Helande.

Det finns mästare som lever mitt bland oss.
Som lever livets mysterium och som utforskar världar många bara kan fantisera om.
Många Sufimästare till exempel besitter många förmågor att hela.
Men det är ingenting de talar om eller sprider ut för att nå berömmelse eller uppmärksamhet.
De lever i det tysta och har inget behov av att söka bekräftelse.
Jag är fascinerad av detta.
Det finns någonting kittlande att tänka sig att människor i omgivningen kan besitta förmågor som går över vår fattningsförmåga. De lever okända liv. Och de utför sina ritualer och sina resor genom världar i tysthet.

Helande existerar inom alla traditioner. Över hela jorden.
Men jag känner en ökad respekt när dessa mystiker inte söker föda för sina egon.
De behöver ingen tron eller scen eller kyrka att praktisera sitt kunnande.
De vill inte bli kuriosa för nyfikna troende eller negativa skeptiker.
De har ingen anledning att bevisa någonting för någon.

Helande är ingens egendom.
Den tillhör alla.
Och hur det går till finns lika många olika förklaringar som frågetecken.
Det finns inte en enda metod som fungerar för alla.
Människor är unika på många olika sätt.
Så också möjligheterna att bli helade från fysiska eller psykiska problem.




Och hur det än är med allt detta - om man tror eller inte tror - så är det fascinerande, tycker jag.

Lögner behöver någon som tror på dem.
Lögner livnär sig på tvivel.
Men sanning behöver ingen som tror på dem.
Det behövs inte.
Det som är sant är sant ändå.

Och det behöver ingen religion.
Det finns i dag cirka 300 olika aktiva religioner i världen.
Alla tror sig naturligtvis besitta sanningen.
De vill att andra ska tro på dem.

Men som sagt - sanning behöver ingen som tror på dem.
Den är ändå.