Det är som det är.
Visst låter det enkelt?
Att saker och ting precis så som de är.
Men är det så vi lever?
Klarar vi av att se saker precis så som de är?
Jag gör det i alla fall INTE.
I alla fall inte särskilt ofta.
För jag vill inte riktigt erkänna att vissa saker är som de är, så då går jag in och liksom suddar bort det jag inte vill se.
Och sen projicerar jag in en annan bild av verkligheten som mer ser ut som så jag vill att den ska se ut.
Och om ni frågar mig så är det precis så vi alla gör, mer eller mindre.
Vi betraktar inte det som är.
Vi betraktar det som vi väljer att se.
Och det vi väljer bort låtsas vi som om det inte finns.
Jag brukar tänka att vi ser på världen som om vi tittar i en spegel.
Ju mer damm vi samlar på spegeln desto sämre blir spegelbilden.
Men om vi klarar av att låta spegeln bara visa precis det som ÄR så behövs inga vackra omskrivningar av verkligheten.
Det är svårt.
Och dessutom så är det inte heller lika kul.
Så vi fortsätter att sudda det vi inte vill se.
Och projicera in sånt som vi önskar att livet var.
10 kommentarer:
Ja...Den som gapar över för mycket....
Men visst är det ganska fascinerande? Vi kan titta på exakt samma vy, fenomen, samhälle, tv-program eller vad som helst och ändå kan vi se så olika!
...inte är det så märkligt att vittnesuppgifter blir så skilda som de blir av samma händelse?
Må gott!
Om det nu är som du tror; att vi väljer att inte se det som vi inte vill, så kanske det är någon form av mer eller mindre medveten "må bra strategi". I så fall är väl allt frid och fröjd? ( med undantag att man anses som ytlig och egocentrerad )
Men jag vet att det också finns de som bara ser det som inte är bra... mindre lyckat strategi i livet kan jag tycka.
Ja, inte vet jag vad som är rätt. det borde ju vara jobbigt att vakna upp ur sin "må bra strategi" och känna sej lurad på livet.
För egen del är väl det svåra att veta vad som är bäst, vilka möjliga förändringar som tillför och vilka som är mindre bra.
...Förresten vems betraktelser är de "rätta"? Vem har tolkningsföreträde?
Oj, känner mej riktigt djupsinnig!
Kram Ninni
Så sant. Fast ibland är det rätt skönt att ha en dammig spegel. När verkligheten tränger sig på, sådär oberäkneligt.
Tycker att det skiftar lite från dag till dag det där med att se världen som den är. Om det i själen och kroppen känns liksom härligt så är det lättare att ta in en massa skit som man egentligen inte skulle vilja ha i världen. Och kanske till och med den där braiga känslan kan få en att reflektera lite över hur en förändring skulle kunna få se dagens ljus. Tycker jag. Tra la la.
Och efter att ha läst dina erfarenheter av spikmattan kommer jag att stå utanför närmaste fakirbutik redan imorgon bitti.
Gott Nytt År!
/N
Det är så sant så sant! Det är verkligen som det är. Det är ju bara att se på hur man har det. Eller se det man önskar ska finnas här... Det beror kanske på dammet eller är det på glasögonen! ;) Själv försöker jag ha mina positiva glasögon så ofta som möjligt... Typ hela tiden alltså! Ha en god fortsättning på det gamla året! Kram Anna
Klokhuvve!
Nu blev jag liksom berörd så här på morgonkvisten!
Jag är en sån som inte kan acceptera att "det är som det är". Sen blir jag fruktansvärt frustrerad att jag inte kan ändra på saken så att "det blir som JAG vill". Hatar dammiga speglar!
Gillar din blogg! Den är som den är! Gott nytt år!
Är det inte sådant som kallas överlevnadsstrategi?
*s*
Jag tror också att det är så.
Men å andra sidan så, varför inte?
SKulle vi ta in allt precis så som det är så skulle vi nog också i exakt det läget bli ganska så nedslagna.
Vi funkar inte så bra då.
När vi är det.
Sedan kanske det är bra om spegeln inte är alltför dammig.
Bara lite lagom sådar.
Tror jag.
Kram L
Kanske man kan "välja lycka"? Välja att tänka positivt på olika saker? Utan att för den skull gå med skygglappar genom livet.
Lilli
Skicka en kommentar