måndag 10 augusti 2009

Från ett öppet fönster

Ett litet ögonblick i Turkiet.

Jag kom gående i den stekheta solen på väg från affären.
I händerna bar jag två stora flaskor med vatten.
Då hörde jag ett ljud från ett öppet fönster.
Jag stannade upp och spetsade öronen, för jag kunde inte riktigt urskilja vad det var för ljud.
Då hörde jag det igen och den gången fanns inga tvivel kvar längre om vad det var för ljud.
Det var en kvinnas stön.
Innanför det öppna fönstret älskade ett okänt par.

Jag log och gick vidare.

I min skalle började det genast att spekulera, fantisera och fundera.

Var det ett misstag att de hade fönstret öppet?
Eller var det en medveten handling av ett exhibitionistiskt par?

Av stönets ljud att döma så tycktes det i alla fall handla om en frivilligt vald sexakt.
INga skrik på hjälp eller tecken på rädsla kunde höras.
Bara ren lust och njutning.

Och hjärnan fortsatte fundera på vilka det kunde vara.
Efter en vecka på samma semesteranläggning så hade jag sannolikt stött på personerna någon gång.

Tänk om de VILLE redovisa sin kärleksakt för omgivningen?
Då kunde de till och med såg genom den fördragna gardinen att jag gick förbi utanför.
Och i så fall kanske de förväntade sig ett tecken från mig att jag hade hört dem?
En nick eller ett leende i frukostmatsalen följande dag.

Men om de inte visste att de blev avlyssnade förrän efter kärleksakten. OM insikten plötsligt slog dem att fönstret hade stått öppet och vem som helst kunde höra på.
I sådant fall skulle en förstående nick eller ett leende uppfattas som en pinsam påminnelse över misstaget med det öppna fönstret.

Ja, tänk vad ett stön från ett öppet fönster kan orsaka för kedjereaktioner inuti min hjärna.

2 kommentarer:

imse sa...

Oh ja, en sån upplevelse kan verkligen sätta igång tankeverksamheten.
Själv hade jag nog blivit lite retsam och antagligen satt igång en visselkonsert utanför deras fönster.

Sören Olsson sa...

Imse - Ha ha ha. den tanken slog mig aldrig faktiskt!
Sånt kommer man ofta på i efterhand.