Reflektioner om reaktioner

Jag tycker att det är intressant med människors reaktioner.

Till att börja med mina egna.
Därefter folk i min omgivning och efter det folk i allmänhet.
Alla reagerar på olika saker.
Olika starkt och olika nyanserat.

Jag har funderat lite på det där.
Vad är det vi reagerar på?
Egentligen!

Jag hörde nån gång att det i stort sett alltid är saker i den person vi regarar på som speglar någonting i oss själva.
Den andre framkallar bara reaktionen i oss. Den har inte så mycket med själva reaktionen att göra. De är bara den bakomliggande orsaken till att vi reagerar.

Det leder mig in på en fundering om det är så att sånt som vi förnekar i oss själva blir smärtsamt att se i andra.
Därför reagerar vi.

Ibland är det saker vi ser i oss själva, som vi inte tycker om.
När vi då ser samma sak i andra så reagerar vi.

Och ibland är det en brist på någonting inom oss själva.
När vi då ser den egenskapen i någon annan så reagerar vi på det.

Reaktionerna kan vara både positiva och negativa.
Men det behöver i sig inte betyda att någon av dem är sann.
Det är endast vår egen reaktion.
Och det är bara vi själva som kan göra nåt åt den.
Men visst är det väl så att vi ofta hamnar i att tänka att "om bara den där andra personen gör på ett annat sätt så kommer jag må bättre".

Så efter att ha funderat länge på det och diskuterat det och läst om det så blir jag alltid lika fascinerad och intresserad när jag reagarar starkt på någon person.

"VAD i den personen speglas inom mig?"

En sån reaktion fick jag när jag såg Lets Dance - och den där 31-åriga Kitty som beter sig som en omogen 13-åring.
Jag reagarade oerhört starkt.
Tyckte att hon bettede sig som en idiot.

Och jag blev faktiskt inte alls särskilt intresserad av att försöka förändra eller förkasta henne eller hennes beteende.
Jag blev istället intresserad vad det är i MIG som har regarat så starkt.
Jag blev så triggad att jag inte kunde se människan ens.

Jag har fortfarande inte kommit på vad det är som reagerar inom mig.
Och inte heller varför.
Jag låter nyfikenhetens dörr stå öppen för nya insikter om mig själv.

Och det där gäller ju alla människor.
När någon regarar starkt på någon annan person så blir jag nyfiken.
Varför framkallar det beteendet en så stark reaktion?

Jag söker inte några svar.
Men jag älskar att ställa frågor.


"Det är inte den enes fel när två träter. Det är den andres"