Visar inlägg med etikett reaktioner. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett reaktioner. Visa alla inlägg

fredag 27 november 2009

Känn

Dagens ord är "känn".
Det ska jag göra i dag.
Känna, alltså.

Ibland blir jag förundrad över att vi ofta lägger ner så mycket kraft på att låta bli att känna.
Det är nåt som vi börjar fostra barnen i redan när de är små.
Deras känslostormar kan ibland bli jobbiga för oss föräldrar så vi försöker få dem att dämpa sina reaktioner.
Det är ju naturligtvis inte av elakhet.
Det är för att vi vill dem väl.
Vi vill inte att de ska bli "dramadrottningar" som får känsloutbrott av minsta struntsak.
Och det är väl bra!

Samtidigt så tror jag att vi människor har användning av alla våra känslor.
Vi behöver känna!
Och vi behöver inte bara känna lyckan och glädjen.
Vi behöver känna vår smärta, vår sorg, vår frustration, vår rädsla, vår ilska.

Tänk om vi kunde låta känslor bara få finnas, för sin egen skull.
Att låta känslorna få leva och ventileras.
Och med lite medvetenhet så är jag övertygad om att vi inte skulle "förlora oss" i känslorna.
För det är nämligen en vanligt förekommande oro.
Att man ska "fastna" i en känsla om vi tillåter den.

"Om jag släpper upp gråten så kommer jag kanske aldrig sluta att gråta"

Förslag då:
Nästa gång du är arg. Sätt tidtagaruret och se hur länge du klarar av att vara arg.
Plötsligt kommer du inse att du inte längre är arg.
Hur gick det till?

Jag tror att det är för att känslorna inte kommer som en sak.
Det kommer inte som i en ask som du kan slänga bort eller behålla.
Känslorna kommer som vågor.
Liksom vågorna på havet som drar vidare så gör även känslorna det.
Eller som en vind.
Den drar förbi. Och vi kan följa med i stormen en stund. Men vi kan inte stanna i vinden.

För många är det även så att man tänker sina känslor.
Det är vanligare än vad man kan tro.
Man TÄNKER att man är arg.
Men vad känns i kroppen?
Vad är reaktionen?
Det är kanske inte lika enkelt att hålla reda på det?
Tipset där är att fråga dig själv: hur vet du att du är arg?
Vad är det som visar att du faktiskt ÄR arg?

Kroppen är smartare än mindet.
Det visar vad du känner långt före du kan fundera ut vad du känner.

Så i dag ska jag bara känna.
Allt.
Det som råkar inträffa i dag ska jag försöka att inte analysera allt för mycket.
Jag ska bara känna hur det känns när det händer.
Det ska bli spännande!

Och efter det tycker jag att det passar fint med lite dans.
Det är ju fredag, trots allt.


Send your own ElfYourself eCards



Juletid...

Frågade sonen vad han helst av allt önskade sig i julklapp.
- En rullstol med motor.
- Jaha? Varför då?
- Snälla.
- Jaha...och om du inte får en rullstol med motor, vad vill du ha då?
- En hörapparat.
- ???
- Då kan jag teckna.
- Önskar du dig helst av allt en hörapparat för att du ska kunna teckenspråk?
- Ja?

Det blir svårt med julklappar i år.

Trevlig fredag alla människor!

söndag 18 januari 2009

Reflektioner om reaktioner

Jag tycker att det är intressant med människors reaktioner.

Till att börja med mina egna.
Därefter folk i min omgivning och efter det folk i allmänhet.
Alla reagerar på olika saker.
Olika starkt och olika nyanserat.

Jag har funderat lite på det där.
Vad är det vi reagerar på?
Egentligen!

Jag hörde nån gång att det i stort sett alltid är saker i den person vi regarar på som speglar någonting i oss själva.
Den andre framkallar bara reaktionen i oss. Den har inte så mycket med själva reaktionen att göra. De är bara den bakomliggande orsaken till att vi reagerar.

Det leder mig in på en fundering om det är så att sånt som vi förnekar i oss själva blir smärtsamt att se i andra.
Därför reagerar vi.

Ibland är det saker vi ser i oss själva, som vi inte tycker om.
När vi då ser samma sak i andra så reagerar vi.

Och ibland är det en brist på någonting inom oss själva.
När vi då ser den egenskapen i någon annan så reagerar vi på det.

Reaktionerna kan vara både positiva och negativa.
Men det behöver i sig inte betyda att någon av dem är sann.
Det är endast vår egen reaktion.
Och det är bara vi själva som kan göra nåt åt den.
Men visst är det väl så att vi ofta hamnar i att tänka att "om bara den där andra personen gör på ett annat sätt så kommer jag må bättre".

Så efter att ha funderat länge på det och diskuterat det och läst om det så blir jag alltid lika fascinerad och intresserad när jag reagarar starkt på någon person.

"VAD i den personen speglas inom mig?"

En sån reaktion fick jag när jag såg Lets Dance - och den där 31-åriga Kitty som beter sig som en omogen 13-åring.
Jag reagarade oerhört starkt.
Tyckte att hon bettede sig som en idiot.

Och jag blev faktiskt inte alls särskilt intresserad av att försöka förändra eller förkasta henne eller hennes beteende.
Jag blev istället intresserad vad det är i MIG som har regarat så starkt.
Jag blev så triggad att jag inte kunde se människan ens.

Jag har fortfarande inte kommit på vad det är som reagerar inom mig.
Och inte heller varför.
Jag låter nyfikenhetens dörr stå öppen för nya insikter om mig själv.

Och det där gäller ju alla människor.
När någon regarar starkt på någon annan person så blir jag nyfiken.
Varför framkallar det beteendet en så stark reaktion?

Jag söker inte några svar.
Men jag älskar att ställa frågor.


"Det är inte den enes fel när två träter. Det är den andres"