onsdag 3 december 2008

Olika personlighetstyper

Den senaste tiden har jag funderat en del över vilka olika personlighetstyper som finns i världen.
Jag har en idé. Kanske är det så här:

Först finns det ”tittarna”. Det är de som betraktar allt i sin omvärld som om det vore på tv. De reagerar inte särskilt mycket på nånting och de har svårt att känna någon empati eller sympati. Det närmsta nån känsla de har skulle väl i så fall vara apati. De känns igen genom att de på frågan ”vad tycker du?” svarar med att rycka på axlarna, stirra tomt ut i intet eller svara ”vet inte”. De engagerar sig sällan i nånting, men de konsumerar intryck i en våldsam takt. En ”tittare” ser naturligtvis mycket på tv, sitter vid datorn och den bästa vän de har är mobiltelefonen.

Därefter finns det ”tyckarna”. Det är de som har väl cementerade åsikter och värderingar som de aldrig för sitt liv skulle kunna tänka sig att omvärdera. De tycker någonting om allting. De ser sig som bärare av den enda rätta sanningen och de förstår inte riktigt att inte alla andra lyssnar till dem och genast ändrar sina åsikter så att de sammanfaller med de egna. En ”tyckare” styrs ofta av en rädsla i grund och botten. De är rädda att någon ska rucka på de tryggt cementerade koncepten om hur allting är.
En ”tyckare” känns igen genom repliker som ”så har vi alltid/aldrig gjort förut”. De ger dessutom ofta referenser till andra personer som i sin tur har tänkt själva och eftersom den personen har sagt någonting så måste det ju vara så!

Nästa personlighetstyp jag vill föreslå är ”tänkarna”. Det är personer som tänker själva utan att ha allt för ingrodda åsikter om hur saker och ting ”måste” vara. De har ett stort mod att ifrågasätta inte bara andras utan även sina egna tankar, åsikter och idéer. En ”tänkare” skaffar sig sin egen åsikt om saker och ting. Rätt eller fel spelar mindre roll. De kommer fram till egna slutsatser genom sitt individuella tänkande. En del ”tyckare” kan av misstag tros vara en ”tänkare” när de uttrycker åsikter och tankar. Skillnaden är att en ”tyckare” har lånat någon annan persons tankar och de skulle aldrig ifrågasätta dessa idéer eller tankar.
Med andra ord – en ”tänkare” har modet att även tänka om och omvärdera.

Slutligen så skulle jag vilja lägga till ytterligare en personlighetstyp. Jag kallar dem för ”kännare”. Det är de som utgår från en inre intuition, som själva följer sin känsla av vad som är rätt och fel och vilka val man ska ta i livet. ”Kännare” lever ganska farligt i vårt samhälle. De anses inte alltid vara politiskt korrekta. De är på sätt och vis obekväma för omvärlden för de gör inte alltid så logiska eller kanske ens förståndiga val. En ”kännare” känns igen genom att ha ett öppet sinne. Sällan är saker och ting omöjliga för en ”kännare” och samtidigt så kan de låsa sig och envist hålla fast vid en ide på grund av att de genom känslan har bestämt sig för någonting.
Man skulle kunna kalla ”kännarna” för barn. Eller utvecklingsstörda. Eller ”utanförfolket”. Det är de som sällan räknas.
De som inte tas riktigt på allvar, eftersom de inte alltid resonerar logiskt och förnuftigt. De bygger sin värld på känslan och det finns i dag nästan ingen plats för den typen av intelligens.
En känslans intelligens.

Vi människor behöver inte alltid tycka samma sak. Det är tvärtom ganska underhållande med många olika tankar, idéer och funderingar. Det är av den anledningen jag skrev det här.
För att få presentera en idé om olika personlighetstyper i vår värld.
Och då är ju frågan till slut:

Vilken typ är du?

7 kommentarer:

Anonym sa...

Helt klart "kännare"!!!! Jag tycker inte att det funkade så bra att vara det i Sverige....så jag lämnade landet :-)

22-gradiga hälsningar!!

Epi

Lallis - liv och leverne sa...

Om man kan vara två så är jag det.
Fast en.
Men de två sista stämmer nog.
Rent intuitivt..
Eller så.
Och jag kan nog tycka att jag är en tittare också.
Förresten.
Fast en "kännbar" variant.
Och engagemang finns det ju liksom..
Kanske någon annan tycker annorlunda?
Man kanske inte alls är så som man tror att man är?
Och förmodligen är jag lika ambivalent som vanligt.
I mina tankar.

Scary.

Hälsningar och ha det bra idag -önskan

Ännelaij sa...

Jag har mest drag av tänkare men med en del inslag av kännare.

Take care
/Alien

♥ cloudberrie ♥ sa...

Ja precis, vem är jag? Jag skulle nog vilj ta en liten mix av alla personligheterna och säga att det är jag. I jobbet är jag oftast en "tyckare", som Fröken har jag en åsikt och ett mål som vi tillsammans är på väg mot. Målet att alla elever ska må bra och lyckas, helst få betyg i alla ämnen. Jag kan även vara en tittare, fast inte så ofta. När det är bekvämt att dra sig tillbaka i mitt lilla hörn och göra sig grå, då blir jag det. Fast jag lyckas inte så länge :) Jag är alldeles FÖR mycket färgstark för att vara grå, även om jag försöker. Tänkare är jag ofta, det är nog mest jag... fast ibland orkar jag inte fullt ut. Som min blogg, aldrig i livet att den skulle få bli min tankeplats!
Så tja, kanske är det kännaren som är jag?

Ha det bra!
cloudberrie

Anonym sa...

- Hej, jag heter Veronica, och jag är en TÄNKARE.
- Hej Veronica!

Marcus sa...

Jag är en tänkande kännare eller kännande tänkare då. Gott & Blandat?

Anonym sa...

Så många bra inlägg!!
Du är klurig du.

Det här var svårt. Men spännande!
Ja, vad är jag egentligen?
Antagligen tänkare.
Och kännare.
Och tittare OCH tyckare.
För är det inte så vi är mest? Några doser av allt, även om en del drag är tydligare hos vissa.
Och beroende på vilket "nu" man befinner sig i och vad situationen bjuder/kräver så växlar man, tror jag.
I yrkesrollen kanske något drag blir väldigt tydligt, medan man privat visar mer av de andra sidorna.
Fast det nog mer en fråga om huruvida man agerar utifrån sitt sanna jag. Vad nu det är?
Och om till exempel tänkaren har bildat sig en mening om något, men intuitivt känner att det inte är så smart att göra åsikten hörd. Vad är man mest av då? Tänkare eller kännare?

Som sagt, många väldigt bra inlägg i din blogg!

Kram