Med barnets ögon

I dag vaknade jag.
Det gör jag tack och lov varje dag.
Den dag jag inte gör det är jag nog död.
Den här dagen vaknade jag på ett sätt som jag gör lite då och då.
Med en känsla av att vilja se livet med ett barns blick.
Jag valde att betrakta tillvaron som om det vore första gången jag såg världen.
Jag gör det mellan varven för att på så sätt påminna mig själv att inte ta livet för självklart.
När jag ser världen ur barnets perspektiv så upptäcker jag dess skönhet på ett helt magiskt sätt.
Livet blir levande, kittlande och spännande.
Jag blir nyfiken på vad som väntar i nästa stund. I nästa rum.
Och vardagliga saker blir ett mysterium.
Samtidigt upptäcker jag också att tiden slutar existera. Att betrakta min egen frukost får ta den tid det tar.
Har inte bråttom alls.
Det här fungerar bäst när man är lite ledig..
Och det är jag nu.

Lite ledig!

Skönt.
För i dag strålar solen.
Och jag känner livet inom mig.

I kväll eller i morgon kväll ska jag se "Berts Bravader" igen och filma föreställningen.
Det var nån vecka sen senast och det är alltid kul att se vad som förändras under tiden. Det händer ju ständigt nya saker och ingen föreställning är den andra lik.
De har fått spela inomhus nu några gånger på grund av allt regnande.
Det har tydligen också fungerat bra.
Men i dag borde det väl bli utomhus - om inte nya regnväder drar in över Närke.
Så jag ska titta på föreställningen med mitt inre barns ögon och skratta högt åt alla skämt. Även om jag hört dem förut. Och även om jag själv, eller Anders har skrivit dem.

Nu kära sol - nu kommer jag!