Får Mann vara med?

Skriver nu på den nya boken i serien om "Galna Gatan".
"Får Mann vara med?"
Nä, jag skriver inte fel. Det ska stå Mann.
Och det är ett namn.
Så.
Nu har jag jag avslöjat lite för mycket om bokens handling.

:o)

I dag är det sista maj.
Vad hände?

I dag kommer den nya Bertboken ut i handeln.
Bert och datadejten.

Se film. Njut.
Eller nåt annat...





Veckan som nu kommer är fylld av skrivande och skolavslutning och examen.

Och ute skiner solen.

Dags att ta tag i skrivandet igen.

Tjing!

Vad är sant?

Så har det nu inträffat ännu en konfliktsituation i Israel.

Ship to gaza boardades av Israeliska militärer - och blev attackerade av de fredliga aktivisterna som var beväpnade, men som samtidigt inte hade några vapen...
Och aktivisterna ska ha varit helt fredliga, men ändå hade de tillhyggen att använda sig av för att attackera den Israeliska militären som hade som syfte att provocera fram våld...

Jag vet inte.

Men är det bara jag som känner att hela rapporteringen blir ofullständig och bristande?
Varför tycks hela världen vara så snabb att bestämma sig för vad som har hänt - och hur hemskt agerandet från Israel egentligen är?

Här kommer några saxade citat från rapporteringen som får mig att inte vilja bestämma mig för vad som egentligen har hänt, och därmed inte heller välja vad som är brutalt övervåld från militären, och vad som är försvar från våldsamma och attackerande aktivister.

"Israeliska militären säger att de attackerades men knivar och yxor, representanter för Ship to Gaza säger att de inte hade några vapen ombord."

"Israel har hela tiden sagt att skeppen skulle stoppas, för att de inkräktar på Isralels suveränitet. Så att skeppen skulle stoppas, var väntat.
Men att våldsamheter skulle bryta ut trodde man inte."

"Militären säger att israeliska soldater anfölls av yx- och knivbeväpnade personer, och öppnade då eld. Om de döda är aktivister eller soldater eller både och är oklart."

"enligt Jerusalem post dödades 10 aktivister och 6 soldater skadades när aktivisterna öppnade eld ombord på ett av skeppen."

"enligt AFP har Hamas manat araber och muslimer till "uppror" efter den israeliska räden."

Det kommer nog att hända mycket under den kommande tiden av rapporteringar och förnekelse och kontrarapporter och ännu mer förnekelse.

Personligen så har jag ingen aning om vad det är som verkligen har hänt.
Det kan väl bara de inblandade själva tala om.
Hemskt är det i vilket fall som helst att människor dödas och skadas, oavsett vilken sida man står på i konflikten.

Jag tycker i alla fall att det ska bli väldigt intressant att se hur vinklad rapporteringen kommer att bli beroende på vad som beslutas vara "rätt och fel".

För den som vill läsa mer om Israels rätt att försvara sig
eller om Ship to Gaza.

Frågan återstår - vad är sanning?

Skönhet i betraktarens ögon

För mig var det en oerhört efterlängtad stund när våren äntligen vann över vintern och sopade bort de sista resterna genom att värma bort spåren av snö ute i markerna.

Jag gav mig ut på en promenad i våren och kände mig omedelbart nästan berusad av all skönhet som frodades i naturen.
Bäckar som porlade, sjöar som vaknade till liv, fåglar som kvittrade och grönskan som började spira på marken och i träden.
Jag överväldigades av allt det vackra och bestämde mig för att dokumentera allt det magiska med min kamera.
Bild efter bild fyllde snart upp mitt minneskort och jag kände mig nöjd.
När jag sedan kom hem och öppnade upp bilderna i datorn så upptäckte jag att ingenting av naturens magi fanns kvar.
Ingenstans kunde jag se all den skönhet som jag tidigare hade berusats av.
På ett nästan brutalt sätt fick jag inse sanningen i den gamla devisen att ”skönhet ligger i betraktarens ögon.”
Kameran hade ju ingen aning om att det jag försökte dokumentera var min upplevelse av allt det vackra. Den avbildade endast det som fanns framför min kameralins.
Då slogs jag av ännu en fördjupad insikt.
Om allt detta vårlika var vackert.
Hur kunde jag veta det?
Hur kunde jag veta vad som var vackert?
Det var ju endast min personliga uppfattning om det.
Och om jag ställer mig som domare över vad som är vackert eller fult så har jag begränsat någonting av skönheten i hela universum.
Jag kände hur den insikten slog mig med häpnad.
Hur kan jag veta vad som är vackert?
Hur kan jag veta vad som är bra eller dåligt?
Kanske kan jag låta våren vara så magisk och förtrollande som den är utan att försöka fånga den med min kamera.
Den blir varken vackrare eller bättre om jag försöker fånga den på bild.

Vad bryr sig den porlande bäcken om att försöka förmedla skönhet till mitt fotoprogram på datorn?
Vad bryr sig fåglarna om att försöka sprida sin skönsång längre än sin närmsta omgivning?

Och varför var det så viktigt för mig att försöka fånga den magiska stunden.
Och var det inte så att jag just av den anledningen missade en hel del av dess skönhet?

Fredagsuppdatering

I dag är det fredag!

Tjo.
Den veckan gick snabbt!

Måndag var det resa till Malmö - för trevlig umgänge och möte med bokförlaget.
Lilla Torg i Malmö...


Och där dök det upp ett bekant ansikte...


Tidigare mer känd som "Håkan Bråkan" i Sunes Jul och Sunes Sommar.
Han är kanske lite för skäggig för att kunna spela Håkan i den nya Sunefilmen också.


På tisdagen var det möte med förlaget och genomgång av årets och nästa års planer.





Sen reste vi till Borås/Kinna/Örby - för att ha författarbesök under onsdagen.
Kul som vanligt med alla möten med barn och ungdomar och lärare.

Sen resa hem och lite skrivande av manus.

På torsdagen var det inspelning på radion med Martin.


Jag spelade in lite nya tankar och funderingar till p1:s "Vid dagens slut" och några avsnitt till "Vid dagens början".


Den första sänds någon gång runt midsommar - och sen kommer det en drös i september.

Efter det var det mer manusfixande så att en färdig version av den nya Sunefilmen kunde levereras till filmbolaget.

Och så lite gräsklippning på det.
Sen var jag ganska trött.
Tyvärr så var sonen inte riktigt lika trött i natt.

zzz..

Upp och ner som en jo-jo.

Men nu är det i alla fall fredag och i kväll ska vi ut och fira kära Guddotter Bim som har fyllt 18.
Tjo ho!

Vandringar

En av de äldsta metaforerna för hela livet är väl "vägen".
Att vi alla vandrar på en väg genom våra liv.

Ibland går vi på en krokig stig och ibland på raksträckor och motorvägar.

Då och då behöver vi tanka.
Och sträcka på benen.
Och kanske stanna till på en parkeringsficka för att fundera på om man är inne på rätt väg. Eller om man har kört vilse.

Det är lättbegripligt att använda den typen av symbolik.

Och när jag går och promenerar i livet och i den fysiska verkligheten så tycker jag om att göra det utan ett förutbestämt syfte.
Att färdas mellan en plats och en annan kan ibland kännas som en tvingad transport.
Nåt som bara måste göras.
Och därför tycker jag mycket om att bara vandra utan mål.
Och låta mig överraskas av vad vägen har att bjuda på.

Man måste inte alltid ha ett mål eller syfte med sin vandring i livet.
Det går alldeles utmärkt att promenera med vandringen som det enda syftet.

Här är några bilder från min senaste vandring ute i naturen.
Utan mål eller syfte.






Men i dag faller det regn.
Örebro sköljs av ett vårregn som tvättar bort det gamla.

Då är det skönt att sitta i min lilla skrivarstuga och skapa.
I min egen lilla värld där jag kan låta kreativiteten bubbla på genom mig.
Skriver klart första versionen av långfilmen om Sune under helgen.
Härligt!

I går höll jag en föreläsning på Betelkyrkan i Örebro.
Det var kul!
När jag blev bokad på det jobbet blev jag förvarnad att det kanske inte skulle dyka upp särskilt många människor.
Det är en stor kyrkokonferens här i stan just nu och samtidigt som jag höll mitt anförande så var det ytterligare tre-fyra sammankomster på andra platser i stan.
Så förväntningen var låg på antalet besökare.
De hoppades på ungefär 10-15 personer.
För ändamålet användes inte kyrkosalen utan den intill liggande församlingslokalen.
Och det kom folk.
Det strömmade till folk i sån omfattning att personalen inte visste hur de skulle hantera det hela.
Till slut var det så mycket folk att det inte gick att använda församlingslokalen.
Nödutgångarna blev blockerade och ännu fler människor strömmade till.
Så det fattades ett snabbt beslut att flytta över alla till kyrkosalen istället.
Det blev i stort sett fullt där också.
Väldigt kul!

Nu ska jag återgå till manuset!

Ha en underbar dag!

Ovanliga lagar del 1

Det finns många konstiga lagar.
I synnerhet i USA.
Anledningen till det är att de olika delstaterna skapade egna lagar under många år och eftersom dessa lagar fortfarande inte är ogiltigförklarade så gäller de fortfarande.
Även de mest tokiga.
Det är däremot tveksamt om någon åberopar lagarna i det dagliga livet.

Hittade bland annat en lag från Pennsylvania som talar om att det är förbjudet att utföra oralsex om man har på sig läppstift av allt för låg kvalité.
Anledningen är att vissa typer av läppstift kan orsaka cancer.
Ja, inte på läpparna.
Ni fattar...?

Det är ju en helt vansinnigt sjuk lag.
Som tydligen fortfarande gäller.
Men det jag undrar över är kanske inte lagen i första hand, utan jag börjar fundera på VEM som skulle sätta dit någon för detta.
Det är där min sjuka hjärna börjar snurra och jag ser det hela som i en filmisk scen.
Älskling, du har väl inte tagit på dig det där läppstiftet av dålig kvalité i kväll?
Nej då...
Hon skrattar i lönndom och tar på sig av läppstiftet där det står ”DÅLIG KVALITÈ” med stora bokstäver. En lömsk plan att ge maken cancer på snoppen så att han snart dör (tar väl bara 7-8 år) Sen blir hon äntligen fri från honom!
Av en ren slump så råkar maken upptäcka att det läppstiftet där det står ”BRA KVALITÈ” på har obruten förpackning. Maken förstår direkt att allt ingår i en djävulsk plan. Han beslutar sig för att kontakta polisen och avslöja skurken på bar gärning.

Senare hemma i parets sängkammare...


Ja, ni fattar..?

Tillämpas lagen?

Är det bra att den fortfarande finns?
JA! Annars skulle jag inte kunnat skriva detta inlägg.

Jag tänkte beta av några olika lagar då och då här på bloggen.

En annan fin lag är den i West Virginia som talar om att det är olagligt att gå till skolan om man luktar lök.
Jag skulle vilja se de där luktpoliserna vid skolgården som står och vädrar med näsorna om det skulle dyka upp nån elev med stinkande andedräkt.
Och vad är straffet?
Ett år i finkan för dålig andedräkt?

Jag vet inte.
Kul är det i alla fall!

Annars hinner jag inte blogga så mycket just nu.
Är inne i en hysterisk skrivperiod.
Skriver, skriver, skriver.
Men vem klagar?
Nån gör det säkert.
Men det ska inte jag göra!


Fridens!

När vansinnet upptäcks på ens egen bakgård

En galen dag.
Ett telefonsamtal på förmiddagen från sonens skola.
De berättade att skolan var utsatt för ett hot - och alla elever hade fått fly från skolan.
Sonen behövde bli hämtad och han var i chock.
En mycket naturlig reaktion i en sån här situation.
Jag var där på fem minuter och hämtade upp honom.

Hotet var det då ingen som visste så mycket om.
Nu vet man mer.

En man har tagit kontakt med Nerikes Allehanda och vill förhandla om en lösensumma för att inte göra verklighet av sitt hot att döda elever på skolan.

Mannen som ska ha ut utfört hotet mot skolan är 24 år och har tydligen tidigare gått på skolan. Sannolikt inte i särskolan där min son går.

Personen som har hotat skolan med en massaker bor inte längre i Örebro.
Han säger att han inte tycker om skolan, och i synnerhet inte rektorn.
Han kräver miljoner i lösensumma för att inte sätta sin plan till verket.

Så kom slutligen den vansinniga och våldsamma verkligheten till vår egen bakgård.
Olustigt är bara förnamnet.

Länge har det spekulerats i när ett sånt här hot skulle dyka upp på en svensk skola.
Nu var det tydligen dags.
Och måltavlan var sonens skola.

Jag saknar ord för att kunna beskriva hur vidrigt det känns att leva i en värld där barn inte ska kunna känna sig trygga i sin egen skola.

Det går säkert att vifta bort den här situationen med att det är en enskild dåre som skapat detta hot.

Men jag kan ändå inte att låta bli att fundera på vad det är för samhälle som börjar bli vår nya vardag.

Är det så här vi ska leva i framtiden?

A real Rocker!

I dag var vi med sonen till sjukhuset och träffade hans nya hjärtläkare.
Han är ju inte längre ett "barn" i åldermässig bemärkelse så det är dags att lägga över honom till vuxenkardiologen.

Satt och klippte härom dagen i lite videomaterial och fick till en liten hyllningsfilm till vår älskade Prins Annorlunda.

Han är ju en Rocker!

Det kan ju vem som helst se!



Annars rullar det vidare med skrivande på Sunebok och Sunefilm.
Och så en hel del planering, förstås!
Ibland känns det som om jag planerar mer än vad jag jobbar.
Kan det vara så?

Och solen skiner så vackert där ute.
Bra att veta.

Är bajs ett farligt ord?

I dag vaknade jag upp i ett litet rum på Stiftsgården i Undersvik, Hälsingland.
Och på toan satt den här lilla lappen.
Känns nästan lite diskriminerande mot bajset att bli kallat "det andra".

I går hade jag två föreläsningar för föräldrar och barn med funktionsnedsättningar av olika slag.
Det var kul.
En flicka i publiken ville plötsligt spontant bjuda upp mig på en dans under föreläsningen. Självklart så dansade jag med.
Jag behövde röra på mig lite.

Att det var första maj gick mig spårlöst förbi. I och för sig så hade jag ändå inte tänkt gå med i något demonstrationståg.
Om jag skulle göra det skulle det nog stå:
"längre liv och kortare stubin till glädje"
Eller nåt sånt.
Jag vill ju inte begära för mycket.

I dag rullar jag hemåt mot Örebro igen.
Veckan bjuder på massor av skrivande av manus.
Härligt!

Ha en fin dag alla människor!