Att vi alla vandrar på en väg genom våra liv.
Ibland går vi på en krokig stig och ibland på raksträckor och motorvägar.
Då och då behöver vi tanka.
Och sträcka på benen.
Och kanske stanna till på en parkeringsficka för att fundera på om man är inne på rätt väg. Eller om man har kört vilse.
Det är lättbegripligt att använda den typen av symbolik.
Och när jag går och promenerar i livet och i den fysiska verkligheten så tycker jag om att göra det utan ett förutbestämt syfte.
Att färdas mellan en plats och en annan kan ibland kännas som en tvingad transport.
Nåt som bara måste göras.
Och därför tycker jag mycket om att bara vandra utan mål.
Och låta mig överraskas av vad vägen har att bjuda på.
Man måste inte alltid ha ett mål eller syfte med sin vandring i livet.
Det går alldeles utmärkt att promenera med vandringen som det enda syftet.
Här är några bilder från min senaste vandring ute i naturen.
Utan mål eller syfte.
Men i dag faller det regn.
Örebro sköljs av ett vårregn som tvättar bort det gamla.
Då är det skönt att sitta i min lilla skrivarstuga och skapa.
I min egen lilla värld där jag kan låta kreativiteten bubbla på genom mig.
Skriver klart första versionen av långfilmen om Sune under helgen.
Härligt!
I går höll jag en föreläsning på Betelkyrkan i Örebro.
Det var kul!
När jag blev bokad på det jobbet blev jag förvarnad att det kanske inte skulle dyka upp särskilt många människor.
Det är en stor kyrkokonferens här i stan just nu och samtidigt som jag höll mitt anförande så var det ytterligare tre-fyra sammankomster på andra platser i stan.
Så förväntningen var låg på antalet besökare.
De hoppades på ungefär 10-15 personer.
För ändamålet användes inte kyrkosalen utan den intill liggande församlingslokalen.
Och det kom folk.
Det strömmade till folk i sån omfattning att personalen inte visste hur de skulle hantera det hela.
Till slut var det så mycket folk att det inte gick att använda församlingslokalen.
Nödutgångarna blev blockerade och ännu fler människor strömmade till.
Så det fattades ett snabbt beslut att flytta över alla till kyrkosalen istället.
Det blev i stort sett fullt där också.
Väldigt kul!
Nu ska jag återgå till manuset!
Ha en underbar dag!
4 kommentarer:
Din "Vägbeskrivningen" tycker jag mycket om ...vandra livets väg med öppna ögon och mottagligt sinne...inte tänka ut i förväg, för just sådana stunder är det som om livet ivrigt vill visa oss sina olika "personligheter", då när vi inte kräver. Vårsprittande tack för orden som likt solstrålar värmde min själ.
Har precis kommit hem efter några timmars spännande och mycket avslappnande upptäcksfärd i skogen
Hmm, det är liksom vägen som är livet. Tänkvärt och jättefina bilder!
Åh, vad kul att det kom så mycket folk till kyrkan. Jag är glad för både din och arrangörens skull.
Lycka till i skrivastugan.
Kramkram
Kan man sätta gps på sig själv då man gått vilse??
Ett tänkvärt inlägg och väldigt vackra bilder! :)
Skicka en kommentar