En galen trummis

Så här tokig i skallen är inte många trummisar.
Såg en på Mupparna för många år sen.
Visste inte att det fanns såna på riktigt.



Grymt trumspel!

I morgon är det författarbesök i Nora.
och så ska vi kröna Karskogas lucia.
Hur nu det ska gå till...

Fridens!

Tider för signeringar i december

Nu har vi fått lite mer tider och datum och platser för våra signeringar i december.

Vi börjar med Bokia i Linköping den 16:e december mellan 16-17
Därefter Bokia Karlskoga mellan 11-13 den 17:e december och på Akademibokhandeln i Karlstad den 17:e december mellan 14.30-16.30

Den 19:e december signerar jag själv på Akademibokhandeln i Åkersberga mellan klockan 13.30-14.30
I Täby centrum på Akademibokhandeln signerar jag den 19:e december mellan 15-16
På Bokia Götes på Götgatan i Stockholm signerar jag den 19:e december mellan 17-18.

Några bokningar den 20:e december kan tillkomma.

Den 21:a och 22:a signerar Anders själv i Göteborg.

Tjing!

Kungen och hans vänner

Det kanske bara är jag som tycker att "Kungen och hans vänner" påminner om "Kalle Anka och hans vänner".

Nåt för julafton, kanske?

Personalize funny videos and birthday eCards at JibJab!

Hur som helst.

I dag är det söndag. Andra advent.
Ledig i dag.
Känns skönt!

I morgon börjar en ny vecka.

Fridens!

Signeringar

Nu drar det igång med lite signeringar inför julen.
Vi börjar på lördag den 3:e då vi är på Kosta bokhandel i Småland och signerar mellan 14-16.
Sen ska jag på ett uppdrag i Gävle mellan den 5-6 december (ingen signering)
Efter det ska vi till Nora på författarbesök den 9:e december. Efter det är det tänkt att vi ska kröna Karlskogas lucia på kvällen.
Den 16:e december ska vi på författarbesök i Mantorp - och efter det ska vi signera böcker i Linköping.
Den 17:e ska vi signera böcker i Karlskoga bokhandel mellan 11-13 (Spongs bokhandel) och därefter åker vi vidare till Karlstad där vi signerar mellan 14.30-16.30
Den 19:e och 20:e ska jag signera i Stockholm (Anders kan troligen inte vara med då)

Sen blir det jul.
Tror jag.

Men innan dess ska dessutom tre böcker vara klara - och en ny version av Sunefilmen.
Ja, det är väl bara att hugga in och fortsätta jobbet.

Fridens!

En miss

Så kan det gå:



Ha en fin fredag!

För 15 år sen...

Den här filmen har några år på nacken.
Och magen.
Och hela kroppen!



Från en signering i Spongs Bokhandel i Karlskoga.
Där har vi signerat alla år sedan första boken 1984.
I år blir det signering där i december.
Återkommer om datum för den - och alla andra signeringar.

Tjing!

Fars dag.

En fars är en rolig sak.
En far kan också vara en rolig sak.
Det beror på person - och situation - och vem som betraktar.

Jag har blivit firad som den trebarnsfar jag är i dag.
Känns riktigt härligt!
Även om jag just nu håller på med dödens tråkigaste aktivitet - kvitton!

Så därför tycker jag att det är på sin plats med en liten tjusig bild.

Så här:


Det är mycket med denna bild som är underligt.
Vem är mannen som inte ens ser glad ut?
Vem är den vita dockan? Han ser ut som en ganska läskig typ.
Vem är den nakna kvinnan (?) som tittar lite väl närgånget i den dystra mannens skrev.
Eller vad hon (?) nu gör där...
Nåväl.
Det är sånt man kan sitta och fundera på en söndagseftermiddag.

I fredags var jag med familjen och tittade på Joe Labero här i Örebro.
Han var riktigt bra.
Jag hade en liten fundering på att sitta och ropa "jag såg hur han gjorde" efter varje magiskt nummer. Men jag avstod, eftersom jag misstänker att barnen inte skulle uppskatta det.

Nu ska det snart fikas här.
Mums.

Ha en fin söndagskväll!

Intressant är inget intressant ord

Jag tänkte på ordet "intressant".
Jag vet inte varför, men orden känns lite svagt för att kunna beskriva den tänkta känslan.
När något känns "intressant" så är det kittlande, sprudlande och inspirerande.
När man säger "intressant" till någon så låter det som "gäsp".
Varför är det så?
Kanske är det bara tonfallet det handlar om?

- Jag har vunnit på Lotto!
- Intressant.

- Jag ska få vara med och åka till månen.
- Intressant.

- Det är jag som är Hagamannen.
- Intressant.

Njae.
Det låter inte så väldigt inspirerande.
(glöm inte att lyssna på denna text med Readspeaker...)

Ordet intressant på engelska är interesting.
Bryter man ner ordet i två delar så blir det inte och resting.
Med andra ord kan man tolka det som att det inte är vila.
Ja, om man blandar lite svenska och engelska.
Att vara interesting är att inte vila.
Typ.

Nu har jag gjort min tolkning - och sågning av ordet "intressant".

Vad tycker ni om det blogginlägget?
Intressant?

Jörgenmössa

Jag håller på och rensar i källaren.
Det är helt ofattbart mycket skräp som vi samlat på oss under årens lopp.
Har bott i huset sedan 1991 - och hittar saker som legat där sedan dess och väntat på något "bra tillfälle" att kunna användas igen.
Som om det skulle hända!

Bland annat så hittade jag två så kallade "teamjackor" från filmen "Sunes Sommar" och "Bert - den siste oskulden".
Den från Sunes sommar är gul och röd. Mycket ful. Ser ut att vara hämtad från en McDonalds-reklam.
Jackan från Bertfilmen är inte mycket snyggare.
Den är militärgrön och oerhört fräck...i mitten av 90-talet.

Och i en låda med kläder från förr hittade jag 2 stycken "Jörgenmössor".



Jag vet att det under många år har ansetts vara rena rama hårdvalutan för alla Bert-fans.
Anledningen är att de använder såna i TV-serien om Bert.
Vi tyckte att det var så kul i manuset att någon hade fått en hel låda med Jörgenmössor som inte gått att sälja, och som nu skulle säljas på kyrkans loppis i Berts stad.
Med tanken att "vem skulle vilja ha en mössa som det står Jörgen på?"
I serien går alla omkring med dessa mössor på sig.
När avsnittet var inspelat så frågade produktionen vem som ville ha mössor.
De ville skänka bort alla.
Jag tog tydligen två stycken.
Det var nämligen så att för att kunna göra denna scen i serien så fick de trycka upp en hel uppsättning med Jörgenmössor. Tror det var typ 500 stycken.
De flesta hamnade på soptippen.
Men två stycken hamnade hemma hos mig. I min källare.

Undrar fortfarande vilka saker som mer kan dyka upp när jag gräver djupare och djupare ner i källarens dolda tillgångar.

Fridens!

Söndagsinspiration

Ibland när jag är inne i en period av skapande så blir jag ganska otillgänglig.
Jag går liksom in i en bubbla och är svår att nå.
Introvert.
Samtidigt betraktar jag omvärlden med glasklar blick.
Ser saker som jag tidigare har blundat för.
Då kan det dyka upp insikter som nästan är plågsamma.

Jag har en sådan period just nu.
Och samtidigt som jag skapar så ska jag förbereda några föreläsningar.
Denna vecka blir det Floda, Alvesta och kanske Borås.
Om jag är lika introvert som jag är i dag, så kan det bli problem.
Kan stå på scen och vara tyst en stund. Betrakta publiken.
Sen åka hem igen.
Undrar om det blir populärt?

Nobelpris

Jag var en av många som blev oerhört glada när det blev klart att Tomas Tranströmer skulle få nobelpriset i Litteratur.
Så skönt att de ger priset till någon som med så enkelt språk lyckas förmedla så stora saker.
Jag menar inte enkelt som banalt. Jag menar enkelt som i genialt.

En av mina absoluta favoriter är Romanska bågar.
Det finns en sån skönhet i hans ord.

---

Romanska bågar
Tomas Tranströmer

Inne i den väldiga romanska kyrkan
trängdes turisterna i halvmörkret.
Valv gapade bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande
piazzan tillsammans med Mr och Mrs Jones,
Herr Tanaka och Signora Sabatini,
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.

Ur ”För levande och döda ” (1989)

---
Och om ni klickar på "Read-speaker" så blir plötsligt Tranströmers dikt förvandlad till komedi. Det vette fan hur det går till...

Och så blev jag både lycklig och upprymd när jag hörde att de gav fredspriset till tre kvinnor i Afrika.
Även i det fallet kändes det SÅ rätt!

Jag vet inte om det är ett tecken på att jag har blivit "vuxen" - när jag och nobelkommittén tycker samma sak.

I veckan har det diskuterats Juholt, Birro och Steve Jobs.
Att Apples grundare har dött är en stor sorg. Framförallt för hans närstående.
Hans företag kommer ju leva vidare ändå.
Trist att han fick sluta sitt liv genom den sjukdom som åt upp honom från insidan.
Sånt är alltid sorgligt.

Men vad gäller Juholt och Birro så är det en annan sak.
Nån sorts Grönköpingskänsla drabbar mig.
Vad fan håller Juholt på med?
Mycket märkligt.
Och när Birro skulle kandidera till partiledarplatsen i KD, så tänkte jag att "ja, man måste ju ha varit med i Lets Dance eller Idol för att kunna bli partiledare eller samhällsomvälvare nu för tiden".
Det kändes mest som ett skämt.
Och så ger TV4 honom sparken.
DET fattar jag ingenting av.
Hur tänkte de då?
Känns fegt på något vis.
För han "bad ju om ursäkt".
Varför då?
Varför ber man "om ursäkt" för att man vill bli partiledare???

Galen är världen.
Men det är det värld vi själva skapar - så vi får väl skylla oss själva, antar jag...

Från dagens DN

Såg en liten rad på DN:s sida på nätet, där det står uppstolpat vilka artiklar som är mest lästa.
En sån lista skulle lätt kunna användas som utgångspunkt för en ny bokidé.

Framförallt punkt 2 och 3, undrar jag om de hänger ihop på något vis.
Men faktum är att alla åtta punterna kan sammanställas till en riktigt spännande thriller.
Tror inte ni också det?

Dagens citat:
Vissa människor ser saker som är, och frågar ”Varför”? Andra människor fantiserar om saker som inte finns och frågar: ”Varför inte?”

Orginal eller kopia?

Ibland dyker det upp någon låt som många tycker är SÅ bra.
Ofta visar det sig att låten i själva verket är en coverinspelning av någon annans låt.
Tyvärr glöms då ofta originalet bort.
Det anses vara den nya inspelningen som är den äkta varan.
Har någon mer än jag tänkt på det, nån gång?

En sådan låt är Adeles låt "To make you feel my love".
Ja, just det. ADELES låt...
Eller inte.
Det var ju liksom lilla gubben Dylan som skrev den.
En av många helt fantastiska låtar som han gjort under årens lopp.
Även om han för många sjunger som en kratta (jag tycker inte det),
så är det ändå han som skrivit sångerna.
Och för mig är det något alldeles extra när man lyckas få ihop text och musik på det sättet.
Bob Dylan kunde - och kan det.

Av många kopior, så har Adele lyckats förmedla en skön känsla med den låten.
Men även svenska Ebba Forsberg, har gjort en kanske ännu finare version, tycker jag.
Vad tycker ni?

Originalet:



Adeles version:


Och slutligen Ebba Forsbergs version:


Kanske är det bara för att texten lättare går in i hjärtat på svenska?
För mig.

Bokmässan är över för denna gång.
Det var intensivt, som vanligt.
Kul är det alltid.

Nu är jag tillbaka i vardagen igen.
Det är också kul!

Jag har skrivit några små saker för radion, som jag snart ska spela in.
En av dem var lite för "provocerande".
Så den ska jag snart lägga ut på bloggen istället.

:)

Ha en go tisdag!

Bokmässan 2011

Snart är det dags igen.
I morgon rullar bilen mot Göteborg och årets bokmässa.
Den 26:e i ordningen för mig och Anders.
Ganska galet, när man tänker på det.

Här finns vårt program.


Det är som sagt bara att komma och säga hej.
Eller nåt annat...

I dag är det en dag av förberedelser och packning och annat som måste hinnas med innan det är dags för resan.

Och lite då och då så måste jag ju spela lite wordfeud.
Ja, Alfapet hette det på min tid.
Beroendeframkallande är det i alla fall.
Och kul.
Även om jag har upptäckt att jag har börjat tänka enstavigt mellan varven.
Och dessutom har jag upptäckt hur gärna jag skulle vilja vara med och skapa nya ord i Svenska akademins ordlista.
Många ord får nobben.
Troligen för att mina påhittade ord inte existerar.
Ännu...

Nån som brukar se på Idol?
Jag gjorde det i går - och såg den där stackars killen från Norrland som är så rädd för folk och publik att han valde att resa hem igen.
Jag menar...ge honom medicin och terapi!
Han har ju ett problem!

En annan som jag råkade se på TV lite senare var en tant i programmet "Svenska Hollywoodfruar" (vilket märkligt program!)
En tant som ville tvinga sin dotter att sjunga, trots att hon är sjuk.
Hur jävla dum i huvudet är man då?
Borde inte TV3 ta sitt ansvar och gå in och erbjuda hjälp i det läget?
Tvångsomhändertagande, kanske?

Nä.

Nu ska jag inte bli upprörd.

Livet leker.
Och steker.

Fridens!

Så glad man kan bli på en torsdag

I dag fick jag ett mail från förlaget där det stod att vi fått en fin recension på vår senaste bok om barnen på Galna Gatan på en hemsida som heter "Barnboksprat".
Extra roligt var det att det var denna bok som fick så fin recension.
För den handlar om Vincent, som har Downs syndrom.
Det är ganska självklart att jag tagit en del från mitt eget liv med min stora prins när jag jobbade med manuset.

Här kan ni läsa recensionen!


Blev riktigt rörd när jag läste recensionen.
Även om mina och Anders böcker sällan eller aldrig kommer nomineras till några Astrid Lindgren-priser, så kändes det fint att bli omnämnd i ett sådant sammanhang.

Nu skriver jag vidare på nästa års bok om Galna Gatan med ny energi och lust.
Tack för det!

Yes och Ja

Visste ni att om man besöker sina föräldrars hem så kommer man hitta minst 60% av de prylar som vi har i våra egna hem.
Vad betyder det?
Jo, att vi ärver våra föräldrars värderingar om vad som är bra eller dåligt i form av tvålar, tvättmedel, matprodukter och så vidare.
Jag gjorde ett besök hemma hos min mor och såg att det stämde ganska väl.
Det kan nästan kännas lite skrämmande att det är så.
Tanken på att vi ärver våra föräldrars värderingar utan att vi ens vet om det.
Titta själva i era föräldrars hem - och i era barns hem.
Där kommer med andra ord 60% av era egna prylar finnas i skåpen.



Den här fanns i morsans hem.
Den har jag också.

Jag brukar tänka på hur otroligt bra det varumärket är.
Tänk att ha ett varumärke som heter YES! Med allt vad det innebär att säga JA!

För mig så är begreppet JA inte bara att man säger ja till allting, som i boken eller filmen"Yes-man".
För mig står begreppet för att se saker precis så som de är.
När jag kan tillåta mig att se saker som de är så blir många saker betydligt mindre plågsamma.
Smärta inför vissa situationer uppstår ofta just när jag inte låter saker vara som de är.
När jag stångas med verkligheten.
För egentligen så kan ju ingen förändring ske av någonting innan jag först bara låter mig se hur saker är - just nu.
Inte hur de borde vara.
Inte hur jag önskar att de skulle vara.
Bara att se saker precis så som de är.
Det är då man kan börja göra förändringar åt något håll, så att man rör sig mot ett önskat mål i livet eller tillvaron.

Därför älskar jag det lilla ordet

Stefan Liv och alla de andra som dog

Det är så sorgligt.
Hörde om den fruktansvärda olyckan i Ryssland där ett helt ishockeylag störtade med sitt flygplan.
Många människor dog. Bland annat den svenska målvakten Stefan Liv.
Så oerhört tragiskt!
Mina tankar går till alla de familjer som nu får sörja sina fäder, söner och kamrater.

När en sådan här händelse inträffar så blir vi extra engagerade just för att det finns en person med på planet som vi kan relatera med.
En person som har betytt något för oss.
Stefan Liv var en sån person.
Han var en av Sveriges bästa målvakter genom tiderna.
Tydligen var han en bra kompis och en god medmänniska.
Men mest av allt så tänker jag på hans hustru och två små barn, som nu aldrig mer får träffa honom.

Jag minns att en gång i tiden så läste jag i en serietidning (Buster) om en flygolycka i Tyskland där ett helt fotbollslag störtade.
Det var Manchester Uniteds lag 1958.
44 personer fanns ombord och 23 stycken dog i olyckan.
När jag läste om den olyckan - och när jag förstod att föreningen satte ihop ett lag med juniorer och reserver, som senare vann både ligan och engelska cupen, så kände jag mig imponerad.
Jag blev så berörd av detta att jag började ha Mancester United som "mitt lag".
Än i dag har just Manchester United en särskild plats i mitt fotbollshjärta.
Jag undrar om Jaroslavl Lokomotiv kommer få samma plats i mitt ishockeyhjärta?
Jag har en känsla av att det inte blir så.
Helt enkelt för att jag inte är särskilt intresserad av ryska ligan i hockey.

Men Stefan Liv kommer i alla fall alltid att finnas i mitt minne, som en helt otroligt bra målvakt som dog alldeles för tidigt.
Precis som målvakten Pelle Lindberg gjorde en gång i tiden.
I en bilkrach i nordamerika.

När dödens hälsar på så påminns vi om livet.
Ta hand om det!

Väl mött där ute i livet.

Dunderklumpen i ny tappning

Jag gillade Dunderklumpen.
Men den har några år på nacken.
Kanske är det dags för en remake?
Kanske i Hollywood?
Och varför inte ta Shaq till huvudrollen?



Jag vet inte.
Men när jag ser bilden så undrar jag lite hur det är i deras förhållande.
Kanske är det bara jag som undrar?

Tror kanske inte att Dunderklumpen vore rätta rollen, trots allt.
Kanske King Kong?

Min farfars kompis hette "Ställbergsjätten".
Han var stor som ett hus.
Eller...det var kanske en överdrift.
Även om husen på den tiden var ganska små.

I går tittade jag lite på fotbollsmatchen mellan Sverige och San Marino.
En riktigt, riktigt dålig match!
Ibland kan jag inte låta bli att fundera på om någon av dessa spelare stannar upp och reflekterar över tillvaron.
- Varför jagar jag den där bollen? Vad är det för mening? Jag kommer aldrig komma fram till nåt slut, för nästa dag är det en ny match och vi springer efter denna förbannade boll igen och igen. Sen en dag är knäna för skeva och orken är borta. Då får någon annan springa efter bollen. Varför?

Nä.
Jag inser att det inte är så vanligt med den typen av reflekterande.
Men det skulle vara lite kul om matcherna ibland kunde ha lite inslag av Zen.
Om domaren hade en alternativ pipa att blåsa i som signalerade "eftertanke".
Då ska alla sätta sig ner på planen och fundera över "varför" en stund.
Sen kan de springa vidare igen.

Nä.
Inser att det skulle vara som en Monty Phyton-sketch.

Jag vet.
Jag är galen.

Vad fan gör far???

Jag ser på en gammal bild från en läsebok.






Jag tror att det var en av de som jag själv fick använda när jag började skolan.
Vi pratar om 1971.
Ser på bilden.
Far ror.
Han vill bort.
Bort från barn och ansvar.
Han vill ro sig trött.
Och jag tänker bara: FLYTVÄST? FLYTVÄST!!!
Vad gör far?
Far skiter i västen!
Han skiter i ansvar.
Han vill ju bara bort.
Se så han ror.
Så glada barnen är.
De vill bli av med far.
För han stör.
Far är störd.

Mor däremot är rädd för ormar.




Hon har fobier.
Mor och far har inte varit ihop på ganska länge.
De hinner inte.
För far ror. Och mor slår ihjäl ormar.

Se, så det kan gå.
När far försöker vara rar - och mor leker hjälte.

I dag är det en dag av vila.
För en del människor.
Inte för mig.
Jag funderar på att skaffa en roddbåt...

Sluta!

Nu var det länge sen jag skrev nåt på bloggen.
Det var ju inte bra.
Så då är det väl dax att göra det nu, då.
Det är helt enkelt bara att SLUTA vara så lat.

Gillar den här videon.


Märkligt nog så är det ungefär så som jag uppfattar KBT.
"Om du är arg - sluta vara arg".

Det är nästan lite gulligt korkat.
Ibland är man ju faktiskt arg, för att man behöver vara det.
Eller rädd, eller ledsen, eller glad.

Det har varit sommar.
I dag börjar höstens första månad - september.
Och jag ser fram emot vad som ska hända under denna höst.
Det är inte så mycket som jag vet ännu.
"Bara" att det ska skrivas några böcker, lite mer filmmanus, fokusera på lite föreläsningar och annat smått och gott.
Dessutom så är det snart bokmässan i Gbg.
Årets roligaste händelse?

Jag lovar att det inte ska ta lika lång tid innan nästa blogginlägg.

Sluta!

;)