Seg som en deg.
Känns lite fint att ha såna dagar ibland.
Det är som om jag då tillåter mig att vara LAT!
I går var jag i Göteborg och höll en liten föreläsning för FUB där.
De höll till ute i skärgården och det var väldigt fint.
Det var kuligt!
Åkte tåg tidigt på morgonen och kom hem ganska sent.
På tåget hem kom det fram en man som frågade jag "om jag var en av de där som skriver".
Jag sa att det stämde. Troligen.
Då berättade han att "Bert" var den enda bok som han orkade läsa när han var ung.
Enligt honom så räddade det honom.
"Bert" blev inkörsporten till att överhuvud taget läsa någonting.
I dag hade han doktorerat på KTH i Stockholm.
Sånt är rörande och väldigt inspirerande.
Han var i dag 32 år.
Det är i såna situationer som man NÄSTAN begriper hur länge jag och Anders har hållit på och skrivit böcker.
Och då är det kanske märkligt att det fortfarande är lika kul att skriva.
Faktiskt ännu roligare i dag.
För jag är mer avslappnad i dag än för 25 år sen.
När jag kom hem var det bara raka vägen ut i skogen för att ha fest med grannarna i området.
Det finns en liten festplats mitt ute i skogen här.
Inte som den här:
Fråga: Hur tänkte de här?
- Vi ska göra skiva! Hurra!!!
- Skivan ska vara rena partyplattan!
- Då gäller det att få till ett fint omslag.
- Ja! Vi kan ta bild vid utedasset!
...eller?
"På Festplatsen"..?
Är det där de hade sina små fester på den tiden?
Mycket droger och skit, antar jag.
Förresten så har jag inte bara varit seg som en deg i dag.
Jag har betalt räkningar.
Då har jag ju varit nyttig också.
Ju!
Livet är en dans på rosor. Dansar man för länge får man taggar i fötterna.
Fridens söndag!
3 kommentarer:
Ja, den där festplatsen på omslaget, kan ju inte locka särskilt mycket folk.
Kan din seghet idag ha något samband med festen igår?
Och vad roligt att ni inspirerade doktoranden. Själv började jag tidigt läsa deckare. Fast jag har än så länge inte omsatt något av det jag läst i de böckerna, i verkligheten. Tack och lov!
Ha, ha...läste vad Du skrev om korna och Dig...er emellan...;o) inne hos Lallis. Tyckte att det var lite kul, för tänk, jag har ALLTID trott att det var Mu de sa!...så korkat, självklart säger de Nu!
Vill Du kolla ett gott foto på en ko, så kolla mitt förra blogginlägg, fotot har dottern tagit. :o)
Ha en skön söndag!
Räkningar, just det! Yes, där fick jag något att fylla ännu en tråååkig söndag med!
Min dotter (nu 21 år, 9 månader och 1 dag)var heller ingen bokmal som liten - men Bert-böckerna slukade hon och skrattade gott åt! Sen dess har hon faktiskt även plöjt sig igenom alla Harry(Potter)-böckerna också.
Hon går visserligen inte på KTH...men är snäll och go, vilket är en väl så bra egenskap.
Kram Eva
Skicka en kommentar