Sista mars i dag ju!

Tycker att det är ganska kul med Youtube.
Där finns lite olika små klipp från nutid och dåtid.

Bland annat den här:
Mys åt alla!



Det var väldigt kul när vi spelade in den TV-serien.
Trollkontroll hette den och vi gjorde den på TV här i Örebro.
Just den här lilla scenen har egentligen inte så mycket med någonting att göra.
men den är kul.
Vi ser så...gayiga ut på nåt vis.
Lite läppglans och en varsin gul badmössa.
Och en sång om att alla ska kramas.

I dag är jag lite sjuk. Feber och förkyld.
Men det hindrar mig inte från att fortsätta skriva Bert.
Är inne i slutfasen av arbetet och jag har två kapitel kvar.

Ska jag vila sen?
Nääää!!!

Efter Bert ska vi skriva ändringar i Berts Bravader-manuset som ska visas på Nya Parkteatern i sommar.
Och efter det ska vi skriva årets Håkan Bråkan bilderbok.
Och därefter ska vi skriva årets Sunebok.

Sen...får vi se vad det blir.
Planer finns.
MÅNGA planer...

Och på söndag ska jag till Stockholm och se sista föreställningen av "Sune" på Göta Lejon.
Ska bli kul att se den en sista gång innan den läggs ner.

Och i morgon är det första april.
Jag blir alltid lurad.
Det får man bjuda på.
Att man är godtrogen.

När jag läser tidningen så tänker jag ofta "är det första april nu?" - för många nyheter är så bisarra att jag genast tänker "detta kan inte vara sant".

Ishockey!!!

Nu är det snart FINAL mellan Färjestad och HV71.
Det får mig att tänka på denna lilla sketch.

Kul, tycker jag.



Man ska inte käka spädbarn till frukost.
Det är dumt!

Man ska äta dem till kvällsmat i så fall.

Nä. det var också elakt.

Jag skriver nya BERT avsnitt så att fingrarna fladdrar över tangentbordet.
Det blir kul.
Och sjukt.

Sommartid..?

I natt ställdes klockorna om till sommartid.
Lustigt.
Jättelustigt!
Eftersom jag inte kan se någon som helst likhet med sommar utanför mitt fönster.
Det är fortfarande snö.
Och världen ser så grå ut.
Det är som om hela världen har blivit en svart-vit film.
Typ.

Såg på Lets Dance i fredags.
Björnen Baloo vann.
Jag fattade ingenting.
Upptäckte efter fem minuter att jag inte brydde mig ett dugg om vem som vann.

Sen blev det lördag och jag satt och skrev manus hela dagen.
Och släckte lampor i hela huset på kvällen.
Earth hour.
Upptäckte att det kändes bra.
Det är fortfarande mysigt med stearinljus.
Råkade se på Robinson och upptäckte att jag satt och tänkte på annat.
Bryr mig inte en sekund om det programmet heller.

Så blev det sommartid under natten.
Och längtan efter sol, nyklippt gräs och utegrillen känns i hela kroppen.

I morgon ska jag och Anders på författarbesök i Köping.
Sen är det slut på mars.

Och jag funderar på att köpa en ny sittkudde.



Det känns ju bra att de är extra prisvärda dessutom.
Men jag vet inte om man sitter så bra på dem.
Men inte spelar det nån roll så länge de är prisvärda.
Eller hur?

Ha en fin söndag alla!

Så roligt!!!

Ha ha ha ha ha!!!
Våren skojar med oss!
Så lustig den är när den går och gömmer sig så här - och skickar fram lite mer snöoväder och blåst.
Ha ha ha!
Så skojsigt!
Jag skrattar ända in i maj!

...

Jag ljuger ganska bra för mig själv, va?

men om nu våren skojar med oss så är det väl inte mer än rätt att vi kan få skoja tillbaks?

Jag ska minsann ta på mig mina sommarbyxcor och solhatt och låtsas att det är sommar istället!
Bara för att skämta tillbaks lite.
- Ser man där, säger våren. En pajsare till som vill skoja!

....

I dag är det fredag.
Det är skööönt...

Jag fortsätter ändå att skriva manus hela helgen.
Vill bli KLAR med Bert-boken!

Gårdagens lilla inlägg med filmen om "vad som händer när alla andra filmer slutar" blev en stor succé.

Kanske är det lika intressant med denna lilla film som gömts undan i något lager någonstans...




En snabb analys:
För det första "Dagens sextopp" - vad är det för en topp, egentligen?
Undrar man lite nyfiket.

Och så till den mer brännande frågan:
"Farlig erotik - smygtittare"
Vad är det som är farligt?
Att titta?
Eller är det farligt för tittaren?
Om man tittar för mycket kanske man blir så där hemskt hålögd och hängande haka som personen på bilden. Det vill ju ingen ha.
Eller är det så att tittaren komemr att bli så bestraffad av de som blir tittade på att det kommer göra väldigt, väldigt ont i vissa kroppsdelar som sitter mitt på kroppen.

Jag blir förundrad och nyfiken.
Ja, inte SÅ nyfiken att jag själv vill bli en tittare.
Men allt detta sammantaget blir en härlig blandning.
En sextopp, en smygtittare och lite farlig erotik.
Jag tror att filmskaparna vill framkalla en självdestruktiv sida hos titaren - och att de som ser filmen får göra det på egen risk.
Kanske blir de drabbade av Sextoppen?

Och sen var det ju det här med namnet på "skådisarna"...
Har de dålig fantasi, eller?
Helene Melene...
Jason Johnson..

Ja, just det..
Tror inte att de lever i dag. De levde för farligt vid inpselningen. Med all farliga erotik och sextoppar.

Nä, nu flamsar jag.

Dags att skriva lite manus igen.

Trevlig fredag!

Sköööönt...

I går kväll var det ett litet bokprat i Hallsberg om "Prins Annorlunda".
Det var kuligt.
Lokalen hette "Kärleken". Tyckte att det kändes fint att stå och prata i kärleken.

I dag är det bara BERT som gäller.
Avsnitten som jag och Anders skriver just nu är helt galna.
Det kommer att bli en av de sjukaste Bert-böckerna någonsin.
Ofta när vi skriver om våra mest kända figurer så kan vi dela upp avsnitten och skriva halva boken var.
Det är ren glädje när det dimper ner ett avsnitt från Anders som jag får läsa och skratta hysteriskt åt. Sen blir det lika kul att försöka överträffa det roliga och skricka ett minst lika roligt tillbaks.
En väldigt rolig form av kreativ konkurrens, kan man säga.

Och i dag är det...TORSDAG! Och det vet alla bloggbesökare vad det betyder.
det är dagen då alla passar på att besöka min lilla blogg.

Jag har fått så fina utmärkelser från visa av er "bloggisar" - och jag önskar att jag hade en aning om vad jag ska göra med det.
Jag är tacksam - men inte särskilt smart.
Det är en ganska bra sammanfattning och beskrivning av mig som person.

Här kommer en liten film-affisch som jag blir nyfiken på...



För det första: vad är det som händer när alla filmer slutar???
Det får i alla fall min fantasi att trigga igång ordentligt.
Om denna filmen börjar där alla andra slutar..
Hur intresssant är det?
Jag vet inte om det bara är jag som är tråkig?
Kanske tar de sig en dusch?
Sover en stund?
Kokar några ägg?
Zappar en stund på TV?
Pratar om ekonomi?
Bläddrar i tidningen?
Kissar lite?
Eller annars ligger de bara och somnar i varandras famn.
Men..vill man se det på film?
Jag vet inte.

Med det är ju i alla fall i FÄRG!
Det är ju bra...

Annars så gillar jag ju titeln på filmen.

Nä. Åter till BERT.

Ta en fridfull och SKÖN torsdag alla människor.

Passa på!

Nu har de utförsäljning av Vinterns Kor.
Det gäller att passa på, för nästa år är det helt andra kor som kommer ut i hagarna.
Se annonsen:




Nu vankas det våfflor och bokprat.

See ya!

Våffeldagen och min pappa

I dag är det den stora VÅFFELDAGEN.
Jag tycker iofs inte att det känns så viktigt.
Men ändå!

Den 21 mars var det inte bara Vårdagjämning.
Det var dessutom internationella Downs Syndrom dagen.
Det tycker jag känns viktigare, för egen del.
(av kända anledningar)

Men våffeldagen har också en speciell plats i mitt hjärta.
Det är dagen då min pappa fyllde år.
Han dog redan 1987.
Om han hade levt skulle han i dag ha fyllt 97 år.
Då kan man väl få unna sig att bli lite sentimental?
Tänker på Luther Vandross låt "Dance with my father"



Även om jag aldrig någonsin dansade med min farsa, så kan man ju fantisera hur livet kunde ha sett ut om han varit den sorts pappa som jag själv försöker vara till mina barn.
Jag är långt från perfekt själv heller.
Verkligen inte.
Men precis som min pappa så gör jag väl så gott jag kan.

Så för att fira farsan min ska jag äta våfflor i dag.
Det ser jag fram emot.

Och i kväll ska jag till Hallsberg och berätta om boken "Prins Annorlunda".
Det ska bli spännande.
I helgen var vi tydligen med i Östgöta Corren i ett stort reportage om boken.

Dagen fylls inte bara av våffelätande och prat om "Prins Annorlunda".
Det blir även skrivande av den kommande Bert-boken.
"Bert och Ryska Invasionen"
Efter 26 år är det fortfarande lika roligt att skriva böcker.
Det är nog inte riktigt klokt.
:o)

Ha en fin dag alla där ute i livet!

Ny frisyr och ny kropp

I dag var gränsen nådd hur pass långhårig jag kunde vara innan 80-talets frisyr hade blivit för uppenbar.
Så jag klippte mig. det var ungefär den sorts aktivitet som jag orkade med den här dagen.
Och efter det kunde jag se fram emot en skön avslappnande massage som jag hade fått i födelsedagspresent.
Men det var allt annat än skönt.

Det var bland det mest smärtsamma jag har blivit utsatt för under de senate tio åren.
Mannen som skulle "massera" mig bröt sig liksom in i mina muskler och böjde och tryckte och vred och vände så att jag i stort sett hela tiden låg och skrek på massagebordet.
Det var INTE avslappnande.
Men iofs så var det skönt att låta alla muskler väckas upp ur sin 45-åriga dvala.
Det var säkert en bra behandling, men inte alls det som jag kände mest behov av just nu.

Helgen var väldigt lyckad och det kom många och besökte Örebros monter och fick med sig en gratis bok hem.
Signerad av både mig, Anders och BERT himself.
I alla fall i sommarens spektakel "Berts Bravader" på Nya Parkteatern.
Olle Lundin heter killen som kommer gestalta Bert på scen.
Kuligt värre!

Tur-mässan i Göteborg

Nu är det dags för TUR-mässan här i Göteborg.
Det ska bli spännande att se om det kommer dit någon.

Somnade ganska snabbt i går kväll och i dag är jag redo för allt nytt som den här dagen kan föra med sig.

Olle - killen som ska spela Bert i sommar - kommer hit och vi ska grilla honom i Örebros monter hela dagen i dag och i morgon.
Sen kanske det blir lite läsning av Bert och lite annat prat.
Då gäller det att hålla tungan i rätt mun.
Eller jag menar - hålla tungan rätt i mun.

Jag brukar tänka att "Man får ta dagen - om den kommer."
I dag kom det en dag.
Äventyret livet fortsätter. Återkomemr med resultat senare under kvällen.

Plikten kallnar!

Sista föreläsningen denna vecka

Jag har kört bil så att jag nästan är yr av trötthet.
I går kväll åkte jag från Sala och hamnade på ett hotellrum i Skillingaryd vid ett tiden i natt.
Sen vaknade jag vid sex och fortsatte ner till Blekinge och Sölvesborg.
Där pratade jag om Prins Annorlunda för ännu en härlig publik.
Jag är både tacksam och rörd över responsen från alla som har velat lyssna på mig.

Här är några bilder från i dag.






Sen var det bara att hoppa in i bilen och köra upp till Göteborg.
Kom fram vid fem-tiden och är ganska duktigt trött nu.
Det blir en bastu, lite mat och Lets Dance på Tv. sen kommer jag att sova ganska gott, tror jag.
Eller vad tror ni?

I morgon är det Turista-mässan här i Göteborg.
Jag och Anders ska presentera Berts Bravader som ska spelas i Örebro i sommar.
Det ryktas av vi kommer få besök av BERT...

En natti Småland!

Jag är ju inte riktigt klok jag...
Här har jag gått omkring och trott att jag skulle resa till Västervik i kväll för att föreläsa i morgon.
Tji!
Det var lite längre ner i landet...
Jag ska vara på plats i Sölvesborg i morgon förmiddag.
Cirka 35 mil längre än jag hade räknat med.
Oj då...
Så det var bara att inse att jag inte skulle orka åka hela vägen från Sala till Sölvesborg (cirka 60 mil)på en kväll.

Vad gör man då?
Jo, man åker en bit på väg och stannar intill vägkanten och sover.
Det blir en spännande natt i Skillingaryd i natt.
Eller...en natt i alla fall.
Sen åker jag vidare i morgon bitti.

Lustigt att man kan ta så fel.
Tänk om jag hade åkt till Västervik och suttit där och väntat i morgon...

Nä. Tacka vet jag Eniro som har kartor och vägbeskrivningar som gör att jag kanske hittar till rätt hotell i Skillingaryd till och med.

Nu ska jag snart prata på Biblioteket i Sala.
Sen dundrar bilen vidare, ner mot mörkaste Småland.

Tjing!

Härliga tider! Strålande tider!

Titeln kommer från nån gammal pilsnerfilm. Det minsn jag från min barndom.
"Härliga tider! Strålande tider!"
Ja.
När solen skiner och våren vaknar ur sin vinterdvala så känns det onekligen väldigt som både strålande och härliga tider, tycker jag.

I går var jag i Västerås.
Det var kuligt och spännande att möta publiken även där.
Och extra superduperkul är det ju att träffa er "bloggisar" som dyker upp!
"Carina - den gråa pippin" med man och syster "Nattsyrran" och "Ylvisen" dök upp - och det var kul att ses IRL (som det heter på internet-språk).
Och som svar till "Fredriksson" - visst kan det väl bli en bira när jag kommer till Gbg!

I dag ska jag till Sala. Vi får väl se om det blir nåt besök av bekantingar i kväll också.
Sen åker jag direkt ner till Västervik där jag ska prata i morgon vid halv tolv.
Efter det blir det raka spåret till Göteborg.

Dagens citat: Älska din näsa - så som dig själv.

Det citatet fungerar som bäst om man har en stor näsa. Som jag.

Hoppas att ni alla njuter av att våren stormar fram och att ni får en fullständigt underbart skön torsdagskväll.

Halva vägen till 90

I går fyllde jag halvvägs till 90.
Det var trevligt.
Jag är lite osäker på NÄR det hände, men för några år sen slutade jag helt att få ångest över att bli äldre.
En del har det som sin största ångest.
Det har inte jag.
Alla blir ju äldre.
Jag menar - vad är alternativet?
...
Det känns inte lika lockande...

Jag är jätteglad och tacksam för alla trevliga hälsningar här på bloggen och på facebook.
Höll på att tappa hakan av alla hälsningar.
Men jag kollade nu för en stund sedan och hakan satt kvar på plats.
Skönt!

I kväll ska jag besöka Hallstahammar och berätta om "Prins Annorlunda".
Ska bli kul.
Hoppas jag.

Tidigare på dagen hade jag och Anders lite möte och skrev lite manus inför helgen som kommer.
Då ska vi vara med och busa på "Tur-mässan" i Gbg.
Det ska också bli kul!

Och utanför fönstret ser det ut som om våren äntligen har börjat inse att det är hög tid att vakna ur sin sömn.
God morgon!

Frank har en livskris

Jag älskar att kika in på sidan som heter "Katastrofala omslag".
Det är mycket humor.

Bara den här bilden på Frank är ju värd hela besöket.
Inte sant?




Jag kan inte låta bli att fundera på hur de som gjorde skivan tänkte.
Satt de i ett kreativt möte och kom på allt detta?
- Vi fixar till Frank så att han ser sexig ut.
- Hur då?
- Det löser vi med lite bling-bling och snygg frisyr.
- Njae..
- Och så lite snygga brudar.
- Med öronskydd i form av ett par bröst!
- Lysande idé!

osv.

Men allt detta är ointressant. Det viktiga är att det blev en skiva.
Helt ofattbart!

Modet att växa

Nu har jag tänkt igen (förlåt - ni kan sluta läsa här om ni blir trötta på mina tankar och funderingar).

Har funderat på att det krävs mycket mod att våga växa som människa.
För det innebär en osäkerhet.
Det är enkelt att stå kvar vid sargen och hålla fast vid det kända.

Läste nåt fint om det där. Och funderar vidare.

Tänk det som om vi människor är som ett frö.
Det finns en oerhörd potential i ett frö.
Det kan växa och bli nåt blomstrande och vackert.
Men då krävs det mod att våga sig ut i det osäkra.
Ett frö kan ligga och vänta och vila i all evighet.
Då förblir fröet aldrig nåt annat än just ett frö.
Blomstrandet händer inte av sig självt.

För det krävs mod att säga ja till det okända för att kunna växa.

Och i den stund man säger ja till det okända så släpper man sargen.
Man har ingen vetskap om man ska klara sig utan stödet från sargen.
Fröet löser upp sig i jorden.
Man överlåter sig att bli ett med jord, luft och regn.

Har man då tillit till jordens eget mirakel så kanske fröet tas upp av myllan och börjar gro och växa.
Men man vet inte alls vilken blomma som ska födas ur det frö man en gång var.
Det kan bli en maskros eller ett träd.
En orkidé eller en kaktus.
Och kanske är det så att fröet slutar växa om det har allt för många idéer om vilken blomma den slutligen ska bli.
Ett kaktusfrö kan sluta växa om det bär på idéer om att det bör förvandlas till en orkidé.

Men om modet och tilliten till det okända står kvar så kanske man växer till det man är ämnad för.

Slutligen så finns endast doften kvar.
Där står blomman eller trädet i all sin fullkomlighet och sprider sin doft med vinden.
Och i den stunden finns varken tvivel eller skam över den man har blivit.
Man är.

Visst kan det vara en härlig tanke att vi människor är som dessa frön?
Vi behöver modet att låta det okända ta oss med.
Och låta oss växa till det vi är födda till att bli.

NU - har jag funderat klart för i dag.

I dag är det söndag - och det är strålande sol (här i Örebro i alla fall)

I går vann Operan över schlagern i detta land.
Jag måste säga att jag satt och skrattade hejdlöst.
Vilken VRAAKA!
Vraaka är ett ord som inte finns. Det skapades av Anders och mig - för att förklara det som man inte kan förklara. Livets inneboende humor.
Det som bara ÄR.
Eftersom det inte går att förklara så går det inte helelr att sätta nåt bra ord på det.
Vraakan var det dummaste vi kunde komma på. Just då.
Och det spelar ingen roll vad man kallar det.
Det är som det är i alla fall.

Ha en VRAAKA-dag alla mänskliga frön där ute i världen.

Nu är det nervöst!

Tänk om fel låt vinner?
Tänk om vi skulle skicka FEL bidrag till Moskva!
Man vill helst inte tänka på det otänkbara. Vad skulle det innebära?

Den ekonomiska krisen skulle bli djupare än vattendjupet i Loch Ness.
Viktoria och Daniel skulle få problem i sin relation.
Miljontals barn i Afrika skulle få mardrömmar på nätterna.
Bin Laden av skulle få en hel armé arga och besvikna tittare som plötsligt skulle vilja förändra världen med våld.
Kalla kriget skulle återuppstå - och Putin skulle fängsla alla tävlande i den STORA finalen.
Miljön skulle bli lavinartat ännu sämre och ozonskiktet skulle i stort sett förintas fullständigt.
Gatubarnen i Brasilien skulle aldrig mer kunna lita på vuxna människor om de gör ett så brutalt övergrepp på mänskligheten genom att rösta fram FEL LÅT till finalen i Moskva.


Med andra ord så vilar det ett stort ansvar på oss ikväll.
Det gäller att lyssna och göra en korrekt bedömning om vilken låt som återigen tar oss upp till toppen av Schlagervärlden.
Det behöver vi.
Det är vi värda.
Alla andra länder ska vi hata.


Eller nåt..

Som sagt - det är lördag i dag.
Jag överlevde den 13:e utan att drabbas av otur, vilket måste innebära att det var nån annan som drabbades.
Stackars den...

Ha en fin dag alla!
Och glöm inte att RÖSTA RÄTT!

Fräcka Fredag!

Så var det fredag istället.
Fredag, fräcka Fredag.
Undrar om det uttrycket skapades av Robinson Crusoe?
Hans kompis Fredag kanske var en fräck jävel?
Nåväl.

I dag är det fredag i alla fall. Fräck eller ej.
Och i dag slipper alla fundera på vad man längtar efter och om det verkligen skulle bli så om man når fram till sin längtan.

I dag får alla se en liten film av Tyo Anka.



och med tanke på att det nu är fräcka ferdag i dag så kanske detta klipp passar också?



Men nu ska vi inte ha FÖR roligt. Det är ju dessutom fredagen den 13:e.
Det betyder otur.
I alla fall om man tror på skrock.
Om man inte gör det så kan man ha tur.
Det är valfritt.

Jag har ingen aning om vad som ska hända i dag.
Det kan bli tur - det kan bli otur.
Och förresten så kanske det är så enkelt att om jag har otur så får någon annan tur - så det är lika bra eller dåligt hur som helst.

Ha en härlig dag och kväll!

Så var det torsdag igen...

Och då tycker jag att man kan behöva ha nåt att fundera på.
Eller hur?

Jag slänger ur mig en sak som alla läsare får fundera på.
Och om nån kommer på nåt bra svar så får ni gärna höra av er.
Ibland kan hjärnan behöva ha nåt att stimuleras av.
Nåt som får en att fundera och meditera över tillvaron.
Här kommer min fråga:
- Vad längtar du efter?
Vad är det första som kommer upp i skallen när jag ställer frågan?
Hur ser din största längtan ut just nu.
Men frågan är inte riktigt klar där.
För nästa fundering är:
- Vad skulle det ge dig?
Ibland tror jag att man behöver ställa sig såna frågor för att se var man är på väg i livet.
Ofta tycks det vara så att man har en lite diffus känsla av vad man längtar efter, men många har sällan koll på vad det skulle innebära om man skulle nå fram till det man längtar efter.
Om jag ser på mig själv så längtar jag väldigt mycket efter VÅR.
Men vad skulle det ge mig?
Jag tror att jag inbillar mig att det skulle ge mig mer tid och space.
Men är det så?
Som så många gånger så blir jag förbluffad över att längtan bort från nuet är det som skapar frustrationen.
Jag vet ju att våren kommer.
Tids nog.


Upptäcker min egen otålighet och drömmer mig bort en stund.



Ja, det är JAG som åker på vattenskidorna där ute på havet - och som ser bajsnödig ut i min stil. Men det är ju sommar i alla fall. På bilden.

I dag håller jag på och petar med ett manus till hemligt TV-projekt. Det är roligt. Och jag håller tummarna för att det ska bli en beställning av detta.

Sune på Göta Lejon

Här är en liten film från musikalen Sune.
Den är inne på sista varvet.
Sista föreställningen på Göta Lejon den 5 april.
Skynda! Skynda!



I dag är det typ onsdag, tror jag.
Om jag inte råkade sova över en dag. Det är lätt hänt vid min ålder.
Det säger bara Zzz - så har det gått ett dygn.

Dagens tanke:
Vi måste återupptäcka att vi inte endast är det som vi är medvetna om.

Jag hittade den frasen i en av mina anteckningsböcker. Det är bra, tycker jag.
Att återupptäcka att vi är mer än det vi tror vi är.
Inbäddat i det finns känslan av alla människors storhet och gudomlighet.
Vi är så mycket mer än det som vi är medvetna om.
Tror jag i alla fall!
Men jag vet ju inte. För då skulle jag ju vara medveten om det...
Men tanken är i alla fall kittlande, tycker jag.

Nu ska jag återvända till skrivandet.

Tjing!

Våren bara driver med mig

Så kommer ny snö.
Iofs så förvandlas det mest till regn när det faller på marken.
Men ändå!
Jag tror att våren bara tränar lite.
Och skojar.
Och gör att jag känner mig mer blåst än någonsin.
Men jag kan svära på att jag hörde kvittrande fåglar i morse som inte alls kvittrar på vintern. Så det så!

Jag skriver Bert.
Då blir man på nåt mäkligt sätt lite mer sjuk i huvudet.
Jag vet inte hur det går till.
Det har säkert med någon form av hormon i hjärnan som förändras.
Ska kolla lite med Lill-Erik om han vet nåt mer.

Lill-Erik finns på riktigt. Men ingen vet vem vi menar.
För i böckerna heter han Lill-Erik Linstett.
I verkligheten heter han Erik Lindstedt.
Ingen fattar likheten.
Verklighetens Lill-Erik har just fyllt 45 år.
Hurra!
Han väntar fortfarande på att få hår på snoppen och komma in i målbrottet.
Närå!
han är en go gubbe i dag.
Fortfarande mindre än mig. På längden.
Med åren har han dock blivit längre än mig - på bredden.
Han spelar trummor (se länken)- precis som i böckerna.
Och han är "lite krasslig" precis som i böckerna.
I dag jobbar han som tand-tekniker.
Det är ett passande framtidsjobb för bokfiguren, tycker jag.

Varde ljus!

Jag har en trasig lampa hemma.
Det tycks vara nåt som smittar.

Jag skulle vilja ha en sån här lampknapp hemma.
Med en sån KAN det ju nästan inte bli fel på några lampor.



Nu är det dags att spela ishockeyspel med sonen. Det är betydligt mycket roligare än att se ishockey på TV.
Oftast.

Goder kväll!

A day in life

En av Beatles bästa låtar heter "A day in life".



Och i dag är det måndag igen. Ännu en dag i livet.
Lustigt.
Det gick visst en hel vecka från mitt förra inlägg.
Jag tycker fortfarande att våren är på väg.
Det är bara vintern som inte har fattat det än.
Man kan väl säga att våren tränar sig lite..?

I dag skulle jag och Anders ha åkt på författarbesök till Köping.
Men Anders blev magsjuk så vi fick skjuta på det.

Onsdag till lördag var jag i Hälsingland och tömde min skrivarstuga som jag har sålt.
Har burit flyttkartonger och möbler så att jag har ont i hela kroppen.
Så att det inte blev nåt författarbesök i dag känns inte alls fel.

I dag är det en vecka tills jag fyller halvvägs till 90.
Det råkar sammanfalla med en av de mest bokade veckorna under hela våren.
Ska ut och berätta om boken "Prins Annorlunda" i Hallstahammar, Västerås, Sala och Västervik.
Och därefter ska jag åka direkt till Göteborg och Turist-mässan - mellan fredag och söndag.
Där ska jag och Anders presentera "Berts Bravader" för alla intresserade.

Den här veckan är inte lika fullbokad. Jag ska "bara" skriva cirka 12 avsnitt Bert till den kommande boken "Bert och Ryska invasionen" som kommer ut i sommar.

Min mobil är trasig. Och Jösses Amalia vad jag är beroende av en mobiltelefon.
Det är inte klokt. Och jag märker det just när jag inte har någon.
I dag lämnade jag in min mobil på lagning och fick nordeuropas sämsta service av killen som jobbade där.
Jag fick en lånemobil som var bland det fulaste jag någonsin sett.
Egentligen skulle jag kanske testa att vara helt utan mobil under dessa två veckor som det ska ta att laga mobilen?
Hur skulle det gå?

Jag håller på och läser en bok av Erland Loe som heter "blåst".
Jag känner mig lite blåst i dag.
Kanske beror det på att jag är ovanligt trött?
Och irriterad på killen i 3 butiken.

Måndag på väg mot våren

Det är måndag.
Det är mars!
Härligt!

Det är inte bara för att jag fyller år i mars som det är härligt.
Jag tycker att det känns lite som att våren börjar spira någonstans under snötäckta landskap.
Det är som om våren ligger där och börjar vakna till iv. Sträcka lite på sig. Och inom kort komemr den att vakna och kliva upp ur sin sömn.
Och alla färger kommer åter.
Och livet.

Det var väldans vad poetisk jag kände mig i dag, då..

Här finns en liten notis från författarbesöket i Tranemo förra veckan.

Att våga göra misstag är ingen katastrof. Det är vägen mot att lyckas.
Ofta är det en fråga om inställning. Kanske är ordet "misslyckande" allt för negativt laddat?
Kanske kunde man byta ut det i vissa sammanhang till att man tränar sig.
- Hur kommer det sig att du misslyckades med att göra mål i dag? Du missade öppet mål 13 gånger i dag, Sigge Stark?
- Jag misslyckades inte med att göra mål. Jag bara tränade mig.

- Jag hörde att du och din fru ska separera efter två månaders äktenskap. Det måste kännas som ett misslyckande, Sigge Stark?
- Jag tränar mig bara.

Nå.
Det känns i alla fall inte lika negativt på nåt vis.

Att leva i nuet

Uttrycket att leva i nuet har kommit att bli ett modeord och används i alla möjliga sammanhang utan att nån tycks reflektera över vad det egentligen innebär.
Att leva med ett barn eller en ungdom med funktionshinder innebär att man tvingas leva i den stund som just nu är hela tiden. Inget annat accepteras. Det abstrakta tänkandet om ett avlägset ”sen” eller ett suddigt minne av nåt som hände ”då” är ofta så svårt att hantera så på ett eller annat sätt hamnar man i nuet vare sig man vill eller inte.
Jag har egna erfarenheter i mängder där just detta fenomen fått mig att stanna till och fundera över hur mycket jag själv färdas genom tiden som en studsboll.
- Jag minns det som det var i går, säger jag liksom av gammal vana.
Eller:
- Det där ska bli kul att göra sen. Men inte nu.

Dessa ständiga tidsresor som vi normalstörda människor gör är inte nåt annat än en förbannelse. Vi har så otroligt mycket att lära av våra utvecklingsstörda medmänniskor. De är våra kloka vägvisare in i nuet där allt det gamla inte spelar nån roll och där framtiden ändå inte har hänt, så den spelar inte heller någon roll.
Man kan resa till gurus runt hela jorden och de förmedlar i stort sett precis samma budskap.
Lev i nuet.
Och på nåt vis har det blivit ett slags mantra som vi moderna människor tar till för att skapa nåt slags medvetande. Vi vill förstå denna klokhet, så vi tar till oss begreppet och hoppas att nåt bra ska hända i bara farten. Tyvärr så fungerar det väl inte riktigt så.

Människor som på grund av olika sorters handikapp inte klarar av att färdas genom nu och då på samma sätt som vi andra blir tvingade att se stunden för vad den är.
Och vad är då stunden?
Vad är det de oftast vill?
De vill må bra!
De vill vara glada och lyckliga.
Varför ska de gå omkring och sörja en kanariefågel som dog i går?
Det var ju då!
Varför ska de fundera över hur de ska leva och bo om 10 år?
Det kan man ju inte veta nu!

Ni förstår ju att det inte är helt enkelt att leva efter det där i vårt moderna samhälle.
Vi måste ju planera framtiden.
Lediga helger, semestrar likväl som arbetet måste planeras in i minsta detalj.
Vi vill på nåt sätt försäkra oss om hur saker och ting ska utvecklas.
Då tar vi dessutom hjälp av våra tidigare erfarenheter för att undvika att göra om samma misstag som vi har gjort tidigare.
Vi planerar framåt med kunskap från det förflutna.
Nuet är bara nåt som råkar hända.
Det är väl ganska uppenbart att dessa två olika synsätt på tillvaron ständigt krockar med varandra?

Jag försöker varje dag ta en liten stund och gå ifrån allt det som varit och allt det som jag måste göra sen och bara känna vad som är just nu.
Är det varmt?
Är det kallt?
Hur känns vinden?
Hur låter fåglarna?
Visst.
Alla minnen och alla krav finns kvar.
Men just i den stunden existerar bara jag och allt som är just då.
Det har ingen märklig guru lärt mig.
Det har min son gjort.
Han har Down Syndrom.
Och jag är tacksam!

Ibland undrar jag

Jo.
Melodifestivalen.
Så heter det ju.
MELODI-festivalen.
Borde innebär att det är låtarna som tävlar. Inte artisterna.
Men visst har det blivit mycket så i alla fall.
Och sen tycker vi att det är konstig att det inte gå bättre för Sverige i den stora finalen.
Jag menar...
På sätt och vis skulle det väl vara bättre att göra oms Siv Malmqvists tid.
En artist framför alla bidrag.
Och sen vinner den bästa låten.

Men å andra sidan så skulle nog inte det fungera i detta land. år 2009.

Röstningen är ett kaos. Så har det varit tidigare också, men nu är det ju så uppenbart att det endast handlar om att få oss att skänka så mycket pengar som möjligt till SVT eller Rädda Barnen.
Det sistnämnda är ju i alla fall för en god sak.

Jag kan tycka att det ofta är "fel låtar" som vinner.
Troligen beror det på att jag har lite udda musiktycke.
Jag tror inte att det är fel på de som vinner.
Om en låt "fäster på" omedelbart så brukar jag tycka att det är en god egenskap.
Att jag sedan tröttnar på låten efter tredje lyssningen är ju en annan sak.
Låtar som kräver tre genomlyssningar att fastna brukar i regel leva kvar längre.
Men den tiden ges ju inte inom detta forum.
Så det blir artisterna som spelar avgörandet.
Om de är populära.
Snygga.
Beundrandsvärda.
Och så framförandet.
Scenografin.
Kläderna.
Vindmaskinen.

Långt ner på listan kommer låten och texten.
Det där sista är nästan obehagligt oviktigt i detta sammanhang.

Men å andra sidan...bryr jag mig?

Eller..VARFÖR bryr jag mig?

Ha en fin söndag!