Vadå jul?

I dag är det onsdag.
Minsann.
Det är en minst lika bra dag som alla andra.
Dagen är fylld med skrivande och fixande som jag inte hunnit med under de senaste dagarna.

I går var det författarbesök i Mantorp.
Kuligt, som vanligt.
Träffade sjuor som hade förberett frågor.
Det kan vara en fördel att de gör det i den ålder.
De spontana frågorna dyker inte lika ofta upp när man är 13 år och tycker att det mesta är pinsamt.
En fråga var om vi har haft något "ligg" någon gång.
(jag har tre barn och Anders har fem - frågan blev aldrig "hetare" än så)
En annan fråga var om vi hade en cross.
Ingen av oss har en sån.
Men båda har varit med om pungkross.
Det är inte skönt.
Det är roligt med frågor.
Vi vet att eleverna får veta det de vill veta - och vi skalar av myten om oss själva som författare, och visar att vi mest av allt är helt vanliga människor.


Så om det är nån som har en bra fråga - det är bara att fråga på!

Den fråga som mest har fått mig ur balans är fortfarande när en liten kille på cirka sju år räckte upp handen och tittade på mig alldeles allvarlig och undrade:
"Varför är du så ful?"
Jag hade inget svar på det.
Än i dag är det ett mysterium.
Har hållit långa förhör med mina föräldrar, men de ville inte avslöja vad som hände.
Det är troligen något kemiskt som gick fel den där gången vid föräldrarnas sex för snart 46 år sen.


I Mantorp hann vi även med att träffa ännu en bloggiskompis och hennes syster.
Kuligt!
Som jag skrev tidigare så är det alltid lika kul att möta kompisar från bloggandet i verkliga livet.
Som jag också skrev tidigare så är det en uppmaning till er som råkar bo eller vara i närheten av någon signering nu i julhelgen.
Kom och hälsa!

Efter författarbesöket var det signering i Linköping.
Och även om julen närmar sig med stormsteg så infinner sig inte den rätta julkänslan.
Jag menar fyra grader plus samt regn gör inte att man helst av allt vill dansa runt granen.
Det vill jag iofs inte göra ändå.
För granar har en tendens att vilja anfalla mig då.
De ramlar över mig när jag försöker dansa runt dem.
Elaka granar!

Nu när julen närmar sig så börjar det dessutom dyka upp "julgåvor" på Facebook.
Jag tycker INTE om att få digitala julblommor eller glittrande tomtar som "presenter" på Facebook.
Det är lite som att bli attackerad av virus av något slag.
Funderar på att ha stängt under jul och nyår.

---
I dag är det Sigge som får önska sig nåt i Önskeringen.
Han vill helst av allt ha..
Ja, vad vill han ha???






Jag tänker lite på mellanrum i dag.
Det är viktigt med mellanrum.
Utan mellanrum skulle allt vara en enda stor klump.
Det är mellanrummet som gör att världen tar form.
Det är i mellanrummet vilan finns.
Mellan inandning och utandning finns ett ögonblick av mellanrum.
Mellan ett ord och nästa ord finns ett mellanrum.
Mellan två människor finns ett mellanrum (oftast...)

Jag har ingen tydlig idé om mellanrummet.
Jag är bara fascinerad av det.

Har en känsla av att mellanrummet är underskattat.
Att mellanrummet behöver få uppskattas för vad det är.
Mellan det ena och det andra.

Det kan vara steget mot något okänt.
Följden av en handling.
Konsekvensen av ett agerande.
Men inte ännu det nya resultatet.
Det är resan, när resan inte är målet.

Jag ska använda mellanrummet mellan jul och nyår att uppskatta nuet.
Det som är.
För kanske är det så att mellanrummet är den enda stund vi får?
Just nu.

Tystnaden kan vara ett mellanrum.
Eller en handling.
Eller en vila.

Känns som om jag behöver det just nu.