Från Nej till Ja. Steg 4.

Fem steg att bearbeta känslor. 

Den fjärde fasen har jag valt att helt enkelt kalla ”känna känslor”. 

Det är då vi fullt ut låter oss känna alla de känslor som vi har inom oss.

När det handlar om sorgbearbetning, så är det viktigt att få gråta när man saknar någon. Många kan börja tro att man har blivit känslokall för att man inte gråter och sörjer så som ”man borde” när någon närstående dör. Men det är inte alls ovanligt att det då handlar om att man inte har gett sig själv tid att låta känslorna få komma. 

Att sörja är inte endast gråt. Att sörja är en del av att älska. 

Om man älskar så riskerar man att utsätta sig för sorg. 

Om du väljer att aldrig älska, så kommer du sannolikt att komma till en fas då du ändå sörjer detta. 

Sorg är både gråt, glädje, oro och förtvivlan. 

Sorg innefattar alla dessa fyra grundkänslor. Många tycks tro att det bara är gråten som är ett tecken på att man sörjer. Men så är det inte. 

Sorg och saknad är att förstå mer av den kärlek man har haft i sitt liv. 

Precis som kärlek har en början, men inget slut, så är det liknande med sorgen. 

Den har en början, men inte heller något slut. 

Det är en saknad som man alltid kommer leva med. 

Att tillåta sina känslor att existera kan vara en ganska omtumlande erfarenhet. Men för att komma i kontakt med alla sina känslor, så kan man börja med att studera hur de känns. 

Hur känns ilskan? 

Var i kroppen sker den? 

Är den varm och het? 

Eller iskall och kylig? 

Vad tänker du om dig själv, livet och händelsen när du bär på ilska? 

Helt enkelt - hur vet du att du är arg?

Ofta tror människor att om man släpper ut ilskan, så kommer den ta över hela livet och man blir aldrig mer glad. 

Men då har jag ett förslag. 

Nästa gång du blir riktigt arg. Håll kvar den. behåll ilskan så länge du bara kan. Men agera inte ut den. Behåll den för sig själv så länge du bara kan. Låt den inte få försvinna! Och du kommer upptäcka helt plötsligt att du inte längre är arg. Utan att du har agerat ut den, anklagat någon annan, fått någon annan att ändra på sig eller att du har gjort en förändring i ditt tankesätt. Plötsligt finns inte ilskan där längre! 

Rädslan fungerar på precis samma sätt. Försök vara rädd för all evig framtid nästa gång du känner rädsla. 

Du kommer upptäcka att rädslan bara är en tillfällig gäst i ditt liv. Precis som alla andra känslor. 

När du studerar dina rädslor så kommer du upptäcka andra fysiska symptom, än vid ilska. Rädslan känns kanske på någon annan plats i kroppen. 

Kanske är den mer kall? 

Eller är den kokande varm? 

Fryser du till is av rädslan? 

Hur är din andning? 

Själv har jag upptäckt att jag knappt kan andas när jag blir rädd. Det är som om lungorna plötsligt har krympt till en liten ärta, och jag klarar inte av att dra ett enda djupt andetag. 

Att studera sin andning vid olika känslomässiga reaktioner kan vara väldigt lärorikt. 

Om du lär dig exakt hur du andas när du blir riktigt rädd, så kan du när som helst i framtiden framkalla rädsla genom att andas på precis samma sätt. 

Nu kanske inte rädslan är det som du helst vill framkalla i olika situationer i livet. 

Men det fungerar precis på samma sätt med glädjen och optimismen. 

Om du lär dig att studera även din glädje, så kan du framkalla den känslan utan någon som helst yttre påverkan. Du behöver helt enkelt ingen yttre tripper för att känna din glädje. 

Den fjärde fasen i bearbetningen av känslor kan ta tid och den kan behöva få ett visst utrymme i ditt liv för att kunna komma vidare till den femte och sista fasen.