Tvivel. Vad är det?
Inom religionerna i världens anses ofta tvivel vara ett tecken på svag tro.
Om man tvivlar har man brister i sin tro.
Därför bör man tro mer.
Det tror jag inte alls på!
Jag är övertygad om att tvivel är ett tecken på det fria tänkandet.
Det egna sökandet behöver tvivel som en ingrediens för att kunna nå fram till vad man själv vill tro på.
Om man bara slukar allt som någon annan auktoritet bestämmer så har man inte tänkt till själv.
Jag tror att man behöver tvivlet för att nå sin egen övertygelse.
En av de saker som jag allt mer börjar förstå i mitt eget liv är att jag allt mindre vet.
Kunskap är ofta lånad kunskap.
Både i egna och andras liv.
Vi tror vi "vet" saker.
Och ofta är det bara lånad kunskap.
Nåt som vi snappar upp eller läser eller hör vad någon annan har kommit fram till.
Jag trodde till exempel till för bara ett år sen att @ är ett nytt tecken som skapades i samband med att e-post introducerades.
Att @ betyder "at" från engelskan.
Soren AT trollen.se
Då läste jag att @ är ett mycket äldre tecken.
Från 1100-talet.
Det var när kristna munkar skulle skriva ner texter på latin som de kom på ett litet sätt att förenkla skrivandet av AD.
Så snabel-a är ingen ny modern uppfinning.
Det var något som jag hade gått omkring och trott.
Bara för att jag "trodde att det var så".
Och så läste jag i en bok att det inte stämde alls.
Då fick jag tänka om.
Programmera om i min hjärna att @ är ett tecken från 1100-talet.
Samtidigt så vet jag ju inte om det är sant heller.
För om jag har läst det så är det ju också någon annans kunskap.
Även det är lånad information.
Så vad vet jag?
Egentligen?
Inte mycket!
Och om jag hade nämnt detta för 5-10 år sen så hade den tanken skrämt mig.
Att inte veta var hotfullt.
I dag tycker jag att det är ganska fridfullt att inte veta.
När någon säger/skriver/tycker någonting med fullständig övertygelse så drabbades jag förr ibland av en iver att motbevisa eller argumentera mot.
I dag blir jag mer kvittrig i magen och tänker:
"Ja, så kanske det är.."
För det spelar inte så stor roll längre vem som har rätt och vem som har fel.
Alla bygger sin egen övertygelse på egna erfarenheter och sina grundläggande värderingar.
Många av dessa har vi fått med oss redan innan vi föddes.
Vad är bra?
Vad är dåligt?
Hur ska man kunna svara på det?
Jag har en känsla av att vi mår bäst av att lyssna på intuitionen.
Magkänslan.
Vad känns bra?
Och varför känns det bra?
En liten övning?
Sätt dig och blunda och tänk på en situation som gjorde dig riktigt förbannad.
Kom ihåg situationen så detaljerat som möjligt.
Hur känns det?
Hur känns reaktionen i den fysiska kroppen?
Är det en varm känsla?
Eller kall?
Känns det mest i magen?
Eller i huvudet?
Eller i händerna?
Eller någon annanstans i kroppen?
Vad tänker du om situationen?
Vems fel är det?
Vad gjorde jag för fel?
Vad gjorde andra för fel?
Hur kan jag hämnas?
Hur kan jag ändra på den andre?
Hur kan jag ändra på mig själv?
Vad tror du är sant just nu?
Hur bör man vara?
Är man en bra eller dålig människa om man bråkar?
Är man en elak eller ärlig person om man säger vad man tycker?
Om man kanske har fel: Är det farligt att ha fel?
Om den andre har begått ett misstag: På vilket sätt bör den be om ursäkt?
Är det viktigt att både du och den du bråkar med tycker samma sak till slut?
Är det viktigt att ha rätt?
Många av dina grundläggande idéer om hur livet ska vara dyker säkert upp inom dig.
Kan de få vara precis som de är?
Kan du lära dig någonting av den här situationen?
Finns det en möjlighet för dig att lära dig mer om dig själv?
Lär du dig nåt av det?
Kan du känns någon sorts tacksamhet över att du har fått möjlighet att vara med om den här situationen?
Kan du öppna ditt hjärta och låta allt vara precis så som det är?
Hur känns det nu när du tänker tillbaks på situationen?
Take a deeeeep breath!
6 kommentarer:
Något som jag har upptäckt är, att ju äldre jag blir, desto mindre vet jag.
När jag var runt 30, visste jag allt, trodde jag.
Nu vet jag hur lite jag vet och hur mycket jag lär mig. Varje dag. Har till och med börjat tycka att det är roligt att ha fel, för då får jag ju lära mig något nytt.
imse - det är så sant. Den som inte har gjort några misstag har inte heller prövat på något nytt.
Yes, yes yes.
Och det är det som är så häftigt för varje år som går, tycker jag.
Man inser att man vet mindre och mindre och får en mer avslappnad men mer innerlig inställning.
En helt annan syn på det mesta, faktiskt. (Tycker jag alltså)
Härlig fredagsläsning.
Kram Lallis
Magkänslan kommer man långt med!
Det enda trevliga med att bli gammal, (hm äldre menar jag), är att man vågar göra misstag,och att det inte är så farligt!
En del tror att det viktiga i livet är att vara bäst på t.ex. TP eller liknande. Jag tror på att vara bra på att leva sitt eget liv. Att se det man har, vara tacksam för det och göra det ytterrsta för att alla inkl. sig själ är lyckliga och mår bra. En del är bäst på att jobba mest, bäst på att idrotta, bäst på att vara klassförälder, bäst på att ta sig egentid. Jag undrar hur de hinner med livet... Oj nu stack tankarna iväg...
Det finns många teorier om snabel-a:et ursprung.
Att medeltida munkar använde snabel-a som en ligatur av ad (inte A.D. som en förkortning av anno Domini, utan ad som betyder till eller vid) är en teori och skulle dessutom stämma bra överens med det användande vi har idag. Då skulle en e-postadress betyda namn[vid]server.com
En annan teori är att det kommer från franskans à och man kan även se att @ har används istället för à i svenskan. T. ex. 5 lökar @ 1 kr.
Förutom det där, som egentligen inte har någon större betydelse i det stora hela, så vet jag nästan ingenting.
Skicka en kommentar