Misstänkt magsjuka visade sig vara nåt annat...

I dag ringde de från sonens skola.
Jag blev livrädd och tänkte att nu hade det hänt nåt allvarligt.
De berättade att han hade kräkts.
- Jaha, tänkte jag. Magsjuka...
- Det kan bero på att han hade tagit en snus...
En snus?
Varför i h-e skulle han testa snus?
Dumheter måste testas, kanske?
Så jag fick snällt åka och hämta hem "stackaren".
Han sa att "han inte hade en aaaning om att det var starkt med snus"
Nä.
Och samtidigt som jag pratar allvar med honom att det är äckligt med snus så blir jag full i skratt.
Lite kul är det.

Själv snusade jag i elva år.
Jag slutade för 21 år sen.
I dag är jag 44 år.
Då kan den som är duktig på matte räkna ut att jag började ganska tidigt - och slutade i tid.

Jag var en ligist när jag växte upp - och ville testa det mest förbjudna hela tiden.
Men för den saken skull behöver ju inte ens barn göra samma dumheter.
För att jag var dum i huvudet så betyder ju inte det att det är okej att ens egna barn är det...

Men iofs så är ju en snus som resulterar i en spya en hyfsad bra garanti för att han aldrig har lust att testa igen.
Eller hur?

Ja, hur det än är så var det en ganska kul historia.
Och skrivandet blev det väl inte så mycket med i dag...

Men det är också okej.

Tjing!