Det går inte att sitta stilla till låten "blue eyed soul" med artisten "Donny". Sök rätt på den låten och försök sitta stilla. Om ni klarar det på är det bara att gratulera till stelbensoperationen...
Det är lördag. Skönt.
Konstigt hur lediga dagar snabbt förvandlas till spännande idédagar med precis hur många vilda tankar som helst. Jag är nästan avundsjuk på den som en gång ska få kontrollera min hjärna. De kommer hitta mycket konstigt där.
En helt annan sak: Vad säger man till en obducent när man ska vara social och trevlig på en fest? - så trevligt att du är obducent! Har du skurit upp nån bra på senaste tiden? Brukar du känna ibland att "i dag skar jag verkligen upp alla kunder riktigt bra"
Här är ett litet klipp från repetitionerna inför Sommarens Roligaste Spektakel - Berts Bravader! På Nya Parkteatern i Örebro - nu med vädergaranti.
Det är fortfarande några veckor kvar för att allt ska sitta ordentligt, men det ser bra ut, tycker jag.
På måndag morgon ska jag vara med i SVT på morgonsoffan och prata lite om Bert tillsammans med Marie Kyhler (regissör & Berts mamma) och Olle Lundin (som spelar Bert)
Och så måste jag ju göra lite mer reklam! För mina gamla kompisar i Värmlandspojkarna (bör läsas Värmlandspööjkeraa)
och JA jag gissade rätt i går på matchen. I dag är jag TRÖTT. Kom hem vid halv tre i natt. zzz... Och då började de måla om huset klockan 8 på morgonen. zzz igen.
I dag ska jag kika till repetitionerna på "Berts Bravader".
På måndag ska jag och "Bert" och regissören Marie Kyhler hälsa på i SVT:s morgonsoffa.
Oups..det är visst TORSDAG i dag! Det brukar vara en bra dag, Vi får väl se vad den för med sig.
I värsta fall får jag ta till Tyo Ankas recept. Sudda, sudda..
När jag var liten så fanns det en enda TV-kanal. Sveriges Radio sände television under vissa stunder på dagen. (ungefär två-tre timmar per dag) Debatten var hård om detta verkligen kunde vara nyttigt.
När jag nästan var sex år gammal hände så en spännande sak. Sveriges Radio öppnade ytterligare en TV-kanal och passade på att döpa om de två kanalerna till TV1 och TV2. Tyvärr så var det inte bara att ratta in tvåan så där hur som helst. Man var tvungen att anskaffa sig en liten extra låda som gjorde att man kunde se även TV2.
Farsan lyckades köpa någon sorts adapter till "ett bättre pris" - och därmed så fick även jag och mina bröder titta på TV2. I svartvit kvalité. Farsan tyckte nämligen att det där med färg var alldeles överdrivet. Och TV2 sände...ibland nåt program. Det var glest mellan sändningarna - och när det sändes nåt där så var det mestadels "Språka på sebrokratiska" eller "Nyheter på samiska". Mest spännande var att se några sekunder tecknat i början av ett program som hette "Anslagstavlan".
Inte så konstig att man hittade på mycket egna lekar istället. Tv var liksom inget alternativ.
Men 1987 hände ytterligare en spännande sak. TV3 startade sina sändningar från London. Och där kunde man se på massor av roliga program - om man hade en specialgjord parabol. Men det hade jag inte. Och det var en utopi att kunna ha råd med en sån. Den kostade säkert flera hundra miljoner kronor. Typ.. Men man hörde talas om att det ibland sändes bra program där. Och om man ville ha lite kul så kunde man ju alltid läsa i tidningarnas program-tablå för att se vad ANDRA kunde se - om de hade råd med TV3.
1992 öppnade TV4 - och det var ju kul... För de som jobbade där. För alla oss som ville se bra TV-program så var det inte så kul. Det var experiment-TV. Ett av de första program som jag såg hette "Tur i Kärlek" och det var bland det sämsta jag någonsin sett på TV - än i dessa dagar.
Det är intressant att tänka på hur TV har utvecklats genom åren.
I dag är det mer vanligt än ovanligt att människor har gift sig med sin TV.
Den här låten gjorde jag, Anders och Olle Gustafsson för många år sen. Men videon är ganska ny. Det är mest en test för att se vad man kan göra för filmer på datorn.
(Nästa gång ska jag berätta min historia om datorer också...)
I morgon åker jag med sonen och ena dottern på fotboll i Gbg. Sverige-Malta.
Lite kul är det. Men det hade varit ännu roligare - om de hade vunnit mot Danmark - och om inte Henke Larsson drabbades av sin otroligt sorgliga tragedi med sin bror.
I mitten av april skulle den vara klar. Årets Sunebok. "Sune i Grekland". NU är den klar (jag är klar med mina avsnitt) Anders är klar med sitt nu i kväll också. Härligt!
Därmed är årets alla böcker klara. Sex stycken blir det: De Onödiga del 2 "De Andra" Galna gatan del 3 "Det är som det är" Bert och Ryska Invasionen Håkan Bråkan och fiskarnas befrielse Sune i Grekland Sune 25 år (en jubileumsbok med info och lite bästa avsnitt samt några helt nya)
Och dessutom blir det en ny "Berts Dassbok" med lite nya galna Bertavsnitt.
Och så blev det ett manus till sommarens stora spektakel på Nya Parkteatern i Örebro. "Berts Bravader". Jag kan garantera att det blir roligt!
Nu börjar sommaren. På nåt vis. För mig i alla fall.
I morgon är det sista framträdandet före sommaren också. I Nora. Sen är det lite lediga dagar (hoppas jag)
På onsdag nästa vecka ska jag till Göteborg och se Sverige spela fotboll mot Malta. Ska bli kuligt!
Nu ska jag njuta en stund av att vara KLAR med Sune.
Svisch! Plötsligt hade tydligen hela maj passerat. Och jag upptäckte mig ha gått och väntat på att det där "riktiga maj" skulle infinna sig. De där dagarna som doftar försommar och sprudlande förväntan inför en lång och varm period på året. Mycket jobb under de dagarna när solen visade sig - och kallt och blåsigt de dagarna jag var ledig gjorde kanske sitt till att skapa denna känsla av att ha missat hela maj.
Men varför gråta över spilld tid? Det är lika meningslöst som att bli arg över att man blivit fet. "Vem i helvete har gjort mig så här fet?"
Än en gång så handlar det mest om att skapa sitt liv, som man vill ha det.
Ibland inbillar jag mig att jag skulle kunna säga "vänta lite..jag ska bara.." till livet. Varför skulle livet vänta på att jag "ska bara"?
Livet är en gåva som man inte får ta för givet. Jag tror att det är många saker som vi människor tar för givet. Därför tror jag att det är nyttigt att ibland betrakta tillvaron och livet med ögon som en nyfödd. Som om det är första gången man ser allt runt omkring sig. Inklusive sig själv!
Väldigt ofta drabbas man då av en vilja att "rätta till saker". Tänk bara situationen när du går förbi en spegel. Din första impuls är i stort sett ALLTID att rätta till kläder, frisyr, hållning eller nåt annat som du blir påmind om via spegelbilden. Men tänk då på att så som du råkade se ut när du passerade spegeln är så du ser ut. I vanliga fall. När ingen spegel får dig att vakna upp. Jag försöker ibland testa mig själv när jag går förbi en spegel att inte göra någonting åt mig själv. Inte sträcka upp mig eller dra handen genom håret för att försöka styra upp situationen med utseendet över huvud taget. Det är SKITSVÅRT! Bara att inse vilken reflex som ligger i mig i en sån situation får mig att bli förvånad.
Så i dag - ska jag klippa gräs och njuta av dagen - och undvika speglar - i möjligaste mån...
Ibland när man gör saker så blir det lyckat. Och ibland blir det precis hur dåligt som helst. Det tycker jag är spännande! Tänk om allt man gjorde blev bra hela tiden. Vad trist! Eller om allt blev dåligt. Det vore precis lika trist. Man brukar alltid tala om att man ska lära av sina misstag, men det gäller ju bara de som vågar göra misstag.
När jag gjorde några små inspelningar till "Vid dagens slut" och "Vid dagens början" för p1 så hittade jag en fin skiva med en artist som heter Snatam Kaur. Det blev tydligen väldigt lyckat att använda den musiken. För plötsligt så inträffade något mer av det jag sa - så att det sjönk in djupare i lyssnarna. Jag älskar sån musik - som får oss att sjunka djupare in i oss själva och öka insikterna om oss själva.
Här är en fin låt som jag gillar, med just Snatam Kaur:
Lyssna och sjunk inåt i dig själv.
I dag är det Ljungby! (och inget annat) I går var vi i Mantorp. Mycket trevligt!!! och sen en fin kväll i Jönköping. och nu snart rullar vi mot Ljungby för fler möten med barn och ungdomar. Kuligt!
Jag har hål i skallen. Av någon anledning skrev jag att vi ska till Ronneby på onsdag. det ska vi inte. Vi ska till Ljungby. Det låter inte ens lika.
I dag var vi i Torsby. Det var vackert i skogarna i värmland. I morgon bär det av till mantorp - och sen vidare med en liten övernattning i Jönköping - och därefter träff med barn i LJUNGBY och inte i Ronneby.
Jag tror att jag fick det rätt denna gång.
Såg en film härom dagen som jag inte vet vad jag tycker om. Tror att den var kul. Lite i alla fall. Tropic Thunder hette den. med Tom Cruise som fet och flintskallig filmbolschef. Det är ju lite kul.
Solen? Den är underbar!
ps: glöm inte att köpa biljetter till "Berts Bravader" i sommar på Nya Parkteatern i Örebro.
Sista kvällen i Rom var vi i ett underbart område som heter "Travastere". Många mysiga krogar som ligger tätt, tätt och på många sätt var det som om man klev rakt in i filmen "Lady & Lufsen".
Så plötsligt vid en krog stod det en grupp tjejer och hade en egen typ av gatuteater...
Hysteriskt kul var det i alla fall!
Det var lite roligt att någon valde att göra nåt annat än att sitta och tigga vid vägkanten eller föreställa Frihetsgudinnan och stå stilla i flera timmar. Jag fattade inte vad teatern handlade om, men det spelade ingen roll.
Skriver Sune nu! Jag har haft en inflammation i höger arm så jag har inte kunnat skriva på en vecka. Det gör fortfarande ont när jag skriver, men nu är det på bättringsvägen.
På måndag är det författarbesök i Torsby. På tisdag författarbesök i Mantorp. På onsdag författarbesök i Ronneby.
Nu är jag tillbaks i Sverige igen efter några härliga dagar i Rom. Det är en mäktig plats det där, som man kan säga väldigt mycket om. Men det ska jag inte göra nu. det skulle bli ett sinnessjukt långt inlägg - och såna är det ändå ingen som orkar läsa.
Här kommer ett par bilder i alla fall.
En föreställer en mumie. Den har sett sina bästa dagar. För ganska länge sen. En annan bild föreställer en annan som också har sett sina bästa dagar. Det är den där gubben med skägg. Sen finns det även en bild på en mumifierad katt. Även den har sett sina bästa dagar för ganska länge sen.
Jag kanske skriver mer om resan till Rom vid ett annat tillfälle.
Ibland behöver man ha tålamod. Det finns ett italienskt ordspråk som lyder: "Den som går i sakta mak, går frisk och kommer långt"
Det kan man behöva påminna sig ibland. I synnerhet när tiden inte riktigt tycks räcka till för allt som behöver göras.
Årets bok om Sune skrivs just nu för fullt, men är inte så klar som den borde vara... Dessutom ligger vi lite efter med leveransen av årets kapitel till "Berts Dassbok". Den borde jag skriva på just nu.
Det konstiga är att det då och då ändå känns som om det går att tänja ut tiden och få till lite extra utrymme att hinna med allt man behöver ha gjort. Det som krävs är lite extra tålamod bara. Från alla berörda parter. Man borde ha mer tålamod. Eller hur?
I dag hämtade jag ut min cykel från reparation som en liten påminnelse om att jag borde cykla lite oftare. Jo. Det är mycket man "borde". För några år sedan hade jag en kampanj mot ordet "borde" och försökte ersätta det med "kan" istället. Det kändes bra att använda den omskrivningen av ordet. För allt som man "bör" göra blir mindre stressande och frustrerande om jag byter ut det mot "kan". Då blir det mer någonting som jag gör för att jag vill. Inte för att jag känner mig tvingad till det.
Jag inser nu att min kamp mot odet "borde" misslyckades. Det är nåt jag borde ta upp igen. Kanske?
Tänk hur mycket kraft vi ständigt lägger ner på att vara nåt annat än det vi är. Vi går omkring och inbillar oss att det vore bättre om vi var goda som Moder Teresa, snälla som Jultomten eller vackra som Angelina Jolie. Men när vi gör det så försöker vi gradera ner värdet av Guds eller existensens egen vishet. Jag menar - om det skulle behövas femtio tusen Jesus så skulle det väl finnas det?
Om det behövdes en massa människor som ständigt gjorde allting rätt så skulle väl dessa människor redan ha skapats?
Eller är det så att vi ibland går omkring och tror att vi har kommit på hur det egentligen skulle vara och att vi strävar efter att göra världen mer perfekt? Och med våra egna värderingar som referens till vad som är bra och vad som är dåligt.
Jag tror att alla människor behövs, precis så som de är.
Hela syftet med att försöka förändra sig själv till nåt annat än det man är, tror jag är grunden för en stor smärta och känsla av ständigt misslyckande.
Tänk om alla kunde lägga ner lika mycket energi på att bli sig själva istället. Jag inbillar mig att det skulle vara en betydligt kortare väg. Och mycket mer framgångsrik.
Vi är det vi är och inte det vi tror vi behöver bli.
När jag tänker på det sättet så händer det en avslappning i mig. Kanske är det okej att vara precis så som man är...
I dag är det tisdag. jag har varit och tittat på Cirkus. Det var på sonens skola. En helt fantastisk föreställning som värmde i hjärtat. När jag besöker särskolor så tänker jag ofta att så skulle alla barn få ha det. För alla barn är speciella med särskilda behov. Sina egna behov.
Här är en bild när sonen framträdde som Världens starkaste man. Honom vågar jag inte bråka med.
Jag tycker att det är en ganska intressant uppgift att vara en människa. I många år gick jag omkring och tänkte att det skulle finnas ett speciellt syfte med varje enskild människa. Men jag börjar allt mer tänka att det syftet är nåt som vi själva skapar. Eller inte. Kanske är det så att livet varken är meningsfullt eller meningslöst. Det kanske mer är som en kreativ utmaning. En möjlighet som vi kan välja att göra precis vad vi vill med.
För om det är nåt som jag ofta slås av när jag betraktar människor, så är det att många tycks vänta på någonting. Men frågan är vad?
John Lennon sa någon gång att livet är det som händer medan vid planerar för det. Det tyckte jag var klokt sagt.
Klokheter är nåt som vi behöver mycket av. Ibland kan jag undra varför vi i västvärlden slutade med "Äldsteråd". De kunde ju ofta förmedla något av sin livskunskap med hjälp av sin egen erfarenhet - eller för den delen BRIST på erfarenhet. För en del sitter nog och blickar tillbaks på sina liv och inser att de varit allt för rädda, försiktiga och har lagt lite för mycket pengar på ullstrumpor.
Barfota i livet kan vara en kreativ utmaning. En kittlande möjlighet som kan bli precis vad som helst.
