Sune och Bert indragna i ”Tintingate”.

Det har svallat upp enorma reaktioner hos det svenska folket över den dåligt genomtänkta
planen att plocka bort Tintinböcker från Kulturhusets barnboksbibliotek.
Vi följde den livliga debatten på Twitter, och kände själva att tanken på litterär censur är
både skrämmande och rejält bakåtsträvande. Då vi arbetat som författare i 29 år
reagerade vi med emfas över detta försök från statligt håll att reglera och begränsa det fria
ordet. Som verksamma inom kultur och kreativ verksamhet får vi allergiska reaktioner av
all form av styrning, politiska pekfingrar och kulturell feghet.
Nu gjorde Kulturhuset en rejäl pudel, på gränsen till en kennel och Tintin får återvända till
Kulturhusets barnavdelning. Debatten har dock inte avtagit efter detta försök till censur.
Som en del i denna debatt så lanserade TT Spektra en artikel där flera olika
kulturpersoner fick uttala sig om den så kallade ”Tintingate”.
Vi blev mycket förvånade och förbannade när vi läste chefen på barnboksinstitutets
uttalande.
Jan Hansson, chefen för barnboksinstitutet, uttalar sig angående den absurda situationen
att vilja plocka bort Tintin från kulturhusets bibliotek och visar en minst lika förvriden syn på
vad barn ska få läsa som så kallad ”god litteratur”.
Han menar att våra böcker om Sune och Bert har en ”förfärlig människosyn”.
Vilka böcker han baserar detta uttalande på, nämner han dock inte.
Vilken av våra över 50 publicerade titlar av ovan nämnda gossar, är det han syftar på, som
visar på denna ”förfärliga människosyn”? Vilka händelser befäster uttalandet om denna?
Är det måhända att Sune vägrar slåss, att Bert är kär i Shirin, att Sunes mamma Karin har
en kollega Erika som har en fru, att Sunes bästa kompis heter Salim, att mamma Karin
tjänar mer än pappa Rudolf, att pappan i Storasyster och Lillebror är hemma med sina
barn när mamman arbetar, att Zeina i Zeina & Nalle-böckerna känner sig underbar och
säker med sitt svenska och libanesiska ursprung eller någon av den mångfald av
människor som vi beskriver i böckerna om ”Galna Gatan”, med bland annat invandrare,
barn till alkoholister och funktionshindrade eller helt enkelt att ALLA våra karaktärer
förespråkar ickevåld, tolerans för alla och kärlek?
Eller kan det vara så att Jan Hansson har läst alla våra 130 böcker och likt en förslagen
konspirationsteoretiker hittat dolda homofoba, rasistiska och kvinnoförnedrande budskap?
Grattis i så fall!
Jan Hanssons generaliserade åsikter om oss gränsar till infantilt tänkande. I våra böcker
försöker vi alltid göra plats för olika typer av människor. Det finns tjejtjusare och killtjusare
av båda könen, mobbare, mjukisar, funktionshindrade, homo, hetero och bisexuella och
människor av olika etniskt ursprung och religiös tillhörighet.
Vi sätter ingen särskild prestige i det. Vi försöker beskriva den värld vi lever i. Där
människor är som människor är. Inte som vissa kritiker skulle önska att de var.
Jan Hansson menar att vi gör oss lustiga på andra människors bekostnad och att vi
skrattar åt svaga människor.
Detta uttalande är inget annat än ett vidrigt påhopp, som saknar verklighetsförankring.
Då vi båda dessutom är pappor till var sitt barn med funktionshinder är denna åsikt rent av
äcklig.
Om inte uttrycket kändes så medialt slitet, så skulle vi säga att Jan Hansson har kränkt
oss.
Men det kanske mest allvarliga i hans uttalande är att han på samma sätt som Behrang
Miri på kulturhuset vill censurera barns läsande, genom att ”välja bort böckerna när man
har en begränsad budget, för att istället satsa på god litteratur”.
Är inte det precis den typen av censur som ”Tintingate” handlar om?
Varför ska besserwissertyper som Jan Hansson välja vad som är tillräckligt ”god litteratur”
för våra barn?
Och är det inte då ännu mer allvarligt att denna litteraturfascist sitter som chef för
barnboksinstitutet och därmed ska främja barns läsande i alla åldrar?
Visar inte hans totala avsaknad av ödmjukhet att han är fel person på jobbet?
Är det inte underligt att det är precis den typen av litterär censur som minskar mångfald av
kultur i vårt samhälle?
Ett tips till Jan Hansson.
Gå ut i verkligheten och fråga de miljoner barn, ungdomar och vuxna som i snart 30 år,
som med glädje läst och läser våra böcker och be dem ta fram exempel på berättelsernas
”förfärliga människosyn”. Eller varför inte be någon av de hundratusentals lässvaga, som
genom Sune och Bert, fått en inkörsport in i litteraturen, att läsa ett stycke för dig, där vi
som författare låter våra karaktärer skratta åt svaga personer.
Jan Hanssons attityd till oss och våra kulturella gärningar är inte bara ohederligt och
vulgärt. Det är också fenomenalt sovjetiskt.
Skämmas borde han!

/Sören Olsson och Anders Jacobsson