onsdag 29 juli 2009

Jag är havet.

Jag är vid havet.
Det påverkar mig. Har alltid gjort.
Vid havet händer någonting.
Jag känner djupet. Och jag sjunker in i mig själv. Djupt.
Som tur är på finns ingen där.
Många talar ofta om att man ska möta sig själv där.
Men hur ska jag kunna göra det?
Vem skulle det då vara som mötte mig?
Vem skulle vara betraktaren?

Tomheten är inte individuell och kan därför inte bli en egotripp.
Den är överallt.
Den tillhör ingen och alla.
Jag är den.
Du är den.
Och allt där emellan.

För mig är tomheten påfyllnad.
Jag fylls upp av tomrummet och känner hur jag sjunker djupare in i det.
Jag slutar vara och blir ett med allt för en stund.

Jag är havet.

Det krävs mod att bli sig själv.
Men om DU inte vågar - vem ska då göra det?

Lyssna på en gammal god låt:
You cant hide from yourself med Teddy Pendergrass.
Lyssna på texten.
Det är så sant.
Dessutom svänger det skönt!
Varför inte dansa runt en stund?

6 kommentarer:

Kenna sa...

Vid havet är det den underbaraste platsen att bo på.
Jag vet.
Och du kan verkligen hitta orden.

Susjos sa...

Visst är havet fantastiskt,och så stort!
Fortsatt njut vid havet :)

Sören Olsson sa...

Kenna - Lyllos!

Susjos - Det kan du lita på att jag gör.

Monica sa...

Ljuvligt skrivet... Mjörn är inte så dum heller...! :-)

Lallis - liv och leverne sa...

Det finns inget mer mäktigt än havet. Och inget vackrare heller, tror jag.
Det är bara att berusas av det vackra.
Och njuta. Och det gör du ju. Härligt:)

Honungspojkens mamma sa...

Bra låt och så sant! Man behöver lite tid vid havet ibland för att skölja tankarna.