kan man inte annat än känna lycka. När hans lillasyster åker till Paris för att arbeta som Au Pair i ett halvår, så blir genast kontrasten mellan den normalstörda och den annorlunda så uppenbar.
Det är inte samma sak att ha ett barn med särskilt stöd. Det är annorlunda. Det är vaken bättre eller sämre. Det är endast annorlunda. Det innebär mycket mer arbete och det innebär att ha ansvar som mer påminner om ett litet barn mycket högre upp i åldrarna.
Ibland orkar man allt. Och ibland behöver man hjälp. Då är det rent ut sagt för jävligt att den hjälpen inte ska kunna erbjudas på grund av att en del oseriösa individer har rånat myndigheterna på den hjälp som så väl behövs.
Livet är inte rättvist. Det är en insikt som har kommit till mig under mitt liv. Livet är som det är, och inte som man drömmer om.
Det är inte mycket man kan säga om hur livet ska bli.
Det vi vet är att vi föds och att vi dör. Om vi lever där emellan är upp till var och en.
Men en del människor på vår jord behöver hjälp med att kunna leva sina liv så fullt och omfattande som de önskar. De har rätt att få leva sin fulla potential. Det är vår uppgift att se till att det är möjligt. Ibland kan vi föräldrar behöva stöd och hjälp för att kunna ge våra barn de bästa förutsättningarna för livet.
Den hjälpen är en rättighet.
Snälla skurkar, ta inte ifrån våra barn den rätten.
Tyvärr så inser jag att skurkarna inte läser detta.
Även om de borde.
---
I dag skriver jag klart årets bok om "Galna Gatan". Den är oerhört försenad. Bland annat på grund av det jag skrev i ovanstående krönika.
Det tar tid och ork att försöka få hjälp med sånt som borde vara självklart.
Fridens!
Så här skrev jag:
Under hösten 2011 har vi i vår familj kämpat för att få möjlighet att använda ett assistansbolag för att underlätta vissa delar av livet med vår annorlunda prins.
Tröghet är ett ord som knappast räcker till för att beskriva hur det har fungerat än så länge. Att få möjlighet till hjälp, tycks vara en omöjlig ekvation.
Kanske är det ett resultat av den debatt som har rasat i media under det senaste året.
Fusk med assistansersättningar från personer utan någon form av moral och oseriösa assistansbolag som stjäl pengar från oss som har ett behov av hjälp med dagliga insatser för våra barn.
I mångt och mycket är det fusket från de oseriösa inget annat än en ren stöld från de barn och ungdomar som verkligen behöver hjälp.
Känslan som dyker upp är äckel inför de individer som ser dessa pengar som lovligt byte i en handel som är allt annat än human.
Att försäkringskassan behöver hjälp med sin hantering av ansökningar om assistans är ganska uppenbar. Det är något som är väldigt, väldigt fel när någon lyckas få ut ersättning för en hjälp som endast är påhittad, samtidigt som andra får slita som galningar för att få ersättning för att kunna få tillvaron hjälpligt flytande på ytan.
Jag ber om ursäkt om jag tjatar, men det enda jag kan se kan vara möjligt är upplysning. Låt de olika oseriösa individerna bli upplysta av hur det är att leva med ett svårt handikappat barn eller ungdom. Låt deras ”straff” få bli att de själva får hjälpa till i hanteringen av ett barn med behov av assistans.
Kanske kan deras kalla hjärtan tinas upp av värmen av att se glädjen i en människa med behov av särskilt stöd som just lyckas utföra de enklaste uppgifterna. Att resa sig upp från en stol. Att uttrycka en känsla. Att förmedla en idé.
Jag kan inte tro att någon människas hjärta är så kallt och fruset att det kan motstå att känna den glädje och den livskraft och inspiration som flödar i våra olika annorlunda prinsar och prinsessor.
När vår prins kom hem före jul och berättade att han skulle vara med i ett luciatåg som en ”modern pepparkaksgubbe” med Indiana Jones-hatt, så kan man inte annat än känna lycka. När hans lillasyster åker till Paris för att arbeta som Au Pair i ett halvår, så blir genast kontrasten mellan den normalstörda och den annorlunda så uppenbar.
Det är inte samma sak att ha ett barn med särskilt stöd. Det är annorlunda. Det är vaken bättre eller sämre. Det är endast annorlunda. Det innebär mycket mer arbete och det innebär att ha ansvar som mer påminner om ett litet barn mycket högre upp i åldrarna.
Ibland orkar man allt. Och ibland behöver man hjälp. Då är det rent ut sagt för jävligt att den hjälpen inte ska kunna erbjudas på grund av att en del oseriösa individer har rånat myndigheterna på den hjälp som så väl behövs.
Livet är inte rättvist. Det är en insikt som har kommit till mig under mitt liv. Livet är som det är, och inte som man drömmer om.
Det är inte mycket man kan säga om hur livet ska bli.
Det vi vet är att vi föds och att vi dör. Om vi lever där emellan är upp till var och en.
Men en del människor på vår jord behöver hjälp med att kunna leva sina liv så fullt och omfattande som de önskar. De har rätt att få leva sin fulla potential. Det är vår uppgift att se till att det är möjligt. Ibland kan vi föräldrar behöva stöd och hjälp för att kunna ge våra barn de bästa förutsättningarna för livet.
Den hjälpen är en rättighet.
Snälla skurkar, ta inte ifrån våra barn den rätten.
Tyvärr så inser jag att skurkarna inte läser detta.
Även om de borde.
---
I dag skriver jag klart årets bok om "Galna Gatan". Den är oerhört försenad. Bland annat på grund av det jag skrev i ovanstående krönika.
Det tar tid och ork att försöka få hjälp med sånt som borde vara självklart.
Fridens!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)