Vad blir bättre av att ljuga?

Nu ska jag skriva om nåt som jag aldrig gör i vanliga fall.
Jag ska skriva om nåt politiskt.

Fick ett tips av en vän att kika in och läsa den här artikeln:
Kaninmannen.

Och jag blir både förbluffad och förvånad.
Jag menar - VAD blir bättre av att försöka ljuga om vad som har hänt?
Om nu den så kallade "Lisebergskaninmannen" var invandrare så behöver väl inte media försöka ljuga till det och förvandla honom till en halvfet ljushårig svensk?
Vad vinner man på det?

Och om man frågar mig så är det just den typen av förljugenhet som skapar den situationen som i dag visar att Sverigedemokraterna har 5 % av landets röster.
Om man försöker visa en verklighet som inte är sann och istället försöka sticka huvudet i sanden ger inga bra resultat.

Vore det inte bättre att istället ta diskussionen?
Låt fler av de mindre, och mer opportunistiska partierna få komma till tals, och bemöt dem med argument istället för att försöka låtsas att de inte existerar.
SD rider på en jättelik våg av missnöje hos vissa delar av folket.
Det är ju inget tvivel om den saken.
Men kanske kan kloka politiker istället ta ansvar för en medveten och osentimental debatt om både invandrarkulturer och om rättvisa i samhället?
För jag misstänker att de större partierna kan argumentera med missnöjespartierna på ett sätt som får medborgarna i landet att förstå vikten av mångfald, utan att det ska behöva påverka balansen av sundhet i förnuftet.