Fräcka Fredag!

Så var det fredag istället.
Fredag, fräcka Fredag.
Undrar om det uttrycket skapades av Robinson Crusoe?
Hans kompis Fredag kanske var en fräck jävel?
Nåväl.

I dag är det fredag i alla fall. Fräck eller ej.
Och i dag slipper alla fundera på vad man längtar efter och om det verkligen skulle bli så om man når fram till sin längtan.

I dag får alla se en liten film av Tyo Anka.



och med tanke på att det nu är fräcka ferdag i dag så kanske detta klipp passar också?



Men nu ska vi inte ha FÖR roligt. Det är ju dessutom fredagen den 13:e.
Det betyder otur.
I alla fall om man tror på skrock.
Om man inte gör det så kan man ha tur.
Det är valfritt.

Jag har ingen aning om vad som ska hända i dag.
Det kan bli tur - det kan bli otur.
Och förresten så kanske det är så enkelt att om jag har otur så får någon annan tur - så det är lika bra eller dåligt hur som helst.

Ha en härlig dag och kväll!

Så var det torsdag igen...

Och då tycker jag att man kan behöva ha nåt att fundera på.
Eller hur?

Jag slänger ur mig en sak som alla läsare får fundera på.
Och om nån kommer på nåt bra svar så får ni gärna höra av er.
Ibland kan hjärnan behöva ha nåt att stimuleras av.
Nåt som får en att fundera och meditera över tillvaron.
Här kommer min fråga:
- Vad längtar du efter?
Vad är det första som kommer upp i skallen när jag ställer frågan?
Hur ser din största längtan ut just nu.
Men frågan är inte riktigt klar där.
För nästa fundering är:
- Vad skulle det ge dig?
Ibland tror jag att man behöver ställa sig såna frågor för att se var man är på väg i livet.
Ofta tycks det vara så att man har en lite diffus känsla av vad man längtar efter, men många har sällan koll på vad det skulle innebära om man skulle nå fram till det man längtar efter.
Om jag ser på mig själv så längtar jag väldigt mycket efter VÅR.
Men vad skulle det ge mig?
Jag tror att jag inbillar mig att det skulle ge mig mer tid och space.
Men är det så?
Som så många gånger så blir jag förbluffad över att längtan bort från nuet är det som skapar frustrationen.
Jag vet ju att våren kommer.
Tids nog.


Upptäcker min egen otålighet och drömmer mig bort en stund.



Ja, det är JAG som åker på vattenskidorna där ute på havet - och som ser bajsnödig ut i min stil. Men det är ju sommar i alla fall. På bilden.

I dag håller jag på och petar med ett manus till hemligt TV-projekt. Det är roligt. Och jag håller tummarna för att det ska bli en beställning av detta.

Sune på Göta Lejon

Här är en liten film från musikalen Sune.
Den är inne på sista varvet.
Sista föreställningen på Göta Lejon den 5 april.
Skynda! Skynda!



I dag är det typ onsdag, tror jag.
Om jag inte råkade sova över en dag. Det är lätt hänt vid min ålder.
Det säger bara Zzz - så har det gått ett dygn.

Dagens tanke:
Vi måste återupptäcka att vi inte endast är det som vi är medvetna om.

Jag hittade den frasen i en av mina anteckningsböcker. Det är bra, tycker jag.
Att återupptäcka att vi är mer än det vi tror vi är.
Inbäddat i det finns känslan av alla människors storhet och gudomlighet.
Vi är så mycket mer än det som vi är medvetna om.
Tror jag i alla fall!
Men jag vet ju inte. För då skulle jag ju vara medveten om det...
Men tanken är i alla fall kittlande, tycker jag.

Nu ska jag återvända till skrivandet.

Tjing!

Våren bara driver med mig

Så kommer ny snö.
Iofs så förvandlas det mest till regn när det faller på marken.
Men ändå!
Jag tror att våren bara tränar lite.
Och skojar.
Och gör att jag känner mig mer blåst än någonsin.
Men jag kan svära på att jag hörde kvittrande fåglar i morse som inte alls kvittrar på vintern. Så det så!

Jag skriver Bert.
Då blir man på nåt mäkligt sätt lite mer sjuk i huvudet.
Jag vet inte hur det går till.
Det har säkert med någon form av hormon i hjärnan som förändras.
Ska kolla lite med Lill-Erik om han vet nåt mer.

Lill-Erik finns på riktigt. Men ingen vet vem vi menar.
För i böckerna heter han Lill-Erik Linstett.
I verkligheten heter han Erik Lindstedt.
Ingen fattar likheten.
Verklighetens Lill-Erik har just fyllt 45 år.
Hurra!
Han väntar fortfarande på att få hår på snoppen och komma in i målbrottet.
Närå!
han är en go gubbe i dag.
Fortfarande mindre än mig. På längden.
Med åren har han dock blivit längre än mig - på bredden.
Han spelar trummor (se länken)- precis som i böckerna.
Och han är "lite krasslig" precis som i böckerna.
I dag jobbar han som tand-tekniker.
Det är ett passande framtidsjobb för bokfiguren, tycker jag.

Varde ljus!

Jag har en trasig lampa hemma.
Det tycks vara nåt som smittar.

Jag skulle vilja ha en sån här lampknapp hemma.
Med en sån KAN det ju nästan inte bli fel på några lampor.



Nu är det dags att spela ishockeyspel med sonen. Det är betydligt mycket roligare än att se ishockey på TV.
Oftast.

Goder kväll!

A day in life

En av Beatles bästa låtar heter "A day in life".



Och i dag är det måndag igen. Ännu en dag i livet.
Lustigt.
Det gick visst en hel vecka från mitt förra inlägg.
Jag tycker fortfarande att våren är på väg.
Det är bara vintern som inte har fattat det än.
Man kan väl säga att våren tränar sig lite..?

I dag skulle jag och Anders ha åkt på författarbesök till Köping.
Men Anders blev magsjuk så vi fick skjuta på det.

Onsdag till lördag var jag i Hälsingland och tömde min skrivarstuga som jag har sålt.
Har burit flyttkartonger och möbler så att jag har ont i hela kroppen.
Så att det inte blev nåt författarbesök i dag känns inte alls fel.

I dag är det en vecka tills jag fyller halvvägs till 90.
Det råkar sammanfalla med en av de mest bokade veckorna under hela våren.
Ska ut och berätta om boken "Prins Annorlunda" i Hallstahammar, Västerås, Sala och Västervik.
Och därefter ska jag åka direkt till Göteborg och Turist-mässan - mellan fredag och söndag.
Där ska jag och Anders presentera "Berts Bravader" för alla intresserade.

Den här veckan är inte lika fullbokad. Jag ska "bara" skriva cirka 12 avsnitt Bert till den kommande boken "Bert och Ryska invasionen" som kommer ut i sommar.

Min mobil är trasig. Och Jösses Amalia vad jag är beroende av en mobiltelefon.
Det är inte klokt. Och jag märker det just när jag inte har någon.
I dag lämnade jag in min mobil på lagning och fick nordeuropas sämsta service av killen som jobbade där.
Jag fick en lånemobil som var bland det fulaste jag någonsin sett.
Egentligen skulle jag kanske testa att vara helt utan mobil under dessa två veckor som det ska ta att laga mobilen?
Hur skulle det gå?

Jag håller på och läser en bok av Erland Loe som heter "blåst".
Jag känner mig lite blåst i dag.
Kanske beror det på att jag är ovanligt trött?
Och irriterad på killen i 3 butiken.

Måndag på väg mot våren

Det är måndag.
Det är mars!
Härligt!

Det är inte bara för att jag fyller år i mars som det är härligt.
Jag tycker att det känns lite som att våren börjar spira någonstans under snötäckta landskap.
Det är som om våren ligger där och börjar vakna till iv. Sträcka lite på sig. Och inom kort komemr den att vakna och kliva upp ur sin sömn.
Och alla färger kommer åter.
Och livet.

Det var väldans vad poetisk jag kände mig i dag, då..

Här finns en liten notis från författarbesöket i Tranemo förra veckan.

Att våga göra misstag är ingen katastrof. Det är vägen mot att lyckas.
Ofta är det en fråga om inställning. Kanske är ordet "misslyckande" allt för negativt laddat?
Kanske kunde man byta ut det i vissa sammanhang till att man tränar sig.
- Hur kommer det sig att du misslyckades med att göra mål i dag? Du missade öppet mål 13 gånger i dag, Sigge Stark?
- Jag misslyckades inte med att göra mål. Jag bara tränade mig.

- Jag hörde att du och din fru ska separera efter två månaders äktenskap. Det måste kännas som ett misslyckande, Sigge Stark?
- Jag tränar mig bara.

Nå.
Det känns i alla fall inte lika negativt på nåt vis.

Att leva i nuet

Uttrycket att leva i nuet har kommit att bli ett modeord och används i alla möjliga sammanhang utan att nån tycks reflektera över vad det egentligen innebär.
Att leva med ett barn eller en ungdom med funktionshinder innebär att man tvingas leva i den stund som just nu är hela tiden. Inget annat accepteras. Det abstrakta tänkandet om ett avlägset ”sen” eller ett suddigt minne av nåt som hände ”då” är ofta så svårt att hantera så på ett eller annat sätt hamnar man i nuet vare sig man vill eller inte.
Jag har egna erfarenheter i mängder där just detta fenomen fått mig att stanna till och fundera över hur mycket jag själv färdas genom tiden som en studsboll.
- Jag minns det som det var i går, säger jag liksom av gammal vana.
Eller:
- Det där ska bli kul att göra sen. Men inte nu.

Dessa ständiga tidsresor som vi normalstörda människor gör är inte nåt annat än en förbannelse. Vi har så otroligt mycket att lära av våra utvecklingsstörda medmänniskor. De är våra kloka vägvisare in i nuet där allt det gamla inte spelar nån roll och där framtiden ändå inte har hänt, så den spelar inte heller någon roll.
Man kan resa till gurus runt hela jorden och de förmedlar i stort sett precis samma budskap.
Lev i nuet.
Och på nåt vis har det blivit ett slags mantra som vi moderna människor tar till för att skapa nåt slags medvetande. Vi vill förstå denna klokhet, så vi tar till oss begreppet och hoppas att nåt bra ska hända i bara farten. Tyvärr så fungerar det väl inte riktigt så.

Människor som på grund av olika sorters handikapp inte klarar av att färdas genom nu och då på samma sätt som vi andra blir tvingade att se stunden för vad den är.
Och vad är då stunden?
Vad är det de oftast vill?
De vill må bra!
De vill vara glada och lyckliga.
Varför ska de gå omkring och sörja en kanariefågel som dog i går?
Det var ju då!
Varför ska de fundera över hur de ska leva och bo om 10 år?
Det kan man ju inte veta nu!

Ni förstår ju att det inte är helt enkelt att leva efter det där i vårt moderna samhälle.
Vi måste ju planera framtiden.
Lediga helger, semestrar likväl som arbetet måste planeras in i minsta detalj.
Vi vill på nåt sätt försäkra oss om hur saker och ting ska utvecklas.
Då tar vi dessutom hjälp av våra tidigare erfarenheter för att undvika att göra om samma misstag som vi har gjort tidigare.
Vi planerar framåt med kunskap från det förflutna.
Nuet är bara nåt som råkar hända.
Det är väl ganska uppenbart att dessa två olika synsätt på tillvaron ständigt krockar med varandra?

Jag försöker varje dag ta en liten stund och gå ifrån allt det som varit och allt det som jag måste göra sen och bara känna vad som är just nu.
Är det varmt?
Är det kallt?
Hur känns vinden?
Hur låter fåglarna?
Visst.
Alla minnen och alla krav finns kvar.
Men just i den stunden existerar bara jag och allt som är just då.
Det har ingen märklig guru lärt mig.
Det har min son gjort.
Han har Down Syndrom.
Och jag är tacksam!

Ibland undrar jag

Jo.
Melodifestivalen.
Så heter det ju.
MELODI-festivalen.
Borde innebär att det är låtarna som tävlar. Inte artisterna.
Men visst har det blivit mycket så i alla fall.
Och sen tycker vi att det är konstig att det inte gå bättre för Sverige i den stora finalen.
Jag menar...
På sätt och vis skulle det väl vara bättre att göra oms Siv Malmqvists tid.
En artist framför alla bidrag.
Och sen vinner den bästa låten.

Men å andra sidan så skulle nog inte det fungera i detta land. år 2009.

Röstningen är ett kaos. Så har det varit tidigare också, men nu är det ju så uppenbart att det endast handlar om att få oss att skänka så mycket pengar som möjligt till SVT eller Rädda Barnen.
Det sistnämnda är ju i alla fall för en god sak.

Jag kan tycka att det ofta är "fel låtar" som vinner.
Troligen beror det på att jag har lite udda musiktycke.
Jag tror inte att det är fel på de som vinner.
Om en låt "fäster på" omedelbart så brukar jag tycka att det är en god egenskap.
Att jag sedan tröttnar på låten efter tredje lyssningen är ju en annan sak.
Låtar som kräver tre genomlyssningar att fastna brukar i regel leva kvar längre.
Men den tiden ges ju inte inom detta forum.
Så det blir artisterna som spelar avgörandet.
Om de är populära.
Snygga.
Beundrandsvärda.
Och så framförandet.
Scenografin.
Kläderna.
Vindmaskinen.

Långt ner på listan kommer låten och texten.
Det där sista är nästan obehagligt oviktigt i detta sammanhang.

Men å andra sidan...bryr jag mig?

Eller..VARFÖR bryr jag mig?

Ha en fin söndag!

Berts Bravader

Här är en liten film som jag spelade in från presskonferensen inför Berts Bravader i sommar.

Tanken är att hela föreställningen börjar ungefär så här...



I dag är det lördag. Det är nästan samma sak som fredag, fast dagen efter. Liksom..
Lördag betyder lögar dag - det vill säga den dagen då man tvättar sig.
Och gör sig ren och fin.
Det är troligen förbjudet alla andra dagar.
Då ska man vara smutsig och lukta svett.
"Trevligt"

I kväll är det melodifestival.
det måste man se.
Om man inte gör det så får man någon slags böter, tror jag.
Det vill jag undvika.
Så jag tittar. För säkerhets skull.
Jag har missat de två senaste gångerna på grund av resan till Gran Canaria. Jag et inte om det är okej att missa tävlingen på grund av resa.
Om inte så kommer det att dimpa ner en böteslapp i brevlådan vilken dag som helst.

Ha en mysig lördag alla människor. Och djur.
Och alla andra också för den delen.

Innan döden kommer livet

Jag var tydligen med i helgen på radio med en liten betraktelse om livet före döden.

Det går att lyssna på det HÄR!
Tror att det går i repris i helgen också.

I dag är det fredag.
Känner mig ganska trött.
Antar att det beror på att jag och Anders var på författarbesök i Tranemo i går.
Gick upp klockan fem på morgonen och det känns i kroppen i dag.

Och i går stod det i tidningen om BERTS BRAVADER!
Det kommer att bli hur bra som helst!

Viktoria ska gifta sig!

Tänka sig att Kronprinsessan Viktoria ska gå och gifta sig.
Jättekul!

Men..är det bara jag som tycker att det hela blir lite väl hysteriskt stort?

Jag tänker så här - om man byter ut "Viktoria gifter sig" till "Larsa Persson köper nya skor", så blir det ganska tydligt hur galen hela bevakningen är.

"Nästa år kommer Larsa Persson äntligen att få skaffa sig sina nya skor. Han har väntat i sju år på detta tillfälle och han känner sig lycklig över att det nu äntligen ska bli av."

Och så lite rapport från Larsas familj utanför Gävle som tycker att det verkligen är på tiden att Larsa köper sig nya skor.
Och en och annan person från Larsas gamla skola uttalar sig om att Larsa alltid pratade mycket om att han önskade sig nya skor.
Och så skotillverkarna som glatt berättar om alla de olika modeller som kommer vara tillgängliga nästa år. Vilka trender som kommer att gälla och vilken typ av sko som Larsa borde satsa på.

Jag gör ett direkt utdrag från kvällstidningarna - och byter ut Viktoria mot Larsa och giftemål mot skoinköp:

Larsa sitter med sin skokatalog i samma lägenhet som sin farsa gjorde - 33 år senare
Han sitter i samma våning som hans farsa gjorde innan han köpte nya skor – 33 år tidigare.

Larsa Persson är nervös men glad och när han berättar om sina nya skor det stundande inköpet.

– Jag sa ja, ja, ja, säger Larsa.

För dryga 33 år sedan tillkännagavs att Larsas pappa Glennert skulle köpa nya tofflor på ICA MAXI utanför Gävle.
Då satt han i den gröna fästmanssoffan, även kallad skoköparsoffan, i vardagsrummet med utiskt över tågstationen och med köpnyfiket leende.

I dag, i samma våning men inte i samma soffa, satt i stället sonen, Larsa Persson med sin skokatalog.
Larsa var klädd i mörkblå skjorta och skokatalogen var svart.

Larsa berättade hur han fick idéen oam att skaffa nya skor.

"Jag tänkte bara ja, ja, ja"
– Det var en vacker solig dag. Isen knarrade så där härligt som den kan göra på torget här i Gävle. Det var en fantastisk stämning, lite nervöst så klart. Jag hoppades på att hitta ett par lämpliga skor i rätt storlek.

– Det är en sko som betyder oerhört mycket för mig.

Larsa har varit utan skor i sju år. Sju år av väntan kan man tro. Men inte enligt Larsa.

– Jag har känt att jag har behövt den här tiden, säger Larsa.

– Jag har behövt tid att anpassa mig, lära mig vad jag behöver för sorts skor. Det hade nog varit misslyckat om jag gått ner på stan och bara köpt första bästa skor.

För Larsas pappa Glennert sa det bara klack när han skaffade sina skor, ett klassiskt citat som använts ofta.

Men riktigt så var det inte för Larsa.
– Det kanske inte sa klack, det gjorde det inte. Jag och skorna blev liksom vänner först Det var en vänskap som växte och blev till kärlek. Så tyvärr, ingen klack, säger Larsa med ett skratt.



---

Ja, så där kan det hålla på i all evighet.
Det är i alla fall kul för Viktoria och Daniel.
Jag lyckönskar dem med hela mitt hjärta.

Leve, Leve, Leve!

Kamelen och jag

Nu är jag åter på plats i Sverige.
Lagom i tid för att skotta snö och få värk både här och där i kroppen.
Plötsligt kändes det där livet på Gran Canaria väldigt avlägset.

När jag var där insåg jag hur mycket jag älskar den delen av året och hur lite jag trivs med snö och kyla.
Det är helt enkelt inte min grej!
Att gå omkring i februari och känna doften av nyklippt gräs, se gröna träd och blommande buskar var som att kliva rakt in i den vackraste delen av en svensk sommar.

Och så red jag kamel...


Den till höger är jag.
Den andra är kamelen.
Jag vet att likheten är kuslig.
Många tar fel.
Mina döttrar höll nästan på att få med sin kamelen hem till hotellet.
Det hade iofs varit okej om den dessutom hade betalat maten. För det var ganska dyrt på Gran Canaria.
Men det hade inte varit lika okej om en massa turister hade velat sitta på min rygg och låta mig springa omkring i Maspalomas öken.

Jag hann skriva en del där nere i alla fall.
Galna Gatan är klar så när som på lite putsande som jag och Anders gör på manuset i morgon (tisdag).
I dag är det planeringsdag och en massa mail som ska svaras på - och en massa post som ska sorteras.
Halvkul, tycker jag.

I morgon blir roligare då vi ska skriva färdigt manuset och planera de kommande veckornas jobb.

På onsdag är det pressträff inför BERT musikalen!

På torsdag är det författarbesök i Tranemo.

Fredag finns fortfarande inget inplanerat. Det är nästan skrämmande...




Hoppas att ni mår bra alla där ute i landet!
Om ni inte gör det så hoppas jag att ni gör något åt den saken omedelbums!

På plats i solen

Det känns ganska skönt att sitta på rummet här på Gran Canaria och känna värmer med vetskapen att det var typ 15 minus hemma.
Det är INTE skadeglädje!
Det är känslan av att jag vill unna mig själv detta.
Jag är glad för min egen skull och det är en ganska ny känsla, faktiskt.




Det har varit ett antal dagar som jag inte har skrivit nåt nu.
Det var intensiva dagar innan vi reste.
I onsdags hade vi möten med bland annat Nordisk Film och det kan säkert bli nåt spännande av det, även om det är för tidigt att berätta vad...
Och så hade vi möte med bokförlaget och med en fristående filmproducent.
Så nåt kuligt kommer det säkert att hända framöver.

I torsdags hade jag en liten föreläsning om "Prins Annorlunda" i Stockholm.
Det var ovanligt pirrigt innan, men det kändes bra. Och kul!
Resan hem var helt sjuk.
SJ.
Jag skyndade mig så att jag hann med ett tåg vid 15-tiden. Sen blev det nåt fel på tåget och vi stod stilla i Västerås i 56 minuter...
Sen rullade det vidare och när vi kom till Köping visade det sig att det hade hänt en olycka på tåget och vi fick vänta på en ambulans som skulle komma och hämta upp den skadade personen.
Då kom det senare tåget in på samma perrong och vi blev rekomenderade av konduktören att byta till det tåget.
Så min ansträngning att byta till ett tidigare tåg var helt onödigt.

På fredagen packade jag en väska och på kvällen åkte jag och döttrarna till Arlanda.
Flyget ut gick klockan 07.20 så väckningen gick vid fyra-tiden.

Men nu är det tjo och tjim och sol och skönt.

...jag ska bara skriva LITE!
Några kapitel Galna Gatan och lite på nya Bert-boken, Bert musikal och lite TV-manus.

Men jag lovar att ta det lugnt. Också.

Fridens!

Utmaningen!

Jag fick en utmaning av Sandra att publicera den sjätte bilden ur den sjätte bildmappen på datorn.
och så skulle jag skriva nåt om bilden.

Det råkade bli den här...



Vad ska jag skriva om den?
Det var en bild från nån artikel i nån tidning.
Tyckte att det var en ganska kul bild.
Tre svarta som läser Sunes Sommar.
Jag minns inte någonting om vad artikeln handlade om, men de ser ju ut att gilla boken.
I boken likväl som filmen så finns ju pappa Rudolfs nu mer klassiska citat om Wienerbröd.
Ja.

Bilder är roliga. I synnerhet när man bara plockar fram nån så där spontant ur datorn och publicerar den och skriver nåt om den.
En del av utmaningen gällde också att utmana sex andra personer.
Men jag går lite längre än så. Jag utmanar ALLA som kommer in på min lilla blogg.
Alla får anta utmaningen.
Om man vill.

I går var det ishockey i Globen och vilken skön match.


Sverige vann med fyra noll över Finland och det var ju kul.
Om man hejade på Sverige i alla fall.
Om man hejade på Finland så var det kanske inte lika kul.
Och om man hejade på Island så hade man nog ganska tråkigt och undrade vad man gjorde där.
Sonen brukar ofta heja på ett land som heter Svart Ryssland.
Eftersom Vit Rysland finns så borde ju även Svart Ryssland finnas och jag kan bara hålla med om att det låter mer COOLT.

I dag hämtade jag ut mitt pass - och insåg att det finns viss risk att jag blir stoppad i kontrollen för att undersöka min packning. Jag ser ut som en terrorist.

Annars är det trummande mest hela dagarna här hemma.



Dagen som är i dag heter måndag och det är manus som skrivs för glatta livet.
Det är mycket som ska hinnas med denna vecka.
Planering:
Måndag - manus
Tisdag - manus och sjukhusbesök med sonen
Onsdag - möten i Stockholm och TV/film/böcker med mera
Torsdag - föreläsning i Stockholm
Fredag - packa och försöka få undan det sista jobbet innan helgen.
Lördag - resa.

Tjo tjim!

Trummorna är på plats

Sent i går kväll lyckades jag skruva ihop trummorna som nu väntar på att bli attackerade under kvällens grabbfest.
Sonen har vilda planer på ett framträdande som jag ser fram emot att få beskåda.
Det kan bli precis vad som helst.

I dag är det fredag. Minsann!
Hur gick det till?
Har jobbat på mitt så kallade kontor. Jag får knappt plats mellan kartoner och märkliga saker som jag inte ens visste att jag ägde.
Har suttit och letat efter manus i mina datorer. Det finns så mycket manus att jag nästan blir yr bara av att se alla överfyllda mappar.
Då och då hittar jag intressanta utkast till berättelser som jag hade glömt bort att jag hade skrivit.
Sånt är kul!

Jag kom en kul utmaning. Att skriva tio saker om sig själv som de flesta inte känner till.
Klarar jag av det?

1. Jag har ett hål i skallen. Vissa skulle kalla det för "skrattgrop"

2. Jag samlar på Herr Gåman från olika länder.

3. En gång cyklade jag ner i en grop i vägen. Jag funderade på att anmäla Karlskoga stad för misshandel av människa på cykel.

4. Mitt första popband hette Hirdy Girdy. Vi var bara två personer. Trummor och bas. Den andra personen var verklighetens Lill-Erik.

5. En gång blev jag stoppad av poliser utanför Buckingham Palace i London. De undrade vad jag sysslade med där klockan 03 på natten. ”Im only talking to the birds”, svarade jag. Polisen godtog märkligt nog denna förklaring.

6. Min mormors farmors far var enligt kyrkböckerna tjuv. Han försökte stjäla kyrksilvret, men misslyckades (förstås)

7. Jag hade etta svenska när jag gick ur nian. Jag fick städa skolgården tillsammans med rektorn istället för att ha lektion.

8.Jag har fyra bröder och en syster.

9. En gång drabbades jag av tvångstankar när jag undersöktes av en läkare och höll på att bita honom i näsan. Bara för att näsan såg så rolig ut.

10. När jag & Anders hälsade på Kungen sa Anders ”God dag” och Kungen svarade ”God Dag”. Jag fick som vanligt hjärnsläpp och sa ”Hej, hej”. Kungen svarade ”Jaha?”

Jag klarade det! Och jag kom under tiden på minst 10 saker till. En del är tyvärr barnförbjudna...

Nu är det dags att förbereda mig för kvällens drabbning.
I morgon blir det kanske inget besök på Sunemusikalen, trots allt. Sonen var inte så pigg på det.
Men ishockey på söndag blir det i alla fall!

Äntligen torsdag!

Nu är det dags igen.
Torsdag. Dagen då alla besöker mig...
Låter nästan som nån sorts invasion när jag skriver så. Men det är ju en ROLIG invasion i så fall!

I går hann jag inte med något inköp av trummior i alla fall. Det får bli i eftermiddag.
Jag hade nämligen nästan glömt bort att jag skulle vara med på slut-audition till "BERTS BRAVADER".
Det var otroligt många duktiga ungdomar som var där och spelade upp mitt och Anders manus på scen.
Det är en lite märklig känsla. Så är det varje gång. Jag har inte blivit van vid sånt efter 25 år som författare.
Men som sagt - nu är det i stort sett helt klart vilka som ska spela rollerna och jag tror att det kommer att bli kanonbra!
Manuset känns roligt och galet och det finns tid för att skruva upp humorn ytterligare några snäpp under den kommande månaden.

I dag får det bli inköp av trummor istället.
Det blir trummor med hörlurar.
Inte för omgivningen utan för den trummande människan.
Då låter det tufft för honom , samtidigt som det skonar hörseln hos den övriga familjen.
Kan inte bli bättre!

Sen är det dessutom särskoledisco, som sonen aldrig vill missa. Så det blir fullt upp även denna torsdag.

Arbetet i dag har gått ut på att renskriva manustankar till "Galna Gatan 3" som jag och Anders planerar att skriva färdigt på måndag-tisdag nästa vecka.
På onsdag blir det möten i Stockholm, på torsdag föreläsning i Stockholm och eventuellt premiär på "Brolle" (om jag hinner med det också...)
På fredagen blir det packa väska och sen på lördag drar jag med döttrarna till Gran Canaria!
Kuligt värre!

Hur gick det där till?
Hur lyckades jag plötsligt befinna mig i nästa vecka?
Det är ju torsdag i dag.
En ny helg ligger framför mig.
Fredagen blir grabb-fest för sonen. Nu ska det tränas på att dricka lättöl!
Han testade en klunk på födelsedagen med konstaterade att det hade inte blivit ett dugg godare. Snopet!

På lördag ska jag åka med sonen till Stockholm och se Sunemusikalen igen.
Det blir det sjätte gången jag ser den. Nu var det ett tag sedan så det blir spännande att se hur den fungerar nu.
Och så ska vi sova på hotell och på söndagen blir det ISHOCKEY i Globen!
Sverige-Finland.

Fullt ös medvetslös!

Happy Torsdag alla människor!
Det tycker jag att vi alla är värda!

Jag är avundsjuk...

..på Alejandro.
Han har sån härlig struktur.
Inte sant?



Jag tror att jag med lätthet skulle vinna pris för Sveriges stökigaste kontor.
Troligen Sveriges stökigaste hjärna också.

I dag har jag försökt få fram lite struktur. Det misslyckades. Med både hjärnan och kontoret.
Vet inte vad jag gör för fel.
Kanske skulle man hyra in en container och slänga allt.
Det skulle i alla fall hjälpa på kontoret. Men inte på hjärnan.
Den får jag dras med.

I dag ska jag köpa trummorna med sonen.
Sen blir det livat i luckan.
Jag funderar på att köpa en resa.
Någonstans.

Ha en fin onsdag!

Livet är ett verb

Jag satt och skrev lite.
och tänkte.
Men inte samtidigt.
Eller..
Jag vet inte.
Hur som helst så for det genom min skalle att Livet är ett Verb och inget substantiv.
För livet är en ständigt pågående process.
Det pendlar mellan det ena och det andra hela tiden.
Och rätt som det är..så ser man ut så här:



När jag ser denna bild så blir jag lite nyfiken på vilka det där är/var.
Kan de ha varit två underhållare?
Glamourkungar på Broadway?
Två skönsjungande bröder?
Eller är det ett kärt gammalt par?
De kanske är Obamas nya förhandlare med terrorister? Vem vill vara i ett rum med dessa? Vem som helst går med på vad som helst för att sluippa undan.
Eller annars kan de vara två nya fotbollskillar som ska spela bredvid Zlatan till våren.
Eller kanske Sveriges nya Idol-jury?
Eller kanske är bilden från modeveckan i Paris?
Det nya sommarmodet visades upp - och alla ville genast beställa..
Njae.
De kanske bara är två bröder som dessutom har två föräldrar som också är syskon.
Vem vet?


Jag måste säga att jag är oerhört glad för alla hyllningar till Ludvig!
Jag läste upp alla hälsningar till honom och han växte en halv meter när han fick höra allas hälsningar. Men det roligaste var nog alla "alias-namn" som han inte alls fattade vitsen med.
- Heter de så? frågade han.

Han har samlat ihop alla sina pengar han fått av släkt och vänner och har bestämt sig för vad han ska köpa.
Trummor...
Gud bevare mina öron.
Amen.

Älskade Prins Annorlunda 18 år!

I dag är det precis 18 år sen han föddes.
Vår annorlunda prins.

Jag säger GRATTIS!
Älskar dig!